Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

1921-05-21 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1921:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1921 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter m. m. ävensom

i ämnet väckta motioner.

Närvarande: Herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Alexanderson, Rogberg,

greve Spens, J. T. Larsson, A. W. Johansson, Ernst Svensson, Carl

Johansson, Hederstierna, Svedberg, Rehn, Söderberg, Svensson i Betingetorp,

Aarnseth och Karlsson i Vätö.

Genom en den 25 februari 1921 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 177, vilken behandlats av första lagutskottet, bar

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

här nedan omförmälda förslag till

1) lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter; och

2) lag om ändrad lydelse av 3 § .i lagen den 8 november 1912

om rätt till jakt.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft tvenne med anledning av densamma väckta, lika lydande motioner

nämligen nr 211 i första kammaren, av herrar Pers och Isberg

samt nr 308 i andra kammaren, av herrar Olsson i Mora och Hansson

i Bäck, i vilka motioner hemställts, att riksdagen, med godtagande i övrigt

av Kungl. Maj:ts förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och

därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, måtte besluta

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 31 höft. (Nr 40.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Sakkunniga.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

dels att 17 § i lagen skall hava följande lydelse:

»Har enligt etc. — — — (se Kuogl. Maj:ts förslag) — — — i

enlighet med denna lag, dock längst intill den 1 januari 1924»,

dels ock att 5, 8, 10 och 13 §§ erhålla sådan lydelse, att den

prövning, som enligt dessa lagrum skulle ankomma på rätten eller

domaren, i stället överlämnas till Konungens befallningshavande.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag

och de däri motionsvis yrkade ändringarna, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej här nedan lämnas, hänvisa till propositionen

och motionerna ävensom do vid propositionen fogade protokollsutdrag.

I skrivelse den 17 april 1912 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

täcktes utreda, i vad mån behov kunde förefinnas av bestämmelser, ävseende

att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga

samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten

tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma, samt för

riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning kunde föranledas.

Med föranledande härav och i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet den 23 maj

1914 särskilda sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande

av den begärda utredningen ävensom med avgivande av

förslag till lagstiftning, vartill utredningen kunde föranleda.

I sitt den 1 juni 1918 avgivna betänkande hava de sakkunniga till en

början gjort en utredning, i vad mån i äldre ordning tillkomna bestämmelser

rörande bysamhällens förvaltning, s. k. byordningar, kunde nöjaktigt

reglera den till de sakkunnigas behandling överlämnade frågan. Denna utredning

har fört de sakkunniga till den uppfattningen, att ehuruväl å ena

sidan byamän icke utan stöd av byordningsförfattningarna skulle kunna med

obetingat bindande verkan för framtiden träffa bestämmelser beträffande

användningen av byns gemensamma egendom, såvida icke dessa bestämmelser

gåves karaktär av servitut och betryggades på sätt för sådan

rätts bevarande i allmänhet erfordrades, likväl å andra sidan, om dylika

bestämmelser tillkommit på den väg, som i byordningsförfattningarna

angåves, de ifråga om förbindande verkan för framtiden finge tillerkännas

större betydelse, åtminstone såvitt de anginge ämnen, som inginge i

det område, dessa författningar avsåge att reglera. Några gränser för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40. 3

den giltighet, som sålunda borde tillerkännas bestämmelser av detta slag,

kunde emellertid svårligen angivas, utan finge på undersökning i varje

särskilt fall bero, om en sådan bestämmelse skulle anses bindande för

byamän, som ej deltagit i beslutet om dess tillkomst. Då det sålunda

måste antagas, att sådana förhållanden, vilkas ordnande avsåges med

de sakkunnigas uppdrag, under vissa omständigheter kunde regleras

genom bestämmelser, tillkomna på den väg, by ordningarna utstakade,

finge det å andra sidan fasthållas, dels att för närvarande allenast ett

jämförelsevis ringa antal byar vore försedda med byordningar, som ägde

betingelser för att ens i någon begränsad mån göra till fyllest härutinnan,

samt att nya byordningar innefattande bestämmelser för sådana

förvaltningen av samfälligheter rörande frågor, däri delägarna ej kunde

enas, endast undantagsvis torde komma att uppstå, dels ock att den

med uppdraget åsyftade lagstiftningen omfattade jämväl samfälligheter,

som ej tillhörde byar och att dessa i varje fall icke berördes av bestämmelser,

tillkomna på nämnda väg.

Härefter övergå de sakkunniga till en redogörelse för de i allmän

lag eller speciallagar givna bestämmelser, som avse nyttjandet av samfälligheter,

varom nu är fråga. Denna redogörelse upptager dels stadganden

i byggningabalkens 10, 11 och 12 kapitel och dels bestämmelser

angående vattenrätt, fiske, jakt, rätt till väg samt vägars anläggande

och underhåll, kreatursbete och stängsel, anläggning av torp å gemensam

mark, gemensam husbehovsskog å vissa orter m. m.

Beträffande de vtill utredning överlämnade frågornas förhållande

till lagen den 30 september 1904 om samäganderätt framhålla de sakkunniga,

hurusom nämnda lag vore avsedd att reglera förhållandena

beträffande samfälld egendom i allmänhet, men från dess giltighetsområde

vore i 19 § undantag gjort för ägor, som vid skifte av jord

blivit undantagna för delägarnas allmänna behov eller eljest vore samfällda

för flera fastigheter, de där till någon del hade sina ägor genom

skifte eller eljest åtskilda, samt att, ehuru ordalagen i bemälda undantag

från samäganderättslagen icke alldeles sammanfölle med lydelsen av

de sakkunnigas uppdrag, som efter orden skulle avse vid skifte undantagna

eller därmed jämförliga samfällda ägor, dock i båda fallen torde

åsyftas samma slag av ägor.

Den sålunda lämnade utredningen om lagar och andra författningar,

vilka helt eller delvis hava avseende å användande av samfälld egendom,

har synts de sakkunniga visa, att genom däruti givna bestämmelser

regleras antingen allenast handhavandet av vissa slag av samfälligheter

eller ock endast speciella frågor angående sådant nyttjande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Den närmaste frågan för de sakkunniga har härefter varit, i vad

mån behov numera kunde förefinnas att fylla den på ifrågavarande lagstiftnings

område förefintliga luckan. I denna fråga föreligga dels yttranden

av länsstyrelserna uti deras underdåniga utlåtanden över riksdagsskrivelsen

den 17 april 1912 och dels upplysningar, som av de sakkunniga

införskaffats från förste lantmätarna i länen och andra ortsmyndigheter

ävensom vid resor i en del orter, rörande frekvensen av ännu förekommande

samfälligheter av ifrågavarande slag och om deras nuvarande

användning och den hittills tillämpade ordningen för behandling av frågor

härom. Vad härutinnan förebragts har av de sakkunniga sammanförts

uti vid deras betänkande fogade bilagor.

Av den sålunda åstadkomna utredningen — yttra de sakkunniga

vidare — torde framgå, att ett bestämt behov förefunnes av lagbestämmelser

om sättet för avgörande av sådana frågor om nyttjande av nu

ifrågavarande slag av samfälligheter, angående vilka åsämjande ej kunde

vinnas; och hölle de sakkunniga före, att införandet av bestämmelser i

detta syfte skulle verka därhän, att ej allenast ett stort antal samfälligheter,

som hittills lämnats obeaktade, komme till användning för delägarnas

gemensamma bästa, utan ock mera värdefulla samfällda ägor,

vilka nu efter åsämjande brukades på sätt, som bringade allenast ringa

fördel, genom ändamålsenligare användning kunde lämna betydligt ökad

vinst för samtliga delägare. Att i vissa fall mycket betydande värden

vore att på denna väg tillvarataga visades av den utredning, som förekomme

i det av särskilda kommitterade den 27 mars 1914 avgivna

betänkande, som legat till grund för den provisoriska lagen med bestämmelser

om vissa skogssamfälligheter i Kopparbergs län. Enligt denna

utredning hade vid storskiften å åtskilliga socknar inom nämnda län

avsatts mark för gemensamt behov såväl för själva sockenskifteslagen

som för därifrån utbrutna byar och fäbodelag och detta i utomordentligt

stor utsträckning, varjämte utan angiven sådan grund lämnats odelade

likaledes högst betydande arealer. Av dessa undantag hade en del sedermera

delats, men en stor mängd bibehållits gemensamma. Så torde

inom Mora socken ännu finnas gemensamma områden, omfattande över

sextontusen tunnland skogsmark och mer än tretusenfemhundra tunnland

»oduglig mark», detta oberäknat vad som avsatts för de särskilda till

socknen hörande byar och fäbodeställen. Jämväl från Malungs, Rättviks,

Solleröns, Jama, Nås, Flöda, Venjans, Orsa, Ore, Gagnefs, Svärdsjö,

Envikens, Äppelbo och Lima socknar vore uppgifter lämnade om ännu

bibehållna betydande samfälligheter för socknarna och ur dem utbrutna

skifteslag. I berörda betänkande vore intagen en utförlig redogörelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

5

för dessa samfälligheter jämte uppgifter om sättet för deras-handha vande,

oc;h hänvisades till denna redogörelse.

Säkert förefunnes jämväl på andra orter i viss mån analoga förhållanden,

ehuru givetvis ej i den omfattning som inom Kopparbergs

län, där egenartade omständigheter i avseende å skifteslagsindelningen

och sättet för jorddelningens utförande med mera vållat såväl, att samfällda

undantag och uteslutning av ägor från delning skett i en vida

större skala än eljest varit vanligt, som ock att delägareantalet i sådana

samfälligheter och därav följande svårigheter vid deras handhavande

blivit större än på andra orter i allmänhet kunde förekomma. Att i

sistnämnda avseende en nära motsvarighet funnes i åtskilliga av de större

norrländska byarna vore dock att antaga.

Som ovan antytts, läge betydelsen av en ordning, som möjliggjorde

samfälligheternas brukande för gemensam räkning även i fall, där enighet

emellan delägarna ej kunde uppnås, icke blott däri, att samfälligheterna

överhuvud komme till användning, utan i all synnerhet däri, att denna

användning kunde göras sådan, att den medförde största gemensamma

nytta. I avseende härå torde i främsta rummet vara att tillvarataga de

värden, som läge i gemensamma skogsområden samt beten, torv-, leroch

grustäkter m. m., eller de ägor, som enligt byggningabalken och

1805 års skogsförordning utan alla delägares åsämjande väl finge brukas

till husbehov, men ej till avsalu. Här torde föreligga en såväl för de

enskilda delägarna som för det allmänna viktig uppgift att vinna nya

eller ökade värden genom reglerande av husbehovsnyttjandet eller, där

så bättre kunde eke,- dess utbytande mot nyttjande till avsalu eller uttagning,

samt särskilt i fråga om skog och betesmark genom vårdandet

av markens produktivitet och införande av rationell kultur.

I främsta rummet komme härvid i betraktande betydelsen för

skogsvården av rationell hushållning å samfällda ägor. Det kunde ifrågasättas,

huruvida icke frågan härom närmast vore att ordna genom den

allmänna lagstiftningen om vård av enskildes skogar sålunda, att i nämnda

lagstiftning infördes erforderliga föreskrifter om vård av sådan samfälld

skog. Häremot talade emellertid den omständigheten, att den-egenskap

av samfällighet, som skulle utgöra motivet för dessa skogars särställning

i förhållande till andra i enskild ägo varande skogar, i allmänhet

måste betraktas som allenast temporär med hänsyn därtill, att

samfälligheten när som helst kunde upplösas vare sig genom delägarnes

överenskommelse eller tvångsvis genom skifte. Det sistnämnda gällde

väl icke obetingat om de områden, som vid skifte undantag^, men inskränkningen

härvid vore endast den, att sådan samfällighet mot någon

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

delägares bestridande finge skiftas allenast, om det kunde ske utan delägares

förfång, och beträffande sådana skogsområden, där ordnad skogsvård

kunde ifrågakomma, torde väl hinder i detta avseende sällan vara

för handen. Då det i allt fall skulle erfordras särskilda bestämmelser

för att reglera samfälligheternas förvaltning, hade det funnits riktigast

att i samma lagstiftning, varigenom delägarnes om händ erhav ande av

sådana samfälligheter ordnades, lämna nödiga föreskrifter beträffande

samfälligheternas skötande jämväl vad skogsvården anginge.

Bland andra intressen att vid handhavandet av vården om samfälligheter

särskilt tillgodose vore, såsom nämnts, behovet av lämpliga kreatursbeten.

I avseende härå torde genom rationell behandling av nu

utan kultur liggande gemensamma betesmarker stora värden vara att

tillvarataga. Vidare torde kunna förväntas, att genom lagbestämmelser

i förevarande syfte skulle kraftigt främjas kooperativa företag till användande

av torvtäkter, stenbrott, vattenkraft m. m.

De samfällda rättigheter, som avsåges i de sakkunnigas uppdrag,

vore sådana, som gemensamt tillhörde fastigheter med skilda ägor och

kunde jämföras med de utav uppdraget omfattade samfällda ägor. Av

sådana rättigheter vore främst att beakta vissa servitut, som jämlikt

skiftesstadgans 7 § kunde direkt omsättas i jord genom utbrytning vid

skifte, nämligen rätt, som tillkomme ägare av hemman att samfällt med

hemman i annat skifteslag å dess mark skogsfång eller mulbete begagna

eller torv, sten, grus, ler eller dylikt taga. Beträffande det jämväl i

samma paragraf upptagna fiskeservitut gällde däremot förut angivna

bestämmelser om rätt till fiske. Andra rättigheter, som borde hit hänföras,

vore sådana, som bibehållits gemensamma för ett skifteslag, ehuru

själva marken delats, såsom samfällt bete å skiftad utmark, jakt m. m.

I den mån handhavandet av dessa rättigheter ej vore reglerat genom

redan gällande lagstiftning torde det vara av vikt, att en ordning fastsloges,

efter vilken delägarne kunde, även utan allas åsämjande, träffa

bestämmelser för rättigheternas lämpliga användning. Härvid gjorde

sig huvudsakligen samma synpunkter gällande, som ovan beträffande

samfällda ägor vore framhållna.

De huvudgrunder, efter vilka en lagstiftning i förevarande ämne

syntes böra läggas, vore, till skillnad från vad som gällde i fråga om

lagstiftning angående samegendom i allmänhet, att lagen borde främst

åsyfta främjandet av förvaltning av samfälligheterna för delägarnes

gemensamma bästa samt att vid denna förvaltning behörig hänsyn borde

tagas till sådana speciella intressen i samfälld mark, för vilkas tillgodoseende

samfälligheten bildats eller vid övriga ägornas delning bibehållits

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

7

gemensam. I sistborörda avseende vore tydligtvis att särskilt uppmärksamma

det förhållande, att vid fastighetsbildningen genom skiftesförrättningar

mången egendom fått sin tilldelning så utlagd, att för dess ändamålsenliga

nyttjande erfordrades tillgång till förnödenheter från område,

som i sådant syfte bibehållits samfällt för skifteslaget eller delar därav.

Att avskära eu fastighet härifrån skulle tydligtvis vara ett obehörigt

ingrepp i den genom skiftet åstadkomna ägoanordning, som haft till

syfte att så mycket som under rådande omständigheter vore möjligt

konsolidera de däri ingående fastigheter. Å andra sidan måste det,

såsom ovan antytts, vara särdeles angeläget att, där sambruk skulle

bestå, detta reglerades i syfte att en var delägare bleve i tillfälle att

bekomma sin tillständiga del och att den missvård, särskilt av skog,

som allmänt påklagats beträffande samfälligheter under oreglerad husbehovsbrukning,

måtte förekommas. Vidare vore att iakttaga, att av

ifrågavarande samfälligheter en större mängd icke hade det sammanhang

med de delade ägor, till vilka de hörde, att deras bibehållande som

samfällighet eller ens deras behållande överhuvudtaget vore utav någon

som helst vikt. Där förhållandet vore sådant, vore samfälligheten snarast

att anse som en fastighet för sig och att jämställa med samegendom i

allmänhet. Så vore fallet med de förutvarande ryttare-, soldat- och

båtsmalistorp, å vilka sam äganderättslagen givits tillämpning. Att denna

tillämpning icke utsträckts till andra fall, som kunde anses härmed

ganska analoga, hade väl berott dels på det särskilt framträdande behovet

av lättare förmer för realisation av nämnda till egnahemsförsäljning

synnerligen ägnade lägenheter, dels ock därpå, att det beträffande

andra samfälligheter, som kunde komma ifråga att härmed jämställas,

i allmänhet ej utan särskild undersökning i varje fall kunde avgöras,

huruvida de utan förfång kunde avskiljas från de ägor, vartill de hörde.

I detta avseende kunde gränsen icke läggas efter de bestämmelser, enligt

vilka samfälligheterna tillkommit, ty härvid lämnades beträffande skiftesundantagen

långt ifrån alltid genom delningshandlingarna tillförlitlig

utredning och beträffande andra samfällda ägor stode i allmänhet härutinnan

antingen icke någon utredning att erhålla eller ock allenast den

upplysningen, att de lämnats gemensamma utan bestämt syfte, vilket

icke hindrade, att deras bibehållande kunde vara av väsentlig betydelse

för de fastigheter, som de tillhörde. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta

införandet av en anordning, varigenom delägare kunde få på förhand

prövat, huruvida viss sådan äga borde falla under samäganderättslagen

eller icke. Så skulle exempelvis kunna ske genom att ägodelningsrätterna

tillädes befogenhet att på ansökning av delägare pröva,

s. 8 Kontrollera mot PDF

Avgivna

yttranden.

Det kungl.

förslag et.

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

•

huruvida samfälld äga kunde utan förfång från skifteslaget avhändas,

i vilket fall ägan därmed kunde vara angiven såsom hörande under

samäganderättslagens bestämmelser. Fördelarna av en sådan anordning

skulle dock näppeligen kunna förväntas motsvara därmed oskiljaktiga

olägenheter, och denna utväg hade i allt fall icke ansetts böra anlitas,

då frågau om handhavandet och eventuellt realiserandet av samfälligheter

utav denna kategori synts kunna tillfredsställande lösas genom

bestämmelser, som naturligen läte inpassa sig i en särskild lagstiftning

om samfälligheter, som hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor.

I fråga om de särskilda rättigheter, som uppdraget omfattade, torde

deras handhavande, i. den mån detsamma ej reglerades av redan givna

bestämmelser, lämpligen böra ordnas efter enahanda grunder, som beträffande

nyttjandet av samfällda ägor nu angivits.

De resultat, som, enligt vad ovan antytts, borde vara syftemålet

för lagstiftningen på ifrågavarande område, kunde lämpligast, såsom ock

i riksdagsskrivelsen och det lämnade direktivet för de sakkunnigas

arbete blivit förutsatt, uppnäs genom att en ordning infördes, i enlighet

varmed, i brist av åsämjande, enskild delägare gåves makt att tvinga

fram åtgärder till de samfälligheters nyttjande, som här avsåges. Eu

annan utväg, som beträffande vissa slag av hithörande samfälligheter

kunde vara att anlita, vore ingripande av myndighet för ordnande av

lämplig hushållning, där sådant lör det allmänna kunde vara av större

betydelse; detta kunde då närmast komma ifråga för åstadkommande

av ordnad skogshushållning å därför lämpade samfällda ägor, varvid

initiativ kunde givas åt vederbörande skogsvårdsstyrelse eller däremot

svarande tjänsteman vid skogsstaten. Sådant sätt att ordna frågan skulle

dock tydligtvis medföra väsentliga olägenheter och den avsedda vinsten

för skogsvårdsintresset torde även med initiativet lagt i delägares hand

kunna eruås.

I de över lagförslaget avgivna yttrandena har i allmänhet vitsordats

behovet av den ifrågasatta lagstiftningen; där detta behov förklarats

icke hava i någon större mån gjort sig gällande, har likväl i

regel uttalats önskvärdheten av en lag i den angivna riktningen, enär

den dock otvivelaktigt skulle lända till fördel i många fall.

Den nu för riksdagen framlagda propositionen ansluter sig i stort

sett till de sakkunnigas förslag och innehåller i huvudsak följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande Fr 40.

Den.'' föreslagna lagen om förvaltning av bysamfälligheter m. ra.

avser ägor, rättigheter eller förmåner, som äro samfällda för by eller

annat skifteslag eller eljest äro gemensamma för två eller derå fastigheter

med i övrigt skilda ägor. Lagen åsyftar att möjliggöra åstadkommande

av förvaltning av samfälligheterna för delägarnas gemensamma räkning

och bästa. I sådant syfte har delägare tillagts rätt att, där delägarna ej

kunna enas om användningen eller tillgodogörandet av samfälligheten,

framtvinga ett avgörande angående densammas disposition. Delägare äger

sålunda att å landet hos domaren och i stad hos rätten utverka förordnande

för särskild person att föranstalta om sammanträde med delägarna

för avgörande av fråga om samfällighetens användning eller

tillgodogörande. Skulle vid sådant sammanträde någon bestämmelse ej

komma att träffas om dispositionen av samfälligheten, äger delägare

påkalla densammas ställande under förvaltning av god man för delägarnas

gemensamma räkning. Sistnämnda förfaringssätt måste städse

användas, därest delägarna ej äro flera än två.

Den person, som, på sätt nyss nämnts, av domaren eller rätten

förordnats att föranstalta om sammanträde med delägarna, har att bevisligen

tillställa delägarna kallelse inom viss tid före sammanträdet med

uppgift om tid och ort för detta ävensom det ärende, som därvid skall

behandlas. Vid sammanträdet, där ordet föres av den, som föranstaltat

om detsamma, äga delägarna rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten,

dock med vissa begränsningar. (Härom mera nedan vid behandlingen

av 4 §.)

För det fall att delägarna vid sammanträdet besluta, att samfälligheten

skall ställas under förvaltning för gemensam räkning, skall av

dem antagas reglemente, angivande grunderna för förvaltningen. I

reglementet skola upptagas bestämmelser om tillämpning å sammanträde

med delägarna av lagens föreskrifter rörande omröstning, om val

av en eller flera sysslomän för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna

för förvaltningen och användande av vinsten därav. Reglementet

skall underställas prövning av rätten, som har att tillse, att det

är i laga ordning tillkommet, att dess bestämmelser äro förenliga med

gällande lagar och författningar samt att dess tillämpning icke kan

lända till märkligt förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets

antagande eller eljest godkänt detsamma. Dessutom skall i fråga om

skogsmark tillses, att bestämmelser lämnats, som trygga eu tillfredsställande

skogsvård därå. Kan reglementet ej oförändrat godkännas,

äger rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa erforderliga jämkningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 31 käft. (Nr 40.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Delägarna kunna vidare, utan att, ‘på sätt nyss nämnts, anordna

en stadigvarande förvaltning av samfälligheten, besluta om dess användning

genom brukande för egen räkuing eller genom utlegning eller

om samfällighetens avhändande. Härvid skall iakttagas, att sålunda

träffade åtgärder ej lända till märkligt förfång för delägare, som ej

därtill lämnat sitt medgivande. För sistnämnda fall samt då beslutet

avser utlegning för längre tid än fem år, erfordras för beslutets giltighet

viss kvalificerad majoritet med hänsyn till såväl röstvärdet som

huvudtalet.

Delägare, som anser sig hava befogad anledning till missnöje med

något av delägarna i samfälligheten jämlikt ifrågavarande lag fattat

beslut, äger att mot beslutet anställa klandertalan vid domstol.

Såsom förut nämnts, medger lagen för vissa fall ett annat sätt än

det nyss behandlade för ordnande av en samfällighets utnyttjande, nämligen

samfällighetens ställande under förvaltning av god man för delägarnas

gemensamma räkning. Ansökan härom göres å landet hos

domaren och i stad hos rätten. Beträffande god mans förvaltning gälla

vanliga regler i fråga om sysslomän. Rätten kan emellertid, där det

finnes påkallat, efter delägarnas hörande meddela särskilda föreskrifter

angående förvaltningen.

Den föreliggande propositionen innehåller vidare ett förslag till

lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 november 1912 om rätt

till jakt. Enligt första stycket av nämnda paragraf må å sockenallmänning,

byaskog eller annan dylik samfällighet delägarna allenast för egna

behov utöva jakträtt, där de ej annorledes åsämjas. I’ andra stycket av

samma paragraf stadgas, att, i händelse särskilda föreskrifter äro gällande

om allmänningens eller samfällighetens förvaltning, delägarna äga att i

enlighet därmed fatta beslut om jakträttens tillgodogörande för gemensam

räkning. Då det ansetts tvivelaktigt, huruvida i fall, där dylika

särskilda föreskrifter icke finnas, bysamfällighetslagen utan vidare skulle

bliva tillämplig, har i andra stycket av 3 § jaktlagen införts ett uttryckligt

stadgande om att, där särskilda föreskrifter om förvaltningen

ej äro gällande, bestämmelse om jakträtten må träffas enligt bysamfällighetslagen.

Den föreliggande utredningen har enligt utskottets mening klart

ådagalagt behovet av bestämmelser i syfte att möjliggöra en ändamålsenlig

förvaltning av samfälligheter av nu ifrågavarande slag, beträffande

vilkas nyttjande enighet ej står att uppnå mellan delägarna. Det måste

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40. . 11

nämligen betraktas såsom ett allvarligt missförhållande, att en liten minoritet,

ja till och med en enda delägare i en samfällighet, hur ringa hans

andel däri än må vara, skall kunna — måhända av okunnighet eller

tredska — förhindra en av samtliga övriga delägare önskad anordning

för samfällighetens rationella tillgodogörande. Utskottet har vid granskning

av förslaget funnit detsamma i huvudsak väl ägnat att tillgodose

de syften, man därmed avsett att vinna. Beträffande vissa av förslagets

särskilda bestämmelser har utskottet emellertid föranlåtits föreslå ändringar.

För dessa samt för utskottets utlåtande i anledning av de föreliggande

motionerna lämnas i det följande redogörelse vid respektive

paragrafer av lagförslaget.

Lagen om förvaltning av bysamfälligheter m. m.

3 §•

I denna paragraf har utskottet vidtagit en redaktionell ändring i

syfte att tydligare utmärka, att det enda sätt, varpå delägare kan få

sammanträde till stånd för avgörande om samfälld ägas användning

eller tillgodogörande, är att jämlikt ifrågavarande paragraf utverka förordnande

för särskild person att föranstalta om sammanträdet.

4 §•

Enligt 4 § 2 mom. äger en var delägare vid sammanträde för avgörande

av samfälld ägas användning eller tillgodogörande rösträtt efter

sin delaktighet i samfälligheten. Härvidlag gäller emellertid den inskränkning,

att rösträtt ej får av någon delägare utövas för mera än

en femtedel eller, där delägarna äro flera än femtio, eu tjugondei av de

vid sammanträdet närvarande delägarnas efter nämnda grund beräknade

röstetal.

Såsom skäl för nu angivna regler för rösträtten hava de sakkunniga

anfört följande: Då de särskilda delägarna i en samfällighet däri kunde

hava olika andelar, kunde vid beräkning av majoritet bland dem två olika

grunder tänkas tillämpade, i det nämligen majoriteten antingen kunde bestämmas

efter andelstalet eller efter huvudtalet. Då här i allmänhet vore

fråga om rent ekonomiska intressen, läge väl närmast till hands, att majoriteten

efter andelstal räknat finge bestämmanderätt. Emellertid hade det

synts betänkligt att tillägga de större andelsägarna en så obetingad

övervikt i dessa frågor. Nyttan och behövligheten av tillgången till de

förnödenheter eller andra förmåner, som besittningen av viss samfällighet

De sakkunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

innebure, kunde nämligen variera för de olika delägarne utan relation

till deras andelstal, så att tilläventyrs i ett skifteslag viss samfälld äga,

vars bibehållande vore utan betydelse för de större fastigheternas ägare,

icke utan verkligt lidande för de övriga kunde avhändas skifteslaget

eller disponeras på annat sätt än förut varit fallet. Åven från andra

synpunkter torde det vara anledning att framgå med en viss försiktighet,

när det gällde att införa tvång i avseende å disponerandet av dessa

samfälligheter. En majoritet efter andelstal räknat innefattade väl i

vanligaste fall de ekonomiskt kraftigaste bland delägarne och kunde

med användande av de företräden, som läge häri, lätt komma att öva

obehörigt tvång mot minoriteten, ifall den tillädes obetingad avgöranderätt

i frågor rörande dessa samfälligheter. Att åter helt lämna avgörandet

åt majoriteten efter huvudtalet räknat skulle säkerligen i många fall

innebära ett obehörigt åsidosättande av de större delägarnes legitima

intressen. Man torde då för undgående av olägenheter, som dessa metoder

för röstberäkning var för sig kunde medföra, vara hänvisad till

en kombination av båda, varjämte såsom korrektiv mot de övergrepp,

som i allt fall kunde tänkas förekomma, torde erfordras utväg att få

talan mot sålunda åstadkommet beslut prövad i avseende å dess egenskap

allt tillgodose alla delägares berättigade krav.

För bestämmandet av grunder för röstberäkning erbjöde sig, efter

den ovan angivna huvudprincipen om beräkning såväl efter huvudtal

som efter delaktighet, flera på olika rättsområden tillämpade metoder,

gående ut på att till tryggande av de mindre andelsägarnes intressen

inskränka rösträtten efter andelstal. Längst hade man i detta avseende

gått i den omnämnda provisoriska lagen angående vissa skogssamfälligheter

i Kopparbergs län, i det att rösträtten efter berörda grund där

inskränkts så, att ingen av delägarna ägde rösta för större delaktighetstal

än som motsvarade en tjugondedel av de i omröstningen deltagandes

sammanlagda andelar. Denna synnerligen kraftiga reduktion av de

större röstetalen hade tydligen motiverats av de i ifrågavarande bygd

förekommande mycket stora skifteslag, där delägarnas antal kunde

uppgå till något tusental och där jordfördelningen understundom vore

så ojämn, att vissa delägare, t. ex. de större trävarubolagen, kunde

besitta andelar av sådan betydenhet, att de utan denna reduktion skulle

praktiskt taget dominera i frågor om undantagens användning. Där

sådana särskilda förhållanden ej vore förhanden, kunde väl i allmänhet

en så betydande reducering i rösträtten efter andelstal ej anses påkallad,

men då i frågor av förevarande art det syntes viktigare att trygga de

mindre andelsägarnas intressen mot obehörigt förfång än att tillgodose

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40, 13

de större delägarnas krav på inflytande i förhållande till sin andelsrätt,

så torde även i fråga om samfällighet med mindre antal delägare en

avsevärd reducering av andelsröstetalen vara på sin plats; och torde i

sådant avseende lämpligen kunna uppställas den regeln, att där delägarnas

antal icke överstege femtio, rösträtten borde begränsas så, att ingen

finge rösta för mera än en femtedel av de röstande delägarnas sammanlagda

andelstal. Vore delägareanralet större, torde omförmälta starkare

reducering böra fordras. För tillgodoseende av allas rätt vore jämväl

nödigt att rättsmedel lämnades mot delägarnas beslut, så att talan däremot

kunde föras såväl i fråga om beslutets formella laglighet som ock

i materiellt hänseende, därest.beslutet skulle lända delägare till förfång.

I vissa frågor torde dessutom böra fordras den ytterligare säkerheten

av kvalificerad majoritet. Fordran härpå torde dock kunna begränsas

till frågor om avhändande av äga samt utlegning därav på längre tid.

Vid förslagets granskning i lagrådet lämnades detsamma i förevarande

del av två av lagrådets ledamöter utan anmärkning.

Justitierådet Appelberg yttrade:

»Såsom huvudregel beträffande omröstningar bland delägarna skall

enligt förslaget gälla, att rösträtt tillkommer en var delägare efter hans

delaktighet i samfälligheten. För att icke ett fåtal delägare, som äga

de stora andelarna, skola i varje fall kunna överflygla de mindre delägarna,

har i deras intresse till huvudregeln gjorts det tillägg, att ingen

delägare'' må utöva rösträtt för mera än eu femtedel och i vissa fall

en tjugondei av de vid sammanträdet närvarande delägarnas röstetal.

Att en viss reduktion bör ske av de större delägarnas röstetal, torde

vara fullt riktigt. Huruvida de för reduktionen valda talen äro de

lämpligaste eller huruvida flera graderingar borde ske, därom kunna

givetvis delade meningar göras gällande. För min del finner jag intet

att erinra mot desamma i och för sig. Men mot ifrågavarande reduktionsregel,

särskilt så vitt den innefattar inskränkning av röstetalen

till en femtedel av rösterna, synes böra anmärkas, att enär denna

reduktion oftast torde komma att drabba endast en eller två av delägarna,

och således de delägare, som hava de därnäst största andelarna,

icke få sina röstetal reducerade, verkningarna av regeln bliva synnerligen

ojämna och densamma i många fall kan komma att leda till resultat,

rakt motsatta vad som åsyftas. Om till exempel å ett sammanträde,

där 28 delägare, representerande sammanlagt 40 mantal, äro närvarande,

å ena sidan rösta en delägare för 16 mantal, en för 2 mantal och 23

för Vi mantal var samt å andra sidan rösta 2 delägare för vardera 8 man
-

Lagrådet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

tal och 1 delägare för 1U mantal, blir det enligt den föreslagna regeln

det senare partiet som segrar. Då det förra partiet består av 25 delägare,

representerande 23 3U mantal, och det senare partiet innefattar 3 delägare,

representerande 16 1U mantal, måste resultatet betecknas såsom

mindre rimligt.

Att finna icke allt för invecklade reduceringsregler, varigenom

dylika resultat skulle kunna förekommas, torde svårligen låta sig göra.

Lämpligt synes därför vara att till den föreslagna omröstningsbestämmelsen

göra ett tillägg av innebörd, att reduceringsregeln icke träder i

tillämpning med mindre de röstande, som förenat sig om visst beslut

och efter oreducerat röstetal äga största andelen i samfälligheten, till

antalet äro färre än övriga i omröstningen deltagande delägare. En

om formulering av ifrågavarande stadgande i enlighet härmed skulle

nödvändiggöra ett sammanförande av 2 och 3 mom.»

Mot de föreslagna rösträttsbestämmelserna framställdes vidare

åtskilliga erinringar av regeringsrådet Ernberg (se prop. s. 62). Sistnämnda

ledamot av lagrådet framhöll därjämte, att, oavsett vad från

hans sida sålunda erinrats, kunde, på sätt justitierådet Appelberg yttrat,

den föreslagna metoden för röstreduktionen i av denne angivet hänseende

lätt leda till mindre tillfredsställande resultat, varför ett tillägg

till ifrågavarande stadgande i den riktning, som av justitierådet Appelberg

föreslagits, syntes vara lämpligt.

Den föreslagna anordningen att rösträtt i regel tillkommer en var

delägare efter hans andel i samfälligheten samt att, till tryggande av

de mindre andelsägarnas intressen, eu begränsning gjorts av det sålunda

beräknade röstetalet, är enligt utskottets mening en lämplig utväg

att söka tillgodose samtliga delägares berättigade krav. Huruvida den

föreslagna begränsningsregeln är den ändamålsenligaste, kan givetvis

vara föremål för delade meningar. På vad sätt en dylik begränsning

än göres, torde emellertid en viss godtycklighet aldrig helt kunna undgås.

Utskottet har därför intet att erinra mot den föreslagna reduktionsregeln

i och för sig.

Däremot har utskottet ej kunnat bortse ifrån att, på sätt inom

lagrådet anförts, verkningarna av berörda reduktionsregel kunna bliva

synnerligen ojämna och i många fall leda till uppenbart otillfredsställande

resultat. Såsom sådant måste det nämligen betecknas, om

en grupp delägare, som är underlägsen såväl i fråga om andelar i samfälligheten

som beträffande huvudtalet, skulle på grund av reduktionsregeln

erhålla avgörandet i den fråga, som varit föremål för omröstning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Sr 40. 15

Ett dylikt resultat synes utskottet icke böra godkännas. Ilar viss mening

erhållit pluralitet såväl efter antalet andelar i samfälligheten som

efter huvudtalet räknat, bör denna mening enligt utskottets uppfattning

också bliva gällande. Utskottet föreslår därför en regel av innehåll,

att, om vid omröstning en mening erhåller pluralitet i båda nu omförmälda

hänseenden, den meningen skall gälla. Först om beslut på sådant

sätt ej kan åstadkommas, bör begränsning ske av de omröstandes röstetal

efter den i förslaget angivna grund. I enlighet härmed hava 2 och

3 mom. av förevarande paragraf av utskottet omarbetats, varjämte 2

mom. av 6 § underkastats en härav betingad jämkning.

Utskottet har ej förbisett, att den anmärkning, som av utskottet

framförts mot det nu föreliggande förslagets rösträttsbestämmelser,

generellt gäller ett system med begränsning av de största andelarna,

varigenom de medelstora, närmast under reduceringsgränsen fallande

andelarna bliva så'' mycket mera avgörande. (Jämför 29 § i lagen den

30 juni 1913 om gemensamhetsfiske, 79 § i lagen den 12 augusti 1910

om aktiebolag samt 3 kap. 22 § i vattenlagen.) Denna omständighet

synes emellertid utskottet så mycket mindre böra förhindra, att nu anmärkta

missförhållande med avseende å bysamfällighetslagen undanröjes,

som det lärer kunna antagas, att beträffande denna lag bestämmelserna

i fråga komma att erhålla eu praktiskt vida större räckvidd än vad, av

olika skäl, förhållandet är i fråga om åtminstone de båda förstnämnda

av omförmälda redan gällande lagar.

5 §.

Såsom ovan nämnts, skola de frågor, som enligt förslaget ankomma

på .offentlig myndighets prövning (prövning av för samfällighet antaget

reglemente, besvär över samfällighets beslut, ansökning om samfällighets

ställande under förvaltning av god man m. m.), med undantag av

ärenden, som avses i 9 § andra stycket, enligt förslaget upptagas och

avgöras av allmän domstol eller, i vad rörer landet, i vissa fall av

domaren. I de föreliggande motionerna yrkas, att den prövning, som

sålunda enligt förslaget skall ankomma på rätten eller domaren, i stället

överlämnas till Konungens befallningshavande.

Berörda fråga har under förarbetena till ifrågavarande lagstiftning De

varit föremål för övervägande. De sakkunniga framhålla sålunda, att

frågan kunde besvaras olika, allt eftersom man betraktade den såsom

mera av administrativ eller mera av juridisk natur. Från förstnämnda

sakkun
niga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Avgivna yttranden.

Lagrådet.

16 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

synpunkt skulle närmast ligga till hands, att berörda prövning tillädes

Konungens befallningshavande, i analogi med vad som skett med avseende

å skiftessamfälligheterna i Kopparbergs län genom förenämnda

för nämnda län gällande provisoriska lagstiftning. Från den andra synpunkten

skulle närmast de allmänna underrätterna komma i fråga. Särskilt

med hänsyn till det bedömande av frågor om förfång för delägare,

som på sätt ovan angivits kunde i dessa ärenden vara erforderligt,

framställde sig det sistnämnda alternativet som det lämpligaste, och uppfattningen

därom styrktes genom det traditionella handhavandet av byordningsfrågor,

som sedan lång tid tillbaka tillkommit häradsrätterna.

Av de myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas förslag,

eller samtliga befallningshavandena och flertalet domhavande, hava fyra

av de förstnämnda samt ett femtontal av domhavandena uttalat sig för

en överflyttning av domstolarnas och domhavandenas föreslagna befattning

med hithörande frågor till Konungens befallningshavande, varemot

de övriga icke gjort någon invändning mot förslagets ståndpunkt härutinnan.

Vid granskningen av det till lagrådet remitterade förslaget, som

i nu förevarande ämne överensstämde med de sakkunnigas förslag, ansåg

regeringsrådet Ernberg det starkt kunna ifrågasättas, huruvida icke de

frågor, som enligt förslaget ankomma på offentlig myndighets handläggning

och skola upptagas och avgöras av allmän domstol, lämpligare

borde förläggas till administrativ myndighet, enkannerligen Konungens

befallningshavande. Genom en dylik anordning skulle vinnas fördelen

av väsentligt större smidighet och snabbhet i förfarandet, vilken fördel

särskilt i de delar av landet, där tingssammanträden hölles endast med

jämförelsevis långa mellanrum, vore framträdande. Olämpligt vore ock

i allmänhet att, där det kunde undvikas, belasta domstolarna med ärenden

av administrativ natur. Med erinran vidare, att enligt hittills gällande

lagstiftning ärenden av likartad beskaffenhet med dem, som här vore

i fråga, i allmänhet tillhörde Konungens befallningshavandes handläggning,

och då med hänsyn till de synpunkter, ur vilka den enskildes

intressen kunde komma att bedömas vid handläggningen av ärenden

enligt den föreslagna lagen, någon fara för rättssäkerheten icke torde

kunna uppstå med en sådan anordning av förfarandet även här, hemställde

denne ledamot av lagrådet, att förslaget måtte omarbetas i nu

angiven riktning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Vid anmälan av lagrådets yttrande i statsrådet den 25 sistlidne Departement:

februari förklarade föredragande departementschefen, att lian, med hänsyn

till det starka juridiska inslaget uti de enligt den föreslagna lagen ilrågavarande

spörsmålen, anslöte sig till de sakkunnigas ståndpunkt såsom den

principiellt riktigaste. Departementschefen erinrade vidare om, att enligt

lagen om samäganderätt den 30 september 1904 domstolarna vore de myndigheter,

som hade att taga befattning med nämnda lags tillämpning, samt

framhöll, att i fråga om den lokal- och person kännedom, som uppenbarligen

måste vara av stor betydelse för ärendenas handhavande, domare och ortsdomstol

torde äga företräde framför befallningshavandena. Sant kunde måhända

vara, att någon gång, där ett ärende skulle handläggas vid domstolen

och icke av domaren, denna handläggning kunde taga längre tid än

den skulle gjort hos Konungens befallningshavande, men härvid vore

å andra sidan att märka, att om alla de enligt den nya lagen förekommande

fallen inom ett helt län skulle samlas till handläggning hos en

och samma myndighet, länsstyrelsen, dennas redan förut under de senare

årens förhållanden starkt ökade arbetsbörda kunde bliva så stor, att

den påräknade tidsvinsten utav ärendenas behandling där bleve tvivelaktig.

Åven enligt utskottets mening är förslagets ståndpunkt i ifråga- utskottet.

varande avseende väl motiverad. Ehuru vissa av de ämnen, som enligt

förslaget komma under offentlig myndighets prövning, onekligen närmast

äro av administrativ natur, är å andra sidan den juridiska karaktären

av andra av dessa ämnen, särskilt bedömandet av frågor om

förfång för delägare, så framträdande, att man ej, utan att alldeles

särskilda skäl därför påvisas, synes böra undandraga dessa frågor prövning

av domstol. Några sådana skäl torde ej hava förebragts. . Vad

särskilt angår motionärernas erinran, att i vissa domsagor ordinarie

tingssammanträden hållas endast två gånger om året, vill utskottet

framhålla, att detta är förhållandet i allenast två av rikets samtliga 125

domsagor, varjämte i ytterligare sju domsagor tingssammanträden i vissa

av de särskilda tingslagen hållas blott två gånger årligen.

I det stora flertalet fall torde därför erforderlig snabbhet i förfarandet

stå att uppnå även vid förevarande frågors handläggning av

domstol. Å andra sidan torde den muntliga förhandlingen inför rätten

med hörande av parter och vittnen samt den ingående kännedom om

på ifrågavarande spörsmål inverkande faktiska förhållanden, som i regel

är till finnandes hos nämnden, borga för ett materiellt mera tillfredsställande

avgörande än vad fallet kunde bliva efter ett skriftligt förfaBihang

till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 31 käft. (Nr 40.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

rande hos länsstyrelserna med deras vidsträckta förvaltningsområden.

Enligt ovannämnda lag den 11 juni 1915 beträffande viss samfälld

skogsmark inom Kopparbergs län tillkommer det visserligen Konungens

befallningshavande att träffa där omförmälda beslut. Berörda omständighet

synes emellertid utskottet så mycket mindre föranleda någon

ändring i förslagets ståndpunkt, som, på sätt de sakkunniga påvisat,

bandbavandet av byordningsfrågor sedan lång tid tillbaka tillkommit

häradsrätterna.

I 5 § föreskrives vidare, att vid den prövning av det av delägarna

antagna reglementet för samfällighetens förvaltning, som verkställes av

rätten, skall, där samfälligheten helt eller delvis utgöres av skogsmark,

tillses att bestämmelser lämnats, som trygga en tillfredsställande skogsvård

därå, och att rätten bör i fråga därom, innan fastställelse meddelas,

inhämta yttrande från vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogstjänsteman.

Då det i snabbhetens intresse synes önskvärt, att sådant yttrande

skall, då rätten ej sammanträder, kunna infordras av domaren, bar en

härför erforderlig jämkning i lagtexten av utskottet vidtagits.

I ändamål att tydligare än den föreslagna avfattningen giver vid

banden utsäga, att yttrande från skogstjänsteman bör infordras allenast

om skogsvårdsstyrelse ej finnes, bar utskottet vidare företagit en redaktionell

jämkning i paragrafen. Motsvarande ändring har ock vidtagits

i 10 §•

6 §•

Se vad ovan anförts under 4 §.

10 §.

Se vad ovan anförts under 5 §.

17 §•

I denna paragraf föreskrives, att, om enligt lagen den 11 juni

1915 beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län anordnats

förvaltning eller meddelats avverkningsförbud, som gäller den 30 juni

1921, berörda förvaltning eller förbud fortfarande skall tillämpas, till

dess om det ifrågavarande markområdet anordning träffats och kan träda

i verkställighet i enlighet med förevarande lag, dock längst intill den

1 januari 1922.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

I de nu föreliggande motionerna an föres i denna del följande:

»Denna tidsbegränsning har i det framlagda förslaget gjorts betydligt

snävare, än som förutsatts i det sakkunnigbetänkande, som legat till grund

för propositionen (jämför propositionen sid. 44 och 45), och synes oss höra

väsentligen modifieras i syfte att giva de samfälligheter, varom är fiåga,

tillräcklig tid för ordnande av förvaltningen med tillämpning av den

nya lagstiftningen. Ty initiativ till och åvägabringande av denna förvaltning

måste föregås av åtskilliga förberedelser — förordnande av

person att föranstalta om sammanträde, utredning angående samfällighetens

natur, uppgörande av förslag till reglemente, eventuellt förordnande

av god man för bortavarande etc. —, vilka förberedelser jämte

den i vissa hänseenden nödiga domstolsbehandlingen kunna medföra

betydande tidsutdräkt. Därjämte lärer man böra räkna med det förhållandet,

att i de fall, som här avses, vederbörande för jämförelsevis

kort tid sedan haft besvär och kostnader för åtgärder till skydd

för den samfällda egendomen och därföre kunna befaras vara mindre

benägna att inom den närmaste tiden taga initiativ, varigenom ytterligare

kostnader för liknande åtgärder enligt den nya lagen skulle uppstå.

Vid sådant förhållande och då något vägande skäl icke torde stå hindrande

i vägen för ett längre rådrums medgivande, hava vi velat föreslå,

att den i förberörda paragraf ifrågasatta tidsfristen får omfatta tiden till

den 1 januari 1924.»

Lika med motionärerna finner utskottet den i propositionen föreslagna

tidsbegränsningen, inom vilken delägarna av samfälligheter inom

Kopparbergs län hava att träffa anstalter för förvaltningens anordnande

enligt det nu föreliggande lagförslaget alltför snävt avvägd, och då

några avsevärda olägenheter ej synas förefinnas för fristens utsträckande

till den av motionärerna önskade tidpunkten, har utskottet ansett sig

böra tillstyrka motionerna i denna del.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag ej kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Ilo) Lag

om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor

och rättigheter.

Härigenom förordnas som följer:

Kungl. Maj:ts färsing: Utskottets förslag:

1 §•

Denna lag avser:

1. bys eller annat skifteslags samfällda ägor, som vid skifte eller

annan laga delning eller sämjedelning undantagits för gemensamt behov

eller uteslutits från delningen, ävensom mark, som eljest är gemensam

för två eller flera fastigheter med i övrigt skilda ägor;

2. rättigheter eller förmåner, som äro samfällda för två eller

flera fastigheter med helt eller delvis skilda ägor.

Vad här nedan stadgas om ägor gäller i tillämpliga delar beträffande

nu angivna rättigheter och förmåner.

2 §■

Kunna delägare ej enas om användningen eller tillgodogörandet

av samfälld äga, må, där de äro flera än två, fråga därom upptagas

och avgöras i den ordning 3—7 §§ stadga.

Kan ej bestämmelse sålunda träffas, må en var av delägarna påkalla

ägans ställande under förvaltning av god man på sätt i 10 § sägs.

Åro delägarna allenast två, och kunna de ej åsämjas, vare lag

som i andra stycket är sagt.

3 §•

I fall, som i 2 § första stycket

avses, må fråga om samfälld ägas

användning eller tillgodogörande

upptagas och avgöras vid sammanträde

med delägarna på sätt nedan

sägs; och åge delägare, som sådant

sammanträde äskar, att i den ordning,

som i 10 § om förordnande

av god man stadgas, erhålla för
-

3 §•

I fall, som i 2 § första stycket

avses, må fråga om samfälld ägas

användning eller tillgodogörande

upptagas och avgöras vid sammanträde

med delägarna på sätt nedan

sägs; och har delägare, som sådant

sammanträde äskar, att i den ordning,

som i 10 § om förordnande

av god man stadgas, utverka för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ordnande för särskild person att ordnande för särskild person att

föranstalta om sammanträdet. föranstalta om sammanträdet.

Kallelse å delägarna skall bevisligen tillställas dessa minst fjorton

dagar före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt

innehålla uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende,

för vars behandling det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat

ställe för sammanträdes hållande, skall detta äga rum inom någon av

de fastigheter, till vilka sam fälb ghe ten hörer. Aro delägarna Hera än

tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i samfälligheten,

må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till en av delägarna

att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall, med

underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu

dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de

församlingar, där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller

flera tidningar i orten; skolande dock inom sagda tid kallelsen särskilt

delgivas känd delägare, boende utom de fastigheter, till vilka samfälligheten

hörer.

År någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan

bevaka sin rätt, begäre den sammankallande förordnande av god man

enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande.

Har boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves

under stadgad åborätt, del i samfälligheten, skall jämväl underrättelse

om sammanträdet meddelas Konungens befallningshavande i så god tid,

att genom dennes föranstaltande ombud må varda av vederbörande

myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Kostnad, som kan ifrågakomma för sammanträdes hållande, skall

av sökanden förskjutas, men i händelse åtgärd, som med sammanträdet

åsyftas, kommer till stånd, slutligen gäldas av delägarna efter delaktighet

i samfälligheten.

4 §•

1 mom. Vid sammanträde, som i 3 § sägs, föres ordet av den,

som förordnats att föranstalta om sammanträdet.

2 mom. En var delägare äge vid

sammanträdet rösträtt efter sin delaktighet

i samfälligheten, dock att

rösträtt ej må av någon delägare

titövas för mera än en femtedel eller,

där delägarna äro flera än femtio,

2 mom. En var delägare äge

vid sammanträdet, med iakttagande

av vad i nästa mom., 6 § 2 mom.

och 7 § sägs, rösträtt efter sin delaktighet

i samfälligheten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottets förslag:

3 mom. Erhåller vid omröstning,

som icke avser i 6 § 2 mom.

eller 7 § omförmält fall, viss mening

högre röstetal än annan och biträdes den

tillika av större antal röstande, gälle

den mening. Kan beslut ej på sådant

sätt åstadkommas, skall begränsning

av de röstandes röstetal

ske så, att icke för någon av dem må

beräknas mera än en femtedel eller, där

delägarna i samfälligheten är o flera än

femtio, en tjugondei av de röstandes

sammanlagda röstetdl, ochvardedenmening

gällande, som''efter denna beräkning

erhållit högsta röstetalet. Utfalla

rösterna lika, gälle den mening, som

de flesta efter huvudtalet biträda.

Bliva rösterna även efter denna beräkning

lika, avgöre ordföranden, vilken

mening skall gälla.

4 mom. Innan fråga, för vars behandling sammanträde utsatts,

till avgörande företages, skall genom ordförandens försorg utredningske

om de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer, ävensom vilka

däri äga del och den grund, som gäller för en vars delaktighet. Råder

osäkerhet, huruvida samfälld äga tillhör visst skifteslag eller annat

större skiftesområde, vid vars delning nämnda skifteslag utbrutits, skall,

intill dess nödig utredning härutinnan förebragts, frågan anses angå

det större skiftesområdet.

5 mom. Genom ordförandens försorg skall föras protokoll, med

angivande av vad vid sammanträdet avhandlas och beslutes. 1 protokollet

skall ock lämnas redogörelse för den äga, varom fråga är, ävensom,

i den mån utredning därom vunnits, fullständig uppgift å de

fastigheter, till vilka samfälligheten hörer. Vidare skola upptagas närvarande

delägare och deras andelar i samfälligheten. Varder icke protokollet

genast å sammanträdet justerat, skall detsamma inom åtta dagar

efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas samt

Kungl. Maj:ts förslag:

en tjugondei av de vid sammanträdet

närvarande delägarnas efter nämnda

grund beräknade röstetal.

3 mom. Vid omröstning gälle,

där ej annat för visst fall är bestämt,

den mening, som efter stadgad

röstberäkning biträdes av de

flesta avgivna rösterna. Utfalla vid

omröstning rösterna lika, gälle den

mening, som de flesta efter huvudtalet

biträda. Bliva rösterna även

efter denna beräkning lika, avgöre

ordföranden, vilken mening skall

gälla.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40. 23

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

förses med underskrift av ordföranden och en eller flera av delägarna

utsedda justeringsmän. Efter verkställd justering skall protokollet hos

person och från dag, som vid sammanträdet bestämts och tillkännagivits,

hållas tillgängligt för delägarna.

5 §•

Besluta delägarna, att samfällighet skall ställas under förvaltning

för gemensam räkning, skall ock av dem antagas reglemente, angivande

grunderna för denna förvaltning. I sådant reglemente skola upptagas

bestämmelser om tillämpning å sammanträde med delägarna av de föreskrifter

rörande omröstning, som i deuna lag angivas, om val av en

eller flera sysslomän för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna

för förvaltningen och användande av vinsten därav. I avseende härå

skall iakttagas, dels att delägare ej må, utan att han därtill samtyckt,

påföras kostnad, överstigande hans del i avkastningen jämte den vinst,

som kan visas genom kostnaden hava tillförts hans enskilda egendom,

för vilken han har del i samfälligheten, dels ock att behållua avkastningen

bör antingen användas till företag, som lända till gemensam

nytta för de fastigheter, vilka hava del i ägan, såsom skogskultur,

anläggning och underhåll av vägar och broar eller dylikt, eller ock till

fondering eller utdelning till delägarna efter delaktighet i ägan.

Reglementet skall underställas Reglementet skall underställas

rättens prövning och för detta ända- rättens prövning och för detta ändamål

jämte protokoll över det eller

de sammanträden, därå frågan om

samfällighetens ställande under förvaltning

och reglementets antagande

förevarit, till rättens ordförande insändas.

Rätten skäll tillse, att reglementet

är i laga ordning tillkommet,

att dess bestämmelser äro förenliga

med gällande lagar och författningar

samt att icke detsammas

tillämpning kan lända till märkligt

förfång för delägare, som ej deltagit

i reglementets antagande eller eljest

godkänt detsamma. Dessutom skall,

där samfälligheten helt eller delvis

mål jämte protokoll över det eller

de sammanträden, därå frågan om

samfällighetens ställande under förvaltning

och reglementets antagande

förevarit, till rättens ordförande insändas.

Rätten skall tillse, att reglementet

är i laga ordning tillkommet,

att dess bestämmelser äro förenliga

med gällande lagar och författningar

samt att icke detsammas

tillämpning kan lända till märkligt

förfång för delägare, som ej deltagit

i reglementets antagande eller eljest

godkänt detsamma. Dessutom skall,

där samfälligheten helt eller delvis

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Kungl. Maj:ts förslag:

utgöres av skogsmark, tillses att

bestämmelser lämnats, som trygga

en tillfredsställande skogsvård därå,

börande rätten i fråga härom, innan

fastställelse meddelas, inhämta yttrande

från vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller skogstjänsteman. Kan

reglemente ej oförändrat godkännas,

må rätten, efter delägarnas hörande,

däri verkställa erforderliga jämkningar.

Utskottets förslag:

utgöres av skogsmark, tillses att

bestämmelser lämnats, som trygga

en tillfredsställande skogsvård därå,

börande i fråga härom, innan fastställelse

meddelas, yttrande inhämtas

från vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller, där sådan ej finnes, vederbörande

skogstjänsteman. Kan reglemente

ej oförändrat godkännas, må rätten,

efter delägarnas hörande, däri verkställa

erforderliga jämkningar.

Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst

fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,

tala och svara för delägarna. Åga, som ställts under förvaltning, må

ej av syssloman delägarna avhändas eller för längre tid än fem år utlegas

utan att delägarna därom beslutat i den ordning, som i 6 § 2

mom. eller 7 § sägs.

6 §•

1 mom. Vilja delägarna, utan att ställa äga under förvaltning

enligt 5 §, besluta om dess användning vare sig genom brukande för

egen räkning eller genom utlegning, skall därvid iakttagas, att åtgärden

ej länder till märkligt förfång för delägare, som ej till densamma lämnat

medgivande. Där till förebyggande av sådant förfång finnes erforderligt,

att delägare förbehålles rätt att av samfälligheten erhålla timmer,

vedbrand, gärdsel, torv, grus eller annat till husbehov eller att därå

hava kreatursbete, skola ock bestämmelser träffas för tillgodoseende härav.

2 mom. Avser beslutet ägas utlegning

för längre tid än fem år,

skall detsamma för att äga giltighet

biträdas ej mindre av två tredjedelar

av de i omröstningen deltagandes

röster efter röstvärdet än även av

minst hälften av samtliga delägare

i samfälligheten efter huvudtalet.

2 mom. Avser beslutet ägas utlegning

för längre tid än fem år,

skall detsamma för att äga giltighet

biträdas ej mindre av två tredjedelar

av de i omröstningen deltagandes

röster efter röstvärdet, beräknat på

sätt i andra punkten av 4 § 3 mom.

är sagt, än även av minst hälften

av samtliga delägare i samfälligheten

efter huvudtalet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Kanyl, Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

7 §•

Vilja delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan

det ske utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge

de ock härom fatta beslut i den ordning här ovan i 6 § 2 mom. sägs.

Där någon delägare det yrkar, må dock avhändandet ej äga rum annorledes

än genom försäljning å offentlig auktion.

Vad i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas

skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av

samfällighet, vari omyndig äger del, men vare beslut om sådan försäljning

icke giltigt med mindre rätten i den ort, där samfälligheten är

belägen, på ansökan av någon delägare finner skäl lämna tillstånd till

försäljningen.

Har boställe eller annat allmänt hemman del i samfälld äga, vars

avhändande beslutes, må beslutet ej träda i verkställighet utan att tillstånd

därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut om ägas avhändande fattas, må jämväl bestämmas och

i protokollet angivas, av vem överlåtelsehandlingen skall å delägarnas

vägnar underskrivas.

År fråga väckt om ägas försäljning och vill delägare, att gemenskapen

skall upplösas genom laga skifte eller hemmansklyvning, give

det tillkänna sist vid det sammanträde med delägarna, där frågan om

försäljning skall företagas. År skifte eller klyvning då i laga ordning

sökt, må beslut i försäljningsfrågan ej fattas, förr än sig visat, huruvida

på ansökningen delning kommer till stånd. År sådan delning icke sökt,

skall, där delägare det yrkar, honom givas nödig tid därtill.

8 §''

Menar delägare, att beslut, som i ärende, varom i denna lag sägs,

vid sammanträde av delägarna fattats, länder honom till märkligt förfång

eller att det icke i laga ordning tillkommit eller att det står i strid

med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet,

som beslutet fattat, äge han tala därå genom stämning till

rätten å samtliga övriga delägare inom trettio dagar från den dag beslutsprotokollet

blivit tillgängligt efter ty i 4 § 5 mom. sägs. Försummas

det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Åro de delägare, som skola stämmas, flera än tio, skall i avseende

å stämningens delgivning vad ill kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken

stadgas om stämning å helt byalag äga tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 1 avd. 31 käft. (Nr 40.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

9 §•

Delägares beslut, som i denna lag avses, må ej träda i verkställighet

förr än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan

mot detsamma blivit instämd eller sådan talan blivit genom laga kraft

ägande utslag ogillad.

Visar sig, efter det beslut enligt 5, 6 eller 7 § fattats om ägas

användning eller avhändande, att fara föreligger för att under tiden, till

dess beslutet må verkställas och, i fall som i 5 § avses, reglemente

blivit fastställt, ägan bliver utsatt för vanvård av delägare, må på begäran

av någon av delägarna överexekutor, där skäl därtill i övrigt

prövas föreligga, meddela förbud för delägarna att under nämnda tid å

ägan verkställa avverkning eller taga ler, torv, grus eller dylikt. Om

sådant förbud gälle i tillämpliga delar vad i utsökningslagen om skingringsförbud

sägs, dock att pant eller borgen för skada, som kan genom

åtgärden vederparten tillskyndas, icke erfordras.

10 §.

Ansökan om ägas ställande under förvaltning av god man göres

å landet hos domaren och i stad hos rätten. I anledning av sådan ansökan

skall, där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet eller omständigheterna

i övrigt åtgärden finnes vara överflödig eller olämplig, förordnande

av domaren eller rätten meddelas för delägare eller annan att

såsom god man omhändertaga ägans förvaltning.

Förordnande, som nu sagts, meddelas på viss tid eller tills vidare

och innebär uppdrag att förvalta äga till delägarnas samfällda bästa.

God man må ej om bortlegande av samfälligheten träffa avtal, som avser

längre tid än till den fardag, som infaller näst efter det förordnandet

upphört.

Där någon delägare sådant fordrar eller det eljest finnes påkallat,

må beträffande god mans förvaltning de övriga föreskrifter lämnas, vartill

omständigheterna i varje fall kunna föranleda; och bör därvid särskilt

iakttagas att, där det till förebyggande av märkligt förfång för delägare

finnes erforderligt, bestämmelser meddelas om rätt för delägarna

till sådant nyttjande, som i 6 § 1 mom. andra punkten omnämnes, samt

om ordningen för detta nyttjande ävensom, där ägan omfattar skogsmark,

till betryggande av tillfredsställande skogsvård därå.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första lagutskottets inlåtande Nr 40.

Kungl. Maj:ts förslag:

Sådana föreskrifter meddelas av

rätten, sedan samtliga delägare

lämnats tillfälle att yttra sig och,

där fråga är om bestämmelser i avseende

å skogsvård, yttrande inhämtats

från vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller skogstjänsteman.

Utskottets förslag:

Sådana föreskrifter meddelas av

rätten, sedan samtliga delägare

lämnats tillfälle att yttra sig och,

där fråga är om bestämmelser i

avseende å skogsvård, yttrande inhämtats

från vederbörande skogsvård

sstyrelse eller, där sådan ej

finnes, vederbörande skogstjänsteman.

11 §•

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om

ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader

skall gälla även för god man, som i denna lag avses.

12 §.

Kostnad, som av gode mannen gjorts för förvaltning av samfällighet,

skola samtliga delägare vidkännas, envar i förhållande till sin lott.

13 §.

Ej må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.

Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda

och gitter han visa skälig orsak,

eller ansöker delägare, att god man entledigas, och prövas skäl

därtill vara,

eller varda delägarna ense att själva omhändertaga förvaltningen

av samfälligheten och göra de därom anmälan,

eller beslutes i den ordning, som i denna lag sägs, om förfogande

över samfälligheten på sådant sätt, att förvaltning av god man ej vidare

erfordras,

eller varder upplyst, att samfälligheten blivit för gemensam räkning

försåld eller att gemenskapen annorledes upphört,

varde gode mannen av rätten eller domaren entledigad.

14 §.

Över beslut, som av domaren meddelas enligt 10 eller 13 §, må

klagan föras hos hovrätten.

Beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 10 eller 13

§, träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

15 §.

Företager, sedan angående ägas användning bestämmelse enligt

denna lag träffats, delägare i strid därmed avverkning eller tager grus,

torv, ler, sand eller dylikt eller överträder han eljest genom brukande

av ägan vad sålunda blivit bestämt,

eller nyttjar delägare, utan att därtill hava erhållit medgivande,

äga, som är ställd under förvaltning av god man,

eller bryter delägare mot förbud, som meddelats jämlikt 9 §

andra stycket,

varde han ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen

avses, missbrukat sin rätt i samfälligheten, dock att överträdelse av

meddelat förbud, som nyss sagts, skall höra under allmänt åtal, samt att

annan förseelse, som här åsyftas, må åtalas av allmän åklagare efter

angivelse av delägare.

16 §.

Gälla på grund av lag eller särskild författning bestämmelser angående

förvaltning eller användning av ägor, som eljest falla under stadgande^

i denna lag, eller för visst slag av sådana ägor, skall vad i

denna lag föreskrivits icke hava tillämpning i avseende å sådana ägor

i vidare mån än som är med förstberörda bestämmelser förenligt. Dock

skall vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 finnes stadgat angående nyttjande

av samfälld skog och mark, som icke är sockenallmänning, icke

utgöra hinder att enligt denna lag träffa däremot stridande bestämmelser.

Finnas i gällande byordning bestämmelser upptagna om samfällighets

förvaltning eller nyttjande, skall byordningen härutinnan äga tilllämplighet

till dess berörda bestämmelser varda upphävda efter ty i byordningen

föreskrives eller i den uti denna lag stadgade ordning.

17 §•

Har enligt lagen den 11 juni

1915 med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län anordnats

förvaltning eller meddelats avverkningsförbud,

som gäller den 30 juni

17 §.

Har enligt lagen den 11 juni

1915 med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län anordnats

förvaltning eller meddelats avverkningsförbud,

som gäller den 30 juni

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Kungl. Maj:ts förslag:

1921, skall berörda förvaltning eller

förbud fortfarande tillämpas till dess

om det ifrågavarande markområdet

anordning träffats och kan träda i

verkställighet i enlighet med denna

lag, dock längst intill den 1 januari

1922.

Utskottets förslag:

1921, skall berörda förvaltning eller

förbud fortfarande tillämpas till dess

om det ifrågavarande markområdet

anordning träifats och kan träda i

verkställighet i enlighet med denna

lag, dock längst intill den 1 januari

1924.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 november 1912 om

rätt till jakt skall hava följande ändrade lydelse:

3 §.

Å sockenallmänning, byaskog eller annan dylik samfällighet må

delägarna, där de ej annorledes åsämjas, allenast för egna behov utöva

jakträtt. .....

Åro om allmänningens eller samfällighetens förvaltning särskilda

föreskrifter gällande, äga delägarna i enlighet därmed fatta beslut om

jakträttens tillgodogörande för gemensam räkning. I andra fall må

bestämmelse om jakträtten träffas efter ty i lagen om förvaltning av

bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter

är stadgat.

Avgärda by have jakträtt allenast å sina ägor inom hank och stör.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 1 avd. 31 höft- {Nr 40.)

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

B) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 21 maj 1921.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

STOCKHOLM, fSAAC MARCUS'' BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:259 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor o s. 1 i texten