Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny konkurslag in. m.

1921-04-05 · 157 sidor, varav 135 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 135 av 157 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny konkurslag in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till ny konkurslag in. m.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman *), Alexanderson, Rogberg,

Edw. Larson, K. G. Westman, greve Spens, J. T. Larsson, C. Johansson,

Hederstierna, Svedberg,*) Strid, Söderberg, Löfgren i Stockholm,

Thore och Karlsson i Vätö.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering-.

Genom en den 17 december 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 4, vilken behandlats av första lagutskottet, har

Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet hållna protokoll föreslagit riksdagen att antaga här nedan

omförmälda förslag till

1) konkurslag;

2) lag om nja konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackordsförhanäling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär
skilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 712 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarvagörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad l}''delse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva;

21) lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni

1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Någon meningsskiljaktighet kan enligt utskottets uppfattning knappast

råda därom, att vår gällande konkurslagstiftning är behäftad med

synnerligen svåra brister. De principiellt sett viktigaste och i praktiken

mest kännbara av dessa torde väl vara: svårigheten att utan tidsutdräkt

få en på obestånd kommen gäldenär i konkurs, de allt för snäva gränserna

för återvinningsrätten, de ofta oproportionerligt höga konkurskostnaderna,

förvaltningskontrollens bristande effektivitet samt saknaden av

föreskrifter om tvångsackord utan konkurs. Men till dessa knyta sig

ett stort antal sakliga brister av mindre vittgående beskaffenhet, såsom

att bestämmelser till förhindrande av obehöriga kvittningsanspråk saknas,

att sysslomännen icke äga att fullfölja talan i mål angående tvistigt

fordringsanspråk samt att konkursförvaltningen icke är pliktig att underrätta

borgenärerna om för dem betydelsefulla omständigheter. Därtill

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22. ">

kommer konkurslagens rent tekniska bristfällighet, som gör att såväl

konkursförvaltningarna som domstolarna i många fall sakna erforderlig

ledning vid bedömandet av uppkommande spörsmål.

Liksom det i främsta rummet är köpmännen, som bliva lidande, då

en gäldenär kommer på obestånd, är det också köpmännen, som framför

andra fått känning av de brister, varmed vår konkurslagstiftning är

behäftad, och kravet på en reform av densamma har också från början

rests från köpmanshåll. Sålunda ingick Sveriges allmänna handelsförening

under år 1894 till Kungl. Magt med en framställning, vari bl. a.

ändringar påkallades i olika delar av konkurslagen, och i riksdagen

väcktes under tiden till år 1905 ett stort antal motioner, företrädesvis

av näringsidkare, om partiella ändringar i nämnda lag. Varken handelsföreningens

framställning eller motionerna resulterade emellertid i några

mera betydelsefulla ändringar i gällande rätt. År 1905 omlades i viss

mån reformsträvandena, i det att uti en nämnda år i andra kammaren

av herr C. J. F. Ljunggren väckt motion eu allmän revision av konkurslagen

påkallades. Motionen, som delvis tillstyrktes av lagutskottet,

vann visserligen icke riksdagens bifall, men då herr Ljunggren påföljande

år med instämmande av åtskilliga andra ledamöter av andra kammaren

upprepade sin motion, beslutade riksdagen i anledning av densamma

och på förslag av lagutskottet att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Magt måtte taga under övervägande, i vilka avseenden

gällande konkurslag tarvade en omarbetning, därvid även frågan

om införande i vår rätt av bestämmelser om ackordsförhan äling utan

konkurs borde tagas under omprövning, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill detta övervägande kunde giva anledning. Riksdagens

skrivelse föranledde tillsättandet av 1907 års konkurslagstiftningskommitté,

vars förslag till ny konkurslag m. m. framlades år 1911.

Sedan nämnda förslag överarbetats av två inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga, vilkas betänkande avgavs under år 1919, samt

undergått granskning i lagrådet, blev det nästlidet år genom proposition

förelagt riksdagen. Propositionen avstyrktes av första lagutskottet, som

i stället hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Magt ville, efter verkställd utredning, för riksdagen

framlägga dels förslag till ändring i nu gällande konkurslags bestämmelser

om konkursgrunderna och återvinning till konkursbo i huvudsaklig

överensstämmelse med det framlagda förslaget i dessa delar och

dels förslag till lag om ackordsförhandling utan konkurs. Utskottets

förslag vann icke riksdagens bifall; riksdagen beslöt att med förmälan,

att propositionen icke kunnat av riksdagen godkännas, i skrivelse till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville, efter verkställd utredning,

framlägga dels förslag till ny konkurslag i huvudsaklig överensstämmelse

med det för riksdagen framlagda förslaget, dock att därvid frågan

om konkursförvaltningen borde tagas under förnyad omprövning, och

dels förslag till lag om ackordsförhandling utan konkurs.

Sedan därpå förslaget under år 1920 undergått förnyad överarbetning

av sju inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga samt de av de

sakkunniga under hösten samma år framlagda ändringsförslagen, efter

remiss till lagrådet, av detta lämnats utan anmärkning, har förslaget i

år åter förelagts riksdagen.

I särskilda, till utskottet ställda framställningar hava Stockholms,

Göteborgs, Malmö, Gävle, Sundsvalls och Norrköpings köpmannaföreningar

förordat ett antagande av ifrågavarande proposition.

Stockholms köpmannaförenings framställning är av följande lydelse:

»Styrelsen för Stockholms köpmannaförening anhåller härmed vördsamt

att få bringa till lagutskottets kännedom, att vårt lands köpmannakretsar

med tillfredsställelse erfarit, att Kungl. Maj:t förelagt innevarande

riksdag proposition med förslag om ny konkurslagstiftning. De grunder,

på vilka detta förslag byggts, särskilt beträffande förvaltningens organisation,

överensstämma till fullo med den uppfattning, om vilken köpmanskretsarna

ganska enhälligt samlat sig. Många önskemål, som sedan

årtionden omfattats beträffande de trängande reformkraven på detta område,

skulle genom förslagets upphöjande till lag förverkligas. Det med

konkurslagen förbundna förslaget till lag om ackordsförhandling utan

konkurs, vilket skulle åt köpmannaföreningarnas ackords- och konkursavdelningars

betydelsefulla verksamhet på detta område giva nödig

stadga och säkerhet samt i många fall möjliggöra dylika ackordsavtal,

då de nu i brist på lagstiftning stranda, måste under nu inträdda kristid

hälsas som synnerligen välkommet. Till belysning angående behovet

just nu av denna lagstiftning må anföras, att antalet inom Stockholms

köpmannaförening inkomna fall, som utgöra föremål för dylik

ackordsförhandling, under sista kvartalet 1920 uppgått till 102 stycken

mot 44 år 1919 och 24 år 1918. Under januari månad 1921 hava icke

mindre än 80 fäll inkommit. Behovet av denna lagstiftning gör sig

därför allt mera gällande. På grund härav får styrelsen för Stockholms

köpmannaförening härmed uttala sin livliga förhoppning, att ifrågavarande

lagkomplex måtte vinna riksdagens bifall.»

De övriga köpmannaföreningarna hava i huvudsak uttalat sig på

enahanda sätt som Stockholms köpmannaförening. Göteborgs köpmans
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

förening har därvid upplyst, att under innevarande år till den 4 februari

föreningens biträde för vinnande av underhandsackord påkallats i 42

fall, under det att under januari 1920 sådant biträde påkallats i allenast

5 fall, samt att antalet av föreningen behandlade ackordsärenden under

fjärde kvartalet åren 1918, 1919 och 1920 utgjorde respektive G, 16

och 87.

Innan utskottet övergår till ett bedömande av förslaget, vill utskottet Redogörelse

i korthet redogöra för de viktigare nyheterna i detsamma. fJraiag,''^

Möjligheterna att snabbt få en gäldenär, som kommit på obestånd, Konieur»ia<jsi

konkurs hava ökats. Detta resultat når förslaget i första hand däri- f"ikap.

genom, att det i huvudsak avskaffar det nu gällande systemet med ett

fåtal ovillkorliga konkursgruuder och i stället upptager ett allmänt stadgande,

enligt vilket gäldenär på yrkande av borgenär skall försättas i

konkurs, om gäldenären på grund av inträffade omständigheter — vissa

sådana angivas såsom exempel — måste antagas vara på obestånd. I

samma riktning verkar, att borgenär, vars fordran icke är förfallen, jämställts

med borgenär, vars fordran förfallit till betalning, samt att kravet

på att borgenärens fordran skall vara klar uppgivits. Av särskild betydelse

är därvid, att borgenär, vars fordran undergått viss, icke slutgiltig

prövning, t. ex. fastställts genom icke laga kraftägande dom, befriats

från skyldigheten att föra bevisning om sin fordringsrätt. En av de

svåraste olägenheterna av gällande bestämmelser består nämligen däri,

att gäldenären kan genom att fullfölja talan mot dom, varigenom betalningsskyldighet

ålagts honom, under lång tid förhindra, att borgenärens

fordran blir klar, och sålunda fördröja konkursens utbrott. Konkursansökningsförfarandet

har gjorts lika för land och stad, vilket möjliggjorts

genom att ärendet handlägges av en särskild konkursdomare.

Såsom sådan fungerar på landet häradshövdingen och i stad en ledamot

av rätten.

Åter vin ningsreglerna hava skärpts. Gåva är enligt förslaget under- ^ Avkastad

återvinning, om den icke skett mer än etthundraåttio dagar

före konkursansökningens ingivande; för borgenärerna oförmånliga avtal

och i 36 § 2 och 4 mom. av gällande konkurslag behandlade transaktioner,

varigenom viss borgenär obehörigen gynnats, skola återgå, om

de icke ägt rum mer än sextio dagar före nämnda tidpunkt. Vidare bär

gynnande av borgenär genom betalning av förfallen gäld underkastats återgång,

om betalningen icke skett mer än trettio dagar före konkurs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

kap.

6

ansökningens ingivande samt borgenären vid betalningens mottagande

ägde skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd,

eller kännedom om konkursansökningen.

Beträffande tillsättandet av konkursförvaltare bibehålies borgenärernas

valrätt, som dock inskränkts därigenom att dels fordringarna på

borgenärsmajoritet något skärpts och dels konkursdomaren förklarats

skyldig att tillse, att till förvaltningens handhavande olämplig person

icke utses till förvaltare, för vilket ändamål konkursdomaren fått sig

ålagt att, om borgenärernas val fallit på en olämplig person, med underkännande

-av valet själv tillsätta förvaltare. Rätten att bestämma förvaltarnas

antal har överflyttats från borgenärerna till konkursdomaren,

som icke äger tillåta, att mer än en förvaltare utses, därest han ej med

hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltningen oundgängligen

böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen

nödvändigt, att mer än en förvaltare utses. Realisationen av boet skall

börja tidigare än nu, nämligen efter första borgenärssamrnanträdet, som

i allmänhet hålles efter tre till fem veckor, medan realisationen nu får

påbörjas först efter inställelsedagen, d. v. s. efter två till fyra månader.

Fordringarna på rättens ombudsmans kompetens hava ökats, varjämte

domarebiträden och rådstuvurättstjänstemän förklarats icke kunna utses

till rättens ombudsmän. Rörande rättens ombudsmans kontrollverksamhet,

särskilt kassakontrollen, lämnas noggranna föreskrifter, vartill för närvarande

motsvarighet saknas. Där någon borgenär därom framställer

yrkande vid det tillfälle, då förvaltaren utses, skall av borgenärerna ett

särskilt kontrollorgan, de s. k. granskningsmännen, tillsättas. Syftet

härmed är närmast tillvaratagandet av borgenärsminoritetens rätt. Ansvaret

för förvaltningsåtgärderna har starkare koncentrerats hos förvaltaren

genom att borgenärernas beslutanderätt i förvaltningsfrågor

inskränkts till att avse endast vissa viktigare frågor; i samband härmed

ävensom för att möjliggöra eu mera intresserad förvaltningskontroll har

rättens ombudsmans deltagande i avgörandet av förvaltningsfrågor utvidgats.

Befogenheten att bestämma förvaltarens arvode har överflyttats

till rätten, som ock har att, utan föregående förslag av borgenärerna,

bestämma vad som skall tillkomma rättens ombudsman. Arvode

må av rätten icke sättas till högre belopp än som med avseende å

det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts,

samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Förslå lagutskottets utlutande Nr 22. 7

De nu stadgade inskränkningarna i gäldenärens rörelsefrihet under

konkursens första tid hava lindrats. Gäldenärseden har omformulerats i

syfte att låta dess innebörd klarare framstå för den edgångspliktige.

Bevakningstiden (anslagstiden) har förkortats från två å fyra månader

till fyra å tio veckor. Rättens ombudsman har förklarats pliktig att

till borgenär, mot vars bevakning anmärkning framställts, översända avskrift

av anmärkningsskrift i vad den avser bevakningen. Förvaltaren

har berättigats att å konkursboets vägnar fullfölja talan i mål rörande

tvistigt fordringsanspråk; dock blir förvaltaren, i överensstämmelse med

vad förslaget stadgar angående inledande av rättegång, gent emot boet

ansvarig för kostnad och skada på grund av fullföljden, där denna skett

utan rättens ombudsmans samtycke. Till skydd mot obehöriga kvittningsanspråk

stadgas, att kvittningsrätt ej tillkommer borgenär, som

senare än å sextionde dagen före konkursansökningen antingen fått fordran

å gäldenären å sig överlåten eller satt sig i skuld hos denne, därest

borgenären vid överlåtelsen eller skuldsättningen häftade i skuld till,

resp. hade fordran hos gäldenären samt hade skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Rättens ombudsman har fått sig ålagt att tillsända borgenärerna särskilda

meddelanden om utdelningsförslags framläggande, därvid varje i

ett sådant förslag upptagen borgenär skall erhålla underrättelse om den

utdelning, som är för honom beräknad i förslaget.

Ackordsförslag må ingivas även sedan realisationen av konkursboets

egendom påbörjats; dock får ett dylikt ackordsförslag icke hindra

realisationens fortgång, om ej viss större sannolikhet för dess antagande

förefinnes.

Till förhindrande av att borgenärer med tvivelaktiga fordringar obeliörigen

öva inflytande på val och andra på borgenärernas avgörande

beroende förvaltningsfrågor stadgas, att fordran, som blivit ogillad genom

domstols icke laga kraftägande utslag, ävensom fordringar, som uppenbarligen

äro ogrundade, icke medföra rösträtt samt att den, som i fråga

rörande boets förvaltning mot bättre vetande utövat rösträtt för oriktig

fordran, är underkastad ansvar. De prioriterade borgenärernas inflytande

inskränkes genom bestämmelsen, att sådana borgenärer icke må

vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande boets förvaltning

i den män deras rätt icke är beroende av frågans utgång.

4 kap.

5 kap. och

19 §.

6 kap.

7 kap.

S kap. och

214 §.

s. 8 Kontrollera mot PDF

9 kap.

För »laget till

lag om

ackordsrätt

andling utan

konkurs.

Övriga lagförslag.

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Ett förenklat och mindre kostsamt förfarande införes i träffa om

sådana konkurser, i vilka anledning finnes till antagande, att till kostnadernas

bestridande erforderliga medel saknas. Nämnda förfarande

består huvudsakligen däri, att kungörelse om konkursen utfärdas och att

gäldenärsed upptages.

Den föreslagna lagen om ackordsförhandling utan konkurs avser att

under offentlig myndighets kontroll åvägabringa tvångsackord utan konkurs.

Förslaget är byggt på följande principer. Gäldenärens bo skall

genomgås av en utav konkursdomaren förordnad god man, som har att

upprätta bouppteckning ävensom avgiva skriftlig berättelse rörande boets

tillstånd jämte yttrande rörande det av gäldenären framställda ackordsförslagets

antaglighet. Förfarandet får ej inledas, därest icke en viss

större sannolikhet för att ackord kan komma till stånd förefinnes; det

fordras nämligen, att, sedan gode mannens berättelse och yttrande tillställts

samtliga i bouppteckningen upptagna borgenärer, förslaget på förhand

tillstyrkts av borgenärernas flertal och att detta flertal disponerar

två tredjedelar av fordringarnas totalbelopp. Sedan den offentliga ackordsförhandlingen

inletts, hava borgenärerna att anmäla sina fordringar samt

att därefter inför en av konkursdomaren tillsatt rättens ombudsman slutgiltigt

rösta om förslaget. För ackordsförslags antagande fordras liksom

i konkurs antingen att alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om

förslaget och att dessa borgenärer anmält två tredjedelar av de anmälda

fordringarnas totalbelopp eller ock att förslaget vunnit fyra femtedels

majoritet efter såväl antal som fordringsbelopp. För att ackord skall

bliva giltigt fordras därjämte liksom i konkurs, att detsamma fastställes

av rätten, som vid fastställelsefrågans prövning har att tillse, att minoritetens

rätt icke obehörigen åsidosättes. Under förhandlingen bibehåller

gäldenären rådigheten över boet. Garantin mot att han ej missbrukar

denna förmån gives därigenom, att han under förhandlingen är utsatt

för risken att bliva försatt i konkurs; dock är borgenärernas rätt att under

förhandlingen påkalla konkurs underkastad vissa inskränkningar.

De övriga lagförslagen innehålla huvudsakligen sådana ändringar i

gällande författningar, som nödvändiggjorts genom förslagen till konkurslag

och till lag om ackordsförhandling utan konkurs. Bland självständiga

nyheter må nämnas, att oredlighet mot borgenärer lagts under

allmänt åtal och att allmän åklagare berättigats att efter angivelse föra

talan om ansvar för vårdslöshet mot borgenärer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Förda lagutskottets utlåtande Nr 22. 9

Vid den granskning, som utskottet underkastat förslagen, har, så

vitt fråga är om de delar därav, som icke röra förvaltningen, enighet

rått därom, att förslaget härutinnan är den nuvarande konkurslagen väsentligt

överlägset och i stort sett tillfredsställer de krav, som skäligen

kunna ställas på en modern konkurslagstiftning. Vad särskilt angår

förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs, är det enligt utskottets

uppfattning byggt på riktiga principer och väl ägnat att fylla

det behov, som på detta område förefinnes.

Beträffande åter frågan om konkursförvaltningen finner utskottet,

att, ehuru den förnyade omprövning, som sedan föregående riksdagägnats

lagförslaget i denna del, icke bidragit att belysa hithörande spörsmål

ur några nya synpunkter, härigenom likväl erhållits ytterligare stöd

för den meningen, att ett överflyttande från borgenärerna till domstolsmyndighet

av befogenhet att utse förvaltare — även om en sådan anordning

principiellt vore att förorda — i varje fall icke lämpligen kan

genomföras med nuvarande organisation av vårt domstolsväsende.

Enligt utskottets mening är det ställt utom tvivel, att våra underdomare

icke med gällande domstolsorganisation kunna betungas med

uppdraget att tillsätta konkursförvaltare och vad därav följer, däribland

skyldigheten att fullgöra eu icke obetydlig del av den kontrollverksamhet,

som enligt förslaget tillkommer rättens ombudsman. I viss mån

måste ock den obenägenhet härför, som visat sig hos domarkåren själv,

ävensom den misstro mot en dylik anordning, som kommit till uttryck

inom affärslivet tillhörande kretsar, anses utgöra praktiska hinder mot

förverkligandet av tanken att nu bereda domstolsmyndighet en bestämmande

inverkan på förvaltningen alltifrån förvaltarvalet.

Vid sådant förhållande och då en omorganisation av våra domstolar-,

varigenom antydda betänkligheter skulle undanröjas, icke ännu på många

år är att förvänta, har det för utskottets ställning till förslaget i denna

del varit av avgörande betydelse, huruvida lagförslaget såsom en helhet

betraktat erbjuder väsentliga fördelar framför gällande lag och huruvida

det är av särskild vikt, att de förbättringar, som förslaget medför, må

skyndsamt träda i verket. I fråga om förslagets överlägsenhet vid jämförelse

med 1862 års konkurslag i andra hänseenden än rörande förvaltningen

har utskottet redan här ovan uttalat sig. Men även i fråga

om konkursförvaltningen synes förslaget, särskilt efter införandet under

den sista sakkunnigutredningen av vissa skärpningar i förut föreslagna

bestämmelser, förete ett framsteg. Den konkursdomaren tillagda befogenheten

att öva kontroll över förvaltarvalet i syfte att förhindra tillsättandet

av olämpliga förvaltare bör, rätt handhavd, kunna göra ett

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd, 14 höft. (Nr 22.) n-j ai ■>

t tst.ottct

angående

förslagen i

allmänhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

slut på de missförhållanden, som i dylikt avseende på sina håll råda,

Och genom att mer än en förvaltare ej må tillsättas annat än i undantagsfall

samt att konkursarvodena skola bestämmas av rätten bör en ej

oväsentlig nedsättning av konkurskostnaderna kunna vinnas.

Men framför allt stärkes utskottet i sin mening om att lagförslaget

bör tillstyrkas av det förhållande, att genomförandet av eu konkurslagsreform

icke tål uppskov. Det nuvarande tillståndet inom vårt affärsliv

och de ekonomiska utsikterna för den närmaste framtiden äro sådana,

att ett ytterligare uppskov med den nya lagstiftningen knappast vore

försvarligt. Konkursernas antal befinner sig sedan slutet av förra året

i mycket starkt stigande, och i stor utsträckning gälla konkursutredningarna

realisation av betydande tillgångar.

Till belysning av de nuvarande förhållandena må här lämnas uppgifter

för tiden från och med den 1 januari 1919 till och med utgången

av februari månad detta år angående dels antalet konkurser, dels antalet

och beloppen av de utav notarii publici på grund av utebliven

betalning protesterade accepterade och egna växlar och dels antalet hos

köpmannaföreningarna i Stockholm och Göteborg anmälda betalningsinställelser

av köpmän.

.

Månad

i

Konkursernas

antal

V ä

x e 1 p r o t e s

ter

Betalnings-

instiillelser

1919

1920

1921

1919

1920

1921

antal

belopp i kr.

antal jbelopp i kr.

antal

belopp i kr.

1919

1920

1921

‘

Januari...........

161

223

319

2,164

4,122,236

1

2,862 | 6,343,799

5,951

13,426,778

23

39

112

Februari.........

176

180

395

2,202

4,651,064

2,643 j 5,836,075

6,411

14.070,607

29

26

150

Mars .............

184

196

—

2,978

6,400.459

3,128 | 6,278,996

—

39

24

—

1 April..............

179

187

—

2,939

7,204,928

3,130 4,783,429

—

41

31

—

Maj................

228

215

—

3,194

6,884,141

3,273 I 5,195,551

-

—

30

25

—

Juni...............

213

198

—

3,098

6,873,378

3,531 4,722,950

—

—

14

26

—

Juli...............

214

208

—

3,188

6,361,915

3,803 j 6,177,943

—

—

16

20

—

Augusti..........

128

142

—

2,940

5,696,118

3,542 5,075,226

-

—

12

25

—

i September.......

255

213

—

2,563

4,553,543

3,617 6,349,710

-

—

16

25

—

Oktober..........

231

244

—

3,037

4,414,566

4,218 | 7,878,876

—

—

15

31

—

November........

223

260

—

2,539

5,706,744

4,144 | 7,928,033

—

—

11

50

—

December........

179

291

—

2,786

6,674,202

5,171 10,807.946

—

—

i 24

58

—

Summa

2.364 2,557 714

33,628

69,543,294)43,032 77,378,534 12,362

27,497,385

270

380

262 1

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första ha/utskottcts utlåtande, Nr tiH. 11

På grund av vad i det föregående anförts anser sig utskottet böra

i princip förorda ett godkännande av propositionen.

I fråga om vissa detaljbestämmelser bär utskottet dock funnit ändringar

erforderliga, varjämte utskottet beträffande andra ansett sig böra

särskilt angiva de skäl, som föranlett utskottet att ansluta sig till propositionen.

Flärför lämnas i det följande redogörelse vid varje särskild

paragraf.

1. Förslaget till konkurslag.

2-3 §§•

Då i 3 § särskilda konkursgrunder stadgats för köpmän, har därigenom

till synes en avvikelse gjorts från den princip, som kommit till

uttryck i 2 § och vilken innebär, att endast det verkliga obeståndet

bör föranleda konkurs. Avvikelsen är emellertid endast skenbar. De

omständigheter, som i 3 § statuerats såsom speciella, ovillkorliga konkursgrunder

äro nämligen sådana, att det regelrätt står i en köpmans

makt att undvika dem, därest han ej är på obestånd. En dylik uppfattning

har också beträffande betalningsinställelse på åtskilliga ställen

kommit till uttryck i gällande lagstiftning, såsom i 13 kap. 4 § giftermålsbalken

och 39 § i lagen om köp och byte av lös egendom. Enligt

utskottets uppfattning tala vägande praktiska skäl för den anordning,

som i propositionen föreslås. Vikten av att konkursen inträder så

snabbt som möjligt är väsentligt större, då det gäller en köpman, av

vars obestånd i allmänhet en relativt stor krets träffas, än då det är

fråga om en annan gäldenär. Man bör därför, i den mån det kan ske,

förhindra, att eu köpman, som kommit på obestånd, erhåller möjlighet

att genom vilseledande uppgifter, t. ex. genom att framlägga en oriktig

redogörelse för sin ställning, förhala konkursansökningens behandling

och sålunda fördröja konkursens utbrott. För köpmanskåren torde det

ock vara av värde, att köpmans skyldighet att omedelbart träda i konkurs

i fall, varom här är fråga, otvetydigt fastslås. Att märka är för

övrigt, att förslaget på förevarande punkt nära ansluter sig till gällande

rätt, av vars föreskrifter härutinnan någon olägenhet icke försports.

Stadgandet i 3 § innefattar, att en legal presumtion om att köpman

är på obestånd föreligger, därest han i fäll, som i paragrafen angivas,

inställt sina betalningar eller underlåtit att betala viss gäld. Fresumtionen

förfaller givetvis, såsom jämväl i paragrafen utsäges, om gäldenären

före konkursansökningens prövning åter upptagit sina betalningar, resp.

betalat konkurssökandens fordran. Därav får man emellertid icke draga

Detalj
bestämmelser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

den slutsatsen, att konkursansökningen, om sådant skett, skall avslås.

Omständigheterna kunna nämligen icke desto mindre vara sådana, att

gäldenären måste antagas vara på obestånd och alltså kan försättas i

konkurs jämlikt 2 §. Detta framgår också enligt utskottets förmenande

tydligt därav, att 3 § icke gör någon inskränkning i den borgenären

tillkommande rätten att påkalla konkurs enligt 2 §. Förutsättning för att

konkursansökningen må bifallas enligt sistnämnda paragraf är emellertid,

därest betalning skett, att det icke är klart, att denna betalning är

skyddad mot återvinning. Förslaget är nämligen härutinnan grundat

på den uppfattningen, att konkurs icke bör kunna påkallas av borgenär,

åt vilken tillhandahålles full och mot återvinning tryggad betalning för

förfallen gäld eller betryggande säkerhet för att icke förfallen gäld

varder infriad å förfallodagen. Av skäl, som angivas i det statsrådsprotokoll,

vilket bifogats nästlidet års proposition i ämnet, har utskottet

funnit denna uppfattning riktig; och utskottet har, såsom av det anförda

framgår, icke heller i övrigt funnit anledning att beträffande ifrågavarande

paragrafer frångå förslaget.

6 §•

Medan det enligt 5 § i gällande konkurslag såsom förutsättning för

rätten att påkalla konkurs åligger borgenär, som för sin fordran har

säkerhet genom pant eller genom inteckning i fast egendom, att styrka,

att panten eller inteckningen är otillräcklig till gäldande av hans fordran,

har i förslaget, med omkastning av bevisbördan, konkursansökningsrätt

förklarats tillkomma borgenär, som till säkerhet för sin fordran har

panträtt i fast eller lös egendom, om gäldenären ej visar, att den egendom,

vari borgenären har panträtt, förslår till fordringens fulla gäldande.

Med hänsyn till den mindre tillfredsställande erfarenhet, som

vunnits av gällande bestämmelse i ämnet, är väl enligt utskottets uppfattning

en dylik omkastning av bevisbördan i princip motiverad, men

då det å andra sidan synes allt för strängt att av gäldenären fordra full

bevisning i omförmälda hänseende, bör den bevisbörda, som skall åligga

gäldenären, något lindras. Utskottet föreslår därför, att gäldenären endast

skall behöva förebringa sådan utredning, att den egendom, vari

borgenären har panträtt, skäligen må antagas förslå till fordringens

fulla gäldande

Enligt förslaget saknas föreskrift om huru konkursansökning skall

behandlas i det fall, att gäldenär, som har forum här i riket, saknar

känt hemvist, och utskottet har därför i första stycket av förevarande

13 §.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 22.

13

paragraf infört ett stadgande härom, vilket i sin tur föranlett en jämkning

av ordalagen i andra stycket.

20 §.

Då det torde vara tillräckligt, att kungörelsen om att beslut om

egendomsavträde meddelats i likhet med övriga konkurskungörelser införes

endast en gång i vederbörande ortstidning, har i första stycket av förevarande

paragraf stadgandet om att berörda kungörelse skall införas

två gånger i den eller de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende

bestämts, utbytts mot föreskrift, att kungörelsen skall intagas i

dylik tidning allenast en gång.

Med föreskriften i andra stycket av paragrafen, att de, som handhava

uppbörd av andra allmänna utskylder än kronoutskylder, skola särskilt

underrättas om ovanberörda kungörelses innehåll, avses att stadga,

att sådan underrättelse skall meddelas dem, som handhava uppbörden

av kommunalutskylder, ävensom särskilda uppbördsmän för prästlönemedel

och vägskatt. Som emellertid stadgandets innebörd icke synes

hava kommit till klart uttryck i lagtexten, har en omarbetning av densamma

verkställts.

Beträffande det av utskottet tillagda nya sista stycket hänvisas till

vad som yttras vid 103 §.

23-24 §§.

Då i förevarande paragrafer frågan, huruvida kvarstad eller skingringsförbud,

som meddelats före konkurs, skall bestå eller huruvida dylik

åtgärd må kunna komma till stånd under konkurs, icke beröres, torde förslaget

avse att låta vederbörande överexekutor eller domstol enligt 8 kap.

utsökningslagen avgöra dylikt spörsmål efter prövning av omständigheterna

i det särskilda fallet. En sådan prövning måste otvivelaktigt

i regel och särskilt då det är fråga om skyddsåtgärd för fordran,

som icke är förenad med panträtt, leda därtill, att kvarstad eller skingringsförbud

häves, respektive förklaras icke kunna meddelas. Men i vissa

fall bör dock utgången bliva en annan. Till skydd för äganderätt och

för fordran, för vilken konkursboet häftar, bör kvarstad och skingringsförbud

kunna förekomma även under konkurs, liksom exempelvis en sjöpanthavare

har ett berättigat intresse att genom kvarstad å fartyget bl. a.

kunna förhindra uppkomsten av en ny och bättre sjöpanträtt än hans egen.

Ehuru enligt 13 § i gällande konkurslag kvarstad och skingringsförbud,

åtminstone så vitt åtgärden vidtagits till säkerhet för fordran,

icke torde kunna äga bestånd under konkurs — något, som dock med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

hänsyn till nämnda stadgandes svårfattliga formulering knappast stått

klart för myndigheterna, — och förslaget i här ifrågavarande avseende

således lärer innefatta en nyhet, anser sig utskottet på grund av vad

ovan anförts sakna skäl att frångå förslaget.

38 §.

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget skulle konkursboet

hava återvinningsrätt gent emot den, till vilken återvinning underkastad

egendom överlåtits, »där han ej var i god tro, då han åtkom egendomen».

Nämnda uttryck blev på hemställan av lagrådet något omarbetat

för att det skulle starkare betonas, att det är konkursboet, som

har att styrka ond tro hos motparten. Då emellertid i åtskilliga under

senare tid tillkomna lagar, såsom giftermålsbalken och lagen om avtal

och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, det i det

remitterade förslaget använda uttrycket kommit till användning, ehuru

bevisbördan är lagd på samma sätt som här åsyftas, har utskottet med

hänsyn till angelägenheten av en enhetlig terminologi återfört lagtexten

till dess lydelse enligt det remitterade förslaget. Någon saklig ändringföreslås

alltså icke.

44 §.

Ordalagen i denna paragraf hava något jämkats i syfte att tydligare

utmärka, att de i andra stycket omförmälda personerna överhuvud icke

må innehava rättensombudsinansbefattningen.

46 §•

Då granskningsmän höra kunna väljas ej blott å första borgenärssammanträdet

utan även å sådant senare sammanträde, å vilket jämlikt

48 eller 49 § förvaltare tillsättes, har till denna paragraf gjorts ett tilllägg

i syfte att möjliggöra ett dylikt senare val av granskningsmän.

55 §.

Då i de nu föreskrivna s. k. godmansberättelserna angives, att

skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig

till brottsligt förfarande mot sina borgenärer, förekommer ej sällan,

att någon upplysning ej lämnas om vari detta brottsliga förfarande

skulle hava bestått. Ett dylikt förfaringssätt är enligt utskottets uppfattning

föga lämpligt, och i förevarande paragraf har därför upptagits

ett stadgande, enligt vilket förvaltaren skall vara pliktig att angiva

grunden till sådant antagande, om han i den berättelse, som omförmäles

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22. IT»

i paragrafen, gör gällande, att gäldenären gjort sig skyldig till konkursförbrytelse.

66 och 07 §§.

I andra stycket av 00 § hava ordalagen något jämkats för att stadgandets

innebörd skall tydligare framgå.

Föreskriften i sista stycket av 67 § synes lämpligen böra meddelas

redan i 66 §, varför densamma upptagits såsom ett nytt ijärde stycke

i sistnämnda paragraf.

68 och 70 §§.

Då konkursboet tillhörig last egendom försålts å exekutiv auktion,

har förvaltaren, därest egendomen befinner sig under hans förvaltning,

att uppbära den avkastning, som faller av egendomen under tiden emellan

auktionen och den dag, då köparen jämlikt 133 § utsökningslagen

äger att tillträda egendomen. 70 § i förslaget innehåller emellertid lika

litet som den däremot svarande 57 § i konkurslagen något stadgande

om huru förfaras skall med behållning, som under nämnda tid uppkommit.

Att sådan behållning skulle, såsom av ordalagen kunde utläsas,

överlämnas till överexekutor för att fördelas enligt reglerna för

fördelning av medel, som influtit under tvångsförvaltning, är uppenbarligen

icke avsett. Den rätta tolkningen av stadgandet måste vara, att

dylik behållning skall, såsom för likartade fall i 80 och 177 §§ utsökningslagen

föreskrives, avlämnas till auktions förrättaren för att å det

sammanträde, då fördelning av köpeskillingen äger rum, jämte denna

emellan rättsägarna fördelas. Till undvikande av tvekan har ett uttryckligt

stadgande härom intagits i 70 §.

Ordalagen i 68 och 70 §§ hava därjämte något jämkats för undvikande

av det mindre tillfredsställande uttrycket »verkställighet av

utmätning».

73 §.

I 54 § konkurslagen stadgas, att panthavare under konkurs icke

äger skrida till realisation av panten utan att minst en månad förut

låta gode männen eller sysslomännen veta, när försäljningen skall ske,

vilket innebär, att konkursförvaltningen icke förr än en månad från förhöret,

vid vilket gode männen utses, behöver utöva den konkursboet

tillkommande rätten att inlösa panten. Förslaget, som ålägger panthavaren

att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för pantens försäljning

hembjuda den åt förvaltaren till inlösen samt att minst tre

veckor före försäljningen underrätta förvaltaren om tid och ställe därför,

förkortar härigenom den tid, under vilken lösningsrätten skall utövas, till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

fyra veckor från dagen för egendomsavträdet. En sådan förkortning av

berörda tid är enligt utskottets uppfattning så mycket mindre motiverad,

som erfarenheten givit vid handen, att det redan med nu gällande bestämmelser

kan ställa sig svårt för konkursförvaltningen att i rätt tid

anskaffa det för en inlösen av panten erforderliga beloppet. Härtill kommer,

att då den av borgenärerna utsedde, definitive förvaltaren väljes

på första borgenärssammanträdet, som icke skall hållas tidigare än tre

till fem veckor efter egendomsavträdet, det skulle kunna inträffa, att

hela lösningsfristen gått till ända, innan den definitive förvaltaren utsetts.

För att den definitive förvaltaren skall erhålla tillräcklig tid att

vidtaga åtgärder för inlösen av panten, har därför i förevarande paragraf

inryckts ett stadgande om att försäljning genom panthavarens försorg

icke utan förvaltarens samtycke må ske tidigare än fyra veckor

från första borgenärssammanträdet.

De nya bestämmelserna i förevarande paragraf torde böra föranleda

ändring uti den i administrativ ordning tillkomna förordningen den 23

oktober 1914 om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall

iakttagas, varom utskottet ansett sig böra erinra.

79 §.

Stadgandet i tredje stycket av förevarande paragraf torde innebära,

att förvaltaren i fall, som här avses, skall svara för kostnad och skada,

som uppkommit i följd av rättegång eller lagsökning och ej täckes av

vad genom rättegången eller lagsökningen influtit till konkursboet. För

att tydligen utmärka detta har stadgandet omformulerats, varigenom

därjämte överensstämmelse vunnits med de likartade föreskrifterna i 39

och 192 §§.

81 §.

Då i första stycket av förevarande paragraf talas om det arvode

till rättens ombudsman och förvaltare, som belöper för egendom, vari särskild

förmånsrätt äger rum, kan detta möjligen giva anledning till den

uppfattningen, att en proportionell fördelning av konkursarvodena å

all konkursboets egendom åsyftas. Av 82 och 83 §§ framgår emellertid,

att omförmälda arvode skall särskilt bestämmas efter de grunder, som i

allmänhet gälla för fastställande av arvode. För att paragrafens lydelse

icke skall föranleda missförstånd av angiven art, har åt dess första

stycke givits en något förändrad avfattning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första talj läs kottets utlåtande Nr 22.

17

85 §.

Om man, på sätt i förslaget skett, helt lägger bestämmandet av

konkursarvodena i domstolens hand, har man tydligen att tillse, att borgenärerna,

vilkas rätt det dock i första hand gäller, erhålla tillfälle att bevaka

sina intressen. För sådant ändamål lärer det, såsom jämväl i förslaget

stadgas, vara nödvändigt att låta borgenärerna få underrättelse om de

i arvode fordrade beloppen. Utan sådan torde nämligen en borgenär

sällan inse, att han har anledning att vidtaga åtgärd till skyddande av

sin rätt. Då det med hänsyn till kostnaderna icke är möjligt att i

större konkurser till samtliga borgenärer utsända särskilda meddelanden

om tiden för arvodesfrågans prövning vid rätten och om arvodenas

belopp, måste i dylika konkurser underrättelse härom intagas i den kungörelse,

varigenom vederbörande borgenärer kallas att vid rätten utföra

sin talan i arvodesfrågan. Någon olägenhet medför enligt utskottets

förmenande en sådan anordning icke, helst som det måste betraktas såsom

självklart, att de arvodesberättigade konkursfunktionärernas namn

icke skola utsättas i kungörelsen. I de konkurser, i vilka kostnaderna

icke lägga hinder i vägen för kungörelsens utbytande mot särskilda

meddelanden, bör givetvis ett sådant utbyte ske i enlighet med stadgandet

i 203 §. Som det emellertid med den avfattuing, förevarande

paragraf erhållit, synes tveksamt, om ett utbyte är tillåtet, hava till undvikande

av varje osäkerhet härutinnan vissa redaktionella jämkningar

företagits i paragrafens andra stycke.

87 §.

I förevarande paragraf fastslås den principen, att, därest flera förvaltare

eller rättens ombudsman och förvaltare äro personligen ansvariga för

skada, skadeståndsskyldigheten under nämnda förutsättning åligger dem

solidariskt. Någon åtskilnad göres därvid icke emellan det fall, att det

är gäldenären, borgenär eller konkursboet, som lidit skada, och det fall,

att den skadeståndsberättigade är någon, som har fordran hos konkursboet

(tredje man). Att det icke skulle vara tillfredsställande, om i det

förra fallet den skadeståndsskyldige blott svarade för den kvotdel av

skadan, som efter huvudtalet belöper å honom, därom ''lärer väl icke

någon meningsskiljaktighet råda. Men det skulle enligt utskottets åsikt

vara lika otillfredsställande, om, därest konkursförvaltningen t. ex. utdelat

boets samtliga tillgångar utan att enligt 125 § först reservera

medel till täckande av boets gäld, de, som hava fordringar hos boet,

skulle gå miste om full ersättning för dem genom sådant förfarande förBihang

till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 21 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

orsakad skada på den grund, att någon av, de skadeståndsskyldiga är

medellös. Ovanberörda princip är därför enligt utskottets uppfattning

riktig.

Ifrågasättas kunde emellertid, huruvida man icke i paragrafen borde

uttryckligen fastslå, i vilka fall förvaltare och rättens ombudsman äro

personligen ansvariga för skada. Något sådant synes dock knappast

vara att förorda. Vad angår skada, som tillfogats gäldenären, borgenär

eller konkursboet, följer av allmänna rättsregler, att skadeståndsskyldighet

inträder, då skadan tillfogats av uppsåt eller vårdslöshet, och särskild

föreskrift härom lärer icke erfordras. Beträffande tredjemansskada, i

fråga om vilken någon utbildad rättsuppfattning näppeligen förefinnes,

synes det lämpligast att icke på förhand binda rättsutvecklingen genom

uttryckliga bestämmelser i en speciallagstiftning. På grund av vad sålunda

anförts har utskottet funnit sig böra på förevarande punkt ansluta

sig till förslaget.

96 §.

I förevarande paragraf saknas föreskrift, huru förfaras skall, då gäldenären

under konkursen men innan han avlagt bouppteckningsed för

överträdelse av reseförbud insatts i häkte. Edgångens verkan med avseende

å reseförbudet synes ej heller vara fullständigt angiven. Påföljden

av att gäldenären avlägger bouppteckningsed bör nämligen bliva

icke blott att han lösgives ur häktet utan även att reseförbudet helt

och hållet förfaller. I enlighet med vad sålunda anmärkts har paragrafen

av utskottet omarbetats.

103 §.

Enligt konkurslagstiftningskommitténs förslag skulle anmärkningstid,

ställe för bevakningshandlingarnas tillhandahållande samt tid och

ort för det s. k. förlikningssammanträdet bestämmas omedelbart efter

det beslutet om egendomsavträde meddelades samt tillkännagivas i kungörelsen

därom, varemot dag för tvistefrågors handläggning vid rätten

skulle bestämmas och tillkännagivas å förlikningssammanträdet. Enligt

föreliggande förslag åter skall avgörande i samtliga dessa frågor träffas

omedelbart efter bevakningstidens utgång och genom särskilda meddelanden

bringas till borgenärernas kännedom. Då det säkerligen skulle

hava blivit förenat med väsentliga svårigheter för konkursdomaren att

redan på ett så tidigt stadium, som kommittéförslaget innebar, bestämma

berörda tider, torde väl det nu framlagda förslaget vara att föredraga

framför kommittéförslaget, som dock skulle hava medfört den fördelen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22. 19

att borgenärerna enligt 20 § på en gång erhållit meddelanden såväl om

innehållet i omförmälda kungörelse som om här avsedda avgöranden.

Då emellertid förhållandena i många fall kunna ligga så, att konkursdomaren

redan då han tagit del av den av förvaltaren jämlikt 54 § upprättade

bouppteckningen eller av anmälan eller förteckning, som i andra

stycket av samma paragraf sägs, kan fatta beslut i ifrågavarande avseenden,

har det synts utskottet lämpligt att låta konkursdomaren allt efter

omständigheterna i det särskilda fallet träffa sitt avgörande antingen

vid sistberörda tidpunkt eller efter bevakningstidens utgång. Väljer

konkursdomaren den förra vägen, vinne3 den förmånen, att underrättelse

om hans beslut inflyter uti de i 20 § föreskrivna kallelsebreven, varigenom

kostnaden för meddelanden enligt förevarande paragraf inbesparas.

Det sålunda föreslagna nya stadgandet har fogats till förevarande

paragraf såsom ett nytt sista stycke, varjämte en erinran om detsamma

upptagits i 20 §.

123, 126, 137 och 141 §§.

Då förslaget bibehållit borgenärseden för borgenär, som bevakat sin

fordran i konkursen, bör därav enligt utskottets uppfattning följa, att

edgångsplikt liksom enligt gällande rätt ålägges jämväl panthavare,

vilken enligt 123 § är befriad från bevakningsskyldighet. Behovet av

borgenärseden synes vara detsamma i båda fallen. Bestämmelse om

edgångsplikt för panthavare har följaktligen upptagits i 123 §. I anslutning

härtill har panthavarens rätt till lyftning och till betalning ur

panten i fall, då edgång förelagts honom, genom ändringar i 126, 137

och 141 §§ reglerats i överensstämmelse med vad som enligt förslaget

gäller beträffande annan borgenär, som fått föreläggande att avlägga

borgenärsed.

144 §.

Då panthavare i allmänhet befriats från bevakningsskyldighet, torde

det icke vara fullt följdriktigt att, på sätt här skett, såsom villkor för

att panthavare skall få lyfta betalning enligt 143 § fordra, att han bevakat

sin fordran i konkursen. På grund härav har i förevarande paragraf

sådan ändring vidtagits, att bevakning icke må fordras av annan

borgenär än den, som enligt annat stadgande i förslaget är bevakningspliktig.

195 §.

I fråga om borgenär, som innehar annan tillhörig lös egendom med

rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla (retentionsberättigad),

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

20 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

saknas i gällande rätt bestämmelser såväl angående den förmånsrätt,

som i konkurs eller vid utmätning tillkommer annan retentionsberättigad

än hyresvärd eller jordägare, som har retentionsrätt för fordran hos

hyresgäst eller arrendator, som ock beträffande den ställning, som i

övrigt i konkurs tillkommer retentionsberättigad. Inom den juridiska

litteraturen hava härutinnan olika åsikter uttalats av olika författare, och

svårigheten att med ledning av berörda uttalanden lösa ifrågavarande

spörsmål har ytterligare ökats därigenom, att rättigheter, som enligt

vissa författare äro att betrakta såsom retentionsrätter, enligt andra böra

räknas till panträtterna. Åven om retentionsrätterna ej äro allt för ofta

förekommande, är det till undvikande av rättsförluster av vikt, att omförmälda

spörsmål bliva lösta; och då desamma hava sin huvudsakliga

betydelse vid konkurs, torde lösningen böra meddelas i samband med

en reform av konkurslagstiftningen. Så har också nu föreslagits, i det

att föreskrifter meddelats dels i förevarande paragraf rörande retentionsberättigads

ställning i konkurs och dels i förslaget till lag om ändrad

lydelse av bl. a. 17 kap. 3 § handelsbalken rörande retentionsberättigads

förmånsrätt. Dessa föreskrifter innebära, att retentionsberättigad i omförmälda

avseenden skall vara jämställd med panthavare. Undantag

göres dock för retentionsberättigad hyresvärd eller jordägare i ovan

angivna fall; sistnämnda borgenärer skola bibehålla den förmånsrätt,

som redan nu tillkommer dem enligt 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken,

samt i övrigt i konkurs erhålla samma ställning som borgenärer, vilkas

fordringar icke äro förenade med panträtt. Beträffande den ställning,

som sålunda enligt förslaget tillkommer retentionsberättigad i allmänhet,

må erinras om att dylik borgenär uteslutes från rätt att påkalla konkurs,

då den av honom innehavda egendomen förslår till fulla gäldandet av

hans fordran (6 §) samt erhåller realisationsrätt (73 §) och befrias från

bevakningsplikt (123 §).

Förevarande stadganden äro ordagrant hämtade från konkurslagstiftningskommitténs

förslag. Kommittén anför till motivering av sitt

förslag härutinnan efter att hava framhållit, att enligt dess åsikt förslaget

till ändring i 17 kap. 3 § handelsbalken blott innebär ett lagfästande

av gällande rätt, bl. a. följande: »Det torde ock vara på sin plats att

framhålla, hurusom det icke gärna kan försvaras att i konkurs behandla

låntagare, som har retentionsrätt jämlikt 11 kap. 3 § handelsbalken,

eller depositarie, som har sådan rätt jämlikt 12 kap. 8 § nämnda balk,

annorlunda än hantverkare, som njuter förmånsrätt jämlikt 17 kap. 3 §

samma balk; då sistnämnda borgenär är inbegripen under de stadganden

i konkurslagen, som angå borgenärer, vilka hava lös egendom ''eljest

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

21

under panträtt i handom’, bör alltså den retentionsrätt, som tillkommer

låntagare och depositarie, i konkursrättsligt avseende jämställas med

hantverkares panträtt.»

Utskottet, som lämnar därhän, i vad mån förslaget må anses i ifrågavarande

avseenden överensstämma med vad som enligt praxis gäller,

finner vad kommittén i övrigt anfört värt allt beaktande och vill för

sin del endast tillägga, att, om lagbestämmelser i ämnet över huvud

böra meddelas, — vilket utskottet, såsom ovan framhållits, av praktiska

skäl anser lämpligt, — åt desamma näppeligen torde kunna givas annat

innehåll än i förslaget skett. Några praktiska olägenheter torde ej heller

vara att befara av förslagets bestämmelser. Vad särskilt realisationsrätten

beträffar är att märka, att med sådan rätt förenade retentionsrätter

i allmänhet avse fordringar å så ringa belopp, att det icke bör

möta någon svårighet för förvaltaren att utöva den lösningsrätt, som

enligt 73 § tillkommer konkursboet.

203 §.

Med hänsyn till de nu rådande höga annonsprisen har det synts

utskottet lämpligt att i denna paragraf direkt utsäga, att i fall, som

här avses, kungörelse bör utbytas mot särskilda kallelser, där det utan

ökning av kostnaden kan ske, samt att till underlättande av dylikt utbyte

stadga, att särskild underrättelse om konkursmåls handläggning

vid rätten skall anses hava kommit borgenär tillhanda, om den avsänts

med posten sist tio dagar före den för handläggningen utsatta dagen.

Att en anteckning av konkursdomaren i den i 208 § omförmälda dagboken

utgör fullt bevis om att de särskilda underrättelserna blivit avsända,

lärer vara uppenbart.

207 och 208 §§.

För vinnande av enhetlig terminologi har i förevarande paragrafer

uttrycket »konkursens avslutande» utbytts mot uttrycket »konkursens

upphörande».

2. Förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs.

2 och 7 §§.

Beträffande de ändringar, som vidtagits i förevarande paragrafer,

hänvisas till vad som yttrats till motivering av motsvarande ändringar

i 55 och 44 §§ i konkurslagsförslaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

32 och 33 §§.

I 32 § föreskrives, att fastställelse av ackord skall vägras, då frågan,

huruvida ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna, icke

kan med säkerhet avgöras på grund därav, att tillförlitlig utredning

angående boet icke kunnat vinnas. Nämnda föreskrift kan, på sätt vid

förslagets granskning i lagrådet framhållits, leda till onödig stränghet,

och densamma bör därför enligt utskottets uppfattning mildras på det

sätt, att domstolen erhåller rätt att efter omständigheterna i det särskilda

fallet pröva, huruvida fastställelse av ifrågavarande anledning bör vägras.

I enlighet härmed har föreskriften uteslutits ur 32 § samt med sådan

förändring, som ovan antytts, överflyttats till 33 §.

Övergångsbestämmelsen.

Övergångsbestämmelsen har av praktiska skäl ändrats så, att dagen

för den föreslagna lagens ikraftträdande blivit direkt angiven.

3. De i propositionen under 4)—6) och 8)—20) upptagna lagförslagen.

Övergångsbestämmelserna till samtliga här ifrågavarande lagförslag

hava ändrats på enahanda sätt som övergångsbestämmelsen till den föreslagna

lagen om ackordsförhandling utan konkurs. Beträffande den föreslagna

ändringen i 17 kap. 3 § handelsbalken hänvisas till vad som

yttrats vid 195 § i förslaget till konkurslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, med anmälan, att

utskottet framdeles skall avgiva utlåtande över propositionen, så vitt

den avser de under 7) och 21) upptagna lagförslagen, i övrigt hemställa,

att riksdagen med förklarande, att Kungl. Maj:ts

förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,

måtte för sin del antaga följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

l:o) Konkurslag:

1 Kap.

Om egendoms avträdande till konkurs.

1 §■

Finner gäldenär sig vara på obestånd, äge lian avträda sin egendom till

konkurs. Med att gäldenär är på obestånd förstås enligt denna lag att han icke

kan rätteligen betala sin gäld.

2§-

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om gäldenären

på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller hos honom verkställd

utmätning och vad med avseende därå förekommit eller på grund av andra inträffade

omständigheter måste antagas vara på obestånd.

3 §.

Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs,

om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer

uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld men har gäldenären det

oaktat under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall gäldenären

försättas i konkurs, så framt borgenären inom tre veckor från nämnda

tids utgång det yrkar och gälden fortfarande är ogulden.

År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att inlösas av

växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har växeln blivit i hans

närvaro protesterad för bristande betalning, vare det så ansett, som om han

blivit, på sätt i andra stycket är stadgat, uppmanad att betala växelskulden.

4§-

Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken

eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär, blivit utmätt

för annans fordran,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom skriftlig avhandling

föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så framt ej

gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger förmånsrätt, är

tillräcklig till gäldande av hans fordran.

5 §•

Har gäldenär fått till stånd offentlig ackordsförliandling utan konkurs, gälle

om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad därom särskilt är stadgat.

6§-

Borgenär, som till säkerhet för sin

fordran har panträtt i fast eller lös

egendom, äge ej den rätt att få gäldenären

försatt i konkurs, varom ovan är

stadgat, så framt gäldenären visar, att

den egendom, vari borgenären har panträtt,

förslår till fordringens fulla gäldande.

6 §•

Borgenär, som till säkerhet för sin

fordran har panträtt i fast eller lös egendom,

äge ej den rätt att få gäldenären

försatt i konkurs, varom ovan är stadgat,

så framt gäldenären förebringar sådan

utredning, att den egendom, vari

borgenären bär panträtt, skäligen må

antagas förslå till fordringens fulla gäldande.

7 §•

Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär påkalla

gäldenär försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning därom hos konkursdomaren

i den ort, där gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål, som angå

gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbodelägare om avträdande av den dödes

egendom, så ock borgenärs ansökning om dödsbos försättande i konkurs skall

göras hos konkursdomaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som

nyss sagts.

Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne ledamot i

rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal det fordrar, utses

flere konkursdomare; äro flere avdelningar av rådstuvurätten, skall konkursdomare

alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom handläggas,

skola upptagas.

8 §•

Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom

under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder

med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å de

böcker och andra handlingar, som röra boet.

9§-

Borgenär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skall i ansökningen

uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva de omständig
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

25

(Kungl. Maj.ts förslug.) ( Utskottets förslag.)

heter, på vilka han grundar yrkandet .om egendomsavträde, samt vid ansökningen

foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar, vilka han vill åberopa till

stöd för sin talan. Ansökningen jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

10 §.

Finner konkursdomaren, att han enligt 7 icke är behörig att taga befattning

med konkursansökning eller har, där borgenär är sökande, denne icke i

ansökningen uppgivit sin fordran eller kan konkursansökning av annan orsak ej

upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse därmed

och teckne det å ansökningen.

11 §•

Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele konkursdomaren

genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.

12 §•

Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren genast å ansökningen

föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra dagar i stad

och en vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna till

konkursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger på grund av att

gäldenären vistas utomlands eller eljest i särskilt fall anledning att utsträcka förklara

gstiden, må det ske, dock ej utöver vad oundgängligen kräves. Borgenären

vare pliktig att tillställa gäldenären handlingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift,

så ock att inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från

det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant intyg,

som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen därför.

Har borgenären ej inom förelagd tid inkommit med delgivningsbevis, vare ansökningen

förfallen, där ej inom samma tid förklaring avgivits av gäldenären

eller borgenären visat, att hinder för delgivningen mott. I sistnämnda fäll utsäde

konkursdomaren ny tid för delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs

målet skall hänskjutas till rätten.

Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast beslut

om "äldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären ansökningen eller

utebliver han med förklaring, varde målet liänskjutet till rätten.

I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om målet

hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig där kan varda part tillsänd med

posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts postadress icke föreligger,

målet kan varda avgjort utan att parten erhållit kallelse till rätten, varjämte

föreläggandet skall innehålla anmaning till part, om vars postadress tillförlitlig

upplysning icke föreligger, att hos konkursdomaren anmäla den postadress, under

vilken parten önskar få kallelse sig tillsänd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 si 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

13 §.

Nu liar gäldenär blivit för delgivning

av borgenärs konkursansökning förgäves

sökt i sitt hemvist; kan ej vid

efterfrågan hos hans husfolk eller grannar

eller där han har tjänst eller näring

vinnas säker anvisning, var han uppehåller

sig, och är det ej veterligt, att

han för sig ställt ombud, som äger för

honom mottaga delgivning av ansökningen

och kan träffas inom riket, skall

målet hänskjutas till rätten. Samma

lag vare, där gäldenär vistas å händ ort

utom riket och icke veterligen för sig ställt

ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren

med avseende å ortens avlägsenhet

eller andra omständigheter

finner det icke skäligen böra åligga borgenären

att där delgiva gäldenären ansökningen.

I fall, som arses i denna paragraf,

skall konkursdomaren tillse, att gäldenärens

egendom varder satt under säker

vård; och läte konkursdomaren tillika,

där det lämpligen kan ske, om ansökningen

underrätta gäldenärens make eller

någon, som är i hans tjänst eller eljest

kan antagas äga kännedom om honom

och hans förhållanden. Kostnaden för

egendomens vård skall gäldas av borgenären.

(Utskottets förslag.)

13 §.

Nu har gäldenär blivit för delgivning

av borgenärs konkursansökning

förgäves sökt i sitt hemvist; kan ej

vid efterfrågan hos hans husfolk eller

grannar eller där han har tjänst eller

näring vinnas säker anvisning, var han

uppehåller sig, och är det ej veterligt,

att han för sig ställt ombud, som äger

för honom mottaga delgivning av ansökningen

och kan träffas inom riket,

skall målet hänskjutas till rätten. Samma

lag vare, där gäldenär, vilken icke veterligen

för sig ställt ombud, som nyss sagts,

saknar känt hemvist eller vistas å känd

ort utom riket samt i det senare fallet

konkursdomaren med avseende å ortens

avlägsenhet eller andra omständigheter

finner det icke skäligen böra åligga

borgenären att där delgiva gäldenären

ansökningen.

Dä mål angående gäldenärs försättande

i konkurs jämlikt denna paragraf

hänskjutes till rätten, skall konkursdomaren

tillse, att gäldenärens egendom

varder satt under säker vård; och läte

konkursdomaren tillika, där det lämpligen

kan ske, om ansökningen underrätta

gäldenärens make eller någon,

som är i hans tjänst eller eljest kan antagas

äga kiinnedom om honom och hans

förhållanden. Kostnaden för egendomens

vård skall gäldas av borgenären.

W §.

Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas till

rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad inom fyra

dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens kallande till

rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på landet målet ej företagas inom

nämnda tid, med mindre urtima ting hålles, må dock målet anstå till lagtima

ting eller, där på grund av Konungens förordnande särskilt tingssammanträde,

varå mål angående gäldenärs försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall

hållas, till sådant sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen

och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande N:r 22.

11

(Kungt. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till rutten, borgenären dock endast, om kallelse kan hinna komma honom tillhanda.

I kallelse å gäldenären skall tillkännagivas, att hans ntevaro icke hindrar

målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin postadress eller finner konkursdomaren

eljest tillförlitlig upplysning därom föreligga, må kallelsen i rekommenderat

brev tillsändas parten. Finnes dylik upplysning icke föreligga, må målet

företagas vid rätten utan att delgivning av kallelsen ägt rum, där parten för

sådant ändamål förgäves sökts i sitt hemvist eller vistas utomlands och ej heller,

om parten veterligen för sig ställt inom riket bosatt ombud, som äger för honom

mottaga delgivning av kallelsen, ombudet kunnat i sitt hemvist för delgivning

anträffas.

I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som konkursdomaren

låter införa i allmänna tidningar tre gånger, kallas att vid äventyr, att

hans utevaro ej hindrar målets avgörande, inställa sig vid rätten å viss dag,

minst tre, högst sex veckor efter sista kungörandet. Få landet må dock efter

framställning av borgenären målet kunna utsättas till näst efter utgången av

sistnämnda tid infallande lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i

första stycket omförmäles, där konkursdomaren finner det icke lända till förfång

för gäldenären. I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första

stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att söka gäldeniirs

försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller, efter

lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå att beslutet ej

vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning förordnats, att beslutet

icke må verkställas. Samma lag vare, då överexekutor meddelat föreskrift om

verkställighet av skiljedom och ej av högre myndighet eller av domstol, där

talan mot skiljedomen är anhängig, annorledes förordnats, så ock då utmätning

må erhållas jämlikt lagen om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol

förordnats, att verkställighet icke må äga rum.

I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall godkännas,

ankomme på borgenären att styrka densamma.

16 §.

I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov, med

mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej sättas längre än

som oundgängligen kräves; och skall på landet för målets handläggning urtima

ting på borgenärens bekostnad hållas, där sådant ting av part äskas och av rätten

befinnes erforderligt.

H §.

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan att

han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde delägarne i boet

förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring över ansökningen inom

fjorton dagar från delfående^ Medgiva ej samtliga dödsbodelägare ansökningen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och skall fort}'' densamma prövas av rätten samt kallelse å parterna utfärdas,

varde, där någon dödsbodelägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare

uppehåller sig å avlägsen utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i

allmänna tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket förmäles. Är målet,

då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne kallade

att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträffande frånvarande

delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att avliden gäldenärs bo

skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansökningens delgivning med dödsbodelägarne

och dessas kallande till rätten tillämpas vad i första och andra punkterna

föreskrivits.

18 §.

Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens försättande

i konkurs meddelats.

19 §.

Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren genast

utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva,

när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas, inom vilken tid borgenärerna

böra hos konkursdomaren bevaka sina fordringar samt i vilken eller

vilka tidningar inom orten kungörelser angående konkursen skola införas. I

kungörelsen skall ock konkursdomarens postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren icke tidigare

än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet om egendomsavträde

meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för detta sammanträde tagas

hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven till konkursdomaren då sammanträdet

hålles. Där det med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet

prövas oundgängligen nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas

senare än ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra

minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde.

Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen skola införas, må

ej överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och avträdes

före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall i den kungörelse,

som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad

ocli att den ej förfallit genom konkursen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna

tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas erinran därom att ackordsförhandling

ägt rum, ävensom angivas dagen, då beslutet om förhandlingens inledande

meddelades.

20 §. 20 §.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall Kungörelse, som i 19 § sägs, skall

ofördröjligen anslås å rättens dörr samt ofördröjligen anslås å rättens dörr samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

2! t

(Kung!. Maj:ts förslag.)

genast eller nästa postdag avsändas för

att införas en gång i.allmänna tidningarna

ävensom två gånger, sista gången minst

en vecka före den för första borgenärssammanträdet

utsatta dag, i den eller de

ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant

avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som

enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning

eller anmälan, som i andra stycket

av samma paragraf sägs, kommit konkursdomaren

tillhanda, late lian genom

särskilda kallelsebrev underrätta alla

kända inländska och utländska borgenärer

om kungörelsens innehåll; skolande

sådan underrättelse alltid meddelas kronans

ombudsman i] orten och dem, som

handhava upphörd av andra allmänna utskylder

än kronoutskylder.

Breven skola med posten avsändas

så snart ske kan och senast tio dagar

före den för första borgenärssammanträdet

utsatta dag.

Yarder sedan kallelsebrev sålunda

avsänts genom uppgift i bouppteckningen

eller genom tillägg till denna känt, att

borgenär tinnes, som ej blivit kallad, skall

konkursdomaren ofördröjligen till honom

avsända kallelsebrev av innehåll, som

ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall

konkursdomaren låta delgiva gäldenären

särskild underrättelse med erinran om

den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten

att å första borgenärssammanträdet

avlägga bouppteckningsed.

( Utskottets förslag.)

genast eller nästa postdag avsändas för

att införas en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som

jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som

enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning

eller anmälan, som i andra stycket

av samma paragraf sägs, kommit konkursdomaren

tillhanda, läte han genom särskilda

kallelsebrev underrätta alla kända

inländska och utländska borgenärer om

kungörelsens innehåll; skolande sådan

underrättelse alltid meddelas kronans

ombudsman i orten och dem, som handhava

uppbörden av kommunalutskylder,

samt, där särskild uppbörd, av prästlönemedel

eller vägskatt äger ram, dem, som

omhänderhava sådan uppbörd.

Breven skola med posten avsändas

så snart ske kan och senast tio dagar

före den för första borgenärssammanträdet

utsatta dag.

Varder sedan kallelsebrev sålunda

avsänts genom uppgift i bouppteckningen

eller genom tillägg till denna känt, att

borgenär finnes, som ej blivit kallad,

skall konkursdomaren ofördröjligen till

honom avsända kallelsebrev av innehåll,

som ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall

konkursdomaren låta delgiva gäldenären

särskild underrättelse med erinran om

den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten

att å första borgenärssammanträdet

avlägga bouppteckningsed.

Att i visst fall kallelsebrev och underrättelse,

varom ovan förmäles, skola innehålla

meddelande om beslut, som avses i

103 §, därom stadgas i sistnämnda paragraf.

21 §.

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten om

gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde underrättelse

därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens närmaste förman.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Första lagutskottets utlåtande Nr 22. *

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen, att fast

egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å rättegångsdag, varå inteckningsärenden

må förekomma, om konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts

domvärjo, skall för verkställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen

till rätten eller domaren i den ort, där egendomen ligger, insända bevis

om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit

infört i fartygsregistret, skall å den rättegångsdag för inteckningsärenden, då det

först kan ske, om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar i

fartyg samt i inteekningsboken för fartyg; och varde förty, där konkursen ej är

anhängig vid Stockholms rådstuvurätt, anmälan om konkursen med angivande av

fartygets registreringsnummer ofördröjligen gjord till nämnda domstol. Hör till

boet lott i fartyg, skall anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den

myndighet, som för fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter,

som erfordras för fartygets säkra urskiljande.

22 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, vare gäldenären icke berättigad

att råda över egendom, som hör till konkursboet.

23 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som gäldenären

gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet; har sådan åtgärd

ändock kommit till stånd, vare den utan verkan.

Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för fordran har

panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av egendom, som sålunda

häftar för fordringen.

24 §.

Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit utmätt till

gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall

verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller gods i

fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning

om dess inställande göres innan försäljning av egendomen ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans befattning

med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovannämnda besluts

meddelande.

25 §.

Beslut om egendom^ v träde gånge i verkställighet utan hinder därav att

ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upptagits,

varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om konkursen infördes

i allmänna tidningarna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

31

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

26 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren

underrättas därom; och läte han kungöra den högre rättens beslut eu

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom från rättens dörr nedtaga,

den där anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret,

eller lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket föreskrivits angående

anteckning eller anmälan om konkursen äga motsvarande tillämpning i fråga om

den högre rättens beslut.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet återställes till

gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnaderna och den

gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

2 Kap.

Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning till konkursbo.

27 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då beslutet

om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som

är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät, så ock den egendom, som kan

återvinnas till konkursboet. Ej må dock av gäldenärs lön eller av vad gäldenär

eljest kan genom eget arbete under konkursen förvärva mera tillkomma boet än

som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns

eller adoptivbarns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst varde ock avdrag gjort

för all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse om vad

efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskommelse ingången innan

en vecka förflutit från första borgenärssammanträdet eller, där fråga om avdragsenare

uppkommit, inom en vecka därefter, varde frågan hänskjuten till rätten;

äge ock borgenär, som är missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären

överenskommits, att påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till

konkursdomaren. Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre konkursdomaren

yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag för handläggningen

inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio dagar före den utsatta

dagen införd en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; varde ock särskild

underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär

är klagande, denne. Yad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring

däri sökes.

28 §.

Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna

därav haft märklig skada, och är gåva av lös egendom fullbordad inom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

etthundraåttio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden därefter

till dess beslutet om egendomsavträde meddelades eller har, där fast egendom

bortgivits, lagfart ej sökts tidigare än nu sagts, gånge den gåva på talan av

konkursboet åter. Samma lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal

skett och av missförhållandet emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses,

att avtalet huvudsakligen har egenskap av gåva.

29 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt

gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller betalt gäld annorledes

än med penningar eller andra med hänsyn till hans och borgenärens yrke vanliga

betalningsmedel eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet

ej betingats, gånge den betalning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egendom

för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om

inteckning, som inom den ill kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran,

som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling

angående fast egendom för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat

samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,

för inteckningens dödande.

Yad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären visar, att han,

då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteckningen, saknade skälig

anledning att antaga, att gäldenären ville gynna honom framför övriga borgenärer;

dock vare sådan bevisning utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen

eller panten eller sökte inteckningen, hade skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

30 §.

Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt

förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet betingats

men ej överlämnats, och hade borgenären, då han mottog betalningen

eller panten, skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller

kännedom om konkursansökningen, gånge den betalning eller pantsättning på

talan av konkursboet åter.

31 §.

Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden

därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egendom blivit för

någon borgenärs fordran i mät tagen och har borgenären genom utmätningen

erhållit betalning, gånge den betalning på talan av konkursboet åter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

83

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

32 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades annorledes

än i 28 och 29 §§ sägs ingått avtal till skada för borgenärerna och både

den, med vilken avtalet ingicks, skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen, gånge det avtal på

talan av konkursboet åter, utan så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar,

att han varken insåg eller borde hava insett, att avtalet skulle lända borgenärerna

till förfång.

Där å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart sökts under tid,

som i första stycket sägs, skall vad där stadgas äga tillämpning, ändå att avtalet

skett tidigare.

33 §.

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar

gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen ej ingiven

till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge den

bodélning på talan av konkursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen

egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det att fordran å

honom utlagts å hans lott; dock att i sådant^ fall vad i 29 § tredje stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning.

Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum, ändå att

åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer

sägs, dock ej, om den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

34 §.

Har i fall, då 28, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären innan beslutet

om egendomsavträde meddelades ingått avtal, varav kommit skada för

borgenärerna, och var det vid avtalets ingående hans avsikt att tillskynda dem

skada, gånge, där den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om gäldenärens

avsikt, det avtal på talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit

från det avtalet ingicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.

35 §.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna

tidningarna, skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som

om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades, och skall, där åtgärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller 33 § förmäles,

vidtagits efter meddelandet av nämnda beslut, den, gent emot vilken gäldenären

vidtog åtgärden, anses därvid hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 1 avd. 14 haft. (Nr 22.) 712 21 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första tagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

36 §.

Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit betalningen,

icke på grand av vad i 30 eller 33 § stadgas om återgång av betalning

av förfallen gäld skyldig återbära vad ban mottagit, där han efter växellag ej

kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora växelrätt mot någon växelgäldenär.

Yad gäldenären erlagt vare dock den, som vid återgångstalan för

bristande betalning skolat efter växellag i sista hand ansvara för växelns betalning,

eller, om växeln tillkommit för annans räkning, denne pliktig att till konkursboet

återbära, så framt han utlämnat eller låtit utlämna växeln under sådana

omständigheter, att, därest betalning för växeln då till honom av gäldenären erlagts,

betalningen skolat jämlikt föreskrift i 30 eller 33 § om återgång av betalning

av förfallen gäld på talan av konkursboet återgå.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga motsvarande

tillämpning å check.

37 §.

Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär i fall,

som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling, på grund varav inteckning sökts,

vare konkursboet berättigat till ersättning för därigenom uppkommen skada.

Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för egendom,

som han erhållit genom avtalet, äge han, där konkursboet återvinner egendomen,

av boet återfå vad han utgivit. Yad sålunda är stadgat gälle dock ej, där vederlaget

icke kommit boet till godo samt den, med vilken avtalet ingicks, hade

kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget.

Går bodelning åter, svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring

av den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit. Finnes

egendom, som enligt vad ovan sagts skall av konkursboet återbäras, ej i behåll,

skall ersättning utgå efter egendomens värde.

När å någondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ränta eller avkomst,

som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodelning egendom

av gåvotagare eller gäldenärens make eller dennes arvingar återbäres, varde, där

den återbäringsskyldige ej visas hava haft skälig anledning till antagande, att

gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen och ej heller

34 § är tillämplig, all å egendomen gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres

eljest egendom av annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast

för nödig kostnad. För nödig och nyttig kostnad å egendom, som av konkursboet

återbäres, vare konkursboet berättigat till ersättning.

Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i konkursen.

Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egendom frångått gäldenären

mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

Ätervinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva, eller

går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar åter och

har maken eller arvingarna i följd av vad som stadgas i 8 kap. 5 § eller 13 kap.

14 § giftermålsbalken, innan stämning om återvinning skedde, infriat någon

gäldenärens skuld, vare konkursboet skyldigt återgälda maken eller arvingarna

vad sålunda guldits jämte ränta.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

35

(Kungl. Maj ds förslag.)

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo

enligt vad ovan är stadgat har återvinningsrätt,

överlåtits till annan, äge konkursboet

jämväl mot honom den rätt,

där det visas, att lian ej var i god tro,

då han åtkom egendomen.

(Utskottets förslag.)

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo

enligt vad ovan är stadgat har återvinningsrätt,

överlåtits till annan, äge konkursboet

jämväl mot honom den rätt,

där han ej var i god tro, då han åtkom

egendomen.

39 §.

Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer konkursbo,

må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av borgenär, som bevakat

fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återvinningstalan, skall,

innan målet förekommer vid domstol, därom underrätta förvaltaren vid påföljd,

att hans talan eljest ej upptages till prövning.

Återvinningstalan enligt 28—33 och 36 §§ skall anhängiggöras genom stämning

inom sex månader från första borgenärssammanträdet; bär å fast egendom,

som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före nämnda sammanträde eller

har, då fråga är om återgång av bodelning, bodelningshandlingen ej därförinnan

ingivits till rätten, skall klandertiden räknas från den dag lagfarten söktes eller

bodelningshandlingen ingavs.

År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskostnaden; dock

vare han berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda kostnad, i den mån

den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

40 §.

Bevakar den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd därav fordran

i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att han kunnat bevaka fordringen

inom den för bevakning av fordringar utsatta tid, vare han berättigad att på vad

han till konkursboet skall återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort

belöpa, om den blivit bevakad inom sagda tid.

3 Kap.

Om avträdd egendoms förvaltning.

41 §.

Gäldenärs till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller flere

förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förvaltare bestämmes

av konkursdomaren. Ej må mer än en förvaltare finnas, där ej konkursdomaren

med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltningen oundgängligen

böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen nödvändigt,

att mer än en förvaltare utses.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Då fråga är om utseende av förvaltare enligt 45 eller 48 §, må konkursdomaren

ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärerna erhållit

tillfälle att yttra sig därom.

42 §.

I fråga om utseende av konkursförvaltare galle, att den eller de, åt vilka

förvaltningen anförtros, skola äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn

till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap eller är

i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets

tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig

att föra annans talan inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara konkursförvaltare;

ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans

ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara konkursförvaltare.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare

att omhänderhava boet till dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare utsetts

och, där annan utsetts, denne tillträtt befattningen.

44 §.

Konkursdomaren skall ock så snart

ske kan efter det beslutet om egendomsavträde

meddelats förordna en ärlig

och förståndig man att i konkursen

vara rättens ombudsman med den befogenhet,

som i denna lag sägs. Vid

befattningens tillsättande skall iakttagas,

att densamma icke anförtros annan än

den, som äger ej mindre erforderlig insikt

i gällande lag för bedömande av de

frågor av rättslig innebörd, som ankomma

på ombudsmannens prövning, än ock

nödig erfarenhet och sakkunskap för

fyllande av de åligganden beträffande

tillsyn över konkursutredningen och avgörande

av förvaltningsfrågor, som tillhöra

befattningen.

Till rättens ombudsman må ej utses

rättens ordförande eller i stad annan leda
-

44 §.

Konkursdomaren skall ock så snart

ske kan efter det beslutet om egendomsavträde

meddelats förordna en ärlig och

förståndig man att i konkursen vara

rättens ombudsman med den befogenhet,

som i denna lag sägs. Vid befattningens

tillsättande skall iakttagas, att

densamma icke anförtros annan än den,

som äger ej mindre erforderlig insikt i

gällande lag för bedömande av de frågor

av rättslig innebörd, som ankomma på

ombudsmannens prövning, än ock nödig

erfarenhet och sakkunskap för fyllande

av de åligganden beträffande tillsyn över

konkursutredningen och avgörande av

förvaltningsfrågor, som tillhöra befattningen.

Rättens ordförande eller i stad annan

ledamot av rätten må ej vara rättens

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

37

(Kungl. Maj:ts förslag.)

mot av rätten; ej heller på landet någon,

som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd

vid rätten.

Har den, som till ombudsman förordnas,

ej förut avlagt domareed, gånge

sådan ed inför konkursdomaren, innan

lian tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att,

när så skäligt prövas, entlediga ombudsmannen

och förordna annan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga

förfall, äge konkursdomaren förordna

annan att under den tid förfallet varar

uppehålla befattningen.

(Utskottets förslag.)

ombudsman; ej heller må på landet någon,

som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd

vid rätten, vara ombudsman.

Har den, som till ombudsman förordnas,

ej förut avlagt domareed, gånge

sådan ed inför konkursdomaren, innan

han tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att,

när så skäligt prövas, entlediga ombudsmannen

och förordna annan i hans

ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga

förfall, äge konkursdomaren förordna

annan, att under den tid förfallet varar

uppehålla befattningen.

45 §.

Vid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare att i stället

för den enligt 43 § utsedde förvaltaren omhänderhava konkursboet. Har konkursdomaren

efter vad i 52 § är stadgat förordna!, att konkursboets förvaltning skall

vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen. Såsom

borgenärernas beslut gälle den mening, varom bland närvarande borgenärer de

förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt

dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande. Han beslut

på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren biträder.

Konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken borgenärernas val

fallit, är obehörig att vara förvaltare jämlikt 42 § andra eller tredje stycket eller

i saknad av sådan insikt och erfarenhet, som avses i 42 § första stycket, eller

eljest icke lämplig att handhava förvaltningen. Där sådant fall föreligger, åligge

det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna

valde.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av konkursdomaren.

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola

borgenärerna å första borgenärssammanträdet,

så framt någon av dem gör

framställning därom, välja granskningsmän

att med den befogenhet i denna

lag sägs å borgenärernas vägnar övervaka

förvaltningen. Granskningsmännens

antal bestämmes av konkursdomaren.

Talet skall ske så, att en var av

de närvarande borgenärerna röstar å en

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola

borgenärerna å första borgenärssammanträdet,

så framt någon av dem gör framställning

därom, välja granskningsmän

att med den befogenhet i denna lag sägs

å borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen.

Granskningsmännens antal

bestämmes av konkursdomaren. Valet

skall ske så, att en var av de närvarande

borgenärerna röstar å en gransknings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

granskningsman. Till granskningmän

anses valde, i första rummet den, om

vilken borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, förenat

sig, och därefter den eller de, som

efter huvudtalet erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de

borgenärer, med vilkas röster han valts,

utse en suppleant. Eösterna beräknas

vid val av suppleant för den i första

rummet utsedde granskningsmannen

efter fordringsbeloppen och vid val av

suppleant för annan granskningsman

efter huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf

sägs, två eller flere likaröstetal, skilje

lotten dem emellan.

(Utskottets förslag.)

man. Till granskningsman anses valde,

i första rummet den, om vilken borgenärer,

vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, förenat sig, och

därefter den eller de, som efter huvudtalet

erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de

borgenärer, med vilkas röster han valts,

utse en suppleant. Eösterna beräknas

vid val av suppleant för den i första

rummet utsedde granskningsmannen efter

fordringsbeloppen och vid val av suppleant

för annan granskningsman efter

huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf

sägs, två eller flere lika röstetal,

skilje lotten dem emellan.

Har val av granskning smän ej

skett å första borgenärssammanträdet och

utses därefter förvaltare jämlikt 48 eller

49 §, må å det sammanträde, å vilket

förvaltare tillsättes, val av granskningsmän

äga rum efter ty ovan är stadgat.

47 §.

Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej utan giltigt

skäl undandraga sig uppdraget.

48 §.

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erforderligt, att

antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas att sammanträda

inför honom för att utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras;

och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Eättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren

göra framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §.

Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman,

för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att

sammanträda inför honom för att utse efterträdare till den avgångne, och skola

därvid i fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av

granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman

äga motsvarande tillämpning.

Yad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller granskningsmän

äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens ombudsmans

hörande finner det ej vara nödigt, att annan utses i den avgångnes ställe.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

39

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

50 §.

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren,

där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande tills nytt

val ägt rum.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter tv i 80 § tredje stycket stadgas

försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att under tiden fullgöra

hans åligganden.

Öl §.

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

52 §.

Där konkursdomaren finner delning av konkursboets förvaltning emellan flere

förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att därom förordna; och bestämme

konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske. Rättens

ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren

göra framställning om delning av förvaltningen.

Hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt

avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra

någon förpliktelse.

Aro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut, som

enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger

ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas till ombudsmannen, och

galle den mening han biträder.

Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall, som avses

i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren,

ävensom förvara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som

nu sagts, skola konkursdomaren och ombudsmannen underrättas.

53 §.

Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade bestämmelser

besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt och

bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och snabb utredning

av boet.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga

gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet,

samt, där gäldenären är köpman, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning

om dagen för omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar

och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och

postadress, så ock å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt, må

förvaltaren för bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen

skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann

uppskattning prövas äga. Yid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets ^förslag.)

tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären

under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren

och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning

ej av nöden.

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav tillställas

konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendomsavträde

meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda

tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande varje borgenärs

namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske kan inkomma

med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut

ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans

inseende så snart ske kan

upprätta skriftlig berättelse om boets

tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens

obestånd, så vitt de kunnat utrönas.

I berättelsen skall upptagas en översikt

över tillgångar och gäld av olika

slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida

skälig anledning förefinnes till antagande,

att gäldenären gjort sig skyldig

till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.

Är gäldenären köpman, varde i

berättelsen tillika anmärkt, vilka handelsböckerhan

hållit och huru de blivit förda;

och skall i sådant fall vid berättelsen

fogas den av gäldenären senast uppgjorda

balansräkningen. Berättelsen

skall underskrivas av förvaltaren. I

Avskrift av berättelsen med den

balansräkning, som må vara därvid fogad,

skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas

konkursdomaren ävensom hållas

tillgänglig för borgenärer, som vilja taga

del av densamma; och äge varje borgenär,

som det begär, att mot ersättning

för kostnaden få avskrift av berättelsen

sig tillsänd.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans

inseende så snart ske kan

upprätta skriftlig berättelse om boets

tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens

obestånd, så vitt de kunnat utrönas.

I berättelsen skall upptagas en

översikt över tillgångar och gäld av

olika slag ävensom särskilt anmärkas,

huruvida skälig anledning förefinnes till

antagande, att gäldenären gjort sig skyldig

till brottsligt förhållande mot sina

borgenärer. Förefinnes anledning till antagande,

som nyss sagts, skall grunden därför

angivas. Är gäldenären köpman,

varde i berättelsen tillika anmärkt, vilka

handelsböcker han hållit och huru de

blivit förda; och skall i sådant fall vid

berättelsen fogas den av gäldenären senast

uppgjorda balansräkningen. Berättelsen

skall underskrivas av förvaltaren.

Avskrift av berättelsen med den

balansräkning, som må vara därvid fogad,

skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas

konkursdomaren ävensom hållas

tillgänglig för borgenärer, som vilja taga

del av densamma; och äge varje borgenär,

som det begär, att mot ersättning

för kostnaden få avskrift av berättelsen

sig tillsänd.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

41

(Kungl. Maf.ts förslag.)

( Utskottets förslag.)

56 §.

År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet

infallande juni eller december månad, skall förvaltaren inom fjorton

dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse, vari alla de åtgärder

noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens bringande till slut; åliggande det

förvaltaren att sedermera under konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton

daga*- från utgången därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives,

mer än ett år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall

berättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att konkursen

icke avslutats.

Berättelsen skall av ombudsmannen granskas och inom två veckor från mottagandet

ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar, till vilka ombudsmannen

må hava funnit fog.

57 §.

Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i penningar

dag efter dag antecknas.

Yad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bokföringsskyldighet,

som särskilt kan vara föreskriven.

58 §.

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i den mån

de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom

en vecka från det de influtit å konkursboets räkning mot ränta insättas i bank,

som av rättens ombudsman godkännes. Till bestridande av löpande utgifter må

ej mer innehållas än av ombudsmannen medgives.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna medel,

vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga ränta efter

åtta för hundra om året.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från utgången

av mars, juni, september och december månader varje år till ombudsmannen

räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det gångna kvartalet.

Har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank, skall vid

räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och

uttagningar, som må hava under kvartalet förekommit. Bäkningarna skola av

ombudsmannen granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel insatta

i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär; vare ock skyldig

underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.

59 §.

Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets tillstånd

samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen. När helst han

Bihang till riksdagms protokoll 1921. 9 samt. land. 14 käft. (Nr 22.) 71221 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

finner det lämpligt, äge lian verkställa inventering av boets kassa och övriga

tillgångar ävensom fordra redovisning av förvaltaren.

Eättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till böcker

och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren på begäran erhålla

upplysningar om boet och dess förvaltning.

Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens ombudsman,

äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Eättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upplysningar

om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren det begär än även

på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 §.

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande låta

den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i

den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av boet; inhämte

dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens fortsättande. Samma lag vare,

där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen

sitt samtycke eller yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse

som med ombudsmannens samtycke fortgår, skall nedläggas, skola borgenärerna

kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas längre

tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer, vilkas fordringar

uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets prövning deltagande

borgenärernas fordringar, darom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande.

61 §.

Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i boet

äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§ kan föranledas.

Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egendom, som

är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller

erfordrar allt för kostsam vård. Saknas medel till bestridande av utgifter för

boet, må ock under tid, som avses i första stycket, försäljning av annan lös

egendom äga rum, dock ej utöver vad för ändamålet prövas nödigt; och bör, om

gäldenären därtill anvisar viss egendom, den egendom i främsta rummat uttagas,

så vitt det lämpligen kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förvaltaren samtycke

av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om försäljningen skall ske

å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall

han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart

ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 §

andra stycket samt 149 § andra stycket.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

43

(Kungl. Maj.ts förslag.)

( Utskottets förslag.)

63 §.

Hav gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han försatts

i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum

förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.

64 §.

Väckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av egendom i boet

eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom hos rättens ombudsman,

äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att med försäljningen skall

anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från första borgenärssammanträdet.

Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej enas eller är någon borgenär eller

gäldenären missnöjd med deras beslut eller har längre uppskov än nyss sagts

påyrkats, skola borgenärerna kallas till sammanträde för att besluta i ärendet.

Ej må dock uppskov bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet,

där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar

av sammanlagda beloppet av de i ärendets prövning deltagande borgenärernas

fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst eu fjärdedel av de röstande.

Då fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller borgenär

eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsmannen och förvaltaren,

att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen förordna, att med försäljningen

skall anstå i avbidan på ärendets avgörande.

Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som avträtts

till konkurs, är särskilt stadgat.

65 §.

Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att med försäljning

av egendom i boet skall anstå viss tid, men finna rättens ombudsman

och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter, att försäljning bör

ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan huruvida anståndet skall upphöra

hänskjuten till borgenärernas prövning.

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet

eller därförinnan ingivit

förslag om ackord, må egendomen i

boet ej säljas innan avgjort är, huruvida

ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första

borgenärssammanträdet, vare det ej hinder

för försäljning av boets egendom;

där förvaltaren i det yttrande över förslaget,

som jämlikt 156 § skall av honom

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet

eller därförinnan ingivit

förslag om ackord, må egendomen i boet

ej säljas innan avgjort är, huruvida

ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första

borgenärssammanträdet, vare det ej hinder

för försäljning av boets egendom;

där förvaltaren i det yttrande över förslaget,

som jämlikt 156 § skall av honom

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

avgivas, tillstyrker dess antagande, må

dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,

försäljning verkställas så länge

ackordsfrågan ej är avgjord. Yarder

förslaget ej sålunda tillstyrkt, men antages

det av borgenärerna eller varder det eljest

jämlikt 164 § hänskjuta till rättens prövning,

skall med försäljningen anstå i avbidan

på ackordsfrågans avgörande; och

må i fall, då prövningen av förslaget jämlikt

159 § uppskjutes, de borgenärer, som

hava rösträtt i ackords fr ägor, kunna med

den röstövervikt, som i sistnämnda paragraf

sägs, besluta anstånd med försäljningen

i avbidan på borgenärernas prövning

av förslaget.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat

om anstånd med försäljning av boets

egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna

jämlikt 160 § besluta, att ackordsförslag

skall vara vilande, eller rätten

jämlikt 166 § förordnar, att med frågan

om fastställelse av ackord skall anstå.

Ej må i nämnda fall anstånd med försäljningen

äga rum, med mindre det

med den röstövervikt, som i 159 § sägs,

bestämmes av de borgenärer, som hava

rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock

i det senare fallet anståndet fortgå, till

dess borgenärssammanträde, som skall

av rättens ombudsman ofördröjligen utlysas,

ägt rum för ärendets behandling.

67 §.

Yad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat

om uppskov med försäljning av egendom

i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning,

som enligt 61 § må äga rum

jämväl före första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller

annan borgenär, som för sin fordran har

förmånsrätt i viss egendom, att den

(Utskottets förslag.)

avgivas, tillstyrker dess antagande, må

dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,

försäljning verkställas så länge

ackordsfrågan ej är avgjord. Yarder förslaget

ej sålunda tillstyrkt, skall, där

det antages av borgenärerna eller eljest

jämlikt 164 § varder hänskjuta till rättens

prövning, med få''säljning en anstå i avbidan

på ackordsfrågans avgörande; uppskjutes

prövningen av förslaget jämlikt

159 §, äge de borgenärer, som hava rösträtt

i ackordsfrågor, att med den röstövervikt,

som i sistnämnda paragraf sägs,

besluta anstånd med försäljningen i avbidan

på borgenärernas prövning av

förslaget.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat

om anstånd med försäljning av boets

egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna

jämlikt 160 § besluta,att ackordsförslag

skall vara vilande, eller rätten

jämlikt 166 § förordnar, att med frågan

om fastställelse av ackord skall anstå.

Ej må i nämnda fall anstånd med försäljningen

äga rum, med mindre det

med den röstövervikt, som i 159 § sägs,

bestämmes av de borgenärer, som hava

rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock

i det senare fallet anståndet fortgå, till

dess borgenärssammanträde, som skall

av rättens ombudsman ofördröjligen utlysas,

ägt rum för ärendets behandling.

Vad ovan i denna paragraf stadgas

utgöre ej hinder för försäljning, vartill

gäldenären lämnat sitt samtycke.

67 §.

Yad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat

om uppskov med försäljning av egendom

i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning,

som enligt 61 § må äga rum

jämväl före första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller

annan borgenär, som för sin fordran har

förmånsrätt i viss egendom, att den egen
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

45

(Kungl. Maj.ts förslag.)

egendom, vari förmånsrätten gäller, skall

säljas genom förvaltarens försorg, och har

hans rätt till betalning ur egendomen

efter bevakning i konkursen lämnats

obestridd eller fastställts genom dom,

som äger laga kraft, då skall ock, utan

hinder därav att enligt vad ovan är stadgat

uppskov med försäljningen beslutits

eller därmed eljest skall anstå, försäljning

av den egendom äga rum, så framt

ej rättens ombudsman och förvaltaren

finna uppenbart, att förlust därigenom

skulle uppstå för konkursboet.

Har gäldenären bjudit ackord, må ej

på grund därav anstånd med försäljningen

äga rum, så framt gäldenären samtycker

till försäljningen.

68 §.

Finnes det för boet fördelaktigt,

att verkställighet av utmätning, varom i

24 § andra stycket förmäles, varder

inställd, äge förvaltaren med samtycke

av rättens ombudsman hos vederbörande

myndighet göra framställning därom.

(Utskottets förslag).

dom, vari förmånsrätten gäller, skall

säljas genom förvaltarens försorg, och

har hans rätt till betalning ur egendomen

efter bevakning i konkursen lämnats

obestridd eller fastställts genom

dom, som äger laga kraft, då skall ock,

utan hinder därav att enligt vad ovan

är stadgat uppskov med försäljningen

beslutits eller därmed eljest skall anstå,

försäljning av den egendom äga rum, så

framt ej rättens ombudsman och förvaltaren

finna uppenbart, att förlust därigenom

skulle uppstå för konkursboet.

68 §.

Finnes det för boet fördelaktigt,

att verkställighet, varom i 24 § andra

stycket förmäles, varder inställd, äge

förvaltaren med samtycke av rättens

ombudsman hos vederbörande myndighet

göra framställning därom.

69 §.

förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åtgärd för

av egendom i boet, vare han skyldig därom underrätta rättens om
-

Innan

försäljning

budsman.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge

förvaltaren hos vederbörande myndighet

äska försäljning därav i den ordning

utsökningslagen bestämmer. Egendomen

må jämväl säljas i annan ordning, så

framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare

och rättens ombudsman till

försäljningen lämnar ‘bifall!; vägrar han

bifall, begäre förvaltaren borgenärernas

samtycke. Ej må i något fall försäljning

av fast egendom ske annorledes än å

auktion, med mindre gäldenären det

medgiver.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge

förvaltaren hos vederbörande myndighet

äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen

bestämmer. Egendomen

må jämväl säljas i annan ordning, så

framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare

och rättens ombudsman till

försäljningen lämnar bifall; vägrar han

bifall, begäre förvaltaren borgenärernas

samtycke. Ej må i något fall försäljning

av fast egendom ske annorledes än

å auktion, med mindre gäldenären det

medgiver.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.is förslag.)

Har auktion å fast egendom, som

kör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen

bestämmer utan att försäljning

kommit till stånd, må förvaltaren

underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder

för egendomens försäljning. Har

auktion i nyssnämnda ordning ej ägt

rum, men föreligger anledning till antagande,

att sådan auktion ej kommer

att leda till försäljning, äge förvaltaren

med samtycke av ombudsmannen underlåta

att föranstalta om egendomens avyttrande,

där de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordringar, för vilka egendomen

häftar enligt 17 kap. 9§kandelsbalken

eller 11 kap. 2§ jordabalken eller

som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt

framför intecknad fordran, det

tillstädja.

Yarder auktion å boets fasta egendom

utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen

stadgar, åligge det förvaltaren

att före auktionen eller, där jämlikt

102 § samma lag särskilt sammanträde

skall hållas, före det sammanträde

till auktionsförrättaren avlämna behållning,

som under konkursen av egendomen

uppkommit, så ock före konkursen

uppkommen behållning, som på

grund därav att verkställighet av utmätning

jämlikt 24 § andra stycket inställts

blivit till förvaltaren överlämnad. Behållning,

som ej sålunda avlämnas, skall

innan slutlig utdelning sker överlämnas

till överexekutor att på sätt och i den

ordning utsökningslagen bestämmer i

fråga om medel, som influtit under

tvångsförvaltning, emellan rättsägarne

fördelas.

(Utskottets förslag.)

Har auktion å fast egendom, som

hör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen

bestämmer utan att försäljning

kommit till stånd, må förvaltaren

underlåta att vidtaga ytterligare

åtgärder för egendomens försäljning. Har

auktion i nyssnämnda ordning ej ägt

rum, men föreligger anledning till antagande,

att sådan auktion ej kommer att

leda till försäljning, äge förvaltaren med

samtycke av ombudsmannen underlåta

att föranstalta om egendomens avyttrande,

där de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordringar, för vilka egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken

eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som

skola ur egendomen utgå med förmånsrätt

framför intecknad fordran, det

tillstädja.

Yarder auktion å boets fasta egendom

utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen

stadgar, åligge det förvaltaren

att före auktionen eller, där

jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde

skall hållas, före det sammanträde

till auktionsförrättaren avlämna

behållning, som under konkursen av egendomen

uppkommit, så ock före konkursen

uppkommen behållning, som på grund

därav att verkställighet, varomi 24§ andra

stycket förmäles, inställts blivit till förvaltaren

överlämnad. Behållning, som ej sålunda

avlämnas, skall, där egendomen försålts

vid auktion, som nyss sagts, tillhandahållas

auktionsförrättaren före det sammanträde,

då fördelning av köpeskillingen skall

äga rum, men eljest innan slutlig utdelning

sker överlämnas till överexekutor att på

sätt och i den ordning utsökningslagen

bestämmer i fråga om medel, som influtit

under tvångsförvaltning, emellan

rättsägarne fördelas.

71 §.

Yill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning av lös

egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, äga rum

s. 47 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

47

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller,

om lian vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut,

skall lian höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,

må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt

hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke, varom i första och andra styckena förmäles, vare ej av nöden,

där förvaltaren vill genom fondkommissionär till gällande börspris försälja å

fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget

finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den

ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. År

fartyg, som skall säljas, inteckna! för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis,

med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo

gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan,

för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses

av honom och köparen.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom

säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling

å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke

möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären

och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att,

där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av

hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet.

72 §.

Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till försäljning

under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud föreligger och

varder antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till förekommande av försäljning

till underpris, såsom om infordrande av anbud, om ett lägsta försäljningspris,

om värdering av egendomen genom sakkunnig person eller dylikt.

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i handom,

äge han besörja, att egendomen varder

såld å auktion eller, då fråga är om å

fondbörs noterat värdepapper, genom

fondkommissionär till gällande börspris,

så framt ej förvaltaren vill lösa egendomen

för konkursboets räkning; åliggande

det borgenären att minst en vecka

innan han vidtager åtgärd för egendomens

försäljning hembjuda den åt förvaltaren

till inlösen. Utgöres egendomen

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i handom,

äge han besörja, att egendomen varder

såld å auktion eller, då fråga är om å

fondbörs noterat värdepapper, genom

fondkommissionär till gällande börspris;

dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens

samtycke äga rum tidigare än fyra

veckor efter första borgenärssammanträdet.

Försäljning genom borgenärens försorg må

ej heller ske, där förvaltaren vill lösa

egendomen för konkursboets räkning;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maf.ts förslag.)

av fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen

ske i den ordning, som om

dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. Skall egendomen

säljas annorledes än utmätningsvis och

är ej fråga om sådan försäljning av

värdepapper, som enligt vad nyss sagts

må ske utan auktion, må försäljningen

ej äga rum å annan ort än den, där

egendomen finnes, med mindre förvaltaren

samtycker därtill; och läte borgenären

förvaltaren minst tre veckor förut

veta, när och var försäljningen skall ske.

Har försäljning skett i annan än den

för utmätt egendom stadgade ordning,

vare borgenären pliktig att för förvaltaren

redovisa för vad sorn influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om

försäljningen, äge förvaltaren därom besörja.

Dock må inteckning i fast egendom,

vilken blivit av fastighetsägaren

lämnad såsom pant, icke av förvaltaren

säljas, utan äge han allenast låta sälja

den rätt till andel i inteckningen, som

efter ty särskilt är stadgat må tillkomma

gäldenären.

(Utskottets förslag.)

åliggande det borgenären att minst en

vecka innan han vidtager åtgärd för

egendomens försäljning hembjuda den

åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen

av fartyg eller gods i fartyg,

skall försäljningen ske i den ordning,

som om dylik egendom, den där blivit

utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen

säljas annorledes än utmätningsvis

och är ej fråga om sådan försäljning

av värdepapper, som enligt vad nyss

sagts må ske utan auktion, må försäljningen

ej äga rum å annan ort än den,

där egendomen finnes, med mindre förvaltaren

samtycker därtill; och läte borgenären

förvaltaren minst tre veckor förut

veta, när och var försäljningen skall ske.

Har försäljning skett i annan än den

för utmätt egendom stadgade ordning,

vare borgenären pliktig att för förvaltaren

redovisa för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om

försäljningen, äge förvaltaren därom besörja.

Dock må inteckning i fast egendom,

vilken blivit av fastighetsägaren

lämnad såsom pant, icke av förvaltaren

säljas, utan äge han allenast låta sälja

den rätt till andel i inteckningen, som

efter ty särskilt är stadgat må tillkomma

gäldenären.

74 §.

Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg, läte

han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsökningslagen stadgas för

kungörande av auktion å egendom av det slag, varom fråga är; dock vare kungörelsens

införande i allmänna tidningarna eller i länskungörelserna icke i något

fall erforderligt.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion,

som enligt 73 § besörjes av borgenär.

75 §.

Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller annan särskild

förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen till varje borgenär,

som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, med posten

översända särskild underrättelse om tid och ställe för auktionen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

49

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att

bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare

åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest,

att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas,

begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om

kungörande av auktion å lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan

särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum,

med mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens medgivande

sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å fast egendom.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgärder för

indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som i 64 § är

stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egendom, beslutas uppskov

med indrivning av boets fordringar, och skall, om sådant uppskov beslutits, vad

i 65 § för där avsett fall föreskrives äga motsvarande tillämpning. Kan fordran

ej indrivas utan att rättegång eller lagsökning anställes eller skiljedom påkallas,

gälle vad i 79 § finnes stadgat. Varder ej rättegång eller lagsökning anställd

eller skiljedom påkallad och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan

sägs, må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.

78 §.

Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit gjort och

finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet, att det anbud antages, begäre

samtycke därtill, då tillgången utgöres av fast egendom, av borgenärerna men

eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hänskjuta

frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären

fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt samtycke till förlikning,

som avser äganderätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter

han sig förlikning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen;

dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning

bjudes.

79 §.

Rättegång eller lagsökning må ej

utan rättens ombudsmans samtycke anställas

av förvaltaren, och må han ej

heller utan sådant samtycke för konkursboets

räkning fortsätta mål, som anhängiggjorts

innan beslutet om egendomsavträde

meddelades.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja

talan, som i första stycket avses, vare

79 §.

Rättegång eller lagsökning må ej

utan rättens ombudsmans samtycke anställas

av förvaltaren, och må han ej

heller utan sådant samtycke för konkursboets

räkning fortsätta mål, som anhängiggjorts

innan beslutet om egendomsavträde

meddelades.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja

talan, som i första stycket avses,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 71221

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maf.ts förslag.)

ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens

samtycke.

Underlåter förvaltaren att iakttaga

vad ovan är föreskrivet, vare det utan

verkan å målet, men svare förvaltaren

för kostnad och skada, som må uppkomma

för konkursboet och ej täckes av vad i

målet tillvinnes boet.

Yad sålunda stadgats skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om påkallande

av skiljedom och fullföljande

av inlett skiljedomsförfarande.

(Utslcottets förslag.)

vare ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens

samtycke.

Underlåter förvaltaren att iakttaga

vad ovan är föreskrivet, vare det utan

verkan å målet, men svare förvaltaren

för kostnad och skada, som må uppkomma

för konkursboet och ej täckes

av vad genom rättegången eller lagsökningen

kommit boet till godo.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om påkallande

av skiljedom och fullföljande av

inlett skiljedomsförfarande.

80 §.

Yisar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid fullgörandet av

sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman, borgenär eller gäldenären

hos konkursdomaren göra anmälan om förhållandet.

Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning till anmärkning

mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständigheterna tillhålla

honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från befattningen.

Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkursdomaren, där

ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen, yttrande från denne. Efter

första borgenärssammanträdet må förvaltare ej entledigas förrän borgenärerna vid

sammanträde, som av konkursdomären utlysts, erhållit tillfälle att inför honom

yttra sig i ärendet. Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i

avbidan på borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må

det ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, inkommit

till konkursdomaren.

81 §.

Einnes i boet egendom, vari särskild

förmånsrätt äger rum, skall, så vitt

det inverkar på de borgenärers rätt,

som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt,

av egendomens avkastning och

köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens

vård och försäljning ävensom

det arvode till rättens ombudsman och

förvaltare, som belöper för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum

i boet tillhörig egendom, må ej till förfång

för någon, som äger sådan förmånsrätt

eller förmånsrätt, som skall beaktas

framför den särskilda, av egendomens

81 §.

Finnes i boet egendom, vari särskild

förmånsrätt äger rum, skall, så vitt

det inverkar på de borgenärers rätt,

som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt,

av egendomens avkastning och

köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens

vård och försäljning ävensom

det arvode till rättens ombudsman och

förvaltare, som enligt vad i 82 och 83 §§

stadgas skall utgå för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum

i boet tillhörig egendom, må ej till förfång

för någon, som äger sådan förmånsrätt

eller förmånsrätt, som skall beaktas

s. 51 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

51

(Kungl. Maj:ts förslag.)

avkastning och köpeskilling gäldas annan

konkurskostnad än ovan sagts; dock att,

där den särskilda förmånsrätten är av

beskaffenhet att kunna göras gällande

endast i konkurs, av egendomen må bestridas

jämväl övriga konkurskostnader,

i den mån boet eljest ej lämnar tillgång

därtill.

(Utskottets förslag.)

framför den särskilda, av egendomens

avkastning och köpeskilling gäldas annan

konkurskostnad än ovan sagts; dock att,

där den särskilda förmånsrätten är av

beskaffenhet att kunna göras gällande

endast i konkurs, av egendomen må bestridas

jämväl övriga konkurskostnader,

i den mån boet eljest ej lämnar tillgång

därtill.

82 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten; äro

flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode må icke sättas till högre belopp än som med avseende å det

arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt

boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

83 §.

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall bestämmas

till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 § må anses erforderligt,

att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräknas särskilt arvode.

Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.

Vid bestämmandet av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i 82 § stadgas

om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga motsvarande tillämpning.

84 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter därom

hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade; och

bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill

berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i

arvode fordras, och, där bestämmande av särskilt arvode för viss egendom kan

ifrågakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen

skall fogas ej mindre redogörelse för det arbete uppdraget medfört än

även specificerad räkning, utvisande det fordrade beloppets fördelning på de

olika förvaltningsåtgärderna. Har förvaltare för viss förvaltningsåtgärd, såsom

förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av auktion eller

dylikt, anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har

ersättning för utgifter tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall

sådant angivas i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom,

åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning över kända rättsägare,

som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

85 §.

Då framställning om bestämmande

av arvode inkommit, utsatte konkursdomaren

dag för ärendets handläggning

vid rätten. Avser framställning allenast

bestämmande av särskilt arvode för viss

egendom, äge dock konkursdomaren

pröva, huruvida skäl att företaga frågan

därom innan arvode i övrigt bestämmes

må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning

vid rätten blivit utsatt, läte konkursdomaren

genom kungörelse, som minst

tio dagar före den utsatta dagen införes

en gång i allmänna tidningarna och den

eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om

konkursen, kalla vederbörande rättsägare

att vid rätten utföra sin talan; och

varde därjämte särskild underrättelse om

ärendets företagande meddelad den, för

vilken arvode skall bestämmas, så ock

gäldenären. Kungörelsen skall innehålla

meddelande om belopp, som i arvode

fordras. I fall, som omförmäles i 84 §

andra stycket, äge den, som har panträtt

i den egendom, varom fråga är, föra

talan i ärendet, ändå att han ej i konkursen

bevakat sin fordran; skolande

konkursdomaren i god tid till envar, som

har särskild förmånsrätt i egendomen

och vars adress är känd, översända underrättelse,

som nyss sagts. År sådant fall

för handen, att frågan om arvode ej inverkar

på borgenärernas rätt, skall kungörelse,

varom ovan stadgats, ej utfärdas,

men varde underrättelse om ärendets handläggning

vid rätten meddelad den, för vilken

arvode skall bestämmas, så ock

gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av

arvode till förvaltare, skall konkursdomaren

inhämta yttrande i ärendet av rättens

ombudsman.

(Utskottets förslag.)

85 §.

Då framställning om bestämmande

av arvode inkommit, utsätte konkursdomaren

dag för ärendets handläggning

vid rätten. Avser framställning allenast

bestämmande av särskilt arvode för viss

egendom, äge dock konkursdomaren

pröva, huruvida skäl att företaga frågan

därom innan arvode i övrigt bestämmes

må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning

vid rätten blivit utsatt, skall konkursdomaren

genom kungörelse, som

minst tio dagar före den utsatta dagen

införes en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som

bestämts för offentliggörande av kungörelser

om konkursen, utfärda kallelse å

vederbörande rättsägare att vid rätten

utföra sin talan; och skall därjämte särskild

kallelse meddelas den, för vilken arvode

skall bestämmas, så ock gäldenären.

Kallelse skall innehålla underrättelse om

belopp, som i arvode fordras. I fall,

som omförmäles i 84 § andra stycket,

äge den, som har panträtt i den egendom,

varom fråga är, föra talan i ärendet,

ändå att han ej i konkursen bevakat

sin fordran; skolande konkursdomaren

i god tid till envar, som har

särskild förmånsrätt i egendomen och

vars adress är känd., översända kallelse,

som nyss sagts. År sådant fall för

handen, att frågan om arvode ej inverkar

på borgenärernas rätt, skall kungörelse,

varom ovan stadgats, ej utfärdas, men

varde särskild kallelse meddelad den, för

vilken arvode skall bestämmas, så ock

gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av

arvode till förvaltare, skall konkursdomaren

inhämta yttrande i ärendet av

rättens ombudsman.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.)

{ Utskottets förslag.)

86 §.

Rättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning avgivits

i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må ej arvode uppbäras

av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för sin förvaltning.

87 §.

Äro flere förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga för

skada, svare en för alla och alla för en för skadans gäldande.

4 Kap.

Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt lätt till underhåll, så

ock om bouppteckningsed av annan än gählcnären.

88 §.

Gäldenär må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats

och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke

av rättens ombudsman begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under

konkursen må gäldenären ej utan samtycke av ombudsmannen begiva sig längre

bort än att han kan en vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens

domsaga å ort, där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för

ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det

är utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom må

lämnas.

89 §.

Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, förvaltare

och granskningsman ävensom, vid borgenärssammanträde, borgenärerna de upplysningar

om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt han

ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant hinder föreligger,

från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens eller, om sammanträdet skall

hållas inför rättens ombudsman, dennes samtycke därtill. Utebliver gäldenären

från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden,

som där skola förekomma.

90 §•

Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89 §§ avses,

skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren

eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkursdomarens

prövning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

91 §.

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den i anledning

av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då eden skall avläggas,

göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar däri,

som lian må finna påkallade, och betjge därefter med ed, att bouppteckningen

(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen

icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller

skuld, som ej hör till boet, upptagits.

92 §.

Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första borgenärssammanträdet.

År gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller

är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen då ännu ej till konkursdomaren

inkommen, kalle konkursdomaren, sedan förfallet upphört eller bouppteckningen

inkommit, så snart ske kan gäldenären att infinna sig för edgångens

fullgörande; och varde rättens ombudsman och förvaltaren underrättade

därom.

Är gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren tillåta

honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är

närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta honom hemma i sin bostad

avlägga eden.

93 §.

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som omförmäles i

91 §, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga

eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda omständigheter

föreligga, att anledning till edgången ( saknas. År gäldenär gift,

åligge samma skyldighet hans make.

Gäldenärs barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans stärbhusdelägare,

så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det kan antagas,

att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av förvaltaren eller borgenär

avlägga ed, som nyss nämnts. Har någon haft egendom, som hör till boet, om

händer, vare han pliktig att uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fästa

uppgiften, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos konkursdomaren.

Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren den, av vilken

edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid och ställe, som av

honom bestämmas; underrätte ock därom rättens ombudsman och förvaltaren

samt, där edgångsyrkandet framställts av borgenär, denne. Medgives yrkandet,

varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället,

meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom

avläggas. Medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjuten

till rätten; och vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens

fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna i 92 §

andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande tillämpning.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

55

(Kung}. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

94 §.

Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88, 89, 91 eller

95 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas i 88 §, må han efter

omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet.

Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom enligt 93 §

förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller genom häkte tillhållen

att fullgöra sin skyldighet.

Yarder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden härför

gäldas av allmänna medel.

95 §.

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd enligt

94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts i häkte, skall

konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för handen,

genast förordna om hans lösgivande.

96 §.

År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen

sägs, för överträdande av reseförbud

insatt i häkte, då beslut om hans

försättande i konkurs meddelas, varde därur

lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.

97 §.

Gäldenär skall av konkursboet njuta nödigt underhåll för sig, make och

oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet

om egendomsavträde meddelades, där ej han själv eller hans make kan annorledes

försörja familjen. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas av

gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gäldenären äge ock

från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för

sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap

eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor eller, där

gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra

kronor.

Yid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall hänsyn tagas så väl

till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för

sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åligga

honom.

96 §.

Har reseförbud meddelats gäldenär,

förf alle förbudet, så snart gäldenären avlagt

den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande besluta om

vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut därom meddelas så

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

snart det påkallas och sist före utgången av den tid, under vilken gäldenären

äger åtnjuta underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller borgenär, att

gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör tillkomma, äge den

missnöjde begära skriftligt besked om beslutets innehåll och inom fjorton dagar

från utgången av tid, som i första stycket sägs, påkalla rättens prövning genom

skrift, som skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, utsatte konkursdomaren

för handläggningen därav viss dag efter utgången av den i andra

stycket omförmälda klagotid. Kungörelse därom skall minst tio dagar före den

utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; och

varde därjämte särskild underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom,

där borgenär är klagande, denne.

99 §.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som erfordras för

resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas har att inställa sig

hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera, om han vistas utom rättens

domsaga, än som tarvades, om han uppehölle sig därinom å ort, där han sist

vistades.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde i anledning

av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.

5 Kap.

Om bevakning av fordringar i konkurs.

100 §.

I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som uppkommit

innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av villkor

eller ej förfallen till betalning.

101 §.

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att hos

konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk på förmånsrätt,

skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rätt han i sådant

avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt

avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan.

I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress

angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets uttalande Nr 22.

åt

(KungI. Maj. ts förslå;).)

(Utskottets förslag.)

102 §.

Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena

exemplaret av de inkomna bevakningsliandlingarna till rättens ombudsman, som

har att skyndsamt upprätta eu förteckning, utvisande för varje bevakad fordran

dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför samt

den plats i förmånsrättsordningen, som enligt det framställda yrkandet skulle

tillkomma fordringen. Förteckningen skall upprättas i två exemplar, av vilka

det ena skall biläggas de till ombudsmannen överlämnade bevakningsliandlingarna

och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av

handlingarna vara att tillgå hos honom.

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme

konkursdomaren utan dröjsmål

efter samråd med rättens ombudsman

och förvaltaren ej mindre viss tid, inom

vilken anmärkningar må framställas mot

de bevakade fordringarna, och ställe,

varest de till ombudsmannen överlämnade

bevakningsliandlingarna skola hållas

tillgängliga för granskning, än även

tid och ställe för det borgenärssammanträde,

som enligt 108 § skall hållas

inför ombudsmannen, därest anmärkningar

framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas

till minst två, högst fyra veckor från

bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren,

där det prövas oundgängligen

nödigt, fastställa längre anmärkningstid

än nu sagts. Det i 108 § omförmälda

sammanträde må icke hållas

tidigare än två eller senare än fyra

veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss

dag, å vilken, därest förlikning ej träffas,

målet angående de tvistiga fordringarna

skall vid rätten förekomma,

i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda

sammanträde och på landet under

först infallande lagtima ting, så framt

ej handläggningen efter ty i 108 § sägs

skall äga rum å urtima ting. Där det

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme

konkursdomaren utan dröjsmål

efter samråd med rättens ombudsman

och förvaltaren ej mindre viss tid, inom

vilken anmärkningar må framställas mot

de bevakade fordringarna, och ställe,

varest de till ombudsmannen överlämnade

bevakningsliandlingarna skola hållas

tillgängliga för granskning, än även tid

och ställe för det borgenärssammanträde,

som enligt 108 § skall hållas inför ombudsmannen,

därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas

till minst två, högst fyra veckor från

bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren,

där det prövas oundgängligen

nödigt, fastställa längre anmärkningstid

än nu sagts. Det i 108 § omförmälda

sammanträde må icke hållas

tidigare än två eller senare än fyra

veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss

dag, å vilken, därest förlikning ej träffas,

målet angående de tvistiga fordringarna

skall vid rätten förekomma, i stad inom

fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde

och på landet under först infallande

lagtima ting, så framt ej handläggningen

efter ty i 108 § sägs skall

äga rum å urtima ting. Där det i sär
-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 712 si 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kimgl. Maj:ts förslag.)

i särskilt fall befinnes nödvändigt, må

målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren läte ofördröjligen

om vad sålunda bestämts med posten

översända meddelande till gäldenären

och varje borgenär, som bevakat fordran

i konkursen och vars adress är känd,

ävensom särskilt underrätta ombudsmannen

och förvaltaren.

(Utskottets förslag.)

skilt fall befinnes nödvändigt, må målet

utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren läte ofördröjligen

om vad sålunda bestämts med posten

översända meddelande till gäldenären

och varje borgenär, som bevakat fordran

i konkursen och vars adress är känd,

ävensom särskilt underrätta ombudsmannen

och förvaltaren.

Finner konkursdomaren, sedan jämlikt

54 § upprättad bouppteckning eller förteckning

eller anmälan, som i andra stycket av

samma paragraf sägs, kommit honom tillhanda,

att de avgöranden, som avses i

första och tredje styckena av denna paragraf,

lämpligen kunna träfas innan de i

20 § omförmälda kallelsebreven utsändas,

utgöre vad ovan stadgas ej hinder därför.

I sådant fall skäll i nämnda kallelsebrev

ävensom i den underrättelse, som jämlikt

20 § skall tillställas gäldenären, intagas

meddelande om vad sålunda bestämts samt

meddelanden därom efter bevakningstidens

utgång översändas allenast till sådan i

fjärde stycket av denna paragraf avsedd

borgenär, som icke erhållit kallelsebrev

enligt 20 §, varjämte ombudsmannen och

förvaltaren skola särskilt underrättas.

HM §.

Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han finner

anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, till konkursdomaren

inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärkningar utsatta tid

inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt

avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Ilätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär, som

bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i avseende härå vad

ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

105 §.

Göres anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade, gälle det

även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lan litskottets utlåtande Nr 22.

f)9

(Kungl. Maj.ts förslag.) [Utskottets förslag.)

1(M» §.

Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning framställts,

njute till godo den betalnings- och förmånsrätt lian yrkat. Har yrkande om förmånsrätt

lämnats utan anmärkning, må sådant dock ej lända till förfång för dem,

som enligt lag hava företrädesrätt till betalning ur viss egendom; och vare

yrkande om förmånsrätt, ändå att anmärkning däremot ej framställts, utan verkan,

om yrkandet ej avser någon i lag stadgad förmånsrätt.

107 §.

Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det ena exemplaret

av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren överlämnat till rättens

ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till varje borgenär, mot vars

bevakning anmärkning är framställd och vars adress är känd, med posten översända

avskrift av anmärkningsskriften i vad den rör hans bevakning med erinran

om tid och ställe för det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde.

108 §.

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar framställts,

skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför rättens ombudsman.

Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären fora talan; och

böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorts, ingiva skriftliga

svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej har laga

förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de närvarande

utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande,

att anmärkning må förfalla, eller inskränka de densamma, äge ej den,

som uteblivit, därå tala.

Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan hänskjutas

till rätten.

Äskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes det

belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräknas, åligge

ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom. Konkursdomaren

utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele ombudsmannen besked om tiden

för tinget. Kan sådant besked ej före sammanträdets slut erhållas och för de

närvarande tillkännagivas, vare ombudsmannen pliktig att om den utsatta tiden

avlåta särskild underrättelse till envar, som närvarit vid sammanträdet och vars

adress är känd.

Efter sammanträdet tillställe ombudsmannen så snart ske kan konkursdomaren

protokoll över sammanträdet, innehållande om och i vad mån förlikning

skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid protokollet skola fogas å

sammanträdet ingivna handlingar.

1°9 §•

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen och utan

hinder därav att någon, som i målet äger talan, icke iakttager inställelse av rätten

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Första lagutskottds utlåtande Nr 23.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

företagas till prövning och, så vitt ske kan, på en gång avgöras. Tarva vissa

fordringar längre tid för att utredas och styrkas, varde särskilt dömt över de

tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på

annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där

konkursen iir anhängig, hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda

bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

no §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad fordran, må

ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende

av förlikningen, samtycka därtill.

in §.

Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid

anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är stadgad angående

bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det

ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman; läte ock eu

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning skett,

så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe,

vare »t de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola hållas

tillgängliga för granskning, tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen,

därest i anledning av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag,

å vilken, om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall

vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å urtima ting.

Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra veckor

från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tidningarna. Sammanträdet

inför ombudsmannen skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens

utgång.

Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten avsända

meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress är känd, till

denne ävensom särskilt underrätta ombudsmannen och förvaltaren.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till efterrättelse

vad ovan stadgats om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för inställelse

vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevakning skall gäldas av

borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare borgenären jämväl skyldig att

gottgöra kostnaden för kungörelse och annan underrättelse om efterbevakningen.

Hava flere borgenärer gjort efterbevakning, svare de en för alla och alla för eu

för kostnad, som är gemensam för efterbevakningarna.

112 §.

Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgenärssammanträde, som hålles in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 22.

Öl

(Kung!. Maj:ts förslag.) ( Utskottets förslag)

för rättens ombudsman, med mindre bevakningshandlingarna genom konkursdomarens

försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen

styrkt, att bevakning skett.

113 §.

Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, må fullföljas

ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären. I fråga om sådan

talans fullföljande av förvaltaren skall vad i 79 § för där avsedda fall stadgas iiga

motsvarande tillämpning.

114 §.

Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad av högre

rätt, gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen.

115 §.

Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort, vilken

rätt i konkursen tillkommer fordringen.

116 §.

Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan borgenär,

förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed betyga, att fordringen icke,

honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den

av honom blivit uppgiven.

Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts,

stånde det honom fritt.

Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende lämnat uppgifter,

som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens avläggande göra

rättelse i sin bevakning.

Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av någon, som

är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad; vare ock i sådant

fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången, där det yrkas och kan ske

samt konkursdomaren ej finner sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning

till edgången saknas.

Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som träder

i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter lämpad.

117 §.

Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall göras hos

konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exemplar inom den för framställande

av anmärkningar mot borgenärens bevakning utsatta tid. Ej må sådant

yrkande väckas i bevakningsinlaga eller i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts, att

inom viss tid av högst en. månad från det han erhållit del av föreläggandet fullgöra

edgången och inkomma med bevis därom.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

62

(.Kungl. Maj:ts förslag.) [TJtsJcottets förslag.)

Kan borgenären ej inom (len föreskrivna tiden fullgöra vad honom ålagts,

men visar lian inom samma tid laga förfall, förelägge konkursdomaren honom

ny tid.

Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären föreläggande,

som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren inkomma med bevis

därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst en månad från utgången

av den för framställande av anmärkningar mot bevakningen bestämda

tid; skolande beviset om delgivningen utgöras av sådant intyg, som i 11 kap. 38

§ rättegångsbalken sägs. Är ej veterlig!, var borgenären uppehåller sig, och liar

anvisning ej kunnat vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning

av föreläggandet och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att

föreläggandet må införas i allmänna tidningarna en gång; och äge den, som påyrkat

edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs styrka, att föreläggandet

blivit sålunda kungjort. Då föreläggande enligt vad nu är sagt delgives

genom kungörelse i tidningarna, skall borgenären anses hava undfått del

av detsamma den dag kungörandet ägde rum.

Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid fullgöra

vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom samma tid, att hinder

mött för delgivning, vare edgångsyrkandet förfallet; visas sådant hinder, sätte

konkursdomaren ut ny tid.

118 §.

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall konkursdomaren

ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och förvaltaren därom.

Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall så snart det inkommit

till konkursdomaren av honom överlämnas till ombudsmannen. Har

edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses i 116 § andra stycket,

varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.

119 §.

Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt.

Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet, där han vistas,

avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet,

inför vilken enligt det landets lag sådan edgång må fullgöras.

120 §.

Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren inkomma

med bevis, att borgenären fullgjort honom förelagd edgång, må innan sådant bevis

inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock

varde, där anmärkning mot bevakningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning,

och gälle om utdelning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.

Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter utgången

av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må fordringen icke komma

i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom konkursdomarens försorg kommit

ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att beviset

tillställts konkursdomaren.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottet» utlåtande Nr list.

63

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

121 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran lios gäldenären innan beslutet om egendomsavträde

meddelades, äge begagna fordringen till kvittning mot skuld, för

vilken lian vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och vare för tillgodonjutande

av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas i konkursen. ttökes hans skuld

för konkursboet ut, åligge honom, där han vill njuta kvittningsriitt, att, om i

målet så yrkas, beediga fordringen, såsom i 11(! $ är stadgat.

Är fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma

fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, giille i fråga om borgenärens

rätt till kvittning i fall, då förutsättningarna därför i övrigt föreligga enligt

vad i första stycket sägs, att borgenären har att fullgöra sin förbindelse men

äger återbekomma ett belopp, motsvarande vad han erlagt, i den män det ej överstiger

vad han har att fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande

av förslag till slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att, där

fordringen avser ersättning, varom i 136 § andra stycket förmäles, det borgenären

tillkommande beloppet skall vid slututdelningsförslagets upprättande avsättas för

att, därest villkoret sedermera skulle uppfyllas, till borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller därefter

förvärvat fordran hos gäldenären efter avtal med annan än denne, äge, där

han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och tillika hade skälig

anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om

konknrsansökningen, ej den rätt, varom ovan i denna paragraf är stadgat. Sådan

rätt tillkomme ej heller borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under

nu nämnda tid satt sig i skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning

till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna

tidningarna, vare borgenär icke berättigad att till kvittning mot skuld,

vari han häftar hos gäldenären, använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen

om ackordsförhandling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsriitt, därest ackord

kommit till stånd.

122 §.

Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt, varde utan

hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga ordning påkallats.

123 §.

Borgenär, som till säkerhet för

fordran liar panträtt i fast eller lös egendom,

vare för tillgodonjutande av rätt

till betalning ur den egendom, som sålunda

häftar för fordringen, icke skyldig

att bevaka fordringen i konkursen.

123 §.

Borgenär som till säkerhet för

fordran har panträtt i fast eller lös

egendom, vare för tillgodonjutande av

rätt till betalning ur den egendom, som

sålunda häftar för fordringen, icke skyldig

att bevaka fordringen i konkursen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

Borgenär, varom i första stycket förnuäes,

vare, där det äskas, pliktig att

fästa sin fordran med sådan ed, som i

116 § sägs. A edgången skola föreskrifterna

i 116—119 §§ äga motsvarande tilllämpning;

dock skall beträffande tiden för

edgång syrkandes framställande gälla, att

det må väckas intill dess borgenären uppburit

betalning för sin fordran, och må

delgivning av edgång sfär däggande ej ske

genom dess införande i allmänna tidningarna.

Edgångsyrkandet vare förfallet,

där ej underrättelse, som i 118 § första

stycket sägs, eller annat bevis, att edgångsföreläggande

meddelats, kommit rättens

ombudsman tillhanda innan klinga

relse om framläggande av slututdelningsfbeslag

utfärdats.

Försummar borgenären att inom

föreskriven tid till konkursdomaren inkomma

med bevis, att borgenären fullgjort

honom förelagd edgång, varde den

egendom, vari panträtten äger ruin, såsom

annan konkursboets egendom av förvaltaren

omhändertagen; och gälle angående

borgenärens rätt till betalning vad därom

är i 6 kap. stadgat.

124 §.

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av fordringar utsatta

tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskrivning av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren av densamma,

så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet

eljest må hava åsamkat sig.

6 Kap.

Om utdelning.

125 §.

Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärkningar mot

bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning gjorts, det i 108 § omförmälda

borgenärssammanträde hållits, skall av boets penningmedel, i den mån

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

<55

(Katigt. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

de ej åtgå till bestridande av konkurskostnaderna eller till betalning av gäld,

som boet eljest åsamkat sig, utdelning till borgenärerna liga rum eldigt vad

nedan närmare bestämmes.

12(5 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma,

när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av tio

för hundra av bevakade fordringar, som

ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren

ej låta med utdelning för dessa

fordringar anstå, med mindre rättens

ombudsman samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som

hava förmånsrätt och icke jämlikt 143

lyft betalning för sina fordringar, lämpligen

äga rum, må sådan utdelning ej uppskjutas

i avbidan på utdelning till andra

borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga

egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse

om sådan utdelning utfärdas före

utgången av tid, inom vilken borgenär

har att ingiva bevis därom att honom

förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit

fullgjord. I fall, varom i 70 § andra

stycket förmäles, utgöre den omständigheten,

att boet tillhörig fast egendom

icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning.

126 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma,

när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av tio

för hundra av bevakade fordringar, som

ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren

ej låta med utdelning för dessa

fordringar anstå, med mindre rättens

ombudsman samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som

hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 §

lyft betalning för sina fordringar, lämpligen

äga rum, må sådan utdelning ej

uppskjutas i avbidan på utdelning till

andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga

egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse

om sådan utdelning utfärdas före

utgången av tid, inom vilken borgenär

har att ingiva bevis därom att honom

förelagd edgång, som i 116 eller 123 §

sägs, blivit fullgjord. I fall, varom i 70

§ andra stycket förmäles, utgöre den

omständigheten, att boet tillhörig fast

egendom icke blivit försåld, ej hinder

för slututdelning.

127 §.

Skall enligt vad i 66 § är stadgat försäljningen av boets egendom anstå

medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning ske till andra

borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

128 §.

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens ombudsman

uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar emellan

ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter ombudsmannens

mening.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva beloppet

av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beräkna, den för

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. lärd. 14 käft. (Nr 22.) 71221 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

månsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den utdelning, som belöper

på fordringen. Föreligger omständighet, som jämlikt 141 § andra stycket medför

inskränkning i borgenärs rätt att lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller

har borgenär enligt 143 § uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen av egendom,

för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redogörelsen skall

framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes influtit för egendomen,

samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget utdelas, för vilka andra ändamål

återstoden tagits i anspråk. Hava medel, som avses i förslaget, influtit för egendom,

vari särskild förmånsrätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas

särskilt för den egendom.

129 §.

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hörande förvaltningsredogörelse

hållas tillgängligt för granskning å ställe, som bestämmes

av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren. Ombudsmannen läte eu

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att utdelningsförslag

upprättats, så ock från och med vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt.

I kungörelsen skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget,

har att anmäla sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 §.

Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av ovannämnda

kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av utdelningsförslaget

och förvaltningsredogörelsen, dels ock till gäldenären och varje i förslaget

upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om

innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om den utdelning,

som är för honom beräknad i förslaget.

Ombudsmannen har därjämte att så snart ske kan tillställa konkursdomaren

ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom samtidigt

meddelas konkursdomaren.

130 §.

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren

inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen därom först varit

tillgängligt för granskning, I klanderskriften skall angivas, i vilket avseende ändring

i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets handläggning

vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras en

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt rättens

ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret, samt, där klandret avser

utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret, denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara tillstädes.

Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse, vare det ej hinder

för målets avgörande.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens

försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

G7

[Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

131 §.

Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det avser

utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för dem, som icke

deltagit i klandret.

132 §.

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i utdelningsförslag,

om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevakningsinlagan genom konkursdomarens

försorg kommit rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos

ombudsmannen visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första stycket

avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket, som skulle

hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom den utsatta bevakningstiden;

och tage han därefter med övriga borgenärer del i vad som kan återstå.

133 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och

alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, borgenären av

annan av dem erhållit avbetalning genom utdelning eller ackord i konkurs eller

genom ackord i ackordsförhandling utan konkurs eller har i sagda fall annan av

de ansvariga efter det beslutet om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning

å fordringen, äge ändock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta

utdelning för samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt

göra gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran

svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkurser sammanlagt

mer än han har att fordra, gånge överskottet till de konkursmassor, från vilka

större utdelning fallit än som med hänsyn till gäldenärernas eller löftesmännens

inbördes ansvarighet bör därifrån utgå.

Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolagsmans konkurs,

därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.

134 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och

alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem

efter det beslutet om egendomsavträde meddelades infriat fordringen kos borgenären,

vare den, som infriat fordringen, berättigad till utdelning å samma belopp,

som borgenären, därest denne ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock

må han ej uppbära mer iin mot hans fordran svarar.

135 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och

alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, fordringen

bevakats av, förutom borgenären, någon av dem, som äro jämte konkurs
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (UtsJcottets förslag.)

gäldenären ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande gemensamt

beräknas, och tage därav först borgenären vad till full betalning av hans fordran

åtgår; vad sedan återstår tillfälle den, som jämte borgenären bevakat, i den

mån han genom avbetalning erhållit fordran på ersättning hos konkursgäldenären.

136 §*

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma

fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen

beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen.

Då slututdelning företages, må utom i fall, varom förmäles i andra stycket av

denna paragraf, sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre borgenären

innan kungörelse om framläggande av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens

ombudsman visar, att villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu

sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats

för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betalningen av eu

fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för vad han kan komma att

gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning och beskaffenhet bör på honom

belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl vid slututdelning i konkursen komma i

betraktande: dock att, där även borgenären bevakat, vad i 135 § är stadgat om

utdelning skall äga tillämpning.

137 §.

Utdelning för fordran, i avseende å

vilken borgenären förelagts sådan edgång,

som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången

ej fullgjorts, beräknas i utdelningsförslag,

som ej avser slututdelning

i konkursen. Då slututdelning företages,

må sådan fordran ej komma i betraktande,

med mindre innan kungörelse om

framläggande av utdelningsförslaget utfärdats

bevis, att eden avlagts, genom

konkursdomarens försorg kommit rättens

ombudsman tillhanda eller borgenären

hos ombudsmannen styrkt, att sådant

bevis tillställts konkursdomaren; och

skall, där fordringen enligt vad nu sagts

icke må komma i betraktande, vad vid

tidigare utdelning må hava beräknats för

fordringen gå till fördelning emellan

andra borgenärer.

137 §.

Utdelning för fordran, i avseende

å vilken borgenären förelagts sådan edgång,

som i 116 eller 123 § sägs, skall,

ändå att edgången ej fullgjorts, beräknas

i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning

i konkursen. Då slututdelning

företages, må sådan fordran ej komma i

betraktande, med mindre innan kungörelse

om framläggande av utdelningsförslaget

utfärdats bevis, att eden avlagts,

genom konkursdomarens försorg

kommit rättens ombudsman tillhanda

eller borgenären hos ombudsmannen

styrkt, att sådant bevis tillställts konkursdomaren;

och skall, där fordringen

enligt vad nu sagts icke må komma i

betraktande vad vid tidigare utdelning

må hava beräknats för fordringen gå till

fördelning emellan andra borgenärer.

Har i fall, då edgångsföreläggande

meddelats borgenär, som till säkerhet för

sin fordran har panträtt i fast eller läs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Ii9

(Kung!. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

egendom, borgenuren föranstaltat om egendomens

försäljning, äge han ej uppbära

betalning ur egendomen, innan föreläggandet,

fullgjorts; och skall förty vad av köpeskillingen

å borgenärens fordran belöper

intill dess föreläggandet fullgjorts eller

den därför föreskrivna tid tilländagått

insättas i riksbanken eller annan bank,

varom borgenären och förvaltaren enas.

138 §.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst

eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkuing emellan borgenärerna inbördes upphöra

från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall

ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag,

vari sådan fodran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer

än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom böter, och skall i sådant

fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta

beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades,

otill den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Ä fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest

lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden för klander

mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, där borgenären ej

enligt 143 § därförinnan uppburit betalning. Löper fordran, varom nu är fråga,

ej med ränta, varde ändock ränta efter fem för hundra om året därå beräknad

från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller

med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då beslutet om egendomsavträde

meddelades, skall utdelning för fordringen beräknas å det belopp,

som efter eu räntefot av fem för hundra om året utgör sådan fordrans värde å

samma dag. För fordran, som nyss sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt,

skall, där fordringen icke var förfallen den dag, från vilken tiden för

klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning

beräknas å det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde

sistnämnda dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits

och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens

värde å betalningsdagen.

139 §.

Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå i penningar,

uppskattas efter ortens pris.

I den män fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall utgå under

någons livstid, icke är förfallen å den dag, från vilken tiden för klander mot

utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, varde fordringen efter

en räntefot av fem för hundra om året uppskattad till sitt kapitalvärde å nämnda

dag. Uppskattningen skall ske med användande av den dödlighets- och livslängdstabell

för riket, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungi. Maj. ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

140 §.

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs

innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts genom ackordet,

berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag av

vad lian redan må bava uppburit; dock äge han icke uppbära mer än vad enligt

ackordet tillkommer honom.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gäldenären

erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs.

141 §.

Borgenär äge innan tid för klander

mot utdelningsförslag är ute ej annorledes

än mot borgen lyfta vad honom i

förslaget tillagts; ej heller må, om klander

väckts, borgenär, vars rätt beröres

av klandret, annorledes än mot borgen

lyfta utdelning förrän klandret blivit

genom laga kraftägande beslut avgjort.

Är fordran beroende av villkor,

som i 136 § avses, eller är, där borgenär

förelagts sådan edgång, som i 116 §

sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning

för fordringen ej lyftas. Samma lag vare

i fråga om fordran, som är tvistig;

dock att borgenär, vars fordran är fastställd

genom beslut, som ej äger laga

kraft, må mot borgen lyfta vad på

fordringen belöper. Utdelning för fordran,

som bevakats efter utgången av den för

bevakning av fordringar utsatta tid, må

ej lyftas under tiden för framställande

av anmärkningar mot bevakningen.

* Finnes borgenär, som lyft utdelning,

skyldig att till konkursboet återbära

vad lian uppburit, skall han gälda ränta

därå efter sex för liundra om året från

lyftningsdagen.

141 §.

Borgenär äge innan tid för klander

mot utdelningsförslag är ute ej annorledes

än mot borgen lyfta vad honom

i förslaget tillagts; ej heller må, om

klander väckts, borgenär, vars rätt beröres

av klandret, annorledes än mot

borgen lyfta utdelning förrän klandret

blivit genom laga kraftägande beslut avgjort-

..

År fordran beroende av villkor, som

i 136 § avses, eller är, där borgenär

förelagts sådan edgång, som i 116 eller

123 § sägs, edgången ej fullgjord, må

utdelning för fordringen ej lyftas. Samma

lag vare i fråga om fordran, som är

tvistig; dock att borgenär, vars fordran

är fastställd genom beslut, som ej äger

laga kraft, må mot borgen lyfta vad på

fordringen belöper. U tdelning för fordran,

som bevakats efter utgången av den för

bevakning av fordringar utsatta tid, må

ej lyftas under tiden för framställande

av anmärkningar mot bevakningen.

Finnes borgenär, som lytt utdelning,

skyldig att till konkursboet återbära

vad ban uppburit, skall ban gälda

ränta därå efter sex för hundra om året

från lyftningsdagen.

142 §''

Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts honom,

vare ban ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit från den dag,

från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget är att räkna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

71

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må honom medgivas

att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum lyfta betalning

för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning,

som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan

är sagt, i den mån medel, som ej höra beräknas för lyftning enligt bestämmelserna

j första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i utdelningsförslag,

då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser.

144 §.

Lyftning enligt 143 tj må ej medgivas

borgenär, med mindre han bevakat

sin fordran i konkursen och ställer borgen

för att medlen återbäras i händelse han

finnes ej vara berättigad att i utdelning

behålla vad han fått lyfta. Förvaltaren

må dock med samtycke av

rättens ombudsman eftergiva borgen,

om skäl därtill finnas; och vare kronan

ej skyldig att ställa borgen.

Vad i 141 § tredje stycket är stadgat

om skyldighet att gälda ränta å medel,

som återbäras, skall äga motsvarande

tillämpning vid återbäring av medel,

som borgenär enligt 143 § fått lyfta.

144 §.

Lyftning enligt 143 § må ej medgivas

borgenär, med mindre han bevakat

sin fordran i konkursen, där det

enligt denna lag åligger honom, ävensom

ställer borgen för att medlen återbäras

i händelse han finnes ej vara berättigad

att i utdelning behålla vad han fått lyfta.

Förvaltaren må dock med samtycke av

rättens ombudsman eftergiva borgen, om

skäl därtill finnas; och vare kronan ej

skyldig att ställa borgen.

Vad i 141 § tredje stycket är stadgat

om skyldighet att gälda ränta å

medel, som återbäras, skall äga motsvarande

tillämpning vid återbäring av

medel, som borgenär enligt 143 § fått

lyfta.

145 §.

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må medgivas i de fall,

som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borgenären hänskjuta frågan till

konkursdomarens prövning; och med delo, d.enne beslut i frågan.

146 §.

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att tillgå

för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att Lust om bevakad fordran

eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode till rättens ombudsman

eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller någon ytterligare tillgång, i

följd av rättegång eller annorledes, sedermera kan uppkomma för konkursboet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

147 §.

Har, då två månader förflutit från det förslag till slututdelning vunnit laga

kraft eller, där klander mot förslaget väckts, klandret blivit genom laga kraftägande

beslut avgjort, borgenär, som är berättigad att utan borgen lyfta, honom

i nämnda eller tidigare utdelningsförslag tillagda medel, icke begagnat sig av sin

lyftningsrätt, skall förvaltaren till borgenären, om hans adress är känd, på borgenärens

bekostnad med posten översända meddelande om det belopp, som sålunda

må lyftas av borgenären. ,

148 §.

Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning, åligge

förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva redovisning för

förvaltningen av medlen; skolande därvid de i denna lag om utdelning ävensom

om redovisning vid slututdelning givna stadganden lända till efterrättelse. Efter

framställning av rättens ombudsman och förvaltaren äge dock konkursdomaren,

om han med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner sådan

icke lämpligen böra äga rum, förordna, att medlen i stället för att utdelas skola

överlämnas till gäldenären.

7 Kap.

Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.

149 §.

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse

med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis,

att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar

utsatta tid gått till ända, konkursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning

därom hos konkursdomaren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i

anledning av ansökningen, skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.

Är sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner skäl därtill,

förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må

säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket.

Varder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkännagivande

därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

150 §.

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall lian till konkursdomaren

ingiva ackordsförslag i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida gäldenären vill

ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten

skall bestå.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Forsta lagutskottets utlåtande Nr 22.

73

(Kungl. May.ts förslag.)

(Ut skottets förslag.)

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning blivit

utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående ackordsförslags

innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke meddelats tidigare

än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd för bedrägligt eller

oredligt förhållande mot sina borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga boupptecknings

ed.

152 §.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärsammanträdet och möter ej mot

dess upptagande hinder, som i 151 § sägs, åligge konkursdomaren att innan vidare

åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren, huruvida han anser förslaget

böra föreläggas borgenärerna. År slututdelning i konkursen nära förestående

eller har gäldenären förut i konkursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget

återtagits efter det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde

blivit införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller

det tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fastställelse

och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda omständigheter

ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall förslaget ej vinna vidare

handläggning, med mindre rättens ombudsman, vars yttrande i sådant fall skall

av konkursdomaren infordras, förordar, att ackordsfrågan ändock hänskjutes till

borgenärernas prövning.

153 §.

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackordsförslag,

teckne konkursdomaren besked därom å förslaget.

154 §.

Upptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handläggning hinder,

som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas till sammanträde

inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget. Det ena exemplaret

av ackordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombudsmannen

för att under tiden intill sammanträdet genom hans försorg hållas tillgängligt för

granskning; och varde i den kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen

underrättelse, var förslaget är att tillgå.

155 §.

Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tvistefrågor, som

genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit vid

det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde handlagda. Har förslaget ingivits

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) tis si 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å sådan tid, att det kan förekomma å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde,

skall, där ej gäldenären begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga

skäl därtill vara, ackordsfrågan utsättas till behandling å tid och ställe,

som bestämts för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det

ställe, där de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola tillhandahållas.

Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så tidigt, att

det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behandling äga rum så

snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall konkursdomaren efter samråd

med ombudsmannen och förvaltaren tid och ställe för sammanträdet ävensom

ställe, där förslaget skall hållas tillgängligt.

156 §.

Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske till rättens ombudsman

inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på

ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt

förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes eller icke.

Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärssammanträde,

där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär, som bevakat

fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten översända avskrift av

förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran om tid och ställe för nämnda

sammanträde.

157 §.

Yid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör förvaltaren

vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.

Rättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer,

som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å de fordringsbelopp,

för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon av dessa fordringar anmärkning

mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt framställd men icke prövad

eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu

icke ute, varde sådant särskilt anmärkt i förteckningen.

158 §.

Yid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes av

stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för varje i konkursen

bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än även för fordran, för vilken

förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning mot yrkandet är gjord och ej blivit av

domstol ogillad eller, där efterbevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar

ej utgått. Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder

för borgenären att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit

av domstol gillad. I nu angivna fall skall, så vitt angår frågan om borgenärs

rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före omröstningen visas,

att beslutet blivit ändrat av högre rätt.

År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, anmärkning

mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad fordran ännu icke

s. 75 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

75

(Kungl. Maj:ts förslag.) * [Utskottets förslag.)

prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar

ännu ej ute och varder utgången av omröstningen olika allt efter som fordringen

beräknas eller icke, må dock fordringen vid bestämmande av omröstningens

utgång icke komma i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning,

som blivit eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan

förmånsrätt, eller, vad angår efterbevakning, det eljest bliver avgjort, att fordringen

skall sålunda utgå.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 154 § omförmälda sammanträdet

uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed kunna anstå till nytt

sammanträde att hållas inom tre veckor, om det medgives antingen av alla tillstädesvarande

borgenärer, som äga rösträtt i ackordsfrågor, eller ock av fyra

femtedelar av dem och dessa bevakat fyra femtedelar av sammanlagda beloppet

av samtliga i konkursen bevakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Beslutes

uppskov, skall rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och

tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse

icke erforderlig,

Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 § första

stycket, ytterligare uppskov beslutas.

160 §.

Är gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget

ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 159 § sägs,

besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd,

anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och varder

åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall inträffat, som avses

i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos

rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej

sådan anmälan eller varder gäldenären fälld till ansvar och vinner beslutet därom

laga kraft, skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären göra ändring

i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna till

sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären gjort ändring

i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om tid och ställe för det

nya sammanträdet av ombudsmannnen minst en vecka förut med posten översänd

till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är

känd; och skall vad i 156 § stadgas om avgivande av yttrande och delgivning

därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda blivit utsatt,

må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder

för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses förfallen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) * [LtsJcottets förslag.)

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av borgenärerna

prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av gäldenären

göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget första gången

förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i ackordsförslag sedan kungörelse

om dess behandling å borgenärssammanträde varit införd i allmänna tidningarna,

må ej prövning av förslaget äga rum å det utsatta sammanträdet, med

mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen

blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget

genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses ackordsfrågan

hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att minst en

vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen

och vars adress är känd och som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet,

med posten översända underrättelse om ändring, som vidtagits i förslaget,

så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stadgas

om avgivande av yttrande oeli delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande

tillämpning.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen

alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer

bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen bevakade

fordringar, vilka enligt vad av 158 § framgår skola komma i betraktande

vid bestämmande av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra

femtedelar av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat

fyra femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

163 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt det

ej fastställes av rätten.

164 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum, förslaget

att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som

avses i 158 § andra stycket, och kan till följd därav ej vid sammanträdet avgöras,

huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan

hänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke, samt i förra fallet

ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid sammanträdet förda protokollet

jämte eget yttrande över förslaget ävensom det eller de yttranden, som av

förvaltaren avgivits, samt den i 157 § omförmälda borgenärsförteckningen. Inne
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottet-^ utlåtande Nr 22.

77

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

håller ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget,

varde det i protokollet angivet.

Har ackordsfrågan liänskjutits till rätten, utsatte konkursdomaren, sedan

protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma i stad inom tre veckor

och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde,

som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende

må förekomma, så framt ej gäldenären begärt urtima ting och kostnaden därför

förskjutits.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut

kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som

bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt

förvaltaren och gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder bestrida

fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren

sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,

skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på grund

av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

165 §.

Då i fall, som avses i 158 § andra stycket, ackordsfråga blivit hänskjuten

till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för handen att meddela

fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå till dess frågan, huruvida

ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget eller ej, kan jämlikt ovan stadgade

grunder avgöras av rätten.

166 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet fel

uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under 3) eller

4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med hans

vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som ej uttryckligen

förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst

femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år efter det ackordet

blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.

Yägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej förslaget att

anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde ärendet visat

åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman skola sammankallas för att

ånyo besluta i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för handen att med
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. 31aj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dela fastställelse å ackordet, förordne rätten, att frågan därom skall anstå i avbidan

på åtalets utgång; skolande ombudsmannen genast underrättas om beslutet.

Yarder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren, gäldenären eller borgenär att

inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft bos konkursdomaren

göra anmälan om ärendets återupptagande. Göres sådan anmälan, utsätte konkursdomaren

ofördröjligen dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;

och skall i ty fall vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande

tillämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären

fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackordsfrågan

förfallen.

167 §•

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 166 § första

stycket under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund, att säkerhet

ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva, huruvida fastställelse

av sådan anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller

icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen, utan undantag för

andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar. Räcker ej egendom,

vari borgenär äger särskild förmånsrätt, till gäldande av hans fordrans fulla

belopp, vare han för återstoden underkastad de villkor, som genom ackordet äro

bestämda för dem, vilka ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som enligt

121 § må tillkomma honom.

169 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesmän

eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,

föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull

rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem

utan allenast borgenären bevakat fordringen.

170 §.

Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den bevakade

fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit

till stånd.

171 §.

Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller ackord

fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egendomen, så vitt den

förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat

sig; och åligge det förvaltaren, då ackord kommit till stånd, att sörja för

s. 79 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

79

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att de borgenärer, som för sina bevakade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen,

så vitt den förslår, erhålla den betalning, som på grund av förmånsrätten

tillkommer dem.

År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga medel

till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren insättas i riksbanken

eller annan bank, varom parterna enas; och komme ränta den till godo, som

slutligen finnes berättigad till medlen.

172 §.

Ypjsas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till konkursen

gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer

eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon

borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den eftergift

som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till

rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet

göra detsamma i övrigt gällande.

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kungörelse

om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan mises

förfallen den däg, då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna, må ej

klagas.

8 Kap.

Om borgenärssammanträden.

175 §.

Vid de borgenärssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är stadgat

skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara ordförande.

176 §.

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombudsman,

där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för sammanträdet

ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång i allmänna

tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentlig
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

görande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall bestämmas kortare

tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gäldenären

samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särskilt underrättas.

Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och av

sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat i 19, 20, 103

och 111 §§.

177 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av ordföranden.

Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet underskrivas

av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.

178 §.

I sådana vid borgenärssammanträde förekommande frågor, som röra boets

förvaltning, galle, där ej annorledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den

mening, varom bland närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,

gällé'''' den mening rättens ombudsman biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid borgenärssammanträde,

vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten av sin

fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka fordringen må vara

grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter bevaknings tidens utgång,

skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort, där borgenär i bevakningsinlaga

lämnat nämnda uppgifter om fordringen och vid inlagan fogat de handlingar,

som efter vad nyss sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

För fordran eller sådan del av fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må

talan ej föras. Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke

äger laga kraft, talan för fordringen ej föras.

180 §.

Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande boets

förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att hans fordran är

förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen icke är beroende

av frågans utgång.

Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan

borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga rörande avtal

emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller deltaga i behandling

av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje man, där han i frågan äger ett

väsentligt intresse, som kan vara stridande mot konkursboets.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Hi

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna paragraf

avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av annan borgenär

eller av förvaltare eller av gäldenären.

181 §.

Förvaltare äge ej för egen del, där han själv är borgenär, eller såsom ombud

för annan deltaga i val av granskningsman.

182 §-

År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig

för betalningen av en fordran, och har tillika borgenären bevakat fordringen,

äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena

sig, galle borgenärens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran

ställa full säkerhet.

183 §.

Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare eller granskningsman

eller suppleant för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut

av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen

tillkommit, äge han däröver anföra besvär. Har ackordsfråga hänskjutits till

rättens prövning, skall dock beträffande klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan

vad i 164 § femte stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej

föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant

förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd beträffande ackordsförslag

blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall ackordsfrågan till följd av beslutet

skall anses hava förfallit.

År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom besvär, fattat

vid sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras hos den rätt, där

konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom fjorton dagar ingivas

till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rättsägare

skola vid borgenärssammanträde erhålla del av besvären för att å viss dag

avgiva förklaring däröver inför rätten vid äventyr, att målet ändock företages.

Har beslutet fattats vid sammanträde inför konkursdomaren, galle i fråga om

klagan däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.

Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas är

borgenär medgivet, hare lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende av

beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av

gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet eller om

uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med indrivning

av dess fordringar konkursutredningen oskäligt förlänges, äge han ock över

sådant beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles,

skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tilllämpning.

Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där ej förbud

däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits till honom, eller av

den rätt, där målet är anhängigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 71221 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets föislag.)

184 §.

Fatta borgenärer beslut i ärende, vari det icke tillkommer dem att besluta,

eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare beslutet ogillt.

9 Kap.

Huru förfaras skal!, då konkursbo ej förslår till bestridande

av konkurskostnaderna.

185 §.

Finner konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas, anledning

till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,

och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut

i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga

tillämpning, utan galle vad här nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse med uppgift

om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen dessutom

anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande, som ovan sagts. Kungörelsen

skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt genast eller nästa postdag

avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eller två

tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast

underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller

tjänsteman, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man

att taga vård om gäldenärens bo. Kar icke till konkursdomaren ingivits av

gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar

och skulder med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så

ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas;

och åligge det i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och

till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid bouppteckningsförrättningen

skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen

uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av

konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för

att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången

må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efter det beslutet om egendomsavträde

meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, värde underrättelse

om tiden för edgången med posten översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga,

av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i

samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning

vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga

motsvarande tillämpning.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

83

(Kungl■ Maj:ts förslag) {Utskottets förslag)

4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest

ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes

ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning

av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan

fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där

ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren

finner anledning saknas till antagande, att genom edgången tillgång till kostnadernas

bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller ställes

säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan kungörelse

om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider,

som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde

meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av nyssnämnda

kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med

konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser

föreskrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger

gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

186 §.

Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart,

att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, åligge förvaltaren

att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid sådan anmälan

skall fogas redovisning för förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen

vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna och

den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i allmänna

tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare anmälningen förfallen. Vill

borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av

sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss

nämnts, och äge konkursdomaren giva houom det rådrum, som prövas nödigt.

Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande,

att medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdomaren

beslut om avskrivning av konkursen.

187 §.

Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan skett

därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, skall borgenärsammanträde,

som omförmäles i 49 §, ej utsättas, så länge anmälningen är

beroende på prövning.

188 §.

Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven jämlikt

185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet föranledda

kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomarens beprövande, till

god man, som omförmäles i nämnda paragraf under 2). Beslutet om konkursens

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avskrivande skall innehålla åläggande för borgenären att gälda nämnda kostnader,

därvid varje kostnadsbelopp skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkursdomaren,

i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad konkur

sdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort

gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt

första stycket är ansvarig för desamma, att av allmänna medel undfå ersättning

för vad sålunda förskjutits.

10 Kap.

Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,

så ock om klander å sådan redovisning.

189 §.

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen,

evad denna handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte

annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad, såsom i 52 § första

stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvaltningen,

som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Då förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit till stånd,

egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redovisning för förvaltningen

av boet avgivas.

Kattens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och

däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter

hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redovisning

i sammanhang med framläggande av förslag till slututdeining, skola redovisningshandlingarna

vara att tillgå för granskning från och med samma dag och

å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen

i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge

ombudsmannen efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisningshandlingarna

skola hållas tillgängliga; läte ock en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser

om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma

att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas, att den,

som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom

tid, som stadgas i 191 §.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna i

styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för att

hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats

redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet, vare dock ej nödigt, att avskrifter

därav överlämnas. Det åligger därjämte ombudsmannen att ofördröjligen efter

kungörelsens utfärdande till gäldenären och varje borgenär, som i konkursen

s. 85 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

85

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bevakat fordran men icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med

posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen;

dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas

till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt.

190 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller varder konkurs

avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §, skall förvaltaren ofördröjligen

till gäldenären avgiva redovisning för förvaltningen av boet. Har

konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat, att konkursboet tillhöriga medel

skola överlämnas till gäldenären, skall ock redovisning ofördröjligen avgivas till

honom.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt samma

paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

191 §.

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller

vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara beroende av redovisningen,

klandra densamma, skall talan instämmas till den rätt, där konkursen

är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses i 189 §,

från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit för granskning

tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen

tillställdes gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet

om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

192 §.

Är klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av konkursboet

erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad

genom rättegången kommit boet till godo.

11 Kap.

Särskilda bestämmelser.

193 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt finnes stadgat

är eller under någon del av det sista året innan ansökningen om konkurs

gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

194 §.

Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens räkning

i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man göra gällande fordringsrätt

på grund av avtalet, så ock om kommittents rätt till redovisning för

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Majds förslag.) (Utslcottets förslag.)

belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit för avyttrat gods, är särskilt

stadgat.

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan beslutet

om egendomsavträde meddelades föryttra! annans egendom, äge den, vars egendom

föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis efter sagda besluts meddelande

influtit till konkursboet, av förvaltaren erhålla redovisning för vad sålunda

influtit samt att, i den mån betalningen utestår ogulden hos köparen, själv

göra fordringsrätten gällande gent emot denne; dock skall vad sålunda stadgats

icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.

195 §.

Yad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös egendom

såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet

för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende å hyresvärds

eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos

hyresgäst eller arrendator.

196 §.

År betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med hänsyn till

olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens konkurs till förfång för

övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning än efter det lägst bestämda

beloppet, såvida anmärkning därom framställes i vederbörlig ordning; dock må,

där rabatt för kontant betalning betingats, det högre beloppet kunna i konkursen

göras gällande, i den mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens

belopp.

197 §.

Talan mot rättens ombudsman om ersättning för skada, för vilken han är

ansvarig, må ej anställas efter utgången av den tid, inom vilken slutredovisning

för den förvaltning, varöver han haft att öva tillsyn, må klandras, utan så är att

talan grundas därpå att brottslig handling blivit begången.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hörande

fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg

gått till försäljning, ankomme på fastighetens eller fartygets eller fartygslottens

ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om

konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande när förhållandet

styrkes anteckning därom i fråga om fast egendom eller fartyg, som

blivit infört i fartygsregistret, göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt

fastighets- eller inteckningsbok.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

87

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

199 §.

Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på den

myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att pröva, huruvida

han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades

må åter inträda i utövning av tjänsten.

200 §.

Yad i denna lag stadgas därom att förvaltningsåtgärd ej må vidtagas, med

mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle att yttra sig, skall icke

äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse.

201 §.

År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra maken

kallad till första borgenärssammanträdet.

202 §.

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar

kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att

meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens

ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstidning, som

i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord, ändå

att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av

föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som

utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren

finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

203 §.

Skall på grund av stadgande i denna

lag underrättelse om tiden för konlcursmåls

handläggning vid rätten genom kungörelse

meddelas borgenärer, må i stället

annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning

av kallelsekostnaden alla borgenärer,

som i målet äga talan, underrättas så

tidigt, att de kunna själva eller genom

ombud infinna sig.

A kallelse till borgenärssammanträde,

som hålles efter bevakningstidens

utgångoch icke avserprövning av ackords
-

203 §.

I stället för att i enlighet med vad

förut i denna lag finnes stadgat genom

kungörelse kalla borgenärer till rätten, då

konkursmål skall där handläggas, bör konkursdomaren

tillämpa annat kallelsesätt,

om det kan ske utan ökning av kallelsekostnaden.

Kungörelse må dock ej utbytas

mot särskilda kallelser, så framt ej alla

borgenärer, som i målet äga talan, underrättas

så tidigt, att de kunna själva

eller genom ombud infinna sig. Där

kallelse sist tio dagar före den för hand
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

{Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förslag, skall vad i första stycket stadgas läggningen utsatta dagen med posten avtiga,

motsvarande tillämpning. sänts till borgenär, vars adress är känd, skall

den borgenär anses behörigen underrättad.

A kallelse till borgenärssammanträde,

som hålles efter bevakningstidens

utgång och icke avser prövning av

ackordsförslag, skall vad i första stycket

stadgas äga motsvarande tillämpning.

204 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas till konkursdomaren

i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren

avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen

för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända följande handlingar: anmälan om

postadress, som i 12 § sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs blivit

gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efterbevakning; anmärkning

mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall fästas med ed; bevis

om delgivning av föreläggande, som meddelats i anledning av sådant yrkande;

anmälan att hinder mött för sagda delgivning eller för edens avläggande; bevis

att eden blivit avlagd; samt skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och

skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

Yarder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,

kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare konkursboet pliktigt att

förskjuta sagda kostnad.

205 §.

Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman hos

konkursdomaren göra anmälan om gäldenärens nya hemvist.

206 §.

Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till rättens

ombudsman överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan

ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras. Behöver förvaltaren tillgång

till handling, som av ombudsmannen innehaves, ombesörje ombudsmannen avskrift

därav för förvaltarens räkning.

207 §.

Protokollen vid alla inför rättens

ombudsman hållna borgenärssammanträden

skola efter konkursens avslutande

av honom överlämnas till konkursdomaren

för att förvaras i rättens arkiv.

207 §.

Protokollen vid alla inför rättens

ombudsman hållna borgenärssammanträden

skola efter konkursens upphörande

av honom överlämnas till konkursdomaren

för att förvaras i rättens arkiv.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

89

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

208 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok,

vari för varje konkurs antecknas:

när och av vem konkursansökningen

blivit gjord; dagen då beslutet om egendomsavträde

meddelades; namn å rättens

ombudsman, å förvaltare, å granskningsman

och å god man, som utsetts jämlikt

185 § under 2); underrättelse, som

avses i 52 § fjärde stycket; inkomna

framställningar och i anledning därav

eller eljest av konkursdomaren eller

rätten vidtagna åtgärder; samt dagen

för konkursens avslutande. Dagboken

skall ock lämna fullständig upplysning

om gäldenärens hemvist vid tiden för

egendomsavträdet samt, då han flyttat

till annat ställe, om hans nya hemvist.

208 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok,

vari för varje konkurs antecknas:

när och av vem konkursansökningen

blivit gjord; dagen då beslutet om egeudomsavträde

meddelades; namn årättens

ombudsman, å förvaltare, å granskningsman

och å god man, som utsetts jämlikt

185 § under 2); underrättelse, som

avses i 52 § fjärde stycket; inkomna

framställningar och i anledning därav

eller eljest av konkursdomaren eller

rätten vidtagna åtgärder; samt dagen för

konkursens upphörande. Dagboken skall

ock lämna fullständig upplysning om

gäldenärens hemvist vid tiden för egendomsavträdet

samt, då han flyttat till

annat ställe, om hans nya hemvist.

209 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller vidtaga

de åtgärder, som omförmälas i 10—14, IT och 19 §§, 20 § första stycket samt

21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs; finner konkursdomaren,

då konkurs uppstått, anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår

till bestridande av konkurskostnaderna, äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga

de åtgärder, som för sådant fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). År konkursdomaren

av jäv hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga

åt lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av

ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där hovrättens förordnande för särskild domare

erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.

210 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna

lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver

att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits att fullgöra

sina åligganden.

Till någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde

tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande

infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6 kap.,

gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud däremot från

hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning å

beslut, varigenom förelagt vite utdömts.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 71221 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

211 §.

Över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären förd

talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen, må klagan

ej föras.

212 §.

Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller förmånsrätt

eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre

veckor därefter till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.

213 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda

fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med

gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med

böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

214 §.

Var som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning, utövar

rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig,

straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse

i högst ett år.

215 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

216 §.

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes

borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd eller i fall, varom i 3 och 4 §§ stadgas,

att omständighet, som där sägs, förelåg, vare borgenären pliktig att, om gäldenären

det yrkar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats

gäldenären genom ansökningen och dess handläggning.

217 §.

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet och

kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt

förhållande mot sina borgenärer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Hsi.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

218 §.

Uppgives i cleii berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning finnes till

antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina

borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

219 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ook åtal för

förbrytelse, som omförmäles i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där

konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöra vid den rätt, dit målet om

gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och må i

nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan talan föres,

är tillstädes genom ombud.

220 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer, avvikit,

gånge ändå dom över honom.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2:o) Lag*

om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

1 §■

Den nu antagna konkurslagen skall jämte vacl bär nedan stadgas lända till

efterrättelse från och med den 1 januari 1922.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i avseende

å konkursen äldre lag tillämpas. År konkursansökning vid nämnda tid

på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den

ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gäldenären

innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som

gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på

grund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall,

då sådan frihet ej äger rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

Genom nya lagen upphävas:

konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de ändringar i

eller tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade författningar;

förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst fall för

borgade varor;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya

lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.

3 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4§-

År enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende av

tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i 12 § av den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Farstu lagutskottets utlåtande Nr 22.

Do

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs anses börjad den dag ansökningen

om konkurs ingiven är, där konkurs på den ansökning följer, med

nämnda tid avsetts dagen för konkursansökningens ingivande, skall även i avseende

å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt

i kraft, med sagda tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5 §•

Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av talan

eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i konkurs, skall i

fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i stället räknas från den

dag, då enligt den om konkursen utfärdande kungörelse borgenärerna senast böra

hos konkursdomaren bevaka sina fordringar.

6§-

De i lag eller särskild författning meddelade stadgande!!, som hava avseende

å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i avseende å beslut om

egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan i anledning

av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad skyldighet

i stället åligga konkursdomaren.

Yad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller sysslomän

i konkurs, skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses enligt nya lagen.

7 §•

År gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i fråga om

makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser gälla från vad i nya

lagen finnes stadgat:

1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till konkurs, om

hans fordran är sådan, att för densamma utmätning ej kan vinnas i annan egendom

än den, varöver hustrun äger råda.

2. Yad i 33, 34, 36, 37 och 39 §§ av nya lagen är stadgat om återvinning

från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall icke äga tillämpning.

3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gäldenärens hustru

påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i nya lagen gälla vad

därom finnes särskilt stadgat.

4. Har makarnas bo avträtts till konkurs, skall konkursdomaren å första

borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun; dock må ej sådant

förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den, som förordnats till god

man, har att i avseende å konkursen och vad därmed äger samband bevaka

hustruns talan, där den ej av henne själv utföres. Har förordnande, som nu

sagts, meddelats, åligge det konkursdomaren att göra anteckning därom, med

angivande av den förordnades namn, uti den i 208 § av nya lagen omförmälda

dagboken.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5. Har gäldenärens hustru sökt uudanskiftande, åligge det dels konkursdomaren

att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av nya lagen, särskilt

underrätta jämväl hustrun eller god man, som förordnats för henne, och dels

rättens ombudsman att ofördröjligen efter utfärdandet av den i 129 § av nya

lagen omförmälda kungörelsen till hustrun eller god man, som nyss sagts, med

posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen.

6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undanskiftande av egendom,

skall vad i 212 § av nya lagen för där avsett fall stadgas äga motsvarande

tillämpning.

8 §•

Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses upphävda:

de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å livränta i arbetsgivares

konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund av bestämmelse i lagen

den IT juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fortfarande äga giltighet;

samt

vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga om särskild

administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

9 §•

Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa centralkassors

för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järnväg under

konkurs är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr VV.

i 15

(Kung/. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3: o) La-g

om ackordsförliamlling utan konkurs.

1 §•

Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad kär

nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han hör inför domstol

svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen göra ansökning om inledande

av offentlig ackordsförliandling.

Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande beslut

dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, äge ej den

rätt, som i första stycket sägs.

2 §■

Vid ansökning, som avses i 1 §,

skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru

mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall

erläggas, så ock huruvida gäldenären vill

ställa säkerhet för ackordets fullgörande

eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten

skall bestå;

2) en under de närmaste sextio

dagarna före ansökningens ingivande

upprättad förteckning över boets tillgångar

och skulder med uppgift å varje

borgenärs namn, boningsort och postadress,

så ock å böcker och andra handlingar,

som röra boet; skolande bouppteckningen

med iakttagande av vad i

3 § närmare föreskrives vara upprättad

av god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den

av honom senast uppgjorda balansräkningen

;

Vid ansökning, som avses i 1 §,

skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru

mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas,

så ock huruvida gäldenären vill

ställa säkerhet för ackordets fullgörande

eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten

skall bestå;

2) en under de närmaste sextio dagarna

före ansökningens ingivande upprättad

förteckning över boets tillgångar

och skulder med uppgift å varje borgenärs

namn, boningsort och postadress,

så ock å böcker och andra handlingar,

som röra boet; skolande bouppteckningen

med iakttagande av vad i 3 §

närmare föreskrives vara upprättad av

god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den

av honom senast uppgjorda balansräkningen

;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

4) berättelse av gode mannen om

boets tillstånd, så ock om orsakerna till

gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat

utrönas; skolande berättelsen tillika

upptaga en översikt över tillgångar ock

gäld av olika slag ävensom angiva dels

vilken utdelning borgenärerna kunna

påräkna, därest gäldenärens bo avträdes

till konkurs, dels huruvida egendom till

skada för borgenärerna frångått gäldenären

under sådana förhållanden, att i

fall av konkurs återvinning av den egendom

kan äga rum, dels huruvida skälig

anledning förefinnes till antagande, att

gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt

förhållande mot sina borgenärer, dels

ock, om gäldenären är köpman, vilka

handelsböcker han hållit och huru de

blivit förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande,

huruvida han med avseende å de förhållanden,

som beröras i den under 4)

nämnda berättelsen, eller andra omständigheter,

som kunna inverka på ackordsfrågans

bedömande, anser ackordsförslaget

böra antagas av borgenärerna eller

icke;

6) förklaring av borgenärer, som

till antalet utgöra minst hälften av de i

bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade

upptagna borgenärerna och

som tillhopa äga att fordra minst två

tredjedelar av sammanlagda beloppet av

nyssnämnda borgenärers fordringar, att

de anse ackordsförslaget antagligt;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio

kronor såsom förskott å kostnaden

för ackordsärendets handläggning

av konkursdomaren och inför rätten

jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren,

för kostnad, som ej täckes

av nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen

foga bevis, att ackordsförslaget

jämte gode mannens berättelse och

yttrande tillställts samtliga i bouppteckningen

upptagna borgenärer.

(Utskottets förslag)

4) berättelse av gode mannen om

boets tillstånd, så ock om orsakerna till

gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat

utrönas; skolande berättelsen tillika upptaga

en översikt över tillgångar och gäld

av olika slag ävensom angiva dels vilken

utdelning borgenärerna kunna påräkna,

därest gäldenärens bo avträdes till konkurs,

dels huruvida egendom till skada

för borgenärerna frångått gäldenären

under sådana förhållanden, att i fall av

konkurs återvinning av den egendom

kan äga rum, dels huruvida skälig anledning

förefinnes till antagande, att

gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt

förhållande mot sina borgenärer,

samt, där anledning till ■sådant antagande

föreligger, grunden därför, dels ock, om

gäldenären är köpman, vilka handelsböcker

han hållit och huru de blivit

förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande,

huruvida han med avseende å de förhållanden,

som beröras i den under 4)

nämnda berättelsen, eller andra omständigheter,

som kunna inverka på ackordsfrågans

bedömande, anser ackordsförslaget

böra antagas av borgenärerna

eller icke;

6) förklaring av borgenärer, som

till antalet utgöra minst hälften av de i

bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade

upptagna borgenärerna och

som tillhopa äga att fordra minst två

tredjedelar av sammanlagda beloppet av

nyssnämnda borgenärers fordringar, att

de anse ackordsförslaget antagligt;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio

kronor såsom förskott å kostnaden

för ackordsärendets handläggningav

konkursdomaren och inför rätten

jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren,

för kostnad, som ej täckes

av nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen

foga bevis, att ackordsförslaget

jämte gode mannens berättelse

s. 97 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

97

(Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

Ansökningen jämte de under 1)—6) och yttrande tillställts samtliga i boupptagna

handlingar skall ingivas i två uppteckningen upptagna borgenärer,

exemplar. Ansökningen jämte de under 1)—6)

upptagna handlingar skall ingivas i två

exemplar.

3 §■

I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola tillgångarna

upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning prövas äga. År

gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jämförelse, så vitt ske kan,

tillika lämnas specificerad uppgift å de värden gäldenären senast i sina liandelsböcker

åsatt sina tillgångar eller, där sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen.

Anses förmånsrätt tillkomma borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen

och därvid grunden för sagda rätt angivas.

4§-

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör ansökning

därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen bör äga sådan

insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet

erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning och bedömande av gäldenärens

ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som av förening

av köpmän eller andra näringsidkare eller auktoriserad handelskammare erhållit

bemyndigande att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och

har föreningen eller handelskammaren av Konungen erhållit tillstånd att meddela

dylikt bemyndigande, skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären

föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfarenhet,

varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna paragraf sägs är

obehörig.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning;

ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket

kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans

talan inför rätta.

Kättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara god

man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara god man.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är med gäldenären

i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv emot

domare sägs; skolande i här nämnda avseende adoptivförhållande anses lika med

skyldskap emellan föräldrar och barn.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 11 käft. (Nr 22.) 712 21 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5§-

Finner konkursdomaren, att han enligt 1 § första stycket icke är behörig att

taga befattning med ansökning om inledande av ackordsförhandling, eller föreligger

sådant fall, som avses i 1 § andra stycket, eller har gäldenären icke iakttagit

vad i 2 § under 1)—7) är stadgat eller kan ansökningen av annan orsak icke

upptagas, meddele konkursdomaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed

och teckne det å ansökningen.

Finner konkursdomaren, att han icke är behörig att taga befattning med

ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning av annan orsak

ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom genast skriftligen meddelas.

6 §•

Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall gäldenären

inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens riktighet. Då eden skall

avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar

däri, som han må finna påkallade, och betyge därefter med ed, att bouppteckningen

(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom

veterligen icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller

skuld, som ej hör till boet, upptagits.

Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande eller,

om hinder därför möter, å tid, som konkursdomaren bestämmer. Gitter han det

ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren beslut därom å ansökningen.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren tillåta

honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är

närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta honom hemma i sin

bostad avlägga eden.

7 §■

Varder den i 6 § föreskrivna edgång

fullgjord, meddele konkursdomaren

genast beslut, att offentlig ackordsförhandling

skall inledas, och utfärde kungörelse

därom.

Konkursdomaren förordne tillika

en ärlig och förståndig man att i ackordsärendet

vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen

det ena exemplaret av ansökningen

om inledande av ackordsförhandling

och av de i 2 § under 1)—6)

upptagna handlingar ävensom, där sådant

erfordras på grund av stadgandet i

19 § tredje stycket, protokollsutdrag

7 §•

Varder den i 6 § föreskrivna edgång

fullgjord, meddele konkursdomaren

genast beslut, att offentlig ackordsförhandling

skall inledas, och utfärde kungörelse

därom.

Konkursdomaren förordno tillika

eu ärlig och förståndig man att i ackordsärendet

vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till

ombudsmannen det ena exemplaret av

ansökningen om inledande av ackordsförhandling

och av de i 2 § under 1)— 6)

upptagna handlingar ävensom, där sådant

erfordras på grund av stadgandet i

19 § tredje stycket, protokollsutdrag över

opaginerad Kontrollera mot PDF

''Forsta lagutskottets utlåtande Nr 22.

1)9

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

över fullgörandet av den i 6 § föreskrivna

edgången; bestiimme ock efter samråd

med ombudsmannen samt'' läte i ovannämnda

kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer,

som vilja tagadel i ackordsförhandlingen,

böra lios konkursdomaren anmäla sina

fordringar;

2) inom vilken tid anmärkningar

må kunna framställas mot anmälningar,

som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda

anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlingarna,

utom hos konkursdomaren,

skola hållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde

med borgenärerna, att hållas inför ombudsmannen

för prövning av ackordsf

örslaget;

5) i vilken eller vilka tidningar

inom orten kungörelser angående ackordsförhandlingen

skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra

anmälas, skall utgöra minst två, högst

fem veckor från det beslutet om inledande

av ackordsförhandling meddelades;

tiden, inom vilken anmärkningar

må framställas, skall bestämmas till

minst två, högst fyra veckor från anmälningstidens

utgång. Det under 4) omförmälda

sammanträdet skall hållas så

snart det efter anmärkningstidens utgång

kan ske. Antalet ortstidningar, i vilka

kungörelser angående ackordsförhandlingen

skola införas, må icke överstiga

två.

Har, på sätt särskilt är stadgat,

årsstämning blivit utfärdad och varder

före den däri utsatta inställelsedag beslut

om inledande av ackordsförhandling

meddelat, skall i den kungörelse, som

utfärdas om ackordsförhandlingen, erinran

ske därom att årsstämning förut

är beviljad och att den ej förfallit genom

ackordsförhandlingen.

(Utskottets förslag.)

fullgörandet av den i 6 § föreskrivna

edgången; bestämme ock efter samråd

med ombudsmannen samt läte i ovannämnda

kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer,

som vilja taga del i ackordsförhandlingen,

höra hos konkursdomaren anmäla

sina fordringar;

2) inom vilken tid anmärkningar

må kunna framställas mot anmälningar,

som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda

anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlinarna,

utom hos konkursdomaren, skola

ållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde

med borgenärerna att hållas inför ombudsmannen

för prövning av ackordsförslaget;
5)

i vilken eller vilka tidningar

inom orten kungörelser angående ackordsförhandlingen

skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra

anmälas, skall utgöra minst två, högst

fem veckor från det beslutet om inledande

av ackordsförhandling meddelades;

tiden, inom vilken anmärkningar må

framställas, skall bestämmas till minst

två, högst fyra veckor från anmälningstidens

utgång. Det under 4) omförmälda

sammanträdet skall hållas så snart det

efter anmärkningstidens utgång kan ske.

Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser

angående ackordsförhandlingen

skola införas, må icke överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat,

årsstämning blivit utfärdad och varder

före den däri utsatta inställelsedag beslut

om inledande av ackordsförhandling meddelat,

skall i den kungörelse, som utfärdas

om ackordsförhandlingen, erinran

ske därom att årsstämning förut är beviljad

och att den ej förfallit genom

ackordsförhandlingen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

Till rättens ombudsman må ej utses

rättens ordförande eller i stad annan ledamot

av rätten: ej heller på landet någon,

som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd

vid rätten.

På konkursdomaren ankomme att,

när så prövas skäligt, entlediga ombudsmannen

och förordna annan i hans ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas,

ej förut avlagt domareed, gånge

sådan ed inför konkursdomaren innan

han tillträder befattningen.

(Utskottets förslag.)

Rättens ordförande eller i stad annan

ledamot av rätten må ej vara rättens ombudsman;

ej heller må på landet någon,

som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd

vid rätten, vara ombudsman.

På konkursdomaren ankomme att,

när så prövas skäligt, entlediga ombudsmannen

och förordna annan i hans

ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas,

ej förut avlagt domareed, gånge

sådan ed inför konkursdomaren innan

han tillträder befattningen.

8§-

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt

genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i sådant avseende

bestämts.

Snarast möjligt och senast inom en vecka efter kungörelsens utfärdande

läte konkursdomaren genom särskilda kallelsebrev underrätta alla kända inländska

och utländska borgenärer ävensom gäldenären om kungörelsens innehåll. Samtidigt

därmed eller, där det ej kan ske, så snart omständigheterna medgiva skall

konkursdomaren till de borgenärer, som ej enligt ansökningen bifogade bevis

redan erhållit del av ackord sförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande,

översända avskrift av dessa handlingar; skolande erforderliga avskrifter,

där de ej av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkursdomaren på gäldenärens

bekostnad.

9§-

Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan ansökning

om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på prövning. Pörsättes

gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av ackordsförhandling anses

förfallen.

10 §.

Försättes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackordsförhandling

meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan anses

förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom gäldenären

dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, vinner

laga kraft.

11 §•

Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackordsförhandling,

innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

101

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

12 §.

Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats men

innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gäldenärens försättande i konkurs

gjord av borgenär, som jämlikt 34 § är, om ackord kommer till stånd, därav

bunden, må ansökningen, där den ej av gäldenären medgives, icke bifallas, utan

så är att sökandens fordran uppgår till mer än en femtedel av samtliga dylika

borgenärers fordringar, så vitt de vid tiden för ansökningens prövning äro kända.

Är ackordsförslaget antaget av borgenärerna eller eljest jämlikt 27 § hänskjutet

till rättens prövning, må innan ackordsfrågan är avgjord konkursansökning av

borgenärer, som äro bundna av ackordet, icke bifallas, så vida icke ansökningen

medgivits av gäldenären eller biträtts av minst halva antalet av de borgenärer,

som röstat för ackordsförslagets antagande; dock skall vad i första punkten

stadgats gälla i fall, då gäldenären är tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer.

13 §.

Sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats, må innan

ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens egendom till

gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut meddelades; har sådan

åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan verkan. Utan hinder därav att

ackordsförhandling inletts, må likväl borgenär, som till säkerhet för sin fordran

har panträtt i fast eller lös egendom eller innehar lös egendom med rätt att

den till säkerhet för sin fordran kvarhålla, erhålla utmätning av egendom, som

sålunda häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd eller jordägare denna rätt i

avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet för fordran

hos hyresgäst eller arrendator.

Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.

14 §.

I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar äro

förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmånsrätten; ej heller

de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om inledande av förhandlingen

meddelats.

Fordran må, i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är beroende

av villkor eller ej förfallen till betalning.

15 §.

Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som vill deltaga

i ackordsförhandligen, att hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran.

Vid anmälningsinlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar

han vill åberopa till stöd för sin talan.

I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress

uppgivas.

Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

16 §.

Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena

exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna till rättens ombudsman, genom

vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäldenären och borgenärerna å ställe,

som bestämts jämlikt 7 §.

17 §.

Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att någon,

som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är berättigad därtill

eller att anledning till jäv mot anmälan eljest förefinnes, har gäldenären att inom

den för framställande av anmärkningar utsatta tid till konkursdomaren inkomma

med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift

de handlingar gäldenären vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl borgenär,

som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är stadgat om

anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar,

av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång ofördröjligen skall överlämnas

till rättens ombudsman och genom hans försorg hållas tillgängligt å det

ställe, som bestämts för anmälningshandlingarnas tillhandahållande.

18 §.

Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar utsatta tid

men innan borgenärerna prövat ackordsförslaget anmäla fordran, må det ske i

den ordning, som är stadgad i 15 §.

Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena

exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman; läte ock eu gång

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om ackordsförhandlingen, kungöra, att efteranmälan

skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar mot anmälningen må framställas,

samt ställe, varest det till ombudsmannen överlämnade exemplaret av

anmälningshandlingarna skall hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande

av anmärkningar må ej understiga två eller överstiga fyra veckor, räknat

från det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.

Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, åligge konkursdomaren

att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.

I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats om

anmälan av fordran.

Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Kostnad, som föranledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär, som

gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan, svare de en för

alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för anmälningarna.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Förda lagutskottets utlåtande Nr 22.

103

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

19 §.

Vid borgenärssammanträde, dill'' ackordsförslag skall behandlas, bör gäldenären

vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombudsman och

borgenärerna de upplysningar om boet, som de begiira. Kan gäldenären ej infinna

sig, bör han ställa ombud för sig.

Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer, som

äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de fordringsbelopp, för

vilka rösträtt må utövas.. Är enligt vad till ombudsmannen översänd anmärkningsskrift

utvisar anmärkning framställd emot någon fordran eller är, dill’

efteranmälan skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde

sådant särskilt angivet i förteckningen.

Har gäldenären vid fullgörandet av den i 6 § föreskrivna edgång gjort

tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen vid det enligt

7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om tillägget eller ändringen.

Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna beslutas

i andra fall än i 23 och 24 §§ avses.

20 §.

Vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas

avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke komma i betraktande,

med mindre före omröstningen anmälningshandlingarna genom konkursdomarens

försorg kommit rättens ombudsman till hända eller borgenären hos ombudsmannen

styrkt, att anmälan skett.

21 §.

Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning mot anmälningen

att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas

avgörande, utöva rösträtt för fordringen.

Varder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag olika allt

efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas eller icke, skall

rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen ägt rum, söka genom

förhör med de närvarande utreda den sålunda uppkomna tvistefrågan och däri

åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande, att anmärkningen må förfalla,

eller inskränka de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan

förlikning ej träffas, ankomme på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen

vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,

med mindre anmärkningen ogillas av rätten.

Är vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för framställande av

anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu ej ute och varder utgången

av omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må

fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,

med mindre anmälningen lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes,

varder ogillad av rätten.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(UtsJcottets förslag.)

22 §.

Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för betalningen

av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförhandling och har

tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den

fordran; kunna de ej förena sig, galle borgenärens mening, där ej de andra utlösa

honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.

23 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat av borgenärerna.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 24 §, av gäldenären

göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet. Gör gäldenären

vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackordsförslag, må ej prövning

av förslaget äga rum vid sagda sammanträde, med mindre rättens ombudsman

finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre fördelaktigt för

borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen

därav kunna uppskjutas till njtt sammanträde att hållas inom tre veckor,

om uppskov medgives antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer

eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa anmält fyra femtedelar av

sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt. Beslutes

ej uppskov, efter vad nu är sagt, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande utsätta

och tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare

kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god tid före sistnämnda

sammanträde till varje borgenär, som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet

och vars adress är känd, med posten översända underrättelse om tid och ställe

för det nya sammanträdet, så ock om ändring, som vidtagits i ackordsförslaget.

24 §.

Är gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget

ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 23 § andra

stycket sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut

till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och varder

åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor från det beslutet

i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackordfrågans

återupptagande. Göres ej sådan anmälan, skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågans återupptagande äge gäldenären göra ändring

i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen underrätta

konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som minst tio

dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång i allmänna tidningarna''

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

s. 105 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

105

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utslcottets förslag.)

kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borgenärerna att inför ombudsmannen

sammanträda för att besluta över ackordsförslaget; skolande gäldenären

särskilt underrättas om sammanträdet. Har gäldenären gjort ändring i förslaget,

varde underrättelse om ändringen, så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet

av ombudsmannen minst en vecka före sammanträdet med posten översänd

till varje borgenär, var adress är känd.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda blivit utsatt,

må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder

för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses förfallen.

25 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen

alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer

anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga anmälda fordringar,

vilka enligt vad av 20 och 21 §§ framgår skola komma i betraktande vid bestämmande

av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar

av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra

femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

26 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt

d.et ej fastställes av rätten.

27 §.

Är vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum,

förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt vad av 21 §

andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget

är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas

till rättens prövning.

Kattens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.

28 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombudsman samt

underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.

Har vid sammanträde förhör angående tvistiga fordringar ägt rum, skall

i protokollet upptagas, om och i vad mån förlikning skett samt vilka anspråk

såsom stridiga återstå. Har gäldenären gjort ändring i ackordsförslaget, varde

det ock i protokollet angivet.

Protokoll över borgenärssammanträde skall av ombudsmannen ofördröjligen

avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackordsfrågan hänskjutits

till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid protokollet foga eget yttrande

över ackordsförslaget ävensom den jämlikt 19 § uppgjorda borgenärsförteckningen

och de handlingar, som till utredning angående tvistiga fordringar

må hava ingivits å sammanträdet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. {Nr 22.) 712 21 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

(.Klingl. Maj-.ts förslag.)

(Utslcottets förslag.)

29 §.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde,

utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsatte konkursdomaren ofördröjligen

ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veekor och på landet

så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund

av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så

framt ej urtima ting äskats av gäldenären eller av minst halva antalet av de

borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande. År ackordsförslaget icke

att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon

fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke

företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut

kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen; underrätte

ock särskilt gäldenären.

Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare gäldenären

pliktig att bestrida kostnaden för tinget.

Vill borgenär på någon av de i 32 eller 33 § omförmälda grunder bestrida

fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren

sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,

skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på

grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

30 §.

År, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröstningen över

ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar godkännas eller icke,

skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara för handen att meddela fastställelse

å ackordet, först pröva anmärkningarna eller så många av dem, att utgången av

omröstningen bliver lika, evad övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över

vad rätten härutinnan besluter må klagan ej föras.

31 §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot anmäld fordran, må

ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende

av förlikningen, samtycka därtill.

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är

bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga

ordning, utan så är att förelupet fel

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är

bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga

ordning, utan så är att förelupet fel

s. 107 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

107

(Kung!. Maj:ts förslag.)

uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans

utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

3) då skälig anledning är att antaga,

att gäldenären eller annan med hans

vetskap hemligen gynnat någon borgenär

i avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande eller att annat svek ägt rum

vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer,

vilka det angår och som ej uttryckligen

förklarat sig det oaktat nöjda

med detsamma, giver lika rätt och minst

femtio för hundra av fordringsbeloppet

att betalas sist ett år efter det ackordet

blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder

till skada för borgenärerna eller frågan

därom icke kan med säkerhet avgöras på

grund därav att tillförlitlig utredning om

boet icke kunnat vinnas.

Vägras fastställelse av anledning,

som under 1) sägs, och är ej förslaget

att anse såsom förkastat av borgenärerna

eller såsom förfallet, varde ärendet

visat åter till borgenärerna, vilka

hava att ånyo besluta i ackordsfrågan;

skolande därvid vad i 24 § fjärde stycket

stadgas om sammankallande av borgenärerna

och underrättelse till gäldenären

lända till efterrättelse. Över beslut,

varigenom ackordsärende visas åter till

borgenärerna, må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer, men anser

rätten i övrigt skäl vara för handen

att meddela fastställelse å ackordet, skall

frågan därom anstå i avbidan på åtalets

utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren

efter det beslutet vunnit

laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då

ackordsfrågan skall förekomma vidrätten;

och skola därvid bestämmelserna i 29 §

första, andra och tredje styckena i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

År, då rätten skall företaga ackords
-

(Utskottets förslag.)

uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans

utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

3) då skälig anledning är att antaga,

att gäldenären eller annan med hans

vetskap hemligen gynnat någon borgenär

i avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande eller att annat svek

ägt rum vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer,

vilka det angår och som ej uttryckligen

förklarat sig det oaktat nöjda

med detsamma, giver lika rätt och minst

femtio för hundra av fordringsbeloppet

att betalas sist ett år efter det ackordet

blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder

till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning,

som under 1) sägs, och är ej förslaget

att anse såsom förkastat av borgenärerna

eller såsom förfallet, varde ärendet visat

åter till borgenärerna, vilka hava att

ånyo besluta i ackordsfrågan; skolande

därvid vad i 24 § fjärde stycket stadgas

om sammankallande av borgenärerna

och underrättelse till gäldenären lända

till efterrättelse. Över beslut, varigenom

ackordsärende visas åter till borgenärerna,

må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer, men anser

rätten i övrigt skäl vara för handen

att meddela fastställelse å ackordet, skall

frågan därom anstå i avbidan på åtalets

utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren

efter det beslutet vunnit

laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då

ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;

och skola därvid bestämmelserna i

29 § första, andra och tredje styckena

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Är, då rätten skall företaga ackordsfrågan

till avgörande, ansökning om

gäldenärens försättande i konkurs beroende

på prövning och anser rätten skäl

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

frågan till avgörande, ansökning om

gälcienärens försättande i konkurs beroende

på prövning och anser rätten skäl

vara för handen att meddela fastställelse

å ackordet, skall ackordsärendet anstå

i avbidan på prövningen av konkursansökningen.

Yarder konkursansökningen

avslagen av underrätten och vinner

beslutet därom laga kraft eller bliver

det av högre rätt fastställt genom beslut,

som vinner laga kraft, skall konkursdomaren

ofördröjligen utsätta dag, då

ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;

och lände jämväl i fall, som nu sagts,

bestämmelserna i 29 § första, andra och

tredje styckena i tillämpliga delar till

efterrättelse.

33 §.

Ändock att fastställelse av ackord

icke må vägras jämlikt 32 § första stycket

under 5), äge rätten, där fastställelse

bestrides på den grund, att säkerhet ej

finnes för ackordets fullgörande, efter

omständigheterna pröva, huruvida fastställelse

av sådan anledning må vägras.

(Utskottets förslag.)

vara för handen att meddela fastställelse

å ackordet, skall ackordsärendet

anstå i avbidan på prövningen av konkursansökningen.

Yarder konkursansökningen

avslagen av underrätten och

vinner beslutet därom laga kraft eller

bliver det av högre rätt fastställt genom

beslut, som vinner laga kraft, skall konkursdomaren

ofördröjligen utsätta dag,

då ackordsfrågan skall förekomma vid

rätten; och lände jämväl i fall, som nu

sagts, bestämmelserna i 29 § första,

andra och tredje styckena i tillämpliga

delar till efterrättelse.

33 §.

Ändock att fastställelse av ackord

icke må vägras jämlikt 32 § första stycket

under 5), äge rätten, där den finner det

i följd av bristande utredning icke kunna

med visshet bedömas, om ackordet leder till

skada för borgenärerna, eller fastställelse

bestrides på den grund, att säkerhet ej

finnes för ackordets fullgörande, efter

omständigheterna pröva, huruvida fastställelse

av sådan anledning må vägras.

34 §.

Äv rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller

icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i aciiordsförhandlingen.

35 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet om inledande

av ackordsförhandling meddelades, äge utan hinder av ackord begagna

fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid nämnda tid häftade hos

gäldenären.

Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat fordran hos

denne, äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och

tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, ej

den rätt till kvittning, varom ovan är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller

s. 109 Kontrollera mot PDF

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 22.

109

(Kungl. Maj.ts förslag.) [Utskottets förslag.)

borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under nu sagda tid satt sig i

skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd.

36 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesmän

eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,

föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull

rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att anmälan om deltagande i

ackordsförhandlingen ej gjorts av dem utan allenast av borgenären.

37 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till ackordsförhandlingen

gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina

borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat

någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den

eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant

ej till rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet

göra detsamma i övrigt gällande.

38 §.

Yid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall iakttagas,

att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gäldenärens ansökning om

inledande av ackordsförhandling fogade b ouppteckn i ngen upprättats. Yid beräkning

av fordran, som avses i 12 § eller som kommer i betraktande vid omröstning

av borgenärerna, skall ränta ej räknas längre än till den dag, då beslutet

om inledande av ackordsförhandling meddelades.

39 §■

Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställning av

gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.

Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den ersättning,

som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som uppdraget

medfört.

40 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna

lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver

att rättens ombudsman entledigats.

Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackordsförhandling

skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes i allmänna tidningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

41 §.

Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet utan hinder

därav att ändring i beslutet sökes.

Yarder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom underrättas;

och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut en gång i

allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om ackordsförhandligen, ävensom från rättens dörr nedtaga

den där anslagna kungörelsen.

42 §.

Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna i fråga,

vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge däröver föra

klagan hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras över beslut, varigenom

prövningen av ackordsförslag upp skjutits eller sådant förslag förklarats vilande.

Har ackordsfrågan känskjutits till rättens prövning, skall beträffande klagan

över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § fjärde stycket sägs lända

till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt rum, skall klagan föras genom

besvär, vilka skola inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren, som har att

ofördröjligen utsätta dag, då ärendet skall vid rätten förekomma, ävensom låta

minst tio dagar förut införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser

om ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta dagen

skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.

43 §.

Hå vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge i stad

rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor därefter till hovrätten

insända alla handlingar, som röra målet.

44 §.

Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, läte konkursdomaren

införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller

de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen;

dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, där ackordsfrågan

förfallit på grund därav att konkurs inträffat.

År ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras emot

borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller hovrätt, skall

kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän beslutet vunnit laga kraft;

och åligge det förty konkursdomaren att införskaffa bevis, huruvida talan fullföljts,

så ock, om det skett, besked om det beslut, som i målet meddelats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

första lagutskottets utlåtande Nr 22.

11 1

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

45 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt finnes stadgat

är eller under någon del av det sista året innan ansökning om förordnande

av god man gjordes varit pliktig att föra liandelsböcker.

46 §.

Erfordras under ackordsf örh and) i ngen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka

ortstidningar kungörelser angående ackordsförliandlingen skola införas, ankomme

på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte

ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförliandlingen i ortstidning,

som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen

offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder av

föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som

utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren

finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

47 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till konkursdomaren

i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren

avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för

avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida fråga

ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fastställelse av ackordet

bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å

tid, då den mottogs.

Varder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,

kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare gäldenären pliktig att förskjuta

sagda kostnad.

48 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhandling antecknas:

dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord; vem som

blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om inledande av förhandlingen

blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens inledande meddelats;

vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av konkursdomaren eller rätten

efter förhandlingens inledande eljest vidtagna åtgärder; omständigheter i övrigt,

som kunna föranleda, att ackordsförliandlingen upphör utan att ackord kommer

till stånd; samt dagen för utfärdande av kungörelse enligt 44 § om ackordsförhandlingens

upphörande eller för förhandlingens upphörande på den grund

att konkurs inträffat.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Första lagutsJcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets Jörslag.)

49 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom i 5 §

förmäles. Där hovrättens förordnande för särskild domare erfordras, anmäle

konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.

50 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda

fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med

gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med

böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst

ett år.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

51 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes till

antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina

borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

52 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för

förbrytelse, som omförmäles i 50 §, skall utföras vid den rätt, där ackordsförhandlingen

äger eller ägt rum.

53 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer, avvikit,

gånge ändå dom över honom.

54 §.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse eller anmälan

hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om registrering av sådan

underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande tillämpning i avseende å ackordsförliandling

utan konkurs.

Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekonomisk förening

fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar bolaget eller föreningen,

att förhandlingen upphört, skall anteckningen avföras ur registret; dock

att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning, om ackordsförhandlingen förfallit

på grund därav att konkurs inträffat.

55 §.

Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:

1) oskiftat dödsbo;

s. 113 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

113

[Kung!. May.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2) sparbanker och sådana centralkassor för jordbrukskredit, som i avseende

å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som äro meddelade beträffande

sparbanks konkurs;

3) bankbolag;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast

egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar äga tillämpning;

5) sjukkassor och understödsföreningar;

6) försäkringsbolag.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft. 1 januari 1922.

Sihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 7is sn 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag)

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken.

Härigenom förordna», att 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken skola,

3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse.

3§-

Har — — ----— —-----—---— — kvar är.

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han rätt att

den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri enahanda förmånsrätt,

som i första stycket sägs; dock att beträffande hyresvärds eller jordägares

förmånsrätt i egendom, som lian äger kvarhålla till säkerhet för fordran hos

. hyresgäst eller arrendator, skall gälla vad nedan därom stadgas.

4§-

Är gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar, eller varor,

till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som förr

är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens uppteckning skäligen gjord är,

sedan läkarelön, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom, deras arvode,

som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande

i konkurs, betjänters och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning

eller avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallodagen,

samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna upplupen

sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Yad-----

------------kortare tid.

Därefter äge den, som enligt lagen om ackordsförliandling utan konkurs

förordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt för arvode och ersättning

för utgifter, därest det belopp, som i sådant avseende skall utgå, bestämts

efter ty i nämnda lag sägs.

5§-

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lösören, som

finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran, som förfallit till betalning

tidigare än ett år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansök
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 2''i.

115

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningens ingivande, samt för kost under sista tre månaderna, sa ock för ersättning,

där sådan skall utgå, för skada å den förhyrda lägenheten.

Har_____—-------------tillverkat.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i fartyg, förmånsrätt

i fartyget och dess tillbehör; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som

före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande är upplupen,

för längre tid än tre år. År fartyget intecknat för fleres. fordringar, äge

den företräde, som först sökt inteckning; hava flere sökt inteckning samma dag,

äge lika rätt.

(> §•

Hen — —-------------förfallodagen. Samma

förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom,

i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där

tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med vad därtill

hör, för arrende eller avgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren

åliggande utskyld eller annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta eller

vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har--------lämnat.

Därefter----------—-------lika rätt.

7 §•

Har------------fartyget.

Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift, även där

denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av fabrik, mjöl- eller

sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning, och varder förlaget

intecknat, på sätt särskilt är stadgat, njute sedan, vid konkurs, förlagsman

förmånsrätt för sin fordran i det, som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda

råämnen, i all den lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller

annat, som till bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer,

samt i gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som

för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra gruvor än

järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som före konkursansökningens

ingivande upplupen är, för längre tid än tre år. År förlagsinteckning

beviljad för fleres fordringar, hare den företräde, som inteckning först sökt;

hava flere sökt inteckning å en dag, äge lika rätt. År, då förlagsinteckning sökes,

egendomen avträdd till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma

dag ansökningen göres, äge förmånsrätt icke rum.

8§-

Sedan äge borgenär, för vars fodran lös egendom blivit i laga ordning i

mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. År densamma

utmätt för fleras fordringar; have den, för vars fordran utmätning först verkställdes,

företräde: har utmätningen skett på en gång; äge var lika rätt. Har

konkurs följt på ansökning, som gjorts inom en månad från den dag, då ut
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mätning verkställdes, eller, där utmätningen skett för fordran, som tillkommer

gäldenärens make, inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd

är, ej rum: ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad

förflutit från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där konkurs

följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.

Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på

grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit

i allmänna tidningarna införd, beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats

inom tid, som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning verkställdes,

äge förmånsrätt, varom i första stycket stadgas, ej rum.

Där huvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs efter

ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bolagets försättande

i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjorts

inom tid, som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning hos bolagsmannen

verkställdes, må ej heller den förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum,

så framt förvaltarne i bolagets konkurs därom framställa påstående.

10 §.

Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut. Äro

förmynderskap flera; äge de omyndige sig emellan lika rätt. Har, sedan förmynderskapet

upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge dock förmånsrätt,

som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan om redovisning eller klander därav

eller om utfående av fordringen blivit före utgången av sagda tid anhängiggjord,

så ock laga åtgärd, som därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande

av fordringen varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i varje

fall anledning därtill yppades.

Då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande av förmånsrätt,

som där avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av utmätning vidtages inom

ett år från det anledning därtill yppades, men offentlig ackordsförhandling varder

inledd före utgången av sagda tiä, skall däri icke inräknas den tid, under vilken

ackordsförhandlingen pågår, och vare för förmånsrättens bevarande ej nödigt,

att åtgärd, som nyss sagts, vidtages i fall, då ackord kommit till stånd, före utgången

av en månad från den dag, då beslutet om ackordets fastställande vann

laga kraft, och i annat fall före utgången av samma tid från det kungörelse om

ackordsförhandlingens upphörande var införd i allmänna tidningarna.

11 §•

Därefter —-----------------är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande

belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen samt lagen om 1 januari 1922-, dock att den icke skall

ackordsförhandling utan konkurs, träda i tillämpas i avseende å konkurs, som

s. 117 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

117

(Kungl. Maf.ts förslag.)

kraft; dock att den icke skall tillämpas

i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda

dag, eller i fråga om därförut verkställd

utmätning samt att vad i 8 § särskilt

stadgats om verkan av konkurs, då utmätning

skett för fordran, som tillkommer

gäldenärens make, ej heller skall

gälla i fall, då äldre giftermålsbalken äger

tillämpning å makarnas förmögenhetsförhållanden.

(Utskottets förslag.)

följt på ansökning, där den gjorts före

sagda dag, eller i fråga om därförut

verkställd utmätning samt att vad i 8 §

särskilt stadgats om verkan av konkurs,

då utmätning skett för fordran, som

tillkommer gäldenärens make, ej heller

skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken

ägor tillämpning å makarnas förmögenhetsförhållanden.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. May.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5:o) Lag’

om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

23 Kap.

Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri mot

sina borgenärer i något av dessa fall:

1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej

uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal egendom från

konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller

ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit eller

vidgått falsk skuld; eller

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas

bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen

förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete.från och med två till och

med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borgenärer i ty att han

under lånat namn köpt egendom, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat

avtal avhänt sig eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller ur vägen

skaffat egendom, samt den egendom bland tillgångarna ej uppgivit; eller

att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.

2§-

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot sina

borgenärer i ty

1) att lian, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller, där

konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom kunnig blev,

något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig avsikt att bereda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

I li»

(Katigt. Mqj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes förskingrat; eller att lian i

fall, då konkursen föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

konkursen förfallit, eller konkursen följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna

tidningarna införd, efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling

förbrutit sig som nu är sagt; eller

2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att rätt för

sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed lika är, avhänt

sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav märklig skada haft eller

få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt 2 kap.

19 §.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty att han innan

beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan

i denna § under 2) sägs.

3§-

Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppenbar vårdslöshet

mot sina borgenärer därigenom

1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller på

spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av ren tillfällighet,

eller genom vingleri i vaxelrörelse eller lättsinnigt ingångna ansvarsförbindelser

förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande till hans ställning eller tillgångar;
2)

att han antingen inom de sista trettio dagarna förr än han sin egendom

avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord blev, eller ock i fall,

då konkursen följt på offentlig ackordsförhandling utan konkurs såsom i 2 §

under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna före ingivandet av ansökningen om

inledande av ackordsförhandling eller därefter indragit penningar, borgat varor

eller sålt egendom och ej kan nöjaktigt reda därför visa;

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas

bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;

4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det

han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom till uppenbart

underpris eller på annat sådant sätt berett sig penningtillgång, eller gynnat någon

borgenär, till de övrigas förfång, med betalning, pant eller annan säkerhet för

fordran, som ej förfallen varit eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och

krav ej heller hos gäldenären skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott

av konkurs, sin rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;

straffes med fängelse.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer

därigenom att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades

förbrutit sig som ovan i denna § under 1), 3) eller 4) sägs.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4§-

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till stånd

offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelseledamot eller annan,

som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hava mot borgenärerna

sig förbrutit, som här ovan sägs; då skall han straffas, som vore han

gäldenär.

5 §•

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och ej kommit

åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som i 2 § sagt är.

6 §•

Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §, i fall,

då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo förnöjda, eller

i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt rum, att de borgenärer,

som upptagits i den för ackordsförliandlingen upprättade bouppteckningen eller

anmält sig till deltagande i förhandlingen samt icke jämlikt 14 § i lagen om

ackordsförhandling utan konkurs äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen,

blivit sålunda förnöjda; varde från allt ansvar fri förklarad.

7 §■

Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej brottet

av målsägande till sådant åtal angives.

Denna lag .skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen samt lagen om 1 januari 1922.

ackordsförhandling utan konkurs träda i

kraft.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr sist.

121

(Kung/. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

6:o) La^:

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 $ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att böra

genom stämning anhänggigöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 § annorlunda

stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare. där någon vill föra talan mot underrätts slutliga utslag:

i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord eller klander av

utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rörande frågan om fastställelse

av ackord.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om aekor ds förhandling utan 1 januari 1922.

konkurs träder i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.)

712 21 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

7:o) Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1$ september 1903 angående

solidariskt bankbolags, bankaktiebolags oeh sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att 1—5, 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,

varde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bankinspektionen; och

förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga

i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i

konkurslagen stadgas.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av konkursdomaren

ofördröjligen gjord hos konungens befallningshavande, som förordnar

ett alltmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkursboet, på sätt

här ovan sägs.

På — -— — — —--—-------------föras.

2§-

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande medförvaltare

göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan — — — — — — — — —-----------delar.

3 §■

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

4 §■

Konkursdomaren äge att utan hinder av vad som stadgats i 19 § konkurslagen

för införande av kungörelser angående konkursen bestämma flere än två

s. 123 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr ,9.2.

123

(Kung1. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tidningar i den ort, varest bankens styrelse bär sitt säte, samt en eller flere tidningar

ä annan ort, där banken bär kontor.

Förvaltarna åligge att upprätta förteckning över de borgenärer, vilka enligt

bankens räkenskaper bava fordran bos banken på grund av insättning å depositions-,

upp- ocli avskrivnings- eller annan räkning, eller ock enligt sparbanksbok;

skolande denna förteckning för varje borgenär upptaga beloppet av lians fordran,

så ock, där ränta å fordringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden,

jämte räntefoten.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarne så fort ske kan ingivas till

konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter till antal, som påkallas

av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas överensstämmelse med huvudskriften

blivit av konkursdomaren bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt

avskrift under de trettio sista dagarna före utgången av den för bevakning av

fordringar utsatta tid för envar, som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig,

utom hos konkursdomaren, hos rättens ombudsman samt vid vart och ett

av bankens kontor.

Fordran, som upptagits å förteckningen, skall anses vara i konkursen bevakad,

såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevakning utsatta

tid anmält densamma.

Till borgenärer, varom ovan i denna paragraf förmäles, skola kallelsebrev

enligt 20 § konkurslagen icke utsändas; och värde erinran därom intagen i kungöx-else,

som i 19 § samma lag sägs. Meddelanden enligt 103 § konkurslagen

skola ej heller utsändas till sådana borgenärer, utan skall i stället vad konkursdomaren

enligt sistnämnda paragraf bestämt kungöras en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 §§

konkurslagen föreskrives om utsändande av meddelanden samt avskrifter av

ackordsförslag och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar

i annan ordning, som av konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen

och förvaltarne bestämmes, bringas till omförmälda borgenärers kännedom;

skolande underrättelse om vad sålunda bestämts genom rättens ombudsmans försorg

kungöras i ovannämnda tidningar.

5§-

För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets egendom

eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda röstövervikt, som i 64

§ konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga är om uppskov för längre tid

än tre år från första borgenärssammanträdet.

7 §■

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning, som

konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.

För — — — — — —-------—---sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i nämnden,

varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. Försummar utsedd leda
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mot att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid nämndens sammanträde,

äge ordföranden tillkalla annan person att i den försumliges frånvaro deltaga i

värderingen.

8§-

Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under konkursens

fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande av bolagets

kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens behandling,

skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne, i förhållande till det antal

lotter envar av dem enligt förteckningen över bolagets delägare innehar, uttaxera

det till fyllande av bristen i bolagets tillgångar erforderliga belopp jämte en

tiondedel däröver. Är någon av huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall

uttaxeringen ske allenast å övrige huvudlottägare.

U §•

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för varje lott

skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, varde införd i allmänna

tidningarna tre gånger, första gången minst sex veckor och sista gången

minst fjorton dagar före första förfallodagen; och läte förvaltarne dessutom om

uttaxeringen ofördröjligen underrätta huvudlottägarne genom särskilda brev, som

avsändas med posten.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp, som

då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd med betalning

av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta inom samma tid

ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalningsskyldighet

och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han icke allenast

för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ock, där uttaxeringen fördelats

på särskilda förfallodagar, för vad å senare förfallodag skolat erläggas

underkastad utmätning utan dom eller utslag, då förvaltarne med företeende av

rättens ombudsmans bevis om det belopp, för vilket bolagsmannen på grund av

uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen

skyldig att på yrkande av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs;

åliggande det förvaltarne att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd,

som i varje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall inbetalas

inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag. Sker det ej, läte

s. 125 Kontrollera mot PDF

Förda lagutskottets utlåtande Nr 22.

125

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig auktion eller utsöka beloppet

hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen underkastad sådan påföljd, som i 14 §

sägs, där förvaltarne anse nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

16 §.

Avträdas liuvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge förvaltarne

i bolagets konkurs samma rätt att i bolagsmannens konkurs anställa återvinningstalan

som enskild borgenär i sistnämnda konkurs. Där sådan talan av

förvaltarne föres och den ansökning, vara bolagsmannens konkurs följt, gjorts

inom natt och år från det beslutet om bolagets försättande i konkurs meddelades,

skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som om nämnda

ansökning ingivits, då ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjordes; och

skall i dylikt återvinningsmål den, som ägt kännedom om att gäldenären var

huvudlottägare i bolaget samt haft antingen skälig anledning till antagande, att

bolaget var på obestånd, eller vetskap om att ansökning gjorts om bolagets försättande

i konkurs, anses hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd. I fall, som avses i 2 § tredje stycket av förordningen

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skall vad nu sagts om

gäldenären tillämpas i avseende å gäldenärens dödsbo.

17 §.

Huvudlottägare — — —---------------sagt.

Förvaltarne i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare blivit

försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga liuvudlottägares

vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grand av sin delaktighet i bolaget

är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets konkurs blivit avslutad, uppbära

den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft, 1 januari 1922, men skall icke tillämpas

men skall icke tilliimpas i avseende å i avseende å konkurs, som följt på ankonkurs,

som följt på ansökning, den sökning, den där gjorts före sagda dag.

där gjorts före sagda dag.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

8:o) Lag

om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

ar järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs, skola, 20 och

21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd, åligge

konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med borgenärernas fördel mest

förenligt. Vid utseende av förvaltare skall förty iakttagas, att förvaltaren eller,

där flere förvaltare utses, någon av dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap,

som erfordras för järnvägstrafikens behöriga handhavande.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå av järnvägens

avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad i 81 § konkurslagen

stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.

20 §.

Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att erhålla

utmätning av egendom, som hör till konkursbo, galle ej i fråga om järnväg,

som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då beslut om egendomsavträde

meddelas, utmätt men ej försåld, upphöre överexekutors befattning därmed.

Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången av den

för bevakning av fordringar utsatta tid kan ske. Anses med försäljningen böra

till förekommande av förlust för borgenärerna anstå, och vill förty förvaltaren,

enskild borgenär eller gäldenären föreslå uppskov med försäljningen, ingive före

bevakningstidens utgång skriftligt förslag därom till konkursdomaren. Inkommer

förslag, som nu nämnts, skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 §

konkurslagen omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda inför

rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall underrättelse

s. 127 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

127

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 105 § konkurslagen skola av konkursdomaren

avsändas. I avbidan på borgenärernas beslut värde åtgärderna för

järnvägens försäljning inställda. Uppskovsförslaget må ej behandlas av borgenärerna,

förriin de tvistefrågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar

må hava uppkommit, blivit handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning,

skola borgenärerna besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens

försäljning skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år från

beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, på vilka järnvägen

må även före den beslutade uppskovstidens förlopp av förvaltaren avyttras.

Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, varom, bland närvarande

borgenärer, de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största

beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de

röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter

den genom borgenärernas beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskov med

järnvägens försäljning ej äga rum.

Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att

påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg,

som avträtts till konkurs.

Har---- — säljas.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av inteckningshavarne

annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas värde, sammanlagt

med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen

utgå.

Skall —--— bestrider.

Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att försäljning av

boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning i fråga om järnväg.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft, 1 januari 1922, men skall icke tillämpas

men skall icke tillämpas i avseende å i avseende å konkurs, som följt på ankonkurs,

som följt på ansökning, den sökning, den där gjorts före sagda dag.

där gjorts före sagda dag.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag

9:o) Lag

om ändring ar vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1S98 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen den 1 juli

1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen den 11 juni 1920 om

införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7, 10, 18, 27 och

28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

4§-

Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den ort, där

mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

5§-

Sinner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga befattning

med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan

upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse därmed och teckne

det å ansökningen.

Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma och dagen,

då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna ävensom, där så

ske kan, i en eller två tidningar inom orten.

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är, fogats

av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets tillgångar och skulder,

varde föreläggande dem meddelat att inom viss tid sådan uppteckning till

konkursdomaren ingiva. Försummas det, varde av konkursdomaren förordnande

meddelat magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person

att uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till

boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgiva.

År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne konkursdomaren

å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten inställa, i stad sist

s. 129 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

129

(Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag)

inom åtta dagar och på landet å viss dag under pågående eller näst infallande

lagtima ting eller ock å urtima ting, där sådant äskas.

Kallelsen---handläggning.

Yarder---sägs.

10 §.

När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun det begär,

god man att henne biträda. Den —--utföres.

11 §•

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer, äge

han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens förordnande för

särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.

18 §.

Sedan---ansvarig.

Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade handling ingivas

till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten att utan

dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i en eller två tidningar

inom orten kungöra, att handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift

tillika om dagen då det skett. Yarder ena makens egendom avträdd till

konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifteshandlingen

till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras

talan åter. Samma lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,

som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som

gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan, varom här förmärs,

skall anhängiggöras inom sex månader från första borgenärssammanträdet; och

Sälle i övrigt om den talan vad i 39 § konkurslagen stadgas om återvinning, som

är avses.

26 §.

Konkursdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnadsärende

antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla av rätten eller konkursdomaren

i ärendet vidtagna åtgärder.

27 §.

År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang med konkursen

söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för bevakning av fordringar

utsatta tid.

Sökes---skett.

Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller om undansättande

skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast ett exemplar,

besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde sökanden lösen för

avskriften.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 11 höft. (Nr 22.) 71221 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

28 §.

Ansökning---gjort.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden

med posten översända avskrift av densamma, så ock meddelande om tid och

ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.

29 §.

Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall gälla även

i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid, göre yrkande därom i den ordning, som för framställande av jäv mot

bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande så förfaret,

som om jäv är föreskrivet.

30 §.

Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt eller någon

del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom, som ena maken påstår

vara dess enskilda, må ej mot bestridande av den make säljas genom konkursförvaltarens

försorg före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta

tid; , sökes undanskiftande, må egendomen ej säljas, utan att den funnits skola

gå i betalning för bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras

för gäldens betalande.

Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas, där ansökningen

om boskillnad eller, vad angår

boskillnad, som sökes i sammanhang

med konkurs, eller undanskiftande, ansökningen

om konkurs är därförinnan in
-

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1922, men skall icke tillämpas,

där ansökningen om boskillnad, eller

vad angår boskillnad som sökes i sammanhang

med konkurs, eller undanskiftande,

ansökningen om konkurs är

därförinnan ingiven.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

131

(Kungl. Maj:ts förslug.)

(Utskottets förslag.)

10:o) L a g’

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september

18G2 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18

september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse skola,

9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen till lagen den 11 juni

1920 om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande skola gälla, erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §•

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta betalning

ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i ö eller 7 § sägs; ställe

då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter: varder boets egendom därefter

inom sagda tid till konkurs avträdd; bevake han i konkursen sin fordran,

såsom vore den ogulden, och njute ej bättre rätt än han hade innan gäldenären

dog: give ock, där det lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår,

sådant till boet ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en månad

förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad var, eller, om bouppteckning

inom föreskriven tid ej förrättad blivit, från den dag, tiden därtill

tilländagått, och avträdes den dödas egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts, inom sagda tid, gånge överlåtelsen på talan av konkursboet åter.

Är under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom sökt på

grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av utfästelse av den

döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga

om intecknig, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för

fordran, som där avses, gälle därom vad i 29 § andra stycket konkurslagen stadgas

om inteckning i fast egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning

gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning

å inteckning, som sökts på grund av utfästelse av den döda, där borgenären visar,

att han, då han sökte inteckningen, saknade skälig anledning att antaga, att den

döda velat gynna honom framför övriga borgenärer, samt borgenären då ej heller

hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd, eller

kännedom om att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs.

I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola bestämmelserna

i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

&§•

Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till konkurs,

såsom i konkurslagen är stadgat: kände lian gälden när boet upptecknades; äge

tid till urarvagörelse en månad från den dag, bouppteckningen slutades: yppas

ny gäld; liave han lika tid ifrån det han den gäld veta fick.

Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid eller efter

hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter dödsfallet, men innan tid

till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som hade urarvagörelse skett den

dag, beslutet meddelades.

6§-

Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan egendomens

avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där han därom gör anmälan

sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är utsatt för första borgenärssammanträdet,

samt inom tre veckor därefter ställer borgen för veterlig gäld: sker

det och vill sökanden för sin del avträdesansökningen återkalla, och gemensamt

med den andra boet övertaga, eller vill det annan arvinge; have där lov till, där

jämväl han, inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas Qvarlåtenskap,

eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina andelar utfått;

hava ock han den rätt att boet övertaga, som i denna § arvinge tillerkänd är.

Där anmälan om tillträde av .avträdd egendom skett, må innan det visat

sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet icke genom konkursförvaltarens

försorg säljas i andra fall än i 60 § eller 61 § andra stycket

konkurslagen avses.

9 §•

Har efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja stärbhusdelägarne

å någondera sidan egendom undanskifta, göre därom skriftlig ansökning

inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast

ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde stärbhusdelägare,

som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

Sedan stärbhusdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt i konkurslagen

om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit tillfälle att

i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten bedömd, ändå att jäv

däremot ej gjort är.

Om undanskiftande för gäld, som bevakats efter utgången av den i första

stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen om boskillnad

finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden,

där hans adress är känd, med posten översända avskrift av jävsskriften, så ock

meddelande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borge
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

133

(Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

närssammanträde. Varder, sedan sådan ansökning inkommit, efterbergning gjord,

underrätte konkursdomaren sökanden om innehållet av den i anledning av efterbevakningen

utfärdade kungörelse.

11 §•

När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i boet till

borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§ omförmälas. Vad i

lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning av egendom, som endera sidan

må äga undanskifta, så oek om betalningsrätt för vederlagsfordran gälle även i

de fall nu sagda äro.

12 §.

Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat, skall var,

som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att den gäld honom

ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsavträdet gjordes. Den,

som egendom sålunda avträtt, skall inom utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid inför konkursdomaren avlägga sådan ed; stånde honom dock

fritt att inom sagda tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare

eller vid domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon

borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och i den ordning,

som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det ej, njute ej av

egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§ förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å

konkurs, som följt på ansökning, den

där gjorts före sagda dag.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1922, men skall icke tillämpas

i avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ll:o) Lagom

ändrad lydelse av § 30 växellagen.

Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i konkurs eller

fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnits

sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpmän, inställt sina

betalningar, och har han ej, när den, som växeln i händer haver, av sådan anledning

det äskat, ställt säkerhet för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren

och överlåtare, sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade

att mot protestens avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare

eller växelgivaren, som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd, som i

§§ 45—47 stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om ackordsförhandling utan 1 januari 1922.

konkurs träder i kraft.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

135

(Kung!. Maj:ts förslag )

(Utskottets förslag.)

12:o) Lag
om

ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgivet, köparen

efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackordsförkandling utan konkurs

eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld

eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att köpeskillingen

ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes för köpeskillingens

gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt men ej kommit

i köparens besittning, hindra dess utgivande. Är tiden för godsets avlämnande

inne, och vill säljaren häva köpet, have ock därtill lov, så framt ej ofördröjligen

efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens gäldande.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om ackordsförhandling utan 1 januari 1922.

konkurs träder i kraft.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

[Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

13:o) Lag

om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,

handelsagentur och handelsresande.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,

handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande ändrade lydelse:

Är gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom, och

försättes han i konkurs, eller får han till stånd offentlig ackordsförhandling utan

konkurs, eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas,

att fordran, varför kommissionären skulle haft panträtt i godset, om det funnits

hos honom, icke kommer att rätteligen gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen

om köp och byte av lös egendom samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares

rätt att hindra godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens

borgenärer äga motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den

rätt, äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och 34

§§ sägs
Lag

samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han haft till

försäljning, tillbaka till kommittenten, och denne försättes i konkurs eller får

till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller eljest finnes vara på

sådant obestånd, som i första stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då lagen om ackordsförhandling utan 1 januari 1922.

konkurs träder i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Farstu lagutskottets utlåtande Nr 22.

1Ö7

(Kung!,. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

14:o) L il ii

om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i årsstämning

utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren givit bevakningsinlaga

i konkursen in, på sätt i konkurslagen stadgas; vare ej pliktig att

sin sålunda bevakade fordran jämväl efter årsstämningen anmäla. Samma lag

vare, där före den i årsstämning utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling

inletts och borgenär före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen

om ackordsförhandling utan konkurs är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen samt lagen om 1 januari 1922.

ackordsförhandling utan konkurs träda i

kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 21 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(-Kung1. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

15:o) Lag''

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202, 205, 230,

232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse skola, 25,

107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254 §§ i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

25 §.

År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren, där bolagets

egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

efter utgången--------annan.

81 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander

å förvaltningen för’ det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från

det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem

anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall ankängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för

talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den

tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

107 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg

avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman enligt 90 S

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under---likvidatorer.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

139

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

109 §.

Har — — — •—• —--försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så
lunda

häfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet

om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör — — — — — — — — — — — — — — — förslå.

Vad — —---— ■—---— — —---livförsäkringsavtal.

Om — — — ---— — —--------— sjölagen.

110 §.

Bildas — —----—-----—-----undantag:

1) Vid — — — — — — — — — — — —- — — — —- bestämmelserna.

2) Där — — — — — — — — — — — — — — — -— beräkning.

3) Vad —-- — — — —-------tillämpning.

4) Har —--------— —------en.

Uppgörelse----------------— bindande.

5) Talan--—----------------begången.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från

bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts;

och skall i tj fall talan anhängiggöras inom en månad från utgången av den för

bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av bolaget

då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas — —

-------förlorad.

145 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall, där brist

för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till

uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för bristens

täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 139

och 140 §§ stadgade grunder, dock att uttaxeringen skall ske å dem, som vid

tiden för konkursansökningens ingivande voro eller under hela eller någon del

av det före nämnda tid närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman

meddelad delägarna på sätt om kungörande av meddelanden åt dem

finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande av utdelningsförslag

samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare

anställas.

146 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första domstolen

i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att ofördröjligen i

den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt delägarna,

infordra uttaxerade beloppen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Första Lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kung!. Majits förslag.) (Utskottets förslag.)

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkursförvaltaren

utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som

domstols laga kraft ägande dom.

Finnes-----------------------stadgat.

År----------------—---------fallit.

180 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter ansökning,

som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander

å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från

det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem

anställa sådan talan, som omförmäles i 167 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall ankängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för

talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den

tid. Försummas — —--förlorad.

202 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän enligt 187 §

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — —---------h

likvidatorer.

205 §.

Har-----häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så
lunda

käfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet

om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör------------förslå.

Yad--------------— livförsäkringsavtal.

Om — — — — — —---------sjölagen.

230 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren

härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar Konungen, där

så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga i

konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen

stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande inedförvaltare

göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Första Lagutskottets utlåtande Nr 22.

141

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen av

boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet galle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

232 §.

Under —-------------------lämnas.

Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget trätt i

likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades,

skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation eller konkurs icke

inträffat. A livförsäkringsbelopp —----— —--------rum

233 §.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga eu

noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av inspektionen,

samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden uppgår å

första dagen i månaden näst efter den, då bolaget trädde i likvidation eller, där

konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades.

254 §.

Har — — —--------—----------sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags konkurs,

beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom

gjord ansökan avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft, 1 januari 1922, men skall icke tillämpas

men skall icke tillämpas i avseende å i avseende å konkurs, som följt på ankonkurs,

som följt på ansökning, den sökning, den där gjorts före sagda dag.

där gjorts före sagda dag.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(UtsJcottets förslag.)

16:o) Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i lagen den

22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72 och ''81 §§ i nedan

angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

Då — — ---- —-----------vinstutdelning. Träder

föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller varder

inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs meddelat, skall den

avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 59 och 60 §§ om skifte av

föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Innehålla--—--------------efterrättelse.

16 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom

ett år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig, såvitt föreningens

borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av sin insats.

41 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom

två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, äge

konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen avser,

ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom att mot revisorerna anställa

sådan talan, som omförmäles i 33 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där

tiden för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

63 §.

Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om

konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg

avsändas för registrering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

14)5

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, du beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman enligt 47 i;

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under---------1

— — likvidatorer.

70 §.

Medlems — — — — — — — —- sägs.

Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där e j föreningens tillgångar

avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år från det avgången,

efter ty i 68 § stad gas, kungjordes.

71 §''

Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs upprättas, skall, där brist

för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till

uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för

bristens täckande erforderliga belopp, ökat med högst eu fjärdedel.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman

meddelad föreningens medlemmar på sätt om kungörande av meddelanden

åt dem finnes stadgat. Yad konkurslagen innehåller om tillhandahållande

av utdelningsförslag samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande

i fråga, om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag

må jämväl av föreningsmedlem anställas.

72 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första domstolen

i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att ofördröjligen i

den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt föreningens

medlemmar, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, _ som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av konkurs-''

förvaltaren; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som

domstols laga kraft ägande dom.

Finnes-----------räcker.

4.----------efterrättelse.

År------------fallit.

81 §.

Har —--— — —--sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs, beslutet

om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord

ansökning avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft, 1 januari 1922, men skall icke tillämpas

men skall icke tillämpas i avseende å i avseende å konkurs, som följt på ankonkurs,

som följt på ansökning, den sökning, den där gjorts före sagda dag

där gjorts före sagda dag.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

(Kungl. Maj. ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

17:o) Lag
om

iiiulrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1901) om konsulaturisdiktion.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Konsulardomaren är konkursdomare.

I-----— — — -— — landet.

Beträffande---— — underrätt.

Han — —------rätten.

Äktenskapsförord —----honom.

Denna lag skall träda i kraft den Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagcn träder i kraft. 1 januari 1922.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

145

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

18:o) Lag

om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901 om

inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade

lydelse:

10 §.

Är, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit, eller,

där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas

beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen göres, skall ansökningen

avslås.

Är på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad, vare den

utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i

protokollet över inteckningar i fartyg.

20 §.

Yarder intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt,

därefter försålt, uppföre panträtten i fartyget; och må, på ansökan utav

ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen dödas, ändå att fordringshandlingen

icke i huvudskrift företes.

29 §.

Hå utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller

jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må utmätningsvis säljas,

skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till inteckningsdomstolen,

beviset å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden uppläsas

och införas i protokollet över inteckningar i fartyg. Visas--— an
tecknat.

Har — —--kraft.

Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke äga tillämpning i avseende

å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag’.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1922, men skall icke tillämpas

i avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) 712 21 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag)

19:o) Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lörordningen den 20 november 1845 i avseende

på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende

på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall

erhålla följande ändrade lydelse:

År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar

utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för intagande i protokollet

hos överståthållareämbetets kansli eller inför rätten företeddes, eller försättes

säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den

sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att till konkursboet räknas.

Lag samma vare, där konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på

grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

(lagar från det kungörelse om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna

tidningarna införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats

inom tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid

jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss

sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att,

om han vill fullfölja jävet, inom tre månader därefter instämma såväl säljaren

som köparen till domstolen i den ort, där godset finnes, eller vare all talan i ty

mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar

efter utmätningsförrättningen, hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad

och skada, som av kvarstaden följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs,

skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 39 §

konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den

dag, då nya konkurslagen och lagen om

ackordsförhandling utan konkurs träda i

kraft, men skall icke äga tillämpning i

avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1922, men skall icke tillämpas

i avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

Stockholm den 5 april 1921.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

147

Reservationer:

l:o) Vidkommande utskottets hemställan i dess helhet

dels av herr Alexanderson, som med instämmande av herrar Högberg

och J. T. Larsson anfört:

»På skäl, som jag vid fjolårets riksdag hade tillfälle att framföra,

hyser jag alltjämt de starkaste tvivel, att det framlagda konkurslagsförslaget

i själva kärnpunkten, förvaltningens anordning, är byggt på

grunder, som i tillämpningen medföra resultat, med vilka man skäligen

kan bliva tillfreds. Fortfarande är jag därför övertygad om att lyckligast

varit, om man, med undanskjutande av reform problem et i denna

del, för närvarande åtnöjt sig med att, på sätt förra årets lagutskott

anvisade, i gällande lag vidtaga ett antal ändringar i andra viktigare

punkter.

I det läge, vari frågan emellertid blivit bragt genom föregående

riksdags beslut och Kungl. Maj:ts vidare handläggning av ärendet, lärer

valet dock numera endast stå mellan ett godtagande av förslaget i

huvudsak och ett bibehållande på obestämd tid av gällande konkurslag

i dess mycket bristfälliga skick, och vid sådant förhållande har jag ej

ansett mig böra avstyrka, att förslaget i väsentligen oförändrat skick

upphöjes till lag.»

dels ock av herr Hederstierna, som anfört:

»Nästlidna års första lagutskott, varav jag jämväl var ledamot, avstyrkte

godkännande av det utav Kungl. Maj:t då framlagda förslag

till konkurslag huvudsakligen på den grund, att utskottet icke kunde

känna sig övertygat om, att den förvaltningsordning, som förslaget innehölle,

skulle visa sig i praktiken tillnärmelsevis motsvara de förväntningar

om en bättre, snabbare och billigare konkursutredning, som

måste knytas till en så vittgående lagreform, som föreslagits. Samma

lagutskott förmälde vidare, att enighet icke kunnat inom utskottet uppnås

angående de nya riktlinjer, som borde uppdragas för lagstiftning i detta

ämne. Från vissa håll hade framhållits, att den enda verkliga garantien

för att en konkursförvaltning skulle bliva opartisk och väl fylla sitt

ändamål vore att, på sätt konkurslagstiftningskommittén från början

föreslagit, anförtro åt konkursdomaren att utse förvaltare. Denne finge

då icke sitt uppdrag från en majoritet av de vid valets förrättande närvarande

borgenärerna, vilket lätt födde en frestelse att framför allt bevaka

dessas intressen, utan av den opartiske domaren, som endast hade

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

att tillse, att han erhölle den rätte mannen för uppdraget. En sålunda

utsedd förvaltare bleve icke längre en vissa borgenärers man, utan han

bleve en person, som hälft handlade under ämbetsmannaansvar. Ålade

man därjämte konkursdomaren att själv följa förvaltningen och söka

redan från början avvärja uppkommande tvistefrågor — en domare, som

icke skulle spara sitt ingripande, till dess dessa tvister fått en sådan

akut karaktär, att de icke kunde slitas på annat sätt än genom domstolens

avgörande, utan som genom sitt övervakande av förvaltningen

och sitt ständiga deltagande i strävandena att utjämna och förlika de

delade meningar, som kanske uppstå, — så syntes man bäst tillgodose

samtliga parters berättigade intressen. På så sätt skulle jämväl skärpas

domarens strävan att erhålla en skicklig förvaltare. Till en dylik anordning

borde också, såsom av konkurslagstiftningskommittén jämväl

■ oreslagits, fogas ett av borgenärerna utsett kontrollorgan, bestående av

en eller flera personer, som hade att å deras vägnar följa den fortskridande

förvaltningen och göra de erinringar, till vilka fog kunde förefinnas.

Denna i berörda utskottsbetänkande uttalade mening omfattades av

mig. Då nu Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till denna, riksdag i

huvudsak innehåller samma förslag till konkursförvaltningens anordning

som nästlidna år och några nya skäl för vidhållande av detsamma icke,

så vitt jag kunnat finna, blivit anförda, har jag nödgats intaga samma

ställning till nu föreliggande proposition som föregående års.

Jag får således hemställa, att ifrågavarande proposition icke må av

riksdagen godkännas.»

2:o) Vidkommande de särskilda lagförslagen.

Förslaget till konkurslag.

Vid 2—4 §§

av herr Hederstiema, som anfört:

»Under det att nu gällande konkurslag såsom grund för gäldenär

försättande i konkurs upptager, förutom hans egen begäran härom, inträdande

av vissa bestämda förhållanden, vilka anses vara av beskaffenhet

att böra föranleda till konkurs, har det nu föreliggande förslaget

vid sidan av gäldenärens egen framställning om sitt försättande i konkurs

såsom allmän regel i 2 § stadgat, att gäldenär skall på yrkande av

borgenär försättas i konkurs, om gäldenären på grund av eget erkännande

eller inträffade omständigheter måste antagas vara på obestånd.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Detta stadgande, som överlämnar åt domstolen att efter sig företeende

olika omständigheter bedöma, om en person är på obestånd eller icke,

är tydligen fullt uttömmande. Det förefaller under sådana förhållanden

anmärkningsvärt, att förslaget därutöver såväl i 2 § som i 3 och 4 §§

uppräknar särskilda exempel, då en gäldenär skall anses vara på

obestånd eller rent av försättes i konkurs. Ett sådant omnämnande av

vissa fall vid sidan av den allmänna regeln synes icke vara att förorda.

Oavsett det allt annat än principenliga uti en sådan lagstiftning, abstraherar

lätt ett sådant exemplifierande från den allmänna regeln och

lockar lagtillämparen att endast undersöka, om något av de såsom

exempel omnämnda fallen föreligger, och bortse från själva huvudstadgandet.

Detta i och för sig är tydligen tillräckligt. Måste man antaga,

att gäldenären är på obestånd, skall han försättas i konkurs, eljest icke.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen måtte besluta dels att

§ 2 skall hava följande lydelse:

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om

gäldenären på grund av eget erkännande eller med hänsyn till inträffade

omständigheter måste antagas vara på obestånd.

dels ock att §§ 3 och 4 måtte utgå.»

Särskilt vid 3 §

dels av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

»I motiveringen till 3 § har utskottet yttrat bl. a.: »Stadgandet i

3 § innefattar, att en legal presumtion om att köparen är på obestånd

föreligger, därest han i fall, som i paragrafen angivas, inställt sina betalningar

eller underlåtit att betala viss gäld. Presumtionen förfaller

givetvis, såsom jämväl i paragrafen utsäges, om gäldenären före konkursansökningens

prövning åter upptagit sina betalningar, resp. betalat

konkurssökandens fordran. Därav får man emellertid icke draga den

slutsatsen, att konkursansökningen, om sådant skett, skall avslås. Omständigheterna

kunna nämligen icke desto mindre vara sådana, att gäldenären

måste antagas vara på obestånd och alltså kan försättas i konkurs

jämlikt 2 §.» Åven jag anser, att 3 § måste tolkas så som nu

angivits. Men då en dylik tolkning enligt mitt förmenande ej med

önskvärd tydlighet framgår av paragrafens formulering enligt Kungl.

Maj:ts och utskottets förslag, hemställer jag, att paragrafen måtte erhålla

följande lydelse:

Har gäldenär, som är köpman, sedan mer än en vecka inställt sina

betalningar och yrkar borgenär, att gäldenären skall försättas i konkurs,

skall han. så vitt det inverkar på prövningen av det yrkande, anses

vara på obestånd, så länge betaluingsinställelsen varar.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer

uppmanat gäldenär, som är köpman, att betala klar och förfallen

gäld, eller låtit i sådan gäldenärs närvaro för bristande betalning protestera

växel, som av gäldenären godkänts eller vad angår växel, som

är ställd att betalas av växelgivaren själv, av honom utgivits, och har

gäldenären likväl under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet,

skall där borgenären inom tre veckor från nämnda tids

utgång yrkar, att gäldenären skall försättas i konkurs, gäldenären, så

vitt det inverkar på prövningen av det yrkande, anses vara på obestånd,

så länge betalning ej erlagts.»

dels och av herr Alexanderson, som med instämmande av herr J. T.

Larsson, anfört:

»Enligt gällande konkurslag kan borgenär ej framtvinga gäldenärens

försättande i konkurs, med mindre han kan åberopa någon av de i lagen

uppräknade omständigheterna, de s. k. konkursanledningarna. Föreligger

åter en sådan omständighet, utgör den ett bevis på gäldenärens

obestånd, som denne ej äger med andra omständigheter motbevisa.

Olägenheterna med detta stela system hava med rätta föranlett, att man

i förslagets 2 § övergått till motsatt princip, enligt vilken domstolen

har att på vanligt sätt pröva alla de skäl och bevis, parterna å ömse

sidor . förebragt till utredning huruvida gäldenären är på obestånd

eller icke.

I 3 § har emellertid beträffande gäldenär, som är köpman i förslagets

mening, såtillvida gjorts avsteg från den nya principen, som det

föreskrivits, att betalningsinställelse under minst en vecka ävensom vissa

fruktlösa krav och växelprotester skola vara ovillkorliga konkursanledningar.

För min del anser jag dessa bestämmelser å ena sidrn onödiga,

å andra sidan ägnade att i flera avseenden betänkligt fördunkla

lagens rätta förstånd.

Att motsvarande stadganden i gällande lag varit av stor nytta, är

otvivelaktigt; men detta beror därpå, att övriga medgivna konkursanledningar

varit så snävt tillskurna. I helt annat läge kommer saken, då

domstolen både i fråga om köpmän och andra gäldenärer har rätt och

skyldighet att fästa avseende vid alla förebragta tecken på obestånd.

Att därvid en betalningsinställelse av köpman, som redan fortvara! en

hel vecka eller mera, är att betrakta som ett avgörande bevis för hans

obestånd, är så uppenbart, att det ej behöver utsägas. Likaså är det

klart nog, att, om en köpman först får en högtidlig uppfordran att be
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

151

tala en klar och förfallen fordran och därpå borgenären efter en veckas

fåfäng väntan söker honom i konkurs, men han ändock ej betalar, innan

domstolens beslut faller, detta praktiskt taget så gott som alltid måste

anses bero av oförmåga att betala och alltså redan enligt 2 § medför

bifall till konkursansökningen. Skulle i något utomordentligt undantagsfall

grunden verkligen vara en annan, torde saken ligga så, att det

är mera av behovet påkallat att sätta gäldenären under förmyndare än

i konkurs. Utskottet befarar, att gäldenären skulle beredas tillfälle att

förhala saken genom begäran om uppskov för bevisning om sin solvens.

Det synes dock ligga mycket närmare till hands för en tredskande gäldenär

att bringa konkursansökningen på fall genom att bestrida själva

den åberopade fordringen, varigenom denna, om den ej är domfäst genom

lagakraftvunnen dom, upphör att vara »klar» och ändamålet med bestämmelsen

förfelas.

År 3 § alltså enligt min tanke överflödig, synes den mig å andra

sidan, såsom nämnt, betänkligt förvillande. Genom att vissa omständigheter,

dessutom fixerade i fråga om tiden för förhållandets fortvara o. s. v.,

angivas såsom konkursanledningar mot köpmän och endast mot dem, bortledes

uppmärksamheten från att dessa omständigheter utgöra viktiga indicier

även för annan gäldenärs obestånd samt från att desamma i modifierad

gestaltning äga denna betydelse vid bedömande av såväl köpmäns

som icke-köpmäns solvens.

År t. ex. en gäldenär invecklad i sådana kreditförhållanden, att man

beträffande honom kan konstatera betalning sinställelse, är denna i regel,

även om gäldenären ej är köpman, avgörande bevis om insolvens. Å

andra sidan är det icke förslagets mening — ehuru läsaren frestas att

tro det — att köpmans betalningsinställelse skall behöva ha fortvarat en

hel vecka för att borgenär med stöd av densamma skall kunna både

ansöka om konkurs och få ansökningen bifallen. Och vidare, om borgenären

till stöd för konkursansökningen blott åberopat fruktlöst krav

eller växelprotest och gäldenären sedermera erbjudit betalning, så är det,

i trots av slutorden i 3 §:ns andra stycke, icke därmed givet att konkursansökan

skall avslås. Gäldenären har endast räddat sin frihet att

komma med motbevisning; domaren har alltjämt att pröva frågan om

hans försättande i konkurs. Ån mindre är det så, att borgenären kan

med lugn mottaga den erbjudna betalningen och låta sin konkursansökan

falla; han utsätter sig därmed för skyldighet att återbära det

uppburna, om ny konkursansökan något senare inges av annan och

vinner bifall. Dåmera är det kanske däremot för sent att mot tredje

man anställa en återvinningstalan, som kunde ha väckts och väsenligt

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

förbättrat betalningsutsikterna i konkursen för nyssnämnda borgenär,

om ban fullföljt sin ansökan. Åven i detta viktiga avseende är 3 §

ägnad att missleda.

Ytterligare kan erinras t. ex. om, att ehuru 3 § andra stycket kräver,

att borgenärens fordran skall vara »klar», är det icke förslagets mening,

att så behöver vara fallet, blott domstolen finner sig övertygad om gäldenärens

obestånd.

Då det blandade bruket av motsatta principer sålunda, enligt min

mening onödigtvis, leder till åtskillig oklarhet, föranledes jag hemställa,

att 3 § måtte ur förslaget utgå».

Särskilt vid 4 §

av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

»I likhet med vad utskottet yttrat i motiveringen till 3 § måste 4 §

anses innebära en legal presumtion att gäldenär är på obestånd, därest

lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken

eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär, blivit

utmätt för annans fordran eller därest egendom, som nu sagt6, eller

egendom, vari borgenär har förmånsrätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket

handelsbalken, genom skriftlig avhandling föryttrats med villkor, att

säljaren äger behålla egendomen i sin vård. I överensstämmelse med

vad jag yrkat vid 3 § anser jag, att denna innebörd av bestämmelsen

bör tydligare än som skett i utskottets förslag komma till synes i formuleringen.

Jag hemställer därför, att 4 § måtte erhålla följande lydelse:

Har — (lika med utskottets förslag) — fordran,

eller — (lika med utskottets förslag) — vård;

skall, där borgenären yrkar, att gäldenären skall försättas i konkurs,

gäldenären, så vitt det inverkar på prövningen av det yrkande,

anses vara på obestånd, så framt ej gäldenären visar, att den övriga

egendom, vari borgenären äger förmånsrätt, är tillräcklig till gäldande

av hans fordran.»

Vid 26 §

av herr Hederstierna, som anfört:

»Av stadgandet framgår, att om högre rätt upphäver ett av underrätt

medelat beslut om egendomsavträde, så skall detta den högre rättens

beslut gälla även innan detsamma vunnit laga kraft. Om således hovrätten

upphävt ett av underrätt meddelat beslut om en gäldenärs försättande

i konkurs, så äger denne ånyo inträda i den fulla förvaltningen

s. 153 Kontrollera mot PDF

Föräta lagutskottets utlåtande Nr 22.

153

av sin egendom, även om hovrättens beslut varder överklagat. Antag

därefter, att högsta domstolen ändrar hovrättens beslut och fastställer

underrättens, så skulle tydligen synnerligen invecklade rättsförhållanden

kunna uppstå. Först har gäldenären kommit på sådant obestånd, att

underrätten ansett honom böra avträda sin egendom till konkurs, så har

konkursförvaltningen tagit hand om boet och börjat utreda och realisera

detsamma, därefter kommer hovrättens beslut och insätter gäldenären i

den fulla förvaltningen av boet med rättighet för honom att träffa nya

för boet bindande avtal, och så slutligen kommer högsta domstolens beslut

med påföljd, att konkursen skall börja på nytt och konkursförvaltning

ånyo taga hand om boet. En sådan anordning synes icke böra

komma till stånd. Den allmänt gällande principen om att ett av domstol

meddelat beslut icke träder i tillämpning, förrän det vunnit laga

kraft, synes böra iakttagas även i förevarande fall, och det förhållandet,

att underrättens beslut om en gäldenär försättande i konkurs omedelbart

varder tillämpat, lärer icke utgöra ett tillräckligt stöd för samma

regels iakttagande jämväl när hovrätten upphäver samma beslut.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen måtte besluta, att 26 §

skall hava följande lydelse:

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall

konkursdomaren underrättas härom; och läte han, sedan den högre

rättens beslut vunnit laga kraft, kungöra detsamma en gång i allmänna

tidningarna — — — se propositionen — — — — kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo — — — — den högre rättens beslut,

sedan detsamma vunnit laga kraft.

Innan — — — — — betalas.»

Vid 29 §

av herr Alexanderson, som anfört:

»Vid behandlingen av denna § har jag påyrkat förtydligande bestämmelse

därom, att äldre förlagsinteckning, som ånyo av gäldenären

utgivits till förbättrande av en redan befintlig fordrans betalningsutsikter

i händelse av konkurs, är föremål för återvinning. Detta har

emellertid utskottet funnit överflödigt, och då det torde framgå, att i

detta sammanhang dylik förlagsinteckning är att anse såsom inbegripen

— låt vara oegentligt — under uttrycket pant, har jag ansett mig

kunna låta härvid bero.»

Vid 63 §

av herr Hederstierna, som anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 höft. (Nr 22.) na 21 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Första lagutslcottets utlåtande Nr 22.

»I anslutning till vad jag anfört vid 26 § hemställer jag, att 63 §

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Har gäldenären i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom

han försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom

i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären

och, där underrättens beslut upphävts, hovrättens utslag vunnit

laga kraft.»

Vid 85 §

av herr Hederstierna, som med instämmande av herrar Alexanderson,

Högberg, K. G. Westman och greve Spens anfört:

»Enligt förslaget skall kungörelse om dag för handläggning av

fråga om arvode till rättens ombudsman och till förvaltare jämväl innehålla

meddelande om belopp, som i arvode fordras. Denna bestämmelse

har naturligen tillkommit för att underrätta vederbörande borgenärer om

vad som i berörda avseende begärts för att de skola kunna bevaka sina

intressen. Genom meddelandets intagande i kungörelsen kommer emellertid

detsamma jämväl till hela allmänhetens kännedom, och denna, som

säkerligen i de flesta fall åtminstone saknar varje förutsättning att bedöma,

huruvida det arvode, som begärts, är skäligt eller icke, lärer

därav icke komma att avhålla sig från såväl offentligt i pressen som

enskilt diskutera skäligheten av vad som begärts. Följden härav lärer

bliva den, att mången, som skulle lämpa sig särdeles väl för uppdrag

av ifrågavarande art, kommer att avböja erbjudande uti förevarande avseende

till skada för konkursens behöriga utredning och avveckling.

Det synes icke heller vara lämpligt att lagen giver anledning till dylika

diskussioner av ovidkommande, utan synes man i stället kunna begära,

att borgenärerna själva genom ombud eller annorledes taga kännedom

om de framställningar om arvode, som gjorts, och, därest de finna dem

oskäliga, infinna sig å det kungjorda sammanträdet.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen må besluta, att uti

85 § orden: ''Kungörelsen skall innehålla meddelande om belopp, som

i arvode fordras.’ skola utgå.»

Vid 87 §

av herr Hederstierna, som med instämmande av herrar Pettersson i

Södertälje, Alexanderson, Högberg och greve Spens anfört:

»Detta lagrum innehåller ett helt allmänt stadgande om att, därest

flera förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare äro ansvariga

för skada, så skola de svara en för alla och alla för en för skadans

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

gäldande. I den mån detta stadgande avser civilt skadestånd — och

det är tydligen dylikt, som avses, då det kriminella skadeståndet alltid

är solidariskt, oavsett om stadgande härom finnes eller icke — utgör

stadgandet ett bestämt avsteg ifrån vad som eljest torde gälla såsom

regel i svensk rätt. Det synes då anmärkningsvärt, att man utsträcker

denna undantagsbestämmelse att gälla icke endast förhållandet emellan

förvaltare och rättens ombudsman, å ena sidan, samt borgenären i konkursen,

å den andra, utan till alla de fall, då dessa förvaltare och rättens

ombudsman kunna bliva skyldiga till att utgiva skadestånd till utanför

konkursen stående personer. Någon anledning till en sådan utsträckning

av undantagsbestämmelsen synes icke föreligga, utan lärer man böra åtnöja

sig med att i konkurslagen reglera förhållandet allenast emellan

borgenärerna i konkursen, å ena sidan, samt förvaltare och rättens ombudsman,

å den andra.

På grund härav hemställer jag, att riksdagen måtte besluta, att 87

§ skall erhålla följande lydelse:

Åro flera förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga

för skada, som tillskyndats konkursboet, enskild borgenär eller

gäldenären, svare de därför en för alla och alla för en.»

Vid 195 §

av herr Älexanderson, som med instämmande av herrar Pettersson i

Södertälje, Rogberg och HecLerstierna anfört:

»Med ett penndrag hava här alla de talrika och på mycket skilda

rättsgrunder vilande retentionsrätterna blivit i konkursrättsligt hänseende

jämställda med panträtterna — allenast med undantag för jordägares

och hyresvärds retentionsrätt i viss arrendatorns eller hyresgästens egendom.

Sin huvudsakliga betydelse får detta i fråga om borgenärens rätt

att själv realisera den egendom, som är underkastad retentionsrätt.

Konkurslagstiftningskommitténs huvudskäl för denna nyhet synts ha

varit, att en låntagares eller depositaries fordran på ersättning för nedlagd

nödig kostnad å det lånta eller deponerade godset bör jämställas

med hantverkares fordran å betalning för utförd reparation, vilken sistnämnda

fordran i gällande konkurslag behandlas som förenad med panträtt.

Detta må vara riktigt, men föranleder å ena sidan ej en så vittgående

regel som här föreslagits och borde å andra sidan rätteligen

genomföras på så sätt, att samtliga dessa rättigheter, då arbetet på

säkerhetsrätternas modärnisering i sinom tid upptages, erhålla karaktär

av panträtt. Ytterligare kan väl till stöd för förslagets hållning an
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

föras, att, om än utom konkurs retentionsrätten blott är att uppfatta

som ett påtryckningsmedel mot gäldenären och icke förenad med rätt

att själv göra sig betald ur egendom, situationen i konkursen dock är

en annan, enär egendomen nu i allt fall skall realiseras. Men härtill

kan svaras, att det icke synes föreligga några skäl, varför icke den

retentionsrättsägande borgenären likaväl som andra bör åtnöjas med det realiserande

av egendomen, som företages genom konkursförvaltningens försorg.

Överhuvud innebär icke en försäljning genom den enskilde borgenären

själv de bästa garantier för att ett gott resultat uppnås; i hans eget

intresse kan ligga att själv eller genom bulvan förvärva den utbjudna

egendomen för rampris och därpå såsom oprioriterad konkurrera med

övriga borgenärer om betalning ur annan egendom, i den mån köpeskillingen

för det försålda ej täckte hans fordran.

Härtill kommer, att den retentionsberättigades realisationsrätt gärna

förutsätter, att han själv har den främsta prioriteten till betalning ur

egendomen. Förslaget har ock tagit denna konsekvens genom att i

17: 3 Handelsbalken införa ett stadgande, varigenom alla innehavare av

retentionsrätt, frånsett hyresvärd och jordägare, jämställas i förmånsrätt

med handpanthavare. Mot en generell regel av denna innebörd ha inom

litteraturen framställts betänkligheter, som synas väl förtjänta av övervägande.

Någon verklig utredning i den rätt så invecklade frågan har

icke i motiven förebragts, och det synes då så mycket mindre påkallat

att införa ett stadgande härom, som en revision av förmånsrättsordningen

i övrigt icke ingått i förevarande lagarbete.

På grund av det anförda hemställes, att 195 § måtte ur förslaget

utgå.»

Förslaget till lag om ackordsförliandling utan konkurs.

Vid 13 §

av herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson, Eogberg och Hederstierna,

vilka anfört:

»Med hänsyn till vad vi anfört vid 195 § i konkurslagsförslaget

hemställa vi, att 13 § må erhålla följande förändrade hädelse:

Sedan beslut om inledande — — — verkan. Utan hinder därav

att ackordsförhandling inletts, må likväl borgenär, som till säkerhet för

sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av

egendom, som sålunda häftar för fordringen.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

157

Tiar utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.

»

Vid 41 §

av herr Hederstierna, som anfört:

»Under åberopande av vad jag anfört under 26 § i konkurslagsförslaget

får jag hemställa, att 41 § måtte erhålla följande lydelse:

Beslut — — — — sökes.

Varder beslutet upphävt — — — underrättas; och läte han, sedan

den högre rättens beslut vunnit laga kraft, införa kungörelse — — —

kungörelsen.»

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8. 10 och 11 §§

handelsbalken.

Vid 3 §

av herrar Pettersson i Södertälje, Alexander son, Rogberg och Hederstierna,

som med åberopande av vad de vid 195 § förslaget till konkurslag

anfört, hemställt, att förslaget i vad det avser förevarande § icke

måtte vinna bifall, samt att förslagets rubrik och ingress måtte undergå

härav betingade jämkningar.

Herr Åkerman har begärt att få antecknat, att han icke deltagit i

behandlingen av 1 — 122, 124, 125, 127—136, 138—140 och 142—178

§§ i förslaget till konkurslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 14 käft. (Nr 22.) 712 21 21

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. May.ts proposition med förslag till ny konkurslag in. in. s. 1 i texten