Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i visst syfte rörande s. k. sockeneller distriktsmagasinsfonder.

1920-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i visst syfte rörande s. k. sockeneller distriktsmagasinsfonder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 1&

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning i visst syfte rörande s. k.

socken- eller distriktsmagasinsfonder.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 85, har herr Torgen hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning om, på vilket sätt det med sockeneller

distriktsmagasinsfondernas ursprungliga avsikter nytta kan erhållas

eller upplösning av dessa fonder medgivas i de fall detta ej förhindras

av befintliga villkor vid. enskilda donationer.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Såsom i förevarande motion jämväl erinras väckte samme motionär

vid 1913 års riksdag en motion, vari hemställdes, att riksdagen måtte

besluta sådan förändring i bestämmelserna för s. k. sockne- eller distriktsmagasinsfouder,

att dessa kunde upplösas, såvida delägarna i

övervägande skattetal förenade sig därom och detta ej förhindrades av

befintliga villkor vid enskilda donationer.

Denna motion hänvisades för förberedande behandling till jordbruksutskottet,

som i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 44, hemställde

om avslag å densamma. Utskottets hemställan biträddes av

riksdagens båda kamrar.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 9 höft. (Nr 16—18.)

vtikcttet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr lt>.

I utskottets utlåtande fanns intagen följande historik:

5De i motionen omförmälda socken- och distriktsmagasinen inrättades till

största delen under senare hälften av 1700-talet och början av 1800-talet i ändamål

att lindra den nöd, som bristen på spannmål, förorsakad av missväxter ock

jordbrukets till följd av de långvariga krigen iråkade vanskötsel, då ofta framkallade.

Sålunda uppmanades församlingarna genom kung!, brev den 7 augusti 1750 ock

den 9 februari 1757 till inrättande av sockenmagasin för understöds och låns lämnande

vid missväxter, och vid 1786 års riksdag beviljades penningunderstöd för

inrättande . av dylika magasin i alla rikets provinser. Såsom motionären antytt,

gick vid bildandet av magasinen så till, att hemmansägarna inom en socken eller

annat område för ändamålet anslogo en viss mängd spannmål, som sedan vid inträffande

missväxt eller eljest, då anledning därtill förelåg, mot ränta och åter

betalningsskyldighet in natura utlånades till hjälpbehövande. Fastställelse av d#

för magasinen antagna reglementena meddelades till en början av Kung], Majrt,

som emellertid sedermera genom cirkulär den 6 april 1842 å Konungens befallningshavande

överflyttade denna befogenhet.

De sålunda bildade magasinen, vilka enligt samtida vittnesbörd vid sin uppkomst

voro ägnade att fylla ett verkligt behov, kommo emellertid så småningom,

i den män kommunikationerna förbättrades och jämväl i övrigt förändrade förhållanden

inträdde, att åtminstone i vissa trakter av landet bliva skäligen obehövliga,

vilket visade sig däri, att de endast i ringa grad anlitades av lånesökande.

Då vid sådant förhållande den i magasinen förvarade spannmålens kapitalvärde

kom att lämna endast obetydlig ränta, började det framstå såsom ett önskemål

att genom magasinens indragning och spannmålens förvandling i fruktbärande ka

pital kunna bereda socknen eller distriktet större avkomst av det i spannmålen

nedlagda kapitalet, än som med magasinens bibehållande kunde vinnas. På därom

av Rikets Ständer i en vid 1862—1863 års riksdag till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse,

nr 143, gjord framställning stadgades därför i en den 4 december 1863 utfärdad

kungl. kungörelse1, att det skulle ankomma på vederbörande kommunalstämma

att i de fall, då sådant icke av befintliga villkor vid enskilda donationer

förhindrades, vidtaga de förändringar med dylikt magasin, som av kommunal

stämman ansåges nyttiga, under iakttagande likväl, att, därest magasinsrörelseu

komme att minskas eller helt och hållet indragas, det genom den befintliga spannmålens

föryttrande, erhållna penningkapitalet skulle under behörig kontroll bibehållas.

I anledning av det sålunda lämnade medgivandet torde under den närmast

därpå följande tiden den i magasinen förvarade spannmålen i allmänhet hava blivit

försåld, därvid i enlighet med stadgandet i ovanberörda kungl. kungörelse av de

erhållna försäljningssummorna bildades fonder, vilka icke få skingras eller minskas,

utan alltjämt skola förvaltas för delägarnas gemensamma räkning.»

Till stöd för sitt avslagsyrkande anförde utskottet följande:

»Utskottet har för sin del icke funnit de av motionären till stöd för framställningen

anförda skäl vara av sådan beskaffenhet, att utskottet ansett sig böra i

anledning av desamma tillstyrka bifall till motionen. Visserligen lärer det icke

1 Svensk författningssamling 1863 nr 73.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

3

kunna bestridas, att ifrågavarande fonder — med hänsyn till de hjälpmöjligheter av

andra slag, som vid inträffande missväxt i någon landsända numera erbjuda sig —

förlorat en stor del av sin ursprungliga betydelse, men å andra sidan bör enligt

utskottets mening icke heller förbises, att fonderna i fråga, trots den utveckling,

förhållandena på hithörande områden under tidernas lopp undergått, likväl allt fortfarande,

särskilt i mera avlägset belägna och av missväxt ofta hemsökta trakter,

rätt använda, kunna hava en uppgift att fylla. Med tämligen stor säkerhet torde

ock kunna påstås, att en fördelning av fondernas medel, på grund av de obetydliga

belopp, som i allmänhet skulle belöpa å de särskilda delägarna, endast undantagsvis

.skulle för delägarna vara av någon större betydelse i ekonomiskt hänseende. Den

av motionären anmärkta svårigheten att rätt verkställa fördelningen av fondernas

årliga avkastning — vilken svårighet väl för övrigt i lika hög grad skulle göra sig

gällande vid den av motionären ifrågasatta fördelningen av fondernas kapitalbelopp

— lärer enligt utskottets mening lämpligen kunna undvikas därigenom, att avkastningen,

i stället för att fördelas mellan delägarna, disponeras för något delägarnas

gemensamma behov eller, därest något dylikt icke för tillfället skulle föreligga, tills

ridare lägges till fondens kapitalbelopp. Att, såsom motionären påpekat, de angående

ifrågavarande fonder gällande bestämmelserna i åtskilliga avseenden, exempelvis

beträffande dispositionen av fondernas avkastning, äro ofullständiga, vill utskottet

icke förneka, men torde detta enligt utskottets uppfattning icke böra föranleda till

fondernas upplösning utan endast, därest så skulle finnas lämpligt, till erforderlig

komplettering av bestämmelserna i fråga.»

Under det att motionären sålunda år 1913 hemställde, att riksdagen

ville besluta sådan förändring i bestämmelserna för ifrågavarande

fonder, att dessa under vissa förutsättningar skulle kunna upplösas, har

motionären nu inskränkt sig till en hemställan, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och på vilket

sätt en upplösning av fonderna i fråga borde ske.

Utskottet kan emellertid ej heller biträda denna hemställan. Vad

1913 års jordbruksutskott i ämnet anförde synes nämligen utskottet

alltjämt äga sin fulla giltighet. Utskottet vill härtill tillägga, att det

enligt utskottets förmenande — på grund av ovanberörda kungörelse

den 4 december 1863 angående bemyndigande för kommunalstämma

att besluta om förändringar i avseende på sockne- eller distriktsmagasins

förvaltning — torde ankomma på stämman att hos Kungl. Maj:t göra

den framställning i avseende å förvaltningen samt dispositionen av eu

dylik fond, vartill stämman kan finna anledning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Hellström, Träff, Elisson, ingeström,

greve Wachtmeister, Lindskog, Nilsson i Tånga, Öberg, Sjöblom,

Johansson -i Uppmälby, Sävström, Dalberg, Andersson i Grimbo och

Igel
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.