Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om hyresvärdestegringsskatt jämte i ämnet väckta motioner.

1920-06-03 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBev1LU 1920:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om hyresvärdestegringsskatt jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, beviUnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1920 kl. * 1/2 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

med förslag till förordning om hyresvärdestegringsskatt

jämte i ämnet väckta motioner.

Närvarande; herrar Pettersson i Södertälje, Lindblad, Johan Nilsson i Skottlandshus,

Pers, K. A. Nilsson, Bergström, greve Spens, Edward

Larsson, Carl Johansson i Hälsingborg, Liibeck*), Hamring), Ljungkvist,

Vennersten, Jönsson i Fridhill, Johansson i Kullersta, Leo

och Svensson i Betingetorp.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten proposition, nr 315,

vilken överlämnats till bevillningsutskottets förberedande behandling, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedanstående

Förslag

till

förordning om hyresvärdestegringsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För beredande av medel till främjande av bostadsproduktionen skall

under aren 1921 1925, i den ordning här nedan stadgas, till staten

utgöras eu å fastighet vilande skatt på stegring av fastighets hyresvärde

(hyresvärdestegringsskatt).

Bihang till ränningens protokoll 11)20. 6 mull. 5 avd. 3 käft. (Nr 3.) nss so I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

2 §•

1 inom. Hyresvärdestegringsskatt skall utgöras inom samtliga orter —

städer, köpingar, municipalsamhällen och andra områden — inom vilka

lag mot oskälig hyresstegring är gällande vid tiden för utfärdandet av

denna förordning.

2 mom. Denna förordning äger icke tillämpning å

a) fastighet, vars taxeringsvärde året näst före taxeringsåret icke

överstiger 15,000 kronor;

b) fastighet, som färdigbyggts först å sådan tid, att densamma

den 1 januari 1020 ännu icke var till väsentlig del uthyrd.

3 §•

1 mom. Hyresvärdestegringsskatt erlägges av den, som för taxeringsåret

författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom

ägare eller innehavare av fastigheten.

Har efter mantalsskrivningen skattskyldig ägare eller innehavare

avlidit, skall skatten erläggas av hans stärbhus.

2 mom. Skatt skall icke utgöras i fråga om sådan fastighet, för

vilken enligt 4 § kommunalskattelagen ej skall utgöras fastighetsskatt,

och ej heller för sådan fastighet, som av ägare eller med ägare jämställd

innehavare användes i egen näring eller eljest i hans rörelse eller yrke.

Därest frihet från utgörande av fastighetsskatt åtnjutes allenast för

viss del av fastighetsvärde eller därest fastighet allenast delvis användes

på sätt nu är sagt, skall frihet från utgörande av hyresvärdestegringsskatt

avse allenast den del av fastighetens hyresvärde, som svarar mot

nu angivna del av fastighet eller dess värde.

Stad, köping, municipalsamhälle eller socken vare under alla förhållanden

fri från erläggande av hyresvärdestegringsskatt.

4 §•

1 mom. Med stegring av fastighets hyresvärde förstås enligt denna

förordning stegring av nettohyresvärdet under kalenderaret näst före

det, varunder taxering sker, (sista året) utöver nettohyresvärdet under

kalenderåret 1916 (första året). Var fastighet icke bebyggd kalenderåret

1916 eller har fastighet efter nämnda tid, men före den 1 januari

1920 övergått till ny ägare, skall såsom första året anses i förra fallet

det första kalenderår efter bebyggandet, från vars början densamma

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

varit till väsentlig del uthyrd eller eljest tagen i bruk, och i senare

fallet det kalenderår, varunder förvärvet skedde.

2 mom. Stegring av hyresvärde, varom i denna paragraf sägs, benämnes

mervärde.

Mervärdet utföres i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

5 §•

1 mom. Nettohyresvärdet erhålles efter avdrag från bruttohyresvärdet

av

1) räntor å fastigheten besvärande skuld, ävensom beträffande fastighet,

som på grund av sin natur icke kunnat intecknas, räntor å skuld,

som tillkommit för förvärv av, nybyggnad å eller förbättring av fastigheten;
2)

utgifter för avlöningar till vice värd, portvakt, gårdskarl eller

dylikt, utgifter för nödiga reparationer, försäkringsavgifter ävensom utgifter

för vattenförbrukning, renhållning och belysning, allt beräknat för

byggnad av sten eller därmed jämförligt material till 2 Va procent och

för byggnad av annat material till 3 procent å för fastigheten de olika

jämförelseåren gällande taxeringsvärden för åbyggnaderna, ävensom

3) utgifter för uppvärmning och tillhandahållande av varmvatten.

Finnes under sista året skuld, vartill motsvarighet icke fanns under

första året, skall såsom utgift för första året ytterligare avdragas ett

belopp, motsvarande ränta å den nytillkomna skulden enligt då gängse

räntefot; har under första, men icke under sista året sådan skuld funnits,

minskas omkostnaderna för första året med därå utgående ränta.

Har efter ingången av år 1916 om- eller tillbyggnad av fastighet

verkställts, vare ägare, som har att uppgiva mervärde, utan hinder av

vad nyss är sagt, berättigad att vid uppgivandet av sista årets nettohyresvärde

avdraga skälig ränta å kostnaderna för om- eller tillbyggnaden.

Anser skattskyldig högre avdrag, än i punkt 2) är sagt, erforderligt,

har han att därom ingiva skriftlig framställning samtidigt med avlämnande

av deklaration, varom i 15 § sägs.

Skall enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. hyresvärdestegringsskatt

utgöras för allenast viss del av hyresvärdestegringen, skall hänsyn tagas

till allenast så stor del av omkostnaderna, som därå belöper i förhållande

till fastighetens hela hyresvärde.

2 mom. Understiger bruttohyresvärdet under första året ett belopp,

motsvarande, då fråga är om byggnad av sten eller därmed jämförligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

material 6 procent, och beträffande byggnad av annat material 8 procent

av det fastigheten under första året åsätta taxeringsvärdet, skall det

enligt föreskrivna grunder uträknade mervärdet minskas med ett belopp,

motsvarande detta underskott. I bruttohyresvärdet skall vid tillämpning

av vad här sägs inberäknas värdet enligt ortens pris av lägenheter och

utrymmen, varom förmäles i 3 § 2 mom. här ovan, men skola, där hyresavtal

jämväl omfattar uppvärmning eller tillhandahållande av varmvatten,

kostnaderna härför frånräknas. Skattskyldig har att, för att på här

angiven grund äga påyrka befrielse från eller nedsättning i hyresvärdestegringsskatt,

lämna erforderlig utredning.

3 mom. Till ledning vid beräkning av fastighets hyresvärde skola

tjäna enligt 15 § här nedan avlämnade deklarationer och uppgifter, ingångna

hyresavtal, ävensom, där så erfordras, av fastighetsägare till

inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen avlämnade deklarationer.

Har i samband med upplåtelse av hyresrätt eller eljest fastighetsägare

av hyresgäst betingat sig ersättning för möbler eller annat, skall,

därest av missförhållandet mellan värdet av vad fastighetsägaren lämnat

och den betingade ersättningens storlek framgår, att ersättningen uppenbarligen

avser förhöjning av den avtalade hyran, hela den betingade

ersättningen vid hyresvärdeuppskattningen läggas till hyran för det år,

varunder ersättningen utgått.

Kan tillförlitlig utredning icke åstadkommas beträffande hyresvärdet,

skall till grund för beräkningen läggas det hyresvärde, som i allmänhet

varit gällande för fastigheter av liknande beskaffenhet, användning och

belägenhet inom samma kommun.

6 §•

Vid beräknande av mervärde skall varje fastighet betraktas som

en enhet för sig.

Förlust å en fastighet får icke avdragas från överskott å annan

fastighet.

7 §•

Vid beräknande av mervärde tages icke hänsyn till det för sista året

gällande hyresvärdet för lägenhet, som under första året eller del därav

varit outhyrd, i vidare mån, än som motsvarar det belopp, varmed hyresvärdet

under sista året överstiger hyresvärdet under första året, därest

lägenheten det året varit uthyrd eller av ägaren eljest disponerad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

5

8 §•

Därest för skattskyldig, vilkens under taxeringsåret enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp icke överstiger

3,000 kronor, skulle finnas på grund av särskilda förhållanden

möta synnerlig svårighet att erlägga hyresvärdestegringsskatt, må taxeringseller

prövningsnämnd, då skriftlig framställning därom göres, efter prövning

av omständigheterna i varje särskilt fall helt eller delvis medgiva

befrielse från skatten.

9 §•

Hyresvärdestegringsskatt utgår icke för fastighet, där mervärdet

icke överstiger 500 kronor.

För den del av mervärdet, som överstiger

500 kronor men icke 800 kronor, utgår skatt med 20

800 » » » » 50 %\ dock

att skatteprocenten icke i något fall må överstiga 40 % av mervärdet.

10 §.

Skattskyldig taxeras till hyresvärdestegringsskatt i den ort, där den

fastighet är belägen, för vilken skatten skall utgå

11 §•

Hyresvärdestegringsskatt uppbäres i samband med den allmänna

kronouppbörden i enlighet med bestämmelserna i gällande uppbördsreerlemente.

12 §.

Taxeringen verkställes av de i förordningen den 28 oktober 1910

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering omförmälda taxeringsnämnder

i sammanhang med de årliga taxeringarna till inkomstoch

förmögenhetsskatt m. m.

Uti ort, där taxeringsnämnd, inbegripet ordföranden och den av

länsstyrelsen förordnade ledamoten, uppgår till mera än fem personer, må

taxeringsnämnd besluta, att taxeringen till hyresvärdestegringsskatt skall

verkställas av förutom ordföranden och nyssnämnda ledamot tre utav

taxeringsnämnden utsedda personer inom nämnden, av vilka om möjligt

en skall vara ägare av sådan fastighet, för vars avkastning liyresvärdeetegringsskatt

kan utgå, och en hyresgäst i sådan fastighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 3.

Anteckning om beslut, varom i denna paragraf talas, skall göras i

nämndens protokoll.

13 §.

Uti den allmänna kungörelse, som länsstyrelsen jämlikt 26 § 1 mom.

förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering har

att utfärda, meddelar länsstyrelsen, inom vilka taxeringsdistrikt taxering

till hyresvärdestegringsskatt skall äga rum under nästkommande år.

1 kungörelsen erinras vederbörande om den särskilda deklarationsplikten

enligt denna förordning samt om påföljden för underlåtenhet härutinnan.

Kungörelsen skall, i vad den avser taxeringen till hyresvärdestegringsskatt,

införas i den eller de ortstidningar, som länsstyrelsen bestämmer.

14 §.

Taxeringsnämnd äger kalla ordförande eller annan ledamot i hyresnämnd,

där sådan finnes, att deltaga i taxeringsnämndens sammanträden

för upplysningars meddelande; och skall hyresnämnd på anfordran tillhandahålla

taxeringsnämnd de handlingar beträffande av taxeringsnämnden

uppgiven fastighet, som må hava till hyresnämnden överlämnats

för prövning av hyresavtal.

15 §.

1 mom. Ägare eller med ägare jämställd innehavare av fastighet,

som är belägen inom kommun eller område, där hyresvärdestegringsskatt

skall utgöras och vars taxeringsvärde sista året överstiger 15,000

kronor, har att utan anmaning avgiva deklaration på heder och samvete

enligt härvid fogat formulär.

Städer, köpingar, municipalsamhällen och socknar äro icke underkastade

deklarationsskyldighet. Därest för fastighet, varom sägs i 2 §

2 mom. b) eller 3 § 2 inom., ingen del av fastigheten lämnat beskattningsbart

hyresvärde, må fastighetsägare vid deklarationens avgivande

inskränka sig till att om sådant förhållande göra anteckning under särskilda

upplysningar.

Deklaration skall senast före den 1 mars avlämnas antingen direkt

till ordföranden i taxeringsnämnden för det taxeringsdistrikt, där fastigheten

är belägen, eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet och

i övriga orter till länsstyrelsen i det län, magistraten i den stad eller

landsfiskalen i det distrikt, där fastigheten är belägen.

2 mom. Varder deklaration, som i denna paragraf omförmäles, ej

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 3.

t

inom föreskriven tid avlämnad, vare den skattskyldige förlustig rätten att

överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund.

3 mom. Hyresgäst i fastighet, för vilken hyresvärdestegringsskatt

kan utgå, är skyldig att på anmaning lämna upplysning om avtalade

hyresbelopp och vad därmed kan äga samband.

16 §.

Deklarationer till ledning vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

skola, i den mån de för taxeringen till hyresvärdestegringsskatt

erfordras, på rekvisition tillhandahållas taxeringsnämndens ordförande

genom vederbörande länsstyrelses försorg.

17 §-

Skattskyldig, som icke åtnöjes med taxeringsnämnds beslut, i vad

honom rörer, och som ej till följd av stadgandet i 15 § förlorat rätt till

talan, må däri söka ändring hos länets eller, i fråga om Stockholm,

stadens prövningsnämnd genom besvär, vilka, skriftligen avfattade, skola,

vid påföljd att eljest icke bliva till prövning upptagna, ingivas till länsstyrelsen

senast före klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i

Stockholm den 31 augusti, eller, om då är helgdag, nästföljande dag.

18 §.

Länsstyrelsen äger, där så finnes erforderligt, kalla ordförande eller

ledamot i hyresnämnd att, för upplysningars meddelande, före och under

prövningsnämndens sammanträde infinna sig å den ort, där nämnden

sammanträder.

19 §.

över prövningsnämndens beslut må kronans ombud samt skattskyldig,

som icke enligt 15 § förlorat rätt till talan, anföra besvär i den ordning,

som angives uti 49 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering.

20 §.

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning, som

av honom avgivits till ledning vid taxering, evad det rör inkomst eller

omkostnad, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och därigenom

föranlett, att mervärde upptagits till för lågt belopp, böte från och med

tjugufem till och med ettusen kronor. Om genom det oriktiga förfarandet

föranletts, att skattskyldig icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad,

må böterna kunna förhöjas utöver sistnämnda belopp, dock högst med fem

gånger det skattebelopp, som genom det svikliga förfarandet undandragits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats-, hcvillnings- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 3.

21 §.

I den mån icke annorlunda härovan förordnats, skola bestämmelserna

i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering i

tillämpliga delar gälla vid taxeringen till hyresvärdestegringsskatt, med

följande tillägg och undantag:

1) vad i 23 § 1 mom. 1 och 2 styckena taxeringsförordningen är

sagt om deklaration, gäller även beträffande de handlingar, som jämlikt

14 § härovan av hyresnämnd utlämnas till taxeringsnämnd;

2) har taxeringsnämnd medgivit befrielse eller nedsättning på grund

av stadgandet i 8 § härovan, skall anteckning, med tydligt angivande

av skälen härför, göras i nämndens protokoll;

3) för varje taxeringsdistrikt skall föras särskild taxeringslängd enligt

fastställt formulär (hyresvärdestegringsskattelängd);

4) uti det yttrande, som enligt 54 § 2 mom. taxeringsförordningen

skall avgivas beträffande länets eller, i fråga om Stockholm, stadens

inkomst- och förmögenhetsskattesumma m. m. skall ingå yttrande över

hyresvärdestegringsskattesumman enligt taxeringsnämndernas beslut ävensom

förslag till den ersättning, som bör utgå särskilt för taxeringen till

hyresvärdestegringsskatt åt därtill berättigade; och bestämmer Kungl.

Maj:t det belopp, som skall ställas till varje prövningsnämnds förfogande

att efter förslag av länsstyrelsen fördelas av prövningsnämnden mellan

de till ersättning berättigade;

5) ordförande och ledamot i hyresnämnd äga att för inställelse jämlikt

14 och 18 §§ här ovan åtnjuta traktamentsersättning under sammanträdesdagar

med 14 kronor om dagen ävensom, då den inkallade icke

är bosatt å sammanträdesorten, enahanda traktamentsersättning under

resedagar samt övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen

i gällande resereglemente.

22 §.

Ersättning av statsmedel enligt denna förordning utbetalas av vederbörande

länsstyrelse och avföres å anslaget till kostnader för taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt utan sammanblandning med övriga

taxeringskostnader.

23 §.

Har någon i deklaration eller infordrad upplysning lämnat oriktigt

meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna deklaration eller

infordrad upplysning och har därav föranletts, att mervärde icke blivit

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

taxerat eller blivit för lågt taxerat, skall, då sådant kommer till vederbörandes

kännedom, särskild hyresvärdestegringsskatt genom taxering

påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande förut

undandragits.

Efterbeskattning på grund av denna paragraf må icke ske senare än

fem år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras. Har den skattskyldige

avlidit, påföres skatten hans dödsbo; dock att sådan påföring

icke må ske senare än ett år efter utgången av det kalenderår, under

vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering. Stärbhuset svare

icke för skatten med mera än tillgångarna i boet. År boet skiftat, påföres

bodelägare icke mera, än vad av skatten belöper å hans lott, och

i intet fall mera, än hans lott i boet utgör.

24 §.

Hyxesvärdestegringsskatt redovisas såsom inkomst i kronoräkenskaperna

för det år, under vilket taxeringen verkställts.

25 §.

Till ledning vid beräkning av hyresvärdestegringsskatt utfärdar

Konungen erforderliga tabeller.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921; dock att kungörelse,

varom i 13 § sägs, skall beträffande taxeringen år 1921 utfärdas

före utgången av november månad år 1920. I

I samband med förevarande proposition hava till bevillningsutskottet

jämväl överlämnats följande motioner, nämligen:

nr 296 i första kammaren av greve LagerbjelJce, som dels föreslår,

att skatten må utgå till kommunen, dels påyrkar vissa ändringar i förslagets

4, 5 och 9 §§,

nr 381 i andra kammaren av herr Nyländer m. fl.,

nr 421 i andra kammaren av herr Jönsson i Revinge och

nr 430 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., vilka samtliga

yrka avslag å propositionen,

nr 422 i andra kammaren av herrar Hage och Johansson i Sollefteå,

vilka hemställa, att riksdagen dels måtte avslå propositionen om hyres
värdestegringsskatt,

dels måtte i skrivelse till Kungl. Maj it hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 5 avd. Skaft, (hr 3.) 1788 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutslcottets utlåtande Nr 3.

till andra skattegrunder (skatt å överloppsrum eller dylikt), för att de

medel, som behövas till bostadsproduktionen, måtte kunna anskaffas på

sådant sätt, att de ej falla på de mindre inkomsttagarna i samhället,

nr 429 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill, som föreslår

riksdagen att uti det framlagda förslaget vidtaga sådana förändringar,

att följande paragrafer må erhålla nedanstående lydelse:

§ 2. 1 mom. Hyresvärdestegringsskatt skall utgöras inom samt
liga

städer, köpingar och municipalsamhällen i riket.

§ 3. Sista mom. utgår.

§4. 1 mom. Med stegring av fastighets hyresvärde förstås enligt

denna förordning stegringen av nettohyresvärdet under kalenderåret näst

före det, varunder taxeringen sker (sista året), utöver nettohyresvärdet

under kalenderåret 1919, (första året). Var fastigheten icke bebyggd

kalenderåret 1919 eller har fastigheten efter nämnda tid övergått till

ny ägare, skall såsom första året anses i förra fallet det första kalenderåret

efter bebyggandet, från vars början densamma varit till väsentlig

del uthyrd eller eljest tagen i bruk, och i senare fallet kalenderåret

näst efter det, varunder förvärvet skett.

§5. 1 mom. 2) — — — allt beräknat för sista året förbyggnad

av sten eller därmed jämförligt material till 2 Vs procent och för byggnad

av annat material till 3 procent å fastighetens taxeringsvärde samt

för första året, om detta är 1916, till 1 procent å taxeringsvärdet, samt

till 2 procent å samma värde, därest första året är 1919.

§ 6. Vid beräknande av mervärdet skall varje fastighet betraktas

som en enhet för sig, dock må förlust å en fastighet avdragas från

överskott å annan fastighet.

§ 9. Hyresvärdestegringsskatt utgår icke för fastighet, där mervärdet

icke överstiger 500 kronor.

För den del av mervärdet, som överstiger 500 kronor, med 20

procent.

De ovannämnda motionerna hava jämte propositionen behandlats av

sammansatt stats-, bevillnings- och första lagutskott. Det sammansatta

utskottet har ock i detta sammanhang upptagit till behandling motionen

nr 452 i andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje, vilken

motion, ehuru väckt i anledning av propositionen nr 416, likväl äger

närmare samband med här förevarande proposition. I denna motion

hemställes, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen, besluta dels

att en särskild skatt till staten skall under år 1921 utgöras för fastigheter

inom område, där lagstiftning mot oskälig hyresstegring är gällande

vid tiden för skatteförordningens utfärdande, dels att skatten skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, kevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 11

utgå med 0,3 % av fastighetens taxeringsvärde, dels att frihet från skatten

skall åtnjutas för fastighet, vars taxeringsvärde icke överstiger 15,000

kronor, dels att i övrigt beträffande de fastigheter, för vilka skatt skall

utgivas, vad i 3 § 2 mom. av det med propositionen nr 315 avgivna

förslaget till förordning angående hyresvärderingsskatt stadgas skall äga

motsvarande tillämpning; dels att skatten skall debiteras och uppbäras

i samband med inkomst- och förmögenhetsskatten av de för densammas

debitering och uppbörd tillsatta taxerings- och uppbördsmyndigheter i

enlighet med därom meddelade bestämmelser; salut dels att behållningen

av skatten skall redovisas på det sätt samt användas i den ordning och

för de ändamål, som omförmälas i Kungl. Maj:ts proposition nr 315

angående hyresvärdestegringsskatt.

Slutligen har utskottet i detta sammanhang förehaft motionen

nr 311 i andra kammaren av herr Hage, som föreslår, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

låta utreda, huruvida, i vilken mån och på vilket sätt en förbättring av

bostadstillgången må kunna vinnas även genom åstadkommande av

bostadsransonering, skatt å överloppsrum eller liknande anordningar,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva

anledning.

Beträffande den av Kungl. Maj:t i ämnet åberopade utredningen

får utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

ävensom till här nedan intagna sammandrag av detsamma. I fråga

om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisas till

motionerna.

Förslaget om hyresstegringsskatt har ursprungligen framlagts av

de s. k. bostadssakkunniga i ett betänkande av den 1 mars 1919.

Sammanfattande de allmänna motiven för den ifrågasatta skatten, hava

de sakkunniga därvid anfört:

»Världskriget har skapat betingelser för en omfattande stegring av

hyresinkomst. Denna stegring liar hittills i stort sett icke ägt rum,

beroende på att hyresnivån dels av rent ekonomiska skäl först jämförelsevis

långsamt anpassar sig efter byggnadsmarknadens produktionskostnader,

dels genom lagstiftningsåtgärder hållits nere. Av allt att döma

torde byggnadskostnaderna efter krisens avveckling komma att ställa sig

så pass höga, att de nuvarande betingelserna för en höjning av hyresnivån

bliva bestående. Den sålunda, ekonomiskt sett, nödvändiga anpassningen

av hyresnivån efter produktionskostnaderna på bostadsmarknaden

kan över huvud taget icke förhindras. Höjningen av hyresnivån

Bostadssakkunnigas

förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta stats- bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

har hittills varit jämförelsevis ringa och har i stort sett på grund av de

ökade utgifterna för fastigheterna, närmast för inteckningsräntor och

underhållskostnader, icke medfört någon ökning av hyresinkomsternas

nettobelopp. Framdeles torde emellertid en ökning av nettoinkomsten

komma att äga rum. Denna ökning är en påtaglig, av kristiden framkallad

krigskonjunkturvinst, som emellertid av nyss angivna skäl kommer

att inhöstas senare än andra sådana vinster, som kriget föranlett. Denna

vinst synes ur flera synpunkter lämpligen kunna göras till föremål för

extraordinär beskattning, åsyftande att anskaffa medel till avhjälpande

av den likaledes av världskriget alstrade bostadsnöden. Med anledning

härav föreslås uttagandet av en speciell krigskonjunktursskatt, benämnd

hyresstegringsskatt, enligt de grunder, som angivas i förslag till förordning

om hyresstegringsskatt.»

Bland de principiella invändningar, som skulle kunna göras mot en

dylik skatt, hava de sakkunniga först upptagit till bemötande den invändningen,

att en beskattning, som avsåge hyra, i sista hand drabbade

hyresgästen och icke hyresvärden och sålunda uteslutande vore ägnad

att för den förre driva upp hyresutgiften. För såvitt anginge normala

förhållanden, kunde ett sådant påstående möjligen äga giltighet. Så

vore däremot icke fallet, så snart skatten inskötes inom ramen av den

hyresstegring, som helt och hållet föranletts av kristiden. Då skatten

alltså skulle utgå på den hyresstegring, som i allt fall måste förutsättas

komma att äga rum, har invändningen ej synts de sakkunniga förtjäna

avseende.

Då skatten skulle utgå som en extra beskattning på av kristiden

framkallad hyresstegring, komme den i regel ej att träffa hyror i nyuppförda

hus och därigenom försvåra räntabiliteten av nybyggnader.

Möjligen skulle däremot beskattningen kunna bidraga till, att hyresnivån

i äldre byggnader i något hastigare tempo, än eljest skulle kunna ske,

komme att anpassa sig efter de nya högre byggnadskostnaderna. Härigenom

skulle den dock, även helt och hållet med bortseende från de

inflytande skattemedlens användning till subventionerande av byggnadsverksamheten,

endast bidraga till, att en ekonomiskt naturlig bostadsproduktion

med det snaraste kunde komma till stånd. Skatten vore

sålunda att betrakta som ett av staten inskjutet konkurrensmoment till

förmån för den dyrare, ehuru nödvändiga nyproduktionen av bostäder,

vilket kunde sätta denna i stånd att under en viss övergångstid över

huvud taget kunna upptaga konkurrens med det redan befintliga, billigare

bostadsbeståndet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

För övrigt erinra de sakkunniga, att, även om det med fog kunde

göras gällande, att skatten komme att åsamka hyresgäster i äldre fastigheter

en merutgift, detta ur vissa synpunkter kunde anses skäligt.

Ifrågavarande hyresgäster hade nämligen åtnjutit förmånen av att i lagstiftningen

mot oskälig hyresstegring äga ett synnerligen vidsträckt

skydd, medan andra lidit den svåraste bostadsnöd. De förra, som i

jämförelse med de senare i bostadshänseende utgjort en nära nog preVilegierad

klass, skulle i och med skatten lämna bidrag till lindrande

av de senares nöd. Sålunda skulle deras bidrag åsyfta att möjliggöra,

att alla över huvud taget kunde komma i besittning av bostad samt att

de, som finge bostad i nya hus, finge erlägga en rimlig hyra. Den ur

ekonomiska synpunkter nödvändiga anpassningen av hyresnivån skulle

alltså försiggå så, att å ena sidan den nuvarande hyresnivån i någon

mån höjdes, men å andra sidan hyrorna i nyuppförda hus kunde sättas

avsevärt lägre än eljest skulle kunna bliva fallet. De sakkunniga hava

särskilt betonat, att skatten icke primärt hade till uppgift att öka statens

inkomster, utan att dess väsentliga syfte vore av social natur, nämligen

att göra det möjligt för staten att verka för bostafisnödens lindrande

i en omfattning, som, ehuru av bebovet synnerligen påkallad, eljest

svårligen kunde ifrågakomma.

Bostadssakkunnigas förslag till hyresstegringsskatt innebär huvudsakligen

följande:

Hyresstegringsskatt är en på fastighet och dess avkastning vilande

skatt för ökning av hyresinkomst samt utgår på grund av taxering enligt

förordningen till staten för beredande av medel till främjande av

bostadsproduktionen eller eljest till förbättrande av de mindre bemedlades

bostadsförhållanden.

Skatten utgöres inom rikets städer, köpingar och municipalsamhällen

ävensom inom andra områden, där enligt Konungens förordnande

lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring vid utgången av år 1919 var gällande. Den ökning

av hyresinkomst, som avses i förslaget, är ökning av nettoinkomsten

enligt hyresavtal gällande det hyresår, som utgår den 30 september

under taxeringsåret (sista hyresåret) utöver nettoinkomsten enligt de hyresavtal,

som gällde hyresåret 1 io 1914—30/s> 1915 eller beträffande

fastighet, som då icke var bebyggd, det första hyresår, densamma varit

till huvudsaklig del uthyrd (första hyresåret). Ökningen av hyresinkomst

benämnes merinkomst. Nettoinkomsten erliålles efter avdrag från bruttoinkomsten

av angivna omkostnader. Understiger för någon merinkomsten

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

14 Sammansätta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

100 kr., äger taxering ej rum. Hyresstegringsskatt utgår med följande

procent av merinkomsten, nämligen för merinkomst

ej överstigande 490 kronor.............................................................. 20 %

överstigande 490 » ................................................................. 30 %\

dock att för det första året, varunder dylik skatt påföres, skatten skall

utgå med följande lägre procent, nämligen för merinkomst

ej överstigande 490 kronor................................................................ 15 %

överstigande 490 » ............................................................... 20 %

I en meddelad tabell hava de sakkunniga kommit till följande approximativa

siffror. För samtliga orter, där hyresstegringslagen gäller, och

vilkas invånareantal upptagits till 1,918,068 (den 31 dec. 1917) beräknas

sammanlagda hyresbeloppet enligt hyrespriserna före krisen vara

141.486.000 kronor. Under förutsättning av en genomsnittlig stegring om

25 % å 1914—1915 års hyror skulle den till hyresstegringsskatt beskattningsbara

merinkomsten vara för bostadslägenheter 5,644,000 kronor och

för affärs- och andra dylika lägenheter 1,103,000 kronor eller sammanlagt

6,747,000 kronor. Sättes den genomsnittliga hyresstegringen till

30 %, bliva nämnda siffror respektive 12,549,000 kronor, 2,638,000 och

(sammanlagt) 15,987,000 kronor. Med den genomsnittliga hyresstegringen

upptagen till 35 %, bliva siffrorna respektive 19,515,000 kronor,

4.162.000 kronor och 23,677,000 kronor samt med en hyresstegringom 40 %

respektive 26,658,000 kronor, 5,727,000 kronor och 32,385,000 kronor.

Närmare preciserade beräkningar kunna ej verkställas, då skattebeloppets

storlek beror av i vad mån dels ytterligare hyresstegring kommer att

äga rum och dels nuvarande utgifter för inteckningsränta och underhållskostnader

komma att stiga eller falla.

Över bostadssakkunnigas förslag till hyresstegringsskatt hava yttranden

avgivits av länsstyrelserna samt av en del centrala ämbetsverk.

I allmänhet hava därvid starka betänkligheter uttalats med avseende å

den föreslagna skattens verkningar. Det stora flertalet av yttranden

gå också i avstyrkande riktning.

Departementschefen har icke kunnat godtaga den principiella anmärkning

mot skatteförslaget, som kommit till uttryck i åtskilliga av

de avgivna utlåtandena och som ginge ut på, att den föreslagna skatten

skulle stå i strid mot eller förhindras av lagstiftningen om hyresreglering.

Genom statens ingripande i sistnämnda avseende hade visserligen

åstadkommits, att hyrorna hittills hållits nere, men man finge

ihågkomma, att skatten ifrågasatts att utgå allenast i den mån en hy
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 15

resstegring medgåves och denna stegring överstege de ökade omkostnaderna

för respektive fastigheter.

Det oaktat vore det med tvekan, som departementschefen ansett

sig böra nu upptaga frågan om eu ny merinkomstbeskattning. En sådan

torde nämligen knappast kunna genomföras utan att i åtskilliga fall

medföra ojämnheter och obilligheter. Emellertid vore frågan om bostadsbristens

avhjälpande av den vikt, att den måste bringas till lösning vid

innevarande års riksdag, och då för ändamålet erforderliga medel icke

synts lämpligen kunna anskaffas på annat sätt än genom en beskattning

i den av bostadssakkunniga föreslagna riktningen, har departementschefen

ansett sig böra fullfölja uppslaget.

Ett stöd härför vore för övrigt, att krigskonjunkturskatt ej hittills

i nämnvärd utsträckning drabbat merinkomst å hyror, vilka först nu

börjat att i avsevärd grad framträda. Av sociala och ekonomiska skäl

hade statsmakterna ansett sig böra genom särskild lagstiftning under

krigsåren förhindra, att hyrorna, närmast i äldre fastigheter, höjdes i

en grad, som motsvarade de våldsamt stegrade kostnaderna för nyproduktion

av bostäder. Sedermera hade hyresstegringslagstiftningen jämkats

genom medgivanden att inom vissa gränser företaga hyres förhöjningar.

Enligt Kung!. Maj:ts samtidigt avgivna förslag till ändrade

bestämmelser mot oskälig hyresstegring skulle vid fastställande av lägenhets

hyresvärde hänsyn tagas till bland annat det allmänna läget å bostadsmarknaden.

Det kunde med säkerhet antagas, att den sålunda

öppnade möjligheten att öka hyrorna komme att begagnas, och det vore

då ej mer än rätt, att en del av den mervinst, som på grund härav

uppstode, ginge till lindrande av bostadsnöden.

De väsentligaste avvikelserna, som departementschefen ansett sig

böra göra från bostadssakkunnigas förslag, äro följande: Skatten har

utsträckts till att gälla även lägenheter, som av fastighetsägare själva

innehavas, d. v. s. gjorts till en skatt på merhyresmrcA i stället för en

skatt på merhy resinkomst. Som första jämförelseår har valts kalenderåret

1916 i stället för hyresåret 1914—1915. Löpande omkostnader och

nödiga reparationer å fastigheten hava presumerats utgöra för stenbyggnader

2 Va % av åbyggnadernas taxeringsvärde och för andra byggnader

3 % av samma värde. Den skattefria merinkomston har höjts från 100

till 500 kronor. Fastigheter med ett taxeringsvärde ej överstigande

15,000 kronor hava alldeles befriats från skattskyldighet. Skattesatsen

har höjts, i det att skatten för den del av mervärdet, som överstiger

800 kronor, föreslagits utgå med 50 %, dock att skatteprocenten i intet

fall skulle få överstiga 40 % av hela mervärdet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta stats-, bevittnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

Utskottets

yttrande.

Riktigheten av den tankegång, som uppbär Kungl. Maj:ts förslagtill

hyresvärdestegringsskatt, synes utskottet svårligen kunna bestridas.

Den stegring, som förr eller senare måste inträda med avseende å hyrorna

i äldre fastigheter, torde böra betecknas såsom en konjunkturvinst

av samma art som de affärsvinster, vilka i allmänhet inhöstats under

kristiden. Då emellertid hyresstegringen på grund av lagstiftningen

hittills hållits inom snäva gränser, hava fastighetsägarnas konjunkturvinster

så att säga blivit framskjutna till en senare tidpunkt och torde

knappast få tillfälle att framträda, förrän den s. k. krigskonjunkturskatten

upphört att utgå. Att under sådana förhållanden underkasta

uppkommande mervärde av bostadshyror en särskild beskattning synes

endast innebära en fullt motiverad komplettering av den allmänna beskattningen

av krigskonjunkturvinster.

Nu kan visserligen med fog ifrågasättas, huruvida den föreslagna

skatten verkligen komme att i sista hand drabba fastighetsägarne eller

hyresgästerna. Om och i den mån så bleve förhållandet, förlorade

visserligen ovanstående motivering delvis sin tillämplighet, men beskattningen

skulle det oaktat framstå såsom befogad och billig. Det torde

nämligen ej få anses alldeles oberättigat, att hyresgäster, som under

kristiden blivit av staten skyddade mot en tendens till mycket kraftig

hyresökning, nu skulle förpliktas lämna ett relativt obetydligt bidrag för

beredande av bostäder till någorlunda rimliga priser åt dem, som ej

kunna få tak över huvudet i det gamla, billiga bostadsbeståndet.

Om utskottet sålunda funnit den av Kungl. Maj:t föreslagna hyresvärdestegringsskatten

vila på teoretiskt riktiga principer, har utskottet

å andra sidan ej kunnat undgå att uppmärksamma de allvarliga olägenheter,

som förslagets realiserande skulle medföra i vissa avseenden.

Utskottet anser sig sålunda kunna instämma i flere av de anmärkningar,

som framställts från de nxyndigheters sida, vilka avgivit utlåtande över

förslaget. Framför allt torde dock böra framhållas, att fastställandet av

det beskattningsbara merhyresvärdet i varje särskilt fall enligt vissa i

skatteförordningen meddelade generella regler alltid måste leda till stora

ojämnheter och orättvisor vid tillämpningen. Vidare må erinras om de

svårigheter, som måste uppkomma för hyresnämnderna vid övervägande

av vilken hänsyn rätteligen bör tagas till skatten vid fastställande av

skälig hyra. Praxis måste i detta avseende komma att utbildas väsentligt

olika å olika orter, och följden skulle bliva en känsla av godtycklighet

och inkonsekvens i hyresnämndernas arbete.

Då utskottet emellertid i likhet med departementschefen ansett nödvändigt

att nu pålägga eu extraordinär skatt för täckande av de utgif
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 17

ter, som bliva förenade med det av Kungl. Maj:t föreslagna och av

utskottet i huvudsak tillstyrkta lån- och subventionssystemet för bostadsproduktion,

har utskottet funnit sig böra taga i övervägande, huruvida

skatteförslaget kunde omläggas på sådant sätt, att de väsentligaste av

de mot detsamma riktade anmärkningarna bortfölle. Därvid har utskottet

funnit sig böra godtaga den princip, som kommit till uttryck i herr

Petterssons i Södertälje motion. Skatten skulle alltså utgå i förhållande

till åbyggnadens taxeringsvärde, oberoende av det mervärde, som kunnat

uppkomma beträffande i fastigheten utgående hyror. Härigenom undanröjes

enligt utskottets mening de väsentligaste av de orättvisor, som

skulle kunna uppkomma med tillämpning av Kungl. Maj:ts förslag, och

de tekniska svårigheterna vid skattens debitering skulle avsevärt minskas.

Givet är, att anmärkningar alltjämt kunna riktas mot skattens sätt att

verka, men om man bestämmer sig för en ännu lägre skattesats än den

i motionen föreslagna, förslagsvis 0,2 %, bleve i varje fall skattebeloppen

så relativt obetydliga, att dessa anmärkningar ej längre kunna tillmätas

större betydelse.

Vid övervägande av området för den sålunda föreslagna s. k. byggnadsskattens

tillämpning, har utskottet ansett, att då den bostadsbrist,

som genom de inflytande skattemedlen skulle lindras, huvudsakligen är

till finnandes inom städer, köpingar och andra samhällen, där byggnadsstadgan

för rikets städer är gällande, skatten bör uttagas endast

inom nu nämnda grupper av samhällen. Åbyggnad, som icke blivit för

år 1918 taxerad, ävensom -åbyggnad, vars värde understiger 10,000

kronor, synas böra befrias från skatt.

Genom byggnadsskattens anordnande som en procentuell avgift i

förhållande till byggnadsvärde har jämväl vunnits en avsevärd förenkling

av beskattningsförfarandet. Detta har reducerats till en ren debiteringsåtgärd,

ankommande på de vanliga debiteringsförrättarna, häradsskrivarna

på landet och vederbörande uppbördstjänstemän i städerna.

Taxeringsmyndigheterna hava sålunda icke behövt betungas med ifrågavarande

angelägenhet.

Med hänsyn till debitering, uppbörd och redovisning har byggnadsskatten

anknutits till den allmänna fastighetsbevillningen och erhållit

karaktären av ett slags tilläggsbevillning, låt vara med begränsad omfattning

och med särskilt ändamål.

Vid behandlingen av förevarande ärende har utskottet jämväl haft

under övervägande frågan, huruvida genom särskild författning förmånsrätt

borde stadgas för den föreslagna byggnadsskatten. Då utskottet

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 5 avd. 3 höft. (Nr 3.) ms 20 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta stats-, bevittnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

emellertid anser, att ifrågavarande skatt måste på grund av sin natur

anses såsom sådan avgäld, som omförmäles i 17 kap. 6 § handelsbalken,

kar utskottet funnit särskilt stadgande i antytt avseende vara

överflödigt.

Vad slutligen beträffar den av herr Hage väckte motionen om bostadsransonering

med eller utan skatt på s. k. överloppsrum, får utskottet

erinra, att förslag i liknande riktning blivit väckta vid såväl 1918 som

1919 års riksdag. Vid båda riksdagarna blevo emellertid ifrågavarande

motioner avslagna. Departementschefen har ock till det vid propositionen

nr 314 fogade statsrådsprotokollet utvecklat sina skäl för att

avstå från tanken på bostadsransonering annat än som en yttersta nödfallsutväg.

Dessa skäl finner utskottet tillräckligt bärande för att motivera

avslag å förslaget att tillgripa bostadsransonering, innan man

ännu prövat de åtgärder, som av Kungl. Maj:t nu föreslagits till bostadsfrågans

lösning.

Övriga i samband med förevarande proposition väckta motioner

torde få anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, med avslag å de av herrar greve

Lagerbjelke, Nyländer m. fl., Jönsson i Revinge, Lindman

m. fl., Hage och Johansson i Sollefteå, Jönsson i

Fridhill samt Hage väckta motioner, måtte, i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 315 samt herr Petterssons

i Södertälje motion, för sin del antaga

följande

Förslag

till

förordning om byggnadsskatt.

1 §•

För beredande av medel till främjande av bostadsproduktionen skall

under vartdera av åren 1921 och 1922 i städer, köpingar och andra

samhällen, där byggnadsstadgan för rikets städer är gällande, till staten

utgöras en särskild skatt, benämnd byggnadsskatt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3. 19

2 §■

Byggnadsskatt skall samtidigt men utan sammanblandning med den

allmänna bevillningen påföras den, som ifrågavarande år är pliktig utgöra

bevillning för bebyggd annan fastighet än jordbruksfastighet och

utgår med 20 öre för varje fulla 100 kronor av det särskilda taxeringsvärde,

som vid 1918 års taxering åsatts åbyggnaden.

Finnes ej särskilt värde åsatt, utgår skatt med 15 öre för varje

fulla 100 kronor av fastighetens hela taxeringsvärde för nämnda år.

3 §.

Åbyggnad, som icke blivit för år 1918 taxerad, är fri från byggnadsskatt.

Detsamma gäller, där åbyggnadens värde understiger 10,000 kronor

eller, om särskilt värde ej finnes, fastighetens hela taxeringsvärde ej

uppgår till 15,000 kronor.

4 §•

Byggnadsskatten debiteras, uppbäres och redovisas i enahanda ordning

som bevillningen och i samband med denna.

Skattebeloppet upptages i särskild kolumn i taxeringslängden.

5 §•

Besvär rörande tillämpningen av denna förordning anföras och fullföljas

på sätt i gällande uppbördsreglemente är föreskrivet för klagan

över obehörig eller oriktig debitering.

6 §•

Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens

beslut eller eljest fastighetens taxeringsvärde ändras eller fastighet

varder för år 1918 åsatt taxeringsvärde, vidtages den jämkning i

redan påförd byggnadsskatt eller den påföring av sådan skatt, som

därav må föranledas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta stats-, bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 3.

7 §•

Övriga för tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter

meddelas av Konnngen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Stockholm den 3 juni 1920.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservationer:

av herrar Joh. Nilsson i Skottlandshus, greve Spens, Axel Vennersten,

Sven Lubeck, Joh. G. Svensson och Swen Jönsson, vilka ansett, att utskottet

bort hemställa, att Kungl. Maj ris förevarande proposition samt

de i ämnet väckta motionerna måtte av riksdagen avslås;

av herrar A. C. Lindblad, Alb. Bergström, Carl Johansson, S. E.

Ljungkvist, Gustaf Johansson, H. V. Leo och Felix Hamrin, vilka yrkat,

att § 3 skall hava följande lydelse:

»Åbyggnad, som icke blivit för år 1918 taxerad, är fri från byggnadsskatt.

Om åbyggnad, som blivit före nämnda år taxerad, åsatts

ett taxeringsvärde icke överstigande 10,000 kronor eller, om särskilt

värde ej finnes, fastighetens hela taxeringsvärde ej överstiger 15,000

kronor, vare sådan fri från byggnadsskatt. Överstiger taxeringsvärdet

i förra fallet 10,000 kronor och i senare fallet 15,000 kronor, utgår

byggnadsskatten blott för den del av taxeringsvärdet, som överstiger

sagda belopp.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:469 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj\ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om hyresvärdestegringsskatt jämte i ämnet väckta mot s. 4 i texten