Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser.

1920-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:62, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1920 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 6 §

i förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser.

(2:a avd.)

Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets hänvisad

motion, nr 257, bär herr Molin i Dombäcksmark föreslagit, att

riksdagen ville besluta, att § 6 i kungl. förordningen den 24 juli 1903

om skogsvårdsstyrelser må erhålla följande lydelse:

»De under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda medel få ej användas

för skogar, tillhörande staten, allmänna inrättningar och stiftelser

och ej heller för häradsallmänningar.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Enligt § 6 i kungl. förordningen den 24 juli 1903 angående

skogsvårdsstyrelser få de under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda

medel ej användas för skogar tillhörande stat, kommun eller allmänna

inrättningar och stiftelser och ej heller för häradsallmänningar.

Motionären har om denna föreskrift anfört, bland annat, att genom

densamma tydligt och klart vore föreskrivet, att endast enskilda skogsägare

hava rätt att komma i åtnjutande av skogsvårdsstyrelsernas medel.

Skäl syntes enligt motionärens mening även kunna givas för, att

sagda medel ej borde användas å statens’, allmänna inrättningars och

stiftelsers skogar eller å häradsallmänningar, varemot ingen rimlig anBihang

till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 24 höft. (Nr 62—64.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

ledning förefunnes för kommunernas utestängande från delaktighet av

medlen i fråga.

Med anledning av nu förevarande framställning vill utskottet till

en början erinra om, att skogslagstiftningskommittén föreslagit följande

ändrade lydelse av ifrågavarande paragraf:

»De under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda medel få ej användas för

andra skogar än dem. som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn.»

För att erhålla en riktig uppfattning beträffande innebörden av

denna föreskrift må erinras om, att enligt kommitténs förslag skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet är avsedd att omfatta icke blott de skogar,

som skola lyda under den av kommittén föreslagna nya allmänna skogsvårdslagen,

utan även kommunskogar, sockenallmänningsskogar samt

vissa stiftelsers, föreningars och sällskaps skogar ävensom häradsallmänningar.

Något hållbart skäl, varför icke, såsom naturligt syntes vara,

alla skogar, som stode under skogsvårdsstyrelses tillsyn, skulle kunna

få del av skogsvårdskassans medel, syntes kommittén icke kunna

andragas. Skulle som skäl för uteslutandet av de i den gällande

skogsvårdsstyrélseförordningen i sådant hänseende angivna skogarna

hava ansetts, att dessas ägare själva, utan ett dylikt ekonomiskt understöd,

borde vara i stånd att vidtaga skogsvårdsarbeten, kunde

detta icke av kommittén godkännas som rättmätigt, för så vitt avsåges

andra än statens skogar. Det kunde, framhåller kommittén, nämligen

väl tänkas, att i särskilda fall det ställde sig svårare för en enligt de nuvarande

bestämmelserna från bidrag utesluten skogsägare — t. ex. en

kommun, som med kännbara uppoffringar skaffat sig en skog, där

kulturåtgärder vore av nöden — än för en till bidrag berättigad att

bekosta åtgärder för skogens förbättring eller vård. Det måste ock

enligt kommitténs mening anses som principiellt orätt att från erhållande

av bidrag från skogsvårdskassan utestänga vissa kategorier skogar, då

de alla skulle erlägga till nämnda kassa ingående avgifter. Med en utsträckt

rätt att få del utav skogsvårdskassans medel vore emellertid,

uttalar kommittén, icke sagt, att icke vid beviljandet av bidrag hänsyn

borde tagas till de olika skogsägarnas ekonomiska ställning, tvärtom

borde man därvid alltjemt räkna på, aft den med ortens skogsförhållanden

förtrogna skogsvårdsstyrelsen vid utlämnande av bidrag till

enskilda skogsägare komme att taga behörig hänsyn till vad billigheten

härutinnan krävde. Med statens skogar vore, säger kommittén vidare,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

3

förhållandet ett annat. Staten behövde icke och borde ej heller för

sina skogsvårdsarbeten taga i anspråk något av skogsvårdsstyrelsernas

medel, oaktat staten erlade skogsvårdsavgitt. Utgåendet av denna avgift

från statens skogar vore nämligen enligt kommitténs mening"! att

betrakta som en form, vari staten lämnade understöd åt den enskilda

skogsvården.

Utskottet har funnit motionärens framställning beaktansvärd.

Samma synpunkter som de av motionären åberopade hava även —

ehuru med en vidsträcktare tillämpning — framförts av skogslagstiftningskommittén.

Då utskottet emellertid anser, att det förslag till förändrade

bestämmelser i nu ifrågavarande avseende, som Kungl. Maj:t på

grundvalen av nämnda kommittés utredning torde komma att för riksdagen

framlägga, bör avvaktas, får utskottet hemställa,

att förevarande motion för närvarande ej må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1920.

På jordbruksutskottets vägnar: ''

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norin, Ingeström, greve Wachtmeister,

Lindskog, Öberg, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmftlby,

Lundström, Sävström, Dalberg, Andersson Karl Andreas, Pettersson Ivar,

Flognfält och Ericsson i Arboga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.