Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av § 52 riksdagsordningen.

1920-04-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1920:32, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av § 52 riksdagsordningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

\

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1920 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om ändring av § 52 riksdagsordningen.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Strömberg*), Schlyter*), Hellberg,

Thulin, Ljunggren, von Geijer, Modig, H. G. Andersson''*), Magnusson

i Tumhult*), Janson i Kungsör, Hallén, Jansson i Edsbäcken, Henrikson,

Hansson i Gärda, Leander, Vennerström*) och Persson i Fritorp.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en i första kammaren väckt motion, nr 210, hemställer herr

Lindhagen,

»att riksdagen till vilande i grundlagsordning måtte besluta sådan

ändring i 52 § av riksdagsordningen, att dels mellersta satsen i denna

paragraf får allenast följande lydelse: ’Ej må någon vara berättigad att

tala utom protokollet’, och dels att till paragrafen lägges följande nya

stycke:

’En var yttrar sig i den ordning han därtill anmält sig och bliver

uppropad; dock att varje anmäld talare, som ej förut yttrat sig, uppropas

före den, som tidigare haft ordet, och den, som andra gången

begärt ordet, före den, som skall yttra sig för tredje gången o. s. v.’»

Ett bifall till detta förslag skulle, såsom motionären framhåller,

även föranleda vissa ändringar i kamrarnas arbetsordningar.

Beträffande motiveringen till förslaget får utskottet hänvisa till

motionen.

Den i förevarande motion antydda tanken, att genom vissa förändringar

i kamrarnas och utskottens diskussionssystem en begränsning av

debatterna skulle kunna ernås, utan att talerätten inom riksdagen beskures,

anser utskottet beaktansvärd. I främmande länder har man, såsom

av den utskottets utlåtande bifogade redogörelsen framgår, i många

fall genom vissa bestämmelser sökt tillgodose såväl behovet av beBihang

till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 22 höft. (Nr 32.)

Utskottets

yttrande.

isas so

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

glansning av debatterna som önskan att under desamma skiftande uppfattningar

i möjligaste mån skola komma till sin rätt. Utskottet, som

alltså anser den i motionen berörda frågan vara av icke ringa betydelse,

anser sig emellertid ej kunna tillstyrka det förslag, som i motionärens

hemställan framlägges. Utskottet känner sig nämligen ej övertygat om,

att ett bifall till förslaget skulle leda till en begränsning av diskussionerna

inom kamrar och utskott. Ett införande av den föreslagna bestämmelsen

skulle därjämte minska möjligheten för uppträdande talare

att genom repliker besvara mot deras huvudanföranden riktade invändningar,

och denna replikrätt är enligt utskottets mening av betydelse

för en frågas klara och allsidiga belysning under en parlamentarisk

debatt.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservation:

av herr Leander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3V.

3

Bilaga.

Efterföljande redogörelse för de viktigaste bestämmelserna rörande

debattformens reglering i vissa utländska riksförsamlingar avser att giva

en bild av olika medel att tillgodose de viktigaste synpunkterna vid en

dylik reglering: önskan att på rimligt sätt begränsa diskussionens längd

och strävan att genom vissa bestämmelser garantera, att skiftande meningar

skola komma till sin rätt och överhuvud debatten giva en så

klar bild som möjligt av det behandlade spörsmålet.

England. I det engelska underhuset har såsom regel varje talare

blott rätt att i varje fråga yttra sig en gång. Denna regel är emellertid

till sin betydelse i hög grad inskränkt därigenom, att huset vid behandlingen

av så gott som alla frågor först konstituerar sig såsom »Committee

of the whole house», varvid varje medlem har fri talerätt. Ordet begäres

genom att vederbörande reser sig från sin plats. Då talmannen vid

uppropandet av talarna i praxis har rätt att själv bestämma ordningsföljden,

ger han i allmänhet främst ordet åt partiledarna och söker för

övrigt fördela talerätten så att talare för och emot ett förslag omväxla.

Följden härav har blivit de för de engelska debatterna karaktäristiska

oratoriska duellerna mellan regeringssidans och oppositionens främste

män; mindre framstående talare däremot uppmärksammas ofta icke av

talmannen och erhålla alltså ej det begärda ordet. Det kan även nämnas,

att i underhuset, liksom i vissa andra representationer, möjlighet finnes

att få med ett kort beriktigande avbryta ett större anförande.

Frankrike. Ordet erhålles i båda kamrarna i regel i den ordning

det begärts. Dock hava ministrarna, regeringens kommissarier och utskottens

rapportörer rätt att omedelbart erhålla ordet, utan avseende på

den ordning, i vilken de begärt detsamma; därjämte bör ordföranden

tillse, att talare för och emot ett framställt förslag om möjligt omväxla.

I senaten finnes dessutom den särskilda regeln, att en talare i regel icke

får yttra sig mer än två gånger i varje fråga utan kammarens samtycke.

Italien. Ordet erhålles i regel i den ordning, det begärts. I senaten

finnes regeln, att samma talare i allmänhet ej får yttra sig mer än två

gånger i varje fråga och att talare för och emot om möjligt böra

omväxla.

Belgien. Ordet erhålles i regel i den ordning, det begärts. Dock

gäller såsom allmän regel, att talare för och emot böra omväxla och att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

ingen talare får ordet mer än två gånger i varje fråga utan kammarens

samtycke. I senaten hava förslagsställare och utskottsrapportörer över ett

förslag, i representanternas kammare ministrar och utskottsrapportörer

företräde.

Holland. Regeln, att ordet erhålles i den ordning det begärts, lider

blott inskränkning så till vida, som talare, vilka önska yttra sig rörande

s. k. personliga fakta och vissa andra frågor, hava företräde. Ingen

får tala mer än två gånger i samma fråga utan respektive kammares

samtycke.

Förenta staterna. I senaten får ingen yttra sig mer än två gånger

i samma fråga utan husets samtycke. I representanternas hus får ingen tala

mer än en gång och under en timmes tid utan husets samtycke, dock

att förslagsställare och utskottsreferenter hava viss företrädesrätt. Då

man i båda kamrarna begär ordet genom att resa sig, hava talmännen

beträffande ordets utdelande viss diskretionär makt.

Schweiz. Här har i varje fråga den talare, som icke förut begärt

ordet, företräde framför dem, som redan en gång yttrat sig. Denna

regel suppleras, vad nationalrådet beträffar, av stadgandet, att medlemmar

av förbundsrådet och utskottsledamöter hava särskilt företräde och

att ingen ledamot får yttra sig mer än två gånger utan kammarens

tillstånd.

Danmark. I båda tingen gäller regeln, att ordet erhålles, allteftersom

det begäres. Undantag härifrån äger rum, efter talmannens prövning,

med hänsyn till ministrarna och ordförandena i de olika partigrupperna,

för att låta talare för och emot omväxla samt för att giva

medlem tillfälle till korta beriktiganden eller personliga upplysningar.

Norge. I stortinget gäller den vanliga ordningsföljden, dock att

ministrar, förslagsställare, utskottsledamöter och partiledare hava visst

företräde. Som regel får ingen yttra sig mer än två gånger i varje

specialdebatt.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.