Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för tryggande av potatisodlingen i riket.
1920-04-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1920:61, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för tryggande av potatisodlingen i riket.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.
1
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1920 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder för tryggande av potatisodlingen
i riket.
(2:a avd.)
I eu inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 196, hava herrar Jeppsson och Jönsson i Fridhill hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes skyndsammast möjligt låta verkställa utredning
angående åtgärders vidtagande för tryggande av potatisodlingen inom
landet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
I förevarande motion framhålles, bland annat, att den glädjande
förbättring, som inträtt i livsmedelshänseende, medföra en stark minskning
i efterfrågan på matpotatis, samtidigt som de höga frakterna lagt
stora hinder i vägen för transport av potatis från södra Sverige till
Stockholm eller Norrland. Följden härav hade, anföra motionärerna,
blivit, att mången potatisodlare helt plötsligt funnit sig knappast kunna
bliva av med sin i produktionshänseende dyra skörd. Men det vore ej
endast för närvarande, som potatisodlaren hade anledning till bekymmer,
utan även potatisodlingens framtid tedde sig mörk. På grund av kända
förhållanden kunde befaras en minskad avsättning av potatissprit, och
därmed bleve också den framtida avsättningen av potatis till bränneriändamål
synnerligen ringa. Då dessutom den nuvarande konsumtionen
av potatismjöl icke motsvarade produktionen, hade man under normala
förhållanden att räkna med ett betydligt överskott av potatismjöl, varBihang
Ull riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 23 käft. (Nr 61.) 1
Utskottet.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.
för man ej kunde påräkna någon ytterligare ökad avsättning av potatis
till detta ändamål. Men då man visste, att före kriget stora mängder
utländsk potatis importerats till Stockholm och Norrland, föreföll det
motionärerna, som om man skulle kunna ordna saken så, att södra
Sverige fyllde Stockholms och Norrlands behov av matpotatis. Åven
borde det enligt motionärernas förmenande kunna beredas ökad avsättning
för potatismjöl och andra potatisprodukter. Härigenom skulle man
således kunna finna avsättning för det potatisöverskott, som eljest komme
att sakna avsättningsmöjligheter.
Det nuvarande potatisöverskottet torde, enligt utskottets förmenande,
till en ej ringa del vara att tillskriva den energiska verksamhet för en
vidgad potatisodling, som särskilt under kristidens senare del ej minst
från statsmakternas sida utvecklats och som medfört en ej obetydlig
ökning av den för potatisodling använda jordvidden. På grund av den
numera ökade tillgången på andra livsmedel har den under kristiden
sålunda högt uppdrivna inhemska potatisskörden kommit att under innevarande
konsumtionsår överstiga efterfrågan å potatis inom landet.
Genom en minskning av potatisarealen till den före kristiden normalå
skulle sannolikt vid i övrigt oförändrade förhållanden ett jämviktsläge
ånyo kunna uppnås.
För att bereda avsättning för årets potatisöverskott torde inga
andra åtgärder behöva tillgripas än export, som för övrigt redan i viss
utsträckning ägt rum.
Att likväl, såsom motionärerna framhållit, potatisodlingens framtid
i vårt land icke ter sig ljus, beror framför allt på de framlagda
förslagen till en successiv inskränkning av brännvinstillverkningen av
potatis i riktning mot en framtida fullständig avveckling av densamma.
De av statsrådet och chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga
för utredning av de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål
sammanhängande spörsmål m. m. hava, såsom känt, i ett den 6
februari 1920 avgivet preliminärt betänkande, bland annat, föreslagit, att
av potatis och den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen
erforderliga kvantiteten grönmalt under tillverkningsåret 1920—1921 må
tillverkas högst 10,000,000 liter brännvin av normalstyrka. Då jordbruksbränneriernas
brännvinsproduktion närmast före världskriget i medeltal
utgjorde 35,000,000 liter brännvin av normalstyrka samt sulfitspritsakkunnigas
berörda förslag enligt deras mening endast skall utgöra det
första steget till begränsning och avveckling av potatisens användning till
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.
3
bränning, måste enligt utskottets förmenande potatisodlarnas farhågor för
bristande avsättning å potatisen anses vara mycket förklarliga.
Under framhållande av att frågan om potatisbränningens betydelse
för jordbruket är av ganska invecklad beskaffenhet hava sulfitspritsakkunniga
i sitt ovanberörda preliminära betänkande uttalat, att de icke ansett
sig ännu kunna — utan ingående undersökningar rörande jordmånens
beskaffenhet, transportförhållandena med avseende å potatisen in. m. på
varje särskild plats — framkomma med slutligt yttrande och förslag
rörande ett fullständigt nedläggande av» jordbruksproduktbränningen,
varför de funnit -riktigast att för det närvarande endast inkomma med
ett på preliminär utredning byggt principuttalande jämte vissa för det
närmaste året avsedda förslag. De sakkunniga hava emellertid redan i
berörda preliminära betänkande framhållit, att enligt deras mening intet
tvivel kunde råda därom, att så länge spritframställning för förtäringsändamål
vore medgiven, sulfitspriten ur nationalekonomisk synpunkt
vore vida att föredraga framför jordbruksproduktspriten. Därvid hava
de sakkunnniga särskilt åberopat, att det visat sig möjligt att vid
rening av sulfitspriten erhålla en sådan renhetsgrad, att denna sprit för
förtäringsändamål måste anses likvärdig, med jordbruksproduktspriten,
att kostnaderna för framställning av sprit ur jordbruksprodukter för
närvarande måste beräknas till 1 krona 40 öre, respektive 1 krona 50
öre, beroende på potatispriset, medan tillverkningskostnaderna för sulfitspriten
endast uppginge till cirka 54 öre, allt för liter å 100 procent, samt
att sulfitspriten framställdes ur ett material, som hittills i regel såsom
en värdelös affallsprodukt fått bortrinna, medan jordbruksproduktsprit
nästan utan undantag framställdes ur för folkhushållningen värdefulla
råmaterial. Att jordbruksproduktspritens utträngande av sulfitspriten
skulle föra med sig vissa svårigheter för den hittills utövade brännerirörelsen
i de sydliga delarna av landet och jordbruket inom vissa distrikt
av dessa landsdelar syntes de sakkunniga visserligen obestridligt. Dessa
svårigheter skulle väsentligen uppstå i de lantbruksdistrikt, som hade
ett större överskott av potatis och som hittills huvudsakligen varit hänvisade
till att på grund av jordens beskaffenhet odla potatis. För andra
till bränning använda jordbruk salster kunde enligt de sakkunnigas mening
avsättning på annat sätt utan svårighet beredas. Utan förlust för jordbruket
skulle enligt deras mening jämväl avsättning för större delen
av bränneripotatisen efter hand kunna bei-edas dels genom utfodrande av
hästar och svin med potatis dels genom transport av potatisen till trakter,
där underskott å matpotatis förelåge. Inom några av de mest typiska
bränneridistrikten, där full avsättning på ovanberörda sätt icke kunde
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61-
vinnas, torde emellertid enligt de sakkunnigas förmenande en partiell övergång
till odling av andra jordbruksprodukter få åvägabringas, därest all
potatisbränning upphörde. Det vore visserligen troligt, att detta icke
skulle kunna ske utan minskad avkastning och andra svårigheter för
en del enskilda jordbrukare. Då emellertid nationen i dess helhet
gjorde eu stor besparing genom övergången till den billigare tillverkningsmetoden,
vore det enligt de sakkunnigas mening klart, att sagda
svårigheter ur nationalekonomisk synpunkt måste anses mer än uppvägda.
Med hänsyn till att en alltför hastig nedläggning av jordbruksbränningen
likväl skulle bereda lantbruket vissa svårigheter, och då staten vid eu
reglering av tillverkningsrätten torde böra fästa ett visst avseende vid
den ställning, lantbruksbränningen hittills intagit, syntes det emellertid
de sakkunniga vara motiverat, att samtidigt som möjlighet öppnades
för sulfitspritens försäljning för förtäringsändamål en reglering företoges
av tillverkningen av jordbruksproduktsprit, i syfte att denna tillverkning
under ännu någon tid i viss utsträckning säkerställdes, men
begränsades i riktning mot en småningom skeende avveckling.
Det av sulfitspritsakkunniga uppgjorda förslaget till en provisorisk
reglering av brännvinstillverkningen har i allt väsentligt upptagits av
Kungl. Maj:t och -genom en den 19 mars 1920 avlåten proposition
nr 348 även förelagts riksdagen.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall av potatis och avfallsprodukter
vid tillverkning av stärkelse ur potatis samt den för brännvinstillverkning
av sådan vara oundgängligen erforderliga myckenheten malt under
vartderå av tillverkningsåren 1920—1921 och 1921—1922 endast få
tillverkas högst 10,000,000 liter brännvin av normalstyrka.
Vid anmälan i statsrådet av sulfitspritsakkunnigas preliminära författningsförslag
och betänkande uttalade chefen för finansdepartementet,
att enligt hans mening borde eu fortsatt inskränkning av brännvinstillverkningen
av jordbruksprodukter äga rum. Ur flera synpunkter
syntes honom nämligen en avveckling av nämnda tillverkning önskvärd.
Såväl den nationalekonomiska betydelsen av utnyttjandet av sulfitluten
som också hänsyn till det i sulfitspritindustrien nedlagda betydande
kapitalet, vilket torde betydligt överstiga värdet av jordbruksproduktbrännerierna,
talade enligt hans mening för, att eu avveckling av sistnämnda
brännerier komme till stånd. Den väsentligt lägre produktionskostnaden
för sulfitsprit i jämförelse med jordbruksproduktsprit vore
jämväl eu omständighet, som måste beaktas. Då härtill komme, att de
sakkunnigas utredning beträffande brännerinäringens betydelse lör jord
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.
5
bruket enligt departementschefens mening gåve vid handen, att en avveckling
av bränningen av potatis syntes kunna ske under en viss
övergångstid, hade departementschefen ansett, att utredningsarbetet borde
inriktas på att finna en form för avvecklingen, som, så långt det vore
möjligt, tillgodosåge de av potatisbränningens upphörande berörda intressena.
Denna utredning borde givetvis jämväl omfatta med avvecklingen
sammanhängande spörsmål, såsom t. ex. frågan om och i vad
män ersättning borde utgå.
Utan att ingå på sulfitspritsakkunnigas framställning och ovanberörda
kungl. proposition vill utskottet i detta sammanhang endast,
i anslutning till vad motionärerna anfört, framhålla den betydelse, en
utvecklad potatisodling enligt utskottets mening måste anses äga som
livsmedelsreserv. Att denna odlings fortvara i med hänsyn härtill önskvärd
omfattning äventyras, därest avsättningsmöjligheterna för potatis
inskränkas, är alltför uppenbart för att vidare behöva utvecklas. En
utredning, såsom motionärerna föreslagit, angående åtgärders vidtagande
för tryggande av potatisodlingen inom landet, synes utskottet därför
nödvändigtvis påfordras, däx-est de förslag, som framlagts till potatisbränningens
successiva inskränkning i riktning mot en framtida fullständig
avveckling, även förverkligas.
Huruvida i sulfitspritsakkunnigas uppdrag även ingår att verkställa
utredning i av utskottet nu angivet hänseende har synts utskottet
tveksamt. Enligt de sakkunniga lämnade direktiven bör visserligen vid
deras utredning beaktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter
för sulfitsprit komma att förefinnas, därest brännvinstillverkning ur potatis
m. fl. jordbruksprodukter framdeles varder i större eller mindre
utsträckning tillåten, och å den andra sidan, huruledes, efter ett förbud
mot eller en kvantitetsbegränsning av tillverkningen ur dylika produkter,
andra avsättningsmöjligheter må kunna beredas för det i vissa landsdelar
uppkommande överskott å potatis och andra tidigare som råvaror
för brännvinstillverkning producerade jordbruksalster. Härmed torde
emellertid närmast åsyftas, att den åt sulfitspritsakkunniga lämnade utredningen
även skall taga sikte på de åtgärder, som böra vidtagas, för
att inskränkningen av jordbruksbränningen må kunna ske på ett sådant
sätt, att jordbruket, under övergångsperioden, därav beredes minsta
möjliga svårigheter. Någon utredning av vilka åtgärder, som böra vidtagas
för potatisodlingens uppehållande i den omfattning, densamma hade
under de normala förhållandena före kristidens inträde, synes däremot
icko hava uppdrugits åt sulfitspritsakkunniga. Att de sakkunnigas uppBihang
till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 23 käft. (Nr 61.) 2
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.
drag på nu angivna sätt begränsats synes för övrigt även framgå av
ovan återgivna uttalande av chefen för finansdepartementet.
Vid den av utskottet sålunda förordade utredningen synes i första
hand böra undersökas, vad som må kunna åtgöras till förhindrande av
att potatisodlingen till följd av potatisbränningens upphörande så minskas,
att vid mindre goda skördeår brist å potatis kan befaras uppstå.
Utredas bör emellertid därjämte även, om den potatisreserv, som genom
potatisbränningen otvivelaktigt garanterats landet och som genom potatisbränningens
tidvisa suspension ställts till konsumtionens förfogande, också
efter potatisbränningens avveckling må kunna, ehuru på andra vägar,
säkerställas.
Av de åtgärder till potatisodlingens tryggande i ovan antydda
omfattning, som kunna ifrågakomma, vill utskottet först och främst
framhålla möjligheten av fraktförhållandenas bättre ordnande. Härjämte
bör emellertid enligt utskottets mening även tagas under övervägande
om och i vad män som genom en ökad tillverkning av
potatismjöl och glykos samt export därav ävensom genom ökad utfodring
av svin med potatis odlingen därav må kunna i den önskvärda omfattningen
tryggas.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes skyndsammast möjligt låta verkställa
utredning angående åtgärders vidtagande för tryggande
av potatisodlingen inom landet i ovan antydda
omfattning samt därefter för riksdagen framlägga de
förslag, vartill en sådan utredning kan giva anledning.
Stockholm den 19 april 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norin, Hellström, greve Wachtmeister,
Öberg, Johansson i Uppmälby, Lundström och Sävström, Dalberg,
Berge, Flognfält, Svensson i Eggelstad och Ericsson i Oberga.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:270 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående åtgärder för tryggande av potatisodlingen i riket. a1 i texten