Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med forsla,q Ull lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910. dels ock en i ämnet väckt motion.

1921-04-29 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med forsla,q Ull lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910. dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 115.

I

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med forsla,q

Ull lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen om reglering

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910. dels

ock en i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Alexanderson, Rogberg, Edw.

Larson*, K. G. Westman*, greve Spens, J. T. Larsson*, Carl Johansson*,

Engberg*, Svedberg, Strid. Rehn*. Söderberg, Svensson i Betingetorp* och

Thore*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 25 februari 1921 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 191, vilken behandlats av första lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av i

statsrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 9 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Finner Konungen prästerlig tjänst, om vars bibehållande eller

inrättande framställning blivit gjord, icke vara för själavårdens behöriga

handhavande nödig, må Konungen likväl medgiva, att sådan tjänst

bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre fjärdedelar av

de i omröstningen deltagandes röster beslutat utgöra, vad utöver de i

19 § 2, 3 och 4 mom. omförmälda tillgångar erfordras till bestridande

av den lön, Konungen enligt denna lag bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 26 käft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen

I: 212.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

1 fall varom nu är sagt, må, där så skäligt prövas, det i lönen

för kyrkoherde ingående grundbelopp miilskas med 500 kronor.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft motionen nr 212 i första kammaren av herr IAnder, vari hemställes,

att den kungl. propositionen ej måtte av riksdagen bifallas.

Till stöd för sin motion har motionären anfört följande:

»Vid det löneregleringsarbete, som sedan åtskilliga år pågått

beträffande fastställandet av lönerna för rikets prästerskap, förekommer

beständigt i fråga om varje pastorat en prövning, huruvida i pastoratet

anställda prästerliga krafter kunna anses tillräckliga för de syften

prästerskapet är satt att tjäna, eller huruvida samma krafter kunna helt

eller delvis minskas såsom icke erforderliga. Finner Kungl. Maj:t vid

en dylik prövning prästerlig tjänst ej vara för själavårdens behöriga

handhavande nödig, indrages tjänsten. Ej så sällan händer dock att

från församlingars sida framställning göres, att en prästerlig tjänst

måtte bibehållas, änskönt i ärendet förebragt utredning närmast skulle

föranleda Kungl. Magt att indraga tjänsten. Enligt 9 § prästlöneregleringslagen

må Konungen likväl för sådant fall medgiva, att en

dylik tjänst bibehålies, därest församlingen med minst ®/4 av dess hela

röstetal efter röstvärdet beslutar åtaga sig enligt närmare angivna

grunder därmed förenade utgifter. — Enahanda bestämmelser gälla i

fråga om inrättandet av prästerlig tjänst, vilken Kungl. Maj:t ej finner

vara för själavårdens behöriga handhavande nödig.

Den nu föreliggande kungl. propositionen nr 191 innefattar förslag

till sådan ändring i nämnda §, att orden »minst 3/4 av dess

hela röstetal efter röstvärdet» utbytas mot orden »minst SU av de i

omröstningen deltagandes röster». Ifrågavarande ändringsförslag har

tillkommit efter skrivelse från 1920 års kyrkomöte, som biföll en i

kyrkomötet väckt motion i samma riktning som det nu föreliggande

förslaget.

Behovet av en ändring i antydd riktning förmenar man ligga

däri, att nu gällande lags bestämmelse om minst 7* av församlingens

hela röstetal efter röstvärdet vore allt för sträng. Åven med det allra

största intresse inom församlingen vore en dylik röstmajoritet nästan

omöjlig att uppbringa, vadan den församlingarna tillerkända rätten

opaginerad Kontrollera mot PDF

:s

Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

enligt 9 § i prästlöneregleringslagen vore så gott som illusorisk. —

.Jämväl frarnhålles såsom skäl för lagändringen, att riksdagen år 1920

beslutat sådan ändring i 10 § prästlöneregleringslagen, att församling

med minst SU av de i omröstningen deltagandes röster kan besluta att

höja den lön, som lvungl. Magt enligt prästlöneregleringslagen bestämt

för viss prästerlig tjänst. Det frarnhålles, att ovannämnda 9 § borde

bringas i överensstämmelse med sagda 10 § enligt dess nyss beslutade

lydelse. Skälen för överensstämmelse mellan nämnda §§ voro enahanda

eller desamma, som här ovan vidkommande 9 § anförts.

Det må beträffande den möjlighet, som 10 § giver att höja den

med en viss prästerlig tjänst förenade lönen vara nog att påminna, att

mången i enlighet med gällande prästlöneregleringslag fastställd prästlön

synts liten, ej minst mot bakgrunden av den svåra dyrtid, som vårt

land måst genomleva. Visserligen har dyrtidstillägg i avsevärd omfattning

tillerkänts prästerna liksom andra löntagare, och tillfredsställelsen

därmed bland prästerna varit allmän, men det får väl dock hava

ansetts ligga i sakens natur, att, även om lön och dyrtidstillägg blivit

tillagda en prästman, det likväl ej ansetts lämpligt att resa någon

större opinion emot, att en församling i en osedvanlig dyrtid ville tillerkänna

sin präst någon ytterligare ökning av hans avlöningsförmåner.

Ur denna synpunkt torde det väl i stört sett vara, som man har att

betrakta riksdagens villighet till lagändringen beträffande 10 §.

Helt annorlunda förhåller det sig med betydelsen av den 9 §.

Denna paragraf skall ses mot bakgrunden av den omgestaltning av den

kyrkliga indelningen och organisationen, som är förbunden med tillämpningen

av 1910 års prästlöneregleringslag. När denna lag framlades,

yttrades i den kungl. propositionen av den dåvarande ecklesiastikministern

beträffande de krav på en effektiv och grundlig omreglering av den

kyrkliga indelningen och organisationen, som framställts av de särskilda

utskotten vid 1908 och 1909 års riksdagar: ’Riktigheten av dessa uttalanden

synes mig obestridlig. Väl lärer en viss och icke ringa hänsyn

böra tagas till bestående, kanske månghundraåriga förhållanden

och församlingarnas lätt förstådda önskningar att bibehållas vid det,

som av ålder varit, men detta hänsynstagande får givetvis icke drivas

för långt. Den kyrkliga organisationens förmåga att med användningav

befintliga tillgångar verka i avsedd riktning är naturligtvis ett kyrkligt

intresse av så dominerande beskaffenhet, att detsamma icke genom

obehörig eftergivenhet i enskilda stycken får äventyras. Jag anser därför,

att med fasthållande av denna synpunkt en effektiv och grundlig

omreglering av den kyrkliga indelningen och organisationen bör äga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

rum i samband med fastställandet av de nya löneregleringarna för

prästerskapet, och det är under en sådan förutsättning de nu utarbetade

förslagen till ordnande av de prästerliga avlönings- och beskattningsförhållandena

blivit uppgjorda’.

Uti den skrivelse, vari 1910 års riksdag hos Kungl. Maj:t anmälde

riksdagens beslut i anledning av förutnämnda proposition nr 85, gjorde

riksdagen följande uttalande: ''Nödvändigheten av en genomgripande

omreglering av den kyrkliga indelningen och organisationen i samband

med ordnandet av prästerskapets avlöningsförhållanden enligt de nya

grunderna har från alla håll så kraftigt betonats, ej minst från departementschefens

sida, att riksdagen icke funnit något att tillägga till de i

det föregående återgivna uttalandena i ämnet, vilkas innebörd riksdagen

till fullo gillar och velat ytterligare understryka.’

Det lider således icke det ringaste tvivel om det allvar, som Kungl.

Magt och riksdagen åsyftat beträffande sagda kyrkliga indelning och

organisation vid prästlöneregleringslagens tillämpning. Ett talande bevis

på den stränghet, som statsmakterna ansågo böra iakttagas, utgör

bland annat den i 9 § föreskrivna röstmajoriteten. En rubbning i den

av Kungl. Maj:t tilltänkta kyrkliga indelningen och organisationen ansågo

statsmakterna ej böra medgivas annorledes än där en så otvetydigt

uttalad mening förelåge, som sagda röstmajoritet gåve vid handen. —

Att lagstiftaren stannade för just denna majoritet, var ingen tillfällighet.

I de av Kungl. Magt vid riksdagarna 1908 och 1909 framlagda förslagen

till prästlöneregleringslagen var motsvarande stadgande så avfattat,

att för uppnående av bindande beslut erfordrades allenast, precis

som nu, 3/i av de i omröstningen deltagandes röster (efter röstvärdet).

Anledningen till att denna bestämmelse förkastades, utgjorde, att ett

sådant beslut ej borde komma till stånd utan att det uppbures av en

mera allmän mening inom hela församlingen; minst 3U av församlingens

hela röstetal efter röstvärdet ansågs utgöra tillfyllestgörande bevis därom.

Uppfattningen, att sagda röstmajoritet skulle vara nästan omöjlig

att uppbringa, är felaktig. Under det nu snart nog avslutade prästlöneregleringsarbetet

har dylik majoritet i åtskilliga fall ernåtts inom

skilda delar av riket. Det må villigt medgivas, att bestämmelsen är

sträng, men sådan har också avsikten varit med densamma. De församlingar,

där omröstning enligt 9 § förekommer, äro i allmänhet små

och i stort sett av ringa ekonomisk bärkraft. Ett beslut enligt 9 §

innebär därför mestadels för dem en ej ringa ekonomisk uppoffring,

därvid det dock i detta sammanhang ej bör underlåtas att nämna, att

dyrtidstillägg åt prästerna jämväl i dessa pastorat utbetalas av kvrko
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 35. •">

fonden. Ett beslut enligt 9 § är således ej heller utan betydelse för

staten.

Val ligger prövningen av ett beslut enligt 9 § ytterst i Kungl.

Maj:ts hand. Ogärna frångår Kungl. Maj:t församlingens uttalade önskemål.

I fall där sådant likväl skett, uppväcker det starkt missnöje, vadan

man väl framdeles så gott som alltid torde hava att räkna med ett

bifall från Kungl. Maj:ts sida till församlingens beslut.

Till sist må framhållas, att om än en annan till äventyrs tillförlitlig

maj orite t ssiffra skulle kunna efter utredning visa sig tillfyllestgörande,

■ så måste dock nu sägas, att det ligger ett oerhört sprang

emellan en bestämmelse, som stadgar för giltigt beslut 74 av en församlings

hela röstetal samt ett stadgande, som låter samma beslut

fattas med allenast 3U av de i omröstningen deltagandes röster. _ Att

tillåta att ett så betydelsefullt spörsmål, som det, vilket innefattas i 9 §

prästlönereglermgslagen, avgöres pa sätt, som nu föreslagits, synes mig

vara att taga saken för lätt.»

9 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 (nr 141 sid. 27) är av följande lydelse:

»Finner Konungen prästerlig tjänst, om vars bibehållande eller

inrättande framställning blivit gjord, icke vara för själavårdens behöriga

handhavande nödig, må Konungen likväl medgiva, att sådan

tjänst bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre fjärdedelar

av dess hela rösttal efter röstvärdet beslutat utgöra, vad utöver de

i 19 § 2, 3 och 4 mom. omförmälda tillgångar erfordras till bestridande

av den lön, Konungen enligt denna lag bestämmer.

I fall, varom nu är sagt, må, där så skäligt prövas, det i lönen

för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med 500 kronor.»

10 § samma lag lydde ursprungligen sålunda:

»Beslutar församling med den röstövervikt, som i 9 § för där angivet

fall stadgas, att höja lön, som Konungen enligt denna lag för

viss tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft,

underställas Konungens prövning och fastställelse.»

I anledning av en vid 1919 års riksdag väckt motion om ändringav

sistnämnda paragrafs föreskrift om erforderlig röstövervikt för beslut

om löneförhöjning beslöt riksdagen antaga följande lydelse av 10 §

prästlöneregleringslagen:

»Beslutar församling med minst tre fjärdedelar av de i omröstningen

deltagandes röster att höja lön, som Konungen enligt denna lag

för viss tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft,

underställas Konungens prövning och fastställelse.»

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

Riksdagens berörda beslut, som erfordrade godkännande av kyrkomötet,

föranledde, då kyrkomötet icke sammanträdde år 1919," icke

någon Kungl. Maj:ts åtgärd; men framlade Kungl. Maj:t samma förslag

i proposition till 1920 års riksdag och, sedan riksdagens godkännande

därå erhållits, jämväl för det år 1920 församlade kyrkomötet. Sedan

kyrkomötet gillat lagändringen i fråga, utfärdades lag därom den 19

november 1920 (nr 769).

I anledning av en inom kyrkomötet väckt motion antog kyrkomötet

vidare för sin del ett förslag till lag om ändrad lydelse av 9 §

prästlöneregleringslagen av samma lydelse som det i förevarande proposition

framlagda förslaget.

Såsom av den föreliggande propositionen framgår, bär som skäl

för den föreslagna lagändringen åberopats, att den i 9 § i lagen om

reglering av prästerskapets avlöning föreskrivna röstövervikten ej stode

att uppbringa, samt att, då sistnämnda förhållande föranlett ovan omförmälda

ändring i 10 § av förevarande lag, samma skäl kunde anföras

för en ändring av den nu förevarande paragrafen.

Vad först angår sistnämnda omständighet vill utskottet framhålla,

att i 9 § omhandlas ett helt annat fall än det i 10 § omförmälda.

Genom stadgandet i 10 § har möjlighet beretts församling att fatta

beslut om höjning av den med viss prästerlig tjänst förenade lönen,

h ör att den för ett sådant beslut förut erforderliga röstövervikten ej

skulle lägga alltför stora hinder i vägen för församlingen att bereda

sin präst en av rådande dyrtid motiverad ökning av lönen fann 1920

års riksdag skäligt godkänna det då framlagda förslaget om ändring i

den dittills gällande bestämmelsen om viss röstövervikt för dylikt fall.

I 9 § åter är det fråga om inrättande eller bibehållande av en prästerligtjänst,

som Kungl. Maj:t vid löneregleringens fastställande funnit icke

vara för själavårdens behöriga handhavande nödig. För dylikt fall har

det vid tillkomsten av ifrågavarande lag ansetts, att någon ändring i

det av Kungl. Maj:t fattade beslutet ej borde komma till stånd, med

mindre den omfattades av en allmän mening inom hela församlingen.

I det utlåtande (nr 36), som av utskottet vid 1920 års riksdag avgavs

i anledning av den då framlagda propositionen om ändring i 10 § av

förevarande lag, underströk också utskottet den nu påpekade skillnaden

mellan 9 och 10 §§ samt uttalade, att någon ändring av 9 § ej visat

sig vara av behovet påkallad. Den år 1920 vidtagna ändringen av

10 § kan således icke tagas till intäkt för en motsvarande ändring av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 7

På grund av vad sålunda aulorts hemställer utskottet,

1) att ifrågavarande proposition icke måtte av

riksdagen bifallas;

2) att herr Linders förevarande motion måtte

anses genom utskottets hemställan under 1) besvarad.

Stockholm den 29 april 1921.

. På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation

av herr Högberg, som ansett, att utskottet bort hemställa,

l:o) att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen

bifallas;

2:o) att herr Linders motion måtte anses besvarad

genom vad under l:o) blivit föreslaget.

Till stöd för sin uppfattning har herr Rogberg anfört:

Då det förutsågs, att genomförandet av den kyrkliga nyindelningen

och organisationen enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning

i enskilda fall kunde leda till en viss obillighet emot en församling,

föreslogs uti propositionerna i ämnet vid 1908 och 1909 års riksdagar,

att Kungl. Magt skulle äga rättighet att tillmötesgå önskan hos en församling

att få behålla eller nyinrätta prästerlig tjänst, som eljest funnits

icke vara nödig, om församlingen, med sådan röstmajoritet, som i förevarande

proposition nu föreslagits, beslöte utgöra bestämda erforderliga

avlöningsbelopp. I den uppkomna frågan uttalade emellertid riksdagen

1909 den uppfattningen, att dylikt beslut ej borde komma till stånd,

utan att det uppbures av en mera allmän mening i församlingen, således

icke allenast hos de i omröstningen vid tillfället deltagande. Följaktligen

borde den fordran uppställas, att -beslutet skulle fattas med minst

tre fjärdedelar av församlingens hela röstetal efter röstvärdet. Lag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 35.

rummets slutliga lydelse bestämdes efter riksdagens uppfattning. Enär

vid tiden för prästlöneregleringslagens antagande rösträtten å kyrkostämma,

frånsett främmande trosbekännare och dem, som anmält sig till

utträde ur svenska kyrkan, i övrigt var så tillvida begränsad, att rösträtt

endast tillkom den, som var medlem av kommunen, förbunden att till

densamma erlägga skatt och ej häftade för oguldna kommunalutskylder,

samt röstvärdet i övrigt beräknades efter viss skala, så kunde även efter

den skärpning, som riksdagen bestämt, beslut å kyrkostämma om de

nödvändiga löneförmånernas utgivande dock åstadkommas. Annorlunda

ställer sig saken numera sedan jämlikt särskilda under år 1918 utfärdade

lagar rösträtten å kyrkostämma, fortfarande frånsett främmande trosbekännare

och dem som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, utsträckts

till alla i kommunen mantalsskrivna män och kvinnor, som under

nästföregående kalenderår uppnått tjugutre års ålder, samt tillika varje

olikhet i rösttal upphävts. Var möjligheten att till enigt beslut å kyrkostämma

få fram tre fjärdedelar av församlingens hela rösttal efter röstvärdet

år 1910 ringa, så kan numera samma möjlighet anses vara så

gott som utesluten.

Om en viss lag öppnat utväg för medborgare att på angivna villkor

kunna ernå en förmån inom ett visst område,, men genom ändring av

lag, berörande annat område, villkorens fullgörande så gott som omöjliggjorts,

synes lättnad i villkoren böra stadgas. Det lär förekommit fall,

då en bestämd och allmän mening velat pålägga en församling nödig

utgift för bibehållande av prästerlig tjänst, men misslyckats, enär det

ej gått att få fram det lagstadgade antaiet av församlingens hela röstetal.

Mot utskottet synes mig därför den föreslagna lagändringen vara av

behovet påkallad. Följaktligen har jag hemställt om bifall till propositionen.

Vidare har jag ansett, att vid ett tillstyrkande av propositionen i

utskottets motivering borde införas ett uttalande att riksdagen förväntade,

att vid prövning av petitioner i förevarande ämne Kungl. Maj:t, när

vederbörande församlings beslut angående kostnadernas utgörande tillkommit

med den svagare majoritet, som propositionen medgiver, skulle

iakttaga all varsamhet, särskilt i de fall, då det ej gjorts tydligt, att

bakom forsamlingsbeslutet stode en synnerligen stark och allmän folkmening.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG-, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning d a1 i texten