Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision i visst syfte av gällande författningar rörande häradsallmänningar och andra genom kronans försorg tillkomna allmännihg sskog ar.
1920-02-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1920:18, Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision i visst syfte av gällande författningar rörande häradsallmänningar och andra genom kronans försorg tillkomna allmännihg sskog ar.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet.
g
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision i visst
syfte av gällande författningar rörande häradsallmänningar
och andra genom kronans försorg tillkomna allmännihg
sskog ar. (2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 141, har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville hos regeringen anhålla:
1) att vid revision av författningarna om häradsallmänningar måtte
övervägas,
att deras avkastning må efter rättvisa grunder komma ortsbefolkningen
i sin helhet till godo;
att, därest detta ej kan bifallas, behållna avkastningen må enligt
de ursprungliga stadgandena i 1734 års byggnadsbalk i första rummet
tilldelas de hemmansägare, som på egna ägor ha brist på »mulbete,
timmer, ved, gärdsel, löv, näver, torrbast och annat» och ej såsom numera
mest de rikaste delägarna, samt ägare av jordavsöndringar lika
väl som ägare av i mantal satt jord,
att i häradsallmänningars förvaltning ärendena må avgöras efter
lika rösträtt såsom numera gäller för kommunala val och avgöranden ; samt
2) att enahanda övervägande måite äga rum beträffande andra
genom kronans försorg tillkomna allmänningsskogar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,
hänvisas till motionen.
Samme motionär hemställde vid 1915 års riksdag i en inom andra
kammaren väckt motion, nr 7, liksom jämväl i en sedermera vid 1919
års lagtima riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 81, att
riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om övervägande, huruvida, i
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.
9
vad mån och på vad sätt en revision kunde erfordras av författningarna
rörande häradsallmänningar och andra genom kronans försorg tillkomna
allmänningsskogar i syfte, att avkastningen skulle efter rättvisa grunder
komma ortsbefolkningen i sin helhet till godo samt beslutanderätten i
allmänningens angelägenheter demokratiseras.
I enlighet med jordbruksutskotlets hemställan hava dessa motioner
blivit av riksdagens båda kamrar avslagna.
1915 års jordbruksutskott anförde i sitt utlåtande nr 42 följande:
»Såsom framgår av förevarande motion, avser densamma utvidgning av dispositionsrätten
till avkastningen från såväl häradsallmänningar som vissa under senare
tider genom kronans tillskyndelse uppkomna samfällighetsskogar i Norrland och
Dalarna. Därjämte åsyftar motionären en efter andra, demokratiserade rösträttsgrunder
genomförd reglering av beslutanderätten över allmänningamas förvaltning.
Vad först beträffar häradsallmänningarna, vilka till en sammanlagd ytvidd
av föga mera än 98,000 hektar öro i behåll inom 11 län i södra och mellersta
Sverige, återfinnas de allmänna bestämmelserna angående dessas förvaltning i II
kapitlet av kungl. förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket den 26 januari 1894. Om grunden för delägarskap i häradsallmänning stadgas,
att sådant tillkommer dem, som i häradet bygga och bo efter deras oförmedlade
hemmantal, varigenom har ansetts fastslaget, att från delägarrätt äro uteslutna
innehavare av sådan jord, som ej fått sig visst mantal åsatt. Beträffande de för
förvaltningen stadgade grunder, vill utskottet endast erinra därom, att häradsallmänning
skall stå antingen under skogsstatens vård och förvaltning, eller ock, under
skogstjänstemäns uppsikt, administreras av delägarna efter fastställda hushållningsplaner
och reglementen. Beslutanderätten utövas antingen av delägarna själva eller
genom en av dem utsedd allmänningsstyrelse, varvid i förra fallet röstgrunden utgöres
av det oförmedlade hemmantalet. Angående avkastningen är visserligen stadgat,
att den årligen behållna delen därav skall fördelas allenast emellan hemmansägarna
efter ovannämnda grund för delägarrätten, men härvid förtjänar dock anmärkas,
att avkastningen indirekt kommer även en något vidare krets av ortsbefolkningen
till godo på grund av bestämmelsen, att, sedan förvaltningskostnaden för
allmänning guldits, skall undantagas det virke, som erfordras till vissa broar och
andra allmänna byggnadsändamål.
Då motionären nu påyrkar eu sådan förändrad lagstiftning, varigenom den
behållna avkastningen från häradsallmänning skulle, med upphävande av eller inskränkning
i hemmansägarnas ensamma förfoganderätt över densamma, få användas
till gagn för häradets samtliga medlemmar, vill det av motiveringen otvetydigt
förefalla, som om han avsåge, att en dylik utvidgad dispositionsrätt skulle grundas
på ett rättvisligen erkänt delägarskap i allmänningen för häradets övriga innebyggare.
Motionären ifrågasätter nämligen uttryckligen ett utsträckande av delägarnas antal
till även andra än ägare av i mantal satt jord. Uppenbarligen möta allvarliga
betänkligheter mot genomförandet av en sådan ordning, vars förenlighet med häradsallmännings
natur, sådan denna av ålder gestaltat sig, icke synes ostridig, och som
även oavsett detta för rådande rättsuppfattning lätteligen ter sig såsom ett avsteg
frän eljest följda äganderättsgrundsatser.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. It) sand. 1) höft. (Nr 16—18.) 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.
A andra sidan torde förevarande fråga ej ovillkorligen böra tillmätas en
sådan principiell räckvidd, som ovan förutsatts. Helt uteslutet är det måhända
icke, att sådana i någon mån ändrade bestämmelser i förevarande hänseende vore
tänkbara, som, utan att förutsätta en rubbning i själva äganderättsförhållandena,
toge sikte på önskemålet att medelst virkesavkastning från häradsallmänning tillgodose
vissa kommunala eller eljest allmännyttiga ändamål. Även om det sålunda
kau ifrågasättas, huruvida icke, med lämnande å sido av ovan antydda principiella
svårigheter, motionärens synpunkter förtjäna beaktande, i den mån desamma icke
vore stridande mot häradsallmännings ursprungliga och väsentliga syfte, torde utskottet
emellertid sakna anledning att närmare uttala sig om motionen i denna del.
Enligt vad utskottet inhämtat, har nämligen den s. k. skogslagstiftningskommittén,
vars uppdrag innefattar, bland annat, frågan om ändrad lagstiftning
rörande häradsallmänningar, vid behandlingen av nämnda fråga ägnat uppmärksamhet
jämväl åt spörsmålet, om förfoganderätten över och fördelningen av häradsallmännings
avkastning. Då sålunda de i motionen berörda frågor, så vitt angår
häradsallmänningar, äro föremål för sakkunnig utredning, anser utskottet någon
särskild åtgärd från riksdagens sida härutinnan icke vara erforderlig.
Vad därefter beträffar övriga i motionen avsedda skogar, utgöras dessa av
sockenallmänningar och besparingsskogar i Kopparbergs och — till en mindre del
— Gävleborgs län samt sockenvis bildade allmänningsskogar i Norrbottens län,
varjämte sådana allmänningsskogar jämväl i Västerbottens län äro under bildande.
Ifrågavarande slag av skogar hava ett betydande omfång, sammanlagt upptagande
eu areal av omkring 553,000 hektar. Såsom motionären antyder, hava de uppstått
därigenom, att av det vid storskiftet i Dalarna och avvittringen i Norrland hemman
och nybyggen sockenvis tilldelade skogsanslag viss del avsatts såsom samtallighetsmark
för jordägarnas gemensamma behov.
Delägare med avseende å sockenallmänningar och besparingsskogar i de två
förstnämnda länen äro vederbörande sockens eller kapellags jordägare i förhållande
till deras reducerade jordatal. Jämväl i Norrbottens län tillkommer delägarskap i
allmänningsskog endast hemmansägarna inom socknen eller avvittringslaget efter
deras mantal. Då något delägarnas beslut påkallas, sker omröstning dem emellan
å kommunalstämma, varvid grunden för delägarskapet även är bestämmande för
den delägarna tillkommande rösträtt. Delägarnas förfoganderätt över ifrågavarande
skogar är emellertid icke oväsentligt inskränkt genom vissa omfattande förvaltningsbefogenheter,
vilka inrymts åt Konungens befallningshavande i de nämnda
länen med avseende å såväl övervakandet av skogshushållningen som framför allt
förvaltningen av de skogsmedelsfonder, vilka för varje skog bildats av genom densammas
avkastning inflytande inkomster. I den män bestämmanderätten icke är
förbehållen Konungens befallningshavande, utövas den emellertid av delägarna själva,
antingen omedelbart eller ock genom en av dem vald allmänningsstyrelse.
Jämväl med hänsyn till dessa skogar har utredning ägt rum, i det att, såsom
känt är, den s. k. norrländska skogsvårdskommitténs den 16 mars 1912 avgivna
betänkande, bland annat, innehåller förslag till lagar angående vård och förvaltning
av sockenallmänningar och besparingsskogar inom Kopparbergs och Gävleborgs
län samt angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län.
I dessa lagförslag, vilka huvudsakligen avse att tillförsäkra ifrågavarande
skogar en ordnad skogshushållning, hava jämväl upptagits föreskrifter angående
Jordbruksutskottets utlåtande Nr IS.
11
administrationen i övrigt, närmast synes det, i syfte att åt densamma skänka erforderlig
enhetlighet och likformighet. Vid sådant förhållande hava de föreslagna
förvaltningsbestämmelserna för vardera kategorien skogar kommit att i stort sett
ganska nära ansluta sig till nu rådande förhållanden, sålunda även i fråga om sättet för
utövandet av delägarnas beslutanderätt samt deras förfoganderätt över avkastningen.
I förstnämnda hänseende har följaktligen i intetdera lagförslaget — såsom
framgår av 2 § i vartdera — ifrågasatts någon ändring av hittills gällande ordning,
att rösträtt utan någon som helst begriinsning må utövas enligt den grund, som
bestämmes av delägarskapet i allmänning.
Utskottet, som delar motionärens uppfattning om det otillfredsställande i
nämnda ordning, som möjliggör för en eller ett fåtal större röstägande att diktera
stämmas beslut mot den mening, som därvid omfattas av ett, kanske långt övervägande
flertal mindre rösträttsberättigade delägare, har emellertid inhämtat, att de
över ovannämnda lagförslag hörda myndigheter framställt bestämda anmärkningar
i fråga om bristen på bestämmelser om rösträttsbegränsning för större skogsägare
samt föreslagit tillägg till förutberörda paragraferna i syfte att vinna en tillfyllestgörande
sådan begränsning.
I sådant avseende har sålunda Konungens befallningshavande i Kopparbergs
län tillstyrkt, att rösträtten begränsades så, att ingen delägare finge utöva rösträtt
för mer än högst 1/in„ av kommunens sammanlagda reducerade jordatal, under det
att Konungens befallningshavande i Gävleborgs län föreslagit en begränsning av
rösträtten för en person till 1/10 av hela jordatalet inom kommunen enligt röstlängden.
Vidare har domänstyrelsen hemställt, att i båda de ifrågavarande lagarna
måtte stadgas förbud för någon att utöva rösträtt för mera än i/_- av vid kommunalstämman
närvarande delägares sammanlagda röstetal.
Utskottet, som i den ordning frågan nu föreligger icke anser sig höra i
detalj fatta ställning till kommitténs förslag och de däröver hörda myndigheternas
önskemål, anser sig dock kunna uttala den uppfattningen, att en effektiv begränsning
av rösträtten i fråga om dessa allmänningar bör äga rum i riktning mot större
överensstämmelse med de rösträttsgrunder, som eljest gälla å kommunalstämma.
Utskottet vågar jämväl uttrycka den förhoppning, att Kungl. Maj:t, vid den slutliga
prövningen av kommitténs förslag i dessa delar, skall skänka nu uttalade synpunkter
det beaktande, dem vederbör. Att för närvarande i skrivelse till Kungl.
Maj:t framställa önskemål i detta avseende, anser sig utskottet dock ej böra förorda.
Vad därefter angår ankomsten från ifrågavarande besparings- och allmänningsskogar
i såväl Kopparbergs och Gävleborgs som Norrbottens län, finnas, åtminstone
för det stora flertalet skogar, föreskrifter om grunderna för delägares rätt att tillgodogöra
sig densamma meddelade uti av Kungl. Maj:t eller Konungens befallningshavande
stadfästade reglementen. Sålunda äro fondmedlen i allmänhet, efter avdrag
för förvaltningskostnader, stadfästade till gäldande av de å jordbruksfastigheterna
vilande skatter och onera samt delägarnas, understundom även den övriga skatteskyldiga
sockenbefolkningens, personliga utskylder. Därefter må fondens avkastning
i regel, såsom motionären ock antyder, användas till för socknen i allmänhet nödiga
eller gagneliga ändamål, vilka merendels äro närmare angivna i vederbörande reglemente.
Därvid pläga komma i betraktande kostnader för fattigvård, sjukvård, folkundervisning,
jordbruksförbättringar, väganläggningar in. m.
Härigenom torde sålunda i de flesta fäll vara tillfredsställande sörjt för, att
12
■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.
ifrågavarande samfällighetsskogars avkastning komma alla eller åtminstone en stor
del av kommunens innebyggare till godo, särskilt som det i regel är föreskrivet,
att allmännings avkastning ej må användas för sådant kommunalt ändamål, för
vilket socknens medlemmar enligt lag äro underkastade uttaxering, med mindre
hela kostnaden för ändamålet i fråga, och således även den del därav, som belöper
å icke jordägande medlemmar av kommunen, tages av fondens avkastning. Vid
sådant förhållande, och då ifrågavarande skogsmedelsfonders uppgift i regel synes
vara den av motionären åstundade, nämligen att tjäna olika ändamål icke blott
inom delägarnas utan hela ortsbefolkningens samfällda hushållning, torde ej heller
i detta avseende motionärens framställning böra föranleda något riksdagens uttalande.
»
1919 års jordbruksutskott åberopade vad jordbruksutskottet vid
1915 års riksdag anfört samt yttrade därjämte följande:
»Utskottet har inhämtat, att den i utskottets ovanintagna utlåtande omnämnda
skogslagstiftningskommittén numera i det närmaste slutfört sitt arbete,
samt att den norrländska skogsvårdskommitténs den 16 mars 1912 avgivna betänkande
ännu är på Kungl. Maj:ts prövning beroende. Vid sådant förhållande har
utskottet ej heller nu funnit anledning biträda de framlagda förslagen utan ansett dessa
böra behandlas i sammanhang med framläggande av de förslag, vartill nämnda
kommittébetänkanden kunna giva anledning. Då en snar lösning av föreliggande
frågor är av synnerlig betydelse för stora delar av vårt land, får utskottet uttala
sin förhoppning, att de förslag, vartill berörda utredningar kunna giva anledning,
bliva snarast möjligt förelagda riksdagen.»
Utskottet vill emellertid erinra om, att i skogslagstiftningskommitténs
numera föreliggande betänkande även ingår ett förslag till nya
bestämmelser om häradsallmänningar.
Då utskottet icke funnit anledning att frångå sin förut intagna
ståndpunkt, att det förslag, som Kungl. Maj:t med anledning av ovanberörda
utredningar torde komma att för riksdagen framlägga, bör avvaktas,
får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 februari 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: se utlåtande nr 16.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.