Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring av ,24 § i förordningen om landsting.

1920-03-05 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1920:7, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring av ,24 § i förordningen om landsting.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsulskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1920 kl. S i in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om

ändring av ,24 § i förordningen om landsting.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Hellberg, Johansson i Kälkebo*, K. J.

Ekman*, Thulin*, Ljunggren, von Geijer, Oscar E. Larsson, Modig,

Norling*, J. B. Johansson, Magnusson i Tumhult, Jansson i Edsbäcken,

Zander, Henrikson, Leander*, Nilsson i Antnäs*, Hansson

i Sölvesborg*, Runefors och Andersson i Igelboda.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 6, har herr Hage hemställt,

»att riksdagen måtte besluta ändra paragraf 24 i landstingsförordningen

på sådant sätt, att den kommer att få följande lydelse:

§ 24.

Landstingsman eller suppleant, som ej bor på den ort, där landstinget

hålles, åtnjuter av laudstingsmedel i dagtraktamente för varje dag som helt

eller delvis oundgängligen användes för resa från eller till landstinget samt

för raötesdag tolv kronor ävensom — — — nio kronor.»

Till stöd för sin hemställan bär motionären anfört följande:

»Aren 1907 och 1911 väcktes av herr Branting en motion, nr 186,

i andra kammaren, i vilken bland annat påyrkades, att dagtraktamenten

skulle utgå till landstingsmän såväl för de dagar, under vilka landstinget

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt 7 käft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets ytt

rande.

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

varar, som för dag, som oundgängligen åtgår till resan fram och åter.

Samma yrkande har tidigare framställts i riksdagen av herr Ifans Andersson

från Jämtlands län, nämligen vid 1871 års riksdag. Slutligen väckte

undertecknad vid 1918 års riksdag en motion, som bland annat innehöll

ett yrkande i samma riktning. Trots detta är frågan om dagtraktamenten

till landstingsmän för resdagarna fram och åter till landstinget fortfarande

olöst, trots att man kan påpeka det förhållandet, att detta står i bestämt

motsatsförhållande mot de principer, som i allmänhet, t. ex. för statstjänarne,

lagts till grund för bestämmelserna om dagtraktamentets utanordnande.

Till dessa statens befattningshavare har i alla tider utgått dagtraktamente

för såväl resedag som förrättningsdag, och samma torde vara

fallet inom all enskild verksamhet.

1918 års konstitutionsutskott avstyrkte mitt yrkande i denna punkt

endast med anförande av den motiveringen, att utskottet ej känt sig övertygat

om behövligheten av en dylik ändring. Man kan ha anledning antaga,

att detta avstyrkande i någon mån kunde bero därpå, att utskottets

medlemmar i allmänhet representerade landsdelar, där resan till och från

landstinget tager endast några timmar i anspråk. I mera avlägsna bygder

av landet med dåliga kommunikationer som i Norr- och Västerbotten m. ii.

län kan däremot resan fram och åter till och från landstinget draga ända

till 4 å 6 dagar. Under sådana förhållanden måste det anses vara rent

orimligt, att respektive landstingsmän ej erhålla något dagtraktamente för

resdagar.»

Frågan om rätt för landstingsman att åtnjuta dagtraktamente under

resedagar har flera gånger framförts i riksdagen i samband med förslag

om dagtraktamente för landstingsmän över huvud, så 1871, 1872, 1907,

1910 och 1911. De vid dessa tillfällen gjorda förslagen blevo emellertid

alla av principiella skäl avslagna, och de i desamma inryckta yrkandena

om dagtraktamente för landstingsman även under resedagar delade givetvis

huvudfrågans öde. Då slutligen 1912 de första bestämmelserna om gottgörelse

åt landstingsman infördes, skedde detta i sådan form, att dagtraktamente

blott utgick under mötesdagar, men icke under resedagar. I detta

gjordes ej heller någon ändring genom de 1918 genomförda nya bestämmelserna

om dagtraktamente åt landstingsman.

Vid den sist nämnda riksdagen blev frågan om dagtraktamente för

landstingsman även under resedagar för första gången föremål för behandling

för sig. Yrkande härom framställdes nämligen i en motion av herr

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kansli lutionsutekolteh utlåtande Sv 7.

;;

Hage, i vilken visserligen även en annan ändring av § 24 i landstings

förordningen åsyftades, men där hemställan om dagtraktamente under resa

för landstingsman särskilt motiverades med följande ord:

»Samtidigt borde då även den ofoimligheten rättas till, att dagtraktamente

nn ej åtnjntes av landstingsman för resedag fram och åter till landstinget, vilket

strider mot t. ex. de bestämmelser och den praxis, som finnas för ^anordnande

av resekostnadsersiittning vid statens in. fl. institutioner. Särskilt inom

landstingsområden med stor utsträckning och dåliga kommunikationer är från

varon eller tillkomsten av en sådan bestämmelse av synnerligen stor betydelse.»

Det i herr Hages motion framställda förslaget avstyrktes emellertid i

denna del av konstitutionsutskottet med blott den motiveringen, att utskottet

icke fann sig övertygat om behövligheten av de ändringar, som

motionären föreslagit beträffande grunderna för dagtraktamentets utgörande.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I själva verket synas emellertid övervägande skäl tala för en förändring

av bestämmelserna om dagtraktamente för landstingsman under resa. Yad

principfrågan beträffar, måste den av motionären åberopade jämförelsen

med bestämmelserna om dagtraktamente för statstjänare anses vara fullt

riktig; denna parallell framhålles också, ehuru då *i fråga om dagtraktamente

för landstingsman över huvud, i konstitutionsutskottets utlåtande

nr 25 vid 1911 års riksdag. Det synes ej heller kunna förebringas

några skäl för att, sedan man väl antagit huvudprincipen om dagtraktamente

åt landstingsman såsom ersättning för dennes av uppdraget förorsakade

kostnader, begränsa giltigheten av denna princip till de egentliga

mötesdagarna, då tydligtvis även resan till och från landstinget är eu nödvändig

följd av landstingsmannauppdraget och likaväl som uppehållet å sammanträdesorten

är ägnad att förorsaka landstingsmannen särskilda kostnader,

direkt genom nödvändiga utgifter under resan och indirekt genom förlorad

arbetstid. Även ur praktisk synpunkt synes emellertid ett stadgande om

dagtraktamente för landstingsman även under resedagar vara av behovet

påkallat. Ty om ock en sådan bestämmelse för många av rikets landsting

blir av ringa betydelse på grund av de små avstånden i respektive län,

torde för landstingsmännen i andra delar av riket, med vidsträckta landstingsområden

och dåliga kommunikationer, bristen på dagtraktamente under

resedagar innebära en kännbar ekonomisk uppoffring. Utskottet anser alltså,

i likhet med motionären, att bestämmelse bör införas om rätt för landstingsman

att erhålla dagtraktamente även under resedagar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 7.

Vad utformningen av denna bestämmelse beträffar, anser sig utskottet

däremot icke kunna ansluta sig till det i motionen framställda förslaget

om ändring av § 24 i landstingsförordningen, detta redan på grund därav,

att enligt detsammas ordalydelse det skulle lämna tänkas, att landstingsman

erhölle dubbelt dagtraktamente för dag, som på samma gång vore att betrakta

som rese- och mötesdag. Därjämte synas bestämmelser uödiga för

att ange, vad »dag, som helt eller delvis oundgängligen användes för resa»

innebär. Då sålunda denna fråga av nyss anförda och andra skäl kräver

en närmare prövning, som lämpligen bör göras av Kungl. Maj:t, hemställer

utskottet om en skrivelse till Kungl. Maj:t i sådant syfte. Utskottet anser

sig tillika böra uttala önskvärdheten av att Kungl. Maj:ts förslag måtte

framläggas till nästa åi’s riksdag.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för nästa års riksdag

framlägga förslag om rätt för landstingsman att erhålla

dagtraktamente även under resedagar.

Stockholm den 5 mars 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservationer:

1) av herr rån (leijer;

2) av herr Magnusson i Tumhult, som ansett, att utskottet bort avstyrka

motionen i fråga;

3) av herrar Zander och Andersson i Igelboda, vilka ansett, att utskottet

bort hemställa, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 7.

måtte för a in del besluta, att § 24 i förordningen om landsting skall

erhålla följande lydelse:

»Landstingsman eller suppleant, som ej bor å den ort, där landstinget

hålles, åtnjuter av landstingsmedel i dagtraktamente under landstingets

möte samt under resa till och från landstinget tolv kronor ävensom —

— .— — — — nio kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 1920. ö sand-. 7 käft. (Nr 7.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:83 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring av 24 § i förordningen om landsting. a1 i texten