Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om statsinlösen av Södra Dalarnes järnväg och handelen Rättvik—Mora av Gävle—Dala järnväg. ^.e ay

1920-04-20 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:72, Utlåtande i anledning av väckt motion om statsinlösen av Södra Dalarnes järnväg och handelen Rättvik—Mora av Gävle—Dala järnväg. ^.e ay

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 72.

1

Nr 72.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1920 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om statsinlösen av

Södra Dalarnes järnväg och handelen Rättvik—Mora av

Gävle—Dala järnväg. ^.e ay(j ^

Uti en inom andra kammaren väckt, till statsutskottet för förberedande

behandling hänvisad motion (nr 205) har herr H. Hansson i Rättvik

hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära vidtagande av omedelbara åtgärder för statsinlösen av Södra

Dalarnes järnväg och bandelen Rättvik—Mora av Gävle—Dala järnväg.

I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionen.

Motionären har framhållit, hurusom genom den redan verkställda

statsinlösen av Mora—Vänernsbanan och Orsa—Sveglinjen samt dessa

bansträckors sammanförande med Inlandsbanan det torde få anses givet,

att en förbindelseled måste sökas från Mora till lämplig punkt på norra

stambanan, exempelvis Storvik eller Krylbo. Sådana förbindelser funnes

redan till bägge de nämnda platserna i Gävle—Dala och Södra

Dalarnes järnvägar. Men så länge dessa vore enskilda bolags företag,

hade ju staten liten eller ingen möjlighet att öva inflytande på trafikförhållandena

å dessa linjer. Det hade också visat sig, att allt sedan

Södra Dalarnes järnväg framdrogs till Rättvik, dessa båda bolag i förblindad

iver att vålla varandra avbräck så gott som fullständigt åsidosatt

allmänhetens berättigade krav på lätta och bekväma förbindelser.

Detta framginge med all önskvärd tydlighet av en blick på tidtabellerna

för de båda järnvägarna. Vid Rättvik, som utgör förbindelsestationen,

framträdde missförhållandet starkast. Ingen som helst förnuftig plan

vis å vis tågtiderna å de båda järnvägarna funnes. Det förefölle nästan,

som om respektive trafikförvaltningar uteslutande drivits av önskan att

ordna förhållandena till trafikanternas förargelse. Vad för övrigt Södra

Dalarnes järnväg anginge, syntes det, som om bolaget ej skulle vara i

besittning av förmåga att över huvud ordna trafiken nöjaktigt för de

bygder, den berör. Från befolkningens sida växte också allt mer och

mer kravet på ett statens ingripande i form av inlösen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 40 käft. (Nr 72—74.) 1337 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 72.

Utskottets

yttrande
-

Gentemot vad motionären sålunda anfört, vill utskottet erinra, att

Gävle—Dala och Södra Dalarnes järnvägar — jämte ett antal andra

banor — sedan flera år tillbaka äro förenade till en gemensam trafikförvaltning.

Om det oaktat trafikförhållandena å dessa båda järnvägar

icke av vederbörande trafikanter befinnas vara tillfredsställande, torde enbart

denna omständighet, allraminst under nuvarande statsfinansiella situation,

som nödvändiggör de största inskränkningar på alla områden,

icke kunna anses motivera, att staten inlåter sig på så ekonomiskt vittomfattande

åtgärder, som en statsinlösen av de i motionen omförmälda bansträckorna

skulle innebära.

Med hänsyn härtill och då det därjämte torde kunna förutsättas,

att det intresse, som från statens och det allmännas sida möjligen kan

befinnas föreligga för att dessa järnvägslinjer övertagas av staten, tillfyllest

skall beaktas av den för frågor av liknande natur den 13 september

1918 tillsatta kommittén med uppdrag, bland annat, att verkställa

utredning angående ett mera allmänt förstatligande av Sveriges

järnvägar, har utskottet ansett sig böra avstyrka det av motionären i

ämnet gjorda förslaget.

Utskottet hemställer,

att herr H. Hanssons förevarande motion icke må

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 april 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvamzelius, G. J. G. Swartz, J. Nilsson

i Skottlandshus, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, Ollas A. Ericsson, 11. M. Bäckström, J. L.

Widell, G. G. Ekman, O. U. B. Olsson, O. Bergqvist och J. Nilsson i Malmö samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge,

P. Nilsson i Bonarp, O. H:son Waldén, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd,

TF. Bäckström, G. R, Jansson i Falun, J. Erlansson, O. Nilsson i Örebro, S. E. J. Liibeck

och K. A. TF. Björck.

Reservation:

av herr Ollas A. Ericsson.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.