Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66-

1920-04-30 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:66, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66-

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66-

l

Nr 66.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1920 kl. */> 4 e. m.

Utlåtande .i anledning av väckt motion angående uppläggande av

en statens fria jordbruksegnahemsfond och en statens fria

fiskeri fond.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 198, har herr Osberg, med instämmande i motionens syfte

från femtiosex ledamöter av andra kammaren, hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det utredning skyndsammast

möjligt måtte verkställas om uppläggning av två statsfonder, den ena

benämnd Statens fria jordbruksegnahemsfond, den andra benämnd Statens

fria fiskerifond, för att medelst dessa fonders avkastning befrämja

eguahemsrörelsen för mindre bemedlade å landsbygden och för att stödja

mindre bemedlade fiskare vid xitövandet av deras näring.

Såsom i förevarande motion jämväl erinras väckte samma motionär

vid 1919 års lagtima riksdag inom andra kammaren en motion,

nr 196, med i huvudsak samma innehåll som den nu föreliggande.

Denna — jämte en med densamma likalydande, av herr Edward Larson

inom första kammaren väckt motion, nr 75, — hänvisades för förberedande

behandling till jordbruksutskottet, som emellertid i sitt över motionerna

avgivna utlåtande, nr 89, avstyrkte desamma. Utskottets hemställan

biträddes även av riksdagens båda kamrar.

Liksom 1919 framhåller motionären även nu, att huvudsyftet

med hans framställning är att söka råda bot mot landsbygdens avfolkning.

Motionären hänvisar därvid först och främst till det kända

förhållandet, att städernas invånarantal under de senaste årtiondena

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10. samt. 26 höft. (Nr 66.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

avsevärt ökats, medan landsbygdens befolkningsantal under samma tidrymd

endast obetydligt stigit, ja tidvis till och med minskats. Denna

ökning av städernas invånarantal skedde enligt motionärens förmenande

till en stor del just på landsbygdens bekostnad, vilket hade en så mycket

menligare inverkan på dess utveckling, som de personer, vilka sålunda

i stort antal från landsbygden invandrade till städerna, vanligen voro

de i kroppsligt och andligt hänseende starkaste. Vilka skadliga följder

denna inflyttning till städerna slutligen måste medföra, därest densamma

ohindrad finge fortgå, läge enligt motionärens mening i öppen dag.

Med kristidens erfarenheter för ögonen kunde man, framhåller motionären,

ej annat än anse det vara i högsta grad önskligt, att vårt land

icke skulle behöva vara beroende av utlandet för sitt behov av livsförnödenheter.

Men skulle dylika önskemål kunna realiseras, måste Sverige

äga en dugande och tillräckligt stor jordbrukarebefolkning.

Den dragningskraft, som städerna otvivelaktigt utövade på folket

och särskilt ungdomen ute på landsbygden, vore enligt motionärens

mening huvudsakligen att tillskriva den omständigheten, att städernas

industri i regel kunde erbjuda den unge mannen och den unga kvinnan

lättåtkomligare förvärv och därmed större möjlighet för dem att bilda

familj. Skulle ungdomen kunna hållas kvar på landsbygden måste

bättre utsikter beredas densamma att där slå sig fram. För att erforderlig

hjälp skulle kunna lämnas unga medellösa män och kvinnor vid deras

strävanden att finna sin utkomst på landsbygden och där förvärva eget

hem, krävdes emellertid, framhåller motionären, ett ej ringa kapital.

För egnahemsrörelsens kraftiga befordrande på landsbygden borde därför,

enligt motionärens mening, staten upplägga en fond av lämplig storlek,

vilken fond motionären förslagsvis benämnt statens fria jordbruksegnahemsfond.

Av dennas avkastning skulle enligt motionärens förslag direkta

understöd i penningar utan återbetalningsskyldighet utdelas till, såsom

motionären uttrycker det, sådana unga män och kvinnor, vilka visat

sig vara praktiskt folk med förutsättning att bliva till gagn för samhället

i framtiden. Fondens avkastning skulle fördelas mellan de olika länen

i förhållande till deras folkmängd och produktionsmöjligheter.

Åtgärder i enahanda riktning borde enligt motionärens mening

även vidtagas för bevarande av den självständiga fiskarebefolkningen i

vårt land. Fara syntes motionären eljest föreligga för, att utvecklingen

beträffande fisket även hos oss ginge i samma riktning som exempelvis

i England, där bolagsfisket blivit regel. Förhållandena för en ung fiskare

och en ung jordbrukare vore, framhåller motionären, i stort sett desamma,

i det att båda behövde ett visst kapital för att kunna utöva sin näring

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

3

självständigt. Jämväl för stödjande av mindre bemedlade fiskare vid

utövandet av deras näring borde därför enligt motionärens mening uppläggas

en fond — av motionären förslagsvis benämnd statens fria

fiskerifond —, av vars avkastning bidrag till angivna ändamål skulle

lämnas enligt samma grunder, som ovan angivits enligt motionärens

förslag böra gälla för statens fria jordbruksegnahemsfond.

I sin motion till 1919 års lagtima riksdag föreslog motionären

även, att, sedan staten upplagt grundkapitalet till ifrågavarande fonder

med av motionären då angivet belopp, till dessa fonders förstärkande behövliga

medel skulle åvägabringas genom att en viss procent av de i

framtiden tillkommande donationerna skulle erläggas till dessa fonder.

Denna tanke har motionären emellertid nu uppgivit.

Nu liksom 1919 har motionären allenast begärt utredning i den

av honom framförda frågan.

Utskottet är därutinnan till fullo ense med motionären, att frågan

om landsbygdens avfolkning innefattar problem, som äro värda statsmakternas

alldeles särskilda uppmärksamhet.

Av tillgänglig statistik inhämtas, att jordbruksbefolkningen i vårt

land från början av 1880-talet gått tillbaka icke allenast relativt utan

även absolut taget, medan industribefolkningen under samma tid växt i

starkt påskyndad takt. Medan sålunda den av jordbruket och dess binäringar

levande befolkningen år 1880 utgjorde ett antal av ej mindre

än 3,078,000 människor, beräknades densamma vid den senaste folkräkningen

år 1910 till allenast 2,663,000 personer. Någon fullt klarläggande

statistik över utvecklingen efter 1910 föreligger visserligen icke.. Men

förefintliga siffror synas dock giva vid handen, att någon förändring av

förhållandena icke därefter ägt rum. Sålunda minskades befolkningen

på landsbygden år 1913 med 17,217 personer eller 4.15 pro mille samt

år 1916 med 17,154 personer eller 4.15 pro mille, låt vara att åren

1914 och 1915 visa en obetydlig ökning av respektive 3,974 och 887

personer. Uuder åren 1913—1916 ökades samtidigt befolkningen i städerna

med respektive 51,608, 37,050, 32,246 och 61,980 personer eller

35.01, 24.49, 20.88 och 38.70 pro mille. De nu för åren 1913—1916

sist anförda sifferuppgifterna äro så tillvida i någon mån missvisande,

som dels städernas starka folkökning under de angivna åren till én ej

ringa del beror på inkorporeringar och tillkomsten av nya städer, dels

till landsbygden hänförts även industrisamhällen å landsbygden.

De stora olägenheterna i ekonomiskt och socialt hänseende av

landsbygdens avfolkning ligga i öppen dag. Avfolkningens allvarligaste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

ekonomiska konsekvens är en nedsatt produktion av jordbruksalster och

ett större beroende av den utländska tillförseln därav. Mera skiftande

och svårare att angiva men icke mindre verkliga äro de sociala olägenheterna.

Genom den s. k. emigrationsutredningen har uppmärksamheten

för första gången på allvar riktats på åtskilliga i samband med förevarande

fråga stående förhållanden. Genom nämnda utredning har sålunda,

bland annat, påvisats, hurusom den svenska bondeklassen i flera

trakter av vårt land under årens lopp i avsevärd grad förminskats ej

minst genom inflyttning till städerna. De gamla allmogesläkterna hade

även alltmera dragits från sina ärvda hemman och bondehemmanen

övergått till ägare, som ej hade jordbruk till sitt egentliga näringsfång,

och som sålunda ej tillhörde den egentliga bondeklassen.

I emigrationsutredningens betänkande fram hålles, att inflyttningen

till städerna ej kan med konstlade medel motarbetas. Företeelsen vore

alltför naturlig för att kunna övervinnas på annat sätt än genom att

landsbygden utrustades med lockelser, som kunde hålla städerna stången.

Åtskilligt i denna riktning hade redan gjorts genom skapandet av tillfällen

till nöje och förströelse också på landsbygden. Men säkerligen

försloge detta icke, om man ej lyckades åstadkomma en genomgripande

reform även inom de å landsbygden rådande ekonomiska villkoren. En

förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden skulle sålunda vara av

stor betydelse. I detta hänseende ville det, anföres i betänkandet,

synas, som skulle det krävas jämförelsevis ringa kostnader att komma

till ett drägligt tillstånd. Egnahemsrörelsen, som avsåge skapandet av

smärre lägenheter, vilkas innehavare självfallet skulle söka upphjälpa

sin ekonomi genom daglönararbete hos de större jordbrukarna, förtjänade

slutligen ett varmt intresse.

En minskning av jordbruksbefolkningens numeriska styrka vore,

anföres slutligen i samma betänkande, för ett land som Sverige icke

någon nödvändighet. »Här finnes ännu mark om millioner hektar att

odla upp; här kunde ännu varje år flera tusen nya jordbrukarehem

skapas; här kunde åt hundratusental jordbruksarbetare beredas en

ställning, som, med hjälp av den naturliga kärleken till jorden, kunde

utgöra en motvikt mot stadslivets lockelser.» »Vi måste därför,» framhålles

i betänkandet, »på fullt allvar upptaga till besvarande den frågan: huru

skall Sveriges uppodling kunna återupptagas; och huru skall folkminskningen

i våra jordbruksbygder bringas att upphöra?»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

5

Liknande erfarenheter som i vårt land hava i nu ifrågavarande

avseende även gjorts inom främmande länder, och man har där sökt på

lagstiftningsväg vidtaga en del åtgärder för att kvarhålla allmogen vid

jordbruket. Enligt vad utskottet inhämtat har den 2 december 1910 dåvarande

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande samma dag, uppdragit åt nuvarande ledamoten av

riksdagens första kammare, numera professorn Nils Wohlin att genom

besök i Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike och England på ort och

ställe närmare undersöka de lagstiftningsåtgärder, som under senare tid

blivit inom dessa länder i nyss angivna syfte vidtagna, samt att härefter

till chefen för nämnda departement avgiva redogörelse för de rön och

iakttagelser, som han vid studiet av angivna åtgärder och deras verkningar

kunde komma att göra. Detta uppdrag har emellertid, enligt vad utskottet

jämväl inhämtat, ännu icke slutförts.

Av viss betydelse för förevarande fråga torde även jordkommissionens

utredning komma att bliva. Enligt vad dåvarande chefen för

justitiedepartementet vid nämnda kommissions tillkallande, bland annat,

anförde, borde kommissionen hava till uppgift att utreda, vilka medel

som över huvud kunde befinnas lämpliga och erforderliga för’att bevara

joi’den i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda

de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav vore i behov, större

tryggt16*'' i deras ställning samt underlätta tillkomsten av nya självständiga

odlingslägenheter, där sådant av förhållandena påkallades. Det

borde därvid ock ankomma på de sakkunniga att utreda vilka åtgärder,

som kunde befinnas lämpliga för förbättrande av lantarbetarnas ställning,

i den män denna fråga kunde anses äga samband med de spörsmål,

sem i övrigt tillhörde de sakkunnigas bedömande.

För närvarande pågå även vissa andra utredningar, vilka torde komma

att öva inflytande jämväl på nu förevarande fråga. Utskottet vill i

detta hänseende erinra om de utredningar, vilkas verkställande anförtrotts

åt kolonisationskommittén och kronolägenhetskommissionen. Förstnämnda

kommitté har, såsom bekant, i uppdrag att verkställa utredning

och avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande av kolonisation

å dels kronans marker i Norrland och Dalarna, med undantag

av vissa trakter, dels ock å bondejord i Norrland, ävensom därmed

sammanhängande spörsmål. Kronolägenhetskommissionen åter har, bland

annat, till uppgift att utreda frågan om upplåtelse av viss jord med

tryggad besittningsrätt.

Slutligen må även erinras om den utredning, som pågår inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

elektrifieringskommittén och som avser frågan om landsbygdens elektrifiering.

Tack vare framför allt tillgången på vattenkraft hava ej

blott städer och andra större samhällen utan jämväl stora områden av

landsbygden kunnat elektrifieras. En fortsatt utveckling i denna riktning

torde vara synnerligen önskvärd ej minst med hänsyn därtill, att

den ökade trevnad och de lättare levnadsvillkor, som den elektriska

energiens spridande på landsbygden åstadkommer, även synas ägnade

att motverka benägenheten hos lantbefolkningen att övergiva hembygden

och söka sin utkomst i städerna.

Bland de åtgärder, som skulle kunna vidtagas till förhindrande

av landsbygdens avfolkning, har motionären för sin del framhållit egnahemsrörelsens

kraftiga befrämjande på landsbygden.

För befordrande av egnahemsrörelsen finnas, såsom bekant, sedan

flera år tillbaka upplagda tvenne statsfonder, nämligen egnahemslånefonden

och jordförmedlings fonden, och har riksdagen vid olika tillfällen

anvisat betydande belopp till kapitalökning för dessa.

Med “bifall till av Kungl. Maj:t därom framställd proposition

har innevarande riksdag, bland annat, medgivit sådan ändring i de

för statens egnahemslånerörelse fastställda allmänna villkor och bestämmelser,

att tillämpas från och med år 1920, att maximivärdena å de

lägenheter, för vilka egnahemslån må kunna utgå, höjts, för obebyggda

jordbrukslägenheter till 15,000 kronor och lör bebyggda jordbrukslägenheter

till 12,000 kronor samt för bostadslägenheter till

10,000 kronor. Därjämte har innevarande riksdag i anledning av väckta

motioner beslutat att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

beträffande vilka åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för att

underlätta nyodling och betesförbättring å lägenheter, för vilkas förvärvande

lån erhållits från egnahemslånefonden.

Frågan, huruvida ej eventuellt ännu ytterligare andra åtgärder för

egnahemsrörelsens befrämjande från statsmakternas sida böra vidtagas,

har emellertid, ej minst i detta sammanhang, synts utskottet förtjänt

av att tagas under närmare övervägande.

Visserligen hava statsmakterna så sent som förlidet år beslutat

vissa förbättringar i egnahemsväsendets organisation, vilka ansetts varaav

den betydelse, att de föranlett utfärdandet av nya allmänna villkor

och bestämmelser ävensom särskilda föreskrifter såväl för statens egnahemslånerörelse

som för lån från jordförmedlingsfonden. Men den kungl.

propositionen till 1919 års lagtima riksdag om vissa egnahemsväsendet

berörande frågor, som lågo till grund för den då vidtagna reformen, avsåg

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

7

emellertid, såsom även framhölls i jordbruksutskottets över densamma avgivna

utlåtande, icke att åstadkomma någon genomgripande ombildning av

egnahemsrörelsen. De förslag, som genom propositionen framlades, hade i

stället närmast karaktären av kompletteringar i och förbättringar av det gamla

systemet. Att en mera omfattande reformering av egnahemsrörelsen icke vid

detta tillfälle kunde vidtagas, berodde, enligt vad den i propositionen Jämnade

utredningen gav vid handen, bland annat, därpå, att åtskilliga med

ifrågavarande rörelse sammanhängande frågor ännu väntade på sin lösning.

Propositionen var huvudsakligen byggd på de s. k. egnahemssakkunnigas

den 14 oktober 1914 avgivna betänkande. Att detta innefattade

åtskilliga goda och förtjänstfulla förslag vitsordades av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, som emellertid därjämte framhöll, att

fog icke saknades för deras mening, vilka gjort gällande, att de sakkunniga

icke anlagt tillräckligt stora synpunkter på egnahemsfrågan och icke

lämnat den ingående granskning och utredning av densamma, som enligt

departementschefens uttalande den 20 januari 1911 av dem förväntades,

för att med stöd därav statsmakterna skulle kunna på ett mera planmässigt

och efter förhållandena avpassat sätt främja den för land och folk så betydelsefulla

egnahemsbildningen. I viktiga hänseenden tarvades sålunda

enligt departementschefens mening ytterligare utredning.

I dessa nu sist anförda ord ligger eu enligt utskottets förmenande

välgrundad antydan om, att en reform av eguahemsväsendet icke kan

undanskjutas, därest egnahemsrörelsen i vårt land skall kunna fylla sin

ovan berörda, ur befolkningspolitisk synpunkt trängande uppgift.

En alldeles särskild anledning att nu till prövning upptaga frågan

om vad som ytterligare må kunna göras till befordrande av egnahemsrörelsen

på landsbygden föreligger dessutom.

Genom Kungl. Maj:ts till innevarande riksdag avlåtna proposition

nr 314 har framlagts förslag till inrättande av en särskild fond, benämnd

statens bostadslånefond, från vilken fond lån skall av Kungl.

Maj:t kunna beviljas kommuner med flera till visst bostadsbyggande.

Denna fond skall enligt Kungl. Maj:ts förslag disponeras endast för

bostadsproduktion inom de städer och stadsliknande samhällen, där

hyresreglerings!agstiftningen är eller under de fem år, varunder avsättning

till fonden beräknas äga rum, varder gällande. Lån från

fonden ifråga äro avsedda att meddelas upp till hälften av byggnadskostnaderna,

varvid dock tomtens värde icke får medräknas. Lånen

skola vara ouppsägbara under 20 år räknat från lånens utlämnande. Å

lånen skall räntefrihet åtnjutas under 10 år. I särskilda fall skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

Kungl. Maj:t därjämte äga rätt att för ifrågavarande ändamål lämna

direkta statsbidrag utan återbetalningsskyldighet med högst 20 % av

den beräknade byggnadskostnaden, häri ej inräknat tomtvärdet.

Kungl. Maj:ts nu berörda proposition har synts utskottet vara av

den största betydelse jämväl för frågan om landsbygdens avfolkning.

Utskottet vill till närmare belysning härav först erinra om några uttalanden,

som från statsmakternas sida gjorts beträffande den statssubvention

för uppförande av bostadshus med smålägenheter, som under

kristiden ägt rum. Då Kungl. Maj:ts sedermera till 1917 års riksdag i

detta ämne avlåtna proposition nr 34 förekom i statsrådet uttalade dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet i ett särskilt anförande till

statsrådsprotokollet, bland annat, att i och för sig syntes honom särskilda

åtgärder från statens sida för åstadkommande av bostadslägenheter

i städerna ägnade att väcka betänkligheter, i den mån därigenom

en icke önskvärd inflyttning från landsbygden till städerna underlättades.

Med anledning av vad chefen för jordbruksdepartementet sålunda anfört

beträffande faran för, att ifrågavarande åtgärder skulle underlätta en

icke önskvärd inflyttning från landsbygden till städerna, framhöll riksdagen

i sin skrivelse i ämnet, att riksdagen till fullo delade bemälde

departementschefs uppfattning om det för landet skadliga i ett

dylikt resultat av understödsverksamheten, men att riksdagen likväl —

under uttalande av sin förväntan, att man vid den närmare anordningen

av denna verksamhet i möjligaste mån tillsåge, att inflyttningen

till städerna icke härigenom särskilt uppmuntrades — ansett, att, med

hänsyn till de rådande exceptionella förhållandena, ett försök till ökande

på angivet sätt av byggnadsverksamheten i allt fall och utan hinder av

berörda farhågor borde göras. Med hänsyn till vad riksdagen sålunda

framhållit intogs i den sedermera i ämnet utfärdade kungörelsen en

bestämmelse av innehåll, att statsbidrag för ifrågavarande ändamål icke

finge utgå i fall, då en av förhållandena ej ovillkorligen påkallad inflyttning

från landsbygden därigenom kunde befordras.

Därest nu riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutar

inrättandet av en statens bostadslånefond för befrämjande av bostadsproduktionen

inom städer och stadsliknande samhällen, torde enligt utskottets

mening obestridligen viss fara föreligga för, att inflyttningen från

landsbygden till städerna i följd därav skall taga ökad fart. Det tillkommer

icke utskottet att yttra sig över Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition. Utskottet anser sig dock böra uttala, att utskottet till

fullo behjärtar de omständigheter, som föranlett dess framläggande.

Men utskottet kan i detta sammanhang, ur de synpunkter, som iit
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

9

skottet har att beakta, icke underlåta att framhålla angelägenheten av,

att, i samband med ett beslut om bostadsproduktionens understödjande

inom städerna, beslut jämväl fattas om utredning i och för åtgärders

vidtagande till ytterligare befrämjande av egnahemsrörelsen på landsbygden.

Att, såsom motionären föreslagit, för egnahemsväsendets befrämjande

lämna egnahemsbyggarna direkta understöd i penningar utan återbetalningsskyldighet,

kan utskottet visserligen icke för sin del förorda.

Däremot anser utskottet det böra tagas under övervägande, huruvida

icke räntefrihet under viss tid eller viss nedsättning av låneräntan

skulle kunna lämnas egnahemsbyggare, som med understöd från egnahemslånefonden

bilda nya egna hem å obebyggda och helt eller delvis

ouppodlade lägenheter, samt huruvida icke räntefria lån för anskaffande

av nödiga inventarier och redskap skulle kunna lämnas dem, som med

understöd från nyssberörda fond förvärvat sig lägenheter i avsikt att

därå bedriva jordbruk.

Vad slutligen beträffar den av motionären föreslagna statens fria

fiskerifond vill utskottet först uttala, att även enligt utskottets mening

är frågan om den självständiga fiskarebefolkningens bevarande av den

största betydelse. Emellertid får utskottet fästa uppmärksamheten på,

att, i den del behov av statsunderstöd i detta avseende föreligger, detta

i viss mån torde kunna tillgodoses från fonden för fiskerinäringens befrämjande.

Från nu sist berörda fond utlämnas, såsom bekant, låneunderstöd för

''anskaffande av fiskarbåtar och fiskredskap samt för anläggande av smärre

inrättningar för tillgodogörande och förädling av fiskets produkter. Såsom

utskottet i sitt utlåtande nr 37 även erinrat, har lantbruksstyrelsen hos

Kungl. Maj:t gjort framställning om en höjning av fiskerilånetondens årliga

utlåningsbelopp — vilket för närvarande utgår med 1,100,000 kronor —

till 2,100,000 kronor. Denna framställning inkom emellertid till Kungl.

Maj:t efter avfattningen av innevarande års proposition angående regleringen

av utgifterna för kapitalökning under nionde huvudtiteln, däri

något förslag beträffande fiskerilånefonden i nu ifrågavarande avseende

ej framställts. I nyss berörda utlåtande har utskottet emellertid uttalat sin

förvissning, att lantbruksstyrelsens framställning skall komma att upptagas

till prövning i samband med utarbetandet av kapitalökningspropositionen

till nästkommande års riksdag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 26 käft. (Nr 66.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville verkställa utredning angående vilka åtgärder,

som må kunna utöver vad redan skett vidtagas

till förekommande av landsbygdens avfolkning, samt att

Kungl. Maj:t därefter ville för riksdagen framlägga

de förslag, vartill en sådan utredning kan giva anledning.

Stockholm den 30 april 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Hellström, greve Wachtmeister, Lindskog,

Öberg, Sjöblom, Lundström, Andersson Karl Andreas, Pettersson Ivar,

Igel och Ericson i Funäsdalen.

Reservation

av greve Wachtmeister, som ansett, att utskottets utlåtande bort

hava följande lydelse:

»Såsom i förevarande motion jämväl erinras — — — — — —

— — — — — — — — —--— — — — — — har motio
nären

endast begärt utredning i den av honom framförda frågan.

Utskottet är därutinnan ense med motionären, att frågan om landsbygdens

avfolkning — även om denna avfolkning ännu icke tagit den

hotande omfattning, förevarande motion kunde giva anledning antaga

— innefattar problem, som äro värda statsmakternas alldeles särskilda

uppmärksamhet. Men denna fråga synes utskottet böra på allvar upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

11

tagas till behandling i annat sammanhang och med en lämpligare utgångspunkt

än den nu förevarande motionen erbjuder.

Bland de åtgärder, som skulle kunna vidtagas till förhindrande av

landsbygdens avfolkning, har motionären för sin del — — — — —

— — — — —--— — — — — — — — — — — för vilkas

förvärvande lån erhållits från egnahemslånefonden.

Att eventuellt ännu ytterligare andra åtgärder från statsmakternas

sida böra vidtagas för egnahemsrörelsens befrämjande vill utskottet visserligen

icke bestrida. Emellertid anser sig utskottet å andra sidan böra

erinra om, att statsmakterna så sent som förlidet år beslutat vissa förbättringar

i egnahemsväsendets organisation, — i detta sammanhang må

framhållas inrättandet från och med år 1920 av en särskild egnahemsavdelning

inom jordbruksdepartementet samt kommunernas godkännande

såsom läneförmedlare —, vilka åtgärder ansetts vara av den betydelse,

att de föranlett utfärdandet av nya allmänna villkor och bestämmelser,

såväl för statens egnahemslånerörelse som för lån från jordförmedlingsfonden.

Denna reforms verkningar hava ännu icke tydligt framträtt,

men dess betydelse skall måhända visa sig vara .större än motionären

synes böjd att medgiva. Skulle likväl ytterligare åtgärder till egnahemsrörelsens

befrämjande visa sig vara erforderliga, bör enligt utskottets

mening dessa byggas, icke såsom motionären föreslagit på helt nya

statsfonder utan på den grund, som i nu ifrågavarande hänseende redan

blivit lagd genom egnahemslånefonden och jordförmedlingsfonden.

Statsmakternas omsorg om egnahemsrörelsen får — såsom dåvarande

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet yttrade i propositionen

till 1919 års lagtima riksdag om vissa egnahemsväsendet berörande

frågor — under alla förhållanden icke verka därhän, att densamma framdrives

på ett konstlat sätt, så att resultatet icke blir livskraftigt i sig

självt.

Vad slutligen beträffar den av motionären föreslagna statens fria

fiskerifond — — — — — — — — — — — — — — — —--

— — — — — — komma att upptagas till prövning i samband med

utarbetandet av kapitalökningspropositionen till nästkommande års riksdag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 66.

samt av herr Pettersson, Ivar, som ansett, att andra stycket å

sidan 9 i utskottets utlåtande bort utbytas mot följande:

»Motionären har, såsom förut nämnts, för sin del föreslagit, att

de unga män och kvinnor, som å landsbygden vilja förvärva eget hem,

skulle av statsmedel erhålla direkta understöd i penningar utan återbetalningsskyldighet.

Att under normala prisförhållanden helt och hållet

eller ens i någon avsevärdare utsträckning grunda egnahemsrörelsen

inom vårt land på en dylik statssubvention skulle givetvis, ur flera synpunkter,

icke vara lyckligt; och torde ej heller vara av motionären

åsyftat. Men liksom enligt Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag under

en viss övergångsperiod i särskilda fall direkta statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

i angiven omfattning skola kunna lämnas för understödjande

av bostadsproduktionen inom städer och stadsliknande samhällen,

så böra enligt utskottets mening också i särskilda fall dylika

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet i motsvarande ihån tilldelas

jämväl dem, som vilja å landsbygden förvärva egna hem. I detta avseende

vill utskottet särskilt framhålla, att det enligt utskottets förmenande

— med hänsyn till de nuvarande högt uppdrivna bygge adskostnaderna

— torde få anses vara nästan oundgängligen nödvändigt att

ej blott med lån på billiga villkor utan även genom direkta statsbidrag

understödja nybildningen av egna hem å landsbygden, enär där eljest

icke under nuvarande förhållanden några nya egna hem torde kunna

beräknas komma till stånd. I övrigt anser utskottet det böra tagas

under övervägande, huruvida icke räntefria lån för anskaffande av nödiga

inventarier och redskap skulle kunna lämnas dem, som med understöd

från egnahemslånefonden förvärvat sig lägenheter i avsikt att därå

bedriva jordbruk.»

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:306 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående uppläggande av en statens fria jordbruksegnahemsfond och en statens fria fiskerifond. a1 i texten