Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om beredande av härbärgen för vissa hamnoch stuveriarbetare.

1921-03-01 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning om beredande av härbärgen för vissa hamnoch stuveriarbetare.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1921 kl. x/2 12 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning

om beredande av härbärgen för vissa hamn- och stuveriarbetare.

Närvarande; herrar von Sneidern, Carl E. Svensson, Tjällgren, Boberg, Sigfrid Hansson,

Frändén, Arvid Erikson, Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge,

Hagman, Magnusson i Skövde, Hage, Carlsson i Solberga, Ödström och

Persson i Trången.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 3, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindley hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t anhålla, att Kung!

Maj:t täcktes företaga utredning angående behpvet av en lagstiftning

rörande beredande av härbärgen för hamn- och stuveriarbetare, som vid

arbete å avlägset belägna sågverk och lastageplatser icke vid arbetstidens

slut kunna hemförskaffas till bostadsorten.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda förslag, tilllåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning

härav inkommit, finnes fogat som bilaga vid detta utlåtande.

Utskottet tillåter sig hänvisa till detsamma.

Frågan om beredande av härbärgen åt hamn- och stuveriarbetare

vid utförande av lossnings- och lastningsarbeten å platser så belägna,

att arbetarna icke vid arbetstidens slut varje dag kunna hemförskaffas

till bostadsorten torde obestridligen vara mycket behjärtansvärd. Såsom

motionären erinrat har genom statsmakternas ingripande frågan om beredande

av dylika härbärgen åt skogsavverknings- och kolningsarbetare

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 10 käft. (Nr 12.) 506 21

TJtskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

samt flottningsarbetare blivit löst genom två år 1919 utfärdade lagar,

vilka trätt i kraft den 1 januari 1920.

Såsom socialstyrelsen i sitt ovan omförmälda utlåtande anfört, torde

emellertid föreliggande fråga, i den mån anstalter icke träffats på frivillighetens

väg, kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas genom redan

förefintliga bestämmelser, nämligen 3 § första stycket och 5 § g) i lagen

den 29 juni 1912 om arbetarskydd. Uti de i socialstyrelsens ifrågavarande

yttrande omnämnda förslag till anvisningar angående skydd mot

yrkesfara vid lastning och lossning av fartyg, vilka bestämmelser snart

torde komma att utfärdas, har yrkesinspektionens befattningshavare anbefallts

att övervaka, bland annat, att arbetsgivare, som åtagit sig lastning

eller lossning av fartyg, tillser, att därvid sysselsatta arbetare å

eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och diskvatten samt avträden

ävensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras,

torkning av kläder; att, där arbetet icke bedrives i närheten

av arbetarnas boningsort, av arbetsgivaren anordnas lämplig lokal, vari

arbetarna kunna tillbringa sina raster, äga lägenhet värma medförd mat

samt intaga sina måltider och där under årstid, då så erfordras, belysning

och uppvärmning finnes; samt att, där lastning eller lossning av

fartyg å ort, som är så långt avlägsen från arbetarnas hem, att dessa

efter den dagliga arbetstidens slut ej skäligen kunna återvända dit,

arbetsgivaren å platsen i fråga tillhandahåller arbetarna lämpligt natthärbärge.

Därest det, efter utfärdandet av nu omförmälda bestämmelser, skulle

visa sig, att arbetsgivarna icke respekterade desamma, förefinnes, jämlikt

7 § av lagen om arbetarskydd, rätt för Kungl. Maj:t att utfärda nödiga

föreskrifter.

Då syftet med förevarande motion sålunda kan vinnas med stöd av

redan förefintliga bestämmelser och då utskottet är förvissat om, att

Kungl. Maj:t, därest så skulle erfordras, kommer att i administrativ väg

utfärda fullt effektiva föreskrifter, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDEKN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

Bilaga.

Stockholm den 17 februari 1921.

Till riksdagens andra lagutskott.

Av Kung! Maj:t den 28 januari 1921 anbefalld att till utskottet avgiva yttrande

över en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 3, angående

lagstiftning om beredande av härbärgen för vissa hamn- och stuveriarbetare, får

socialstyrelsen till åtlydnad härav anföra följande.

I motionen framhålles, hurusom lastning och lossning av fartyg, huvudsakligen

i Norrland, flerstädes måste utföras å platser, så långt belägna från arbetarnas

hemort, att arbetarna icke kunna vid arbetstidens slut varje dag hemförskaffas.

Motionären uttalar, att rent oefterrättliga förhållanden voro rådande på

ifrågavarande område för 10 ä 15 år sedan, men framhåller samtidigt, att en

avsevärd förbättring därefter ägt rum, samt att numera härbärgesfrågan för angivna

slag av arbetare på ett flertal platser ordnats genom gemensamma åtgärder

från ifrågakommande stuveri- och sågverksbolags sida. En hel del missförhållanden

kvarstode emellertid fortfarande och kunde dessa tillfredsställande ordnas

endast genom en lagstiftning på området.

Socialstyrelsen har genom skrivelse till vederbörande yrkesinspektörer i de

två inom Norrland belägna distrikten införskaffat uppgifter över inom distrikten

förefintliga lastningsplatser av något större betydelse samt rörande de möjligheter,

som å dessa föreligga med avseende å arbetarnas hem transport för varje dag

eller deras härbärgerande å lastningsplatsen på tillfredsställande sätt.

Av de i anledning härav inkomna svarsskrivelserna framgår, att vid det

övervägande största antalet lastageplatser hemtransport varje dag kan och även

torde äga rum, och att vid en del av de övriga, där så ej är förhållandet, anstalter

träffats för stuveriarbetarnas härbärgerande.

Emellertid visar utredningen att, frånsett vissa mindre lastageplatser, där

lastning endast i ringa omfattning äger rum, det alltjämt finnes ett ej obetydligt

antal större lastageplatser, där åtgärder för stuveriarbetarnas härbärgerande kunna

anses vara av behovet påkallade.

I 3 §:en av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 föreskrives, att arbetsgivare

är pliktig iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap

eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för

att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet.

Det synes styrelsen, att arbetsgivaren på grund av denna bestämmelse kan, i de

fall då uppenbart behov därav föreligger, anses pliktig föranstalta om lämpligt

härbärge för stuveriarbetare. I samma lags 5 §, som innehåller ett antal, med

utgångspunkt från 3 §:ns allmänna bestämmelse, närmare preciserade åtgärder,

som arbetsgivaren är skyldig iakttaga, föreskrives i mom. g), att de av arbetarna,

som icke äro bosatta i närheten av arbetsstället, såvitt möjligt därstädes skola

äga tillgång till lämplig plats för intagande av måltider samt lägenhet att värma

medförd mat.

Tillsynen över arbetarskyddslagens tillämpning vid stuveriarbete åligger

yrkesinspektionen, och enligt särskilt nådigt brev har socialstyrelsen bemyndigats

457 21

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

att uppdraga denna tillsyn åt vissa med arbetet i fråga förtrogna underinspektörer.

Inom styrelsen handläggas hithörande ärenden närmast av styrelsens

byråassistent för sjöfartsärenden.

Till motverkande av den yrkesfara, som föreligger vid lastnings- och loss•

ningsarbete, har socialstyrelsen redan i mars 1915 utfärdat särskilda anvisningar,

varav ett exemplar här bifogas.*) Dessa anvisningar rikta sig huvudsakligen mot

olycksfallsrisken vid ifrågavarande arbete, vilken risk är den för yrket mest framträdande.

Emellertid har det funnits påkallat att företaga eu revidering av dessa

anvisningar samt därvid komplettera dem genom föreskrifter rörande skydd mot

ohälsa. Inom styrelsen har därfär under senare delen af föregående år förslag

uppgjorts till nya anvisningar, över vilket förslag yttranden inhämtats såväl från

samtliga yrkesinspektörer som från kung! kommerskollegium, och föreligger detsamma

numera färdigt för fastställelse. I förslaget, som bär bilägges,*) finnes intaget

anvisningar om att arbetsgivaren, där arbetarna ej äro bosatta å arbetsplatsen,

skall bereda dem tillgång till lämplig plats för intagande av måltider

samt lägenhet att värma medförd mat ävensom plats för ombyte, förvaring och

torkning av kläder, och att, där arbetarnas återforslande till hemorten efter arbetets

slut för dagen icke skäligen kan ifrågakomma, arbetsgivaren skall bereda

arbetarna tillgång till lämpligt natthärbärge.

Från styrelsens sida äro således sådana åtgärder redan vidtagna eller nu

ifrågasatta, som för närvarande skäligen kunna anses påkallade till förbättrande

av de förhållanden, varunder stuveriarbetet bedrives. Skulle emellertid yrkesinspektionens

hänvändelse till arbetsgivarna på sätt här anförts icke komma att

medföra avsett resultat, torde böra tagas i övervägande utfärdandet i administrativ

väg, med stöd av 7 § i lagen om arbetarskydd, av närmare föreskrifter i berörda

avseende.

Att ordnandet av frågan om härbärgen för skogs- och flottningsarbetare ej

ansågs kunna genomföras på administrativ väg med stöd av arbetarskyddslagen

utan kräva särskild lagstiftning, lärer kunna anses bero på, att dessa arbetare i

regel torde utföra sitt arbete under sådana förhållanden, att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, samt att på grund

härav arbetarskyddslagens bestämmelser ej äro tillämpliga på det arbete, som av

dem utföres.

På grund av vad här anförts synes det styrelsen, som om det av motionären

åsyftade målet bör kunna vinnas genom redan förefintlig lagstiftning, varför

en särskild sådan icke torde vara påkallad.

Gunnar Huss.

Th. Furst.

*) Denna bilaga är ej tryckt.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.