Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt vissa entreprenörer m. m.

1920-06-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:195, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt vissa entreprenörer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

1

Nr 195.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt

vissa entreprenörer m. m.

(l:a avd.)

Uti tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 64) av herrar 0. Bergqvist och J. Carlsson och den andra

inom andra kammaren (nr 103) av herr S. Welin, har hemställts, att

riksdagen ville ändra formuleringen i sitt år 1919 fattade beslut angående

ersättning till ingenjören Gideon Ericsson för lidna förluster å

byggnadsentreprenad så, att regeringen må kunna utan vidare prövning

till Ericsson omedelbart utbetala det beslutade beloppet kronor 167,407: 49,

och därigenom ytterligare förluster genom räntor in. m. besparas honom.

Vidare har uti en inom första kammaren av herrar J. Olofsson och

J. P. Johansson väckt motion (nr 91) hemställts, att riksdagen ville bevilja

kronor 28,357: 80 i ersättning till byggmästaren P. O. Hellman i

Östersund för lidna förluster som byggnadsentreprenör till följd av

rådande kristid m. m.

Ytterligare har i en inom sistnämnda kammare av herrar A. Ljunggren

och A. Träff väckt motion (nr 166) hemställts, att riksdagen för

sin del måtte tillerkänna byggmästare F. William i Motala i ersättning

för lidna förluster vid utförande av vissa byggnadsarbeten vid uppfostringsanstalten

å Bona ett belopp av kronor femton tusen (15,000).

Slutligen har i en inom andra kammaren av herr S. Liibeck väckt

motion (ur 158) hemställts, att riksdagen ville bevilja ett anslag å högst

kr. 101,117:25 att efter Kungl. Maj:ts beprövande utgå till beredande

av ersättning åt entreprenören för grundläggnings- m. fl. arbeten vid

kasernetablissemanget för Södermanlands regemente i Strängnäs, Granitoch

Beton-A.-B. i Stockholm, för de förluster entreprenören till följd av

rådande kristid lidit genom tillkommen merkostnad utöver den kontraktcrade

entreprenadsumman för ifrågavarande arbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. ti samt. 79 höft. (Nr 195.)

1832 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

Statsutskottet

1938.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I fråga om de väckta motionerna rörande ersättning åt ingenjören

Gideon Ericsson för lidna förluster å byggnadsentreprenad, vilken avsåguppförande

av kasernetablissemang för Västgöta regemente invid Vänersborg,

får utskottet erinra, att såväl 1918 som 1919 års riksdagar på

grund av i ämnet väckta motioner behandlat denna ersättningsfråga.

Vid frågans behandling år 1918 yttrade statsutskottet:

»Enligt utskottets mening bör ersättning för förlust, som entreprenör

lidit på entreprenad, som han åtagit sig gent emot statsverket, kunna

medgivas endast rent undantagsvis, där särskilt tungt vägande skäl härför

kunna anföras. Såvitt utskottet kunnat finna av handlingarna i förevarande

ärende, vill det synas utskottet, som om dylika skäl möjligen här

kunde anses föreligga, och att alltså ersättning skulle kunna åtminstone

delvis tillerkännas ingenjören Ericsson, utan att härigenom mera vittutseende

konsekvenser behöva uppstå. Huruvida förhållandet i verkligheten

är sådant, torde dock endast av Kungl. Maj:t kunna efter verkställd

utredning avgöras. Att eu ansökan i ärendet redan av Kungl.

Maj:t avslagits, sjmes icke utgöra något avgörande hinder mot, att riksdagen

med anledning av de föreliggande motionerna anhåller, att Kungl.

Maj:t tager frågan under förnyat övervägande. Skulle Kungl. Magt vid

sådant övervägande finna, att ersättning bör tilldelas ingenjören Ericsson,

torde jämväl höra på Kungl. Maj:t ankomma att bestämma, med vilket

belopp ersättning skall utgå, dock bör ersättningen enligt utskottets mening

i varje fall icke överstiga 75 procent av den förlust entreprenören lidit

eller, under förutsättning att det i motionerna uppgivna beloppet härav är

riktigt, 167,407 kronor 49 öre. Erforderligt belopp torde kunna utgå av

för uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen

beviljade medel.»

Statsutskottet hemställde med anledning härav, att riksdagen måtte

med anledning av förevarande motioner dels i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning taga under

förnyat övervägande, huruvida och med vilket belopp ersättning må kunna

tilldelas ingenjören Gideon Ericsson för förlust, som han lidit vid uppförande

av Västgöta regementes kasernetablissemang, dels ock medgiva,

att för bestridande av sådan ersättning må av de för uppförande av

kasernetablissemang för femton infanteriregementen beviljade medel tagas

i anspråk ett belopp av högst 167,407 kronor 49 öre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

3

Statsutskottets förevarande framställning bifölls av första kammaren,

men avslogs av andra kammaren, på grund varav ersättningsfrågan för

det dåvarande förföll.

»

Vid behandlingen av ärendet år 1919 yttrade statsutskottet:

»Såsom utskottet i sitt yttrande i ärendet vid dess behandling av

1918 års lagtima riksdag framhållit, bör enligt utskottets mening ersättning

i förevarande fall kunna beredas entreprenören, därest Kungl.

Maj:t vid prövning av ärendet finner sådan böra utgå. Ersättningsbeloppet

bör dock i varje fall icke bestämmas högre än till 75 procent

av den förlust, entreprenören lidit, eller 167,407 kronor 49 öre. Utskottet

har härvid icke ansett sig kunna taga någon hänsyn till, att

entreprenören efter det egentliga byggnadsarbetets avslutande fått vidkännas

särskilda kostnader vid utförande av kompletteringsarbeten. Likaledes

har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka, att ränta å det såsom

förlust upptagna beloppet, såsom av motionärerna ifrågasatts, beräknas.

Erforderliga medel torde böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

genom beviljande av anslag å 1919 års tilläggsstat.»

På grund av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet, att

riksdagen måtte å tilläggsstat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst,

167,408 kronor att efter Kungl. Maj:ts beprövande utgå till beredande

av ersättning åt ingenjören Gideon Ericsson för liden förlust vid uppförande

av Västgöta regementes kasernetablissemang.

Denna statsutskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Vid den närmare utredning, som Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens

förevarande beslut underkastat denna ersättningsfråga, inhämtades

yttranden i ärendet från såväl justitiekanslern som statskontoret.

Justitiekanslern anförde därvid följande:

»Ingenjören Ericsson har till stöd för sin framställning åberopat, att

arbetslöner och materialpris stegrats till en enastående höjd, och att

transportsvårigheter å järnväg uppstått.

De ifrågavarande den 15 februari 1915 och den 8 augusti 1916

(således efter världskrigets utbrott) upprättade kontrakten innehålla icke

någon bestämmelse, som medgiver Ericsson att på grund av stegring i

arbetslöner och i materialpris eller transportsvårigheter å järnväg häva

eu tr epren ad a vtal en.

För tillämpning av 30 § 1 mom. i ovannämnda förordning erfordras

enligt ordalagen, att entreprenören blivit genom naturhinder, olyckshändelse

eller av annan anledning, vilken han ej kunnat förekomma eller

Statsutskottet

1919.

Kungl. Maj:ts

prövning av

ersättningsfrågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

undanröja, urståndsatt att fullgöra sitt åtagande inom föreskriven tid.

I föreliggande fall har varken naturhinder eller olyckshändelse inträffat,

och av annan anledning synes Ericsson så mycket mindre hava blivit

urståndsatt att inom föreskriven tid fullgöra sitt åtagande, som arbetena

faktiskt blivit utförda inom tid, mot vilken anmärkning icke, såvitt

handlingarna utvisa, blivit framställd.

För övrigt lärer stegring i arbetslöner och i materialpris icke i och

för sig urståndsätta en entreprenör att fullgöra sitt åtagande inom föreskriven

tid, utan allenast för honom medföra ökade kostnader. Om de

uppkomna transportsvårigheterna å järnväg saknas närmare utredning:

det kan således icke anses ådagalagt, att dessa svårigheter urståndsatt

Ericsson att fullborda arbetena inom föreskriven tid, vilket varit en

förutsättning för tillämpligheten av ifrågakomna författningsrum.»

I sitt i ärendet avgivna utlåtande yttrade statskontoret:

»Vad först beträffar frågan, huruvida ett beslut om beredande av

ersättning åt ingenjören G. Ericsson för liden förlust vid uppförande av

Västgöta regementes kasernetablissemang kan anses överensstämma med

hittills iakttagen praxis får statskontoret anföra, att av den i ärendet

gjorda utredning framgår, att endast i några få fall under nu rådande

kristid beviljats ersättning för åsamkad förlust vid fullgörande av entreprenad,

och att i dessa fall varit fråga om synnerligen obetydliga byggnadsarbeten

å vissa kronoparker utförda av skogsarbetare eller andra

synnerligen svagt situerade personer. Däremot har, såvitt för statskontoret

är bekant, under den tidsperiod, varom nu är fråga, icke i

något fall beviljats ersättning för dylik förlust åt entreprenörer för större

byggnadsarbeten, ehuru åtskilliga sådana framställningar till Eders

Kungl. Maj:t ingivits. Med hänsyn härtill torde ett medgivande åt

ingenjören Ericsson av den föreslagna ersättningen komma att strida

mot en undantagslöst tillämpad praxis.

Vidkommande de konsekvenser, som ett beslut om beviljande av

ersättning för den i detta fall av entreprenören lidna förlusten skulle

kunna antagas medföra, tillåter sig statskontoret framhålla, att i åtskilliga

av de övriga i den föreliggande utredningen förekommande ganska

talrika fallen, bland vilka ett och annat har att uppvisa en högst betydande

förlustsiffra, utan tvivel kunnat förekomma lika talande skäl

som här för beviljande av ersättning. Därest i detta fall den lidna förlusten

skulle till större eller mindre del täckas, måste man givetvis räkna

med sannolikheten, att flera av de övriga byggnadsentreprenörerna, som

råkat i enahanda belägenhet som ingenjören Ericsson, komme att, med

åberopande av nu förevarande fall, görande gällande anspråk på ersätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

5

ning för sina på grund av entreprenaderna'' lidna förluster, vilka framställningar

då svårligen kunde avvisas.»

Kungl. Magt fann enligt beslut den 23 januari 1920, med hänsyn

till vad utskottet sålunda anfört och vad i övrigt i ärendet förekommit,

ersättning i förevarande fall icke böra utgå.

Utskottet kan visserligen icke underkänna betydelsen av de skäl,

som av statskontoret och justitiekanslern anförts mot utbetalande av

ersättning av nu berörd art. Å andra sidan kunna dock enligt utskottets

mening billighetsskäl anföras för, att staten i viss utsträckning

träder emellan för att hjälpa sådana entreprenörer för statsverkets räkning,

som utan eget förvållande genom inträffade prisstegringar sedan

krigsutbrottet åsamkats stora förluster. Härvid har utskottet icke kunnat

undgå att uppmärksamma, det i fråga om ett flertal entreprenadavtal

mellan enskilda och entreprenörer de senare tillerkänts viss ersättning av

beställarna, då entreprenörerna åsamkats förlust på här angivet sätt.

Då utskottet icke är i tillfälle att pröva, huruvida och i så fall i

vilken utsträckning och under vilka villkor ersättning skulle kunna tänkas

utgå till entreprenörer av angiven art, har utskottet, som ansett, att

frågan om sådan ersättnings utgående bör i sin helhet upptagas till

prövning i ett sammanhang, icke funnit sig kunna tillstyrka de nu framlagda

motionerna. Utskottet anser sig emellertid böra förorda, att frågan

upptages till noggrann undersökning och utredning. Vid en dylik utredning,

där jämväl med affärslivet förtrogna personer torde böra medverka,

lärer enligt utskottets mening böra upptagas till prövning samtliga

ansökningar av ifrågavarande slag, som till vederbörande myndigheter

inkommit före 1919 års utgång, ävensom inom riksdagen väckta

motioner i hithörande frågor.

När en sådan utredning föreligger, och de ekonomiska konsekvenserna

i ersättningsfrågan följaktligen kunna överblickas, torde resultatet

av utredningen böra föreläggas riksdagen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och i

så fall i vad mån och under vilka villkor ersättning

bör beredas de entreprenörer för statsverkets räkning,

som utan egen förskyllan på grund av efter krigsutbrottet

inträffade prisstegringar åsamkats förluster,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. (i samt. 79 käft. (Nr 195.) 1832 20 2

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 195.

b) förklara, att de av herrar Bergqvist och Carlsson,

Welin, Olofsson och Johansson, Liibeck samt Ljunggren

och Träff i ämnet väckta motionerna må anses

besvarade genom vad här ovan anförts och föreslagits.

Stockholm den 8 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. It. Kvarnzelius, J. Nilsson i Skottlandshus, N. A.

Nilsson, H. F. Lamm, Ollas A. Encsson, H. M. Bäckström, J. L. Widell, C. G. Ekman,

O. U. B. Olsson, O. Bergqvist, E. A. Hallin och J. Nilsson i Malmö samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O.

H:son Waldén, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, W. Bäckström, C. B.

Jansson i Falun, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle, O. Nilsson i Örebro, S. E. J.

Lubeclc och J. JD. Norman.

Reservation:

av herrar J. Nilsson i Skottlandshus, O. A. Ericsson, O. U. B.

Olsson och J. D. Norman, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om

avslag å de i ärendet väckta motionerna.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.