Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ett mera effektivt tillvaratagande av utom äktenskap födda barns och deras mödrars rätt m. m.

1921-04-05 · 21 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ett mera effektivt tillvaratagande av utom äktenskap födda barns och deras mödrars rätt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1921 kl. 3. e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående

ett mera effektivt tillvaratagande av utom äktenskap födda

barns och deras mödrars rätt m. m.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson, Rogberg, Edw. Larson,

greve Spens, J. T. Larsson, J. E. Berglund, Ernst Svensson, Carl

Johansson, P. A. Hansson*, Hederstiema, Rehn*, Aarnseth, Thore,

Johanson i Hallagården och Billqvist.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskott kava hänvisats inom andra kammaren väckta motionerna

nr 15 av herr Paulsen, nr 55 av herr Godin och nr 56 av herr

Pehrsson i Göteborg.

I berörda motioner, vilka behandlats av första lagutskottet, hem
ställes
av

herr Paulsen, att riksdagen ville besluta göra följande tilläggtill

1 § i den i 1917 års barnalagar intagna lagen om införsel i avlöning,

pension eller livränta: ,

Är någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av

två personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet till barn, adoptivbarn, föräldrar, adoptivföräldrar,

eller den, med vilken han är eller varit gift, eller utom äktenskap avlat

barn, och underlåter han att betala förfallet belopp, eller, på grund aä

tredska, lättja eller liknöjdhet, underlåter att skaffa sig sådan inkomst,

att utmätning kan göras i hans tillgångar eller införsel i hans avlöning,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 18 käft. (År 27.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

må den felande, efter anmälan av den underhållsberättigade, av Konungens

befallningshavande kunna ådömas tvångsarbete. Där tvångsarbete ålägga,

skall tiden därför bestämmas till minst en och högst sex månader;

av herr Godjn, att riksdagen måtte besluta, att ett tillägg till eller

ändring av lagen av den 14 juni 1917 måtte göras av innehåll, att ingen

må ur riket avflytta, om han icke företer vederbörande överexekutors

medgivande, grundat på utlåtande av barnavårdsnämnd och fångvårdsstyrelse;

samt

av herr Pehksson, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och för riksdagen framlägga

de förslag denna utredning kan påkalla, huru utom äktenskapet födda

barns och deras mödrars rätt måtte kunna mera effektivt tillvaratagas

genom bestämmelser,

1) att ådömda eller genom avtal åtagna underhållsbidrag, som på

grund av tredska ej betalas och ej annorlunda kunna indrivas, måtte utbetalas

genom fattigvården, varefter denna må äga att av den underhållsskyldige

utkräva beloppet, eventuellt genom intagande å arbetshem;

2) att polismyndighet må vara skyldig att på hemställan av barnavårdsman

låta i »Polisunderrättelser» efterlysa fadern till barn utom

äktenskap, såvida det styrkes, att faderskapet är fastställt;

3) att moder till barn utom äktenskap må äga rättighet att efter

medgivande av domstol, där målet handlägges, avlägga s. k. fyllnadsed

vid annan domstol;

4) att fordran på grund av avtal enligt § 9 i lag om barn utom

äktenskap den 14 juni 1917 må kunna utmätas, utan att nämnda fordran

först må vara styrkt genom dom eller utslag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina berörda

yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej bär nedan

lämnas, hänvisa till motionerna.

Över herr Godins och herr Pehrssons ovannämnda motioner har

på begäran av utskottets ordförande yttrande avgivits av Svenska fattigvårdsförbundets

barnavårdsutskott, vilket yttrande såsom bilaga fogats

vid utskottets utlåtande.

Enligt 1734 års lag voro föräldrar till barn utom äktenskap utan

hänsyn till sin ekonomiska ställning skyldiga att giva sådana barn »nödtorftig

föda och uppfostran, till dess de sig själva nära kunna».

Genom lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap ersattes

nämnda regel med bestämmelser, åsyftande att reglera ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Föräta lay utskottets utlåtande Nr 27.

.skyldighet med hänsyn till föräldrarnas betalningsförmåga och barnets

behov. Och för att göra dessa bestämmelser effektiva upptogos stadganden

i syfte att frågan om underhållet skulle bliva så vitt möjligt i varje

fall ordnad genom avtal eller rättegång samt att det sålunda bestämda

underhållet verkligen .skulle komma barnet till godo. Jämte det föräldrarnas

underhållsskyldighet mot barnet jämlikt ovannämnda lag ordnades,

ålade lagen jämväl fadern att bidraga till moderns uppehälle undertiden

närmast före och närmast efter barnets födelse.

Bland de anordningar, som sålunda vidtogos i ändamål att de förpliktelser,

lagen ålade föräldrarna, skulle kunna utkrävas i största möjliga

omfattning, märkes i första hand föreskriften, att för varje barn

skall förordnas eu barnavårdsman, som skall hava att bistå modern samt

tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratages.

Eu effektiv exekution av underhållsfordringar möjliggjordes vidare

genom lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta, enligt vilken

lag exekution för sådana fordringar kan ske jämväl i icke förfallen avlöning.

Om sålunda någon på grund av rättens eller domarens beslut

eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till

barn utom äktenskap, och han underlåter att betala förfallet belopp,

äger den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige

tillkommande avlöning till gäldande av så väl förfallet belopp som

bidraget i övrigt, i den mån det förfaller till betalning.

" Slutligen har i syfte att förhindra försörjningspliktiga personer

att genom utflyttning från riket undandraga sig försörjningsskyldighetens

fullgörande stadgats förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta

från riket.

I de nu förevarande motionerna hemställes om bestämmelser i

syfte att på ett mera verksamt sätt, än ovan omförmälda stadganden

anses möjliggöra, framtvinga fullgörandet av lagstadgad underhållsskyldighet.

Utskottet delar den till grund för motionerna liggande uppfattningen,

att de möjligheter till förbättrande av de utom äktenskap födda

barnens ställning, som genom 1917 års lagstiftning skapats, böra effektivt

tillvaratagas. Syftet med motionerna finner utskottet därför vara i

hög grad behjärtansvärt. Ifrågavarande lagstiftning är också — såsom

utskottet vid nästföregående års riksdag i anledning av en då väckt motion

yttrade (se utlåtande nr 14 år 1920) — på sätt och vis att betrakta såsom

en försökslagstiftning, vars resultat böra med uppmärksamhet följas

till utrönande av de ändringar, som kunna finnas vara av behovet på
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

kallade. Att emellertid denna lagstiftning även i sitt ursprungliga skick

varit till gagn, ansåg sig utskottet redan sistnämnda år kunna uttala.

Och detta uttalande bestyrkes av den erfarenhet, som sedan dess ytterligare

vunnits.

Utskottet övergår härefter till behandling av de i motionerna framställda

särskilda yrkandena.

A. Tvångsåtgärder i fall av underlåtenhet att betala förfallet underhållsbidrag

(herr Paulsens motion samt herr Pehrssons motion, yrkandet

under 1).

I herr Paulsens motion yrkas sådant tillägg till 1 § i lagen om

införsel i avlöning m. m., att underhållsskyldig, som underlåter betala

förfallet belopp, skall kunna ådömas tvångsarbete och att sådan påföljd

skall kunna inträda jämväl för den, som på grund av tredska, lättja

eller liknöjdhet underlåter att skaffa sig sådan inkomst, att utmätning

kan göi''as i hans tillgångar eller införsel erhållas i hans avlöning. Och

i herr Pehrssons i Göteborg motion föreslås, att underhållsbidrag, som på

grund av tredska ej betalas och ej annorlunda kunna indrivas, skola

utbetalas genom fattigvården, som sedan skulle äga att av den underhållsskyldige

utkräva beloppet, eventuellt genom hans intagande å arbetshem.

Vad först beträffar herr Paulsens yrkande, så går detsamma enligt

utskottets förmenande utöver vad som i ifrågavarande hänseende kan

anses skäligt. Att i så vidsträckt omfattning som här föreslagits stadga

tvångsarbete såsom påföljd av underlåtenhet att betala försörjningsbidrag

skulle stå i strid med den allmänna rättsuppfattningen och synes därför

ej böra ifrågakomma.

Vidkommande därefter herr Pehrssons yrkande, att underhållsbidragskulle

utbetalas genom fattigvårdens försorg, får utskottet erinra därom,

att redan under förarbetena till förevarande lagstiftning ifrågasattes att

låta bidrag av allmänna medel utgå till underhåll åt behövande mödrar

och barn, utan att sådant bidrag skulle anses såsom fattigunderstöd, allt

efter mönstret av de bestämmelser, som tidigare införts i Danmark och

Norge. Lagberedningen fann berörda spörsmål vara förtjänt att väl övervägas.

Då det emellertid icke kunde ifrågasättas att införa den dansknorska

grundsatsen allenast beträffande barn utom äktenskap och deras

mödrar, och ett förslag i sådant syfte alltså skulle få betydligt större

omfattning än det ämne, som förelåge till beredningens behandling, ansåge

beredningen sig icke böra upptaga frågan i förevarande sammanhang,

så mycket mer som frågan väntades komma under övervägande vid den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande År 27.

behandling fattigvårdslagstiftningskommittén hade att ägna åt lagstiltningen

om den offentliga barnavården.

Emellertid beslöt riksdagen år 1917, i sammanhang med antagandet

av lagen om barn utom äktenskap, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville, i sammanhang med den utredning om den

offentliga barnavården, som försigginge inom fattigvårdslagstiftningskommittén,

taga under övervägande möjligheten att bereda förskott av allmänna

medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa fall åt barn inom

äktenskap samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill sådant

övervägande kunde giva anledning. Denna riksdagens framställning har

av Kungl. Magt remitterats till fattigvårdslagstiftningskommittén. Då

förevarande spörsmål således redan lärer hava av nämnda kommitté upptagits

till behandling i hela dess vidd, synes redan av denna orsak herr

Pehrssons förevarande yrkande ej böra för närvarande föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

B. Möjlighet att utmäta fordran på grund av avtal enligt lagen om

barn utom äktenskap, titan att fordran styrkts genom dom eller utslag (herr

Pehrssons motion, yrkandet under 4).

I herr Pehrssons motion anföres, att då utmätning av underhållsskyldigs

egendom endast kan ske, om kravet grundar sig på domstols

utslag, man i fall, då blott avtal föreligger, först nödgas genom stämning

draga ärendet inför domstol, varigenom onödig tidsutdräkt vållas och den

underhållsskyldige beredes möjlighet att under tiden sätta sin egendom i

säkerhet. Motionären föreslår därför en lagbestämmelse i syfte att fordran

på grund av avtal enligt 9 § i lagen om barn utom äktenskap må kunna

uttagas genom utmätning, utan att fordringen behöver vara styrkt genom

dom eller utslag.

Enligt svensk rätt kan utmätning av en civil fordran, utan att betalningsskyldighet

ålagts, förekomma blott i två fall. Det ena fallet omhandlas

i 55 § utsökningslagen och avser fordran, som enligt protokoll

över offentlig auktion härleder sig från inrop av lös egendom och är till

betalning förfallen. Förutsättning för att i detta fall utmätning hos gäldenären

får ske är, att gäldenären vid utmätningstillfället utan jäv erkänner

skulden. Vidare äger enligt 14 § i lagen den 14 juni 1917 om införsel i

avlöning, pension eller livränta utmätningsmannen hos arbetsgivare, som i

uppenbar strid mot beslut om införsel till underhållspliktig utbetalat avlöning,

hos arbetsgivaren omedelbart genom utmätning uttaga det belopp,

som skolat innehållas.

Under förarbetena till nyssnämnda lag var här förevarande spörs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande År 27.

6

mål föremål för en ingående behandling. Lagberedningen framhöll, att

utdömda underhållsbidrag i många, kanske de flesta fall icke kunde indrivas

i exekutiv väg. Detta vore stundom eu oundviklig följd av den

underhållsskvldiges fattigdom. Ofta hade dock fadern så stor avlöning,

att han skäligen borde kunna gälda underhållsbidraget eller åtminstone

en del därav. Men om han ville undandraga sig att fullgöra underhållsskyldigheten,

ginge detta lätt nog för sig. Då avlöningen icke finge utmätas

förrän den underhållsskvldige själv ägde lyfta den, bleve lönemedlen

sällan tillgängliga för exekution, och andra utmätningsbara tillgångar

funnes vanligen ej. Lagberedningen underströk därför det praktiska

behovet av lagbestämmelser, som möjliggöra exekution för underhållsfordringar

i icke förfallen avlöning. Beredningen fann också talande

skäl föreligga för eu ändring i de regler, som innefattade hinder för

underhållsberättigad att för utfående av sin fordran hålla sig till den

underhållsskvldiges arbetsavlöning. En tillfredsställande lösning av denna

fråga kunde dock enligt, beredningens mening icke vinnas allenast genom

ett medgivande att för underhållsbidrag finge tagas i mät den underliållsskyldiges

ännu ej förfallna avlöning. Utmätningen kunde ej äga

rum annat än för redan förfallen fordran. Då emellertid underhållsbidrag

förfölle periodiskt med små belopp för varje förfallotid, skulle det bliva

nödvändigt att företaga ständigt upprepade utmätningar, vilket skulle

medföra stora kostnader och andra olägenheter. Sådant undvekes genom

en anordning, enligt vilken, sedan underhållsbidraget blivit bestämt, förordnande

kunde meddelas, att ett underhållsbidraget motsvarande belopp

skulle av arbetsgivaren innehållas å den underhållsskvldiges avlöning,

allt efter som den förfölle, och sedermera tillhandahållas den underhållsberättigade.

Bestämmelser om en sådan anordning intogos också i förenämnda

lag om införsel i avlöning m. m. Sådan införsel kan erhållas

ej blott då underhållsskyldigheten fastslagits genom rättens eller domarens

beslut utan även då den — liksom i det av motionären avsedda fallet —

grundar sig å skriftligt avtal.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att här förevarande

spörsmål under förarbetena till 1917 års lagstiftning varit föremål för en

ingående behandling, och att omförmälda rätt att erhålla införsel i den

underhållspliktiges avlöning därvid befunnits innebära den ur skilda synpunkter

lyckligaste lösningen av frågan. Även enligt utskottets mening

är det nya införselinstitutet ägnat att i det stora flertalet förekommande

fall för den underhållsberättigade möjliggöra att utfå sin fordran, samtidigt

som genom dess användande undgås det besvär och den kostnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande AV 27.

upprepade utmätningar städse måste medföra. Utskottet finner således

herr Pehrssons här förevarande yrkande ej kunna tillstyrkas.

C. Föreslagen ändring i lagen om förbud för vissa underhållsskgldiga

att avflytta från riket (herr Godins motion).

Genom lag den 14 juni 1917 hava, såsom här ovan inledningsvis

erinrats, bestämmelser meddelats i syfte att hindra försörjningspliktiga

personer att genom utflyttning från riket undandraga sig försörj ningsskyldighetens

fullgörande. Den, som är pliktig att utgiva underhållsbidrag

till barn eller adoptivbarn under sexton år, får sålunda ej avflytta

från riket, med mindre han hos vederbörande överexekutor ställer pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt

sexton år. Avflyttningsförbudet meddelas i regel av utmätningsmannen

på begäran av den underhållsberättigade eller fattigvårdsstyrelse, och

utmätningsmannens förbud går genast i verkställighet, såvida ej överexekutor,

vars prövning beslutet underställes, annorlunda förordnar. Avflyttningsförbudet

skall genom försorg av den myndighet, som meddelat

förbudet, kungöras för polismyndigheterna, vilka det åligger att, där den

underhållsskyldige söker avflytta från riket, hindra hans resa.

I herr Godins motion göre*s nu gällande, att de sålunda meddelade

bestämmelserna ej visat sig effektiva, och motionären föreslår därför, att

ingen må ur riket avflytta, om han icke företer medgivande från överexekutor

i den ort, där han har sitt hemvist. I sin motivering till berörda

yrkande uppställer motionären fordran på medgivande från överexekutor i

den ort, där vederbörande har och haft sitt hemvist under de senaste två åren.

Enligt förenämnda lag åligger det den underhållsberättigade (resp.

fattigvårdsstyrelse) att genom anmälan till vederbörande myndighet söka

tillse, att underhållspliktig ej lämnar landet. Enligt ifrågavarande motion

skulle en och var, underhållsskyldig eller ej, som önskade lämna landet,

förete medgivande från vederbörande överexekutor.

Väl finner utskottet det vara ett önskemål av vikt, att underhållspliktiga

ej genom avflyttning till främmande land må kunna undgå fullgörandet

av sin försörjningsskyldighet. Den av motionären föreslagna

anordningen synes dock utskottet vara förenad med uppenbara olägenheter,

som ej stå i rimligt förhållande till det syfte, motionären avsett

att vinna. Överhuvudtaget gäller beträffande möjligheten att förekomma

utflyttning av underhållsskyldiga, att, på sätt lagberedningen yttrat, ju

större effektivitet man söker vinna, dess mera kunna befogade intressen

trädas för nära. De redan förefintliga bestämmelserna i ämnet torde för

övrigt utgöra ett i många fall effektivt medel till förhindrande av obehö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

riga utflyttningar. Utskottet vill även erinra därom, att lagstiftningen i

förevarande ämne i Norge och Danmark likaledes är byggd på principen,

att initiativet till reseförbudet bör tagas från den underhållsberättigades

sida. Av nu anförda skäl anser utskottet sig böra avstyrka motionen.

D. Underhållspliktigs efterlysande i Polisunderrättelser (herr Pehrssons

motion, yrkandet under 2).

Såsom ovan erinrats, infördes genom lagen den 14 juni 1917 om

barn utom äktenskap föreskrift om, att för varje barn utom äktenskap

skall förordnas en barnavårdsman att tillvarataga moderns och barnets

rätt. Särskilt skall barnavårdsmannen sörja för, att åtgärder ofördröjligen

vidtagas för fastställande av barnets börd samt tillförsäkrande av

underhåll åt barnet, varjämte barnavårdsmannen har att biträda med

indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag samt, när skäl därtill

äro, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. Barnavårdsman

äger vidare att, själv eller genom ombud, föra talan för barnet

rörande faderskap, underhåll och förmynderskap ävensom barnets förklarande

för trolovningsbarn. På grund av den allmännyttiga arten av

barnavårdsmannens verksamhet och den ställning av kommunal förtroendeman,

han enligt lagen intager, bär'' barnavårdsman också tillerkänts

rätt att erhålla biträde av polismyndigheten, som har att kostnadsfritt

tillhandagå honom med underhållsskyldigs efterspanande eller hörande

och med verkställande av delgivningar.

I syfte att underlätta barnavårdsmannens arbete med underhållsskyldigs

efterforskande föreslår herr Pehrsson i sin förevarande motion,

att polismyndighet skall vara skyldig att på hemställan av barnavårdsman

låta i tidningen Polisunderrättelser efterlysa fadern till barn utom

äktenskap, såvida det styrkes att faderskapet är fastställt.

Den i motionen sålunda väckta frågan var även år 1920 föremål

för riksdagens prövning. I en av herr Zander väckt motion (II: 248)

hade nämligen hemställts, att barnavårdsman skulle äga att i länskungörelser

och polisunderrättelser efterlysa underhållsskyldiga personer.

Motionen avstvrktes av första lagutskottet. I sitt över motionen avgivna

utlåtande (nr 14) yttrade utskottet, efter att hava redogjort för gällande

bestämmelser i ämnet, följande:

»Utskottet finner motionens syfte vara i hög grad behjärtansvärt. Det är

samhällets plikt att bereda barnen skydd och hjälp. Och vad som från samhällets

sida kan göras för utkrävande av de förpliktelser, som åvila föräldrarna till ett

barn utom äktenskap, bör därför enligt utskottets mening göras. Det av motionären

i sådant syfte framlagda förslaget kan utskottet dock ej förorda. Utskottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

/''<5ruta la<jutskottets utlåtande År 27. 9

vill till en början framhålla, att ett efterlysande av underhållsskyldig för fastställande

av barnets börd och därav följande underhållsskyldighet, pa sätt i motionen

föreslagits, uppenbarligen ej bör ifrågakomma. En förmodan eller misstanke

att en person är fader till ett utom äktenskap lott barn kan nämligen ingalunda

anses utgöra en tillfyllestgörande grund för personens i fråga efterlysande. Den

trygghet den enskilde individen bör kunna äga, att hans personliga förhållanden

ej mot hans vilja bliva utan trängande anledning framlagda^ för offentligheten,

skulle med en sådan anordning i betänklig grad äventyras. Förutsättningen för

att ett efterlysande av nu ifrågavarande slag överhuvudtaget skall kunna tagas

under övervägande måste anses vara, att underhållsskyldighet ostridigt föreligger.

(Jämför bestämmelsen i 1 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhålIsskyldiga

att avflytta från riket.) Även under nämnda förutsättning kan den

föreslagna efterlysningen dock ej av utskottet tillstyrkas. Uppenbart är, att ett

offentligt efterlysande för barnafadern i flertalet fall innebär ett svårt obehag, och

även för modern kan ett efterlysande av barnafadern — ehuru det företages till

hennes och barnets hjälp — otta medföra ett onödigt lidande Det bör därför i

görligaste mån undvikas, att föräldraskapet till barn utom äktenskap röjes i andra

fall, än där röjandet för barnet medför en verklig fördel. Riktigheten av denna

princip har också vunnit erkännande i den i 10 § kungl. kungörelsen den 23 november

1917, angående föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen

därå, meddelade föreskriften, att barnavårdsnämnden och barnavårdsmannen böra

söka’ undvika, att föräldraskapet till barn utom äktenskap i oträngt mål varder

känt. Skulle däremot befinnas, att ett efterlysand.e av underhållsskyldig för barnet

komme att innebära en väsentlig fördel, bör å andra sidan hänsynen för det

obehag ett efterlysande åsamkar den underhållsskyldige ej föranleda därtill, att

en sådan åtgärd underlåtes. En dylik fördel skulle emellertid enligt utskottets

mening motionärens förslag icke medföra. Ett efterlysande genom länskungörelserna

skulle i ett fall som det här förevarande sakna effektivitet och dessutom

medföra oskäligt höga kostnader. Vad angår ett efterlysande i polisunderrättelserna,

skulle detta näppeligen hava den verkan motionären därmed avsett att

vinna. Har en försumlig barnafader flyttat till annan ort för att därigenom

undandraga sig underhållsskyldighetens''fullgörande, lärer polismyndigheten, om

fadern ej på grund av begånget brott eller annan sådan anledning är för den

känd, i allmänhet icke komma att få vetskap om flyttningen. I de fall åter, där

fadern av nyss nämnd anledning är känd för polisen, torde hans uppspanande

vara till ringa nytta, enär en sådan person vanligen saknar såväl medel som vilja

att redligen försörja ens sig själv. Verkan av det föreslagna efterlysandet skulle

således blivä skäligen ringa och i allt fäll ej stå i rimligt förhållande till det

obehag, som genom offentliggörandet skulle drabba den underhallsskyldige.

°Motionären anför, att ett förfaringssätt liknande det av honom föreslagna

redan finnes i 8 § i lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från "riket. Det ''i nämnda paragraf åsyftade fallet är emellertid

av annan art än det här förevarande. I berörda lag har, i syfte att hindra,

att underhållsskyldig genom bosättning utomlands helt undandrager sig sina förpliktelser,

förbud meddelats honom att avflytta från riket. Skulle han flytta ur

riket, är det nämligen i allmänhet synnerligen vanskligt, ofta icke ens möjligt,

att på rättslig väg av honom utfå underhåll. Det har därför trots de betänkligheter

ett dylikt ingripande i den enskildes frihet och rätt att välja den plats

Bihang till riksdagens protokoll 11)21. 9 sand. 1 avd. 18 höft. {Nr 27.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande År 27.

där utkomstmöjligheten synes honom vara bäst — befunnits nödvändigt att meddela

avliyttningsförbnd. Och för att detta skulle fä därmed avsedd verkan har

polismyndigheten ålagts att söka hindra den underhållsskyldiges avresa; denna

polismyndighetens uppgift har man velat underlätta genom att meddela föreskrift

om avdyttningsförbudets införande i polisunderrättelserna. I här förevarande fall

äter kan den underhållsskyldige genom att flytta till annan ort inom riket visserligen

för någon tid undandraga sig fullgörandet av sina skyldigheter. Ätt någon

längre tid för den underhållsberättigade och den exekutiva myndigheten dölja

den nya vistelseorten och anställningen torde dock mera sällan stå i den underhållsskyldiges

makt. Och så snart hans vistelseort blivit känd, kan underhållsskyldigheten

av honom utkrävas.

Utskottet vill slutligen framhålla, att de genom 1917 års lagstiftning meddelade

föreskrifter, som avse att tillvarataga de utom äktenskap födda barnens

rätt, på sätt och vis måste anses vara att betrakta såsom en försökslagstiftning,

vars resultat böra med uppmärksamhet följas till utrönande av de ändringar, som

kunna finnas vara av behovet påkallade. Att nämnda lagstiftning varit till verkligt

gagn, har emellertid redan kunnat iakttagas; särskilt gäller detta bestämmelsen

om rätt för den till underhåll berättigade att erhålla införsel i den underhållsskyldige

tillkommande avlöning, vilken bestämmelse ej blott möjliggjort en

effektiv exekution utan även i många fall torde genom sin blotta tillvaro väsentligt

bidragit till att underhållsbidragen frivilligt lämnas. Skulle det visa sig,

att ytterligare åtgärder måste vidtagas för underhållsskyldighetens verksamma

utkrävande, böra sådana givetvis ej underlåtas.»

Vid utskottets utlåtande var emellertid fogad en av utskottets ordförande

avgiven reservation, vari anfördes följande:

»Såsom utskottet erinrar, ansågs vid antagandet av 1917 års lag om barn

utom äktenskap nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar för att bereda nödig

effektivitet åt lagens bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet. Under

den tid lagen hittills tillämpats, hava emellertid dessa anordningar icke till fullo

motsvarat förhoppningarna. Särskilt har det visat sig, att vederbörande underhållspliktige,

trots den nya lagstiftningen, helt enkelt genom att avflytta till

annan ort inom riket i stor utsträckning kunna undandraga sig att fullgöra sina

lagliga skyldigheter. För att avhjälpa detta missförhållande föreslår motionären,

att barnavårdsman skall tillerkännas rätt att i länskungörelser och polisunderrättelser

få efterlysa underhållspliktiga personer. Även om, såsom utskottet

framhåller, vissa betänkligheter möta mot införandet av en sådan befogenhet för

barnavårdsmännen, synes dock en anordning, i den riktning motionären föreslår,

vara förtjänt att tagas under övervägande.

Sant är visserligen, att ett efterlysande enligt motionärens förslag kan

för den underhållsplikti ge medföra ett visst obehag och att därför eu befogenhet

i ifrågasatta avseende måste handhavas med stor diskretion för att icke leda till

missbruk. Faran härutinnan skulle dock väsentligen förringas, om befogenheten

lades i barnavårdsnämndens i stället för barnavårds mannens händer. Hos en barnavårdsnämnd

torde man nämligen med större trygghet kunna förvänta det opartiska

omdöme och den urskiljning i dylika grannlaga frågor, som borga för att

efterlysning icke skulle verkställas utan grundad anledning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande År 21.

Utskottet synes för övrigt i sin motvilja mot offentligheten i förevarande

avseende gå något för långt. Även en rättegång om utbekommande av underhållssbidrag

till barn utom äktenskap är ägnad att bringa frågan om föräldraskapet

till allmänhetens kännedom, men denna olägenhet får naturligtvis icke

utgöra ett hinder för talans anställande, då anledning därtill föreligger.

Beträffande det av motionären föreslagna efterlysandet i länskungörelserna,

torde effektiviteten därav ej motsvara kostnaderna. Däremot lärer man kunna

förvänta, att ett efterlysande i polisunderrättelserna i många fall skulle vara

ägnat att underlätta barnavårdsnämndernas arbete i ifrågavarande avseende.

Då det emellertid är önskvärt, att, sä vitt möjligt, nödiga garantier skapas

även mot en i barnavårdsnämndernas hand lagd befogenhet att låta efterlysa

försumliga försörjare samt särskild utredning härutinnan torde erfordras, får jag

hemställa, att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida

och under vilka villkor barnavårdsnämnd må erhålla befogenhet att i polisunderrättelser

efterlysa personer, som försumma fullgöra sin underhållsplikt, samt, i

den mån så erfordras, för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.;

Reservationen bifölls i första kammaren utan votering. I den andra

samlade den 71 röster mot 88, vilka senare tillföllo utskottets hemställan.

Av utskottets ovan intagna utlåtande framgår, att vad utskottet i

första hand erinrade mot det då framlagda förslaget var, att ett efterlysande

ej, på sätt förslaget avsåg, borde ifrågakomma på grund av blott

en förmodan eller misstanke, att en person vore fader till ett barn utom

äktenskap. I den nu förevarande motionen förutsättes emellertid uttryckligen,

att ett efterlysande får ske allenast såvida underhållsskyldighet på

grund av fastställt faderskap föreligger.

Det i berörda motion vid föregående års riksdag föreslagna kungörandet

jämväl i länskungörelser, mot vilket av utskottet anmärktes,

att det saknade effektivitet och medförde oskäligt höga kostnader, har

ej heller upptagits i herr Pelirssons föreliggande motion, enligt vilken

efterlysandet blott skulle ske i Polisunderrättelser.

Visserligen lärer det ej kunna förnekas, att ett efterlysande i Polisunderrättelser

i allmänhet måste för den underhållspliktige vara förenat

med ett visst obehag. Å andra sidan är dock att märka, att det här är

fråga om personer, som på ett samvetslöst sätt söka undandraga sig det

ansvar, deras föräldraskap ålägger dem. Kan man genom ett efterlysande

av sådana personer underlätta ett effektivt utkrävande av deras skyldigheter,

synes en sådan åtgärd väl motiverad. Att märka är för övrigt,

att även för närvarande frågan om föräldraskapet bringas under offentligheten

i de talrikt förekommande rättegångarna om underhållsbidrag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

till barn utom äktenskap. Principen att kungörande i Polisunderrättelser

må kunna anlitas ej blott i fråga om förbrytare och andra samhällsvådliga

personer utan även vid fall av försummad underhållsskyldighet har

för övrigt i viss mån redan vunnit erkännande, i det att avflyttningsförbud,

meddelat i enlighet med ovannämnda lag om förbud för vissa

underhållsskyldiga att avflytta från riket, enligt kungl. kungörelsen den

14 december 1917 skall införas i särskild avdelning av Polisunderrättelser.

Emellertid har inom utskottet gjorts gällande, att verkan av ett

dylikt efterlysande skulle bliva skäligen ringa. I detta avseende är det

givetvis omöjligt att på förhand yttra sig med bestämdhet. Men i allt

fall finnes enligt utskottets mening grundad anledning att hoppas, att

en anordning enligt ifrågavarande förslag i många fall skulle underlätta

barnavårdsmännens arbete och i sin mån bidraga till vinnandet av syftet

med 1917 års lagstiftning i ämnet.

Enligt herr Pehrssons ifrågavarande yrkande skulle det föreslagna

efterlysandet avse allenast fader till barn utom äktenskap. Det synes

enligt utskottets mening uppenbart, att, om än det oftare är fadern, som

söker undandraga sig sina skyldigheter i förhållande till barnen, den föreslagna

anordningen i fall av behov dock bör komma till användning

jämväl beträffande modern och även andra underhållspliktiga. Någon

anledning att inskränka det föreslagna efterlysandet till allenast de fall,

då den underhållsberättigade är ett barn utom äktenskap, synes utskottet

ej heller föreligga.

Beträffande slutligen frågan, huruvida det ifrågasatta efterlysandet

bör ske i en särskild del av tidningen Polisunderrättelser eller, på sätt

barnavårdsutskottet föreslagit, i en särskild publikation för efterlysning

av försvunna personer, synes frågan härom lämpligen böra bliva föremål

för ytterligare utredning.

E. Rätt för moder titt barn utom äktenskap att avlägga fyllnadsed

vid annan domstol än där målet handlägges (herr Pehrssons motion, yrkandet

under 3).

Huvudregeln om forum är enligt lagen om barn utom äktenskap,

att talan om faderskap och om skyldighet för fadern att utgiva underhållsbidrag

skall instämmas till mannens allmänna civilrättsliga forum,

d. v. s. mantalsskrivningsorten. Vid sidan av denna bestämmelse finnes

emellertid ett stadgande om rätt för käranden att instämma svaranden

till rätten i den ort, där lägersmålet skett. Anledningen härtill har varit

de ofta avsevärda praktiska företräden sistnämnda forum erbjuder. Där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 27. l-l

kali nämligen i regel lättast och med minsta kostnad förebringas den i

mål av ifrågavarande art vanligen erforderliga vittnesbevisningen, varjämte

rättens ledamöter där kunna förväntas äga en person- och örtkännedom,

som underlättar utredningen i målet. Under förarbetena till

förevarande lag var ifrågasatt, huruvida käranden-modern skulle äga

anhängiggöra målet vid sitt personliga forum. Lagberedningen framhöll

emellertid, att då faderskapstalan bör anhängiggöras före eller snarast''

möjligt efter barnets födelse, forum i den ort, där lägersmålet skett, också

i regel torde sammanfalla med moderns personliga forum, vid vilket förhållande

det icke ansetts erforderligt att i strid mot de vanliga reglerna

för varje fall medgiva målets anhängiggörande vid moderns forum.

Herr Pehrsson yrkar nu i sin motion, att moder till barn utom

äktenskap må äga rättighet att efter medgivande av domstol, där malet

handlägges, avlägga s. k. fyllnadsed vid annan domstol. Medan samtliga

de yrkanden, vilka här ovan under A.—D. behandlats, bilda en

grupp för sig med gemensamt syfte att söka verka för ett effektivt utkrävande

av underhållsbidrag, avser sistnämnda yrkande, att barnamoder

i ett visst fall skall komma i åtnjutande av en processuell lättnad, som

ej står andra parter till buds. Att sålunda till förmån för vissa parter

i en speciell grupp av mål medgiva en avvikelse från allmänna processrättsliga

regler synes utskottet icke böra förekomma, då de skäl, som i

sådant avseende åberopats, även skulle kunna anföras till förman för

andra parter än kärande i barnuppfostringsmål. Huruvida och i vad mån

en allmän rätt att avlägga ed vid annan domstol än den, där målet

handlägges, må kunna medgivas, torde komma under övervägande i samband

med utredningen om en ny rättegångsordning. Något trängande

behov av en dylik regel i här förevarande fall synes för övrigt näppeligen

föreligga. * I det stora flertalet fall torde nämligen kvinnans personliga

forum sammanfalla med forum i den ort, där lägersmålet skett.

På grund av vad sålunda här ovan under A.—E. anförts, får utskottet

hemställa,

l:o) att herr Paulsens ifrågavarande motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

2:o) att herr Godins ifrågavarande motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

3:o) att riksdagen, i anledning av herr Pehrssons

motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kung!. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida

och under vilka förutsättningar efterlysande i Polis
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande År 27.

underrättelser eller annan publikation må kunna äga

rum i fråga om personer, vilka försumma fullgöra dem

lagligen åliggande underhållsskyldighet;

4:o) att herr Pehrssons motion i övrigt icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1921.

/

På första lagutskottets vägnar;

«

JAKOB PETTERSSON.

Reservation

vid punkt 3:o) av utskottets hemställan av herrar greve Spens och Hederstierna,

vilka, av skäl, som anförts av första lagutskottet i dess ovanintagna

utlåtande vid 1920 års riksdag, ansett, att herr Pehrssons yrkande

under 2) i motionen ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

15

Bilaga.

Till

Herr Ordföranden i Riksdagens Första Lagutskott.

Efterkommande Herr Ordförandens önskan om uttalande av Svenska Eattigvårdsförbundets

Barnavårdsutskott angående motionerna i Andra kammaren nris

55 och 56 får barnavårdsutskottet härmed vördsamt anföra följande.

Barnavårdsutskottet, som genom sin livliga förbindelse med barnavårdsnämnder

och barnavårdsmän erhållit inblick uti dessas verksamhet, är ense med

motionärerna om önskvärdheten av ett i vissa avseenden mera effektivt tillvaratagande

av de genom 1917 års barnlagar och tillhörande författningar beredda

möjligheterna att förbättra de utomäktenskapliga barnens och deras mödrars ställning.

De av motionärerna behandlade spörsmålen torde jämte andra orsaker bidraga

till, att mången gång dessa barn och deras mödrar icke komma i åtnjutande av

den rätt, som lagstiftningen velat tillskynda dem. Barnavårdsutskottet vill emellertid

framhålla, att redan under den jämförelsevis korta tid, som lagstiftningen varit

gällande, har en betydande förändring till det bättre inträtt i barnens och mödrarnas

ställning, och efter hand som barnavårdsnämnder och barnavårdsmän liksom övriga

myndigheter och den stora allmänheten leva sig in uti denna lagstiftning och tillämpningen

därav, skall otvivelaktigt en ytterligare förbättring göra sig gällande. Att

i ett och annat avseende ändringar i eller tillägg till berörda lagstiftning kunna

vara av nöden, må ej förnekas, men utskottet är tveksamt, huruvida sådana redan

nu höra vidtagas eller om icke dessförinnan mera ingående erfarenheter behöva

göras.

Motionen nr 55.

Lagstiftningen om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från

riket har möjliggjort, att den, som har intresse att förhindra avflyttningen, kan

genom anmälan hos myndighet, att avflyttning förestår, utverka förbud för densammas

verkställande. Någon allmän skyldighet för person, som ämnar avflytta

från riket, att genom vissa legitimationshandlingar styrka, att hinder enligt förevarande

lag ej möter, förefinnes däremot icke.

Det torde vara tydligt, att det icke allenast är förenat med avsevärda

praktiska svårigheter utan även är synnerligen vanskligt att göra detta avflyttningsförbud

fullt effektivt. Lagberedningen har också i motiven till lagen härom

yttrat: »Ju större effektivitet man söker vinna, dess mera kunna befogade intressen

trädas för nära eller åtgärder bli erforderliga, som icke stå i rimligt förhållande

till det avsedda syftet.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

Då motionären anför, på vilket sätt förevarande lagbestämmelser kringgås,

tillåter sig barnavårdsutskottet framhålla, att det anförda sättet är endast ett

bland de många, som brukas eller kunna brukas för kringgående därav. Det är

tydligt, att flera och längre gående ändringar och tillägg än det av motionären

framställda äro erforderliga för uppnående av väsentligt större effektivitet i detta

förbud än vad för närvarande är fallet. I anslutning till Lagberedningens ovan

anförda yttrande anser barnavårdsutskottet, att utvidgandet av bestämmelserna i

detta avseende bör behandlas med försiktighet.

Motionärens hemställan synes utskottet ägnat att åt det ifrågavarande stadgandet

förläna en för det grundläggande i denna lagstiftning främmande karaktär

utan att i nämnvärd mån bidraga till dess större effektivitet, varför utskottet

icke anser sig böra biträda detsamma.

Motionen nr 56.

Vad först angår motionärens hemställan, att ådömda eller genom avtal

åtagna underhållsbidrag, som på grund av tredska ej utbetalas och ej annorlunda

kunna indrivas, måtte utbetalas genom fattigvården, varefter denna må äga att

av den underhållsskyldige utkräva beloppet, eventuellt genom intagande å arbetshem,

vill barnavårdsutskottet uttala följande.

I betänkandet till sitt den 30 nov. 1915 avgivna förslag till lag om barn

utom äktenskap, yttrade Lagberedningen, att frågan, huruvida offentligt bidrag

till underhåll åt mödrar och barn, utan att sådant bidrag skulle anses såsom

fattigunderstöd, såsom i vissa petitioner och likaså i riksdagsmotioner påyrkats,

borde införas även hos oss liksom tidigare skett i Danmark och Norge, vore förtjänt

att väl övervägas. Med uttalande, att det dock icke borde ifrågasättas att

införa den dansk-norska grundsatsen allenast beträffande barn utom äktenskap

och deras mödrar, och att alltså ett förslag i sådant syfte skulle få betydligt

större omfattning än det ämne, som förelåg till Lagberedningens behandling, yttrade

beredningen vidare, att den icke ansåg sig böra upptaga frågan i förevarande

sammanhang samt tillfogade, att frågan torde komma under övervägande vid den

behandling, Fattigvårdslagstiftningskommittén komme att ägna åt lagstiftningen

om den offentliga barnavården.

Då nu Fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag i detta stycke är att förvänta

inom den allra närmaste framtiden, synes det barnavårdsutskottet icke vara

skäl till att på annan väg söka finna en lösning av detta spörsmål, helst som

det är all anledning att antaga, att Eattigvårdslagstiftningskommittén tagit upp

frågan i hela dess vidd, sålunda med hänsyn till såväl barn i och utom äktenskap

som barnens mödrar, samt att kommittén kommer att föreslå annan myndighet

än fattigvårdsstyrelse att i första hand utbetala sådant bidrag, och på så

sätt går vida längre än motionären.

Barnavårdsutskottet anser sig kunna göra detta uttalande så mycket hellre

som gällande lag om fattigvården -— vilken i förevarande avseende är att utnyttja

till dess annan lagstiftning föreligger — medgiver långt bättre möjligheter för

utbekommande av behövligt underhåll åt barn utom äktenskap och att förmå försumliga

underhållsskyldiga att för framtiden bättre fullgöra sina skyldigheter,

än vad motionärens framställning giver vid handen.

Enligt 71 § i lag om fattigvården den 14 juni 1918 är villkoret för att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Förlita lagutskottet» utlåtande Sr 27.

17

fattigvården »kall kunna meddela underhållsskyldig arbetsforeläggaude, att denne

genom lättja eller liknöjdhet försummat att fullgöra sin underhållsskyldighet oeh

därigenom ådragit sitt minderåriga barn sådan nöd, att fattigvård enligt § urna

lämnas barnet. — I motiven till lagen säges, att arbetsskyldighetens uppgift år,

icke att skalla fattigvårdssamhället ersättning för tidigare lämnad fattigvård,

utan att förmå den försörjningspliktige att för (ramtiden fullgöra sina pliktei

mot de anhöriga. Motionärens förslag att genom av fattigvården förelagt aibete

»utkräva beloppet» är sålunda icke förenligt med lagstiftningens syfte.

Nu lär det i allmänhet icke föreligga egentlig svårighet att kunna beteckna

de s k hemmasönernas ''och andra av motionären omnämnda underhallsskyldigas

bristande i fullgörande av underhållsskyldigheten, om icke alltid med lattja sa

dock med liknöjdhet, då de undandraga den underhållsberättigade dennes underhåll,

oaktat de genom att ordna sin arbetsanställning på annat sätt i de allra

bestå fall skulle vara i stånd att fullgöra sina förpliktelser. _ ,

Icke lika lätt är att avgöra, när barnet befinner sig i sådan nod, att behov

av och rätt till fattigvård enligt ! § föreligga. Vid tillämpning av gällande latti°,

vårdsla°’ är det emellertid vida lättare än tidigare var fallet att under 1 §

inrymma lämnat understöd. Följande yttrande av Fattigvardslagstiftmngsl ommittén

är klargörande i detta avseende: »Katten till fattigvård och skyldigheten

att lämna sådan måste hänföra sig till det verkliga behovet och kan ej bortfalla

därigenom, att enskild person finnes, som enligt lagen har skyldighet att försörja

den behövande, men ej vill eller kan fullgöra sin skyldighet. Det avgörande

måste vara, att don behövande själv befinner sig i sadant nodlage, att fattigvård

bör meddelas». — Alltså, den minderårige, som är i saknad av egna medel, och

icke erhåller underhåll av sina föräldrar, är utan vidare berättigad till fattigvård

enligt 1 S. Detta är alltid fallet, då barnet vistas hos andra an sina föräldrar

och likaså, då barnet vistas hos endera av dem och denne saknar vilja eller förmåga

att anskaffa vad som erfordras till barnets uppehälle, ja aven i sadant

fall, då barnet är hos båda föräldrarna och dessa ej gåva barnet behörigt underhåll,

torde 1 § vara tillämplig. „ ,, »

Att ett tillräckligt understöd skall lämnas av fattigvardssamhalle, gramgal

av 1 §'' »Fattigvård, som här avses, omfattar det underhåll och den vard, som

äro erforderliga, samt för minderårig jämväl uppfostran.» Naturligtvis kan det

icke undvikas — såsom framhålles av motionären — att allt emellanåt av fattigvården

lämnas ett lägre belopp i understöd än det, som fastställts genom avtal,

utslag eller dom, emedan fattigvården endast har att taga hänsyn till det faktiskt

föreliggande behovet. Följaktligen kan det heller icke undvikas, att den under

hållsskyldige slipper undan med att såsom ersättning till fattigvården för dess

kostnad för barnet betala ett lägre belopp än vad åtagandet eller åläggandet ana-iver.

Att den underhållsberättigade därigenom icke går miste om sin ratt utan

ä^er att på annan väg söka utbekomma det återstående beloppet — skillnaden

mellan det fastställda och det av fattigvården erhållna — ar tydligt. Men det

kan å andra sidan inträffa, att fattigvården lämnar understöd med högre belopp

än vad som åligger den underhållsskyldige, och far da denne naturligtvis ersatta

detta högre belopp utan hänsyn till det lägre belopp, som eljes ar fastställt Da

den underhållsskyldige fullgör honom av fångvårdsstyrelse alagd arbetsskyldighet

eller förrättar tvångsarbete enligt Konungens befällmngshavandes dom, ersätter

han icke med sitt arbete den fattigvård, som före hans intagande i vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 18 käft. (Nr 27.)

O

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

anstalt lämnats den, för vilken han är underhållsskyldig; hans skuld till fattigvården,

och enligt ovanstående eventuellt även till den underhållsberättigade,

kvarstår alltså att, när så kan ske, av honom till vederbörande betalas.

Ersättning för understöd, som av fattigvården lämnats moder till barn utom

äktenskap, kan däremot icke av fattigvården uttagas av barnets fader. Då modern

övergives av barnfadern, äro ofta hennes förhållanden sådana, att hon är berättigad

till fattigvård enligt 1 § och alltså bör erhålla erforderligt understöd. Även

om fattigvården icke kan av barnfadern uttaga ersättning för sådan kostnad,

kvarstad: ju moderns rätt att mot honom göra sin fordran gällande angående det

underhåll som han enligt 5 § i lagen om barn utom äktenskap är pliktig att

utgiva till henne.

Där man insett fattigvårdslagstiftningens möjligheter i förevarande avse^ti

jfö1'' dock hos fattigvårdsstyrelser här och var en viss betänksamhet

gällande, vilken lär hos dessa skapa obenägenhet till att träda i önskvärd förbindelse

med barnavårdsmännen. Enligt 72 § i lag om fattigvården äger polismyndighet,

hos vilken fattigvårdsstyrelse begär handräckning för delgivning av

arbetsföreläggande eller inställande till arbete av den, som underlåter att efterkomma

sadant föreläggande, att besluta om meddelandet av sådan handräckning.

Polismyndighet skall följaktligen granska, huruvida de lagliga förutsättningarna

iörennnas för meddelande av handräckningen. Härvid har det emellertid, enligt

vad utskottet har sig bekant, en viss tveksamhet gjort sig gällande hos vederbörande

polismyndigheter, beroende på svårigheten att avgöra, huruvida det meddelade

fattigunderstödet utgått enligt 1 § i lag om fattigvården, vilket såsom

förut sagts är en av förutsättningarna för åläggande av arbetsskyldighet och

således även för meddelande av handräckningen ifråga. Polismyndighets ovisshet

på denna punkt, som i flertalet fall måhända beror på bristande kännedom om

innebörden i 1 § fattigvårdslagen, har da medfört, att fattigvårdsstyrelser icke

vidare vågat sig på arbetsföreläggande, därigenom minskande det effektiva efterhallandet

av försumliga underhållsskyldiga.

Där nu sagda bestämmelser i lag om fattigvården beaktats och tagits i anspråk

av barnavårdsnämnder och barnavårdsmän samt mötts med förståelse av

fattigvårds- och polismyndigheter, har redan det överhängaude hotet om fattigvårdens

mellankomst och den eventuella påföljden därav, åläggande av arbete,

oftast medfört, att behörigt underhåll utbetalts icke endast till barnet utan jämväl

till modern. J

Det förefaller sålunda, som om fattigvardsstyrelserna på ett tämligen framgångsrikt

sätt skulle kunna förhiälpa blottställda barn utom äktenskap till deras

rätt genom att göra bruk av den makt, som här påvisats ligga i fattigvårdens

hand. Törhända att såsom redan antytts icke alla vare sig fattigvårdsstyrelser,

andra myndigheter eller enskilda personer ännu tillfullo insett de möjligheter,

lagstiftningen på detta område innebär. I den mån som fattigvårdsstyreiserna,

a den ena, och övriga särskilt barnavårdsnämnder och barnavårdsmän — å den

andra sidan, lära sig att använda dessa möjligheter, torde det syfte, motionären

avser vinna, nämligen att låta det underhållsberättigade barnet utfå behövligt

underhåll, till huvudsaklig del uppnås.

Rörande motionärens förslag, att polismyndighet må vara skyldig att på

hemställan av barnavårdsman låta i Polisunderrättelser efterlysa fadern till barn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föräta lagutskottets utlåtande, Nr 27. i fl

utom äktenskap, såvida det styrkes, att faderskapet är fastställt, får barnavårdsutskottet

som sin uppfattning framhålla, att det med livlig tillfredsställelse hälsar

åtgärder, som avse att efterhålla personer, vilka undandraga sig sin underhållsskyldighet.

Utskottet finner det dock vara förenat med vissa betänkligheter

att alltför ensidigt koncentrera samhällets ingripande mot en viss grupp underhållsskyldiga

och tillämpa de strängaste åtgärder mot fäder, som undandraga sig

sin underhållsskyldighet gentemot utom äktenskap födda barn, under det att

samhället blott använder tämligen svaga maktmedel gentemot exempelvis dem, som

försumma sin försörjningsplikt mot hustru och barn i äktenskapet. I)et synes som

om eu allmän kriminalisering av försummelse av underhållsskyldigheten borde ske,

ur vilken enhetliga åtgärder mot de försumliga underhållsskyldiga kunde härledas.

I Polisunderrättelser, som ursprungligen avsetts för efterlysning av svårare

förbrytare, för allmänna säkerheten vådliga personer, personer, som ådömts urbota

straff samt rymmare ur krigstjänst, kungöras numera enligt kungörelse den

14 december 1917 meddelanden om sådant avflyttningsförbud, som avses i lagen

den 14 juni 1917 omförbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket.

Fastän man härigenom i viss mån redan brutit med principen, att i Polisunderrättelser

endast skulle efterlysas förbrytare och samhällsvådliga personer, torde

en efterlysning därstädes allmänt anses vara vanärande. Ifrågasatt efterlysning

i Polisunderrättelser av försumliga underhållsskyldiga måste därför kringgärdas

med starka garantier.

Barnavårdsutskottet vill sålunda först och främst framhålla, hurusom man i

avseende på lagstiftningen om barn utom äktenskap rör sig på ett synnerligen

grannlaga område, där man för ett rättvist bedömande av försummandet av försörjningsplikten

i de enskilda fallen måste taga hänsyn till personliga förhållanden

och andra omständigheter. Man kan nämligen icke skära alla försumliga

underhållsskyldiga över en kam, och innan en så sträng och ingripande åtgärd

vidtages som en efterlysning i Polisunderrättelser, böra garantier föreligga för

att den underhållsskyldige med berått mod undandragit sig sin skyldighet, ehuru

han haft förmåga att fullgöra densamma. Nu torde ofta själva det faktum, att

underhållsbidraget uteblivit, tvdas såsom en avsiktlig föresats hos den underhållsskyldige

att svika sin skyldighet.

Vidare vill barnavårdsutskottet framhålla att, om än icke i så stor utsträckning

som fäderna, försvinna ock ofta nog mödrarna till barn utom äktenskap.

Efterlysning av underhållsskyldiga gentemot barn utom äktenskap torde därför

böra gälla både fäder och mödrar.

Av det ovan sagda torde framgå, att barnavårdsutskottet under ingå förhållanden

skulle finna det tillrådligt, att den enskilde barnavårdsmannen tillerkändes

en sådan befogenhet, som motionären avser, och det är allenast med en viss

tveksamhet, som utskottet uttalar sig för en utredning, huruvida åt barnavårdsnämnd

skulle kunna anförtros att taga initiativ till efterlysning i Polisunderrättelser.

Då, såsom i det föregående sagts, barnavårdsutskottet hyser livligt intresse

för tillkomsten av åtgärder, som förmodas kunna på effektivt sätt bidraga till

efterhållandet av försumliga underhållsskyldiga, tillåter sig utskottet att frågasätta

ett annat sätt för frågans lösning, nämligen utgivandet av en särskild publikation

för efterlysning av försvunna personer. Årligen försvinna ett överraskande

stort antal personer här i landet, endast i Stockholm 30—40 st., utan känd

orsak och i vissa fäll utan att kännedom någonsin erhålles om deras uppehålls
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 27.

ort. Bärjämte försvinna en del personer av tämligen känd orsak, bland vilka

befinna sig här omtalta underhållsskyldiga, som vilja hålla sig undan i avsikt

att slippa fullgörandet av sin enligt civil- eller fattigvårdslagstiftningen dem åliggande

underhållsskyldighet, och likaså såsom fäder uppgivna män, vilka lämna

orten för att undandraga sig fastställandet av faderskap och underhåll. Barnavårdsmän

framhålla ofta, att efterforskandet av sistnämnda kategori vållar dem

väl så mycket bryderi som efterforskandet i de fall, där faderskapet är fastställt.

Utgivandet av eu sådan publikation, som hölles tillgänglig jämväl för fattigvårdsstyrelser

och barnavårdsnämnder — naturligtvis under samma förutsättning

av konfidens som den, under vilken Polisunderrättelser tillhandahållas polismyndigheter

— skulle enligt utskottets mening åt efterforskandet förläna den

humana prägel, som må krävas i dessa mången gång ömtåliga angelägenheter.

Det är att förmoda, att en sådan efterlysning skulle kraftigt bidraga till uppnåendet

av det av motionären angivna syftet, och därtill bli till än större gagn

än efterlysningen i Polisunderrättelser, emedan i sådan publikation kunde införas

efterlysnmgar, som icke under något förhållande kunna ifrågakomma att införas

i Polisunderrättelser, t. ex. av en såsom fäder uppgiven person.

Barnavårdsutskottet sökte kort tid efter ikraftträdandet av 1917 års barnlagar

att få till stånd samarbete mellan barnavårdsnämnderna, bland annat ifråga

om efterforskande av såsom försvunna uppgivna personer, om vilka man av eu

eller annan anledning förmodade, att de uppehöllo sig på viss ort. Det har visat

sig, att barnavårdsnämnderna genom barnavårdsmännen kunnat i detta hänseende

bistå varandra överraskande ofta, t. o. m. där polismyndigheten icke ansett sig

kunna göra något åt saken. Denna erfarenhet stärker utskottets uppfattning,

att ett visst samarbete mellan polismyndighet, fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd

vid efterforskande av försvunna personer skulle vara av betydelse.

Att även vid efterlysning i en särskild publikation för efterlysning av

försvunna personer vissa garantier måste krävas för att hindra obehörig efterlysning,

är tydligt.

På grund av ovanstående anhåller barnavårdsutskottet, att vid den utred

ning om efterlysning av försumliga underhållsskyldiga, som utskottet livligt tillstyrker

måtte komma till stånd, den här framkastade tanken om en särskild publikation

för efterlysning av försvunna personer måtte upptagas till provning.

Beträffande yrkandet att moder till barn utom äktenskap skulle i vissa

fall medgivas rätt att avlägga s. k. fyilnadsed vid annan domstol än den, där

målet handlägges, förhåller det sig så som i motionen säges — dock ha icke till

barnavårdsutskottets kännedom kommit något mera betydande antal fall — att

nu gällande bestämmelser kunna orsaka modern hart när oöverkomliga svårigheter

i berörda avseende, varför det vore önskligt, att ändring i nu gällande bestämmelser

kunde åvägabringas.

Hät t en har i och för föreläggande av fyilnadsed måst bilda sig ett omdöme

om, att moderns uppgifter med hänsyn till alla i målet förekommande omständigheter

förtjäna bättre tilltro än svarandens. Då det därjämte åligger rätten att

tillse, att en var, som äger att för barnet föra talan, erhåller tillfälle att yttra

sig i målet, har i regel modern inställt sig åtminstone vid ett tillfälle under

rättegången och därvid måhända måst underkasta sig icke obetydliga uppoffringar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande AV 27.

av tid och kostnader. Det synes då rätt och billigt, att det medgives henne rätt

att avlägga eden vid annan domstol än den, där målet handlägges.

Vad förläggandet av edgången till annan domstol kan medföra, är icke

möjligt för barnavårdsutskottet att överskåda. Att en lagändring i berörda syfte

skulle kunna komma att åtföljas av begäran om samma rätt lör mannen, liggei

emellertid nära till hands att förmoda. Möjligen skulle en på så sätt utvidgad

rätt att avlägga ed inför annan domstol än den, som parterna under målets handläggning

lärt att känna på ett mera personligt sätt och som alltså äger ett visst

inflytande över dem, kunna bidraga till mindre ansvar för edgången.

Barnavårdsutskottet tillåter sig ifrågasätta, att det tages under övervägande

om icke i stället för motionärens förslag bestämmelser borde söka erhållas,

som medgåve rätt att föra talan om faderskap och underhåll jämväl vid moderns

forum i stället för, såsom nu är stadgat, allenast vid faderns forum eller vid domstolen

i den ort, där lägersmålet skett. I de allra flesta fall torde det av motionären

önskade syftet därigenom uppnås, samt dessutom ett ofta uttalat önskemål om

sådana bestämmelsers införande tillfredsställas. På så sätt skulle måhända ock undvikas,

att begäran framkomme om rätt för fadern att få avlägga eden vid annan

domstol än den, där målet handlägges, eller i allt fäll sådan begäran kunna avvisas,

vilket däremot knappast skulle kunna ske, om sådan rättgåves åt modern.

Vad slutligen angår förslaget att fordran på grund av avtal enligt 0 § i

lagen om barn utom äktenskap den 14 juni 1917 måtte kunna utmätas utan att

nämnda fordran först må vara styrkt genom dom eller utslag, är det otvivelaktigt, att

tidsutdräkten att genom stämning ä den underhällsskyldige draga ärendet inför

domstol icke sällan lämnar den underhållsskyldige möjlighet att under tiden sätta

sin egendom i säkerhet för utmätning. Motionärens hemställan synes därför utskottet

vara förtjänt att väl övervägas. .

Barnavårdsutskottet är icke i stånd att bedöma, huruvida eller i vilken

mån utmätning på grund av avtal kan inverka pa rättssystemet angående utsökning,

ej heller vilka tekniska svårigheter, som måhända föreligga för införande

av lagstadgande härom, utan fäster blott avseende vid den rent praktiska betydelsen

av införandet av bestämmelser i förevarande avseende.

Jämte det barnavårdsutskottet håller före, att motionärens hemställan i

denna del bör bliva föremål för vidare utredning, tillåter sig utskottet ifrågasätta

en bestämmelse av innebörd, att icke endast avtal enligt 9 § i lagen om barn

utom äktenskap utan även annat skriftligt, av två personer bevittnat avtal om

fullgörandet av lagstadgad underhållsskyldighet — nya Giftermålsbalken 5 kap.

2 3, 7 och 8 §§ samt lagen om barn i äktenskap 13 och IG §§ — må läggas till

grund för utmätning utan att fordran enligt sådan fordran behöver styrkas genom

dom eller utslag.

Stockholm den 17 februari 1921.

Sv. Fatt ig vårdsförbundets barnavårdsutskott.

K. E. SANDBERG.

v. ordf.

Lars Barkman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:131 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående ett mera effektivt tillvaratagande av utom äktenskap födda kams och deras mödrars rätt. s. 1 i texten