Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet för fastighetsägare, vilkens egendom vinner i värde genom framdragande av en koncessioner ad järnväg, att teckna aktier i lolag för järnvägens byggande.

1921-02-25 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet för fastighetsägare, vilkens egendom vinner i värde genom framdragande av en koncessioner ad järnväg, att teckna aktier i lolag för järnvägens byggande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skyldighet för

fastighetsägare, vilkens egendom vinner i värde genom

framdragande av en koncessioner ad järnväg, att teckna

aktier i lolag för järnvägens byggande.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson*, Tjällgren, Boberg, von

Koch, Julin, Lundberg, Magnusson i Kalmar*, Karlsson i Gasabäck*, Hagman,

Magnusson i Skövde, Nilsson i Vibberbo*, Hage*, Carlsson i Solberga

och Falk. * I

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 75, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Rune hemställt''

att.riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl!

Maj: t måtte efter verkställd utredning låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag i syfte att fastighetsägare, vars egendom vunne i värde

genom framdragande av en koncessionerad järnväg, måtte förpliktas att

uti det bolag, som bildats eller bildades för järnvägens byggande, teckna

aktier till belopp, svarande mot viss del av den uppskattade värdeökning,

fastigheten skulle genom järnvägens framdragande vinna.

Beträffande de skal, som ligga till grund för berörda förslag, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avel. 8 käft. (Nr 10).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Dansk lagstiftning.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Enligt motionen skulle såväl i Danmark som i flera andra länder bestämmelser

uti av motionären föreslaget syfte vara införda.

Såvitt angår Danmark torde härmed hava avsetts Lov af I8de April

1910 om Jernbaneskyld.

I Danmark har det länge varit allmän regel, att staten för sina järnvägsanläggningar

haft bidrag av de kommuner, som haft fördel av anläggningarna.

Dessa bidrag hava utgått med visst belopp pr banmil, vilket

belopp fastställts av staten.

I »Lov af den 27de Maj 1908 om nye Jernbaneanlmg m. v.» har denna

princip jämväl följts. Sistnämnda lag innehåller därjämte bestämmelser

om bidrag, som skola utgå av den av företaget berörda fasta egendomen

efter särskild uppskattning av den värdestegring, som till följd av järnvägsanläggningen

tillkommit marken. De närmare bestämmelserna härom

äro reglerade genom ovannämnda »Lov om Jernbaneskyld». Genom sistnämnda

bidrag skulle^ staten få ytterligare en del av sina anläggningskostnader

betäckta. A andra sidan skulle kommuner, som lämnat staten

bidrag till järnvägsanläggningen, kunna få dessa bidrag helt eller delvis

täckta genom kommunerna proportionellt tillfallande andelar av jordägarnas

bidrag. Även för de järnvägar, som helt och hållet skulle byggas

med privat kapital, skulle bidrag till förmån för det enskilda järnvägsbolaget

efter tillstånd av ministern för de offentliga arbetena kunna påläggas

de intresserade fastigheterna.

Denna »Jernbaneskyld» utgör en tidsbegränsad avgift. När en ny

banas sträckning och stationernas läge blivit godkända av ministern för

offentliga arbeten, bliva egendomarna utan avgitt för ägarna omvärderade

samtidigt med den närmast följande halvår svärderingen till den allmänna

fastighetsskatten, som enligt »Lov af den 15de Maj 1903 om Ejendomsskyld»

påvilar fastigheterna. Denna värdering, vid vilken värdestegringen

i anledning av järnvägsanläggningen bestämmes särskilt för sig, lägges till

grund för beräkningen av den »Ejendomsskyld», som skall utgå enligt

härför gällande regler. Vidare sker sådan värdering var gång egendomen

enligt de för »Ejendomsskylden» gällande regler bliver omvärderad. Sedan

30 år förflutit efter den första värderiugen till »Jernbaneskyld», äger

ingen ytterligare värdering rum. Vid värderingen fastställes såväl egendomens

handelsvärde som den genom järnvägsanläggningen uppkomna

värdestegringen, båda till belopp i kronor, delbara med hundra. »Jernbaneskyld»

utgår årligen med l1/* ^ av värdestegringen och betalas i

50 år räknat från tiden för den första värderingen. Avgiften inbetalas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. 3

till statskassan samtidigt med den »Ejendomsskyld», som påvilar egendomen.

Ursprungligen fanns därjämte den bestämmelsen, att »Jernbanoskyld»

allenast utgick, för så vitt värdestegringen översteg 10 % av egendomens

värde, sådant detta var före järnvägens anläggande, och utgick

allenast för det överskjutande beloppet. Denna bestämmelse, tillkommen

i avsikt att tjäna som säkerhetsmarginal för möjlig otillförlitlighet i beskattningen,

medförde emellertid, att lagen i finansiellt hänseende blev

betydelselös. Nettoinkomsten blev nämligen för året 1911 —12 allenast

7,504 kronor 46 öre, för året 1912—13 14,962 kronor 85 öre, för året

1913 —14 13,962 kronor 50 öre, för året 1914—15 16,197 kronor 96

öre, för året 1915 —16 20,906. kronor 24 öre och för året 1916—17

31,723 kronor 10 öre. Därjämte medförde bestämmelsen, att avgiften

drabbade de små egendomarna hårdare än de större, då det kunde hända,

att ägaren av en mindre egendom fick betala *Jernbaneskyld», oaktat

värdestegringens belopp icke var större, ja till och med mindre än den

värdestegring, som tillfördes en större egendom, vilken blev skattefri på

grund av avdraget.

I anledning härav antogs en lag, som upphävde ifrågavarande bestämmelse.

Denna lag utfärdades den 4 oktober 1919.

Uppslaget till denna »Jernbaneskyld» torde hava kommit från järnvägsanläggningen

Köpenhamn—Slangerup. Denna bana går genom en trakt,

som väl ägnade sig för anläggande av egnahems- och villastäder. Efter

banans tillkomst kunde alltså en väsentlig prisstegring väntas för jord,

som utstyckades till tomter och trädgårdar, men även för jord, som behölls

under jordbruk, dä både priser och avsättningsmöjligheter skulle gestalta

sig förmånligare för jordbrukarna till följd av den bekväma förbindelsen

med huvudstaden. Företaget finansierades helt och hållet på enskild väg.

För att möjliggöra aktieteckning överenskommo jordägarna inom banans

intressesfär att till en banans förräntningsfond betala 30 % av den värdestegring

å deras jord, som vid en blivande försäljning inom de närmaste

30 åren kunde komma att realiseras; dock utan att jordägarna därvid

erhöllo några aktier i företaget.

Ovanstående redogörelse för den danska lagstiftningen i ämnet ut- Utskottet.

visar, att de bidrag, som i Danmark utgå till järnvägsbyggnader, påläggas

i form av värdeökningsskatt och icke, såsom motionären förmenat, genom

tvångsteckning av aktier. Såvitt utskottet härom kunnat förskaffa sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

kännedom, har icke heller i något annat land hithörande frågor reglerats

genom lagstiftning i den av motionären föreslagna riktning.

Utskottet tror ej heller, att ett genomförande av motionärens förslag

skulle vara lyckligt för vårt lands räkning. Vid de former av tvångsdelaktighet,

som vår lagstiftning känner till, exempelvis i vattenlagen, står

man på betydligt säkrare grund vid värdering av de fördelar, som företagets

genomförande kan komma att tillförsäkra den, som skall tvingas att

deltaga däri. Betydande försiktighet har också iakttagits för att förhindra,

att tvångsdelaktigheten skall medföra förlust för deltagarna. Om motsvarande

försiktighetsåtgärder skulle tillämpas vid järnvägar, exempelvis genom

strängare ekonomisk kontroll vid beviljande av koncession, skulle

säkerligen många nyttiga järnvägsanläggningar förhindras och bestämmelserna

sålunda motverka sitt eget syfte. Tvångsaktieteckningen skulle även

i många fall uppväcka ett starkt motstånd mot hela företaget.

Utskottet tror därför, att, i händelse särskild avgift av fastighet

med anledning av järnvägsföretag skulle befinnas lämplig, varom delade

meningar emellertid finnas, detta bör ske genom värdestegringsskatt.

Härigenom kan även vinnas likställighet mellan fastighetsägare vid enskilda

banor och vid statsbanorna, ty någon särskild anledning att ställa de senare

gynnsammare än de förra finnes naturligtvis ej.

Frågan om skatt på värdestegring tillföljd av järnvägs framdragande

är emellertid föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Utskottet vill

erinra om vad föredragande departementschefen anförde om värdestegring

i följd av järnvägsanläggning vid föredragning i statsrådet av

frågan om framläggande av proposition till 1919 års lagtima riksdag med

förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles

skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Departementschefen

yttrade nämligen, bland annat, följande: * Vidare är att taga

under övervägande vilken jord, som bör ingå i en taxering. Den utan

tvivel mest omfattande frågan i detta sammanhang är, huruvida eu stegring

av fastighets jordbruksvärde bör underkastas beskattning eller ej.

Meningarna härom äro ganska delade. 1 ena sidan har man velat göra

gällande, att om ett fastighetsvärde ökas till följd av exempelvis en järnvägsanläggning,

det ej bör vara någon skillnad, om värdestegringen har

sin grund i möjligheten att försälja tomter eller i lättare avsättning av

jordbruksprodukter. Å andra sidan har man framhållit, att under det

jordvärdetaxeringen i fråga om jordbruksfastigheter skulle medföra synnerliga

svårigheter och kostnader, eu skatt å värdestegring av dylik jord så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

o

som sådan skulle giva jämförelsevis ringa utbyte. För egen del är jag

icke nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till frågan, huruvida dylik

värdestegring bör inbegripas under en blivande skatt. Svårigheterna att

utan föregående erfarenhet på området omedelbart företaga den omfattande

värderingen av dessa fastigheters mark utan byggnader och skog synas

mig tala för att för det närvarande ej ifrågasätta en ingångsvärdering av

desamma. Då skattefrågan skall slutligen lösas, bör emellertid detta spörsmål

ånyo tagas upp till prövning.» Proposition i ämnet framställdes till

nämnda riksdag, men avslogs. I proposition nr 22, till 1920 års riksdag

återkom Kungl. Maj:t med i stort sett samma författningsförslag. Denna

gång blev förslaget av riksdagen godkänt, varefter förordningen i ämnet

utfärdades den 28 maj 1920.

1 förordningen omförmäld uppskattning verkställes för närvarande av

särskilda uppskattningsnämnder. Sedan uppskattningen fullbordats och

överarbetning ägt rum, torde man kunna förvänta slutgiltigt förslag till

jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. I detta sammanhang torde jämväl

frågan om jordvärdestegring i anledning av järnvägs framdragande komma

under omprövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL VOX SNEIDEEX.

Stockholm 1921. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ägogränser m. m. a1 i texten