Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.
1920-06-01 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1920:174, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.
Dokumentets text
16
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
Utskottets
yttrande.
Nr 174.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning
av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.
(3:e avd»)
Uti eu inom första kammaren av herr O. Lind väckt motion, nr
65, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att å tilläggsstat
eller extra stat för år 1920 upptaga och anslå nödiga medel till bestridande
av landsfiskalernas förvaltningsbidrag under året sålunda, att för
distrikt med en folkmängd av 5,000 innevånare och därunder anslås
2,300 kronor, i distrikt med en folkmängd av mellan 5,000 och 10,000
innevånare 2,800 kronor och i distrikt med en folkmängd av över
10,000 innevånare 3,300 kronor samt att dyrtidstillägg måtte få åtnjutas
jämväl å förvaltningsbidraget dels ock att å 1921 års stat måtte upptagas
anslag av enahanda beskaffenhet.
Vidare har i en inom andra kammaren, av herr K. Kjellberg väckt
motion, nr 164, föreslagits, att riksdagen ville besluta, att det till landsfiskal
utgående förvaltningsbidraget från och med år 1920 tillsvidare
må höjas till 2,500 kronor, samt i anledning därav bevilja erforderligt
anslag å såväl 1920 års tilläggsstat som 1921 års stat.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina förslag
får utskottet hänvisa till motionerna.
Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning
inhämtat statskontorets yttrande, vilket såsom bilaga närslutes detta utlåtande
(Bil. A).
Såsom statskontoret i sitt yttrande påvisat, åsyfta de föreliggande
motionerna en väsentlig förändring av det till landsfiskalerna utgående
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
17
förvaltningsbidragets karaktär, nämligen så, att detsamma skulle vara
avsett icke blott för skrivmaterialier och andra kontorsutensilier utan
även till hyra för kontorslokal med värme och belysning, pensionsavgift
och telefon, ersättning för tings- och diverse andra tjänsteresor samt
lön till tjänstebiträde.
Till vad statskontoret anfört i fråga om ersättning av statsmedel
till landsfiskalerna för hyra av kontorslokal med värme och belysning,
för pensionsavgift och telefon samt för utgifter till tings- och andra
tjänsteresor finner sig utskottet kunna i allmänhet taget uttala sin anslutning.
Att i detta sammanhang och enbart på grund av enskild
motionärs yrkande omlägga grunderna för och innebörden av förvaltningsbidragen,
anser utskottet alltså icke tillrådligt.
Vad härefter angår frågan om beredande på statsverkets bekostnad
av tjänstebiträden åt landsfiskalerna får utskottet, i likhet med statskontoret,
erinra om, att, då frågan härom var föremål för prövning av
1919 års lagtima riksdag, riksdagen ansåg förhållandena inom den nya
landstatsorganisationen icke hava vunnit den stadga, att det vore möjligt
— särskilt med hänsyn till de abnorma tidsförhållanden, som sedan
dess tillkomst varit rådande — att då taga ställning till berörda spörsmål.
Ytterligare utredning rörande denna fråga syntes riksdagen av
behovet påkallad. Detta uttalande finner utskottet alltjämt äga giltighet.
Utskottet, som sålunda funnit sig icke kunna tillstyrka, att landsfiskalerna
erhålla ersättning av statsmedel för de omkostnader, som
nu nämnts, har emellertid, med hänsyn till, att landsfiskalernas förvaltningsbidrag
— särskilt i belysningen av att deras utgifter för skrivmaterialier
och kontorsutensilier under senare åren avsevärt stigit —
måste anses redan vid senaste omregleringen vara lågt satta, ansett sig
böra förorda, att dessa förvaltningsbidrag höjas med 200 kronor eller från
300 till 500 kronor. Denna höjning finner utskottet lämpligen böra träda
i kraft vid nästkommande års ingång. Vid bifall härtill erfordras en höjning
av ordinarie anslaget till fögderiförvaltningarna, nu 2,260,731
kronor, med 97,800 kronor till 2,358,531 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av herrar Linds
och Kjellbergs ifrågavarande motioner
a) besluta, att landsfiskalernas förvaltningsbidrag
skall från och med år 1921 utgå med ett till 500
kronor förhöjt belopp; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 71 käft. (Nr 170—174). 174820 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
b) på grund härav i riksstaten för år 1921 upptaga
ordinarie anslaget till fögderiförvaltningarna med
2,358,531 kronor.
Stockholm den 1 juni 1920.
På statsutskottets vägnar:
A. ANDERSSON.
Närvarande: se under utlåtande nr 170.
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
19
Bil. A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 5 i denna månad har kungl. statskontoret
anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande i anledning av
två inom riksdagen väckta motioner om höjning av landsfiskalernas förvaltningsbidrag.
Till åtlydnad härav får kungl. statskontoret anföra
följande.
Före fögderiförvaltningens omorganisation utgick förvaltningsbidrag
med 300 kronor till kronofogde och med 100 kronor till länsman. Då
vid förvaltningsreformen en del av kronofogdarnas göromål övergick till
länsmännen, vilka samtidigt erhöllo titeln landsfiskaler, höjdes dessas
förvaltningsbidrag till 300 kronor. Dessa förhöjda bidrag voro dock
påtagligen fortfarande avsedda blott för samma ändamål som de förutvarande
förvaltningsbidragen, eller till skrivmaterialier, kontorsutensilier
och dylikt.
De nu föreliggande motionerna åsyfta en väsentlig förändring av
förvaltningsbidragets karaktär, nämligen så, att detsamma skulle vara
avsett, icke blott för skrivmaterialier och andra kontorsutensilier, utan
även till hyra för kontorslokal med värme och belysning, pensionavgift
och telefon, ersättning för tings- och diverse andra tjänsteresor samt
lön till tjänstebiträde. Den väckta frågan är alltså av betydande räckvidd
såväl principiellt som ur kostnadssynpunkt.
Yad först angår de jämförelsevis mindre betydande poster för pensionsavgift
och telefon samt för tjänsteresor, vilka i den vid motionen
nr 65 i första kammaren fogade bilaga beräknats till respektive 400
kronor och 200 kronor, torde böra framhållas, dels att de tjänstemännen
åliggande pensionsavgifter under inga förhållanden torde kunna betraktas
såsom sådana expenser i tjänsten, för vilka ersättning av statsmedel
kan ifrågakomma, dels ock att landsfiskalerna redan i väsentlig omfattning
av statsmedel åtnjuta gottgörelse för tjänsteresor samt för telefonavgifter,
och att frågan om utsträckning av denna rätt icke synes böra
prövas i den ordning och det sammanhang nu ifrågasatts.
Av de kostnader, för vilkas bestridande det höjda förvaltningsbidraget
skulle vara avsett, återstå härefter de i förenämnda bilaga upptagna
posterna: lön till tjänstebiträde, beräknad till 1,800 kronor, och
till hyra för kontorslokal med värme och belysning, beräknad till 500
opaginerad Kontrollera mot PDF
‘JO
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
kronor. Vad sistnämnda post beträffar, torde landsfiskalerna, i likhet
med en hel del andra befattningshavare, i allmänhet hava sin tjänstelokal
förlagd till bostaden; och något rum utöver bostadsbehovet torde
knappast vara för tjänstegöromålen erforderligt, annat än i den mån det
till äventyrs kan behövas för arbetsplats åt tjänstebiträde.
Härav torde framgå, att det är frågan om beredande på statsverkets
bekostnad av tjänstebiträden åt landsfiskalerna, som utgör kärnpunkten
i de nu väckta motionerna.
I denna fråga har kungl. statskontoret yttrat sig i underdånigt utlåtande
den 31 december 1918 angående landsfiskalskårens rekrytering
in. in., återgivet i det vid propositionen nr 303 till 1919 års riksdagfogade
utdrag ur statsrådsprotokollet den 11 mars 1919. Kungl. statskontoret
framhöll i nämnda utlåtande, att behov av tjänstebiträde yppat
sig för landsfiskalerna i riket, men uttalade, att ämbetsverket fann det
vanskligt att på den då föreliggande utredningen bygga något förslag
om statsbidrag till avlönande av dylika tjänstebiträden. Inom civildepartementet
särskilt tillkallade sakkunnige ansågo, att man åtminstone
för det dåvarande borde bortse från landsfiskalernas behov av lättnad i
tjänstearbetet och att, om man således huvudsakligen fäste sig vid behovet,
att för landsfiskalskårens rekrytering tillräckligt antal aspiranter
bereddes tillfälle till stadgad förberedande tjänstgöring å landsfiskalskontor,
det redan föreliggande utredningsmaterialet kunde anses giva
vid handen, att det för ett dylikt ändamål erforderliga anslagsbeloppet
kunde beräknas till 65,000 kronor. Vederbörande departementschef anslöt
sig till de sakkunniges uppfattning, att man i förevarande sammanhang
borde bortse från landsfiskalernas större eller mindre behov av
lättnad i arbetsbördan. Att redan nu, så kort tid efter den nya fögderiförvaltningsorganisationens
genomförande, anställa statsunderstödda biträden
för tillgodoseende av ett dylikt behov, syntes departementschefen
ej böra ifrågakomma och skulle lätteligen kunna medföra konsekvenser,
vilka ej nu kunde överblickas. Däremot faun departementschefen förslaget
om arvoden åt landsfiskalsaspiranter innefatta ett beaktansvärt
uppslag. Men då de nya förhållandena inom landstaten icke ännu syntes
hava vunnit den stadga, att man kunde avgöra, huruvida den föreslagna
vägen till rektyringssvårigheternas avhjälpande borde för framtiden
anlitas, syntes det föreslagna anslaget av 65,000 kronor böra kunna ganska
väsentligt reduceras, nämligen till 30,000 kronor. Riksdagen förklarade
sig emellertid i skrivelse den 4 juni 1919 icke kunna godtaga Kungl.
Maj:ts framställning om statsbidrag till utbildning av landsfiskalsbiträden,
då nämligen riksdagen av den i ämnet lämnade utredningen icke blivit
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
21
övertygad om, att den föreslagna utvägen vore don lämpligaste. Förhållandena
inom den nya landsstatsorganisationen syntes för övrigt ännu
icke hava vunnit den stadga, att det vore möjligt — särskilt med hänsyn
till de abnorma tidsförhållanden, som sedan dess tillkomst varit
rådande — att redan nu taga ställning till berörda spörsmål. Ytterligare
utredning rörande denna fråga syntes riksdagen sålunda av behovet
påkallad.
Av det förestående lärer framgå, att, då icke ens det för 1919 års
riksdag framlagda förslaget om anvisande av ett anslag å 30,000 kronor
till arvoden åt landsfiskalsaspiranter under deras tjänstgöring å landsfiskalskontor
ansetts böra föranleda till någon åtgärd förr än ytterligare
utredning åstadkommits, det nu föreliggande, långt mera vittgående förslaget
om anvisande åt varje landsfiskal i riket av 1,800 kronor för avlönande
av tjänstebiträde torde erfordra närmare utredning, innan det
till prövning upptages. Vid en sådan utredning, som torde kunna äga
rum blott på föranstaltande av Kungl. Maj:t, torde måhända även böra
undersökas, dels i vad mån landsfiskalernas utgifter i och för tjänsten
motvägas av sportelinkomster, dels i vad mån landsfiskalerna kunna
anses för sina tjänstelokaler behöva utrymme utöver vad som erfordras
till bostad, dels ock i vad mån det nu utgående förvaltningsbidraget är
otillräckligt för bestridande av kostnaden för skrivmaterialier och kontorsutensilier.
På grund av vad sålunda anförts, anser kungl. statskonsoret för sin
del resultatet av en dylik utredning böra avvaktas, innan åtgärd vidtages
i det i motionerna angivna syftet.
Stockholm den 18 mars 1920.
PER SÖDERMARK.
C. A:SON LEIJONHUVUD. K. BECKMAN.
N. SPILHAMMAR. GUSTAF ALVE.
A. J. Bagge.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 71 käft. (Nr 170—174.) ms 19 4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.