Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 24 § i lagen om ekonomiska föreningar.

1921-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:14, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 24 § i lagen om ekonomiska föreningar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad

lydelse av 24 § i lagen om ekonomiska föreningar.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson*, Rogberg, Edw. Larson*,

K. G. Westman, greve Spens, J. T. Larsson, Carl Johansson*, P. A.

Hansson, Pettersson i Bjälbo*, Hederstierna, Svedberg*, Strid och

Billqvist.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 74, som behandlats av första lagutskottet, har herr örne hemställt,

att riksdagen måtte besluta för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 24 § i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 24 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

I förening med ändamål att bereda bostäder åt medlemmarna eller

anskaffa lokaler för medlemmarnas yrkesutövning och dylikt, må ej utan

föreningssammanträdets bemyndigande den, som äger företräda föreningen,

föryttra eller med inteckning för gäld belasta dess fasta egendom, med mindre

föryttring av fast egendom enligt stadgarna ingår i föremålet för föreningens

verksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

5

Donna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt däri

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk Författningssamling.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört följande:
»Lag

om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911 stadgar i 24 §:

”Utan föreningssammanträdes bemyndigande må ej den, som äger företräda

föreningen, föryttra dess fasta egendom, med mindre föryttring av fast egendom enligt

stadgarna ingår i föremålet för föreningens verksamhet, ej heller må han utan

sådant bemyndigande med inteckning för gäld belasta dylik egendom.”

Någon motsvarande bestämmelse ingick icke i den tidigaste föreningslagen,

lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni

1895. I sitt förslag till reviderad föreningslag hade emellertid 1905 års aktiebolagskommitté

i 22 § infört en bestämmelse av följande lydelse:

”Styrelsen må ej föryttra eller upplåta nyttjanderätt till all föreningers egendom

eller den väsentligaste delen därav, med mindre bemyndigande därtill givits å

sammanträde. Ej heller må styrelsen utan sådant bemyndigande bestämma löneförmåner

åt tjänsteman i föreningen, där denne tillika är styrelseledamot.”

Stadgandet ifråga var analogt med samma kommittés förslag till ny

aktiebolagslag, 59 §, och hade tydligen införts i föreningslagen av hänsyn

till kongruensen mellan de båda lagarna. I prop. nr 54 till riksdagen 1910

rörande holagslagstiftningen lät chefen för justitiedepartementet kommitténs

ifrågavarande förslag inflyta som 66 § i aktiebolagslagen. Lagutskottet vid

samma riksdag hade emellertid en annan uppfattning om bestämmelsens lämplighet

och uteslöt den ur sitt förslag till lagtext. Riksdagen stannade vid

samma mening som utskottet. I den likaledes vid riksdagen 1910 förelagda

propositionen med förslag till lag om föreningar förekom den ifrågavarande

bestämmelsen i 34 §. Lagutskottet opponerade sig icke i detta fall, men omformulerade

paragrafen så, att den kom att innefatta förhud allenast mot föryttring

av fast egendom utan föreningssammanträdets hörande. Hela lagförslaget

förkastades emellertid av riksdagen. I prop. 35 till följande års riksdag

erhöll bestämmelsen ifråga det innehåll 24 § i föreningslagen nu har

och godkändes i denna form av riksdagen.

Någon hållbar motivering för den skillnad, som sålunda gjorts mellan

styrelsens befogenhet i ett aktiebolag och en ekonomisk förening, har jag ej

kunnat finna. Intet verkligt skäl att ställa förenings fasta egendom i en helt

annan klass än dess övriga tillgångar torde heller kunna utfunderas utom

beträffande ett enda väl avgränsat fall. En särskild grupp av föreningar har

till ändamål att bereda medlemmarna bostäder eller anskaffa lokaler för

deras yrkesutövning eller samvaro (bostads- och byggnadsföreningar). I

s. 6 Kontrollera mot PDF

Forsta lagutskottets utlåtande Nr 14.

6

detta speciella fall är föreningen bildad just för att innehava fast egendom.

och medlemmarna ha anslutit sig till föreningen för att genom dess medverkan

åt sig på lämpliga villkor trygga förfoganderätten över viss del av

egendomen. De numera så vanliga bostadsföreningarna tillkomma ofta så.

att en husägare tager initiativet till de i huset boende hyresgästernas sammanslutning

i en ekonomisk förening, över vilken han själv på olika vägar

kan utöva ett visst inflytande. Här är det törhända olämpligt, att styrelsen

under alla förhållanden äger laglig befogenhet att försälja eller med inteckning

för gäld belasta föreningens fastighet, ehuru förtänksamma föreningsmedlemmar,

om också lagen lämnade full frihet i detta avseende, hade möjlighet

att genom stadgarna eller avtalsvis skapa nödiga garantier. I alla övriga

fall tillgodoser bestämmelsen ifråga intet förnuftigt syfte, men vållar de

mycket stora ekonomiska föreningar, som numera finnas i vårt land. avsevärda

besvär och kostnader. Det är exempelvis knappt görligt för en riksorganisation

med medlemmar i flera hundra av landets kommuner att för

intecknande av fastighet sammankalla extra sammanträde, vilket, om det skall

bli effektivt som medlemskontroll. med nuvarande resekostnader går till tiotusentals

kronor och dessutom på grund av kallelsetiden förorsakar långt

dröjsmål. Ett förmånligt fastighetsförvärv kan på grund härav omöjliggöras,

om nämligen för dess finansiering fordras upptagande av lån mot inteckning.

Paragrafens första del, som handlar om försäljning av fastighet, är mindre

hindersam, enär den lätt kan kringgås. En förening, som vill bereda sin styrelse

samma rörelsefrihet som aktiebolagsstyrelserna åtnjuta, behöver nämligen

för att sätta paragrafen ur kraft i avseende å fastighetsförsäljning endast

i sina stadgar angiva, att föreningen, utom det egentliga syftet, har till

ändamål att föryttra fast egendom. Av denna utväg ha redan åtskilliga större

föreningar begagnat sig, tvingade av hänsyn till sin ekonomi. Rätten för

styrelsen att på egen hand föryttra föreningens fasta egendom medför dock

icke rätt att utan föreningssammanträdets hörande medgiva inteckning för

gäld i samma egendom, ehuru belåning är en långt mindre betydelsefull åtgärd

än försäljning. Hur inkonsekvent lagstiftningen är på denna punkt,

framgår även därav, att styrelsen, om föreningen bildar ett särskilt fastighetsaktiebolag

i stället för att direkt äga sina fastigheter, har rätt att utan

föreningssammanträdets hörande försälja samtliga aktier i fastighetsbolaget,

men därjämte, tack vare sitt inflytande över bolaget, kan låta försälja dess

fastigheter eller belasta dem med inteckning för gäld utan att föreningsmedlemmarna

ens behöva erhålla kännedom därom genom föreningens räkenskaper.

Så länge de ekonomiska föreningarna voro relativt små och ej i större

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

7

utsträckning behövde skaffa egna fastigheter för sin verksamhet, hade bestämmelserna

i den anförda 24 § föga betydelse. Sedan förhållandena ändrats

i berörda avseende, framträder ett starkt behov av lagändring, vilken

kan ske så mycket lättare som berörda paragraf varken står i sammanhang

med någon annan bestämmelse i lagstiftningen eller är av den beskaffenhet,

att övergångsbestämmelser eller viss frist före ikraftträdandet erfordras.>

I likhet med motionären finner utskottet det kunna ifrågasättas, utskottet

huruvida det föreligger något verkligt behov av ett allmänt förbud för ekonomisk

förenings styrelse att avyttra eller med inteckning för gäld belasta

föreningens fasta egendom. Å andra sidan har, enligt vad motionären påvisat,

det nu gällande förbudet i berörda hänseende vållat föreningarna ej

ringa kostnader och besvär. Härtill kommer, att styrelses befogenhet att

genom föryttring eller inteckning disponera över fast egendom, tillhörig

juridisk person, i lag reglerats på ett mycket skiftande sätt för olika slag

av juridiska personer. Någon inskränkning beträffande styrelsens befogenhet

i förevarande hänseende finnes sålunda ej föreskriven i fråga om

aktiebolag. Enligt lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor äger däremot sjukkassas

styrelse väl inteckna men icke utan sjukkassesammanträdes bemyndigande

föryttra sjukkassas fastighet (39 §). Beträffande understödsföreningar

åter stadgas i lagen om dylika föreningar den 29 juni 1912 — såsom

i fråga om de ekonomiska föreningarna — förbud för styrelsen att utan

föreningssammanträdes bemyndigande såväl inteckna som avyttra föreningens

fasta egendom (26 §). Att sålunda låta särskilda regler uti förevarande

avseende gälla för olika slag av juridiska personer synes givetvis

böra förekomma allenast om förhållandenas egen natur nödvändiggöra

en dylik ordning. Att på grund av nu åberopade skäl omedelbart skrida till

lagändring i motionens syfte synes dock utskottet ej kunna tillstyrkas,

enär vid frågans avgörande även andra på frågan inverkande förhållanden

synas böra komma under utredning. Härvid torde sålunda böra undersökas,

bland annat, huruvida ej särskilda regler kunna vara av behovet påkallade

för en speciell grupp av ekonomiska föreningar, de s. k. bostads- och byggnadsföreningarna.

Det synes nämligen, på sätt motionären jämväl gjort

gällande, kunna ifrågasättas, huruvida ej styrelsen för dylik förening,

vilken bildats just för att innehava fast egendom och åt sina medlemmar

trygga förfoganderätten över viss del av fastigheten, lämpligen bör erhålla

en mindre omfattande befogenhet med avseende å dispositionen över

föreningens fasta egendom än styrelserna för övriga ekonomiska föreningar.

Vid den sålunda ifrågasatta undersökningen synes jämväl böra tagas under

övervägande, huruvida icke ändringar böra vidtagas jämväl i de här ovan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 14.

omförmälda lagarna om sjukkassor och om understödsföreningar, så att enhetliga

bestämmelser erhållas uti förevarande avseende.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion,

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i vilken

omfattning det i 24 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar meddelade förbudet för den, som äger

företräda föreningen, att föryttra eller med inteckning

för gäld belasta föreningens fasta egendom, ävensom motsvarande

bestämmelser i lagarna om sjukkassor och om understödsföreningar,

må kunna upphävas, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockhoun den 25 februari 1921.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

STOCKHOLM

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri 1921

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:75 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 24 § i lagen om ekonomiska föreningar. s. 5 i texten