Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor ävensom en i ämnet väckt motion.
1920-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1920:70, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor ävensom en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.
11
Nr 70.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1920 kl. V» 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor
ävensom en i ämnet väckt motion.
(l:a avd.)
I punkten 124 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition
angående anslag för år 1921 för beredande av lindring i de
mindre bemedlades levnadsvillkor, som Kungl. Maj:t kunde komma att
avlåta till riksdagen, för detta ändamål å extra stat för sagda år beräkna
ett anslag av 2,000,000 kronor.
Därjämte har under punkt 39 i nionde huvudtitelns tilläggsstat
för år 1920 för ändamålet beräknats ett belopp av 4,000,000 kronor.
I en den 5 mars 1920 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 204, har Kungl. Maj:t därefter, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att för beredande av lindring i de mindre
bemedlades levnadsvillkor anvisa såsom förslagsanslag
dels å tilläggsstat för år 1920 4,000,000 kronor,
dels ock å extra stat för år 1921 2,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
För beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor
har senast av 1919 års lagtima riksdag anvisats såsom förslagsanslag
dels 29,000,000 kronor å tilläggsstat för år 1919 dels ock 5,000,000
kronor å extra stat för år 1920.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.
Beloppet å 5 miljoner kronor var avsett att öiöjliggöra verksamhetens
fortsättande under sjunde perioden eller förra halvåret 1920,
intill dess riksdagen hunne fatta nytt beslut i ärendet. De för dyrtidsåtgärderna
under senare halvåret 1919 och förra halvåret 1920 gällande
bestämmelserna hava reglerats genom kungörelser den 13 juni och den
12 november 1919.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Såsom jag redan den 7 januari i år vid framställandet av förslag
till beräknande av anslag till dyrtidslindrande åtgärder till förmån för
de mindre bemedlade uttalade, bör ifrågavarande verksamhet numera
avvecklas. Det synes emellertid nödvändigt, att denna avveckling sker
småningom och icke består i ett tvärt upphörande av alla åtgärder.
Såsom i folkhushållningskommissionens ovan intagna skrivelse framhålles
är detta av betydelse såväl för kommunerna som för understödstagarna.
Men detta utesluter icke, att en kraftig minskning i åtgärdernas omfattning
och i kostnaderna för desamma är nödvändig. Jag håller därför
i likhet med kommissionen före, att ifrågavarande verksamhet bör i
alltmera minskad skala fortsättas efter det den nu pågående sjunde
perioden utlupit den 30 nästkommande juni samt att, då ett avslutande
av verksamheten mitt i Auntern icke synes tillrådligt, i någon mån fullföljas
även under förra halvåret 1921 för att därefter definitivt upphöra.
Under den tid, som intill dess återstår, böra kommunerna hava hunnit
vidtaga nödiga åtgärder för att möta de behov, som kunna till följd av
den statliga dyrtidsverksamhetens avslutande komma att ställas på dem.
Det samarbete mellan de kommunala dyrtidsorganen och kommunernas
fattigvårdsstyreiser, som kommissionen nu förordat för de sista perioderna,
synes ur nämnda synpunkt ändamålsenligt och behövligt.
Såsom jag nyss framhöll bör verksamheten inskränkas. Givetvis
bör icke längre den principen följas, att statsbidrag lämnas varje kommun,
som själv anslagit medel till dyrtidsåtgärder, utan böra bidragen
förbehållas sådana kommuner, vilkas ekonomiska läge gör dem i verkligt
behov därav. Aven böra bidragens belopp röna påverkan av det större
eller mindre behovet från kommunens sida.
Bidrag från dyrtidsanslaget böra huvudsakligen utgå för hjälp till
ensamstående, gamla, sjuklingar och mycket barnrika familjer. Denna
grundsats bör med allt större noggrannhet följas. Dock lärer det icke
kunna undvikas att i undantagsfall även andra bidragsbehövande måste
tillgodoses, varvid såsom exempel kan erinras om de svårigheter för
yrkets utövning, som uppstått för stenhuggarbefolkningen i vissa kommuner.
Dylika undantagsfall få dock endast i helt ringa omfattning
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.
13
förekomma, och det ligger uppenbarligen i vederbörandes eget intresse
att söka med det snaraste göra dylik statshjälp obehövlig.
I likhet med kommissionen anser jag statsbidrag till barnbespisningen
böra upphöra. Icke "heller bör bidrag till filantropiska företag
ifrågakomma.
Kommissionen bar ansett bidragen framdeles böra avse nedbringande
av prisen å livsmedel, beklädnadsartiklar och bränsle jämte
lyse. Av den '' vid kommissionens skrivelse fogade, bär såsom bilaga
återgivna förteckningen framgår, att dessa huvudgrupper varit de, vilka
dragit de största kostnaderna och att utgifterna för dem även under de
sista perioderna varit högst betydande. Att dessa ändamål även fortfarande
böra bliva föremål för dyrtidsbidrag, synes påtagligt, men
storleken av , dessa bidrag torde böra minskas, åtminstone på det hela
taget.
Att i viss ringa omfattning medgiva bidrag till förvaltningskostnader
synes mig välgrundat.
Mot kommissionens förslag att mildra reglerna för kontantutdelning
och gratisutdelning ställer jag mig mera tveksam. Ju inskränktare verksamhetens
omfattning blir och ju intimare samverkan som etableras med
fattigvårdsorganisationerna, torde emellertid olägenheterna av vissa eftergifter
i anförda hänseenden bliva mindre.
I avseende å avvecklingens fullföljande böra givetvis närmare
regler meddelas av Kungl. Maj:t på förslag av kommissionen.
Kommissionen bar nu beräknat, att utöver det för år 1920 redan
av 1919 års lagtima riksdag anvisade förslagsanslaget å 5 miljoner
kronor skulle behövas för sjunde perioden (förra halvåret 1920) 1 V2
miljon kronor. För åttonde och nionde perioderna bar kommissionen
ansett anslag å tillhopa 6 miljoner kronor behövligt, vilket helst borde
fördelas med 3 miljoner kronor för vardera perioden. För sjunde och
åttonde perioderna, d. v. s. året 1920, skulle alltså enligt denna beräkning
ytterligare behövas 4 Va miljoner kronor. För förra halvåret 1921.
skulle behovet vara 3 miljoner kronor. I betraktande av att anslagen
påtagligen fortfarande böra vara förslagsanslag och då det är angeläget,
att under den sista perioden en stark inskränkning i verksamheten äger
rum, på det att övergången till dess fullständiga upphörande icke må
bliva så kännbar, anser jag mig icke hava anledning att föreslå någon
ändring i de anslagsbelopp, som beräknats å tilläggsstat och för år
1921, men vill betona angelägenheten av att dessa belopp icke överskridas.
»
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.
Motion.
Utskottet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion nr 360
av herr Bärg, vari hemställts,
att riksdagen måtte för beredande av lindring i de mindre bemedlades
levnadsvillkor anvisa som förslagsanslag å tilläggsstat för år
1920 5,500,000 ''kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,
hänvisas till motionen.
Det på tilläggsstat för år 1919 beviljade anslaget till lindrande
av de mindre bemedlades levnadsvillkor beräknades för tiden intill den
1 juli 1920.
Det hade givetvis varit önskvärt, att statens ifrågavarande understödsverksamhet
kunnat upphöra med utgången av nämnda tid. Utredningen
i ärendet ger emellertid vid handen, att vissa skäl tala för att
låta verksamheten få fortgå ännu någon tid för att därunder successivt
i sin helhet avvecklas. Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser
därför dess upprätthållande till och med första halvåret 1921. Häremot
anser sig utskottet icke böra göra någon erinran. Samtidigt vill emellertid
utskottet i likhet med departementschefen kraftigt understryka
vikten av att en stark inskränkning sker i verksamhetens omfattning.
De i sådant syfte i statsrådsprotokollet antydda restriktionerna ifråga
om anslagets användning synes utskottet välbetänkta.
Vad angår de för ändamålet erforderliga medlen, har departementschefen
stannat vid ett belopp av 4,000,000 kronor för år 1920
och 2,000,000 kronor för år 1921.
I den i ämnet väckta motionen åter föreslås, att tilläggsanslaget
för år 1920 sättes till ett till 5,500,000 kronor förhöjt belopp, och har
motionären ansett detta vara så mycket viktigare som departementschefen
i sitt ovanberörda yttrande betonat angelägenheten av att de
. föreslagna anslagsbeloppen, vilka visserligen givits förslagsanslags natur,
icke överskridas.
För egen del får utskottet i anslutning till sitt här ovan gjorda
uttalande om önskvärdheten av att en stark begränsning göres i den
ifrågavarande verksamhetens omfattning biträda Kungl. Maj:ts förslag.
Under åberopande av det anförda och då utskottet icke heller i
övrigt har något att invända mot vad departementschefen i ärendet anfört,
hemställer utskottet,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.
15
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med avslag å den i
ämnet väckta motionen för beredande av lindring i de
mindre bemedlades levnadsvillkor anvisa såsom förslagsanslag
dels
å tilläggsstat för år 1920 4,000,000 kronor.
dels ock å extra stat för år 1921 2,000,000 kronor.
Stockholm den 11 maj 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
AABY ERICSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 68.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1920:9a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 1 i texten
- Rskr. 1920:9b Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna under tillägg sstatens för år 1920 nionde huvudtiteln, innefattande anslagen till jordbruksdepartemente s. 95 i texten
- Rskr. 1920:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor. s. 7 i texten