Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av patronatsrätt m. m.

1921-02-25 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:17, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av patronatsrätt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om upphävande av patronatsrätt m. m.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson *), Rogberg, Edw. Larson *),

greve Spens, J. T. Larsson, J. P. Johansson *), Carl Johansson *), Pettersson

*) i Bjälbo, Hederstierna, Svensson i Betingetorp, Löfgren *) i Stockholm,

Johanson®) i Hallagården och Billqvist.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 23 december 1920 dagtecknad, till lagutskott

hänvisad proposition, nr 21, vilken behandlats av första lagutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av

i statsrådet och lagrådet förda protokoll jämte bilagor, föreslagit riksdagen

att antaga följande lagförslag:

l:o) Förslag

till

Lag om upphävande av patronatsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

19 kap. 12—16 §§ kyrkolagen och vad eljest finnes stadgat stridande

mot nedanstående bestämmelser upphöra att gälla den 1 januari 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 1 avd. 11 käft. (Nr 17—18.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

I sammanhang härmed upphöra följande rättigheter:

1) rätt att såsom patronus kalla innehavare av ordinarie prästerlig

tjänst i församling ävensom den befogenhet att tillsätta annan tjänst

inom församlingen, som må vara förenad med dylik kallelserätt;

2) annan särskild rätt i fråga om tillsättande av ordinarie prästerlig

tjänst i församling, som må tillkomma enskild person;

3) patronus tillkommande rätt att förvalta kyrkan med dess inkomster

och egendom.

2 §•

Då patronus tillkommande kallelserätt till kyrkoherdetjänst upphört

efter vad i 1 § sägs, skall kyrkoherde i motsvarande fall tillsättas

på det sätt, att, sedan förslag blivit upprättat och val ägt rum efter

vad i lagen den 9 december 1910 angående tillsättning av prästerliga

tjänster är stadgat, Konungen skall äga att till tjänsten utnämna antingen

eu av de å förslaget uppförda eller ock, utan hinder av eljest

gällande stiftsband, annan till kyrkoherdetjänst behörig präst, vilken

såsom sökande anmält sig hos Konungen.

Varder församling, i vilken patronus ägt kallelserätt till kyrkoherdetjänst,

i pastoratsgemenskap förenad med annan församling, i vilken

kyrkoherde tillsättes efter vad i allmänhet är stadgat, skall den utnämningsrätt,

som efter vad nyss är sagt tillkommer Konungen, i samma

omfattning gälla kyrkoherdetjänsten i det nybildade pastoratet; dock

äger Konungen, på framställning av till pastoratet hörande församling,

i vilken kyrkoherde tillsatts efter vad i allmänhet är stadgat, efter domkapitlets

hörande förordna, att tjänsten skall tillsättas i sistnämnda

ordning.

Beträffande tillsättning av kyrkoherdetjänst, till vilken annan särskild

rätt än kallelserätt tillkommer enskild person, samt i fråga om

tillsättning av annan i 1 § avsedd tjänst än kyrkoherdetjänst ävensom

i avseende å förvaltningen av kyrkan med dess inkomster och egendom

gälle efter patronatsrätts upphörande vad i allmänhet är stadgat.

3 §•

Med kallelserätt förenad rätt till kyrkotionde eller annan kyrkoinkomst

skall från och med den 1 januari 1922 övergå å församlingen,

varefter å kyrkotionde skall tillämpas förordningen den 14 oktober 1898

angående avskrivning av den från viss jord inom Skåne med flera provinser

utgående kyrkotionde. Patronus tillkommande rätt till kronotionde

och andra nu ej . nämnda rättigheter av ekonomisk natur skola

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17. 3

från samma, tidpunkt upphöra ocli skall ifråga om sådan kronotionde

gälla vad därom särskilt stadgas.

Med kallelserätt förbunden skyldighet ifråga om kyrkas byggande

eller underhåll, avlönande av tjänstinnehavare eller annan skyldighet

av ekonomisk natur skall upphöra från och med den 1 januari 1922, ändå att

skyldigheten må vara patronus ålagd i gällande löneregleringsresolution.

Beträffande fullgörandet av vad skyldigheten avsett gälle därefter vad

allmänhet är stadgat eller Konungen för visst fall förordnar.

4 §•

Anser patronus, att han på grund av patronatsrättens upphörande

är berättigad att utfå ersättning för förlust av behållen inkomst eller

att återfå eller erhålla gottgörelse för gåva eller kostnad, som stått i

samband med patronatsrättens uppkomst eller blivit av dess innehavande

föranledd, framställe, vid äventyr av talans förlust, före den 1 januari

1923 anspråk därå hos den i 5 § omförmälda förlikningsnämnd.

Anser församlingen, att patronus är pliktig utgiva något av vad

han i denna egenskap uppburit, eller vill församlingen eller kronan

framställa anspråk i fråga om fast egendom, som i samband med patronatsrätten

kommit i patronus’ besittning, vare lag som i första stycket sägs.

5 §•

För behandling av anspråk, som i 4 § avses, tillsätter Konungen

en av tre personer bestående förlikningsnämnd.

Nämnden har att söka åvägabringa överenskommelse rörande

framställda anspråk. Varder överenskommelse ej träffad, skall nämnden

avgiva utlåtande, innefattande avgörande av framställda anspråk. Om

dagen för utlåtandets avgivande skall dessförinnan meddelande sändas

dels till parterna i rekommenderade brev, dels ock till pastorsämbetet

för uppläsande nästa söndag i församlingens kyrka. Den, som ej nöjes

med utlåtandet, äge inom nittio dagar från dess avgivande till den

hovrätt, inom vars domvärjo församlingen är belägen, instämma klander

däremot. Till den del utlåtandet ej sålunda klandras, vinner det giltighet

såsom lagakraftägande dom.

Kostnaderna för förlikningsnämnd en skola gäldas av statsmedel.

Närmare bestämmelser angående det i denna paragraf avsedda

förfarandet meddelas av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

6 §•

Om patronatsrätten har egenskap av fideikommiss, skall ersättning,

som enligt denna lag varder tillerkänd patronus, nedsättas hos

Konungens befallningshavande i avbidan å Konungens besked, huru

därmed skall förfaras.

2:o) Förslag

till

Lag om upphävande av § 7 i ridderskapets och adelns privilegier den

16 oktober 1723.

Härigenom förordnas, att § 7 i ridderskapets och adelns privilegier

den 16 oktober 1723 skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen att

starka principiella skäl tala för patronatsrättens upphävande. Det strider

mot nutida rättsuppfattning, att tillsättandet av prästerliga befattningshavare

utövas av enskild person. Detta missförhållande blir så mycket

mer framträdande, som denna tillsättningsrätt såsom ett accessorium är

knuten vid ägandet av en viss fastighet. Under den tid, då patronatsrätterna

tillkommo, framstod detta icke såsom något anmärkningsvärt.

Själva ägandet av större jordegendomar var då i huvudsak förbehållet

adeln; och med äganderätten till dessa egendomar följde en mängd frioch

rättigheter av olika slag — även av rent offentlig-rättslig natur, såsom

domsrätt och bestraffningsrätt i viss omfattning. Det var adeln ensam

förbehållet att såsom innehavare av de högsta ämbetena deltaga i rikets

styrande; och på grund av sin bildning och sin ställning i övrigt i förhållande

till övriga samhällsklasser, särskilt på landsbygden, framstodo de adliga

innehavarna av de stora jordegendomarna såsom de naturliga utövarna

av funktioner, som eljest skulle hava ankommit på statens organ eller

utövats av medborgarna i gemen. Den från den kanoniska rätten här
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17. 5

stammande grundsatsen, att grundandet av en kyrka eller andra mera

betydelsefulla uppoffringar gentemot kyrka eller prästerskap berättigade

givaren och hans efterträdare å egendomen att vara kyrkans särskilda

skyddsherrar med befogenhet tillika att tillsätta dess präst, fann därför

en naturlig jordmån i de rådande samfundsförhållandena.

Nu äro förhållandena i många avseenden helt annorlunda. Jordens

bundenhet vid vissa släkter med vad därav följer av känsla för ställningens

förpliktelse har i stor utsträckning upphört. Jordegendomarna

gå numera ofta i handel och äro för innehavarna ej sällan endast en

penningplacering. I stor omfattning hava de egendomar, med vilka

patronatsrätt är förenad, övergått å bolag. Om och i den mån utvecklingen

kommer att fortgå i denna riktning, torde de missförhållanden,

som nu någon gång redan förekommit med avseende å patronatsrättens

utövande, ej kunna undgå att mera framträda. I varje fall finnes ju

icke någon garanti för att de erforderliga förutsättningarna för ett rätt

utövande av ifrågavarande funktion alltid skola vara tillfinnandes hos

ägaren av en viss jordegendom. Församlingsbegreppets utveckling samt

bortfallandet av enskilda privilegier och företrädesrättigheter samverka

till att låta patronatsrätten numera framstå såsom ett institut, fullständigt

stridande mot nutida rättsuppfattning.

Till dessa rent principiella skäl för patronatsrättens upphävande

knyta sig även flera andra skäl, som tala i samma riktning. Att kyrkooch

kronotionden ännu kvarstå i de församlingar inom de forna danska

provinserna, där s. k. lukrativ patronatsrätt tillkommer patronus, måste

anses såsom ett stort missförhållande. Härigenom vilar beskattningen

i dessa församlingar på helt andra grunder än de eljest gällande, och

denna beskattning kommer även i det avseendet att framstå såsom

oegentlig, att medlen måste betalas, även om behov därav för bestridande

av kyrkliga utgifter ej föreligger. Då förvaltningen av de influtna tiondemedlen

liksom av andra kyrkoinkomster ligger helt i patronus’ händer

och varje verklig kontroll däröver saknas, blir det anmärkta missförhållandet

än mera framträdande.

För patronatsrättens upphävande talar ytterligare ett skäl av mera

praktisk art, som närmare utvecklas i propositionen. De bestående

patronatsrätterna utgöra nämligen ett stort hinder för genomförande av

de planerade ändringarna i den kyrkliga indelningen, vilket särskilt

gäller Skåne, där ett mycket stort antal patronatsrätter finnas och där

även ganska vittgående ändringar i pastoratsindelningen ingå i den

planerade omorganisationen.

Frågan om patronatsrättens upphävande har stått på dagordningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

i snart hundra år, utan att frågan kunnat få sin lösning. Orsaken härtill,

har varit, att man ansett hinder av rättslig art föreligga för institutets

avveckling på lagstiftningens väg. Man har gjort gällande, att

patronatsrätten innefattade en del av äganderätten till en fastighet och

därför icke kunde utan patronus’ samtycke berövas honom. Då emellertid

institutets upphävande ansetts önskvärt, har man inskränkt sig

till att söka på överenskommelsens väg få de bestående rättigheterna

avvecklade. Denna väg har emellertid icke lett till målet.

Med denna åsikt om patronatsrättens rättsliga karaktär har emellertid

senare brutits, och torde den i propositionen utvecklade uppfattningen

om att den patronella kallelserätten är en rätt av offentligrättslig

natur, som på lagstiftningens väg kan upphävas, numera vara

tämligen allmänt omfattad. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning.

I fråga om de i patronatsrätten ingående delarna av privaträttslig natur

är det ju givet, att något rättsligt hinder icke kan föreligga för avveckling

av dessa delar under förutsättning att ersättning gives för rättens

verkliga värde.

I fråga om sättet för avveckling av patronatsrättsinstitutet kunna

givetvis olika vägar tänkas och hava även varit ifrågasatta. I Kungl.

Maj:ts skrivelse till 1920 års kyrkomöte föreslogs — i överensstämmelse

med de linjer för frågans lösning, som utstakades vid ärendets behandling

inför Kungl. Maj:t under 1902 — att den patronella kallelserätten

skulle, vare sig den vore förenad med rätt att uppbära tionden m. m.

eller icke, genom särskild lag upphävas, därvid tillika vissa med kallelserätten

förenade förpliktelser skulle upphävas samt vissa ersättningsfrågor

skulle regleras — allt frågor utan omedelbart samband med de lukrativa

delarna av patronatsrätten. Den föreslagna lagen innehöll icke några

bestämmelser för avveckling av dessa delar av patronatsrätten, men det

förutsattes, att samtidigt med utfärdandet av en lag om upphävande av

kallelserätten ett särskilt förlikningsförfarande skulle anordnas i ändamål

att söka få även dessa delar avvecklade. Det av kyrkomötet antagna

lagförslaget innehåller emellertid även bestämmelser i detta ämne. Enligt

detta förslag skola samtliga till den lukrativa delen av patronatsrätten

hänförliga rättigheter och förpliktelser upphöra samtidigt med

kallelserätten, varefter bedömandet av de anspråk, som i anledning

härav kunna framställas, i första hand skall ankomma på en särskilt

för ändamålet tillsatt förlikningsnämnd, bestående av tre av Konungen

därtill utsedda personer. Om denna nämnd ej kan åvägabringa förlikning

mellan de intresserade parterna, skall nämnden framlägga ett utlåtande,

innefattande avgörande av framställda anspråk, varefter det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

skall stå part fritt att inom viss tid, vid äventyr av sin talans förlust,

instämma klander mot utlåtandet till domstol med hovrätt såsom forsta

instans. Av skäl, som angivas i propositionen, innehåller lagförslaget

icke några materiella regler för anspråkens bedömande utan förutsattes

detta bedömande skola ske efter allmänna rättsgrundsatser och omständigheterna

i varje särskilt fall.

Det nu nämnda förfarandet är avsett att komma till tillämpning även

i fråga om de anspråk på ersättning för vissa i samband med patronatsrätten

stående gåvor och kostnader, som tilläventyrs kunna framställas

i anledning av upphävandet av icke-lukrativ patronatsrätt.

Då utskottet finner det angeläget, att allt vad till patronatsrätten

hörer snarast bringas att upphöra och de föreslagna reglerna för denna

avveckling synas vara ägnade att väl tillgodose alla berättigade intressen

i samband med avvecklingen, har utskottet icke någon erinran

att framställa mot dessa regler.

Enligt det för kyrkomötet framlagda förslaget skulle efter den

patronella kallelserättens upphörande de tjänster, denna rätt gällt, tillsättas

i vanlig ordning, d. v. s. att i fråga om prästerliga befattningshavare

1910 års lag om tillsättning av prästerliga tjänster skulle tilllämpas.

Det av kyrkomötet antagna och för riksdagen nu framlagda

lagförslaget innehåller däremot bestämmelser om en ny särskild ordning

för tillsättning av de kyrkoherdetjänster, som förut tillsatts i patronell

ordning. Enligt 2 § i det föreliggande lagförslaget skulle dessa tjänster

tillsättas av Kungl. Maj:t, dock sedan förslag, predikoprov och val i vanlig

ordning föregått. De skäl, som legat till grund för kyrkomötets

beslut, hava i dess skrivelse till Kungl. Maj:t utvecklats och har även

föredragande departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 23 december 1920 angivit, varför han ansett sig kunna tillstyrka

ett biträdande av kyrkomötets beslut. Utskottet, som icke anser, att

det bör uppställas någon oeftergivlig fordran på enahanda ordning för

tillsättning av alla prästerliga tjänster, vill framhålla, att ett återupplivande

i denna form av de regula gällen icke kommer att sakna

sitt värde i vissa fall. Utskottet utgår därvid, liksom departementschefen,

från den förutsättningen, att stort avseende alltid kommer att

fästas vid församlingens val, så att den prästman, som vid detta vunnit

en avgjord anslutning framför andra, även i regel kommer att bliva av

Kungl. Maj:t utnämnd.

Under åberopande av det ovan anförda och då utskottet icke har

någon erinran att göra mot de särskilda bestämmelserna i lagförslagen,

hemställer utskottet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

l:o) att riksdagen måtte för sin del bifalla det

i förevarande proposition intagna förslaget till lag om

upphävande av patronatsrätt m. m.

2:6) att riksdagen måtte för sin del bifalla det

i förevarande proposition intagna förslaget till lag om

upphävande av 7 § i ridderskapets och adelns privilegier

den 16 oktober 1723.

Stockholm den 25 februari 1921.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation

av herr Hederstierna, som anfört:

»I likhet med den åsikt, som blivit uttalad i den kungl. propositionen,

anser även jag, att den del av patronatsrätten, som utgöres av jus

vocandi, är av offentlig-rättslig natur, och att därför staten är berättigad

att överflytta denna rätt till annan utan att i anledning därav utgiva

någon ersättning till nuvarande innehavare av densamma. Emellertid

lärer man icke kunna frånse de förhållanden, varunder nämnda del av

patronatsrätten tillkommit. I ett vid propositionen fogat, av numera

hovrättsrådet Gunnar Beskow upprättat lagförslag i förevarande ämne

var stadgat, att om boställe skänkts till församlingen eller annan kostnad

till dess förmån blivit gjord under uttryckligt förbehåll om ifrågavarande

rätts uppkomst eller fortsatta bestånd, skulle rättens innehavare

äga att av församlingen erhålla ersättning med värdet av vad sålunda

utgivits. Kungl. Maj:ts föreliggande förslag däremot innehåller icke

något direkt stadgande i förevarande ämne, utan förklarar allenast, att

om någon anser sig berättigad till ersättning för uppoffringar, som

gjorts för kallelserättens erhållande eller i samband därmed, så skall

han erhålla ersättning härför, om han framställer sitt anspråk inom viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

<)

Första lagutskottets utlutande Nr 17.

tid. Han erhåller följaktligen genom detta sistnämnda förslag ingen

annan rätt än han redan har, om patronatsrätten berövas honom, och i

sak innehåller stadgandet därför icke annat än eu preklusionsbestämmelse.

För min del kan jag icke ansluta mig till något av dessa förslag.

Det är tydligt att dessa patronatsrätter tillkommit pa sa sätt, att det vid

tiden för deras tillkomst var allmänt känt att om en person gjort någon

särskild uppoffring för en församling, skänkt ett boställe för kyrkoherden,

byggt en kyrka eller på annat sätt i avsevärd mån befordrat

ett kyrkligt ändamål, så tillerkände Kungl. Maj:t honom och efterföljande

ägare av hans fastighet patronatsrätt i församlingen. När personen i

fråga gjorde dessa uppoffringar, så visste han följaktligen vilken förmån

han därefter skulle erhålla, och det var säkerligen denna förmån som

framkallade uppoffringen. När staten nu fråntager en sådan persons

efterträdare i patronatsrätten denna rätt, så synes det mig icke böra

ifrågakomma att staten så gör utan att samtidigt återställa den egendom

som givits i samband med rättens förvärvande eller denna egendoms

värde. Ett motsatt förfarande synes mig icke vara förenligt med

vad man har rätt att fordra av en stat.

Då jag således icke kan ansluta mig till förevarande stadgande i

Kungl. Maj:ts förslag, och detta utgör en av hörnstenarna i förslaget,

nödgas jag hemställa om avslag å Kungl. Maj:ts proposition.))

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 1 avd. Il haft. (Nr 17 18.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:76 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om upphävande av patronatsrätl in. in. a1 i texten