Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökning slag en m. m.

1921-04-22 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökning slag en m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vissa delar av utsökning slag en

m. m.

Närvarande: Herrar Åkerman, Alexanderson, Rogberg, Edw. Larson, K. G. Westman,

greve Spens, J. E. Berglund*), Carl Johansson, Hederstierna, Strid,

Rehn, Söderberg, Svensson i Betingetorp, Johanson i Hallagården,

Pehrsson*) i Bramstorp och Karlsson i Vätö.

*;> Ej närvarande vid utlåtandets justering.

.Genom en den 10 december 1920 dagtecknad, till lagutskott

hänvisad proposition, nr 19, vilken behandlats av första lagutskottet,

bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att

antaga bär nedan omförmälda förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

5) lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt; samt

6) lag om ändrad lydelse av 5 och 35 §§ i lagen den 22 juni

1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1321. 9 samt. 1 avd. 24 höft. (hr 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Krig aberedskap

skommissionen.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen jämte de därvid

fogade utdragen av protokoll, förda i statsrådet och lagrådet.

Den kommission, som på sin tid haft uppdrag att utreda frågan

om rikets ekonomiska krigsberedskap och föreslå av utredningen föranledda

åtgärder (krigsberedskapskommissionen), föreslog i sitt med

skrivelse den 24 augusti 1918 överlämnade betänkande bland annat

vissa lagstiftningsåtgärder till stärkande av fastighetskrediten under

sådana kriser på fastighetsmarknaden, som måste väntas uppkomma

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

av krig föranledda förhållanden. Förslaget åsyftade härvidlag att förekomma

fastighetsförsäljningar utan att likväl förhindra exekution i fast

egendom. För sådant ändamål föreslogs i betänkandet vissa ändringar

i utsökningslagen, gående rit på en valrätt för borgenären mellan att

begära försäljning av gäldenärens egendom och att yrka på dess ställande

under särskild förvaltning. Genom förslaget öppnades således en ny

självständig form av fastighetsexekution.

Rörande syftet med den ifrågasatta lagstiftningen anförde krigsberedskapskommissionen

bland annat:

»Den översikt över Tysklands och Österrikes i stort sett inbördes likartade

lagbestämmelser i ämnet, som av kommissionen på annat ställe lämnas, utvisar,

att desamma skilja sig från vår främst i fråga om förutsättningarna för tvångsförvaltning.

Olikheten i förutsättningar är betingad därav, att tvångsförvaltningsinstitutet

i nämnda länder bildar en fullt självständig form av exekution vid sidan

av den, som består i tvångsförsäljning. Lika väl som en borgenär kan yrka försäljning

av gäldenärens fastighet för att ur köpeskillingen erhålla gottgörelse för

sin fordran, lika väl kan han begära att fastigheten, utan att äganderätten berövas

gäldenären, ställes under särskild förvaltning i ändamål att allenast avkastningen

användes till borgenärens förnöjande.

Jämväl i norsk och i viss utsträckning i dansk rättspraxis har utbildats ett

exekutivt förfarande, enligt vilket en gäldenärs fastighet kan utan föregående försök

till exekution på annat sätt för en eller flera borgenärers räkning förvaltas i

syfte att avkastningen må användas för nyssnämnda ändamål.

Enligt vår lag har borgenären däremot icke redan från början denna valrätt.

Först sedan utbud å exekutiv auktion ägt rum utan att försäljning kommit

till stämd, kan tvångsförvaltning tillgripas. Denna utgör alltså enligt svensk rätt

visserligen en särskild form av exekution men endast en subsidiär sådan.

Bestämmelserna om tvångsförvaltning infördes hos oss genom 1912 års lagstiftning

om exekution i fast egendom såsom ett komplement till de nya stadganden

om exekutiv auktion, som nämnda lagstiftning innehåller. Genom föreskriften

om fastställande av ett lägsta bud, under vilket fastigheten icke får försäljas, begränsades

borgenärens möjlighet att genom försäljning av fastigheten bereda sig

betalning ur densamma. Man ansåg sig då böra skapa en utväg för borgenären

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3

att komma till sin rätt, när auktionen misslyckades. I sådant syfte upptogos i

utsökningslagen, 7 kap., stadgande!! om tvångsförvaltning.

Uppenbart är, framhåller lagberedningen i sina motiv, att under kristider

med tillfälligtvis låga fastighetsvärden det kan för borgenären stå alldeles klart,

att en realisation av gäldenärens fastighet skulle visa sig vara för borgenären utan

nytta, medan det vore möjligt, att avkastningen, om den undandrages ägarens rådighet,

lämnade en behållning, som kunde användas till gäldande av borgenärens

fordran. Riktigheten härav torde icke kunna förnekas. Emellertid måste det just

i dylika kristider innebära en avsevärd olägenhet, att tvångsförvaltning icke får

tillgripas direkt såsom eu självständig form av exekution utan först såsom surrogat

efter en misslyckad auktion.

En bidragande orsak till att tvångsförvaltningen, på sätt nu nämnts, i 1912

års lagstiftning ställts i andra planet, torde hava legat däri, att man misströstat

om den praktiska möjligheten att i vårt land i någon större utsträckning genomföra

en sådan förvaltning av jordbruksfastigheter, detta därför att hos oss, i motsats

till vad förhållandet är i vissa främmande rättssystem, de inventarier, som erfordras

för en fastighets skötsel icke räknas såsom utgörande tillbehör till fastigheten.

Det låter sig då icke göra att förordna syssloman att förvalta en jordbruksegendom,

om icke nödiga inventarier stå till hans förfogande. Utan sådana kan

han helt enkelt icke besörja förvaltningen. A andra sidan får man ej förbise, att

tvångsförvaltningen, på sätt kommissionen tidigare framhållit, kan, rätt anordnad,

erhålla en mycket stor betydelse beträffande stadsfastigheter. Vidare kan även

utan hinder av nyssberörda, hos oss utbildade uppfattning av begreppet fast egendom

tvångsförvaltning av jordbruksfastighet med framgång drivas, därest egendomen

är utarrenderad. Tvångsförvaltning kan ock vara ett lämpligt medel att förhindra

vissa åtgärder från gäldenärens sida, som äro ägnade att minska egendomens

värde, t. ex. i fråga om skogsegendomar.

Syftet med det nu framlagda förslaget har varit att anordna ifrågavarande

rättsinstitut såsom en med tvångsförsäljning jämställd art av exekution och att

giva närmare anvisningar, huru förvaltningen bör anordnas för att bliva så effektiv

som möjligt.

Innan de särskilda delarna av förslaget upptagas till behandling, skola här

vidröras ytterligare ett par spörsmål av mera principiell innebörd.

Det skulle kunna ifrågasättas, att den rätt att omedelbart skrida till tvångsförvaltning,

som förslaget erbjuder, borde begränsas till att gälla sådana borgenärer,

som för sina fordringar hava inteckning i den fastighet, varom fråga är.

Redan nu medför ju inteckning i fråga om framtvingande av exekution en viss

företrädesrätt, därest borgenären vill hålla sig allenast till fastigheten. Något praktiskt

behov att bereda andra borgenärer än innehavare av intecknade fordringar

lättad utväg att förskaffa sig betalning ur fastighetens avkastning kan väl ej heller

sägas vara för handen. Emellertid torde tillräckliga skäl näppeligen föreligga för

en dylik, ur systematisk synpunkt mindre tilltalande inskränkning. Det naturligaste

synes vara att icke utesluta ointecknade fordringar, om det också kan förväntas,

att institutets användning med avseende å sådana fordringar ej kommer att bliva

synnerligen stor.

Med hänsyn till tvångsförvaltningsinstitutets nya ställning inom utsökningsväsendet

skulle det kunna ifrågasättas att åt detsamma bereda en i processuellt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utlåtanden.

Departements

chefen.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

avseende från ufcsökningen i övrigt helt fristående karaktär. Att så ej skett i förslaget,

har sin grund i följande skäl. För rätten att anordna tvångsförvaltning

måste naturligen uppställas vissa villkor i fråga om beskaffenheten av sökandens

fordran, och regler måste givas om den inbördes ordningen mellan denna fordran

och övriga borgenärers anspråk. I sistnämnda avseende lärer det vara nödigt att

anknyta till de redan befintliga reglerna för fordringskonkurrensen, enligt vilka förmånsrätten

beror av inteckning respektive utmätning, där den ej ändå enligt lag

äger rum. Och vad de antydda villkoren beträffar, måste desamma givetvis prövas

i en viss procedur, vilken väl komme att nära sammanfalla med vad som nu gäller ''

om exekution i och för egendomens försäljning. Härtill kommer, att det synts

lämpligt bereda borgenären vidsträckt möjlighet att övergå från en redan påbörjad

tvångsförvaltning till tvångsförsäljning och tvärtom, vadan förutsättningarna för

båda exekutionssätten lämpligen böra vara desamma. Med hänsyn till vad sålunda

anförts, har man i förslaget såsom villkor för tvångsförvaltning uppställt, att utmätning

skall hava skett för borgenärens fordran eller att fordringen i lagsökningsväg

fastställts till betalning ur egendomen.»

Över de uppgjorda författningsförslagen — vilka ej blott innebära,

att institutet tvångsförvaltning ryckes fram såsom ett med tvångsförsäljning

sidoordnat led i fastighetsexekutionen utan ock innefatta vissa

detaljförändringar rörande själva förvaltningens anordnande — hava

yttranden infordrats från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser

och överexekutorer. Av nämnda myndigheter hava sex länsstyrelser

och tio överexekutorer avstyrkt eller ställt sig avvisande till förslagen,

varemot övriga länsstyrelser, däribland överståthållarämbetet,

samt ett sextiotal andra överexekutorer antingen förklarat sig icke hava

något att erinra mot desamma eller ock tillstyrkt dem. Bland de myndigheter,

som avstyrkt, hava emellertid tre medgivit, att den föreslagna ordningen

åtminstone i undantagsfall kunde vara till gagn. Huvudinvändningen

mot förslagen har varit, att tvångsförvaltningsinstitutet redan enligt den

nu gällande ordningen varit så föga prövat, att anledning att utvidga

detsamma saknades.

Vid ärendets remiss till lagrådet den 5 mars 1920 anförde föredragande

departementschefen bland annat följande:

»Läget på fastighetsmarknaden kännetecknas för närvarande i stort

sett av en högkonjunktur, så till vida som fastighetsvärdena under de

senaste åren varit i ständigt stigande. Denna företeelse har såvitt angår

fastigheter, vilkas huvudsakliga värde består i därå uppförda byggnader,

uppenbarligen närmast varit föranledd av den utomordentliga

stegring i priset på byggnadsmaterialier och arbetskraft, som under

sista tiden ägt rum och vilken i förening med oron på arbetsmarknaden

förlamat byggnadsverksamheten och därmed orsakat en i förhållande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33. * å

till den ökade efterfrågan minskad tillgång å särskilt till bostäder avsedda

byggnader. Erfarenheten lär emellertid, att högkonjunktur avlöses

av lågkonjunktur i ständig växling. Uppkommer en fastighetskris med

sjunkande värden, kan lätt inträffa, att de, som förvärvat sina fastigheter

för jämförelsevis högt pris, nödgas låta dem gå till exekutiv försäljning,

därvid de kanske komma att avyttras till ett lågt. Innehavare av inteckningar,

särskilt sådana med svagare förmånsrätt, vilka förut under krisen

måhända i ett stort antal fall ej kunnat erhålla sin betingade ränta, nödgas,

när fastigheterna gå till försäljning, se sina inteckningar falla utom lägsta

buden och gå förlorade även till kapital. Många dylika borgenärer

torde vara att hänföra till den kategori av personer, som lyckats hopspara

ett mindre penningebelopp för sin ålderdom samt nödgats lör

den relativt höga räntesatsens skull hålla till godo med den ringa säkerhet,

högt belägna inteckningar erbjuda, och som således nu dyrt få

umgälla vad som dock icke kan läggas dem till last såsom bristande

förutseende. Uppenbarligen vore det ofta i angivna fall fördelaktigare

för en inteckningshavarc, om försäljning av fastigheten kunde undvikas

eller åtminstone någon tid uppskjutas och i stället försök göras att

bringa upp fastighetens avkastning, så att den räckte till täckande

av hans räntefordran. Enligt gällande rätt kan ju visserligen fast

egendom på exekutiv väg ställas under förvaltning, men först sedan

utbud å auktion skett utan att försäljning dock kommit till stånd. Inteckningshavarna,

särskilt de svagare, måste således först riskera att

deras inteckningar gå förlorade till kapitalet, innan de kunna vänta

någon nytta av en tvångsförvaltning. En ändring i detta förhållande

av den innebörd, att en borgenär redan från början äger välja mellan

att begära försäljning av gäldenärens egendom eller yrka på dess ställande

under särskild förvaltning skulle komma särskilt inteckningshavare till

godo, men även andra borgenärer, nämligen i de fall, då den fasta

egendomen, såsom utgörande gäldenärens huvudsakliga tillgång, måst

för deras fordran utmätas.

Även under normala tider kan det vara av visst gagn för en utsökningsborgenär

att få välja mellan de båda exekutionslormerna försäljning

och förvaltning, särskilt om anledningen till den låga räntabiliteten

hos den fastighet, som är föremål för exekutionen, främst

ligger i gäldenärens oförmåga att handhava skötseln av densamma.

Och ofta vore det ju en uppenbar fördel för gäldenären, om äganderätten

till hans fastighet ej nödvändigt behöver under exekutionen fråntagas

honom.

Jag erinrar i detta sammanhang om det av Eders Kungl. Maj:t

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 * Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

till detta års riksdag framlagda förslaget till ackordsförhandling utan

konkurs, vari samma tanke, att förekomma att gäldenären berövas

äganderätten till sin egendom, kommer till uttryck.

Beträffande den i åtskilliga utlåtanden framkomna invändningen

mot lagförslaget, att tvångsförvaltningsinstitut enligt gällande rätt hittills

vunnit ringa användning, så torde detta förhållande hava berott på den

sekundära plats institutet i gällande rätt erhållit. Naturligen delar jag

den åsikt, som vissa myndigheter, i likhet med kommissionen själv, uttalat,

att tvångsförvaltning endast sällan kan komma till användning beträffande

andra fastigheter än bostadsfastigheter. De fördelar man, enligt vad

jag förut framhållit, skulle kunna ur fastighetskreditens synpunkt vinna

i de fall, då tvångsförvaltning skulle kunna användas, synas mig emellertid

motivera en lagstiftning. Jag ansluter mig sålunda i princip till

kommissionens förslag.»

Medan för närvarande tvångsförvaltning av fast egendom kan

komma att äga rum allenast om vid exekutiv auktion någon försäljning

av fastigheten ej kommit till stånd, har, såsom av den förestående översikten

framgår, tvångsförvaltning enligt det nu föreliggande förslaget

anordnats såsom en med tvångsförsäljningen likvärdig form för exekution.

Utmätningsborgenären äger enligt detsamma redan från början

valrätt med avseende å de nämnda båda exekutionsformerna. Finner

han det vara att föredraga, att fastigheten ställes under borgenärernas

förvaltning, eller står det klart, att någon försäljning ej kan bringas till

stånd, kan sådan förvaltning omedelbart anordnas. Borgenären behöver

alltså ej, såsom för närvarande, först låta fastigheten resultatlöst utbjudas

å auktion, för vilket fall dessutom skall, förutom övriga förrättningskostnader,

gäldas halva beloppet av den auktionsprovision, som skolat

utgå, om fastigheten blivit såld, utan han äger genast göra framställning

om den utmätta fastighetens ställande under tvångsförvaltning.

Att den föreslagna anordningen av tvångsförvaltningsinstitutet i

och för sig är att föredraga framför den nu gällande synes otvivelaktigt.

Å andra sidan är emellertid att antaga, att den praktiska användningen

av hela institutet hädanefter liksom hittills under normala

förhållanden lärer bliva skäligen ringa. För borgenär, som anser sig hava

goda utsikter att vid fastighetens försäljning få betäckning för sin

fordran, skall det regelmässigt falla sig naturligast att anlita d,enna utväg.

Ligger åter fordringen sämre till, äro även hans utsikter att genom

tvångsförvaltning vinna förnöjelse merendels icke så stora. Den influtna

avkastningen kan nämligen befaras komma att helt åtgå till gäl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 83. _ 7

elände av bättre prioriterade inteckningsräntor. Å andra sidan står ju

sökanden risken att få betala förvaltningskostnaderna.

Vid tider av ekonomisk depression torde saken emellertid gestalta

sig i viss mån annorlunda. Om under en lågkonjunktur med sjunkande

värden eu kris på fastighetsmarknaden uppkommer, blir följden härav i

allmänhet, att fastigheter i större eller mindre- omfattning måste säljas

exekutivt, därvid en försäljning till underpris ofta kommer till stånd.

Vådorna härav ligga i öppen dag och hava även av föredragande departementschefen

påvisats. Att det för sådana fall ur såväl fastighetsägarens-gäldenärens

som borgenärernas synpunkt är ett önskemål av

vikt att undvika en dylik försäljning och i stället få fastigheten satt

under tvångsförvaltning, synes utskottet uppenbart.

I fråga om jordbruksfastigheter torde visserligen, på sätt av såväl

krigsberedskapskommissionen som departementschefen påpekats, det nya

tvångsförvaltningsinstitutet ej få större användning. Detta beror närmast

därpå, att enligt svensk rätt de inventarier, som erfordras för en

fastighets skötsel, icke räknas såsom tillbehör till fastigheten. Den

praktiska följden av detta förhållande blir, att i allmänhet syssloman

ej kan förordnas att förvalta egendomen, med mindre nödiga inventarier

ställas till hans förfogande.

Vad angår bostadsfastigheter torde däremot institutet, särskilt i

fråga om fastigheterna i städerna, under depressionstider kunna å fastighetsmarknaden

verka såsom eu säkerhetsanordning mot brådstörtade

fastighetsförsäljniDgar. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra i

princip förorda det nu framlagda förslaget. Vid granskning av lagförslagets

olika bestämmelser har utskottet emellertid föranlåtits till nedan

nämnda ändringsförslag.

28 §.

Såsom ovan nämnts, är tvångsförvaltningsinstitutet enligt det föreliggande

förslaget avsett att bliva en med den exekutiva försäljningen

likvärdig exekutionsform. Utmätningsborgenären skall redan från början

äga påkalla tvångsförvaltning. Med den avfattning 28 § i förslaget

erhållit har åvägabragts även en rent formell likställighet mellan de

båda exekutionsform erna. Det förordnande, som av överexekutor, då

fordringen fastställes till betalning ur egendomen, meddelas, skall nämligen

enligt paragrafen innehålla, att egendomen må utan föregående

utmätning säljas eller ock sättas under tvångsförvaltning. Förordnandet

skall alltså städse angiva de båda enligt förslaget förekommande

opaginerad Kontrollera mot PDF

''8 Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

exekution sform erna: försäljning eller tvångsförvaltning. (Jfr krigsberedskapskommissionens

betänkande s. 134 not 1.)

Med den principiella likställighet de båda exekutionsformerna enligt

förslaget erhållit är det visserligen rent formellt sett motiverat, att

denna likställighet jämväl kommer till uttryck i det förordnande, överexekutor

jämlikt 28 § -meddelar. Då det emellertid, på sätt utskottet

här ovan utvecklat, lärer kunna antagas, att det nya tvångsförvaltningsinstitutet

skall erhålla eu mycket begränsad användning, synes det mindre

lämpligt, att överexekutor det oaktat städse måste i förordnandet utsäga,

att egendomen får sättas under tvångsförvaltning. Eu jämkning

i denna punkt synes för övrigt stå i god överensstämmelse med den

tekniska läggning, förslaget erhållit. Själva huvudstadgandet angående

tvångsförvaltning, vilket återfinnes i 169 §, har nämligen fått en plats

och en utformning, som närmast låter denna exekutionsform få eu i

förhållande till tvångsförsäljningen sekundär ställning. Då dessutom

stadgandet i sistnämnda paragraf just innehåller, att förordnande om

försäljning enligt 28 § medför en rätt för borgenären att, där han så

önskar, i stället för att påkalla verkställighet av försäljningsförordnandet

påyrka tvångsförvaltning, synes man i 28 § lämpligen kunna inskränka

sig till en erinran om detta förhållande. Någon olikhet i sak innebär

alltså den föreslagna ändringen icke. Sedan förordnande meddelats om

egendomens försäljning, kan borgenären, även enligt utskottets förslag,

redan från början få den utmätta egendomen satt under tvångsförvaltning.

Som en följd av berörda av utskottet föreslagna ändring av 28 §

hava vissa jämkningar företagits i de framlagda förslagen om ändrad

lydelse av 51 och 87 §§ utsökningslagen samt övergångsbestämmelsen till

nämnda lag, ävensom av 2 kap. 32 § nya jordabalken, 38 § förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom och 18 § lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt, varjämte

88 § utsökningslagen ansetts böra bibehållas i sin nuvarande lydelse.

86 §.

Enligt 86 § 2 mom. i dess nuvarande lydelse har borgenären i

fall, då överexekutor jämlikt 28 § förordnat om fastighetens försäljning,

att inom två månader efter det överexekutors utslag vunnit laga kraft

begära verkställighet därav. Nämnda bestämmelse har enligt förslaget

gjorts tillämplig även med avseende å tvångsförvaltning. Då tvångsförvaltning

emellertid kan äskas även innan försäljningsförordnandet

vunnit laga kraft, bör ordet »inom» lämpligen utbytas mot »sist».

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

9

98 §•

Det i paragrafen använda uttrycket »där borgenären begärt förordnande

enligt 28 §» torde ej vara fullt exakt. Borgenären skall nämligen

i det i paragrafen avsedda fall ej blott hava begärt förordnande

enligt 28 § utan även erhållit sådant och äskat verkställighet därav.

Utskottet liar i enlighet härmed föreslagit en omredigering av omförmälda

uttryck.

165 §.

Om utmätning av fast egendom skett, skall enligt 165 § utsökningslagen

utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de åtgärder,

som på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej må genom

hans vållande fördröjas i fråga om fast egendom å landet över fyra

månader och i stad över tre månader från mottagandet av de handlingar,

som omförmälas i 54 och 56 §§ utsökningslagen (dom eller utslag,

skriftligt fordringsbevis m. m.). Ehuru stadgandet direkt avser allenast

ett åläggande för utmätningsmannen, måste detsamma — vid det förhållande

att i stad, såvitt av utsökningslagens eget innehåll framgår,

överexekutor undantagslöst är den, som förrättar exekutiv auktion å

fastighet — anses äga tillämpning ej blott då försäljningen skall verkställas

av utmätningsmannen, utan även då den förrättas av överexekutor.

Åven överexekutor är förty pliktig att, i vad på honom ankommer, se

till att fastighetsauktionen hålles inom ovan angivna tid.

I följd av tvångsförvaltningens ändrade ställning såsom exekutionsmedel

enligt det nu föreliggande förslaget har i förevarande paragraf

ansetts böra stadgas en viss tid (tio veckor å landet och sex veckor i

stad), inom vilken det åligger vederbörande myndighet att tillse, att

‘tvångsförvaltning påbörjas. Då därjämte begäran om tvångsförvaltning

enligt förslaget alltid kommer att avgöras av överexekutor, har lagrummet

gjorts direkt tillämpligt även på nämnda myndighet.

Vid förslagets granskning i lagrådet yttrade två av de tre ledamöter

av lagrådet, som deltogo i granskningen, att de tidsfrister, som

i förslaget lämnades överexekutor för anordnande av tvångsförvaltning,

såsom regel syntes allt för långa. Sådan borde uppenbarligen komma

till stånd snarast möjligt efter därom framställd begäran. Borgenären

riskerade eljest att nödgas provisoriskt tillgripa förordnande enligt den

föreslagna 81 § för att få sin rätt tillbörligt tillgodosedd, vilket uppenbarligen

vore oegentligt. Då med hänsyn till ett eller annat möjligen

förekommande undantagsfall, där förberedande åtgärder kunde taga

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 24 käft. (Nr 33.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

någon tid av betydelse, tidrymden ej heller kunde i lagen begränsas

allt för snävt, syntes lämpligast att utesluta varje bestämmelse därom.

Beträffande förslaget att göra ifrågavarande paragraf direkt tillämplig

även å överexekutor framhöllo samma ledamöter av lagrådet, att det

lika litet som för närvarande torde framdeles erfordras någon direkt

anmaning till överexekutor att iakttaga skyndsamhet vid utmätningsärendets

handläggning vare sig det gällde försäljning eller tvångsförvaltning.

Och det ankomme på överexekutor att tillse, att utmätningsmannen

ej gjorde sig skyldig till dröjsmål. Den nödiga maximibegränsningen

innehölles i 178 §. .Ändringsförslaget syntes alltså enligt nämnda

ledamöter av lagrådet kunna förfalla.

Beträffande överexekutor finnas i utsökningslagen för närvarande

några föreskrifter ej givna med avseende å de tider, inom vilka överexekutors

åligganden enligt nämnda lag böra vara fullgjorda. Undantag

härifrån bildar allenast förevarande bestämmelse i 165 §, vilken, såsom

ovan nämnts, måste anses tillämplig jämväl å överexekutor, ehuru detta

ej uttryckligen i paragrafen utsäges. Anledning att, med hänsyn till

det nya tvångsförvaltningsinstitutets införande, göra en avvikelse från

angivna regel synes enligt utskottets mening så mycket mindre föreligga

som, på sätt inom lagrådet framhållits, de föreslagna tidsfristerna

såsom regel äro allt för långa. Och det kunde måhända vara att befara

att förekomsten av dessa tidsbestämmelser rent av komme att verka

därhän, att tvångsförvaltning understundom komme till stånd på eu

senare tidpunkt än utan sådana bestämmelser skulle bliva förhållandet.

Utskottet, som alltså anser någon ändring av ifrågavarande paragraf i

förevarande hänseende ej böra förekomma, är förvissat om, att tvångsförvaltning,

i vad på överexekutor ankommer, i allmänhet skall komma

till stånd inom väsentligt kortare tider än de i förslaget angivna.

Förevarande lagrum har enligt förslaget gjorts direkt tillämpligt

ej blott å överexekutor utan även å »annan förrättningsman». Därmed

torde avses sådan förrättningsman, som enligt 3 § 2 stycket jämfört med

90, 98 och 141 §§ utsökningslagen av överexekutor särskilt förordnas för

hållande av auktion å utmätt egendom eller fördelning av köpeskilling.

I berörda stycke av 3 § utsökningslagen finnes emellertid föreskrivet, att

vad i utsökningslagen sägs med avseende å utmätningsman skall i fråga

om uppdrag, för vilket sådan särskild förrättningsman blivit förordnad, i

stället tillämpas å denne. Vid sådant förhållande synes någon anledning att i

förevarande paragraf särskilt omnämna dylik förrättningsman icke föreligga.

Utskottet anser av nu anförda skäl, att förevarande paragraf bör

bibehållas i sin nuvarande lydelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, med anmälan

att utskottet framdeles skall avgiva utlåtande över propositionen, såvitt

den avser det under 6) här ovan upptagna förslaget till lag om ändrad

lydelse av 5 och 35 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m., i övrigt hemställa,

att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag ej kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande:

l:o) Lag

om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i utsökningslagen

skola, vissa paragrafer i nedan angivna delar, hava följande ändrade

lydelse:

Kungl. Maj ds förslag:

28 §.

Äro — — — utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt

betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning

ur egéndomen, förordne överexekutor

tillika, att egendomen må

utan föregående utmätning säljas i

den ordning, som om utmätt fast

egendom stadgas, eller ock sättas

under tvångsförvaltning enligt vad i

7 kap. sägs; och vare det så ansett,

som hade egendomen blivit utmätt.

Utskottets förslag:

28 §.

Äro — — — utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt

betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning

ur egendomen, förordne överexekutor

tillika att egendomen må

utan föregående utmätning säljas i

den ordning, som om utmätt fast

egendom stadgas; och vare det så

ansett, som- hade egendomen blivit

utmätt. Hurusom egendomen på

borgenärens äskande må sättas under

tvångsförvaltning, därom stadgas i

7 kap.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

39 §.

År — — — sagt. Visar efter utmätning gäldenären, att nedsättning

skett, och gäldar han tillika kostnaden för utmätningen och godsets

vård ävensom, där tvångsförvaltning kommit till stånd, förvaltningskostnaden

i den mån densamma ej gnidits av fastighetens avkastning, gånge

utmätningen åter, där så ske kan.

Vad — — — föreskrivet.

Huru — — — stadgat.

40 §.

Vad — — — försäljning.

Utmätt — — — stadgas.

Fäst egendom, som efter 39 § är utmätt, må sättas under tvångsförvaltning

ändå att domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hos

vilken talan mot domen är anhängig, annorlunda förordnar; dock äge

borgenär ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller

borgen.

50 §.

Ändras eller upphäves dom, varå utmätning, kvarstad eller annan

verkställighet följt, gånge, ändå att klagan över senare beslutet föres,

verkställigheten åter, där så ske kan; och fylle den, som verkställigheten

sökt, all skada; vare ock den, som något lyfta eller tillträda fått,

pliktig att det genast med dess ränta eller avkomst till sökandens vederpart

återställa. Äro penningar lyftade, gälde ränta därå efter sex för

hundrade om året från lyftningsdagen.

51 §.

Om — — — fall.

Har överexekutor i fråga om fast

egendom meddelat förordnande, som

i 28 § sägs, må egendömen ej försäljas,

förr än laga kraft å utslaget

kommit. Utan hinder av att ändring

i utslaget sökes, må egendomen

sättas under tvångsförvaltning, där ej

51 §.

Om — — — fall.

Har överexekutor i fråga om fast

egendom meddelat förordnande, som

i 28 § sägs, må ej försäljning äga

rum, förr än laga kraft å utslaget

kommit. Har jämlikt 169 § äskats, att

egendomen skall sättas under tvångsförvaltning,

må sådan verkställighet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

13

Kungl. Maj.ts förslag -.

hovrätten, sedan ändringssökandot

där anmälts, annorlunda förordnar;

dock gälle om borgenärs rätt att

lyfta behållningen vad i 40 § tredje

stycket för där omförmält fall sägs.

Utskottets förslag:

ske, utan hinder av att ändring i

utslaget sökes, där ej hovrätten, sedan

ändringssökandet där anmälts, annorlunda

förordnar; dock gälle om

borgenärs rätt att lyfta behållningen

vad i 40 § tredje stycket för där

omförmält fall sägvs.

79 §.

Utmätes — — — värderade.

Finnes — — — station.

Vad nu är sagt gälle ock, där överexekutor i fråga om fast egendom

meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller där sådan egendom

skall säljas på begäran av borgenärer jämlikt 70 § konkurslagen. Finnes

å egendom, i fråga om vilken överexekutor meddelat förordnande på

sätt nyss nämnts, elektrisk understation, som hör till egendomen, åligge

utmätningsmannen att därom ofördröjligen göra anmälan hos överexekutor.

År egendomen intecknad gemensamt med annan egendom och

finnes för någon av egendomarna icke uppskattning till allmän bevillning,

skall värdering ske jämväl av den eller de andra egendomarna;

skolande om förrättningen • ägarna underrättas på sätt i 60 § stadgas.

80 §.

Fast egendom, som blivit utmätt, skall utbjudas till försäljning i

den ordning 5 kap. stadgar, där ej borgenären begär tvångsförvaltning

av densamma på sätt i 7 kap. sägs.

81 §.

Då utmätning av fast egendom skett och egendomen ej är satt

under tvångsförvaltning, skall, där borgenären det yrkar, avrad, hyra,

eller ränta, som av egendomen faller till dess den varder såld och av

köparen tillträdd, uppbäras av utmätningsmannen eller av syssloman,

som av honom förordnas; och kungöre utmätningsmannen utan dröjsmål

den, vilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgiva något

till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen. Har överexekutor

i fråga om fast egendom meddelat förordnande, som i 28 § sägs, och

är egendomen ej satt under tvångsförvaltning; då skall överexekutor,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

där borgenären det yrkar, tillsätta syssloman, som avkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagt.

År fara, att egendomen av ägaren genom vanvård eller annorledes

i större mån försämras, äge överexekutor, där borgenären det påstår,

förordna syssloman att egendomen om bänder taga och förvalta; dock

vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som för

egendomens förvaltning kan vara nödig.

Har syssloman blivit jämlikt första eller andra stycket förordnad och

skall egendomen säljas, åligger det sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskilt sammanträde skall hållasT

före det sammanträde redovisa avrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och av honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han jämlikt första stycket uppburit sådan avkastning och

icke själv skall förrätta auktionen. Utgår avrad, ränta eller hyra i varor,

skall utmätningsmannen föranstalta om deras försäljning på sätt i 90 §

stadgas och redovisa därför influtna medel efter ty nu är sagt; skolande

i sådant fall syssloman hålla de av honom uppburna varor utmätningsmannen

tillhanda. För medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning

lämnas före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen skall

äga rum.

Varder egendomen ställd under tvångsförvaltning, skall förordnande,

som enligt vad ovan är sagt blivit för syssloman meddelat, anses

förfallet. Redovisning ''för avkastning, som uppburits av sysslomannen

eller av utmätningsman, skall i ty fall inom tid, som av överexekutor

bestämmes, avgivas till den, som enligt 170 § förordnats att omhänderhava

tvångsförvaltningen.

85 §.

Då — — — tillkänna.

Då — — — skett.

Utmätes — —- — erfordras.

Myndighet, vilken meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller

hos vilken enligt 70 eller 71 § konkurslagen äskats, att fastighet eller

intecknat fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pliktig att därom

insända bevis efter ty nyss är sagt.

Sker utmätning av elektrisk understation eller ledning, vare utmätningsmannen

skyldig att genast till kommerskollegium insända bevis

om utmätningen. Har myndighet i fråga om fast egendom, till vilken

hör elektrisk understation, meddelat förordnande, som i 28 § sägs, eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

första lagutskottets utlåtande Nr Hd.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

har enligt 70 § konkurslagen hos myndighet äskats, att sådan egendom

må utmätningsvis säljas, åligger myndigheten att, så snart ske kan,

därom insända bevis till kommerskollegium.

86 §.

Har--— åter.

Har i fall, då överexekutor i

fråga om fast egendom meddelat

förordnande, som i 28 § sägs, borgenären

icke inom två månader efter

det överexekutors utslag vunnit laga

kraft, antingen med företeende av

bevis därom samt av den handling

i huvudskrift, på grund varav betalning

blivit sökt, begärt försäljning

av egendomen eller ock äskat tvångsförvaltning,

vare förordnandet utan

verkan. Lag samma vare, där borgenären

begärt sådan verkställighet,

som nu sagts, men därefter lämnat

gäldenären anstånd, som fortfar när

sex månader förflutit från det verkställigheten

begärdes.

87 §.

År fast egendom utmätt och har

någon fordran, varför egendomen

på grund av inteckning eller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller

ock nyttjanderätt till egendomen eller

rätt till servitut, till elektrisk kraft

eller till avkomst eller annan förmån,

äge sådan rättsägare, där hans rätt

kan vara beroende av försäljning

eller tvångsförvaltning av egendomen,

mot det att han till utmätningsmannen

eller överexekutor, om ärendet

där är anhängigt, erlägger fordringsbeloppet

jämte kostnad, varför

86 §.

Har — — — åter.

Har i fall, då överexekutor i

fråga om fast egendom meddelat

förordnande, som i 28 § sägs, borgenären

icke sist två månader efter

det överexekutors utslag vunnit

laga kraft, antingen med företeende

av bevis därom samt av den handling

i huvudskrift, på grund varav

betalning blivit sökt, begärt försäljning

av egendomen eller ock äskat

tvångsförvaltning, vare förordnandet

utan verkan. Lag samma vare, där

borgenären begärt sådan verkställighet,

som nu sagts, men därefter

lämnat gäldenären anstånd, som fortfar

när sex månader förflutit från

det verkställigheten begärdes.

87 §.

År fast egendom utmätt och har

någon fordran, varför egendomen

på grund av inteckning eller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller

ock nyttjanderätt till egendomen eller

rätt till servitut, till elektrisk kraft

eller till avkomst eller annan förmån,

äge sådan rättsägare, där hans rätt

kan vara beroende av försäljning

av egendomen, mot det att han till

utmätningsmannen eller överexekutor,

om ärendet där är anhängigt,

erlägger fodringsbeloppet jämte

kostnad, varför utmätningssökanden

s. 16 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

16

Kungl. Maj:ts förslag:

utmätningssökanden ansvarar, göra

gällande den rätt, som tillkom denne;

dock att, där utmätning skett för

allenast del av fordran, varför egendomen

på grund av inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,

utmätningssökanden för sin återstående

fordran äger företräde.

88 §.

Har utmätning av fast egendom

upphävts eller fråga om försäljning

eller tvångsförvaltning av sådan egendom

eljest förfallit, åligger det utmätningsmannen

eller överexekutor,

om ärendet där är anhängigt, att

därom genast göra anmälan å landet

hos domaren och i stad hos rätten.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma,

om auktion å fast egendom

skall hållas å landskans!iet eller å

tingsställe i orten. Uppgiver gäldenären

annat ställe i orten, må ock

auktionen där hållas, om överexekutor

prövar stället lämpligt. Har

ej gäldenär vid utmätningen eller,

där borgenären begärt förordnande

enligt 28 §, hos överexekutor före

målets avgörande uppgivit auktionsställe,

eller äro flere, som äga auktionsställe

nämna, och kunna de ej

därom sig förena, bestämme överexekutor,

var auktionen skall hållas.

Skall auktionen hållas på annat

ställe än landskansliet, varde den

förrättad av den, som överexekutor

Utskottets förslag:

ansvarar, göra gällande den rätt,

som tillkom denne; dock att, där

utmätning skett för allenast del av

fordran, varför egendomen på grund

av inteckning eller enligt 11 kap.

2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden

för sin återstående fordran

äger företräde.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma,

om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å

tingsställe i orten. Uppgiver gäldenären

annat ställe i orten, må ock

auktionen där hållas, om överexekutor

prövar stället lämpligt. Har

ej gäldenär vid utmätningen eller,

där egendomen skall säljas på grund

av förordnande enligt 28 §, hos överexekutor

före målets avgörande uppgivit

auktionsställe, eller äro flere,

som äga auktionsställe nämna, och

kunna de ej därom sig förena, bestämme

överexekutor, var auktionen

skall hållas. Skall auktionen hållas

på annat ställe än landskansliet,

varde den förrättad av den, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj-.ts förslag:

för sådant ändamål till förrättningsman

särskilt förordnar.

I — — — hållas.

Skola — — — landskansliet.

Utskottets förslag:

överexekutor för sådant ändamål till

förrättningsman särskilt förordnar.

I — — — hållas.

Skola — — — landskansliet.

114 §.

År fast egendom avträdd till konkurs, och skall efter ty i 70 §

konkurslagen stadgas på begäran av borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,

vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, varför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är

ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande

av hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktions förrättaren

inom den tid, som i 106 § är föreskriven för anmälan av fordran eller

rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång

för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

133 §.

Köparen — — — uppsäges.

Sedan — — — tid. Ej må å legoavgift, som förfaller till betalning

mer än ett år eller vid hyra mer än sex månader efter det första

gången auktion hölls eller, där egendomen först ställts under tvångsförvaltning,

syssloman enligt 170 § förordnades i det utsökningsmål,

varom fråga är, legotagaren avräkna vad han må bava att fordra av

förre ägaren, ej heller gälle i fråga om sådan avgift betalning, som av

legotagaren erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med

denne träffats; fordran, varav legotagaren blivit innehavare, eller uppgörelse,

som träffats, efter det legotagaren fick kunskap om egendomens

utmätning eller om förordnande, som i 28 § sägs, må ej åberopas mot

köparen.

Vid — — — sagts.

Angående — — — tillämpning.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom

eller har överexekutor i fråga

om sådan egendom meddelat förord
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 24 höft. (Nr 33.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Mai:ts förslag: Utskottets förslag:

nande, som i 28 § sägs, skall överexekutor,

utmätningsman eller annan

förr ältning sman, en var i den mån

ärendet av honom vidare handlägges,

så skyndsamt vidtaga alla de åtgärder,

vilka på honom ankomma, att genom

hans vållande dröjsmål ej må äga

rum med försäljning av egendom å

landet över fyra månader och i stad

över tre månader samt med tvångsf

örvaltnings påbörjande å landet över

tio veckor och i stad över sex veckor

från mottagandet av de i 54 och

56 §§ nämnda handlingar eller i det

fall, som avses i 28 §, från det

borgenärens begäran om dylik verkställighet

jämte erforderliga handlingar

till vederbörande myndighet

inkom.

År å landet fartyg, som i 94 §

sägs, utmätt, skall vad i första stycket

är stadgat angående åtgärder för försäljning

av fast egendom i stad äga

motsvarande tillämpning.

169 §.

Vill borgenär, att fast egendom, som blivit för hans fordran utmätt,

eller i fråga om vilken överexekutor på hans yrkande meddelat

förordnande, som i 28 § sägs, icke skall säljas eller att försäljning

icke omedelbart skall äga rum, utan att egendomens avkastning skall

användas till gäldande av fordringen, äge han äska, att egendomen

sättes under särskild förvaltning, eller där sådan förvaltning redan är

anordnad för annan borgenärs räkning, att densamma framdeles skall

äga rum till gäldande jämväl av hans fordran.

Yrkande om tvångsförvaltning göres hos överexekutor, dock att,

om egendomen utbjudits å auktion, yrkandet framställes hos auktionsförrättaren,

innan förrättningen avslutats. Vid ansökningen foge sökanden

i huvudskrift den handling, på grund av vilken betalning blivit

sökt, där densamma ej förvaras hos överexekutor eller finnes hos ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

mätningsmannen, i vilket senare fall den av överexekutor från utmätningsmannen

infordras. Överexekutor införskaffe tillika protokoll över

utmätningen, övriga i 79 § omförmälda handlingar samt borgenärsförteckning

eller, där sådan ej tinnes upprättad, gravationsbevis, i den

mån nämnda handlingar ej äro för överexekutor tillgängliga. Göres yrkandet

hos auktionsförrättare, som förordnats jämlikt 98 §, åligge honom

att ofördröjligen göra anmälan därom hos överexekutor och tillika insända

ovan angivna handlingar, i den mån de finnas hos honom.

Där så prövas nödigt, äge överexekutor, innan beslut i ärendet

meddelas, förordna, att sammanträde för behandling av förvaltningen

rörande frågor skall inför överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman

hållas med gäldenären och dem, vilka hava fordran eller

rättighet, som vilar å fastigheten. Om kungörande av sådant sammanträde

samt om kallelser till detsamma gälle vad i 173 § angående där

nämnt sammanträde är stadgat.

Sökanden skall på anfordran av överexekutor förskjuta den för

förvaltningen nödiga kostnaden.

no §.

År tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, begärd, förordne överexekutor

så snart ske kan syssloman att omhändertaga egendomen och

besörja förvaltningen; och varde underrättelse därom införd en gång i

allmänna tidningarna och, där så kan ske, i tidning inom orten.

Vid utseende av syssloman skall överexekutor fästa synnerligt

avseende å den erfarenhet och insikt, som erfordras för förvaltningens

ändamålsenliga bedrivande.

Till syssloman må jämväl utses bolag, förening eller inrättning,

inom vars verksamhet förvaltning av fast egendom faller eller åt vilken

förvaltningen eljest lämpligen må anförtros. På begäran av borgenären

må gäldenären förordnas till syssloman, där överexekutor på grund av

särskilda omständigheter finner så böra ske.

År gäldenären ej syssloman och har han ej annat hemvist än

egendomen att tillgå, anvise sysslomannen honom nödiga rum till bostad;

och må han i dem bo kvar till näst infallande fardag för avträdande

av förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst eller har

från egendomen upplåtits rätt till elektrisk kraft, skall i fråga om rätt

att å arrende eller annan avgift avräkna fordran hos gäldenären eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

åberopa uppgörelse, som träffats med denne, vad i 133 § andra och

tredje styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Har syssloman blivit förordnad, varde av överexekutor förbud att

utgiva avrad, hyra eller ränta av egendomen till annan än sysslomannen

ofördröjligen kungjort den, vilken betalningsskyldigheten åligger.

171 §.

Sysslomannen äge i avseende å förvaltningen befogenhet att vidtaga

alla sådana åtgärder, som erfordras för egendomens ändamålsenliga

nyttjande; ställe sig dock till efterrättelse de anvisningar härutinnan,

som överexekutor må finna skäligt meddela. Utan överexekutors

tillstånd må sysslomannen ej å egendomen avverka skog annorledes än

för egendomens behov, ej heller för längre tid än ett år sluta avtal,

varigenom från egendomen upplåtes nyttjanderätt, rätt till servitut, till

elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån.

Sysslomannen skall för tid, som av överexekutor bestämmes, dock

minst för varje kalenderår, inom en månad från den sålunda bestämda

tidens utgång till överexekutor avgiva redovisning för sin förvaltning.

I redovisningen äge sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arvode för

sitt bestyr.

Överexekutor äge skilja sysslomannen från befattningen, där skäl

därtill äro, och förordna annan i hans ställe, ävensom förelägga sysslomannen

vite för fullgörandet av hans åligganden samt fälla till försutet

vite.

174 §.

Vid — — — stadgar.

Har auktion föregått, varde å fordran, som finnes upptagen i den

för auktionen upprättade borgenärsförteckningen, utdelning beräknad,

ändå att fordringen ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan

vid ett sammanträde jämväl för ett senare.

I — — — stadgat.

177 §.

Hen, som begärt tvångsförvaltning, äge när som helst hos överexekutor

äska, att egendomen utbjudes till försäljning. Har sådant

yrkande gjorts, eller skall egendomen säljas på begäran av annan,

åligge sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen eller, där

jämlikt 102 § särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

avgiva redovisning. För medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning

lämnas före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen

skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätuingssökandens fordran blivit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag

samma vare, där syssloman icke blivit förordnad inom tre månader

från det tvångsförvaltning begärdes, i den mån av borgenären lämnat

anstånd icke utgör hinder för sådant förordnande, eller där ny syssloman

icke blivit förordnad inom samma tid från det företrädaren skilts

från sin befattning eller denna annorledes upphört eller där vid

auktion, som ej lett till egendomens försäljning, borgenären försummat

att före förrättningens avslutande påkalla tvångsförvaltning eller ock

där av överexekutor jämlikt 169 § fjärde stycketv avfordrat förskott ej

inom bestämd tid lämnats.

Har tvångsförvaltning pågått minst ett kalenderår utan att lämna

behållning till täckande av någon del av borgenärens fordran, må överexekutor

på yrkande av annan borgenär eller gäldenären eller på framställning

av sysslomannen förordna, att förvaltningen skall upphöra,

där det genom den i 171 § omförmälda redovisning eller eljest göres

sannolikt, att ej heller under det närmast påföljande kalenderåret skall

uppkomma sådan behållning. Över yrkande eller framställning, som

nu sagts, skola de i 169 § tredje stycket omförmälda borgenärer ävensom,

där framställningen gjorts av annan än gäldenären, denne å sammanträde,

vartill kungörelse och kallelser utgå på sätt i 173 § sägs, varda

hörda, och äge den, som begärt tvångsförvaltningen, där förordnande

meddelas om förvaltningens upphörande, inom eu månad därefter begära

egendomens utbjudande å auktion. Sker det ej eller kommer ej

försäljning till stånd, gånge utmätningen åter, och varde egendomen till

gäldenären återställd.

När egendom, som stått under tvångsförvaltning, återställes till

gäldenären, skall inom en månad därefter redovisning lämnas för förvaltningen

under den tid, som ej omfattas av förut avgiven redovisning.

I fråga om klander av sådan redovisning gälle vad i 176 § är stadgat.

Då tvångsförvaltning upphör av annan anledning än att egendomen

säljes, varde underrättelse därom införd en gång i allmänna tidningarna

så ock, där så kan ske, i tidning inom orten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

181 §.

Överexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom

och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 §

andra stycket sägs.

184 §.

Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta avrad, hyra eller ränta,

som av fast egendom faller, varde, på sätt i 81 § första stycket sägs,

syssloman tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige

kungjort. Den som blivit satt till syssloman skall tillse, att utskyld

eller avgift, som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden

till betalning förfaller, gulden varder.

198 §.

All — — — kostnaden.

Sökes — — — utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes av sökanden. Den, som begär utmätning av fast

egendom eller verkställighet av förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande av förrättningskostnaden.

Åskas jämlikt 70 § konkurslagen försäljning av konkursboets fasta

egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

210 §.

Ej må klagan över utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning eller ställande under tvångsförvaltning,

eller klagan över annan av utmätningsman vidtagen åtgärd verka uppehåll

däri, med mindre överexekutor annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1922.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1922.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj:ts förslag:

Mål, som före nämnda dag äro

anhängiga, skola behandlas enligt

äldre lag; dock att, där ej före

samma dag skett utmätning eller

meddelats förordnande, som i 28 §

sägs, om fast egendoms försäljning,

nya lagen skall lända till efterrättelse.

De i 79, 85, 114 och 198 §§

upptagna ändrade hänvisningar till

konkurslagen skola icke tillämpas

i avseende å egendom, den där

avträtts till konkurs, som skall behandlas

enligt konkurslagen den

18 september 1862. Vad i 13 §

sistnämnda lag stadgas skall icke

utgöra hinder för att på begäran

av intecknings- eller panthavare

tvångsförvaltning, utan att auktion

ägt rum, anordnas å fast egendom,

som avträtts till konkurs, å vilken

samma lag är tillämplig.

Utskottets förslag:

Mål, som före nämnda dag äro

anhängiga, skola behandlas enligt

äldre lag; dock att, där ej före

samma dag skett utmätning eller

meddelats förordnande, som i 28 §

sägs, nya lagen skall lända till efterrättelse.

De i 79, 85, 114 och 198 §§

upptagna ändrade hänvisningar till

konkurslagen skola icke tillämpas

i avseende å egendom, den där

avträtts till konkurs, som skall behandlas

enligt konkurslagen den

18 september 1862. Vad i 13 §

sistnämnda lag stadgas skall icke

utgöra hinder för att på begäran

av intecknings- eller panthavare

tvångsförvaltning, utan att auktion

ägt rum, anordnas å fast egendom,

som avträtts till konkurs, å vilken

samma lag är tillämplig.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 32 § och 3 kap. 20 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola, förstnämnda

lagrum i nedan angivna del, hava följande ändrade lydelse:

2 kap.

32 §. 32 §.

Varder, innan tid för tillträde Varder, innan tid för tillträde

är inne, fastigheten utmätt eller i är inne, fastigheten utmätt eller i

fråga om densamma förordnande fråga om densamma förordnande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj:ts förslag:

meddelat, som i 28 § utsökningslagen

sägs, äge arrendatorn frånträda

avtalet och bekomma ersättning

för skada; uppsäge dock avtalet

inom en månad efter det han

erhöll kunskap om utmätningen eller

förordnandet, eller vare sin rätt därtill

förlustig. Varder utmätningen

upphävd, eller kommer eljest frågan

om fastighetens försäljning eller

tvångsförvaltning att förfalla, må ej

därefter uppsägning ske.

Vad — — — konkurs.

Utskottets förslag:

meddelat, som i 28 § utsökningslagen

sägs, äge arrendatorn frånträda

avtalet och bekomma ersättning

för skada; uppsäge dock avtalet

inom en månad efter det han

erhöll kunskap om utmätningen eller

förordnandet, eller vare sin rätt därtill

förlustig. Varder utmätningen

upphävd, eller kommer eljest frågan

om fastighetens försäljning att förfalla,

må ej därefter uppsägning

ske.

Vad — — — konkurs.

3 kap.

20 §.

Varder, innan tid för tillträde av förhyrd lägenhet är inne, fastigheten

utmätt eller i fråga om densamma förordnande meddelat, som i

28 § utsökningslagen sägs, eller hyresvärden försatt i konkurs, skall

vad i 2 kap. 32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

3:o) Lag

om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 38 §

i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom

skall i nedan angivna del hava

följande ändrade lydelse:

Då fast egendom blivit utmätt

eller i fråga om densamma förordnande

meddelats, som i 28 § utsök
-

Härigenom förordnas, att 38 §

i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom

skall i nedan angivna del hava

följande ändrade lydelse:

Då fast egendom blivit utmätt

eller i fråga om densamma förordnande

meddelats, som i 28 § utsök
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 r>

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj ds förslag:

ningslagen sägs, så ock då jämlikt

70 § konkurslagen äskats försäljning

av konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit,

beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas,

å landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen

upphävts eller att frågan om

försäljning eller tvångsförvaltning av

egendomen eljest förfallit, varde ock

sådant i protokollet antecknat.

Har — — — inkommer.

Utskottets förslag:

ningslagen sägs, så ock då jämlikt

70 § konkurslagen äskats försäljning

av konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit,

beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas,

å landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för intecknmgsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen

upphävts eller att frågan om

försäljning av egendomen eljest förfallit,

varde ock sådant t protokollet

antecknat.

Har — — —. inkommer.

Uenna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så öck i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs, skall i nedan angivna d.elar hava följande ändrade lydelse:

Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, ävensom i det

fall att överexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

överexekutor, evad borgenär gör yrkande, som i 81 § samma lag omförmäles,

eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses, flera

erfarna och sakkunniga män att i egenskap av sådana sysslomän, som

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 24 käft. (Nr 33.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag;

i nyssnämnda paragraf avses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest

finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blivit i laglig ordning såld

eller utmätningen eljest avslutats.

I — — — sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

5:o) Lag

om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt. ,

Härigenom förordnas, att 18 §

i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt

skall i nedan angivna delar hava

följande ändrade lydelse:

Då tomträtt blivit utmätt eller

överexekutor i fråga om sådan rättighet

meddelat förordnande, som i

28 § utsökningslagen sägs, så ock

då vid tomträttshavares konkurs

borgenärerna äskat, att tomträtt,

som hör till konkursboet, skall försäljas

i den ordning, som om utmätt

fast egendom är .stadgad, skall,

sedan bevis härom till rätten eller

domaren inkommit, beviset vid rätten

uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas, i stad å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden och å

landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting. Inkommer anmälan, att

utmätningen upphävts eller att frågan

Härigenom förordnas, att 18 §

i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt

skall i nedan angivna delar hava

följande ändrade lydelse:

Då tomträtt blivit utmätt eller

överexekutor i fråga om sådan rättighet

meddelat förordnande, som i

28 § utsökningslagen sägs, så ock

då vid tomträttshavares konkurs

borgenärerna äskat, att tomträtt,

som hör till konkursboet, skall försäljas

i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, skall,

sedan bevis härom till rätten eller

domaren inkommit, beviset vid rätten

uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas, i stad å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden och å

landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting. Inkommer anmälan,

att utmätningen upphävts eller att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Förda lagutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl. May.ts förslag:

om försäljning eller tvångsförvaltning

av tomträtten eljest förfallit, varde

ock sådant i protokollet antecknat.

Har — — — inkommer.

Utskottets förslag:

frågan om försäljning av tomträtten

eljest förfallit, varde ock sådant i

protokollet antecknat.

Har — — — inkommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Stockholm den 22 april 1921.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Reservation

av herrar greve Spens och Högberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen in. in. a1 i texten