Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i lagen om adoption.

1921-02-25 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:15, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i lagen om adoption.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar

i lagen om adoption.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson*), Högberg, Edw. Larson*),

K. G. Westman, greve Spens, J. T. Larsson, Carl Johansson*), Pettersson

i Bjälbo*), Engberg, Hederstierna, Svedberg*), Strid, Löfgren*) i Stockholm

och Billqvist.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad

motion, nr 209, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Kant

hemställt, att riksdagen för sin del måtte besluta dels sådan ändring i

gällande adoptionslag, att andra släktingar till ett adoptivbarn än bröstarvingar

uteslutas från arvsrätt till förmögenhet, som adoptivbarn bekommit

från adoptant, samt att härvid i stället adoptantens släktingar

förklaras arvsberättigade efter adoptivbarn, dels ock att vid arvsrätt i

andra fall efter adoptivbarn adoptanten och hans make, om denne är

medadoptant, erhålla rätt till arv före andra adoptivbarnets släktingar än

bröstarvingar.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sina ifrågavarande

yrkanden, får utskottet hänvisa till motionen.

Genom lagen om adoption den 14 juni 1917 har frågan, huruledes

och med vad verkan någon må upptaga annan såsom sitt barn vunnit

rättslig reglering. Beträffande adoptionens rättsverkan i arvsrättsligt

hänseende gäller enligt berörda lag, att adoptivbarn lika med äkta barn

tager arv efter adoptanten, dock utan att inkräkta på bröstarvinges

laglott (14 §). Denna arvsrätt, som övergår på adoptivbarnets bröstarvingar,

är ock förenad med rätt till laglott (15 §). Adoptanten tager

däremot ej arv efter adoptivbarnet utom i det fall, att detta ej efterlämnar

någon arvsberättigad släkting (17 § 2 st.). Denna regel är dock

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 9 Käft, (Nr 15.) 464 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutslcottets utlåtande Nr 15.

i ett fall av stor praktisk betydelse underkastad modifikation. Det

stadgas nämligen (17 § 1 st.), att, om adoptivbarn på grund av arv

eller testamente erhållit egendom efter adoptant och barnet dör utan att

efterlämna bröstarvinge, så äger, där barnet är adopterat av makar och

en av dem lever efter, denne samt eljest adoptantens bröstarvingar rätt

att före arvsberättigade släktingar taga arv efter barnet till så stor del

av kvarlåtenskapen, som i värde motsvarar vad barnet bekommit efter

''adept au ten.

I den nu förevarande motionen hemställes om ändring i två hänseenden

i ovan omförmälda bestämmelser. Motionären yrkar sålunda,

dels att andra släktingar till ett adoptivbarn än bröstarvingar skola uteslutas

från arvsrätt till förmögenhet, som adoptivbarn bekommit från

adoptant, samt att härvid i stället adoptantens släktingar må förklaras

arvsberättigade efter adoptivbarn, dels ock att vid arvsrätt i andra fall

efter adoptivbarn adoptanten och hans make, om denne är medadoptant,

skola erhålla rätt till arv före andra adoptivbarnets släktingar än bröstarvingar.

Beträffande förstnämnda yrkande framhåller motionären, att ovannämnda

stadgande i 17 § första stycket adoptionslagen kan medföra, att ett

adoptivbarns köttsliga föräldrar samt andra släktingar till detsamma,

vilka personer i allmänhet ej tagit annat än den nödtorftigaste vård om

barnet och som önskat bliva sin försörjningsskvldighet kvitt, kunna få

ekonomisk fördel av adoptionsförhållandet. Att dylika personer skulle

kunna komma i besittning av större eller mindre del av adoptantens

förmögenhet, anser motionären ej överensstämma med billighet och rättvisa,

och han framhåller, att personer med förmögenhet, som skulle vara

benägna att adoptera barn, med hänsyn till berörda bestämmelse i stor

utsträckning droge sig för detta.

Enligt det för 1917 års riksdag framlagda förslaget till adoptionslag

skulle adoptant äga att taga arv efter adoptivbarnet blott i det fall,

att barnet saknade arfberättigad släkting. Någon modifikation för här

ovan berörda fall, då fråga är om egendom, som adoptivbarnet bekommit

efter adoptanten, fanns däri ej upptaget. I en vid nämnda års riksdag

av herr Alexanderson väckt motion (I: 95) framhölls emellertid, att förslagets

arvsregler medförde vissa betänkliga konsekvenser, och anförde

motionären till utveckling härom bland annat:

»Det vanligaste fallet av adoption torde bliva det, att barnlösa _ makar

gemensamt adoptera ett spätt fosterbarn. Dör nu efter skedd adoption ena

maken, tager adoptivbarnet arv; dör kanske snart därpå adoptivbarnet, går detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 15.

:s

arv, liälften av de adopterande makarnas bo, till barnets släkt, kanske till ganska

avlägsen släkting. Eu sådan sakernas utveckling kan adoptanten ej ens genom

testamente förebygga annat än delvis. Laglottsrätten liigger hinder härför. Har

-— för att taga ett praktiskt viktigt exempel — den avlidne maken i testamente

förordnat, att den efterlevande skall sitta i orubbat bo, kan detta bliva omintetgjort.

På helt andra förutsättningar är onekligen de naturliga egna barnens

arvs- och laglottsrätt uppbyggd. — Det inträffar vidare som bekant ej sällan, att

makar, som upptagit fosterbarn, sedermera få ett eller flera egna barn. Aven

för detta fall framstår det som en till adoption föga uppmuntrande utsikt, att

en del av boet skall frångå familjens kvarlevande medlemmar och tillfalla helt

utomstående med rätt för dessa att påkalla skifte.

Dessa allt annat än tilltalande konsekvenser hava icke heller kunnat undgå

att ådraga sig uppmärksamhet. Sålunda blevo de föremål för överläggning vid

Sveriges advokatsamfunds årsmöte år 1914 och framkallade hos talrika deltagare

i diskussionen betänkligheter samt yrkande om ändring. Det är ej heller ovanligt

att höra praktiserande jurister, vilkas råd vid ordnande av adoptionsfrågor

kan förväntas ofta bliva inhämtat, uttrycka den uppfattning, att man i regel måste

ställa sig avrådande från steget att adoptera, om förslagets arvsregler i sitt nuvarande

skick upphöjas till lag.

Fråga blir då huru ifrågavarande olägenheter bäst kunna undanröjas. Vid

advokatsamfundets nyssnämnda årsmöte samlade man sig kring den tanken, att

adoptivbarns laglottsrätt borde bortfalla. Detta synes dock vara att kasta ut barnet

med badvattnet. Det är tvivelsutan en riktig tanke, att åtgärden att genom

adoption införliva ett fosterbarn med en ny familj ock bör medföra åt barnet en

tryggad och med de egna barnens närmast jämförlig ställning inom denna nya

familj, även i arvshänseende. Å andra sidan har laglottsrättens borttagande

ingen verkan i åsyftad riktning i andra fall, än då adoptanten verkligen upprättat

testamente, som utesluter adoptivbarnet från arvsrätt eller som förbinder

den med vissa villkor.

Däremot vill det synas, att inga avgörande betänkligheter kunna anföras

mot eu bestämmelse, som föreskriver, att i den mån adoptivbarn på grund av

lag eller testamente tagit arv efter adoptant, skall ur adoptivbarnets eget dödsbo

utgå motsvarande värde till den ännu kvarlevande av två. adopterande makar och

till adoptantens bröstarvingar, om sådana vid adoptivbarnets frånfälle finnas.

Ett dylikt stadgande medgiver vidmakthållande av de grundsatser, varpå det

kungl. förslaget i arvsfrågan är uppbyggt, och innebär blott en mindre modifikation

däri, vilken emellertid enligt mitt förmenande är både rättvis och ägnad att

medverka till förtroendefullt anlitande av adoptionsinstitutet. Konsekvensen

kunde måhända synas fordra att stadgandet utsträckes att gälla även det fall,

att adoptivbarns bröstarvingar enligt 14 § 2 stycket bekommit arv efter adoptanten.

För detta fall gälla dock ej med nämnvärd styrka de ovan anförda synpunkterna.

Det kungl. förslaget har ej heller för sin del tagit motsvarande konsekvens

i det undantagsfall, där enligt 17 § adoptant tager arv efter adoptivbarn.»

Lagutskottet (utlåtande nr 29) förklarade sig vara ense med motionären

därom, att en ändring i förslaget i det syfte, som i motionen

angivits, borde komma * till stånd. Därigenom torde, yttrade utskottet,

de olägenheter, som, på sätt i motionen påvisats, vore förenade med

förslagets bestämmelser i arvsrättsligt hänseende, bliva avhjälpta. Och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 15.

på hemställan av utskottet antog riksdagen det nuvarande första stycket

av 17 §, för vars innehåll ovan redogjorts.

Av vad sålunda anförts framgår, att ifrågavarande av motionären

framställda spörsmål så sent som år 1917 varit föremål för en ingående

prövning. Om också, på sätt motionären anfört, någon gång skulle

förekomma, att personer underlåta att adoptera barn av fruktan, att deras

kvarlåtenskap skall komma att tillfalla andra adoptivbarnets arvingar

än bröstarvingar, finner utskottet dock vid angivna förhållande tillräcklig

anledning ej föreligga att nu företaga ändring i en bestämmelse, som

av statsmakterna vid lagens antagande ansetts ägnad att på ett tillfredsställande

sätt reglera ifrågavarande spörsmål.

Till stöd för sitt bär ovan intagna yrkande, att adoptanten — i

andra fall än dem, som avses i 17 § 1 stycket — skall äga taga arv

efter adoptivbarn före andra barnets släktingar än bröstarvingar, anför

motionären, att adoptivbarn ofta ej äga kännedom om sina verkliga föräldrar

och i allt fall sällan torde komma att göra anspråk på arv efter

dem samt att dessutom adoptivbarnets uppfostran påkostas och ombesörj

es av adoptanten.

Beträffande denna del av motionen får utskottet erinra därom, att

man vid tillkomsten av ifrågavarande lagstiftning ansåg angeläget att

söka förebygga, att adoption skulle komma till stånd på grund av beräkning

bos adoptanten att därigenom för egen del vinna någon ekonomisk

fördel. Om sådan beräkning skulle komma att spela någon mera

avgörande roll, vore det nämligen att befara, att adoptionen icke komme

att motsvara vad därmed främst borde avses, eller att bereda barnet ett

gott föräldrahem. Av förnämligast dessa skäl ansågs adoptanten böra

såsom regel uteslutas från arvsrätt efter adoptivbarnet.

Enligt utskottets uppfattning är ifrågavarande lagbestämmelse sålunda

väl motiverad, och någon ändring i densamma synes förty ej böra

ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1921.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.