Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser.
1920-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1920:62, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.
1
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1920 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 6 §
i förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser.
(2:a avd.)
Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets hänvisad
motion, nr 257, bär herr Molin i Dombäcksmark föreslagit, att
riksdagen ville besluta, att § 6 i kungl. förordningen den 24 juli 1903
om skogsvårdsstyrelser må erhålla följande lydelse:
»De under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda medel få ej användas
för skogar, tillhörande staten, allmänna inrättningar och stiftelser
och ej heller för häradsallmänningar.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Enligt § 6 i kungl. förordningen den 24 juli 1903 angående
skogsvårdsstyrelser få de under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda
medel ej användas för skogar tillhörande stat, kommun eller allmänna
inrättningar och stiftelser och ej heller för häradsallmänningar.
Motionären har om denna föreskrift anfört, bland annat, att genom
densamma tydligt och klart vore föreskrivet, att endast enskilda skogsägare
hava rätt att komma i åtnjutande av skogsvårdsstyrelsernas medel.
Skäl syntes enligt motionärens mening även kunna givas för, att
sagda medel ej borde användas å statens’, allmänna inrättningars och
stiftelsers skogar eller å häradsallmänningar, varemot ingen rimlig anBihang
till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 24 höft. (Nr 62—64.) 1
Utskottet.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.
ledning förefunnes för kommunernas utestängande från delaktighet av
medlen i fråga.
Med anledning av nu förevarande framställning vill utskottet till
en början erinra om, att skogslagstiftningskommittén föreslagit följande
ändrade lydelse av ifrågavarande paragraf:
»De under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda medel få ej användas för
andra skogar än dem. som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn.»
För att erhålla en riktig uppfattning beträffande innebörden av
denna föreskrift må erinras om, att enligt kommitténs förslag skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet är avsedd att omfatta icke blott de skogar,
som skola lyda under den av kommittén föreslagna nya allmänna skogsvårdslagen,
utan även kommunskogar, sockenallmänningsskogar samt
vissa stiftelsers, föreningars och sällskaps skogar ävensom häradsallmänningar.
Något hållbart skäl, varför icke, såsom naturligt syntes vara,
alla skogar, som stode under skogsvårdsstyrelses tillsyn, skulle kunna
få del av skogsvårdskassans medel, syntes kommittén icke kunna
andragas. Skulle som skäl för uteslutandet av de i den gällande
skogsvårdsstyrélseförordningen i sådant hänseende angivna skogarna
hava ansetts, att dessas ägare själva, utan ett dylikt ekonomiskt understöd,
borde vara i stånd att vidtaga skogsvårdsarbeten, kunde
detta icke av kommittén godkännas som rättmätigt, för så vitt avsåges
andra än statens skogar. Det kunde, framhåller kommittén, nämligen
väl tänkas, att i särskilda fall det ställde sig svårare för en enligt de nuvarande
bestämmelserna från bidrag utesluten skogsägare — t. ex. en
kommun, som med kännbara uppoffringar skaffat sig en skog, där
kulturåtgärder vore av nöden — än för en till bidrag berättigad att
bekosta åtgärder för skogens förbättring eller vård. Det måste ock
enligt kommitténs mening anses som principiellt orätt att från erhållande
av bidrag från skogsvårdskassan utestänga vissa kategorier skogar, då
de alla skulle erlägga till nämnda kassa ingående avgifter. Med en utsträckt
rätt att få del utav skogsvårdskassans medel vore emellertid,
uttalar kommittén, icke sagt, att icke vid beviljandet av bidrag hänsyn
borde tagas till de olika skogsägarnas ekonomiska ställning, tvärtom
borde man därvid alltjemt räkna på, aft den med ortens skogsförhållanden
förtrogna skogsvårdsstyrelsen vid utlämnande av bidrag till
enskilda skogsägare komme att taga behörig hänsyn till vad billigheten
härutinnan krävde. Med statens skogar vore, säger kommittén vidare,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.
3
förhållandet ett annat. Staten behövde icke och borde ej heller för
sina skogsvårdsarbeten taga i anspråk något av skogsvårdsstyrelsernas
medel, oaktat staten erlade skogsvårdsavgitt. Utgåendet av denna avgift
från statens skogar vore nämligen enligt kommitténs mening"! att
betrakta som en form, vari staten lämnade understöd åt den enskilda
skogsvården.
Utskottet har funnit motionärens framställning beaktansvärd.
Samma synpunkter som de av motionären åberopade hava även —
ehuru med en vidsträcktare tillämpning — framförts av skogslagstiftningskommittén.
Då utskottet emellertid anser, att det förslag till förändrade
bestämmelser i nu ifrågavarande avseende, som Kungl. Maj:t på
grundvalen av nämnda kommittés utredning torde komma att för riksdagen
framlägga, bör avvaktas, får utskottet hemställa,
att förevarande motion för närvarande ej må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1920.
På jordbruksutskottets vägnar: ''
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norin, Ingeström, greve Wachtmeister,
Lindskog, Öberg, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmftlby,
Lundström, Sävström, Dalberg, Andersson Karl Andreas, Pettersson Ivar,
Flognfält och Ericsson i Arboga.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.