Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.

1920-06-01 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:174, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

Utskottets

yttrande.

Nr 174.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning

av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.

(3:e avd»)

Uti eu inom första kammaren av herr O. Lind väckt motion, nr

65, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att å tilläggsstat

eller extra stat för år 1920 upptaga och anslå nödiga medel till bestridande

av landsfiskalernas förvaltningsbidrag under året sålunda, att för

distrikt med en folkmängd av 5,000 innevånare och därunder anslås

2,300 kronor, i distrikt med en folkmängd av mellan 5,000 och 10,000

innevånare 2,800 kronor och i distrikt med en folkmängd av över

10,000 innevånare 3,300 kronor samt att dyrtidstillägg måtte få åtnjutas

jämväl å förvaltningsbidraget dels ock att å 1921 års stat måtte upptagas

anslag av enahanda beskaffenhet.

Vidare har i en inom andra kammaren, av herr K. Kjellberg väckt

motion, nr 164, föreslagits, att riksdagen ville besluta, att det till landsfiskal

utgående förvaltningsbidraget från och med år 1920 tillsvidare

må höjas till 2,500 kronor, samt i anledning därav bevilja erforderligt

anslag å såväl 1920 års tilläggsstat som 1921 års stat.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina förslag

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning

inhämtat statskontorets yttrande, vilket såsom bilaga närslutes detta utlåtande

(Bil. A).

Såsom statskontoret i sitt yttrande påvisat, åsyfta de föreliggande

motionerna en väsentlig förändring av det till landsfiskalerna utgående

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

17

förvaltningsbidragets karaktär, nämligen så, att detsamma skulle vara

avsett icke blott för skrivmaterialier och andra kontorsutensilier utan

även till hyra för kontorslokal med värme och belysning, pensionsavgift

och telefon, ersättning för tings- och diverse andra tjänsteresor samt

lön till tjänstebiträde.

Till vad statskontoret anfört i fråga om ersättning av statsmedel

till landsfiskalerna för hyra av kontorslokal med värme och belysning,

för pensionsavgift och telefon samt för utgifter till tings- och andra

tjänsteresor finner sig utskottet kunna i allmänhet taget uttala sin anslutning.

Att i detta sammanhang och enbart på grund av enskild

motionärs yrkande omlägga grunderna för och innebörden av förvaltningsbidragen,

anser utskottet alltså icke tillrådligt.

Vad härefter angår frågan om beredande på statsverkets bekostnad

av tjänstebiträden åt landsfiskalerna får utskottet, i likhet med statskontoret,

erinra om, att, då frågan härom var föremål för prövning av

1919 års lagtima riksdag, riksdagen ansåg förhållandena inom den nya

landstatsorganisationen icke hava vunnit den stadga, att det vore möjligt

— särskilt med hänsyn till de abnorma tidsförhållanden, som sedan

dess tillkomst varit rådande — att då taga ställning till berörda spörsmål.

Ytterligare utredning rörande denna fråga syntes riksdagen av

behovet påkallad. Detta uttalande finner utskottet alltjämt äga giltighet.

Utskottet, som sålunda funnit sig icke kunna tillstyrka, att landsfiskalerna

erhålla ersättning av statsmedel för de omkostnader, som

nu nämnts, har emellertid, med hänsyn till, att landsfiskalernas förvaltningsbidrag

— särskilt i belysningen av att deras utgifter för skrivmaterialier

och kontorsutensilier under senare åren avsevärt stigit —

måste anses redan vid senaste omregleringen vara lågt satta, ansett sig

böra förorda, att dessa förvaltningsbidrag höjas med 200 kronor eller från

300 till 500 kronor. Denna höjning finner utskottet lämpligen böra träda

i kraft vid nästkommande års ingång. Vid bifall härtill erfordras en höjning

av ordinarie anslaget till fögderiförvaltningarna, nu 2,260,731

kronor, med 97,800 kronor till 2,358,531 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av herrar Linds

och Kjellbergs ifrågavarande motioner

a) besluta, att landsfiskalernas förvaltningsbidrag

skall från och med år 1921 utgå med ett till 500

kronor förhöjt belopp; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 71 käft. (Nr 170—174). 174820 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

b) på grund härav i riksstaten för år 1921 upptaga

ordinarie anslaget till fögderiförvaltningarna med

2,358,531 kronor.

Stockholm den 1 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

A. ANDERSSON.

Närvarande: se under utlåtande nr 170.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

19

Bil. A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 5 i denna månad har kungl. statskontoret

anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande i anledning av

två inom riksdagen väckta motioner om höjning av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.

Till åtlydnad härav får kungl. statskontoret anföra

följande.

Före fögderiförvaltningens omorganisation utgick förvaltningsbidrag

med 300 kronor till kronofogde och med 100 kronor till länsman. Då

vid förvaltningsreformen en del av kronofogdarnas göromål övergick till

länsmännen, vilka samtidigt erhöllo titeln landsfiskaler, höjdes dessas

förvaltningsbidrag till 300 kronor. Dessa förhöjda bidrag voro dock

påtagligen fortfarande avsedda blott för samma ändamål som de förutvarande

förvaltningsbidragen, eller till skrivmaterialier, kontorsutensilier

och dylikt.

De nu föreliggande motionerna åsyfta en väsentlig förändring av

förvaltningsbidragets karaktär, nämligen så, att detsamma skulle vara

avsett, icke blott för skrivmaterialier och andra kontorsutensilier, utan

även till hyra för kontorslokal med värme och belysning, pensionavgift

och telefon, ersättning för tings- och diverse andra tjänsteresor samt

lön till tjänstebiträde. Den väckta frågan är alltså av betydande räckvidd

såväl principiellt som ur kostnadssynpunkt.

Yad först angår de jämförelsevis mindre betydande poster för pensionsavgift

och telefon samt för tjänsteresor, vilka i den vid motionen

nr 65 i första kammaren fogade bilaga beräknats till respektive 400

kronor och 200 kronor, torde böra framhållas, dels att de tjänstemännen

åliggande pensionsavgifter under inga förhållanden torde kunna betraktas

såsom sådana expenser i tjänsten, för vilka ersättning av statsmedel

kan ifrågakomma, dels ock att landsfiskalerna redan i väsentlig omfattning

av statsmedel åtnjuta gottgörelse för tjänsteresor samt för telefonavgifter,

och att frågan om utsträckning av denna rätt icke synes böra

prövas i den ordning och det sammanhang nu ifrågasatts.

Av de kostnader, för vilkas bestridande det höjda förvaltningsbidraget

skulle vara avsett, återstå härefter de i förenämnda bilaga upptagna

posterna: lön till tjänstebiträde, beräknad till 1,800 kronor, och

till hyra för kontorslokal med värme och belysning, beräknad till 500

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘JO

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

kronor. Vad sistnämnda post beträffar, torde landsfiskalerna, i likhet

med en hel del andra befattningshavare, i allmänhet hava sin tjänstelokal

förlagd till bostaden; och något rum utöver bostadsbehovet torde

knappast vara för tjänstegöromålen erforderligt, annat än i den mån det

till äventyrs kan behövas för arbetsplats åt tjänstebiträde.

Härav torde framgå, att det är frågan om beredande på statsverkets

bekostnad av tjänstebiträden åt landsfiskalerna, som utgör kärnpunkten

i de nu väckta motionerna.

I denna fråga har kungl. statskontoret yttrat sig i underdånigt utlåtande

den 31 december 1918 angående landsfiskalskårens rekrytering

in. in., återgivet i det vid propositionen nr 303 till 1919 års riksdagfogade

utdrag ur statsrådsprotokollet den 11 mars 1919. Kungl. statskontoret

framhöll i nämnda utlåtande, att behov av tjänstebiträde yppat

sig för landsfiskalerna i riket, men uttalade, att ämbetsverket fann det

vanskligt att på den då föreliggande utredningen bygga något förslag

om statsbidrag till avlönande av dylika tjänstebiträden. Inom civildepartementet

särskilt tillkallade sakkunnige ansågo, att man åtminstone

för det dåvarande borde bortse från landsfiskalernas behov av lättnad i

tjänstearbetet och att, om man således huvudsakligen fäste sig vid behovet,

att för landsfiskalskårens rekrytering tillräckligt antal aspiranter

bereddes tillfälle till stadgad förberedande tjänstgöring å landsfiskalskontor,

det redan föreliggande utredningsmaterialet kunde anses giva

vid handen, att det för ett dylikt ändamål erforderliga anslagsbeloppet

kunde beräknas till 65,000 kronor. Vederbörande departementschef anslöt

sig till de sakkunniges uppfattning, att man i förevarande sammanhang

borde bortse från landsfiskalernas större eller mindre behov av

lättnad i arbetsbördan. Att redan nu, så kort tid efter den nya fögderiförvaltningsorganisationens

genomförande, anställa statsunderstödda biträden

för tillgodoseende av ett dylikt behov, syntes departementschefen

ej böra ifrågakomma och skulle lätteligen kunna medföra konsekvenser,

vilka ej nu kunde överblickas. Däremot faun departementschefen förslaget

om arvoden åt landsfiskalsaspiranter innefatta ett beaktansvärt

uppslag. Men då de nya förhållandena inom landstaten icke ännu syntes

hava vunnit den stadga, att man kunde avgöra, huruvida den föreslagna

vägen till rektyringssvårigheternas avhjälpande borde för framtiden

anlitas, syntes det föreslagna anslaget av 65,000 kronor böra kunna ganska

väsentligt reduceras, nämligen till 30,000 kronor. Riksdagen förklarade

sig emellertid i skrivelse den 4 juni 1919 icke kunna godtaga Kungl.

Maj:ts framställning om statsbidrag till utbildning av landsfiskalsbiträden,

då nämligen riksdagen av den i ämnet lämnade utredningen icke blivit

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

21

övertygad om, att den föreslagna utvägen vore don lämpligaste. Förhållandena

inom den nya landsstatsorganisationen syntes för övrigt ännu

icke hava vunnit den stadga, att det vore möjligt — särskilt med hänsyn

till de abnorma tidsförhållanden, som sedan dess tillkomst varit

rådande — att redan nu taga ställning till berörda spörsmål. Ytterligare

utredning rörande denna fråga syntes riksdagen sålunda av behovet

påkallad.

Av det förestående lärer framgå, att, då icke ens det för 1919 års

riksdag framlagda förslaget om anvisande av ett anslag å 30,000 kronor

till arvoden åt landsfiskalsaspiranter under deras tjänstgöring å landsfiskalskontor

ansetts böra föranleda till någon åtgärd förr än ytterligare

utredning åstadkommits, det nu föreliggande, långt mera vittgående förslaget

om anvisande åt varje landsfiskal i riket av 1,800 kronor för avlönande

av tjänstebiträde torde erfordra närmare utredning, innan det

till prövning upptages. Vid en sådan utredning, som torde kunna äga

rum blott på föranstaltande av Kungl. Maj:t, torde måhända även böra

undersökas, dels i vad mån landsfiskalernas utgifter i och för tjänsten

motvägas av sportelinkomster, dels i vad mån landsfiskalerna kunna

anses för sina tjänstelokaler behöva utrymme utöver vad som erfordras

till bostad, dels ock i vad mån det nu utgående förvaltningsbidraget är

otillräckligt för bestridande av kostnaden för skrivmaterialier och kontorsutensilier.

På grund av vad sålunda anförts, anser kungl. statskonsoret för sin

del resultatet av en dylik utredning böra avvaktas, innan åtgärd vidtages

i det i motionerna angivna syftet.

Stockholm den 18 mars 1920.

PER SÖDERMARK.

C. A:SON LEIJONHUVUD. K. BECKMAN.

N. SPILHAMMAR. GUSTAF ALVE.

A. J. Bagge.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 71 käft. (Nr 170—174.) ms 19 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.