Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ 101 och 102 regeringsformen samt tillägg till § 68 riksdagsordningen.
1920-05-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1920:41, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ 101 och 102 regeringsformen samt tillägg till § 68 riksdagsordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottens utlåtande Nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1920 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av §§ 101 och 102 regeringsformen samt
tillägg till § 68 riksdagsordningen.
Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Clason, Schlyter, Hellberg*, K. J. Ekman*,
Thulin, von Geijer, Modig, H. G. Andersson*, Larsén, Janson i Kungsör,
Jansson i Edsbiieken, Zander*, Henrikson, Hansson i Gärda*, Leander,
Nilsson i Antnäs*, Karlsson i Vadstena och Persson i Fritorp*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 146, hava herrar
Månsson i Hagaström och Werner hemställt,
dels »att riksdagen måtte såsom vilande antaga följande nya formuleringar
av nedan nämnda grundlagsparagrafer:
Regeringsformens § 101:
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att regeringsrätten eller
en eller flera av dess ledamöter finnas hava vid prövning av besvärsmål
av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom,
emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
någon lidit eller kunnat lida men eller vare sig allmän eller enskild rätt
blivit förfördelad, vare justitieombudsmannen pliktig ävensom justitiekanslern
berättigad att vid en domstol, som riksrätt skall kallas, den
felaktige under tilltal ställa samt till ansvar efter rikets lag befordra.
Denna riksrätt skall bestå av presidenten uti Svea hovrätt, vilken
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 saml. 30 käft. (Nr 41—42.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.
däruti före ordet, presidenterna uti rikets övriga hovrätter, fyra de äldsta
justitieråd samt åtta av riksdagen på det sätt i riksdagsordningen säges
valda ledamöter, av vilka två skola vara lagkunnige ordinarie domare
och sex lekmän. Därjämte utser riksdagen åtta på samma sätt fördelade
suppleanter. Ledamöter av riksdagen må ej till ledamöter eller suppleanter
i riksrätten utses. Då justitiekanslern eller justitieombudsmannen
finner sig befogad att en eller flera ledamöter under sådant tilltal ställa,
fiske han lins presidenten i Svea hovrätt, såsom riksrättens ordförande,
laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i Svea
hovrätt foge därefter anstalt om riksrättens sammanträde, för att kallelsen
utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle mot förmodan
han detta underlåta, eller någon av de övriga förenämnda ämbetsmän
undandraga sig att uti riksrätten deltaga, stånde de för sådan uppsåtlig
försummelse av deras ämbetsplikt till lagligt ansvar. Hava en eller
flera av riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes emot någon av
dem laga jäv, skall i stället för justitieråd inkallas närmast äldste justitieråd,
i stället för hovrättspresident äldsta rådet inom samma hovrätt och
i stället för de av riksdagen valda ledamöterna de av riksdagen likaledes
utsedda suppleanter, allt efter de röstetal, varmed de valts, eller, vid
lika röstetal, efter lottens utslag, dock att lekman blott må inkallas
som ersättare för lekman och lagkunnig för lagkunnig. År presidenten
i Svea hovrätt av laga förfall eller jäv hindrad, tjänstgöre i dess
ställe som ordförande rättens äldste lagkunnige självskrivne ledamot.
Denna domstol äge att inför öppna dörrar rannsaka de tilltalade och,
sedan domen efter lag är fälld, densamma inför öppna dörrar avkunna.
Ingen have makt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att
göra nåd, vilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande
i rikets tjänst.
§ 102.
Lagtima riksdag skall vart tredje år, på sätt riksdagsordningen
stadgar, tillsätta en domstol, kallad landsrätt, vilken äger att, i enlighet
med den instruktion, som riksdagen för dess verksamhet utfärdar, såsom
högsta instans efter gällande lag avdöma mål mot domare och åklagare,
vilka tdltalats för att hava någon olaglighet begått eller underlåtit att
sina ämbetsplikter behörigen fullfölja.
Denna landsrätt skall b^stå av femton ledamöter, därav nio lekmän,
vilka alla skola ha fullgjort domarevärv, och sex lagkunniga, dock ej
sådana, vdka innehava domare- eller åklagaretiänst eller allt fort äro
underkastade ansvar för sådan tjänstgöring. Av de Jagkunniga leda
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.
3
möterna skola minst två vara professorer vid landets juridiska fakulteter
samt minst två presidenter, direktörer, byråchefer, eller råd vid rikets
centrala verk. Om suppleanter galle detsamma. Såsom ersättare för
lekman må blott inkallas lekman och såsom ersättare för lagkunnig
blott lagkunnig. Såsom ersättare för juris professor skall i första rummet
en juris professor och såsom ersättare för ämbetsman vid rikets centrala
verk i första rummet en sådan ämbetsman inkallas. Medlem av riksdagen
må ej till bisittare i landsrätten väljas.
Landsrätten skall sammankallas av den ledamot, som riksdagen
därtill utser, och äge att själv utse sin ordförande. Ämbetsman, som
utan laga förfall eller jäv undandrager sig att uti landsrätten deltaga,
stånde för försummelse av sin ämbetsplikt lagligt ansvar. Rannsakning
skall äga rum och dom avkunnas inför öppna dörrar. Ingen have makt
att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd, vilken
likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets tjänst.
Justitieombudsmannen vare pliktig ävensom justitiekanslern berättigad
att inför denna landsrätt åtala den domare eller åklagare, som
av egennytta, vrångvishet eller försumlighet så orätt dömt eller åtalat, att
någon lidit eller kunnat lida allvarligt men eller vare sig allmän eller
enskild rätt blivit förfördelad. Rätt att väcka åtal tillkommer ock den
som genom sådan dom eller sådant åtal förfördelad blivit.»
dels och »att riksdagen måtte såsom vilande antaga den grundlagsändringen,
att till riksdagsordningen, § 68, fogas ett tillägg av följande
lydelse:
Till följd av regeringsformens § 102 skall lagtima riksdag vart
tredje år tillsätta en domstol, kallad landsrätt, vilken äger att, i enlighet
med den instruktion, som riksdagen för dess verksamhet utfärdar, såsom
högsta instans efter gällande lag avdöma mål mot domare och åklagare,
vilka tilltalats för att hava någon olaglighet begått eller underlåtit att
sina ämbetsplikter behörigen fullfölja.
Landsrätbm skall väljas av de valmän, som riksdagen nämnt i och
för val av justitie- och militieombudsman. Valet skall förrättas inom 3
dagar efter valet av justitie- och militieombudsman, och må valmännen
ej åtskiljas, förrän valet är fulländat. Vid omröstning, som skall äga
rum med slutna sedlar, utses lekmännen och de lagkunniga särskilt för
sig, och skall inom sistnämnda grupp varje valsedel för att godkännas
upptaga namnen på minst två professorer vid landets universitet samt
minst två administrativa ämbetsmän av den karaktär, som i regeringsformens
§ 102 säges. Vid lika röstetal skilje lotten. De 15 suppleanter,
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.
Utskottets
yttrande.
vilka jämlikt regeringsformen § 102 skola väljas, utses samma dag och
efter samma grunder som de ordinarie ledamöterna. Desslikes skall valnämnden
samma dag utse sammankallande ledamot av landsrätten.
Skall den i regeringsformen § 101 omtalade riksrätten träda i
verksamhet, då skola de ledamöter, som riksdagen äger att däri tillsätta,
utses av de valmän, som riksdagen nämnt i och för val av justitie- och
militieombudsman, och skola även därvid lekmän och lagkunniga genom
särskilda omröstningar utses. Vid lika röstetal skilje lotten. På samma
dag och på samma sätt utses de suppleanter riksdagen äger tillsätta.»
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
I förevarande motion föreslås dels vissa ändringar med avseende
på riksrättens sammansättning, dels inrättandet av en landsrätt, som
skulle utgöra högsta instans i mål mot domare och åklagare. Förslaget
är i huvudsak detsamma, som det vid 1917 års riksdag i motion II: 436
av herr Månsson m. fl. framställda; vid detta tillfälle avstyrktes detsamma
av konstitutionsutskottet och avslogs av båda kamrarna.
Vad beträffar förslaget om en omorganisation av riksrätten finner
utskottet väl, i likhet med 1917 års konstitutionsutskott, att de nuvarande
bestämmelserna om riksrättens sammansättning ej äro fullt tillfredsställande.
Särskilt anser utskottet det förtjänt att tagas under övervägande, om
icke i riksrätten bör beredas plats för ett antal lekmän vid sidan av de
lagfarna domarna och ämbetsmännen. Emellertid kan enligt utskottets
tanke en förändring i gällande bestämmelser icke anses vara av så
brådskande natur, att den kan behöva genomföras utan avvaktan på den
väntade utredningen om utsträckt användning av lekmän i de allmänna
domstolarna i samband med den allmänna rättegångsreformen.
Vad härefter angår motionärernas förslag om inrättande av en
siirskild »landsrätt» för handläggning av åtal mot domare och åklagare,
lär det icke kunna göras gällande, att sådana missförhållanden yppat
sig i fråga om behandlingen av dylika åtal, att detta skulle kunna
motivera ett föregripande av rättegångsreformen på denna punkt. Om,
såsom antagligt är, genom rättegångsreformen lekmannainflytandet i de
allmänna domstolarna kommer att avsevärt ökas, förlora uppenbarligen
de för ifrågavarande specialdomstols inrättande anförda skälen det väsentliga
av sin bärkraft. Utskottet ställer sig också mycket tveksamt till
lämpligheten av att utom i tvingande fall inrätta specialdomstolar för
brott begångna av vissa grupper av medborgare. Helt nyligen har
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.
5
olämpligheten av dylika specialdomstolar just åberopats såsom ett skäl
mot krigsdomstolarnas bibehållande. I alla händelser torde jämväl föreliggande
fråga böra vinna sin lösning i sammanhang med den allmänna
rättegångsreformen.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 maj 1920.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Reservationer:
1) i fråga om motiveringen av herrar Clason, K. J. Ekman, von
Geijer, Henrikson och Nilsson i Antnäs, som ansett att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:
»I förevarande motion föreslås dels vissa ändringar med avseende
på riksrättens sammansättning, dels inrättandet av en landsrätt, som
skulle utgöra högsta instans i mål mot domare och åklagare. Förslaget
är i huvudsak detsamma, som det vid 1917 års riks lag i motionen 11:436
av herr Månsson in. fl. framställda; vid detta tillfälle avstyrktes detsamma
av konstitutionsutskottet och avslogs av båda kamrarna.
Till stöd för sitt avstyrkande utlåtande anförde konstitutionsutskottet
vid 1917 års riksdag:
T den föreliggande motionen föreslås dels vissa ändringar med
avseende på riksrättens sammansättning, dels överflyttande av dess uppgift
att utgöra forum i mai mot högsta domstolens ledamöter på en ny
domstol, benämnd landsrätt. Utskottet vill ej förneka, att gällande bestämmelser
om riksrättens sammansättning, vilka i det väsentliga alltjämt
hava samma lydelse, som de 1809 erhöllo, icke äro fullt tillfredsställande,
detta redan i det avseendet, att det ej är fullt klart, vilka
6
Koslitutionsutskottets utlåtande Nr 41.
personer som avses med grundlagens uttryck ''presidenterna uti alla
rikets kollegier’ och ''det äldsta råd’ i vart och ett av dessa. Detta
förhållande föranledde konstitutionsutskottet vid 1899 års riksdag att
framlägga ett förslag till omorganisation av nämnda domstol. Förslaget
blev emellertid ej av riksdagen bifallet, och frågan har sedan dess ej
varit å bane. Utskottet finner icke tillräckliga skäl föreligga för att
nu återupptaga densamma. Det av motionären framlagda förslaget kan
utskottet icke förorda.
Den ifrågasatta ''landsrätten'' skulle enligt motionärernas förslag i
första hand övertaga riksrättens uppgift såsom forum i mål mot högsta
domstolens ledamöter. Därjämte skulle den utgöra forum för mål mot
åklagare samt domare vid hov- och underrätterna. Utskottet vill i sistnämnda
hänseende anmärka, att det icke är klart, huruvida motionären
tänkt sig ''landsrätten'' såsom enda eller allenast såsom sista instans för
dylika mål. Oavsett denna och andra oklarheter i den föreslagna lagtexten,
finner utskottet det icke vara ådagalagt, att en ändrad ordning
för handläggning av mål mot domare (vare sig högsta domstolens ledamöter
eller domare vid hov- och underrätterna) och åklagare är av behovet
påkallad.’
Utskottet anser även innevarande år dessa av 1917 års konstitutionsutskott
angivna skäl äga giltighet och får på denna grund hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»
2) av herr Thulin mot viss del av motiveringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.