Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i anledning därav väckta motioner.

1920-06-01 · 47 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBev1LU 1920:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och .första lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m. ävensom i anledning därav väckta

motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Lindblad, Johan Nilsson i Skottlandshus*,

Pers, K. A. Nilsson*, Bergström, Klefbeck, greve Spens, Edward

Larsson, Jesperson*, Liibeck*, Hamrin, Ljungqvist, Yennersten, Jönsson

i Fridhill*, Johansson i Kullersta*, Leo och Svensson i Betingetorp.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 13 april 1920 dagtecknad proposition, nr 416, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. in. Propositionen har av riksdagen hänvisats till lagutskott samt,

tilldelad första lagutskottet, av sistnämnda utskott hänskjutits till sammansatta

stats-, bevillnings- och första lagutskottet, nedan kallat utskottet,

vilket jämväl haft att behandla tvenne andra, bostadsfrågan berörande

propositioner, nämligen nr 314 angående vissa anslag och lån till främjande

av bostadsproduktionen m. m. samt nr 315 med förslag till förordning

om hyresvärdestegringsskatt, båda dagtecknade den 12 mars 1920.

I samband med propositionen nr 416 har utskottet till behandling

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. 5 avd. 1 Käft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta siats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.

förehaft följande i anledning av densamma inom andra hammaren väckta

motioner nämligen:

lTr 442 av herr Ljungberg,

nr 443 av herrar Johansson i Stockholm, Eriksson i Stockholm,

Hagman och Andersson i Stockholm,

nr 449 av herr Hage,

nr 451 av herrar Loven, Ericsson i Malmö och Åkesson,

nr 452 av herr Pettersson i Södertälje,

nr 453 av herr Nyländer samt

nr 454 av herrar Hansson i Gärda, Bäcklund, Fast och Jensen.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i

den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungL

propositionen.

Vad angår de i ämnet väckta motionerna, innehålla de i huvudsak

Herr

Petterssons

Södertälje

motion.

(.4. K. nr

452.)

Herr Ljung

bergs motion

{A. K. nr

442.)

Herr

Johanssons

in. fl. motion

(.4. K. nr

443.)

följande:

Herr Petterssons i Södertälje motion har väckts i anslutning till

‘6 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts föreliggande lagförslag. De i motionen

framförda yrkandena beröra emellertid icke detta lagförslag utan åsyfta

påläggande av viss extra ordinär skal t å fastighet. Motionen står sålunda

närmast i samband med propositionen nr 315 med förslag till förordning

om hyresvärdestegringsskatt. Då utskottet har att avgiva utlåtande jämväl

över sistnämnda proposition, har motionen upptagits till behandling i samband

med densamma.

Herr Ljungberg erinrar i sin motion, att Kungl. Maj:t föreslagit å ena

sidan i prop. 314, att statens där föreslagna låne- och subventionsverksamhet

för bostadsändamål skall begränsas till områden, där lagstiftningen mot

oskälig hyresstegring in. in. vid viss tidpunkt är gällande, och å andra

sidan i nu förevarande proposition, att berörda lagstiftnings tillämplighet ej

vidare måtte kunna av Kungl. Maj:t utsträckas till nya områden. Motionären

yrkar i anledning härav alternativt, antingen att statens berörda låne- och

subventionsverksamhet ej måtte på angivet sätt begränsas, eller ock att Kungl.

Maj.-t icke måtte genom bifall till den föreslagna ändringen i hyresstegringslagstiftningen

betagas sin hittillsvarande rätt att utsträcka denna

lagstiftnings tillämplighet till nya områden.

Herr Johansson in. fi. yrka

att föreskrift om medgivande av större hyresstegring för fullgoda

eller medelgoda lägenheter än den nu obetingat medgivna bör i lagen

lämnas på annat sätt än genom att, såsom Kungl. Maj:t i 6 § 2 inom.

föreslagit, generellt höja berörda fria latitud till 50 procent,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

O

att lagstiftningen alltjämt måtte bliva tillämplig jämväl på andra

lokaler än bostäder,

att lagstiftningen fortfarande måtte bliva tillämplig jämväl på lägenheter,

som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrda,

att av hyresnämnd företagen nedsättning av hyra skall äga bestånd,

intill dess hyresavtalet uppsagts,

att hyresnämnd måtte uttryckligen tillerkännas befogenhet att vid

samtycke till uppsägning av hyresavtal fästa visst villkor, samt

att hyresvärd vid uppsägning i och för hyresreglering skall vara

skyldig att inom viss tid fixera sina anspråk på ökad hyra.

Herr Hage yrkar: Herr Hages

Datt riksdagen måtte vid behandling av proposition nr 416 med för- (.4. K. inslag

till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hvresstegring ^49.)

m. in. bestämma, att den hyresstegringsprocent, som skall anses normerande,

icke skall sättas högre än vad som finnes bestämt i nu gällande

lag av den 19 juni 1919,

eller,

om någon förhöjning av nämnda procent anses höra åstadkommas,

att denna höjning ej måtte sättas högre än vad som bevisligen kan anses

motsvara de ökade omkostnaderna för husägaren.»

Herr Loven in. fl. yrka: HerrLovén

mtt riksdagen måtte med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposi- m{f[

tion nr 416 besluta, att nedannämnda delar av den föreslagna lagen skola 451.)

erhålla följande lydelse:

»6 §.

1. Fordras för —--ej mindre lägenhetens beskaffenhet och

avsedda användning samt det allmänna läget på bostadsmarknaden---

inom området.

8 §•

5. A ill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 inom. b) har han

att skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika

erbjuda hyresgästen att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning

till visst angivet belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att

efter hyresvärdens ansökan bestämma, fortfarande förhyra lägenheten. I

uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre hyresvärdens

postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens förlust,

hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Herr Nyländers

motion.

(A. K. nr

453.)

ettdera erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran

såväl om berörda äventyr som. ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom

att hyresgästen genom antagande av detta erbjudande icke betages den rätt

att få beloppets skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma

honom. Omförmälda tid skall bestämmas till minst femton dagar

från den dag, då uppsägning sist kan ske.

Har hyresgästen —--å posten.

15 §.

1. Hyresvärd, som---till och med tiotusen kronor.

3. På framställning---till och med tiotusen kronor.

19 §•

1. Den som för uthyrning av omöblerad eller möblerad lägenhet

fordrar eller mottager — — — till lägenhet.

Vad i första — — — såsom oskäligt.

Övergångsbestämmelsern a.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1920 och upphör därmed

— — — denna lag.

Denna las: smiler till och med den 31 december 1921. Dock skall

beträffande lägenhet som den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i

bruk---till sistnämnda dag.

Vad i denna---efter sistnämnda dag.»

Herr Nyländers yrkanden gå ut på,

att en bestämd tid nu fastställes, inom vilken lagstiftningen skall

avvecklas,

att i lagtexten införes en uttrycklig anvisning om, att hyresnämnd

vid prövning av skälig hyra skall taga hänsyn till penningvärdets fall,

att undantagsbestämmelserna rörande affårslägenheter in. m., vilka

i Ivungl. Maj:ts förslag äro intagna i övergångsstadgandets näst sista stycke,

måtte införas i själva lagtexten,

att procentsatserna i 6 § 2 mom. av Kungl. Maj:ts förslag, vilka

angiva den obetingat fria hyresstegringslatituden, måtte höjas från förslagets

resp. 50 och 40 procent till resp. 60 och 50 procent,

att hyresnämnd måtte bemyndigas att enligt 7 § fastställa höjd

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

ersättning för vissa lämnade värmeförmåner tillsvidare, utan nu gällande

tidsbegränsning av högst ett år varje gång,

att hyresgäst på samma sätt som hyresvärd skall vara bunden utöver

avtalstiden i sådant fall, som omförmäles i 8 § 2 mom. av Kungl.

Maj:ts förslag,

att bestämmelserna i 8 § o mom. om viss preklusionstid för ingivande

till hyresnämnd av framställning om samtycke till uppsägning

måtte givas viss, för hyresvärd mildare formulering än i Kungl. Maj:ts

förslag,

att bestämmelserna i 11 § 1 mom. om visst förbud mot sammanslagning’

av lägenheter måtte uttryckligen begränsas att avse endast bostadslägenheter,

samt

att sådan ändring måtte vidtagas, att högre myndighets beslut enligt

14 § om samtycke till rivning av byggnad ej måtte av hyresnämnd kunna

förtagas kraft genom vägran från nämnden att lämna begärt samtycke

till uppsägning av hyresavtal, som av rivningen skulle beröras.

Herr Hansson i Gärda m. tl. yrka:

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i den kungl. propositio

nen med förslag till lag om vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyres- m. fl.motion.

stegring, att i”§ 6 inom. 2 siffran 50 utbytes mot 35, samt att andra

stycket i samma mom. måtte utgå, och

att i övergångsstadgandena bestämmelserna om, att annan omöblerad

lägenhet än sådan som helt eller delvis uthyrts till bostad skall undantagas

från lagens bestämmelser, måtte ur lagen utgå.»

Utskottet anser förslaget om utsträckt giltighetstid för förevarande Oskottet,

lagstiftning motiverat av det alltjämt rådande bekymmersamma läget på

bostadsmarknaden. Icke heller i någon av de i ämnet väckta motionerna

har yrkats, att propositionen måtte avslås, i vad deri endast åsyftar lagstiftningens

prolongation. ^ _

1 sammanhang med att utskottet sålunda tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag

om utsträckning av lagstiftningens giltighet under ytterligare viss tid, har slutliga

utskottet ansett sig böra upptaga till behandling frågan om eu plan för afveckling.

lagens slutliga avveckling. ''

I ett till chefen för justitiedepartementet den 18 februari 1920 avgivet

gemensamt yttrande i frågan, vilket såsom bilaga A. åtföljer propositionen,

hava socialstyrelsen och 1918 års bostadssakkunniga (sakkunnigeberedningen) wis års

utförligt behandlat vissa skadliga biverkningar, som förevarande lagstiftning

i stigande grad synes framkalla på bostadsmarknaden. Om också

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansätta stats-, bevillning»- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Lag stift nii

gens förlängda

gil

tighetstid.

Departementschef

e

Herr

Nyländers

■motion.

Utskottets

yttrande.

lagstiftningens giltighetstid enligt sakkunnigeberedningens mening bör

utsträckas, har dock ett auktoritativt uttalande om en dylik plan för avvecklingen

synts beredningen önskvärt. Härom anföres följande:

»Om det också torde vara föga sannolikt, att icke förhållandena fram.

deles skola visa sig sådana, att lagstiftningens ytterligare prolongation blir

påkallad, har det synts riktigast, att detta spörsmål göres till föremål för

förnyad prövning. Dock vore det utan tvivel i hög grad önskvärt, om

redan under innevarande år kunde från auktoritativt håll göras ett uttalande

angående en plan för lagstiftningens slutliga avveckling. Härutinnan

må erinras, att den nu gällande lagen sträcker sina verkningar till

den 1 oktober 1921. Vid bifall till beredningens förslag skulle berörda

förhållande utsträckas till motsvarande tidpunkt år 1922. Skulle lagstiftningen

sedermera nästkommande år förlängas för ytterligare ett år, koranie

dess verkningar att sträcka sig fram till den 1 oktober 1923.»

Föredragande departementschefen har för sin del icke ansett sig

höra ansluta sig till denna beredningens uppfattning och härom till statsrådsprotokollet

gjort följande uttalande:

»Sakkunnigeberedningen har under hänvisning till lagstiftningens

uppenbara karaktär av kristidslag och till den omständigheten, att vissa

tidigare befarade menliga biverkningar av densamma alltmera synas träda

i dagen, uttalat önskvärdheten av att från auktoritativt håll kunde göras

ett uttalande om en plan för lagstiftningens slutliga avveckling. Som det

vill synas under hänsyftning på en sådan plan för avvecklingen framhåller

beredningen, att, om lagstiftningen skulle prolongera^ för ett år i sänder

under dels innevarande dels nästkommande år, dess verkningar komrne att

sträcka sig till den 1 oktober 1923. Jag kan emellertid icke ansluta mig

till den av beredningen hävdade meningen, att en bestämd plan för lagstiftningens

slutliga avskrivning nu bör framläggas. Det skulle otvivelaktigt

vara mindre välbetänkt, om man redan nu, innan utvecklingen på bostadsmarknaden

kan med någon större grad av säkerhet bedömas, bunde sig

för lagstiftningens obetingade avskrivning vid en viss tidpunkt. Det synes

även önskvärt, att, innan man fattar någon bestämd ståndpunkt i förevarande

avseende, erfarenhet först vinnes om de resultat, som må kunna

åvägabringas genom de omfattande statsåtgärdcr till bostadsnödens lindrande,

som, på sätt jag förut nämnt, nu äro planerade och varom förslagtorde

komma att avlåtas till innevarande riksdag.»

Herr Nyländer har i sin motion nr 453 anslutit sig till beredningens

uttalande.

Utskottet har i denna punkt icke kunnat dela departementschefens

i ämnet uttalade mening. De av sakkunnigeberedningen framförda synpunk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

i

terna i fråga om lagstiftningens skadliga biverkningar, särskilt i vad de röra

uppsägningsbestämmelsernas hinder för uppkomsten av en fri hyresmarknad

och den därigenom framkallade skärpningen av bostadsnöden, hava

synts utskottet peka på missförhållanden av så allvarlig natur, att man

icke längre bör dröja med att utstaka den gräns i fråga om lagstiftningens

yttersta giltighetstid, som icke må Överskridas, allt givetvis under

den förutsättningen, att icke nya, helt oväntade omständigheter bringa

frågan i ett väsentligt ändrat läge. Av vikt synes också vara, att den

intresserade allmänheten i god tid göres underkunnig om en dylik

plan.

Aven såtillvida är utskottet av eu annan uppfattning än departementschefen,

som utskottet anser, att utgångspunkter numera icke saknas

för ett visst bedömande av den blivande utvecklingen på bostadsmarknaden.

Snart hava tvenne år förflutit, sedan världskriget faktiskt avslutades, och

erfarenheten från denna tid giver vid handen, att någon hastigt uppblomstrande

byggnadsverksamhet, som med ens skulle förmå fylla det nu

åtminstone delvis endast skenbara bostadsunderskottet, icke torde vara att

påräkna. Erfarenheter från flera orter synas jämväl utvisa, att även de

kraftigaste ansträngningar från det allmännas sida till bostadsnödens

lindrande icke åstadkomma'' den på statistiska och andra grunder beräknade

förbättringen å bostadsmarknaden, så länge det statliga ingripandet

på området å sin sida bidrager till en konstlad skärpning av knappheten

på bostäder samt verkar deprimerande på den privata byggnadsverksamheten.

Gent emot tanken på framläggandet av en dylik plan till lagstiftningens

slutliga avveckling kan till äventyrs göras gällande, att den skulle

befordra en mindre önskvärd spekulation i fastigheter. Härvid synes emellertid

böra erinras, att en dylik spekulation visserligen torde i någon mån

hållas tillbaka under lagstiftningens giltighetstid, men att den har sina

väsentliga betingelser i ekonomiska faktorer, vilka lagstiftningen icke i

längden kan bestämma över. Ifrågavarande lagstiftning har uttryckligen

betecknats såsom en tillfällig kristidslag, och vid dess upphävande torde

betingelserna för befarad spekulation i allt fall komma att (röra si<r yällande.

Vad angår den tidsperiod, under vilken avvecklingen skulle försiggå

och slutföras, ansluter sig utskottet till den uppfattning, som åtminstone

indirekt kommit till synes i socialstyrelsens och bostadsakkunnigas ovan

anförda uttalande. Enligt detta skulle avvecklingen vara slutförd den 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

oktober 1923, cl. v. s. ungefär fem år efter världskrigets faktiska avslutning.

Under den återstående tiden av något över tre år skulle vissa

successiva lättnader i lagstiftningen, av vilka flera redan i årets proposition

i ämnet blivit föreslagna, kunna i lämplig mån förbereda denna

övergång.

Utskottet övergår nu till de särskilda ändringar i den gällande

lagen, vilka i samband med lagstiftningens prolongation blivit ifrågasatta.

Av dessa äro följande, vilka alla blivit av Kungl. Maj:t föreslagna, av

mera vittgående principiell innebörd, nämligen

a) att lagstiftningens tillämplighet icke vidare skulle kunna utsträckas

till nya områden;

b) att '' en utsträckt gräns för fri hyresprisbildning skulle fastställas;
c)

att lägenheter i efter viss tid uppförda hus skulle vara undantagna

lagstiftningens inskränkande bestämmelser i fråga om hyresreglering

Ö Ö ÖJ

och uppsägning, samt

d) att lagstiftningens tillämplighet skulle inskränkas att gälla endast

bostadslägenheter med uteslutande av affärslokaler o. d.

I viss mån av principiell innebörd äro jämväl Kungl. Maj:ts förslag

om utvidgning av gällande ockerbestämmelser med avseende å de ovan i

punkt c) och d) undantagna lägenhetskategorier ävensom vissa förenklingar

och lättnader i uppsägningsförfarandet. I sistnämnda hänseende har

utskottet funnit sig föranlåtet att i en punkt, nämligen i fråga om uppsägning

i samband med rivning av byggnad, föreslå ett tillägg till vad

Kungl. Maj:t föreslagit.

Ej ytterligare I 1 § 2 inom. av gällande lag föreskrives, att Konungen under vissa

tmmpiiZZ förhål landeri äger förordna, att lagen skall tillämpas inom områden, där

området, sä icke tidigare skett. I propositionen har Kungl. Maj:t i enlighet med

socialstyrelsens och bostadssakkunnigas hemställan uteslutit berörda bestämmelse.

Socialstyrelsen och bostadssakkunniga (beredningen) hava på följande

sätt motiverat den sålunda ifrågasatta förändringen:

Socialstyrel- »Beredningen ställer sig över huvud taget tveksam, om lagstiftningen

SeIta°dssak-'' är av c^en art> att dess tillämpning är påkallad och lämplig å mindre orter.

kunniga. Ett starkt stöd för denna uppfattning synes kunna hämtas ur vissa av

socialstyrelsen verkställda undersökningar rörande hyresnämndernas verksamhet

å olika orter. Till en början torde svårigheterna på bostadsmark
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

9

naden därstädes, i den man en verklig sådan över huvud taget kan

anses existera å mindre orter, ur social synpunkt vara proportionsvis betydligt

mindre än å större orter. I huvudsak inskränka sig missförhållandena

till enstaka fall, något som tydligt framgår av uppgifterna om det av

hyresnämnderna handlagda, vanligen ytterst ringa antalet ärenden. Vidare

synes det tvivelaktigt, om hyresnämnderna i små samhällen alltid kunna

erhålla eu tillit kompetent och opartisk sammansättning. Det står nämligen,

särskilt vad angår nämndernas opartiskhet, fullt klart, att en sådan

är mycket svår att ernå i samhällen, där personliga bekantskapsförhållanden

m. m. torde kunna konstateras och lätt öva obehörigt inflytande vid

avgörandet av snart sagt alla hyresnämndsärenden. Till beredningens

kännedom hava också kommit fall, som utvisa, att dylika farhågor icke

sakna grund. Det torde kunna ifrågasättas, om lagstiftningen, allt under

det att den börjar i övrigt avvecklas, lämpligen bör utsträckas till nya

orter, där dess tillämpning hittills icke ansetts påkallad. Slutligen må

meddelas, att lagstiftningen vid 1920 års ingång ägde tillämpning i sammanlagt

138 orter, varav 68 utgjorde sådana mindre samhällen, där lagen _

blivit tillämplig på grund av Kungl. Maj:ts särskilda förordnande.»

Föredragande departementschefen har i sitt yttrande i ämnet till m^tschefen

statsrådsprotokollet anslutit sig till vad beredningen sålunda anfört.

Herr Ljungberg har i sin motion erinrat om det nära samband, som

enligt Kungl. Maj:ts propositioner nr 314 och 315 skulle råda mellan tion.

frågan om vissa andra ifrågasatta åtgärder till bostadsproduktionens tryggande

inom visst område samt frågan om förevarande lagstiftnings tilllämplighet

inom motsvarande område. Sålunda skulle bl. a. föreslaget

ekonomiskt understöd från statens sida till bostadsproduktionen endast

utgå å sådana orter, där förevarande lagstiftning tillämpades. Enligt

motionärens uppfattning kunde förhållandena jämväl inom andra orter

utveckla sig i sådan riktning, att understöd av nyssnämnda art vore påkallat.

Under förutsättning av bifall till den av Kungl. Maj:t föreslagna

sammankopplingen av frågorna rörande statens låne- och subventionsverksamhet

samt förevarande lagstiftnings tillämplighet för visst område har

motionären yrkat, att nuvarande 2 mom. i 1 § måtte bibehållas.

De synpunkter, herr Ljungberg sålunda framfört, har utskottet full- Utskottet.

nit värda beaktande. Utskottet har därför vid behandlingen av propositionerna

nr 314 och 315 ansett sig böra förorda tillämpandet av sådana

regler, som icke utesluta kommuner, där hyresstegringslagstiftningen ej

tillämpas, från möjligheterna att erhålla ekonomiskt stöd för erforderlig

bostadsproduktion, och får utskottet hänvisa till vad utskottet i nämnda

sammanhang anför i sitt över sistberörda propositioner avgivna utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll. 1020. G samt. 5 avd. 1 haft. (Nr 1.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Vid bifall till vad utskottet därutinnan föreslår, bortfalla de av motionären

anförda skäl för bibehållande av ifrågavarande stadgande i 1 § av

hyresregleringslagen.

Vad angår de skäl, som av beredningen anförts för bestämmelsens

uteslutande, finner utskottet dem vara av vägande natur. Särskilt må

framhållas, att bibehållandet av möjligheterna till eu fortsatt utvidgning

av lagstiftningens tillämplighetsområde skulle stå i föga överensstämmelse

med den hävdade tanken på eu samtidigt skeende avveckling.

ökad frihet I 6 § 2 inom. har föreslagits att så till vida utvidga gränsen för

''"bildningeT.-den fria hyresprisbildningen, att hyresnämnd ej skulle vara behörig ingripa

mot eu hyresstegring, som icke överstege 50 procent av hyra för

tid närmast före den 1 oktober 1915.

Motsvarande procentsats i nu gällande lag är 25 procent. I samband

med den föreslagna höjningen till 50 procent har föreslagits, att

ifrågavarande procentsats ej vidare må av hyresnämnd kunna höjas eller

sänkas. Däremot har enligt förslaget socialstyrelsen tillerkänts befogenhet

att i viss ordning för visst område fastställa annan lägre procentsats, dock

lägst 40 procent.

Socialstyrelsen och bostadssakkunniga, vilkas förslag i denna punkt

i allt väsentligt lagts till grund för Kungl. Maj:ts motsvarande förslag,

hava härom yttrat följande:

»Vad då först angår principen för lagstiftningens inflytande på hyresprisbildningen,

torde det, såsom nämnts, få anses givet å ena sidan, att

byggnadskostnaderna för all framtid komma att väsentligt överstiga de

före världskriget rådande, och å, andra sidan, att en utjämning av hyresnivåerna

i äldre och nyuppförda hus är en nödvändig betingelse för bostadsproduktionen.

Lagstiftningens syfte måste därför anses vara att förmedla

en så vitt möjligt; lugn och jämn övergång till den naturliga högre

hyresnivån. Det synes påkallat, att en tydlig anvisning härom göres i

lagen. Detta lärer lämpligen kunna ske på det sätt, att den latitud, inom

vilken hyresprisbildningen redan i den gällande lagen lämnas helt fri,

ytterligare utvidgas. I betraktande av att byggnadskostnaderna från krigets

början räknat, stegrats med minst 200 procent, synes gränsen för den

fria prisbildningen icke böra sättas lägre än till 50 procent utöver hyresnivån

vid kristidens början. I detta syfte föreslås, att det i 6 § 2 mom.

angivna procenttalet höjes till 50.

Framhållas må, att procentsatsen i fråga endast så till vida utgör

en allmängiltig norm för skälig hyresstegring, att den angiver den minsta

hyresstegiing, som av hyresnämnd må upptagas till prövning. Därav följer

sålunda, att med nu rådande nya prisförhållanden även större hyres
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

11

stegringar kunna befinnas skäliga i den bemärkelse lagen åsyftar. I anslutning

till denna åskådning har beredningen i 6 § 1 inom. infört en

föreskrift, att hyresnämnd vid prövning av hyra skall bland andra omständigheter

taga hänsyn till jämväl det allmänna läget på bostadsmarknaden.

Den i 6 § 2 mom. meddelade föreskriften om eu fri hyresstegringslatitud

har tidigare enligt motiven till såväl 1918 som 1919 års lagar i

ämnet haft till uppgift att lätta hyresnämndernas arbete genom att från

deras prövning avskilja ärenden rörande smärre, mera självklart skäliga

hyresanspråk. Då denna gräns nu föreslås höjd till 50 procent, sker det

visserligen med utgångspunkt från den uppfattningen, att även en så pass

omfattande hyresstegring som 50 procent från krisens början räknat, icke

kan, med hänsyn till marknadsläget, anses oskälig, men ändamålet att

lätta hyresnämndernas arbetsbörda måste nu framstå såsom mera oväsentligt.

Huvudsyftet med bestämmelsen är nu fastmera att på förevarande

väg söka lätta hyresstegringslagens tryck på hyresprisbildningen och att

därmed taga ett steg i riktning mot en övergång till fri avtalsrätt på området.

Den nya högre procentsatsen år i själva verket ett uttryck för de

väsentligt ändrade prisförhållanden, som alltmera måste komma till uttryck

vid hyresprisbildningen.»

Departementschefen, som i stort sett anslutit sig till vad sålunda Departeanförts,

har dock ansett sig böra förorda, dels att socialstyrelsen —- icke r"cnt!ichefen''

såsom beredningen föreslagit Kungl. Maj:t — skulle äga sänka procentsatsen

i fråga, dels att eu mindre jämkning vidtages i syfte att förhindra

eu alltför snäv tolkning av bestämmelserna rörande möjligheten för hyresnämnd

att till hyresgästs förmån göra vissa undantag i fråga om mindervärdiga

lägenheter. Rörande förslagets principiella innebörd har departementschefen

anfört följande:

»Lagstiftningen har hittills övat ett bestämmande, starkt återhållande

inflytande på hyresprisbildningen. 1 likhet med sakkunnigeberedningen

anser jag, att åtgärder böra vidtagas i syfte att, minska den avsevärda

skillnaden mellan hyresnivån för lägenheter i äldre hus och hyresnivån

för lägenheter i nyare hus, varvid jag tillika framhåller, att genom beslut

om sådan hyresvärdcstegringsskatt, som förut omnämnts, skulle förebyggas

eu oskälig konjunkturvinst för ägare av äldre hus. Det av beredningen i

detta avseende framlagda förslaget om höjning av den i (i § 2 mom. angivna

fria hyresstegringslatituden från 25 till 50 procent finner jag innefatta

ett under nuvarande förhållanden väl avvägt steg för förverkligande

av berörda syfte. Att, på sätt i vissa av de från fastighetsägarehåll gjorda

framställningarna ifrågasatts, gå ännu längre och bestämma gränsen för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.

den fria hyresstegringen till 60 procent skulle däremot enligt min mening

innebära en, generellt sett, alltför stor och ur social synpunkt olämplig

höjning av den nu rådande hyresnivån och kan därför ej anses tillrådligt.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att ifrågavarande latitud,

på sätt beredningen betonat, ej utesluter, att även större hyresstegringar

kunna belinnas skäliga och av hyresnämnderna medgivas. Denna uppfattning

har jämväl kommit till uttryck i beredningens förslag, som i 6 § 1

mom. upptagit en särskild föreskrift därom, att hyresnämnd vid prövning

av hyras skälighet skall taga hänsyn jämväl till det allmänna läget på

bostadsmarknaden, och torde införandet av en dylik anvisning i lagen vara

ägnat att befordra en tillämpning av lagstiftningen i överensstämmelse

med nyss angivna uppfattning.

Då den i beredningens förslag upptagna gränsen för den fria hyresstegringen

sålunda avser att i viss mån vara vägledande för hyresnämnderna

vid prövning av hithörande frågor, torde följdriktigheten bjuda, att,

på sätt beredningen föreslagit, den hyresnämnd nu medgivna befogenheten

att i vissa fall fastställa sagda gräns till annat procenttal än det i lagen

angivna upphäves. I likhet med beredningen finner jag det emellertid

vara önskvärt, att lagen medgiver möjlighet att för särskilda fall bestämma

en något lägre latitud för den fria hyresstegringen än 50 procent, och

synes den av beredningen i sådant avseende föreslagna marginalen av 10

procent vara lämplig. Däremot torde det ej vara nödigt att, såsom beredningen

föreslagit, frågor om tillämpning av en lägre latitud än den normala

i första hand prövas av Kungl. Maj:t, utan synes denna prövning

lämpligen kunna anförtros åt socialstyrelsen, som ju förfogar över särskild

sakkunskap på detta område, dock med rätt för vederbörande att hos

Kungl. Maj:t överklaga socialstyrelsens beslut. Ehuru det utan särskild

föreskrift torde vara klart, att socialstyrelsens och Kungl. Majtts beslut i

hithörande frågor böra i likhet med hyresnämndernas beslut i dylika frågor

på lämpligt sätt offentliggöras, synes dock en uttrycklig bestämmelse

härom böra meddelas i fråga om socialstyrelsens beslut, enär tiden för

anförande av besvär över samma beslut lämpligen bör räknas från dagen

för beslutets offentliggörande.

Den i 6 § 2 mom. medgivna friheten att inom viss gräns kunna

höja hyra för äldre lägenheter gäller enligt nuvarande bestämmelser icke

alldeles obetingat. Hyresnämnd äger sålunda befogenhet att pröva jämväl

hyresförhöjningar, som hålla sig inom den angivna gränsen, där nämnden

på grund av lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga

skäl tala därför. Inom beredningen har nu reservationsvis påyrkats

sådan ändring härutinnan, att hyresnämndens befogenhet i berörda avse
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

13

ende måtte utsträckas till att avse ej allenast uppenbart mindervärdiga

lägenheter utan även synbarligen dåliga eller dåligt underhållna lägenheter

i allmänhet. I anslutning till denna tankegång och då enligt vad jag erfarit

hyresnämnderna på grund av avfattningen av förevarande stadgande

allenast i sällsynta undantagsfall ansett sig kunna ingå i prövning av

hyra i där avsedda fall, har jag funnit en mindre jämkning i stadgandets

lydelse vara påkallad i syfte att förebygga en alltför snäv tolkning av

detsamma»

Ändringen i fråga utgör ett bestämt steg i riktning mot ett frigi- utskottet.

vande av hyresprisbildningen, och finner utskottet i princip ej något vara

att erinra däremot. Måhända kunna delade meningar råda, huruvida

den föreslagna procentsatsen är den bäst avvägda. Såsom av den till

förslaget fogade motiveringen framgår, har detsamma icke framgått såsom

resultat av några fasta beräkningar. Enligt vad departementschefen

framhållit, är stadgandet avsett att utgöra en antydan från

lagstiftarens sida, att de under och efter världskriget väsentligt ändrade

prisförhållandena numera böra i större mån få komma till uttryck vid

hyresprisbildningen. Med hänsyn härtill har utskottet funnit den av Ivungl.

Maj:t föreslagna procentsatsen väl avpassad. 1 överensstämmelse med vad

sålunda anförts har utskottet icke funnit de i ämnet väckta motionerna,

såvitt de angå allmänna regler för hyresnämnds prövning av skälig

hyra, föranleda någon särskild utredning eller ytterligare uttalande från

utskottets sida.

Enligt vad utskottet inhämtat, har det förekommit, att hyresnämnd

redan reglerat hyra för hyresåret 1 oktober 1920—1 oktober 1921 i stället

för att låta med frågans prövning anstå, tills ny lag utfärdats i anledning

av förevarande förslag. Om detta förslag varder av riksdagen

antaget samt hyresnämnd i fall, som nu antytts, skulle finna skäligt att i

anslutning till den nya lagens bestämmelser verkställa jämkning i sitt förut

fattade beslut, är nämnden givetvis därtill oförhindrad på grund av 3 § 4

mom. i den nya lagen, som överensstämmer med samma lagrum i den

nu gällande lagen.

1 detta sammanhang må jämväl framhållas vikten av, att föreliggande

förslag, med vissa nedan behandlade ändringar, snarast möjligt upphöjes

till lag.

1 enlighet med vad sålunda anförts, finner utskottet herr Eovéns Herr Lovms

m. fl. motion icke böra bifallas, i vad den går ut på att den nya lagens motlonikraftträdande

skulle uppskjutas till den 1 augusti 1920.

I meranämnda yttrande till chefen för justitiedepartementet hade Frigivning ar

socialstyrelsen och bostadssakkunniga föreslagit, att hyresavtal om nya"''" fe3renfie''

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Socialstyrelsen

och bostadssakleunniga.

Departementschefen.

lägenheter, närmare bestämt sådana lägenheter, som icke den 25 maj 1917

eller tidigare blivit tagna i bruk, borde undantagas från tillämpligheten

av vad i 6 och 8 §§ stadgas men i stället hemfalla under ockerbestämmelserna

i 19 §. Efter att hava redogjort för de skäl, som föranledde

1919 års riksdag att besluta sådana åtgärder, varigenom förevarande dittills

fria hyresavtal indrogos under lagstiftningens tillämplighetsområde,

utvecklar beredningen dels de sedan år 1919 ändrade förutsättningarna

för stadgandets bibehållande, dels ock de vådor, som enligt beredningens

mening härigenom kunde befaras bliva följden. Ett frigivande borde emellertid

icke ske omedelbart, utan borde förmedlas av eu viss övergångstid.

Föredragande departementschefen har i princip anslutit sig till denna

beredningens uppfattning, men beträffande övergången till fria förhållanden

förordat vissa jämkningar i sådan riktning, att lagstiftning till viss

dag, nämligen intill den 1 oktober 1921, skulle i vad angår såväl hyresreglering

som uppsägning vara tillämplig på avtalen i fråga, vilken tilllämplighet

från och med sagda dag skulle upphöra. Med anledning av

denna jämkning hava i förslaget bestämmelserna i ämnet, sammanförda

med vissa andra regler, av lämplighetsskäl förlagts till övergångsstadgandena

(näst sista stycket).

Till stöd för förslaget samt till motivering av de från beredningens

förslag avvikande jämkningarna av mera lagteknisk natur har departementschefen

anfört:

Eu praktiskt synnerligen betydelsefull ändring innefattas i det av

beredningen framlagda förslaget om upphävande av tillämpligheten av bestämmelserna

om hyresreglering och uppsägning beträffande nya lägenheheter,

d. v. s. sådana som först efter den 25 maj 1917 tagits i bruk.

Uppenbarligen måste det anses vara ett statsintresse av synnerlig vikt, att

de omständigheter, som för närvarande hindra eller motverka bostadsproduktionen,

såvitt möjligt undanröjas, och torde, på sätt beredningen framhållit,

det näppeligen kunna dragas i tvivelsmål, att den vid 1919 års

lagtima riksdag beslutade utvidgningen av lagstiftningens tillämplighet beträffande

nya lägenheter i viss man bidragit till att öka den rådande pessimismen

inom företagarkretsar på byggnadsverksamhetens område och därigenom

kommit att inverka hämmande på denna verksamhet. I likhet med

beredningen finner jag, att behovet av skydd mot överdrivna hyresanspråk i

fråga om nya lägenheter för framtiden torde kunna tillgodoses genom straffbestämmelser

mot hyresocker, och synes, därest det skulle visa sig, att de

nu i detta ämne gällande bestämmelserna icke förmå lämna ett dylikt skydd,

en skärpning av desamma böra genomföras. Av dessa grunder anser jag

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlutande Nr 1.

15

lika med beredningen, att nya lägenheter böra så snart lämpligen ske kan

undantagas från lagstiftningens tillämplighet i förut angivna hänseenden.

Beträffande tidpunkten härför har beredningen föreslagit, att de

ifrågavarande bestämmelserna i 6 och 8 §§ i lagen skulle upphöra att äga

tillämpning beträffande nya lägenheter den 1 oktober innevarande år, dock

att hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6 § fastställt hyra för

viss tid för dylika lägenheter, skulle gälla högst till den 1 oktober 1921.

Härigenom skulle enligt beredningens mening hithörande lägenheter bliva

underkastade hyresreglering för tiden till den 1 oktober 1921, och skulle i

regel ej heller uppsägning av hyresavtal om dylika lägenheter kunna ske

till tidigare dag. På sätt beredningen framhållit, åsyftar beredningens

förslag i detta avseende dels att bereda vederbörande hyresgäster ett visst

rådrum och dels att undanröja åtskilliga rättsliga svårigheter under övergångstiden.

Jag är fullt ense med beredningen om önskvärdheten av att stadga

en övergångstid, under vilken ifrågavarande lagbestämmelser skulle fortfarande

äga tillämpning även beträffande nya lägenheter, och synes en

dylik övergångstid ej böra sättas kortare än ett år, räknat från den 1 oktober

innevarande år. Därest hyresreglering beträffande hithörande lägenheter

skall möjliggöras för hela övergångstiden, torde det emellertid böra föreskrivas,

att bestämmelserna i 6 § skola äga tillämpning beträffande samma lägenheter

till den 1 oktober 1921. Skulle samma bestämmelsers tillämplighet, på

sätt beredningen föreslagit, upphöra redan den 1 oktober 1920, synes det

tvivelaktigt, huruvida hyresnämnderna dessförinnan skulle medhinna att

reglera hyra för hyresåret 1 oktober 1920—1 oktober 1921 i alla fall, där

dylik reglering påkallats före hyresårets början, och skulle i alla händelser

dylik reglering ej kunna verkställas, då framställning härom skett efter

nämnda tidpunkt. Särskilda svårigheter skulle jämväl möta att redan före

den 1 oktober innevarande år verkställa definitiv reglering av ersättning för

lägenhets uppvärmning eller för tillhandahållande av varmvatten för det

kommande hyresåret. Vad angår frigivande av uppsägningsrätten i avseende

å nya lägenheter synes det lämpligast att träffa sådana bestämmelser,

att avtal om dylika lägenheter må fritt uppsägas till den 1 oktober 1921

eller senare dag. Härigenom skulle större likformighet vinnas i avseende

a den tidpunkt, då lagstiftningens verkningar i förevarande hänseende beträffande

olika hyresavtal komme att upphöra, i det att — under förutsättning

att den nya lagen i ämnet kommer att träda i kraft före den 1

oktober innevarande år — i alla fåll, där uppsägningstiden ej överstege

ett år, uppsägning skulle kunna ske till den 1 oktober 1921 eller den

senare dag, till vilken avtalet må uppsägas.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet. Utskottet har för egen del funnit den föreslagna ändringen väl mo
tiverad

och kan således ej tillstyrka de motionsvis framställda yrkandena

om bibehållande av den nu gällande lagens stadganden härutinnan.

CD o o

Frigivning av En av de principiellt mest betydelsefulla ändringar i förevarande

affa™lo£aler lagstiftning, som upptagits i Kungl. Maj:ts förslag, är utan tvivel den, som

åsyftar att utesluta andra slag av lokaler än bostadslägenheter från lagens

tillämplighet.

Sodalstyrel- Detta spörsmål har utförligt behandlats av socialstyrelsen och bo
8<stadssak°-

stadssakkunniga. Efter att hava berört ett av svenska stadsförbundets

kunniga, bostadsråd den 13 december 1919 till Kungl. Maj:t ingivet förslag att inskränka

lagstiftningens tillämplighet till endast mindre bostadslägenheter

(om högst fyra rum och kök) samt vänt sig mot detta förslag, i vad det

avsåg att frigöra hyresavtal jämväl om större bostadslägenheter från lagstiftningens

inskränkningar i fråga om hyresbildning och uppsägning, anföra

styrelsen och de sakkunniga följande:

»Vad åter angår den väckta tanken att inskränka lagens tillämplighet

till att omfatta endast bostadslägenheter, tala åtskilliga omständigheter

för att så numera bör ske. I främsta rummet må härvid erinras,

att lagstiftningen innerst torde få anses hava åsyftat att reglera just

bostadsmarknaden såsom den ur social synpunkt viktigaste. Även om

vissa i pressen synliga fall, där hyresnämnd på ett måhända mindre

lyckligt sätt ingripit i fråga om affärslokaler, vanligen utgjort extrema

undantagsfall, kan det dock icke förnekas, att hyresnämnderna vid behandlingen

av frågor, som röra andra lägenheter än bostäder, ofta nödgas

gå utom ramen för sin kompetens och sina naturliga uppgifter.

Men även nya speciella omständigheter tala för att inskränka lagens

tillämplighet till bostadslägenheter. Bland övriga lokaler spela givetvis

affärskontoren en mycket viktig roll. Under kristidens ekonomiska

högkonjunktur rådde en utomordentligt livlig efterfrågan på sådana

lokaler. Det kunde då framstå såsom ett verkligt socialt intresse att

skydda det sunda affärslivet mot en onaturlig konkurrens om kontorslokaler

från allehanda, av kristidens utomordentliga förhållanden framalstrade

jobbarföretag. I och med den vikande konjunkturen för dylika

utväxter på affärslivet torde dessa företag hava försvunnit lika hastigt,

som de uppstått. Samtidigt torde å ena sidan under trycket av bristen

på dylika lokaler och å andra sidan med stöd av de vinster, som på

affärsverksamhet inhöstats, ett icke alltför ringa, nytt tillskott tillförts

denna hyresmarknad. Sålunda torde den enskilda byggnadsverksamhet,

som ehuru i begränsad omfattning bedrivits under de senaste krisåren,

till stor del varit inriktad på åstadkommandet av nya kontorslokaler. Det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- ooh första lagutskottets utlåtande Nr 1. 17

ar därför långt ifrån osannolikt, att ingen verklig brist på kontorslokaler

f. n. föreligger, men att en konstlad sådan, på sätt i det föregående antytts,

upprätthålles genom lagstiftningen. Med dess upphävande, i vad angår

dessa lägenheter, skulle därför dolda i''eserver kunna framskaffas, som till

äventyrs till och med kunde till någon del tillföras eller kanske snarare

återföras till bostadsmarknaden. Det må nämligen erinras, att förbudet

mot att utan hyresnämnds medgivande omändra bostadslägenheter för

kontors- och andra ändamål blev tillämpligt först på våren 1917, då

kristidsjobberiet redan florerade som livligast. Säkerligen hade dessförinnan

och jämväl senare, ehuru i strid mot lagens bud, åtskilliga bostadslägenheter

tagits i bruk för affärsändamal.

Om sålunda ett frigivande av affärslokaler tämligen saklöst synes

kunna ske och även leda till att bostadsmarknaden möjligen erhölle något

tillskott, tala vissa skäl för att en fortsatt laglig begränsning av rörelsefriheten

på området t. o. m. kunde lända bostadsproduktionen till skada.

Upprätthålles nämligen en konstlad brist på dylika lokaler, kommer sannolikt

den spekulativa byggnadsverksamheten att inrikta sig på byggande

av ytterligare sådana. Särskilt med hänsyn till den rådande knappheten

på arbetskraft inom byggnadsindustrien, måste ett dylikt i själva verket

onödigt byggande betecknas såsom olyckligt.

Vad angår butikslokaler, torde någon egentlig brist på sådana icke

föreligga. Det torde vara ett allmänt känt förhållande, att fastighetsägare

merendels hysa ett visst intresse för att få behålla hyresgäster, som förhyra

butiker. Det är nämligen vanligt vid uthyrning av butiker, att

hyresgästen till en början betingar sig en relativt låg hyra, av båda parterna

avsedd att höjas, i den mån affären hunnit inarbetas. Det är därför

troligt, att hyresvärdarna, i medvetandet om att ett ombyte av butiksinnehavare

ofta medför en om ock tillfällig sänkning av hyresbeloppet, skola

veta att i eget ekonomiskt intresse iakttaga en viss hovsamhet i fråga om

hyresanspråk och uppsägning, så snart fråga är om butikslokaler.

Emellertid förekommer det i ganska stor utsträckning, att butikslokaler,

särskilt mindre sådana, uthyras i samband med bostadslägenhet.

Ofta befinna sig butiksinnehavarna i små ekonomiska omständigheter. Det

har då ansetts skäligt, att de ifråga om bostaden genom lagen tillförsäkras

samma skydd som andra hyresgäster. Härvid har det tillika ansetts, att

vederbörande affärs- eller annan lokal bör i berörda hänseenden jämställas

med bostaden. Enligt förslaget äger därför lagen full tillämpning på

lägenheter, även om de endast delvis uthyrts till bostad.

De inskränkningar, som sålunda enligt förslaget gjorts i lagens till
Bihang

till riksdagens protokoll 1020. 6 saml. 5 avd. 1 höft. (Nr 1.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.

Reservation

av herr

Tengelin.

Departe
mentschefen
-

lämplighet på andra lägenheter än bostäder, avse endast bestämmelserna i

6 och 8 §§.»

I denna punkt har en av de inom socialstyrelsen tillkallade sakkunniga,

herr H. Tengelin anmält avvikande mening och anfört:

»Jag har icke ansett mig kunna biträda majoritetens förslå?- i vad

det går ut på att avskilja andra lokaler än bostadslägenheter från tilllämpligheten

av 6 och 8 §§. I många fall skulle nämligen enligt min

mening affärsidkare i små ekonomiska omständigheter härigenom bliva

ställda inför sådana svårigheter, att deras ekonomiska existens helt och

hållet äventyrades. Jag får därför förorda sådan ändring i 9 § 2 mom.

av förslaget, att jämväl andra lägenheter än bostäder allt fortfarande i

samma utsträckning som enligt 1918 års lagedition hemfalla under lagen.

Vid bifall härtill skulle den föreslagna ändringen av 19 § ockerbestämmelser,

i vad angår berörda lägenheter, icke bliva påkallad.»

Föredragande departementschefen har i huvudsak anslutit sig till

■ den av beredningens majoritet intagna ståndpunkten i frågan och om densamma

anfört:

»Enligt sakkunnigeberedningens förslag skulle andra lokaler än bostadslägenheter

i samma ordning, som föreslagits beträffande nya lägenheter,

undantagas från stadgandena om hyresreglering och uppsägning och

i stället hemfalla under de särskilda ockerbestämmelserna. Såsom skal härför

har beredningen huvudsakligen anfört, att någon verklig brist på dylika

lokaler i allmänhet icke torde föreligga, men att en konstlad såd.än

upprätthölles genom lagstiftningen, vilket kunde befaras medföra ett obehövligt

byggande av lokaler av här avsedd beskaffenhet till skada för övrig

nödvändig byggnadsproduktion. På de av beredningen härutinnan anförda

grunder och då det beträffande ifrågavarande lokaler icke längre

torde föreligga sociala motiv av avgörande betydelse för utomordentliga

skyddsåtgärder från lagstiftarens sida, anser jag lika med beredningen,

att ovannämnda bestämmelsers tillämplighet i avseende å samma lokaler

bör upphävas. Det har visserligen från vissa affärskretsar gjorts gällande,

att de utan lagstiftningens skydd kunde befara oskäliga hyresanspråk, i

synnerhet i fråga om butiker. Det har därjämte framhållits, att en inarbetad

affär vore mestadels bunden av sitt läge, där den hade sin kundkrets

samt att, även om lokaler på annat håll stode att få, dessa dock

med hänsyn till den ändrade kundkretsen i allmänhet icke skulle erbjuda

sina innehavare samma utsikter till en tryggad utkomst som en affärslokal,

belägen inom en så småningom förvärvad kundkrets. Inom beredningen

hava också reservationsvis uttalats betänkligheter mot förslaget i

denna punkt. Jag vill ej bestrida., att dylika farhågor kunna i viss mån

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och förda lagutslcottets utlåtande Nr 1.

19

äga fog för sig, men synes det på samma gång böra framhållas, att

svårigheter av väsentligen samma art föreligga jämväl under normala

tider. Det är ingalunda ett för kristiden speciellt utmärkande förhållande,

att en affärsidkare, som uppsäges från en butikslokal, går förlustig det

värde, som ligger i en viss förvärvad kundkrets. Det synes därför näppeligen

vara befogat att under åberopande av berörda svårigheter påkalla

skyddet av en tillfällig kristidslagstiftning.

I åtskilliga fall innehålla affärslokaler, särskilt mindre butiker, jämväl

bostadslägenheter. Då vederbörande hyresgäster i sådant fall böra i

fråga om bostaden tillförsäkras enahanda skydd som andra hyresgäster

men en åtskillnad här ej kan göras i vad hyresavtalet avser bostaden och

i vad det avser utrymmen för andra ändamål, anser jag i likhet med beredningen,

att åt innehavare av dylika lägenheter fortfarande bör beredas

det skydd förevarande lagbestämmelser avse att lämna.»

Vad angår den lagtekniska utformningen av förevarande ändringsförslag,

avviker Kungl. Maj:ts förslag från beredningens på samma sätt i

denna punkt som i fråga om nya lägenheter. Hithörande föreskrifter

hava sålunda i propositionen framflyttats till övergångsstadgandet och där

(i näst sista stycket) sammanförts med motsvarande undantagsbestämmelser,

som avse nya lägenheter. Vid bifall till förslaget skulle förevarande

lägenhetskategorier från och med den 1 oktober 1921 vara helt undantagna

från tillämpligheten av vad i 6 och 8 §§ stadgas. Från och med

samma tid skulle de däremot hemfalla under ockerbestämmelserna i 19 §.

Utskottet har genom skrivelser från sammanslutningar av affärsidkare

och enskilda samt annorledes fått del av de bekymmer, som detta förslag

väckt inom därav berörda kretsar. Om denna oro också synes utskottet

vara ganska förklarlig, anser utskottet dock de uttalade farhågorna vara

väsentligt överdrivna. Närmast kommer härvid i betraktande, att den

verkliga bristen på affärslokaler icke torde vara på långt när så stor, som

den nu förefaller att vara. Vidare synes det vara på ett övertygande sätt påvisat,

att de farhågor, vilka många affärsidkare hysa mot en åtgärd i antj^dd

riktning, bottna i svårigheter, vilka icke närmast hava med kristidens

stagnerade byggnadsverksamhet att skaffa. Då exempelvis en affärsidkare,

som inarbetat sin affär i en viss lokalt begränsad kundkrets, åberopar

skyddet av en tillfällig kristidslag mot uppsägning av sin lokal, må icke

förbises, att han städse haft att räkna med enahanda risk, innan denna

lagstiftning beredde honom ett extraordinärt och tillfälligt skydd däremot.

Frigivas lägenheterna i fråga, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, först den

1 oktober 1921, beredes innehavarna gott rådrum att träffa nödiga anstalter

Utskotta.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.

för att eventuellt skaffa sig lägenheter på annat håll. Fara för panikstämning

inför en plötsligt inträdande ny situation torde således icke föreligga.

I förevarande avseende får ej heller förbises, att hyresprisbildningen

beträffande lägenheter, som ej upplåtits till bostad, i viss mån följer sina

egna lagar samt att härutinnan en mängd omständigheter spela in,

vilka icke stå i relation till själva lokalens beskaffenhet. Alla dessa omständigheter

bidraga till, å ena sidan att det torde vara nära nog ogörligt

för en offentlig myndighet, sådan som hyresnämndsinstitutionen, att på

fullt rättvisa och objektiva grunder ingripa reglerande i hyresavtalen, och

å andra sidan att hyresvärdarna merendels icke utan skada för sig själva

kunna behandla sina hyresgäster med hårdhet.

Det må även erinras, att affärsidkare i små vilkor ofta förhyra butik

och bostad gemensamt. Ifrågavarande hyresavtal hemfalla enligt förslaget

alltjämt under 6 och 8 §§. I stor utsträckning lära därför dylika mindre

affärsidkare erhålla lagens fulla skydd i sina hyresförhållanden.

Framför allt synes det angeläget att nu avveckla lagstiftningen, i

den mån dess bibehållande icke är oomtvistligt påkallat till skydd för

sociala intressen av grundläggande betydelse. Alltjämt torde detta vara

fallet med bostadsbeståndet, men, så vitt utskottet kan finna, äro förhållandena

på den övriga hyresmarknaden av sådan art, att efter den föreslagna

övergångstiden till den 1 oktober 1921 de föreslagna ockerbestämmelserna

(19 §) böra kunna tillgodose kravet på skydd mot verkliga

hyresuppskörtningar på ifrågavarande område. Utskottet har därför ansett

sig böra förorda bifall till Kungl. Majtts förslag i denna punkt.

Utskottet övergår nu till övriga förslag till ändringar i lagtexten,

vilka upptagas i samband med varje särskild paragraf. Därvid förbigås

sådana ändringsförslag, som endast utgöra en konsekvens av andra, i annat

sammanhang behandlade ändringar.

6 § 1 mom.

I 6 § 1 mom. finnes enligt Kungl. Maj:ts förslag inryckt en föreskrift,

att hyresnämnd vid prövning av hyra skall bland andra omständigheter

taga hänsyn till det allmänna läget på bostadsmarknaden. Utskottet

finner det lämpligt att genom en dylik, låt vara något svävande anvisning

i lagtexten uttryckligen fästa hyresnämndernas uppmärksamhet på det förhållandet,

att, såsom en följd av det fallande penningvärdet och den härigenom

så småningom ändrade allmänna upppfattningen om hyresvärde,

nya prisförhållanden börja allt tydligare framträda på bostadsmarknaden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

21

Det må nämligen erinras, att prisbildningen på området, om den också

indirekt rönt ett starkt inflytande av lagstiftningen, dock i icke ringa omfattning

ägt ram utan inblandning av hyresnämnderna. Denna fria hyresprisbildning

torde icke böra underskattas såsom en viss mätare på vad

som enligt allmän uppfattning numera är att anse såsom skälig hyra.

Utskottet finner, att med berörda ändring hänsyn i vederbörlig grad

tagits till penningvärdets fall, vadan en uttrycklig antydan om detta, på

sätt herr Nyländer i sin motion påyrkat, icke synes böra inflyta i lagtexten.

I momentets sista punkt finnes enligt Kungl. Maj:ts förslag införd

en uttrycklig antydan om att ersättning för värme och varmvatten skall av

hyresnämnd bestämmas till skäligt belopp.

I motionen nr 451 i andra kammaren hava herr Loven m. fl. yrkat, Hrr Lovin*

att i förevarande moment skulle göras ett tillägg av innehåll, att hyres- m-fl- ™°h°nnämnd

vid bestämmande av skälig hyra skall taga hänsyn jämväl till lägenhetens

avsedda användning. Denna föreskrift skulle enligt motionärernas

motivering framhäva, att hyresregleringen borde av nämnderna så handhavas,

att hyresvärdarnas berättigade anspråk på högre hyra av butiksoch

kontorslokaler vunne beaktande.

Enär utskottet anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag att inskränka Utskottet.

lagens tillämplighet till endast bostadslokaler, bortfaller själva förutsättningen

för detta motionärernas ändringsyrkande.

6 § 2 mom.

I samband med den ändrade innebörden av den föreslagna större

latituden för den fria hyresprisbildningen ha i detta moment enligt propositionen

införts nya föreskrifter, i vad mån och på vad sätt denna latitud

må kunna ändras för visst område. Jämväl har Kungl. Maj:t, i viss anslutning

till en av herr Tengelin inom sakkunnigeberedningen reservationsvis

framförd mening, föreslagit, att ur uttrycket »uppenbart mindervärdiga

lägenheter» ordet »uppenbart» skulle utgå. Denna ändring åsyftar att förebygga

en alltför snäv tolkning av bestämmelserna om hyresnämnds befogenhet

att vid hyresreglering beträffande mindervärdiga lägenheter göra undantag

från regeln om den eljest obetingat fria hyresstegringslatituden.

I motionen nr 443 i andra kammaren hava herr Johansson i Stock- nerr j0.

holm m. fl. yrkat att, därest den fria hyresstegringslatituden fastställes

till den av Kungl. Maj:t föreslagna gräns, mindervärdighetsbegreppet måttem'' m0 tongivas

en ännu vidsträcktare omfattning.

Vad angår motionärernas yrkande i fråga om hyresreglering av rtskottet.

lägenheter av mindervärdig beskaffenhet, synes det vara tillfyllest att vid
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Herr Johanssons

m. fl. motion.

Utskottet.

Herr Nyländers

motion.

Utskottet.

taga den ändring, som Kungl. Maj:t föreslagit. Brister av något slag

torde förekomma i snart sagt alla lägenheter, och åt stadgandet ifråga

bör givetvis icke givas en så allmän formulering, att momentets syfte,

nämligen att utgöra ett visst direktiv för hyresnämnderna, förvanskas.

6 § 5 mom.

I nyss nämnda motion nr 443 hava herr Johansson m. fl. påyrkat

införandet av en föreskrift, att därest hyresavtal för lägenhet, vars hyra

blivit för viss tid av hyresnämnd fastställd, icke bliver i vederbörlig ordning

uppsagt att gälla från och med nämnda tids utgång, avtalet skall

förnyas på de av hyresnämnden senast fastställda villkoren.

Ett stadgande av det innehåll, motionärerna sålunda påyrkat, skulle

i åtskilliga fall komma att stå i motsättning mot den i 6 § 1 mom. givna

regeln, att hyresnämnd vid fall av oskälig hyresstegring äger fastställa

lägre hyra, varje gång för högst ett år. Utskottet får därför avstyrka

bifall till motionen i denna del.

7 §•

Herr Nyländer har i motionen nr 453 erinrat, att hyresnämnds

beslut, varigenom nämnden föreskriver höjd ersättning för tillhandahållande

av värme och varmvatten, ej må avse längre tid än ett år. Då det här

städse är fråga endast om fleråriga kontrakt, inträffar ofta, att såväl hyresvärd

som hyresgäst förbise denna omständighet och låta den högre ersättningen

utgå jämväl sedan den härför av hyresnämnden föreskrivna tiden

gått till ända. När sedermera det begångna misstaget upptäckes, uppstå

misshälligheter. Motionären yrkar därför, att dylikt beslut måtte gälla

tillsvidare.

Utskottet vill till en början erinra, att det står hyresvärd öppet att

göra förnyad framställning om reglering enligt 7 §. Jämväl torde bränslepriserna,

som utgöra underlaget för hyresnämnds prövning av ifrågavarande

spörsmål, växla eller kunna komma att växla så starkt under loppet av

ett år, att det ingalunda synes olämpligt att hithörande ärenden årligen

underkastas förnyad prövning från hyresnämnds sida. Visserligen kan

s. k. glidande skala tillämpas vid beräkningen av berörda ersättning, men

synes det utskottet kunna leda till betänkliga konsekvenser, om en sådan fastställes

att obetingat tillämpas vid visst hyresavtal under en längre tid.

Hyresgästen skulle därigenom faktiskt bliva betagen honom nu tillkom
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutsleoitets utlåtande Nr 1. 23

mande rätt att uppsåga avtalet, en rättighet, varav han i händelse av starkt

stigande bränslepriser kunde se sig nödsakad att göra bruk.

Utskottet yrkar sålunda avslag å motionen i denna del.

8 § 1 och 5 mom.

I 8 § 1 mom. av Kungl. Maj:ts förslag är införd en ny föreskrift,

enligt vilken hyresvärd äger rätt att utan hyresnämnds samtycke med laga

verkan uppsäga hyresavtal, för så vitt han, under iakttagande av vissa i

5 mom. föreskrivna formaliteter erbjuder hyresgästen nytt hyresavtal. Det

nya avtalet må härvid ej avvika från det gamla, utom i vad rör hyresbeloppet.

Föreskriften åsyftar att underlätta det praktiska tillvägagångssättet

vid uppsägning i och för hyresreglering och innebär huvudsakligen

ett lagfästande och en ytterligare förenkling av redan tillämpad

praxis. Genom att lagfästa dessa former vinnes den icke obetydliga fördelen,

att hyresnämnderna ej behöva belastas med ett betydande men i

själva verket rent formellt arbete.

De formaliteter, vilka hyresvärden har att iakttaga, därest han

vill använda denna form för uppsägning, synas fullt betryggande mot

missbruk. Hyresgästen beredes sålunda tillfälle till fullt skäligt rådrum

och den av hyresvärden lämnade skriftliga uppsägningshandlingen skall

innehålla klart meddelade uppgifter om hyresgästens rättigheter och skyldigheter.

Härvid märkes särskilt en efter erinran från lagrådet införd

uttrycklig föreskrift, att uppsägningshandlingen skall innehålla påminnelse

om hyresgästs rätt att få hyra prövad av hyresnämnd utan hinder därav,

att han till äventyrs godtagit erbjudande om avtal mot viss höjt hyresbelopp.

Slutligen har hyresgästen enligt förslaget medgivits rätt att med

laga verkan kunna godtaga hyresvärdens anbud genom att under den adress,

som skall finnas angiven i uppsägningshandlingen, tillställa hyresvärden

vederbörligt meddelande härom i rekommenderat brev. Sådan försändelse

må, i överensstämmelse med vad sakkunnigeberedningen och sedermera

lagrådet förordat, kunna utan äventyr för hyresgästen avlämnas å posten

så sent som den dag, då meddelande om godtagande sist kan lämnas

hyresvärden.

Enligt herr Lovens m. fl. motion nr 451 i andra kammaren borde i Herr Lovins

första punkten uttrycket »hyresnämnden må komma att bestämma» utbytasm. fl. motion.

mot uttrycket »hyresnämnden må komma att efter hyresvärdens ansökan

bestämma» samt i andra punkten uttrycket »att han antager det sålunda

gjorda erbjudandet» utbytas mot »att han antager ettdera erbjudandet». I

samband härmed föreslå motionärerna ytterligare en mindre formell jämk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

24 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

ning i samma punkt. Till stöd för berörda ändringsyrkanden anföra

motionärerna:

»Av den föreslagna formuleringen av mom. 5 framgår ej fullt klart,

att hyresgäster: skall vara berättigad att antaga vilketdera han önskar,

antingen det vissa, angivna beloppet eller ock det belopp, som hyresnämnden

må komma att bestämma, samt att erbjudandet i varje fall icke

får sakna det senare alternativet. Skulle förslagets mening däremot vara,

att erbjudandet om visst pris eller det pris nämnden bestämmer skall anses

som odelbart, kan en sådan ordning ej godkännas. Därav skulle nämligen

följa, att det bleve hyresgästen, som finge hos hyresnämnden söka

hyresreglering. Det bör emellertid vara hyresvärdens sak, att då han

önskar högre hyra, vidtaga de nödiga anstalterna för att få den fastställd.

Allt från denna lagstiftnings första tillkomst har det varit klart, att^ de

hyresgäster, som motsätta sig anspråk på oskäliga hyresförhöjningar, måste

skyddas mot trakasserier från motpartens sida, på det att ej hela lagstiftningen

skall bli till ingen nytta. Det skulle då vara synnerligen olyckligt

att nu tvinga de missnöjda hyresgästerna att uppträda som klagande

inför nämnderna. Utsikten till att lagen ytterligare avvecklas inom de

närmaste åren skulle säkerligen föranleda, att hyresgästerna i stor utsträckning

skulle av fruktan för att om kort tid bli uppsagda för avflyttning

underlåta att bringa hyresförhöj ningen inför nämndens provning, även där

nedsättning hade bort ske genom nämnden. Un sådan utveckling skulle

i högsta grad föregripa den avvecklingsplan, som justitieministern tänkt sig.*

° Vad angår den av motionärerna föreslagna ändringen i syfte att

i visst fall framtvinga, att framställning hos hyresnämnd om fastställande

av hyra göres av hyresvärden, synes en sådan ändring varken pakallad

eller lämplig. Därav skulle nämligen kunna dragas den slutsatsen, att

hyresgästen vore betagen rätten att själv göra sådan framställning.

Vidare synas motionärerna i Kungl. Majtts förslag vilja inlägga den

innebörden, att hyresvärden obetingat vore skyldig erbjuda hyresgästen

hyresavtal, innehållande såväl visst angivet belopp som ock det belopp,

hyresnämnden kan komma att bestämma. Enligt utskottets mening bär

hyresvärden fullgjort i denna punkt föreskrivna villkor, jämväl om han i

uppsägningshandlingen endast angiver den fordrade hyran på ettdera av

dessa sätt, nämligen antingen till visst belopp, under erinran samtidigt,

att hyresgästen genom antagandet av erbjudandet icke betages rätten att

få det sålunda fordrade hyresbeloppets skälighet prövad av hyresnämnd,

eller ock till det belopp hyresnämnden må komma att bestämma. I senare

fallet angives i uppsägningshandlingen ingen viss summa. Denna tolkning

av Kungl. Maj:ts förslag torde otvetydigt framgå av den följande punkten,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och förda lagutskottets utlåtande År 1.

25

där uttrycket »därest visst belopp fordras» giver vid handen, att angivandet

av det förra alternativet ingalunda är ovillkorligt.

Det torde böra erinras, att hyresnämnden härvid kominer att fungera

på tvenne olika sätt. I förra fallet reglerar den jämlikt 6 § hyra,

som den till äventyrs finner oskälig. I senare fallet åter fungerar nämnden

såsom en av parterna frivilligt anlitad skiljenämnd, som med stöd av

parternas överenskommelse fritt äger bestämma avtalets innehåll i ett visst

avseende, nämligen i vad rör hyresbeloppet.

Denna skillnad saknar icke betydelse. Om hyresnämnden i förra

fallet sänker hyran, må denna sänkning enligt 6 § 1 mom. icke avse

längre tid än högst ett år. Uppsäges icke avtalet att upphöra efter utgången

av denna tid, förlänges det mot det av hyresvärden fordrade hyresbeloppet,

för så vitt icke nämnden företager ny reglering. I senare

fallet åter förlänges under motsvarande förhållanden hyresavtalet mot den

av hyresnämnden i dess egenskap av skiljedomare fixerade hyran.

I motionen nr 443 i andra kammaren hava herr Johansson m. fl. beträffande

förevarande moment anfört följande.

»Det nu framlagda lagförslagets formulering synes medgiva hyresvärd

rätt att, om han så önskar, först vid hyresnämnds behandling av

till densamma hänskjutet hyresregleringsärende fixera hyresbeloppet i

nya hyresavtal beträffande de för hyresreglering uppsagda lägenheterna.

Detta innebär givetvis för hyresgästerna ett visst osäkerhetstillstånd, vadan

en sådan ändring synes vara påkallad, att för hyresvärd fastställes skyldighet

att till hyresgäst lämna meddelande angående i dylika fall fordrade

hyresbelopp minst tre månader före kontraktstidens utgång.»

Utskottet får med anledning av denna motion till en början hänvisa

till vad ovan anförts med anledning av herr Lovens in. fl. motion i samma

punkt. Av det sålunda anförda synes framgå, att hyresvärden enligt Ivungl.

Maj-.ts förslag icke, såsom motionärerna synas förutsätta, är obetingat skyldig

att över huvud taget fixera sina anspråk på hyra till visst belopp.

Detta synes utskottet också vara med billighet överensstämmande. F all

torde nämligen förekomma, där hyresvärd, som önskar högre hyra, under

inga omständigheter vill utsätta sig för risken att av offentlig myndighet

få sina anspråk betecknade såsom oskäliga. Han avstår då hellre från

varje inflytande på hyressättningen inom sin fastighet och överlåter åt

hyresnämnd att fastställa, vad denna finner vara skälig hyra. Ofta torde

ett dylikt förfarande bottna i ett åskådningssätt, som förtjänar att respekteras.

Hyresgästen å sin sida äger visserligen, intill dess hyresnämnden

avgjort frågan, icke kännedom om det blivande hyresbeloppet, men han

har i allt fall full garanti för att detta icke kommer att sättas högre,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. B avd. 1 haft. (Nr 1.) 4

Herr Johansson

m.

fl. motion.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

än vad en med hyresförhållandena inom orten förtrogen offentlig myndighet

funnit lämpligt. I viss mån råder samma förhållande, jämväl

där hyresvärden fordrat visst belopp men därvid, såsom understundom

torde vara fallet, fixerat sin fordran så högt, att ett godkännande från

hyresnämndens sida utan vidare kan anses uteslutet. I allt fall finner

utskottet ett förfaringssätt enligt det förra alternativet mången gång kunna

vittna om hovsamhet från hyresvärds sida och en stark motvilja mot att

ens i minsta mån komma i konflikt med offentlig myndighet, vadan utskottet

anser det med billighet överensstämmande att möjlighet till sådant

tillvägagångssätt bör lämnas öppen.

Utskottet anser sålunda, att Kungl. Maj:ts förslag, i vad avser 8 §

1 och 5 mom. är att föredraga framför de förslag, som framställts i de

nämnda motionerna.

8 § 2 mom.

deri motion ^ motionen nr 453 i andra kammaren erinrar herr Nyländer om orda
s

mo wn. lydelsen av näst sista punkten i 8 § 2 mom. såväl i nu gällande lag som

i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen: »Om avtal, som här sagts icke inom

nämnd tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma

sätt som om sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden».

Motionären yrkar, att jämväl hyresgästen skall vara i samma ordning bunden

av avtalet.

Utskottet. Utskottet får erinra, att bestämmelsen stadgar berörda påföljd endast

för hyresvärd, som underlåtit att. fullgöra viss i momentet föi’eskriven

skyldighet. En dylik försumlighet från den ena partens sida bör knappast

kunna medföra positiva förpliktelser för den andra parten. Utskottet anser

därför, att motionärens förevarande yrkande ej bör bifallas.

8 § 3 mom.

HerrNylan- Herr Nyländer har beträffande 8 § 3 mom. anfört:

ders motion. »Det Synes icke vara bevisat, att hyresnämnderna i regel hava behov

av 30 dagars betänketid för att besluta i frågor rörande uppsägning, så

mycket mindre som de nu befrias från alla uppsägningar rörande enbart

hyresreglering. Det är av många praktiska skäl önskvärt, att den tid före

uppsägningstidens utgång, soin nu bestämts för ingivande av ansökan om

uppsägning, göres så kort som möjligt. Givet är emellertid, att svårigheter

kunna uppkomma för hyresnämnderna, om ansökningarna inkomma

för sent. Men det. bör i så fall bliva på sökandens risk. Momentet bör

därför få den avfattningen, att hyresnämnderna bliva pliktiga att snarast

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

27

möjligt meddela utslag i uppsägningsärenden senast 8 dagar efter uppsägningstidens

utgång, men icke vara, vid stor anhopning av dylika ärenden,

obetingat skyldiga att avkunna beslut över ärenden, som inkommit

senare än 20 dagar före ansökningstidens utgång. Visserligen giver momentet

i sin nuvarande form rättighet att medgiva undantag från momentets

tidsbestämmelse, men det ligger fara i att härigenom ett diskussionsämne

med partitagande införes, huruvida skäl i varje enstaka fall föreligger

att medgiva undantag eller ej.»

Utskottet vill till en början framhålla, att i momentet enligt Kungl. Utskottet.

Maj:ts förslag motionärens synpunkter blivit i viss mån beaktade. Hyresnämnd

äger sålunda enligt förslaget medgiva undantag från den föreskrivna

preklusionstiden för ingivande av framställning om uppsägning,

och lärer det ej finnas anledning antaga, att nämnden icke härvidlag skall

veta att tillgodose alla billighetens fordringar.

Vidare har i momentets andra stycke föreslagits en ändring, som

ålägger nämnden att meddela ifrågavarande beslut två dagar tidigare än

för närvarande är föreskrivet. Härigenom beredes också hyresvärden en

viss lättnad, såtillvida att han kan verkställa uppsägning efter det nämndens

samtycke senast må vara meddelat.

Enligt herr Nyländers förslag skulle dessa juridiskt ömtåliga frågor

kunna komma att behandlas med en viss formlöshet, som enligt utskottets

mening skulle lända varken h}^resvärd eller hyresgäst till båtnad. I flera

avseenden skulle förslaget vara ägnat ingiva betänkligheter av rättslig

natur.

Utskottet anser därför, att motionen ej bör bifallas. Däremot har

utskottet funnit skäl att föreslå en annan ändring i förevarande moment.

Sakkunnigeberedningen som hemställt om uteslutning av första

punkten i 4 mom. hade tillika föreslagit, att i 3 mom. skulle uteslutas

föreskriften att samtycke till uppsägning skulle innehålla uppgift såväl om

den för lägenheten före den 1 oktober 1915 senast gällande eller beträffande

lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts, den vid första uthyrningen

betingade hyran. Då nu den av beredningen förordade uteslutningen

i 4 mom. icke verkställts i förslaget, synes det utskottet lämpligt,

att icke heller förenämnda, därmed sammanhängande uteslutning i

3 mom. kommer till stånd, utan att sistnämnda moment i nu antydda

avseende bibehålies vid den lydelse momentet äger i den nu gällande lagen.

8 § 8 mom.

1 8 § 8 mom. har Kungl. Maj:t föreslagit en del sakliga lättnader utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutshottets utlåtande Nr 1.

i vissa fall i fråga om uppsägning från hyresvärds sida. De föreslagna

ändringarna hava icke föranlett något motionsvis framfört ändringsyrkande.

I likhet med vad föredragande departementschefen anfört, vill utskottet

understryka vikten av att den lojala inackorderingsverksamheten ej måtte

menligt påverkas av vissa av de föreslagna ändringarna.

Uppsägning Utskottet har emellertid ansett sig böra påyrka, att ett tillägg göres

i samband momentet, avseende uppsägning i samband med rivning.

Socialstyrelsen Socialstyrelsen och bostadssakkunniga hade i sitt avgivna förslag

och bostads- fogat till 14 § ett nytt moment (4), innefattande vissa regler rörande översakkunniga.

ägande av hyresnämnds beslut i fråga om uppsägning, som ägde samband

med rivning. Till stöd för ändringsförslaget anfördes:

»Jämlikt 3 och 4 mom. av 14 § i lagen (resp. 2 och 3 mom. i förslaget)

kunna hyresnämnds beslut enligt 11 § 1 och 2 mom. överklagas

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande samt vidare hos Kungl. Maj:t. Besluten

avse rivning, sammanslagning, omändring eller förändrad användning

av bostadslägenheter. I regel sammanhänga sådana beslut självfallet

med frågor om hyresrätt till vederbörande lägenheter. Emellertid medgiver

lagen icke rätt till överklagande av hyresnämnds beslut i fråga om uppsägning

av hyresavtal. På grund härav ligger det i själva verket i hyresnämnds

hand att i vissa fall kunna förtaga den högre myndighetens beslut

jämlikt 14 § dess verkan. Särskilt ifråga om rivningsbeslut hava konsekvenserna

härav icke kunnat undgå att ingiva betänklighet. Sålunda hava

fall förekommit, då såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande som sedermera

även Kungl. Maj:t medgivit rivning av bostadshus, varefter hyresnämnd

förvägrat samtycke till uppsägning av de hyresavtal, som skulle beröras

av rivningen. I förslaget har därför införts ett nytt moment (4) av innehåll,

att klagan över beslut om uppsägning i dylikt fall kan föras i samband

med besvär över beslut om rivning. Det har synts lämpligt att inskränka

denna besvärsrätt beträffande beslut om uppsägning endast till

sådana beslut, som stå i samband med rivning. Skulle nämligen denna

besvärsrätt utvidgas till att omfatta frågor om uppsägning i samband med

alla de fall, som omförmälas i 11 § 1 och 2 inom., kunde till äventyrs

hyresvärdar förknippa framställning om samtycke till uppsägning med

fråga exempelvis om allehanda ändringsarbeten allenast i syfte att på

detta sätt förskaffa sig sådan allmän besvärsrätt i uppsägningsfrågor, som

lagstiftaren hittills icke medgivit.»

av beredningen förordade tillägg har uteslutits ur

-. Skälen för denna åtgärd hava av föredragande de
o

J ö ^

Depaite- Ifrågavarande

mentschefen. J£ungJ Maj:ts förslå,

partementschefen utvecklats sålunda:

»I avseende å rätten att överklaga hyresnämnds beslut har, som be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

kant, lagstiftningen hittills intagit den principiella ståndpunkten, att dylik

rätt i frågor rörande uppsägning av hyresavtal och reglering av hyra ej

varit medgiven, såvitt ej hyresnämndens beslut varit felaktigt i vissa formella

hänseenden. Vid upprepade tillfällen har fråga väckts om ändring

i lagstiftningen på denna punkt i syfte att genomföra en allmän besvärsrätt

över hyresnämnds beslut, men hava statsmakterna, sedan detta spörsmål

under förarbetena till nu gällande lag i ämnet underkastats en ingående

utredning, funnit en dylik besvärsrätt ej böra medgivas. Enligt beredningens

förslag skulle emellertid nu i ett särskilt fall undantag göras från

ifrågavarande princip, i det att i samband med klagan över hyresnämnds

beslut i fråga om rivning av byggnad klagan skulle vara tillåten jämväl

över beslut, som av nämnden meddelats rörande uppsägning av hyresavtal

om lägenhet, som berördes av rivningen. Talan i uppsägningsfrågan skulle

fullföljas hos samma myndigheter, Kungl. Maj:ts befallningshafvande och

Kungl. Maj:t, som hava att pröva besvär i rivningsfrågan. Ehuru jag i

likhet med beredningen finner det i och för sig önskvärt, att i här avsett

fall frågorna om rivning och uppsägning städse prövades och avgjordes i

ett sammanhang och av samma myndigheter, synes dock med fog kunna

ifrågasättas, huruvida beredningens förslag i denna del är välgrundat.

Till en början må erinras, att prövningen av nyss angivna frågor måste

ske ur väsentligen olika synpunkter. Under det att vid prövning av framställning

om rivning hänsyn i första rummet bör tagas till anledningen till

och ändamålet med en dylik åtgärd samt dess inverkan på hyresförhållandena

i allmänhet i orten, böra vid bedömande av uppsägningsfrågor de i

8 § 8 mom. givna anvisningar vara normerande samt de enskilda hyresgästernas

individuella förhållanden sålunda komma i betraktande. 1 å sätt

tidigare under utredningen av frågan om medgivande av klagorätt över

hvresnämnds beslut framhållits, kan eu tillfredsställande, prövning i sistnämnda

hänseende näppeligen äga rum, med mindre möjlighet förefinnes

för den prövande mvndigheten att muntligen höra parterna samt att anställa

besiktning av de lägenheter, varom fråga är, ävensom att i övrigt förvärva

en exakt kännedom om de förhållanden, som i det särskilda fallet äro av

betydelse. Uppenbart är att lika väl som de lokala hyresnämnderna med

hänsyn till sin organisation och speciella sakkunskap måste anses skickade

att handhava en dylik uppgift, lika litet är densamma lämpad för omförmälda

prövningsmyndigheter. Det synes därför sannolikt, att, om klagorätt

i uppsägningsfrågor i förevarande fall infördes, prövningsmyndigheten

i flertalet fall bleve hänvisad till att antingen fastställa hyresnämndens beslut

eller att återförvisa ärendet till hyresnämnden för ny utredning. Det

torde på grund härav med skäl kunna ifrågasättas, huruvida den före
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

30 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutshottets utlåtande Nr 1.

slagna ändringen skulle erhålla större praktisk betydelse. Härtill kommer,

att prövningen av frågor om uppsägning enligt sakens natur måste ske

med stor skyndsamhet, men torde, därest klagorätt enligt beredningens

förslag medgåves, uppsägningsfrågan i det där avsedda fallet näppeligen

hinna slutligen avgöras inom erforderlig tid. Av sålunda anförda grunder

och då några större olägenheter, såvitt utredningen giver vid handen, ej

föranletts av den nu gällande ordningen i detta avseende, finner jag mig

ej kunna tillstyrka beredningens förslag i denna del.»

I likhet med sakkunnigeberedningen finner utskottet nu gällande

regler på området icke vara tillfredsställande, så till vida som hyresnämnd

kan förtaga högre myndighets beslut om samtycke till rivning

dess verkan genom att förvägra samtycke till uppsägning av hyresavtal

om lägenheter, vilka av rivningen skulle beröras. Å andra sidan

finner utskottet de av departementschefen anförda skälen mot det av sakkunnigeberedningen

föreslagna besvärsförfarandet vid ifrågavarande uppsägningsärenden

i stort sett vara vägande. Dock kan utskottet icke ansluta

sig till denna motivering, i den mån den går ut på att fråga om rivning

och fråga om uppsägning i dylikt fall måste behandlas ur väsentligt olika

synpunkter. Tvärtom finner utskottet det vara påkallat, att prövningsmyndigheten

städse vid fråga om rivning behandlar spörsmålet under vederbörligt

hänsynstagande till de inom fastigheten boendes intressen och

under den förutsättningen, att vid dess beslut om samtycke till rivning

hyresnämnd skall såsom en konsekvens härav lämna samtycke jämväl till

vederbörlig uppsägning.

Vidare bär utskottet funnit, att det av beredningen föreslagna förfaringssättet

i vissa fall skulle påkalla nya positiva föreskrifter rörande

uppsägning. Man komme härmed att frångå den hittills följda grundsatsen

att vid hyresstegringslagstiftningen icke gå utom ramen för nyttjanderättslagens

allmänna regler utan endast begränsa deras praktiska tilllämplighet.

Utskottet finner sålunda, att man å ena sidan bör betaga hyresnämnd

möjlighet att på det av sakkunnigeberedningen angivna sättet förhindra

verkställandet utav av prövningsmyndighet medgiven rivning, och å

andra sidan att man bör tillämpa ett sådant uppsägningsförfarande, som

så vitt möjligt ansluter sig till eljest gällande regler. Härvid har utskottet

funnit, att lagakraftägande beslut från prövningsmyndighetens sida i

regel icke lärer föreligga tidigare, än att uppsägningstiden länge sedan

utlöpt och sannolikt först under loppet av påföljande hyresperiod. Enligt

sakkunnigeberedningens förslag skulle uppsägning ej heller få avse omedelbar

avflyttning utan skulle vederbörligt rådrum beredas hyresgästen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottetis utlåtande Nr 1. 31

I anslutning till denna tanke finner utskottet, att den sålunda påbörjade

nya hyresperioden bör kunna utlöpa, men att hyresvärden skulle medgivas

obetingad rätt att i vanlig ordning uppsäga avtalet att upphöra med

utgången av denna period. Har sålunda hyresnämnd avslagit framställning

om samtycke till dels rivning, och dels uppsägning, och har sedermera

prövningsmyndighet lämnat samtycke till rivning, kommer denna i lä gel

att kunna sättas i verkställighet åtminstone ett år senare än vad som blivit

fallet om nämnden själv ursprungligen bifallit hyresvärdens framställning.

Praktiskt taget torde därför på denna väg uppnås santima resultat,

som beredningens förslag åsyftat, varjämte man undgår de rättsliga svårigheter,

vilka, enligt vad departementschefen påpekat, äro förenade med

ett genomförande av nämnda förslag.

Utskottet anser sålunda, att till 8 § 8 mom. av Kungl. Maj:ts förslag

bör fogas ett nytt, andra stycke av följande lydelse:

»Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom

beslut, som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma

paragraf lämnat samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet,

må hyresnämnden icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning

angående hyresavtal om lägenhet i byggnaden».

Slutligen hava herr Johansson in. fl. i motionen nr 443 i andra kam- Yianssons

maren erinrat, att hyresnämnderna i åtskilliga fäll funnit det praktiskt att m.fl. motion.

vid sitt bifall till uppsägning fästa visst villkor. Då emellertid olika

åsikter gjorts gällande beträffande lagligheten i nämnda tillvägagångssätt,

vore det, enligt motionärernas mening, fördelaktigt, om sagda befogenhet

bleve hyresnämnd i lagen uttryckligen tillerkänd.

Enligt utskottets mening står det hyresnämnd fritt att vid beslut utskottet.

om samtycke till uppsägning fästa visst villkor, givetvis icke vid annat

äventyr för hyresvärden än att samtycke till begärd uppsägning förvägras.

Då ett tillägg, sådant motionärerna ifrågasatt, icke lärer vara påkallat,

yrkar utskottet avslag å motionen, i vad här avses.

11 § 1 mom.

I motionen nr 453 yrkar herr Nyländer, att förbudet i 11 § 1 mom. Herr Nylanmot

att sammanslå lägenheter tydligt utsäges endast gälla bostadslägenheter.ders motionUtskottet

finner den nu gällande bestämmelsen, vilken oförändrad utskottet.

upptagits i Kungl. Maj:ts förslag, oförtydbart avse endast sådan sammanslagning,

som berör bostadslägenhet, och torde en sådan omformulering,

som i motionen avses, således ej vara erforderlig.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

15 §.

Herr Lovens I motionen nr 451 i andra kammaren hava herr Lovén m. fl. påyrkat,

m.fl. motion. att högsta bötesbelopp, som angives i 15 § 1 och 3 mom., måtte höjas

från 1,000 till 10,000 kronor. Obehörigt taget vederlag för uthyrning

eller överlåtelse av lägenhet skulle nämligen ofta kunna överstiga 1,000

kronor.

Utskottet. Utskottet har icke funnit skäl att tillstyrka bifall till det av mo
tionärerna

framförda förslaget, i synnerhet som ifrågavarande lagstiftning

redan kan sägas vara ställd på avskrivning.

19 §•

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola sådana hyresavtal, vilka genom

de föreslagna ändringarna i övergångsbestämmelserna från och med den

1 oktober 1921 undantagas från tillämpligheten av vad i 6 och 8 §§

stadgas, i stället hemfalla under ockerbestämmelserna i 19 §. Jämte härför

erforderliga ändringar i paragrafens 1 mom. finnes i förslaget fogat ett

nytt stycke, angivande viss inskränkning av tillämpligheten av reglerna i

momentets första stycke. Berörda tillägg åsyftar att förebygga, det hyresavtal

i vissa fall skulle hemfalla under såväl bestämmelserna om hyresreglering

i 0 § som ockerbestämmelserna i förevarande paragraf.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag i denna punkt.

statens

affärsdrivande

verk.

Reglering av Inom statens affärsdrivande verk förekommer i viss utsträckning, att

ersättning förgenom statens försorg bostad mot visst avdrag å lönen beredes verkens

bostad åt per- personal. Från och den 1 juni 1920 äro berörda ersättningar, därest översona/

inom enskommelse om desamma mellan vederbörande verk och resp. tjänstemän ej

kan träffas, föremål för prövning i sista instans genom särskild nämnd,

kommunikationsverkens bostadsnämnd. Det har då framförts tanken att genom

föreskrifter i förevarande lagstiftning förebygga, att sålunda fastställda

ersättningsbelopp till äventyrs skulle av hyresnämnd kunna upptagas till

prövning. Emellertid är det rättsförhållande, som vid dylika upplåtelser

råder mellan staten, närmast representerat av vederbörande verk, och befattningshavaren,

av offentligt-rättslig natur och hemfaller sålunda icke

under nyttjanderättslagens regler om hyresavtal. Härav synes utskottet

omedelbart följa, att det ej heller kan hemfalla under bestämmelserna i

förevarande lagstiftning. Något tillägg i den riktning, som i ovan antydda

avseende blivit ifrågasatt, lärer sålunda icke vara påkallat eller ens lämpligt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 33

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick godkännas, måtte för sin del antaga

följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

Lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §■

Penna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade

bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19 juni 1919 är gällande vid

denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,

såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipal - samhällets beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två

tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denpa lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.

Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera

hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden

såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i

stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,

Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.

Samma person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera

hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,

som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att

tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola

två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. 5 avd. 1 höft. (Nr 1.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller

förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad

och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre

bemedlades bosladsförhällanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så

ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda

avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid

hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid

förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå

hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§

sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga

delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande

och om beslutet ense. Som beslut galle i övrigt den mening, som efter

jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av

de röstande. Pinnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än

någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad

omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,

gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna

beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är

obehövligt.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende

eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån

felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt

ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens

beslut; och skall rikligheten av detta protokoll granskas sa snart ske kan och

senast inom tio dagar. Så snart dylik glanskning skett, skall protokollet vara

tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens

beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka

i 6. 7 och 8 §§ förmäles, ma ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas

i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare man, än som för avfattande

av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån

av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

5 §•

Vederbörande kommun, köping eller muuicipalsamhälle har att lämna erforderliga

medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1. 35

(Klingl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för

upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,

äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaren eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,

högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal

varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning

på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande,

eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det

fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna

läget på bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena

i övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fäll fastställa

den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag

samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning

av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock

där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917

med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare

än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,

eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens

särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med

den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i

fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev

gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa

allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917

—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja

lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger

det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar sådan förmån att

utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.

Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,

högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,

eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande höjning av hyran utöver

det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds

prövning vad i första stycket sags äga motsvarande tillämpning. Lag

samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår

orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den 22

juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock

den 22 juni 1919 eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och

med den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50 procent, må sådan

hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden, med mindre nämnden

med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl

tala därför.

På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda skäl

därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa angivna

gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40 procent.

Socialstyrelsens beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen

kungöras i allmänna tidningarna samt en eller flere tidningar i orten.

Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna

till civildepartementet inom trettio dagar från det beslutet kungjordes i

allmänna tidningarna.

3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit

före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,

där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit

meddelande, att fråga väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse

skall dock ej äga tillämpning, där avtal träffats, att hyresbeloppet helt eller delvis

skall vara till betalning förfallet tidigare än å sista söckendagen före den avtalade

hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som

av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,

däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits

till det fastställda beloppet.

6. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan

erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i

förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom

till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infäller näst efter den

dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fäst egendom stadgas ej skall äga tillämpning,

med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar

beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

7 §•

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning

av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre

tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna

inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets

träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig

gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av de»

återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

(.Kungl. Majds förslag) (Utskottets förslag.)

.hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt

för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio

dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,

som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. hör hyresnämnds

prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §

3 mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet

vare utan verkan, med mindre

a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig uttrycklig

försäkran, att han är villig låta avtalet upphöra,

b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer uppsägningen

med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet

med ändring allenast av hyresbeloppet,

c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs,

meddelas av hyresnämnd,

d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett

att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton

dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;

ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det

skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens

slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika läng

tid, dock varje gång högst ett är. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd

tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som

om sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som

nu nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall

finnes stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke

finner anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd

ingivit framställning därom senast å trettionde dagen före den^ dag, då uppsägning

sist kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning,

som avses i 133 § utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den

dag, då uppsägning sist kan ske. Varje framställning om samtycke till uppsägning

bör innehålla uppgift

såväl om den för lägenheten före den

1 oktober 1915 senast gällande eller beträffande

lägenhet, som först efter nämnda

dag uthyrts, den vid första uthyrningen

betingade hyran som ock

om den ändring av hyresvillkoren, som med uppsägningen avses, eller den anledning

till uppsägning, som eljest åberopas.

Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyres
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nämnden meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,

då framställningen sist knnnat ingivas till nämnden.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal, då

fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, där hyresvärden

med uppsägningen allenast avsett att erhålla en hyresförhöjning av

högst 50 procent eller annan jämlikt 6 § 2 mom. fastställd procentsats utöver den

för tiden före angivna dag senast betingade hyran, med mindre nämnden med

hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala

därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning av hyresavtal, som

avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade villkor finnas till

skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt inom orten gängse

bestämmelser.

I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast

därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket

icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller ''eljest

förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas

det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden

förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning

med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av

nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.

5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att

skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda hyresgästen

att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet

belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra

lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre hyresvärdens

postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens

förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det

sålunda gjorda erbjudaudet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran

såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att

hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets

skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom. Omförmälda

tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning

sist kan ske.

Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,

från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,

att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses, som om antagandet

kommit hyresvärden tillhanda den dag, då brevet avlämnades å posten.

6. Einner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,

må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång

högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyi’an enligt avtalet skall erläggas i

förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till

uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till

fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 39

{Kung}. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av

hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens

medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens

uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den 25 maj 1917 förvärvat

fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad

åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig

svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet

uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme

åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så

erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd

icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens

medgivande tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.

Har Konungens b ef ältning shav ande

jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut, som

vunnit laga kraft, eller Konungen jämligt

3 mom. av samma paragraf lämnat

samtycke till rivning av bgggnad, inrymmande

bostadslägenhet, kan hyresnämnd

icke vägra samtycke till därav föranledd

uppsägning angående hyresavtal om lägenhet

i byggnaden.

9 §•

Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds hud.

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans

räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller

hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen

eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigad

i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i

vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra

kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, dä inställelse

skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda

att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen

hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde

vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden

angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten

inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgilter angående fastigheten

eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj.is förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §•

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,

ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar

lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran

eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller

del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet

prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande

lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom

området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts

till bostad, må ej utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;

ej heller mä utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken

icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden

för åtgärdens företagande anförda skal, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena

i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster

att erhålla andra tjänliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning

till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles;

och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen

avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans

räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden anmäla ej mindre

hyresavtals träffande och upphörande med angivande av i förra fallet närmast

därförut betingad hyra och i senare fallet, där så ske kan, hyresanspråk för

förnyad uthyrning, än ock varje med förutvarande hyresgäst trätfat avtal om

fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande

och den höjda hyrans belopp. I anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd

för tid före den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast

betingade hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas av

nämnden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sammansatta siats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av de i

12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet

avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta

högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda

barnrika familjer lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot

av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden

överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets

behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm

hos överståthåliarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna

samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter

erhållen del av beslutet.

2. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,

må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen

del av beslutet.

3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan

ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring

sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till civildepartementet

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut är bestämd.

Ansvarsbestämmelser.

15 §•

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt

visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av

lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre

värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet

såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyres
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. B avd. 1 höft. (Nr 1.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sökande förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet

prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av

uppsägning låta avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må

Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa

taxa för hyresförmedliDg. Har Konungens befallningshavande fastställt

sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än

taxan föranleder, förmedla uthyrning av eller överlåta hyresrätt till omöblerad

lägenhet, eller som för sådan förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager

vederlag till högre värde, likaledes med böter från och med femtio till och med

ettusen kronor.

16 §.

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter

från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från

och med fem till och med femhundra kronor.

18 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan

laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,

eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad i

10 § 2 eller 3 mom. -är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och

ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §. _ ....

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre

vetande'' lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och

med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

19 §•

1. Den som för uthyrning av annan omöblerad lägenhet än sådan, som

helt eller delvis uthyrts till bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit

tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av

vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse,, är uppenbart

oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor

eller med fängelse från och med en manad till och med ett ar. Såsom uthyrning

av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt i fastighet

eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen

är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.

Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, da hyresnämnd

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1. 43

(.Kungl, Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att anse såsom

oskäligt.

2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, må domstolen,

efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt

eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.

20 §.

Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i

18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de

övriga vid allmän domstol.

21 §.

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen

enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller

municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

22 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande

hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och upphör därmed

lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19

juni 1919 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden

för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan

är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Vad i övergångsbestämmelserna

till samma lag stadgas om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter

i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. och lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig

hyresstegring in. m. skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte skola beslut,

som av hyresnämnd meddelats ej mindre enligt endera av sistnämnda två lagar

än även enligt lagen den 19 juni 1919 fortfarande äga giltighet; och skola ordförande

och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts

på grund av bestämmelserna i någon av dessa tre lagar anses såsom behörigen

utsedda enligt denna lag.

Denna lag gäller till och med den 31 december 1921. Dock skall beträffande

annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts till bostad samt

den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk, vad i (! och 8 §§ stadgas ej gälla

längre än till den 1 oktober 1921, och skola stadgandena i 8 § ej heller äga till
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Sammansatta stats-, bevillningS- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

länkning i fall, då hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik lägenhet att upphöra

den 1 oktober 1921 eller senare dag. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt

6 § fastställt hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som nyss sagts, gälla

högst till den 1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst till den 1

oktober 1922. Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats jämlikt 7 §,

skall gälla högst till sistnämnda dag.

Vad i denna lag stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom.,

skall äga giltighet jämväl efter den 31 december 1921, och skall beträffande annan

än i 15 § 1 mom. omförmäld, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

varå påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan i lagen är stadgat jämväl gälla

efter sistnämnda dag.

2) att väckta motioner i ämnet, i den mån de

icke ovan särskilt behandlats samt vunnit beaktande

i ovanstående lagförslag, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda,

Stockholm den 1 juni 1920.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 1.

45

Reservationer:

av herrar E. A. Klefbeek, Alb. Bergström, Felix Hamring Gustaf

Johansson, H. V. Leo och S. E. Ljungkvist, som föreslagit, att utskottets

yttrande i motiveringen å sidan 6 berörande frågan om en plan för lagens

slutliga avveckling bort utgå och i anslutning till departementschefens uttalande

i stället givits följande lydelse:

»Utskottet, som i denna punkt delar departementschefens i ämnet

uttalade mening, kan så mycket mindre biträda sakkunnigeberedningens

förslag, då det synes utskottet uppenbart, att ett fastställande redan nu

av tidpunkten för lagens slutliga avveckling skulle komma att i hög grad

öka de osunda spekulationerna på bostadsfastigheternas område».

av herrar E. A. Klefbeek, Alb. Bergström och H. V. Leo, som vid

6 § 1 mom. anfört:

»Då vi anse, att införande i lagen av en, som utskottet själv medgiver,

så svävande bestämmelse som att hänsyn till det allmänna läget på

bostadsmarknaden skall av hyresnämnd beaktas vid fastställande av hyresbelopp

skulle komma att i hög grad verka förvirrande och försvårande av

hyresnämndernas, uppgift och skapa en långt ifrån önskad ojämnhet på

hyresprisbildningen inte bara olika orter emellan utan även inom samma

kommuner, där flera än en hyresnämnd finnas, och då redan lagens förutvarande

bestämmelser giva tillräcklig möjlighet att vid fastställande av hyresbelopp

taga all nödig hänsyn till inverkande omständigheter, ha vi yrkat,

att orden ''och det allmänna läget på bostadsmarknaden’ i ifrågavarande

moment måtte utgå.»

av herrar E. A. Klefbeek, Alb. Bergström, Felix Hamrin och Ii. V.

Leo, vilka beträffande lagens tillämlighet på affärslokaler o. dyl. anfört:

»Såväl i propositionen som i utskottets utlåtande föreslås, att beträffande

andra lägenheter än bostadslägenheter skola lagens bestämmelser

om hyresreglering och uppsägning upphöra att gälla den 1 okt. 1921.

Vi underkänna icke de skäl, som anförts för den föreslagna åtgärden, och

dela utskottets mening, att affärs- och kontorslokaler kunna frigivas med

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

mindre risk än vad som är fallet ifråga om bostadslägenheter. I den

fortsatta avvecklingen av lagen hålla vi det därför troligt, att affärs- och

kontorslokaler bliva frigivna före bostadslägenheter. Men att för det förra

slaget av lägenheter avveckla lagen redan den 1 okt. nästa år synes oss

komma att medföra oväntade och oöverkomliga svårigheter för de hyresgäster,

det här gäller. Särskilt skulle det stora antalet av mindre butiksinnehavare

komma att i många fall på ett kanske rent av ruinerande sätt

drabbas av frigivningen. Riktigare synes oss därför vara, att vid lagens

prolongation i år bibehålla samma uppsägningsbestämmelser för alla

lägenheter, men att ifråga om kontors- och affärslokaler fastställa en proportionsvis

något högre maximigräns, inom vilken den fria hyresprisbildningen

kan göra sig gällande beträffande dessa lägenheter. Därmed skulle

vinnas en mjukare övergång hän mot den fullständiga avvecklingen av

lagen ifråga. Vederbörande hyresgäster komma också därigenom att få en

något längre tid för ordnande av sina förhållanden med tanke på lagens

slutliga avveckling. Rättmätigt krav från husägares sida att få överenskomma

om högre hyra än hitintills har också av oss beaktats på sätt vi

här framhålla.

På grund av vad sålunda anförts hava vi yrkat, att nedanstående

paragrafer skulle erhålla följande lydelse:

6 § 2 mom.: överstiger hyra för lägenhet, som helt eller delvis

användes till bostad och som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915,

den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50 procent, eller för

annan lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, den

före sagda dag senast gällande hyran med högst 75 procent, må sådan

hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden, med mindre

nämnden, med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet, finner

synnerliga skäl tala därför.

På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda

skäl därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav

fastställa den för lägenheter, som helt eller delvis användas till bostad,

angivna gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40

procent. Socialstyrelsens beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens

försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna samt en eller

flere tidningar i orten. Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom

besvär, vilka skola vara inkomna till civildepartementet inom trettio dagar

från det beslutet kungjordes i allmänna tidningarna.

8 § 4 mom. första stycket: Ej må hyresnämnd vägra samtycke till

sådan uppsägning av hyresavtal, då fråga är om lägenhet, som varit ut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

47

hyrd för tid före den 1 oktober 1915, där hyresvärden med uppsägningen

allenast avsett att erhålla hyresförhöjning för lägenhet, som helt eller

delvis användes till bostad, av högst 50 procent eller annan jämlikt 6 §

2 mom. fastställd procentsats samt för annan lägenhet av högst 75 procent

utöver den för tiden före angivna dag senast betingade hyran, med

mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet

finner synnerliga skäl tala därför. Ej heller må samtycke vägras till

sådan uppsägning av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen,

därest i hyresavtalet betingade villkor finnas till skada för ny ägare i

avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.

8 § 8 inom.: Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta

ej mindre de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att

hyresgästen utan hyresvärdens medgivande tillgodogör sig hyresrätten

huvudsakligen genom lägenhetens uthyrning i andra hand eller att hyresvärd,

som före den 25 maj 1917 förvärvat fastighet, har synnerligt behov

av lägenhet i densamma för sin verksamhet eller för beredande av bostad

för sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra

synnerlig svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill

hyresavtalet uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att

bereda utrymme för viss verksamhet eller bostad för viss person, visst

företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så erfordras för

tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd

icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen tillgodogör sig hyresrätten

uteslutande genom uthyrning i andra hand.

19 § 1 inom. första stycket: Den som för uthyrning av annan

omöblerad lägenhet än sådan, som den 25 maj 1917 eller tidigare blivit

tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller mottager vederlag

av vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse,

är uppenbart oskäligt, straffes med böter från och med tjugofem till och

med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad till och

med ett år. Såsom uthyrning av lägenhet skall anses även upplåtande

eller överlåtande av delägarrätt i fastighet eller i bolag eller förening, som

äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara

tillgång till lägenhet.

19 § 1 inom. andra stycket: utgår.

0ccrgånysstad(jtmdena, andra stycket: Denna lag gäller till och med

den 31 december 1921. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt

6 eller 7 § fastställt hyra för viss tid, skall gälla högst till den 1 oktober

1922.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:467 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m., ävensom i s. 3 i texten