Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ägogränser m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.

1921-03-11 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:16, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ägogränser m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr IG.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ägogränser m. m. dels ock i anledning

därav väckta motioner.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson, Hult, Tjällcren,

Linder, Boberg, Magnusson i Kalmar,* Andersson i Knäppinge, Karlsson

i Gasabäck, Hagman, Magnusson i Skövde, Hage och Falk.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 19 november 1920 dagtecknad proposition, nr 70,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

här nedan införda förslag till

i:°) Lag

om ägogränser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Hava rågrannar i den ordning särskilt stadgats förenat sig om rätta

sträckningen av gränsen mellan byar, galle rågången som fastställd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 13 käft. (Nr 16.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

2 §•

Hava vid skifte, vartill rågrannarna blivit behörigen kallade, rå och rör

eller andra märken funnits utmärka gränsens rätta sträckning, vare samma

rågång ansedd som fastställd.

3 §•

Uppstår tvist byar emellan om rågång, som icke blivit fastställd eller på

sätt i 1 eller 2 § sägs bestämd, galle de rå och rör eller andra märken, som av

ålder ansetts utvisa gränsen.

4 §•

I insjöar och rinnande vatten hör till varje by, som ligger vid vattnet,

den del av vattenområdet, som är dess strand närmast, så framt ej annat föranledes

av lagligen bestämd rågång eller sådana märken, som i 3 § avses. I

fråga om strandägares rätt i vissa större insjöar gäller dock den inskränkning,

som i 6 § sägs.

5 §•

Vid öppna havsstranden och utom skären sträcker sig, så framt ej annorledes

är lagligen bestämt, strandägares område i vattnet etthundraåttio meter

från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. I fråga

om fördelning byar emellan av det område nu nämnts samt av vattenområdet

inom skären gälle vad i 4 § är sagt.

6 §•

Vad i 5 § är stadgat om utsträckningen av strandägares område vid

S havsstranden gälle ock beträffande de öppna delarna av Vänern, Vättern,

en, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland; dock att, där hittills strandägare

varit rådande över större del av sjön, han skall därvid bibehållas. Yttergränsen

för det strandägarna tillkommande område i dessa sjöar skall bestämmas i den

ordning särskilt är stadgat.

7 §•

Finnas i vattenområde, vari efter ty i 4 eller 5 § sägs flera byar äga

del, mindre holmar eller skår, skall ej därför särskild andel av vattenområdet

tillkomma by, varunder sådan holme eller skär lyder.

8 §•

Vid tillämpning av stadgandena i 4 § och andra punkten i 5 § skall

äga, vilken såsom urfjäll tillhör annan by än den, inom vars område den ligger,

anses såsom del av sistnämnda by..

9 §•

Har by undergått skifte, skall i fråga om gränsen mellan de särskilda

ägolotterna skifteskartan med därtill hörande handlingar lända till efterrättelse.

Vad sålunda är stadgat om skifte skall äga motsvarande tillämpning beträffande

annan laga jorddelningsförrättning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 3

10 §.

Om ägogränser i vissa fall stadgas i lagen om fastighetsbildning i stad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Genom denna lag upphävas 12 kap. 3, 4 och 7 §§ samt 13 kap. jordabalken

så ock vad lag eller författning i övrigt innehåller mot denna lag stridande.

2:o) Lag

om syn i ägotvist.

Härigenom för ordnas som följer:

1 §•

Finnes i ägotvist, som är anhängig vid underrätt, nödigt, att syn hålles å

stället, träde rätten där tillsammans att hålla synen.

Prövas syn nödig i ägotvist, som är anhängig i hovrätt, förordne rätten en

av sina ledamöter att nälla synen och kalle två underdomare i orten att biträda

därvid; meddele därjämte erforderliga föreskrifter om vittnens hörande. Hovrätten

äge ock, där det tinnes lämpligare, uppdraga åt underrätten i orten att förrätta

synen. Det protokoll, som föres vid synen, varde ingivet till hovrätten, och

döme hovrätten sedan i målet.

Finner Konungen ägotvist, som dragits under dess prövning, ej kunna

avgöras utan syn, förordnar Konungen, hur synen skall hållas.

2 §•

Kostnad för syn skall förskjutas av käranden eller, där målet är fullföljt

i högre rätt, av klaganden, men slutligen gäldas av den, som vid målets avgörande

rätten finner skyldig därtill.

3 §•

Är tvist härader emellan, söke de hovrätten om uthärads domare och

nämnd. År den mellan län eller landskap, give befallningshavanden det Konungen

tillkänna, som förordnar den däröver må döma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Penna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Genom denna lag upphäves 14 kap. jordabalken.

Pär i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall sådan bestämmelse i stället

tillämpas.

3:o) Lag

om upphävande av gällande stadganden angående urminnes hävd.

Härigenom förordnas, att 15 kap. jordabalken så ock vad lag eller författning

eljest innehåller om tillgodonjutande av urminnes hävd skall upphöra att

gälla; dock att inskränkning ej göres i den rätt, som på grund av urminnes

ävd enligt sålunda upphävda stadganden redan må någon tillkomma.

Penna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Låter inom tio år från

nämnda dag någon i den ordning 17 kap. 23 § rättegångsbalken stadgar avhöra

vittnen till bestyrkande därav, att fastighet på grund av urminnes hävd besväras

av servitut, må anmälan om förhöret göras för antecknande i inteckningsprotokollet

och inteckningsboken.

4:o) Lag

om fastställande av yttergränsen för strandägarnas område i vissa

större sjöar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland skall

yttergränsen för strandägarnas område fastställas genom särskild förrättning,

som för en var av dessa sjöar eller, där Konungen finner sådant nödigt, för

särskilda delar av sjön hålles på sätt här nedan stadgas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

5

2 §•

Förrättningen verkställes av lantmätare, som av Konungen förordnas. Att

honom vid förrättningen biträda förordne, på anmälan av lantmätaren, Konungens

befallningshavande eller, där förrättningen avser vattenområde, som ligger inom

särskilda län, en var av befallningshavandena i dessa län, såvitt angår länet, en

av statens fiskeritjänstemän samt en bland dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt

eller till gode män vid lantmäteriförrättningar inom länet äro valde. I)et

åligger ock Konungens befallningshavande, var för sitt län, att förordna ombud

för bevakande vid förrättningen av det allmännas rätt.

3 §•

Emoi lantmätare och annan förrättningsman gälle dessa jäv: om han är

i den skyldskap eller det svågerlag med part, som i rättegångsbalken sägs om

jäv emot domare, eller om han eller någon, som sålunda är i skyldskap eller svågerlag

med honom, äger del i saken eller eljest kan vänta synnerlig nytta eller skada

av förrättningen, eller om han såsom domare deltagit i åtgärd eller beslut, som rör

saken, eller om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovfin. Söker någon,

sedan ärendet är anhängigt, sak med förrättningsman eller tillfogar honom något

med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, det skall ej räknas

för jäv.

Anmäles vid förrättningen jäv, äga förrättningsmännen samfällt besluta

däröver. Finnes jäv mot lantmätaren lagligen grundat, göre han därom anmälan

hos Konungens befallningshavande i det eller de län, förrättningen angår; och

åligge det Konungens befallningshavande att hos Konungen begära förordnande

av förrättningsman i hans ställe. Angår jävet biträdande förrättningsman, meddela

den befallningshavande, som förordnat honom, på anmälan av lantmätaren

förordnande för annan förrättningsman i stället för den jävade.

Beslut, varigenom jävsanmärkning gillas, skall ej medföra någon verkan

till rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan anmärkningen

gjordes.

Ogillas jävsanmärkning, må däremot anmält missnöje ej utgöra hinder mot

förrättningens fortgång.

4 §•

Stanna förrättningsmännen i olika meningar, gälle vad de fleste säga;

har var sin särskilda mening, gälle lantmätarens.

5 §•

För inhämtande av upplysningar om fiske, jakt, sjöslåtter och andra förhållanden,

som kunna inverka på bedömandet av frågan om strandäganderättens

utsträckning i särskilda delar av sjön, skall för varje tingslag och stad, som av

förrättningen beröres, hållas sammanträde med befolkningen i orten; ägande förrättningsmännen

för närmare utredning, där sådan finnes erforderlig, hålla syn

å stället. Lantmätaren utsätte efter samråd med övrige förrättningsmän tid och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

ort för sammanträde eller syn och läte kungörelse därom minst fjorton dagar förut

uppläsas i tingslagets eller stadens kyrkor samt intagas i tidning inom orten;

underrätte ock i god tid det allmännas ombud om sammanträdet eller synen. Vid

sammanträde och vid syn skall protokoll föras av lantmätaren.

6 §■

Sedan erforderlig utredning blivit i ärendet förebragt, avgive förrättningsmännen,

särskilt för varje tingslag eller stad, förrättningen angär, utlåtande med

angivande, i vilka delar av sjön vattenområdet må anses i dess helhet tillkomma

strandägarna samt, för övriga delar därav, huru långt ut i sjön strandägarnas

områden skola sträcka sig.

Utlåtandet varde av lantmätaren tillställt rättens ordförande för att å

näst infallande rättegångsdag uppläsas och i domboken intagas, och värde tillika

de vid sammanträde eller syn inom tingslaget eller staden förda protokoll ingivna

till rättens ordförande att bland rättens handlingar förvaras.

7 §•

Till Konungens befallningsbavande i län, som av förrättningen beröres,

insände lantmätaren avskrift av utlåtandet för varje till länet hörande tingslag

eller stad att i länskungörelserna intagas.

8 §•

Är strandägare missnöjd med förrättningsmännens utlåtande, äge han, inom

ett år från det utlåtandet vid rätten upplästes, efter stämning å kronan påkalla

prövning av sitt anspråk. Kronan vare ock öppet att inom tid, som nu är sagt,

föra talan mot utlåtandet efter stämning, som, där svarandena äro flere än tio,

må delgivas på sätt och inom tid, som i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken

stadgas.

Försittes tid för talan, lände utlåtandet till efterrättelse.

9 §•

Kostnad för förrättning, som i denna lag avses, skall bestridas av allmänna

medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

7

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 179 av herr Tjällgren, nr 180 av herr Karl Andreas Andersson

och nr 181 av herr Lindhagen, samt

inom andra kammaren:

nr 271 av herr Rehn med instämmande i motionens syfte av herrar

Wikström och Ilolmner.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag ävensom de

skäl, som motionärerna åberopa till stöd för sina yrkanden, får utskottet,

1 den mån ej redogörelse därför här nedan lämnats, hänvisa till den

kungl. propositionen resp. motionerna.

‘Av föreliggande lagförslag motsvarar nr 1 andra kapitlet i lagberedningens

år 1909 avgivna förslag till ny jordabalk, lagförslagen nr

2 och 3 återgiva bestämmelser i 5 resp. 27 § av förslaget till promulgationslag

till jordabalken och lagförslaget nr 4 upptager med oväsentliga

jämkningar innehållet i ett vid jordabalksförslaget fogat särskilt

förslag. Av lagberedningens förslag till ny jordabalk hava som bekant

väsentliga delar redan åren 1907 och 1912 upphöjts till lag, medan

återstoden genom särskilt tillkallade sakkunniga är föremål för ytterligare

överarbetning. De nu framlagda lagförslagen hänga emellertid icke så

nära samman med jordabalksförslaget i de ännu ej prövade delarna, att

hinder därav möter att nu antaga dem. Genom förslagens antagande

vinnes fördelen, att i de stora sjöarna gränsen mellan strandrättsvattnet

och allmänningsvattnet fastställes. Härigenom fylles en lucka i vår nya

vattenrättslagstiftning, varigenom möjliggöres ett effektivt utnyttjande i

dessa sjöar av gällande bestämmelser rörande vattenavledning och invallning.

Betydelsen för fiskets del i dessa sjöar av att en bestämd

gräns mellan strandägar- och allmänningsfisket uppdrages, har i den kungl.

propositionen särskilt framhållits.

För den länge förberedda lagstiftningen om delning av jord har

framhållits, att en fördel vinnes, om, innan denna företages till slutlig

legislativ behandling, de allmänna grundsatser, som den nu föreslagna

lagen om ägogränser innehåller, lagfästas. Med hänsyn till jordabalksförslagets

stora omfattning kan även ur arbetssynpunkt vara fördelaktigt,

att icke hela förslaget på en gång företages till slutlig prövning. Vidare

är att bemärka, att, vad lagförslaget innehåller beträffande gränser å land,

detta icke innebär några nyheter utan allenast utgör ett lagfästande av

gällande rätt, sådan den nu tillämpas.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

I fråga om de i förevarande motioner framställda ändringsförslagen

beträffande förslaget till lag om ägogränser får utskottet erinra

följande:

5 §•

Herr Karl Andreas Andersson har beträffande förevarande paragraf

i sin motion yrkat, att paragrafen icke måtte antagas i vad den avser bestämmande

av strandägares område i vattnet vid havsstrand.

I 2 § av lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske finnes i fråga

om strandägares enskilda fiskerätt vid öppna havsstranden samt utom

skären enahanda gränsföreskrift, som beträffande äganderätten i vattenområdet

föreslås i nu omhandlade 5 §. Detta förhållande får emellertid

icke tolkas så, att ägogränsen måste vara densamma som fiskerättsgränsen.

Såsom motionären antytt, pågår utredning angående fiskerättsförhållandena

i havet, vilken utredning, enligt vad utskottet inhämtat, framskridit

så långt, att den bör kunna föreligga inför riksdagen om något

år. Även om utredningen i fråga kommer att utmynna i ett förslag,

som bättre tillgodoser yrkesfiskarnas intressen än den nuvarande lagstiftningen,

torde emellertid en lagstiftning härutinnan ej komma att föregripas

av ett antagande av bestämmelser beträffande ägogränser i enlighet

med vad i 5 § föreslås. Utskottet anser sig härutinnan böra erinra

om att enligt gällande lagstiftning inskränkningar finnas i fråga om en

ägares dispositionsrätt till hans enskilda vattenområde; så finnas ju redan

nu bestämmelser om rätt att i särskilda fall fiska vid annans strand,

och vidare kan t. ex. en allmän flottled gå fram genom enskilt vatten.

För övrigt lärer, i vilken inbördes ordning frågorna om äganderätt och

fiskerätt än företagas, alltid vara att beakta, att den ena gränsen icke

torde annat än tillfälligtvis eller för en tid sammanfalla med den andra.

Äganderättsgränsen bör vara fix och orubblig, rätten till fiske däremot

kan tid efter annan ändras efter inträffande förändringar i fråga om

fångstsätt och dylikt, likasom även olika gränser kunna tänkas för fiske

under olika årstider eller med hänsyn till olika slag av fiske. Utskottet

håller alltså före, att ur den synpunkt, som gjorts gällande i herr Karl

Andreas Anderssons motion, hinder icke möter att nu antaga förslaget i

förevarande paragraf.

Herr Lindhagen har i sin motion föreslagit, att 5 § skulle erhålla

följande lydelse:

»Vid öppna havsstranden och utom skären sträcker sig, så framt ej

annorledes är lagligen bestämt, strandägares område i vattnet till det ställe

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

9

invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. Lag samma vare

ifråga om vattenområde inomskärs. 1 fråga om fördelning av det område,

nu nämnts, gälle vad i 4 § är sagt.

Vad sålunda stadgats, utgör ingen inskränkning i den strandägare,

enligt särskild författning, tillagda fiskerätt.''»

Några absolut övertygande skäl för fastställandet av strandägares

vattenområde vid havet till det ena eller andra avståndet från stranden

hava icke presterats. Då, som utskottet förut framhållit, strandäganderätten

och fiskerätten ingalunda behöva med varandra sammanfalla, torde

i själva verket den större eller mindre utsträckningen av strandäganderätten

vara av mindre betydelse, huvudsaken är att en gräns finnes.

Utskottet anser emellertid den i lagförslaget föreslagna gränsen — 180

meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager

— kunna väl försvaras. Att vidtaga någon inskränkning däri torde

i varje fall icke vara lämpligt i den utsträckning, som av motionären

föreslagits. Ett fastställande av gränsen till det ställe invid stranden,

där stadigt djup av två meter vidtager, skulle leda till att en strandägare,

vars ägor på sjösidan omgåves av bråddjupt vatten, icke skulle erhålla

någon som helst vattenrätt. Lika olämpligt skulle det enligt utskottets

förmenande vara att fastställa en dylik gräns i fråga om vattenområde

inomskärs.

Herr Lindhagens motion avser jämväl, att i lagen skall uttryckligen

utsägas, att bestämmelsen om strandägarens äganderätt icke skall

utgöra någon inskränkning i den strandägare, enligt särskild författning,

tillagda fiskerätt. Av vad utskottet i det föregående anfört om de särskilda

lagstiftningarnas inbördes förhållande framgår, att utskottet anser

det föreslagna tillägget i denna del överflödigt.

På grund av vad sålunda anförts, anser utskottet, att såväl herr

Karl Andreas Anderssons som herr Lindhagens motion böra avslås.

9 §•

Herr Tjällgren har i sin motion hemställt, att riksdagen måtte besluta

att vidtaga sådan ändring i förslaget till lag om ägogränser, att däri

föreskrives, dels att i by, som undergått skifte, ifråga om gränser mellan

särskilda ägolotter skall gälla, att sådan gräns kan fastställas på grund av

förening av vederbörande rågrannar samt att därest av å marken förefintliga

rå och rör eller andra märken tydligt framgår, varest gräns tidigare legat,

dessa märken skola äga vitsord före skifteskarta, dels ock att vid rågångsreglering

likvid skall kunna förekomma liksom vid laga skifte.

Bihang till riksdagens protokoll 1.921. .9 sand. 2 avd. 13 höft. (AV 16.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

De i 9 § av lagförslaget inrymda bestämmelserna äro, på sätt redan

yttrats i avseende å de föreslagna bestämmelserna i fråga om ägogränser

å land, i allmänhet allenast ett kodifierande av gällande rätt. En ändring

av paragrafen i motionens syfte skulle strida mot nu gällande praxis,

som innebär, att skifteskartan med tillhörande handlingar har vitsord

mot rå och rör eller andra gränsmärken. Där, såsom motionären anför,

skifteskartan är bristfällig och otillfredsställande, har man skifteshandlingarna

att följa. För den händelse dessa skulle hava förkommit, kunna

de ej åberopas mot rå och rör. Om en bestämmelse angående träffande

av förening om ägogränser inom ett skifteslag, som redan undergått delning,

skall införas, för vilken lagändring motionären framfört beaktansvärda

skäl, bör den lämpligen upptagas icke i en lag om ägogränser

utan i skiftestadgan. Nu gällande skiftesstadga medgiver ingen dylik

rätt, men däremot finnas bestämmelser därom intagna i jordstyckningskommissionens

ovan omförmälda förslag till lag om delning av jord på

landet, vilket lagförslag inom kort kommer att av riksdagen behandlas.

Motionärens förslag, att vid rågångsreglering likvid skall kunna

förekomma liksom vid laga skifte, torde ej heller falla under en lag om

ägogränser utan även detta under skiftesstadgan.

I ärendets nuvarande läge kan utskottet endast med hänvisning till

blivande skifteslagstiftning avstyrka motionen.

Skri vélseförslag.

Herr Rehn har slutligen — med instämmande i motionens syfte av

herrar Wikström och Holmner — hemställt, att riksdagen, med avslag å

förevarande proposition, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag i frågan, huruvida vattenområde, som vid verkställt

skifte icke ingått i delning, bör betraktas såsom byamännens gemensamma

egendom eller skall anses uteslutande tillhöra de ägolotter, som kommit att

få ägor vid stranden.

Motionären har härmed framfört frågan om lagfästande av 10 §

i lagberedningens förslag till ägogränskapitel i nya jordabalken, vilket

kapitel i övrigt ingår i nu föreliggande förslag till lag om ägogränser.

Denna 10 § var av följande lydelse:

»Har vid skifte av by till byn hörande vattenområde, vilket icke

undantagits såsom samfällt för delägarne, likväl icke ingått i delningen,

då skall eu var strandägare äga rätt att, så länge området är oskiftat,

nyttja den del av området, som ligger hans strand närmast.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets ''utlåtande Nr Hd.

11

Föredragande departementschefen har vid framläggandet av nu

behandlade lag uteslutit omnämnda 10 § med hänvisning till yttrande

till statsrådsprotokollet av dåvarande departementschefen, statsrådet Löfgren,

den 15 mars 1918. Statsrådet Löfgren yttrade då följande:

»Den fråga, varom meningsskiljaktigheten mellan lagberedningen

och lagrådets majoritet rör sig, är denna: när skifte övergått en by, men

skifteshandlingarna, såsom ofta är fallet, icke utmärka, huruvida vattenområde,

som tillhör byn, blivit mellan skiftesdelägarna fördelat eller bibehållits

såsom för dem samfällt, skall då vattenområdet anses tillhöra

strandägarna, en var till den del, som ligger utanför hans strand, eller

är det att betrakta såsom fortfarande oskiftat? Lagberedningens åsikt

är, att, där varje hållpunkt saknas för antagande, att vattenområdet verkligen

ingått i skiftet, området måste fortfarande betraktas såsom en byns

gemensamma tillhörighet, oaktat uttryckligt förbehåll därom ej skett.

Att detta måste anses vara gällande rätt, stöder lagberedningen väsentligen

på en av beredningen framlagd rättshistorisk utredning.

Fn av lagrådets ledamöter ställer sig principiellt på samma ståndpunkt

som lagberedningen. De övriga däremot komma vid frågans besvarande

till motsatt resultat, dock med något skiljaktiga motiveringar.

Den av lagberedningen förebragta utredningen godtages ej av dem såsom

särskilt bindande bevis för riktigheten av lagberedningens åsikt. Särskilt

framhålles från deras sida mot denna åsikt, att högsta domstolen

sedan ett trettiotal år tillbaka utan större meningsskiljaktighet omfattat

den grundsatsen, att ett vattenområde under ifrågakomna omständigheter

är att anse såsom skiftat. Det betonas också, att denna stadiga

praxis, som fått uttryck i en mängd rättsfall, fortfarit jämväl efter det

lagberedningens betänkande framlagts.

På grund av den skiljaktighet, som sålunda visat sig råda mellan

olika auktoriteter, å ena sidan lagberedningen jämte en av lagrådets

ledamöter och å andra sidan högsta domstolens och lagrådets majoritet,

måste man ställa sig betänksam mot en lagstiftning i ämnet. Detta särskilt

på grund av den ifrågasatta lagstiftningens beskaffenhet. Lagstiftaren

ingår här i själva verket på ett bedömande av frågan, vilka rättsverkningar

ett redan inträffat rättsfaktum skall anses hava, och griper

sålunda in i den funktion, som egentligen tillkommer den dömande myndigheten.

Mot en dylik retroaktiv lagstiftning vore föga att invända, därest

därmed avsåges undanröjande endast av någon mindre betydelsefull

oklarhet i lagen, om vars rätta tydning man dock i det hela vore ense,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

och avgörandet ej heller komme att öva någon djupare verkan på de

bestående rättsförhållandena.

Men så är icke fallet härvidlag. Skiljaktigheterna i uppfattning

stå klara och skarpa mot varandra, och det är för visso icke obetydliga

intressen, som skulle träffas, vare sig frågans avgörande ginge i ena eller

andra riktningen.

Med hänsyn härtill har jag funnit riktigast att icke söka lösa frågan

genom lagstiftning utan liksom hittills lämna dess besvarande åt

rättstillämpningen. Framhållas bör härvid, att någon bestämmelse i ämnet

med avseende å framtida skiften icke torde vara erforderlig. Genom

bestämda föreskrifter i skifteslagstiftningen kan man givetvis sörja för

att vattenområdena icke vid blivande skiften förbigås; och det förslag till

lag om skifte, som av en särskild kommitté utarbetats, innehåller också

stadgande i sådant syfte. Ävenledes må märkas, att införandet av en

lagbestämmelse i ämnet i ena eller andra riktningen ingalunda bringar

full klarhet i äganderättsförhållandena i det förevarande avseendet. Det

tillkommer nämligen i alla händelser domstolarna att utreda, huruvida på

grund av skifteshandlingarnas innehåll eller omständigheterna i övrigt

vid skifte vattenområde skall anses delat eller bibehållet såsom oskiftat,

en fråga, där olika synpunkter ju ofta kunna göra sig gällande. Och jag

vill därutinnan erinra om vad inom lagrådet i detta hänseende uttalats,

särskilt därom, att då strömfall funnits inom bys område, underlåtenhet

att vid skifte avsätta gemensamt utmål måste i regel betraktas såsom en

omständighet, utvisande att vattenområdet ingått i delningen».

Utskottet biträder för sin del denna mening, och då utskottet förmenar,

att en utredning icke torde kunna lämna några avgörande bidrag

till slitande av denna tvist, har utskottet ansett sig böra avstyrka

motionen.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot de i propositionen

föreliggande lagförslagen, får i enlighet med vad sålunda anförts hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen

bifallas,

B) att motionen nr 179 i första kammaren av

herr Tjällgren icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda,

C) att motionen nr 180 i första kammaren av

herr Karl Andreas Andersson icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

13

D) att motionen nr 181 i första kammaren av

herr Lindhagen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda, samt

E) att motionen nr 271 i andra kammaren av

herr Rehn icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 11 mars 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Reservationer:

A) av herrar Carl E. Svensson, Linder, Magnusson i Kalmar, Hagman

och Hage, vilka anfört:

»Det föreliggande lagförslaget om ägogränser synes oss äga sin

största betydelse med hänsyn till de stadganden, som innehållas i förslagets

5 och 6 §§. Genom den förstnämnda § skulle bestämmas, att

vid öppna havsstranden och utom skären skulle, så framt ej annorlunda

vore lagligen bestämt, strandägares område i vattnet sträcka sig etthundraåttio

meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter

vidtager, och enligt 6 § skulle vad i 5 § stadgades om utsträckningen

av strandägares område vid öppna havsstranden också gälla beträffande

de öppna delarna av Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön

i Jämtland; dock att, där hittills strandägare varit rådande över större

del av sjön, han skulle därvid bibehållas. — Genom att godtaga sagda

stadganden bringas till avgörande en fråga, om vilken vår rätt ej i annan

mån än såvitt angår rätten till fisket haft något klart uttalande, nämligen

frågan om strandäganderättens innebörd. Enligt nyssnämnda §§

skulle såsom allmän princip fastslås strandägarens rätt att inom vissa i

lagen närmare angivna gränser få med andras uteslutande fritt förfoga

över område i vattnet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Jämsides med frågan om den rätt, som bör tillerkännas strandägaren

över vattnet utanför hans strand, föreligger en för stora delar

av vårt folk viktig fråga, nämligen om den rätt till fiske, som kan tillkomma

annan än strandägaren. Det torde vara en allmänt känd sak,

att sedan många år stridigheter äga rum mellan strandägare och fiskare

angående rätten till fiske. Då klagomålen i anledning av dessa stridigheter

under senare tid varit föremål för riksdagens behandling, hava

starka röster inom riksdagen höjts, att, då frågan om ägogränserna bleve

föremål för lagstiftarens avgörande, också frågan om fiskerätten skulle

tagas upp till behandling för att på sådant sätt lagstiftaren skulle bliva

satt i tillfälle att åstadkomma ett rättvist vägande av rätten i det ena

hänseendet mot rätten i det andra. Genom att på sätt som nu sker

lagfästa strandäganderättens innebörd, synes oss stor fara vara å färde

att därmed föregripes det avgörande, som skulle komma att äga rum

angående rätten till fiske, en fara så mycket större, när man besinnar

vilket svårlöst spörsmål ett normerande av strandägarerättens förhållande

till fiskerätten innebär.

Då enligt vårt förmenande nyssnämnda båda frågor ej böra avgöras

annat än i ett sammanhang, och då inga som helst bindande skäl

hava presterats för nödvändigheten av att just nu träffa avgörande vidkommande

strandäganderätten eller i fråga om lagförslagets om ägogränser

innehåll i övrigt samt det nämnda lagförslaget jämte sig därtill

anslutande lagar näppeligen bör antagas, utan att frågan om strandäganderättens

förhållande till fiskerätten blivit på tillfredsställande sätt

fastställd, synes oss — allra helst som den nu pågående revisionen av

fiskestadgan inom jämförelsevis kort tid kan väntas slutförd — det föreliggande

lagförslaget om ägogränser med därtill anslutna författningar

ej nu böra upphöjas till lag. — Vi hemställa därför, att förevarande

kungl. proposition ej måtte av riksdagen bifallas.

Med vad sålunda yttrats må tillika i ämnet väckta motioner anses

besvarade.»

B) av herr Tjällgren;

C) av herrar Boberg och Andersson i Knäppinge mot viss del av

motiveringen å sid. 8;

D) av herr Karlsson i Gasabäck, som anfört följande:

»Till den uppfattning, varåt utskottet givit uttryck i den fråga,

.som innefattas under punkt E i utskottets hemställan, har jag icke kunnat

ansluta mig.

Särskilt vill jag framhålla, att herr Rehns motion, i vad den avser

skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning angående ett bland landets

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

15

juridiska auktoriteter omtvistat ämne av så betydelsefull innebörd, icke

bort behandlas på det summariska sätt, som utskottet funnit lämpligt.

I likhet med motionären anser även jag, att allmogens egen rättsuppfattning

måste tillmätas den största betydelse vid bedömande av innebörden

av skedda jorddelningar, och då denna uppfattning icke lärer

kunna utrönas med mindre en utredning härom igångsättes, har jag

ansett, att motionen i denna del bort bifallas. Till vilket resultat en

sådan utredning än må komma, bör dock en objektiv prövning av sakfrågan

vara ägnad att tillfredsställa det allmänna rättsmedvetandet, vilket

däremot ej blir händelsen, om tvistefrågan om strandäganderätten skall

avgöras genom indirekt stöd åt den ena riktningen inom en vacklande

domstolspraxis.

På grund härav hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning av det i herr Rehns motion berörda

spörsmål samt att förslag i ämnet, så snart ske

kan, må bliva riksdagen förelagt.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.