Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ 101 och 102 regeringsformen samt tillägg till § 68 riksdagsordningen.

1920-05-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1920:41, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ 101 och 102 regeringsformen samt tillägg till § 68 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottens utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1920 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

ändrad lydelse av §§ 101 och 102 regeringsformen samt

tillägg till § 68 riksdagsordningen.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Clason, Schlyter, Hellberg*, K. J. Ekman*,

Thulin, von Geijer, Modig, H. G. Andersson*, Larsén, Janson i Kungsör,

Jansson i Edsbiieken, Zander*, Henrikson, Hansson i Gärda*, Leander,

Nilsson i Antnäs*, Karlsson i Vadstena och Persson i Fritorp*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 146, hava herrar

Månsson i Hagaström och Werner hemställt,

dels »att riksdagen måtte såsom vilande antaga följande nya formuleringar

av nedan nämnda grundlagsparagrafer:

Regeringsformens § 101:

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att regeringsrätten eller

en eller flera av dess ledamöter finnas hava vid prövning av besvärsmål

av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom,

emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,

någon lidit eller kunnat lida men eller vare sig allmän eller enskild rätt

blivit förfördelad, vare justitieombudsmannen pliktig ävensom justitiekanslern

berättigad att vid en domstol, som riksrätt skall kallas, den

felaktige under tilltal ställa samt till ansvar efter rikets lag befordra.

Denna riksrätt skall bestå av presidenten uti Svea hovrätt, vilken

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 saml. 30 käft. (Nr 41—42.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

däruti före ordet, presidenterna uti rikets övriga hovrätter, fyra de äldsta

justitieråd samt åtta av riksdagen på det sätt i riksdagsordningen säges

valda ledamöter, av vilka två skola vara lagkunnige ordinarie domare

och sex lekmän. Därjämte utser riksdagen åtta på samma sätt fördelade

suppleanter. Ledamöter av riksdagen må ej till ledamöter eller suppleanter

i riksrätten utses. Då justitiekanslern eller justitieombudsmannen

finner sig befogad att en eller flera ledamöter under sådant tilltal ställa,

fiske han lins presidenten i Svea hovrätt, såsom riksrättens ordförande,

laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i Svea

hovrätt foge därefter anstalt om riksrättens sammanträde, för att kallelsen

utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle mot förmodan

han detta underlåta, eller någon av de övriga förenämnda ämbetsmän

undandraga sig att uti riksrätten deltaga, stånde de för sådan uppsåtlig

försummelse av deras ämbetsplikt till lagligt ansvar. Hava en eller

flera av riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes emot någon av

dem laga jäv, skall i stället för justitieråd inkallas närmast äldste justitieråd,

i stället för hovrättspresident äldsta rådet inom samma hovrätt och

i stället för de av riksdagen valda ledamöterna de av riksdagen likaledes

utsedda suppleanter, allt efter de röstetal, varmed de valts, eller, vid

lika röstetal, efter lottens utslag, dock att lekman blott må inkallas

som ersättare för lekman och lagkunnig för lagkunnig. År presidenten

i Svea hovrätt av laga förfall eller jäv hindrad, tjänstgöre i dess

ställe som ordförande rättens äldste lagkunnige självskrivne ledamot.

Denna domstol äge att inför öppna dörrar rannsaka de tilltalade och,

sedan domen efter lag är fälld, densamma inför öppna dörrar avkunna.

Ingen have makt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att

göra nåd, vilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande

i rikets tjänst.

§ 102.

Lagtima riksdag skall vart tredje år, på sätt riksdagsordningen

stadgar, tillsätta en domstol, kallad landsrätt, vilken äger att, i enlighet

med den instruktion, som riksdagen för dess verksamhet utfärdar, såsom

högsta instans efter gällande lag avdöma mål mot domare och åklagare,

vilka tdltalats för att hava någon olaglighet begått eller underlåtit att

sina ämbetsplikter behörigen fullfölja.

Denna landsrätt skall b^stå av femton ledamöter, därav nio lekmän,

vilka alla skola ha fullgjort domarevärv, och sex lagkunniga, dock ej

sådana, vdka innehava domare- eller åklagaretiänst eller allt fort äro

underkastade ansvar för sådan tjänstgöring. Av de Jagkunniga leda
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

3

möterna skola minst två vara professorer vid landets juridiska fakulteter

samt minst två presidenter, direktörer, byråchefer, eller råd vid rikets

centrala verk. Om suppleanter galle detsamma. Såsom ersättare för

lekman må blott inkallas lekman och såsom ersättare för lagkunnig

blott lagkunnig. Såsom ersättare för juris professor skall i första rummet

en juris professor och såsom ersättare för ämbetsman vid rikets centrala

verk i första rummet en sådan ämbetsman inkallas. Medlem av riksdagen

må ej till bisittare i landsrätten väljas.

Landsrätten skall sammankallas av den ledamot, som riksdagen

därtill utser, och äge att själv utse sin ordförande. Ämbetsman, som

utan laga förfall eller jäv undandrager sig att uti landsrätten deltaga,

stånde för försummelse av sin ämbetsplikt lagligt ansvar. Rannsakning

skall äga rum och dom avkunnas inför öppna dörrar. Ingen have makt

att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd, vilken

likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets tjänst.

Justitieombudsmannen vare pliktig ävensom justitiekanslern berättigad

att inför denna landsrätt åtala den domare eller åklagare, som

av egennytta, vrångvishet eller försumlighet så orätt dömt eller åtalat, att

någon lidit eller kunnat lida allvarligt men eller vare sig allmän eller

enskild rätt blivit förfördelad. Rätt att väcka åtal tillkommer ock den

som genom sådan dom eller sådant åtal förfördelad blivit.»

dels och »att riksdagen måtte såsom vilande antaga den grundlagsändringen,

att till riksdagsordningen, § 68, fogas ett tillägg av följande

lydelse:

Till följd av regeringsformens § 102 skall lagtima riksdag vart

tredje år tillsätta en domstol, kallad landsrätt, vilken äger att, i enlighet

med den instruktion, som riksdagen för dess verksamhet utfärdar, såsom

högsta instans efter gällande lag avdöma mål mot domare och åklagare,

vilka tilltalats för att hava någon olaglighet begått eller underlåtit att

sina ämbetsplikter behörigen fullfölja.

Landsrätbm skall väljas av de valmän, som riksdagen nämnt i och

för val av justitie- och militieombudsman. Valet skall förrättas inom 3

dagar efter valet av justitie- och militieombudsman, och må valmännen

ej åtskiljas, förrän valet är fulländat. Vid omröstning, som skall äga

rum med slutna sedlar, utses lekmännen och de lagkunniga särskilt för

sig, och skall inom sistnämnda grupp varje valsedel för att godkännas

upptaga namnen på minst två professorer vid landets universitet samt

minst två administrativa ämbetsmän av den karaktär, som i regeringsformens

§ 102 säges. Vid lika röstetal skilje lotten. De 15 suppleanter,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottets

yttrande.

vilka jämlikt regeringsformen § 102 skola väljas, utses samma dag och

efter samma grunder som de ordinarie ledamöterna. Desslikes skall valnämnden

samma dag utse sammankallande ledamot av landsrätten.

Skall den i regeringsformen § 101 omtalade riksrätten träda i

verksamhet, då skola de ledamöter, som riksdagen äger att däri tillsätta,

utses av de valmän, som riksdagen nämnt i och för val av justitie- och

militieombudsman, och skola även därvid lekmän och lagkunniga genom

särskilda omröstningar utses. Vid lika röstetal skilje lotten. På samma

dag och på samma sätt utses de suppleanter riksdagen äger tillsätta.»

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

I förevarande motion föreslås dels vissa ändringar med avseende

på riksrättens sammansättning, dels inrättandet av en landsrätt, som

skulle utgöra högsta instans i mål mot domare och åklagare. Förslaget

är i huvudsak detsamma, som det vid 1917 års riksdag i motion II: 436

av herr Månsson m. fl. framställda; vid detta tillfälle avstyrktes detsamma

av konstitutionsutskottet och avslogs av båda kamrarna.

Vad beträffar förslaget om en omorganisation av riksrätten finner

utskottet väl, i likhet med 1917 års konstitutionsutskott, att de nuvarande

bestämmelserna om riksrättens sammansättning ej äro fullt tillfredsställande.

Särskilt anser utskottet det förtjänt att tagas under övervägande, om

icke i riksrätten bör beredas plats för ett antal lekmän vid sidan av de

lagfarna domarna och ämbetsmännen. Emellertid kan enligt utskottets

tanke en förändring i gällande bestämmelser icke anses vara av så

brådskande natur, att den kan behöva genomföras utan avvaktan på den

väntade utredningen om utsträckt användning av lekmän i de allmänna

domstolarna i samband med den allmänna rättegångsreformen.

Vad härefter angår motionärernas förslag om inrättande av en

siirskild »landsrätt» för handläggning av åtal mot domare och åklagare,

lär det icke kunna göras gällande, att sådana missförhållanden yppat

sig i fråga om behandlingen av dylika åtal, att detta skulle kunna

motivera ett föregripande av rättegångsreformen på denna punkt. Om,

såsom antagligt är, genom rättegångsreformen lekmannainflytandet i de

allmänna domstolarna kommer att avsevärt ökas, förlora uppenbarligen

de för ifrågavarande specialdomstols inrättande anförda skälen det väsentliga

av sin bärkraft. Utskottet ställer sig också mycket tveksamt till

lämpligheten av att utom i tvingande fall inrätta specialdomstolar för

brott begångna av vissa grupper av medborgare. Helt nyligen har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

5

olämpligheten av dylika specialdomstolar just åberopats såsom ett skäl

mot krigsdomstolarnas bibehållande. I alla händelser torde jämväl föreliggande

fråga böra vinna sin lösning i sammanhang med den allmänna

rättegångsreformen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 maj 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservationer:

1) i fråga om motiveringen av herrar Clason, K. J. Ekman, von

Geijer, Henrikson och Nilsson i Antnäs, som ansett att utskottets utlåtande

bort hava följande lydelse:

»I förevarande motion föreslås dels vissa ändringar med avseende

på riksrättens sammansättning, dels inrättandet av en landsrätt, som

skulle utgöra högsta instans i mål mot domare och åklagare. Förslaget

är i huvudsak detsamma, som det vid 1917 års riks lag i motionen 11:436

av herr Månsson in. fl. framställda; vid detta tillfälle avstyrktes detsamma

av konstitutionsutskottet och avslogs av båda kamrarna.

Till stöd för sitt avstyrkande utlåtande anförde konstitutionsutskottet

vid 1917 års riksdag:

T den föreliggande motionen föreslås dels vissa ändringar med

avseende på riksrättens sammansättning, dels överflyttande av dess uppgift

att utgöra forum i mai mot högsta domstolens ledamöter på en ny

domstol, benämnd landsrätt. Utskottet vill ej förneka, att gällande bestämmelser

om riksrättens sammansättning, vilka i det väsentliga alltjämt

hava samma lydelse, som de 1809 erhöllo, icke äro fullt tillfredsställande,

detta redan i det avseendet, att det ej är fullt klart, vilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Koslitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

personer som avses med grundlagens uttryck ''presidenterna uti alla

rikets kollegier’ och ''det äldsta råd’ i vart och ett av dessa. Detta

förhållande föranledde konstitutionsutskottet vid 1899 års riksdag att

framlägga ett förslag till omorganisation av nämnda domstol. Förslaget

blev emellertid ej av riksdagen bifallet, och frågan har sedan dess ej

varit å bane. Utskottet finner icke tillräckliga skäl föreligga för att

nu återupptaga densamma. Det av motionären framlagda förslaget kan

utskottet icke förorda.

Den ifrågasatta ''landsrätten'' skulle enligt motionärernas förslag i

första hand övertaga riksrättens uppgift såsom forum i mål mot högsta

domstolens ledamöter. Därjämte skulle den utgöra forum för mål mot

åklagare samt domare vid hov- och underrätterna. Utskottet vill i sistnämnda

hänseende anmärka, att det icke är klart, huruvida motionären

tänkt sig ''landsrätten'' såsom enda eller allenast såsom sista instans för

dylika mål. Oavsett denna och andra oklarheter i den föreslagna lagtexten,

finner utskottet det icke vara ådagalagt, att en ändrad ordning

för handläggning av mål mot domare (vare sig högsta domstolens ledamöter

eller domare vid hov- och underrätterna) och åklagare är av behovet

påkallad.’

Utskottet anser även innevarande år dessa av 1917 års konstitutionsutskott

angivna skäl äga giltighet och får på denna grund hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.»

2) av herr Thulin mot viss del av motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.