Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till förekommande av bondejords övergång i främmande händer.

1921-04-14 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till förekommande av bondejords övergång i främmande händer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1921 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till

förekommande av bondejords övergång i främmande

händer.

Närvarande: herrar von Sneidern, van Sydow, Hult, Tjällgren, Frändén, Lindhagen,

Julin, Lundberg, Magnusson i Kalmar*, Karlsson i Gasabäck,

Hagman*, Magnusson i Skövde*, Nilsson i Vibberbo, Falk*, Sundling

och Johansson i Sollefteå*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna

nr 86 i första kammaren av herr Lindhagen samt nr 122 i andra

kammaren av herr Olsson i Golwasta.

Herr Lindhagen har i sin motion hemställt, att riksdagen ville:

A) för sin del antaga:

1) det av jordkommissionen under loppet av 1920 års riksdag till regeringen

avlämnade förslag till koncessionslag för bolagsförvärv i södra och

mellersta delarna av riket, vilket förslag enligt motionärens antagande bleve

av regeringen i någon form framlagt för riksdagen och sålunda bragt till

riksdagens kännedom;

2) det förslag till lag angående förbud i vissa fall för enskild person

att besitta fast egendom, som av herr Lindhagen i motionen nr 135 i första

kammaren väcktes vid 1920 års riksdag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 17 käft. (Nr 22.) 1

(

Herr

Lindhagens

motion.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

B) för den händelse denna hemställan ej kunde bifallas, för sin del

antaga följande förslag till provisorisk lagstiftning eller åtminstone det först

nedan intagna, nämligen

1. Lag angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom.

Vad i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom den 4 maj 1906 är stadgat med därtill senare gjorda tilllägg,

skall, med undantag för vad i lagens 3 § föreskrives, äga tillämpning

även på övriga delar av riket.

Denna lag äger tillämpning på förvärv, tillkommet efter den 21 januari

1921, samt gäller tillsvidare intill den 1 juli 1922.

eller, om detta icke bifölles, antaga en lag av i övrigt enahanda lydelse

för Vedbo och Sundals fögderier av Älvsborgs län.

2. Lag angående förbud i vissa fall för enskild person att förvärva

fast egendom.

1 §•

Enskild person må ej i andra fall än nedan sägs med äganderätt besitta

fast egendom å landet, utan att vara eller inom två år från äganderättens förvärvande

bliva och sedan fortfarande vara mantalsskriven å fastigheten eller

å fastighet, som är i sambruk med densamma.

Detta förbud gäller ej förvärv genom arv eller giftorätt.

Vad i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom den 4 maj 1906 är stadgat rörande ovillkorliga undantag

från berörda lags tillämpning och rätt att på grund av särskilda omständigheter

söka Konungens tillstånd (koncession) till förvärv, skall gälla även

besittning, varom i denna lag stadgas.

Även i andra delar än i 1 § sägs skall lagen den 4 maj 1906, med

undantag för vad i 3 § föreskrives, i tillämplig mån gälla för de fall, som i

denna lag avses.

Har enskild person, som i 1 § sägs, ej inom två år från äganderättens

förvärvande blivit eller har han sedan upphört att vara mantalsskriven å

fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, skall fastigheten

åter avyttras på sätt i 6 § av lagen den 4 maj 1906 föreskrives.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22. 3

3 §.

Denna lag äger tillämplighet å förvärv, som äga rum efter den 21

januari 1921. Den gäller även för alla förvärv, som tillkommit efter det lagen

den 4 maj 1906 eller senare tillägg till densamma vunnit laga kraft, när den.

som förvärvat och fortfarande besitter fastigheten, vid tiden för förvärvet varit

ledamot i styrelsen för bolag, vars verksamhet omfattar utnyttjande av eller

handel med skog och skogsprodukter, eller eljest deltagit i dess ledning eller

varit anställd i sådant bolags tjänst. Denna lag gäller tillsvidare intill den

1 juli 1922.

3. Lag angående provisorisk ändring i viss del av lagen den 4 maj 1906 med

därtill senare gjorda tillägg rörande förhud för bolag och förening att

förvärva fast egendom.

Vad i 3 § av lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom den 4 maj 1906 med därtill senare gjorda tillägg är

stadgat, skall tillsvidare upphöra att gälla.

Denna lag äger tillämpning på förvärv, tillkommet efter den 21 januari

1921, samt gäller tillsvidare intill den 1 juli 1922.

Herr Olsson i Golwasta har i sin motion föreslagit, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla vikten av att lagen av den 4 maj 1906

om förbud i vissa fall mot bolags jordförvärv i Norrland och Dalarne måtte

skyndsamt utsträckas till övriga delar av landet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver begärt yttrande av jordkommissionen. Det yttrande, som i anledning

härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande. Utskottet

tillåter sig hänvisa till detsamma.

Förevarande spörsmål förelågo till behandling av riksdagen senast

sistlidet år i anledning av motionerna nr 135, 136 och 137 i första kammaren

av herr Lindhagen. Av dessa motioner motsvarades nr 135 av A) 2., nr 136

av B) 1. och nr 137 av B) 3. i herr Lindhagens nu föreliggande motion nr 86.

Andra lagutskottet, som till förberedande behandling förehade omförmälda

motioner nr 135—137, anförde i sitt i anledning av motionerna avgivna

utlåtande nr 43 bland annat följande:

Herr Olssons

i Golwasta

motion.

1920 drs

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

”1 uppdraget för den i januari 1919 tillsatta jordkommissionen ingick

bland annat att verkställa utredning rörande omfattningen av bolags jordförvärv

och enskilda personers större jordinnehav särskilt i mellersta och

södra delarna av riket samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden

kunde anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens

berättigade intressen ävensom avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. I det angående kommissionens tillsättande förda

statsrådsprotokollet har kommissionens uppdrag i denna del närmare angivits

vara att utreda, vilka medel över huvud kunde befinnas lämpliga och

erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens

hand.

Den 22 januari 1920 har kommissionen såsom ett första resultat av

den utredning, kommissionen uti ifrågavarande ämne verkställt, framlagt

förutnämnda betänkande med förslag till lag angående inskränkning under

viss tid i bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom i södra och

mellersta Sverige.

Vidare har kommissionen den 9 mars 1920 avgivit betänkande med

förslag till lag om åtgärder till upphävande av bulvanförhållande i fråga om

fastighet. Sistnämnda förslag åsyftar att förhindra kringgående av bestämmelser

om inskränkning i bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom.

De yrkanden, herr Lindhagen framställt uti förevarande motioner,

återfinnas i av honom vid jordkommissionens förstnämnda betänkande avgiven

reservation.

Då, enligt vad utskottet har sig bekant, Kung! Maj:t ännu icke hunnit

avsluta prövningen av jordkommissionens omförmälda förslag samt proposition

i ämnet förty icke kommer att framläggas för innevarande riksdag,

anser utskottet det icke vara lämpligt att i anledning av enskild reservants

motionsvis framställda förslag vidtaga lagstiftningsåtgärder på ett område,

som är av så genomgripande betydelse som det ifrågavarande, utan anser

att riksdagen bör lämnas tillfälle att intaga sin ställning till frågan på

grund av det förslag, som från Kungl. Maj ds sida kan förväntas bliva framlagt

vid kommande riksdag.”

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vad utskottet sålunda hemställt bifölls av riksdagens båda kamrar.

Av jordkommissionens ovanberörda utlåtande framgår, att samtliga i

nu ifrågavarande motioner omförmälda lagstiftningsfrågor äro föremål för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

5

behandling inom kommissionen samt att arbetet därmed torde vara slutfört

inom den närmaste tiden. Då emellertid lagrådets yttrande över kommissionens

förslag torde komma att infordras, synes det uppenbart, att proposition

i ämnet icke kali föreläggas nu pågående riksdag. De erfarenheter, som

vunnits till och med under nu rådande tryckta förhållanden på det ekonomiska

området, äro emellertid sådana, att det synes utskottet icke vara välbetänkt

att längre låta samtliga nu berörda frågor vila i avbidan på proposition

i ämnet. Utskottet anser sig härvid böra erinra om, att en av de viktigaste

anledningarna till antagandet av den s. k. Norrlandslagen var den, att

bibehållandet av ett självägande bondestånd ansågs vara av stor betydelse

för samhället i såväl socialt som ekonomiskt hänseende.

Vad då först angår bolagens jordförvärv framgår av jordkommissionens

utlåtande att det är ej allenast i den nordligaste delen av vårt land,

som man bör söka förhindra bolagen att förvärva jord till förfång för bondeståndet.

Jämväl beträffande övriga delar av riket föreligger ett oavvisligt

behov att sätta en gräns för bolagens fortgående jordförvärv, varigenom bondeståndets

bestånd och oberoende allvarligt hotas och dess utvecklingsmöjligheter

förhindras eller begränsas. Sedan lång tid tillbaka har detta behov

även på olika sätt sökt göra sig gällande. Bland annat har andra kammaren

flera gånger uttalat sig för en sådan lagstiftning, jämväl för mellersta och

södra delarne av riket.

Under sådana förhållanden hade det säkerligen varit önskligt, att en

definitiv lagstiftning i ämnet för länge sedan kommit till stånd eller, då så

ej skett, kunnat åtminstone vid denna riksdag antagas. Därtill syftar herr

Lindhagen med det i sin motion under A) 1. framställda yrkande, att nu

måtte antagas det av jordkommissionen i januari 1920 avgivna förslag till

lag angående inskränkning under viss tid i bolags och föreningars rätt att

förvärva fast egendom i södra och mellersta Sverige. För en sådan mera invecklad

lagstiftning bör riksdagen dock enligt utskottets uppfattning helst

hava ledning av ett från regeringen framfört förslag, som emellertid ännu

icke föreligger. Det synes utskottet därför icke tillrådligt, att riksdagen nu

inlåter sig på detta ämne utan bör Kungl. Maj ds proposition avvaktas, innan

frågan om en definitiv lagstiftning företages till avgörande inom riksdagen.

Detta kan så mycket mer tillrådas, som det nödläge, vilket otvivelaktigt

uppkommer genom ett dylikt oavlåtligt framskjutande av en definitiv lagstiftning,

kan redan nu tillräckligt avhjälpas genom en provisorisk lag av

det huvudsakliga innehåll, som innefattas under herr Lindhagens hemställan i

punkt B) 1. första alternativet. Jordkommissionen har också livligt tillstyrkt

en sådan lagstiftning, vilken utskottet ock för sin del vill förorda. Utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

vill härmed särskilt erinra om de allmänt kända missförhållanden, som förorsakats

i de av norrländska förbudslagen omfattade trakterna genom förhalandet

med denna lags antagande därstädes. Bolagsförvärven ha nämligen

till obotlig skada för lagstiftningens ändamål fått fortgå under tiden

och även ytterligare påskyndats genom vetskapen om att en lagstiftning i ämnet

dock tillämnades. Såsom jordkommissionen erinrat är det icke heller

försvarligt att slå sig till ro med några förespeglingar om, att de nuvarande

konjunkturerna skulle utesluta bolagsförvärv under de närmaste tiderna. Till

vad kommissionen i sådant avseende yttrat liksom till i övrigt kända och

belysta förhållanden tillåter sig utskottet härmed allenast hänvisa.

Det har ifrågasatts, att möjligen låta en provisorisk lag gälla endast

vissa delar av södra och mellersta Sverige. I likhet med jordkommissionen

måste utskottet avstyrka en sådan begränsning och således än mer herr Lindhagens

alternativa yrkande under punkt B) 1. om förbudslagens utsträckande

åtminstone endast till Dalsland. Om därigenom skulle falla under lagen

trakter, som icke alls behöva den, kommer lagen å andra sidan icke heller

att göra dessa trakter någon skada. Flera sådana trakter exempelvis i norrländska

kustlandet ha därför i alla fall inbegripits under norrlandslagen.

Att undantaga trakter, där man föreställer sig att bolagsförvärven möjligen

endast i ringare mån skulle förekomma, betyder åter att man icke har någonting

emot, att bondeståndet försvagas därstädes, om det blott sker i ringare

mån. Genom sådana undantag komma dessutom med åtskilliga trakter,

större eller mindre, där bolagsförvärv i hög grad hota och som därigenom

skulle tillspillogivas för bondeståndet. Man kan dessutom befara, att genom

dylika undantag för vissa landsdelar skulle bolagen uppmuntras att söka

inom dessa trakter överkomma så mycket bondejord som möjligt, innan den

definitiva lagstiftningen kommer till stånd.

Att, såsom förslaget innehåller och jordkommissionen tillstyrkt, från

norrlandslagens provisoriska tillämpning å övriga delar av riket undantaga

3 § synes utskottet påkallad av både praktiska och principiella skäl. Den

skillnad, som denna § uppdrager mellan stödskog till jordbruket, som ej får

av bolagen förvärvas, och utskog, som fortfarande skulle stå bolagen till buds,

bär säkerligen ringa betydelse för kanske de största delarna av södra och

mellersta Sverige. I många trakter kan den emellertid sannolikt ha samma

vikt som i norra delarna av riket. Men då möter svårigheten att redan nu i

en provisorisk lag uppdraga grundlinjerna för den zonindelning med olika

mått av stödskog, som norrlandslagen för olika trakter påbjuder.

Enligt motionärens förslag skulle lagen även få retroaktiv verkan, på

sätt förslaget närmare innehåller. Detta uppslag grundar sig på den uppfatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■indra lagutskottets utlåtande Nr 22.

riingen, att man måste skydda bondeståndet mot de bemödanden att åstadkomma

bolagsförvärv, som redan framläggandet av en sådan lag kan vara

ägnat att framkalla. Genom lagens framläggande med en sådan bestämmelse

skulle ock en varning vara gjord, så att förvärv i god tro icke kunde antagas

skola förekomma under mellantiden från någon viss tidpunkt för lagförslagets

publicerande och lagens definitiva promulgerande. Utskottet anser emellertid,

att lagen, med hänsyn till de konsekvenser en retroaktivitet skulle kunna

medföra, icke bör träda i kraft förrän dagen efter den, då lagen från trycket

utkommit i Svensk författningssamling.

Det synes utskottet lämpligt på sätt föreslagits inskränka provisoriets

giltighet tills vidare till den 1 juli 1922. Till nästkommande riksdag synes

att döma åtminstone av jordkommissionens utlåtande frågan om en definitiv

lagstiftning kunna komma till behandling. Skulle ytterligare uppskov bliva

nödigt, torde riksdagen, såsom i liknande fall plägar ske, hava att emotse

en proposition om provisoriets förlängning på lämplig tid.

Förslaget avser emellertid nu förvärvsförbud icke blott för bolag utan

även för föreningar på sätt norrlandslagen ock innehåller. I detta avseende

tillåter sig utskottet en erinran.

Norrlandslagen avsåg som bekant i sin ursprungliga lydelse endast

ekonomiska föreningar utom sådana, som dreve bank- eller annan penningrörelse

samt försäkringsrörelse. I samband med vissa föreslagna ändringar

på föreningslagstiftningens område, varigenom möjlighet skulle beredas en

ideell förening att övergå till ekonomisk, föranleddes Kungl. Maj:t att förelägga

riksdagen år 1911 förslag om utsträckning av norr landslagen att avse

jämväl andra föreningar än ekonomiska, för så vitt de dreve sådan rörelse,

som ovan nämnts. Ehuru berörda ändringar i föreningslagstiftningen icke

vunno riksdagens gillande, antogs likväl den föreslagna ändringen av förbudslagen.

Ideella föreningars inbegripande under norrlandslagen synes sålunda

mera hava tillkommit av förbiseende från den lagstiftande maktens sida,

än i följd av något på vunna erfarenheter grundat behov. Någon fara från

ideella föreningars sida kan svårligen väntas, och genom deras inbegripande

under lagen skulle beredas dessa föreningar, med sina oftast mycket begränsade

tillgångar, endast onödiga besvär och omkostnader. Under sådana förhållanden

anser utskottet det icke vara lämpligt att under det nu ifrågasatta

provisoriet medtaga även ideella föreningars jordförvärv.

Genom ett bifall till vad utskottet sålunda förordat, kommer jämväl

syftet med herr Olssons i Golvvasta motion att vinnas.

Beträffande härefter enskilda spekulanters obehöriga jordförvärv till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

skada för bondeståndet, jordbruket och även skogsskötseln, måste även

utskottet finna, att det vore önskligt, att ju förr dess hellre få till stånd

en definitiv lagstiftning även emot sådana skadliga förvärv. Detta har

för övrigt länge varit erkänt, och många framställningar därom ha framkommit

under senaste tiderna, icke minst inom riksdagen. Även jordkommissionen

delar denna mening, såsom framgår av det förslag i sådant syfte,

som förmäles vara under behandling inom kommissionen. Det är av denna

anledning, som herr Lindhagen under A) 2. yrkat antagande av det

av honom i motionen nr 185 i första kammaren vid 1920 års riksdag framlagda

utförliga förslag till lag angående förbud i vissa fall för enskild person

att besitta fast egendom.

Även i detta fall synes det utskottet, att riksdagen, för att kunna gå till

en definitiv lagstiftning, bör hava ledning av en för riksdagen framlagd regeringsproposition.

Detta så mycket hellre, som den ifrågasatta lagstiftningen

mot enskilda spekulanters förvärv anses vara särdeles invecklad och förbunden

med mångahanda formella svårigheter.

Ett talande skäl att redan nu ingå på denna sak kan visserligen sägas

ligga i det uti förslaget även upptagna drabbandet av s. k. bulvanförvärv,

varmed kringgås lagstiftningen mot bolags och utlänningars fastighetsförvärv.

Sådana förvärv genom bulvaner ha på senare tider börjat yppas mångenstädes,

och en lagstiftning häremot är ju ett naturligt komplement till en

lagstiftning mot bolagsförvärv. De formella svårigheterna äro emellertid här

minst lika stora som ifråga om lagstiftning mot andra enskilda spekulanter.

Därtill kommer en omständighet, som gör behovet i detta avseende redan vid

denna riksdag mindre trängande. Samtliga förslag emot bulvanförvärv, nämligen

såväl det som på justitiedepartementets uppdrag utarbetades av häradshövding

Östergren, som de inom jordkommissionen därefter uppgjorda särskilda

förslagen lära nämligen, enligt vad utskottet inhämtat, ostridigt anses

böra drabba även tidigare bulvanförvärv och således icke blott de, som

komma till stånd efter det en bulvanlagstiftning trätt i kraft. Om en dylik

lagstiftning blir byggd på dylika grunder, kunna även tidigare missförhållanden

rättas och jorden fråntagas bulvanen för att återföras i den jordbrukande

befolkningens besittning. Det skadar icke, att förslagens innebörd

i detta avseende kommer till allmänhetens kännedom. Därigenom böra åtskilliga

försök till lagstiftningens kringgående genom bulvaner kunna avstyras

på grund av insikten om hopplösheten av förvärvens framtida bestånd.

Av dessa skäl anser sig utskottet icke böra tillstyrka riksdagen något

definitivt beslut vid denna riksdag i fråga om de enskilda spekulanternas

förvärv.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

9

Det ligger då nära till hands, att riksdagen även i detta fall skrider till

en provisorisk lagstiftning i avvaktan på den definitiva för att förhindra obehöriga

enskilda förvärv under väntetiden. Detta är ock syftet med herr Lindhagens

yrkande under B) 2. om antagande av ett sådant provisorium. I detta

fall saknas emellertid den förebild i lagstiftningen, som beträffande bolagsförvärven

finnes i norrlandslagen. Jordkommissionen uttalar ock, att någon

provisorisk anordning icke bör vid riksdagen komma till stånd, då denna

lagstiftningsfråga är av mera invecklad natur och betydligt svårlöstare än

frågan om bolagsförvärven. Utskottet kan därför i fråga om enskilda spekulanters

jordförvärv icke ens tillstyrka antagandet vid denna riksdag av en

provisorisk lagstiftning.

Faran för ett uppskov synes här icke heller vara lika överhängande

som i fråga om bolagsförvärven. Genom de senare skiljes jordbruk med tillbehör

från bondeståndet på ett för framtiden varaktigt sätt. De enskilda spekulanternas

förvärv sönderbrytas förr eller senare av arvslagarna och hava

även därförinnan vida mer än bolagsförvärven visat sig vara en konjunktursak

och bära tillfällighetens prägel över sig. I detta avseende har det sitt

intresse taga del av den preliminära översikt över svaren å vissa i jordkommissionens

enquéte förekommande frågor, som den 6 september 1919 avgavs

av förste aktuarien Sven Odén. Enligt översikten, som befordrats till trycket,

synes framgå av de inkomna svaren i stort sett, att inom de län, där norrlandslagen

ej gäller, ökas bolagsförvärven inom stora områden år ifrån år.

Det är företrädesvis trävarubolag av olika slag, som på detta sätt förvärva

jordbruksjord, men även andra industribolag och i vissa län jordstyckningsbolag

lägga under sig fastigheter. I regel uttalas, att bolagens jordförvärv

ske i ungefär samma omfattning före som under krisåren samt att de omfatta

såväl stora som små egendomar.

Beträffande enskilda spekulanters förvärv åter meddelas, att i allmänhet

inberättas sådana förvärv hava förekommit i flera socknar än bolagsförvärv

ägt rum. Någon jämförelse angående det faktiska antalet köp samt

de köpta egendomarnas sammanlagda storlek oavsett antalet socknar, i vilka

de olika köpen ägt rum, förekommer icke. Författaren av översikten synes

emellertid fått det intrycket, att försäljningar till enskilda spekulanter, särskilt

skogsspekulanter och jobbare, skett i många flera och understundom i ojämförligt

många fler fall än försäljningar till bolag. Från de flesta län inrapporteras

dock samtidigt till skillnad från vad som uttalas om bolagsförvärven,

att de enskilda förvärven fått sin egentliga omfattning under krisåren. Från

många län inrapporteras, att skogsspekulanterna i regel efter skogens uttagande

så hastigt åter överlåta egendomen åt en jordbrukare, att någon van
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 17 käft. (Nr 22.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

hävd å odlad jord och byggnader ej hinner uppkomma. Med dessa upplysningar

böra jämföras länsstyrelsernas yttranden år 1919 över behovet av den

s. k. femårslagens förlängning. De uttalade i regel såsom sin mening, att

femårslagen ej vidare behövdes därför, att de under krisperioden tillströmmande

enskilda spekulationsförvärven av jordbruksegendom i det närmaste

upphört.

Beträffande till sist herr Lindhagens förslag under B) B. om antagande

provisoriskt av ett upphävande av 3 § i norrlandslagen med dess rätt för bolag

att förvärva, vad som ej är att hänföra till stödskog, anser utskottet övervägande

skäl tala för att avvakta jordkommissionens i dess yttrande bebådade

ställningstagande till det i sagda yrkande inneslutna spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att yrkandet under A) 1. i motionen I : 86 icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

B) att yrkandet under A) 2. i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

C) att riksdagen i anledning av dels yrkandet under

B) 1. i motionen 1:86 dels ock motionen II: 122 för sin del

måtte antaga följande

Lag

angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening

att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom i dess nuvarande lydelse, utom 3 § och de hänvisningar

till denna § som i lagen förekomma, skall äga tilllämpning

jämväl i de delar av landet, där lagen för närvarande

icke gäller; dock skall vid denna tillämpning med förening

förstås allenast ekonomisk förening, som ej driver

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,

samt vad i 7 § stadgas hänföras till tiden för denna lags trädande

i kraft.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk

författningssamling, samt gäller tills vidare intill den 1

juli 1922.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

11

D) att motionen II: 122, i den man den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet ovan under C) hemställt, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

E) att yrkandet under B) 2. i motionen 1:86 icke

inåtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

F) att yrkandet under B) 3 i motionen I : 86 icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNE1DERN.

Reservationer:

1) av herr von Sneidern.

2) av herrar von Sydow, Hult, Frändén, Magnusson i Skövde och

Sundling, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

”Av jordkommissionens ovanberörda yttrande framgår, att samtliga

i nu ifrågavarande motioner omförmälda lagstiftningsfrågor äro föremål

för behandling inom kommissionen samt att arbetet därmed torde vara slutfört

inom den närmaste tiden. Då emellertid lagrådets yttrande över kommissionens

förslag torde komma att infordras, synes det uppenbart, att proposition

i ämnet icke kan föreläggas nu pågående riksdag.

Att, såsom herr Lindhagen i sin motion under A) 1 yrkat, nu antaga

det av jordkommissionen i januari 1920 avgivna förslag till lag angående

inskränkning under viss tid i bolags och föreningars rätt att förvärva fast

egendom i södra och mellersta Sverige synes utskottet icke tillrådligt, utan

torde proposition i ämnet böra avvaktas, innan frågan om dylik lagstiftning

företages till behandling inom riksdagen.

Vad därefter beträffar herr Olssons i Golvvasta yrkande om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående utsträckande av Norrlandslagen till övriga delar

av landet samt herr. Lindhagens under B) 1 framställda alternativa yrkande

om ett provisoriskt utsträckande av Norrlandslagen, med undantag av bestämmelserna

i dess 3 §, till riket i övrigt eller till vissa delar därav, anser

utskottet desamma ej heller kunna tillstyrkas. Att, utan att avvakta den

vidare behandlingen av jordkommissionens betänkande, på hemställan av

enskild motionär provisoriskt godkänna eller förorda en del av kommissio
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

nens lagförslag, anser utskottet synnerligen betänkligt. I varje fall borde

det icke ske utan att utredning förelåge därom, att de mest tvingande skäl

nödga till en dylik åtgärd. Sådan utredning föreligger emellertid icke. Jordkommissionens

utredning giver, enligt utskottets uppfattning, icke stöd för

motionärernas påstående, att ett verkligt behov föreligger att utsträcka Norrlandslagen

till alla delar av riket. Kommissionen yttrar sig icke om omfattningen

av bolagens jordförvärv i vissa av rikets län. Och under nuvarande

lågkonjunktur torde det ligga i sakens natur, att några större fastighetsköp

endast undantagsvis förekomma. För den händelse emellertid att

en lagstiftning med samma syfte som Norrlandslagen skulle anses böra genomföras

för hela riket, är det väl troligt att den för de delar av landet, där

jordbruket är huvudnäring, borde givas ett annat innehåll än den nu gällande

Norrlandslagen. I anledning härav och då tanken att låta den nya

provisoriska lagstiftningen omfatta endast vissa delar av mellersta och södra

Sverige icke vunnit någon anslutning inom utskottet, anser utskottet motionärernas

nu ifrågavarande yrkanden höra avslås.

Herr Lindhagen har vidare under A) 2 i sin motion yrkat antagande

av det av honom i motionen nr 135 i första kammaren vid 1920 års riksdag

framlagda förslag till lag angående förbud i vissa fall för enskild person att

besitta fast egendom. Herr Lindhagen har därjämte under B) 2 yrkat, att,

för den händelse nyssberörda yrkande icke skulle bifallas, ett förslag till lag

angående förbud i vissa fall för enskild person att förvärva fast egendom

måtte antagas. Frågan om kontroll å enskilda personers fastighetsförvärv

torde emellertid vara synnerligen invecklad och svårlöst, och ett provisoriskt

lösande av frågan torde därför icke vara lämpligt. Utskottet anser det därför

tillrådligt att avvakta jordkommissionens förslag i ämnet. Ej heller

anser sig utskottet kunna förorda samme motionärs yrkande under B) 3 om

upphävande tillsvidare av 3 § i Norrlandslagen utan anser att jämväl i

denna fråga jordkommissionens förslag bör avvaktas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att yrkandet under A) 1 i motionen I : 86 icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda;

B) att yrkandet under A) 2 i samma motion icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda;

C) att yrkandena under B) 1 i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

D) att motionen II : 122 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

13

E) att yrkandet under B) 2 i motionen I : 86 icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda;

F) att yrkandet under B) 3 i samma motion icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.”

3) av herr Lindhagen beträffande:

Punkt C.:

På de i utskottets utlåtande återgivna grunderna för mitt yrkande om

lagens retroaktiva verkan och då förvärv, uppenbarligen ingånget i god tro,

kan genom dispens undantagas från nämnda verkan, hemställer jag, att med

jämkning av tiden 21 januari till 31 januari övergångsbestämmelsen i den

provisoriska lagen erhåller följande lydelse:

Denna lag äger tillämpning på förvärv tillkommet efter den 31 januari

1921 samt gäller tillsvidare intill den 1 juli 1922.

Punkt E.:

På de i motionen anförda skäl hemställer jag, att riksdagen — oavsett

den åtskillnad, som på sätt utskottet även enligt min uppfattning riktigt yttrat

äger rum ifråga om varaktigheten av bolags och enskilde spekulanters förvärv

samt svårigheten att formulera en lagstiftning — dock till förekommande

redan nu även av det senare måtte antaga den i motionen under B) 2

föreslagna provisoriska lagstiftningen med endast den förändringen, att i

1 § orden ”två år” utbytas mot ”ett år”, samt att i 3 § orden ”den 21 januari

1921” utbytas mot ”den 31 januari 1921”.

Punkt F.:

Redan vid tiden för norrlandslagens antagande var det en omstridd

fråga, om det vore befogat att tudela skogen i stödskog och annan skog för

att möjliggöra fortfarande bolagsförvärv till den senare. Denna fråga ställes

numera av tidsförhållandena, såvitt jag förstår, än mer under debatt. Mången

anser, att jordbruket väl behöver dessa utskogar, och mångenstädes hyser

man den uppfattningen, att dylika skogar hellre borde omvandlas till sockenallmänningar

och i andra hand till kronoparker än överföras i bolagsbesittning.

För en ändring av norrlandslagen i sådant syfte har ock andra kammaren

mer än en gång uttalat sig. Jordkommissionen meddelar ock, att den

i sitt kommande betänkande kommer att taga ställning till förevarande principfråga.

Under sådana förhållanden synes mig övervägande skäl tala för

att hålla denna fråga öppen jämväl för de trakter, där norrlandslagen äger

tillämpning, genom ett provisoriskt upphävande av dess 3 §.

På dessa i motionen ock anförda skäl hemställer jag att, i huvudsaklig

anslutning till motionens yrkande, av riksdagen antages följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

”Lag angående provisorisk ändring i viss del av lagen den 4 maj 1906

angående förbud för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att vad i 3 § av lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom i dess nuvarande

lydelse är stadgat och de hänvisningar till nämnda §, som i lagen förekomma,

skola tills vidare upphöra att gälla. Denna lag äger tillämpning

på förvärv, tillkommet efter den 31 januari 1921, samt gäller tills vidare intill

den 1 juli 1922.”

J ordkommissionen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Bilaga I.

Genom skrivelse den 25 februari 1921 har Kung! Maj:t anbefallt Jordkommissionen

att till utskottet avgiva utlåtande över vissa till utskottet remitterade mo - tioner, bland dem motionen 86 i första kammaren av hr Lindhagen om antagande av

vissa lagförslag till förekommande av bondejords övergång i främmande händer samt

motionen 122 i andra kammaren av hr Olsson i Golvvasta om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående skyndsamt utsträckande av lagen om förbud i vissa fall mot bolags

jordförvärv i Norrland och Dalarna till övriga delar av landet.

Kommissionen får i anledning härav först erinra därom, att den i januari

1920 avgav förslag till lag angående inskränkning under viss tid i bolags och

föreningars rätt att förvärva fast egendom i södra och mellersta Sverige. Den

föreslagna lagen överensstämde i huvudsak med den norrländska förbudslagen.

För giltighet av bolags och föreningars förvärv av lantfastigheter fordrades

Konungens tillstånd, och lagen skulle gälla till den 1 oktober 1922, till vilken tid

hela det lagstiftningskomplex, som berörde frågan om inskränkningar i den fria

handeln med fast egendom, antogs kunna hava definitivt ordnats. Kommissionen

framhöll i motiveringen till förslaget, att den icke hyste tvekan därom, att frågan

om bolags och föreningars fastighetsförvärv borde för framtiden regleras huvudsakligen

på det sätt som i förslaget upptagits, men att den tekniska behandlingen

av detta lagstiftningsämne kunde komma att gestalta sig annorlunda, då det gällde

att i en enhetlig lag inordna sagda jämte andra därmed sammanhängande lagstiftningsfrågor.

Att för framtiden tillståndsplikt skulle gälla för bolags och

föreningars fastighetsförvärv, var, såsom påpekats, kommissionen på det klara

med. Den föreslagna lagen var således endast ur formell synpunkt av provisorisk

natur. Till sitt principiella innehåll var den definitiv.

Sedan länsstyrelsernas m. flis yttranden över förslaget inhämtats, remitterades

det den 16 april 1920 till lagrådet, som den 14 maj 1920 avgav utlåtande.

Den 11 juni 1920 beslöt Kungl. Maj:t, att då förslaget åsyftade en provisorisk

lagstiftning och kommissionen inom den närmaste tiden torde komma att ånyo

upptaga frågan för avgivande av definitivt förslag i ämnet, förslaget skulle återställas

till kommissionen.

Kommissionen har nu utarbetat förslag till ”lag med bestämmelser angående

rätt att förvärva och besitta fast egendom”, vilket förslag omfattar följande

lagstiftningsämnen, nämligen dels utländska rättssubjekts förvärv av fast egen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

15

dom här i riket, dels svenska bolags och föreningars fastighetsförvärv, dels kontroll

å enskilda svenska medborgares fastighetsinnehav, och dels bestämmelser

till förhindrande av bulvanskap ifråga om äganderätt till fast egendom. Kommissionen

hade hoppats, att detta förslag skulle kunnat avgivas så tidigt, att det

eventuellt hunnit framläggas för årets riksdag. Emellertid har arbetets slutförande

försenats, så att förslagets avlämnande kan äga rum först om några veckor.

Samtliga de i ovannämnda två motioner omförmälda lagstiftningsfrågor

äro, såsom torde framgå av vad här ovan anförts, föremål för behandling i kommissionens

sistberörda lagförslag. Då detta förslag, därest det vinner statsmakternas

godkännande, kan bliva lag tidigast under 1922, framställer sig det spörsmålet,

huruvida, såsom i motionen nr 86 yrkas, provisoriska lagbestämmelser böra

utfärdas att gälla under mellantiden.

Vad då först beträffar bolagens fastighetsförvärv vill kommissionen framhålla

följande. Huvudsyftet med den norrländska förbudslagstiftningen var att

bevara och stärka den självägande bondebefolkningen, så att den icke allt mer

och mer förminskades genom bolagens fria förvärv av bondhemman. I vissa

delar av landet utanför förbudslagens tillämpningsområde har bolagsväldet nått

en utveckling, som är minst lika så kraftig som på sina håll inom sagda område.

Detta gäller vissa delar av Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Älvsborgs och Skaraborgs län samt framför

allt Örebro och Västmanlands län samt de delar av Kopparbergs och Gävleborgs

län, i vilka förbudslagen icke tillämpas. I motionen nr 122 har erinrats om de

utomordentligt stora bolagsförvärv, som under åren 1918 och 1920 gjorts i norra

delen av Uppland. Till belysande av den omfattning, vari bolag förvärvat fast

egendom i de delar av landet, som ligga utanför förbudslagens område, må här

lämnas några kortfattade uppgifter ur en för kommissionens räkning utarbetad

statistik, som kommer att bifogas kommissionens blivande betänkande.

Av Sveriges landareal, vilken i runt tal uppgår till 41 milj. hektar, ägde

bolag år 1918 l''A milj. hektar*) eller mer än Ve av hela landarealen. Huruledes

i ovannämnda län och delar av län utanför förbudslagens område proportionen

mellan bolagsinnehavets areal och resp. läns eller länsdels totalareal ställer sig,

framgår av följande tablå:

Bolagsinnehavets

areal i hektar.

Hela länets eller läns- delens totalareal

i hektar.

Stockholms län..................

106,850

738,982

Uppsala » ..................

107,192

512,087

Södermanlands » ..................

51,238

623,755

Östergötlands » ..................

115,961

997,166

Jönköpings > ..................

53,479

1,061,688

Kronobergs » ..................

97,474

890,666

Kalmar » ..................

67,399

1,095,845

Älvsborgs » ..................

Valbo, Vedbo och Tössbo härader på

59,283

1,167,811

Dalsland..........................

28,419

274,107

*) I denna och följande för bolag uppgivna siffror ingår

även ekonomiska förenin-

gars jordinnehav. Föreningarnas innehav är dock en försvinnande liten del, varför de angivna

siffrorna praktiskt taget kunna anses gälla bolagen ensamt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Bolagsinn ehavets lida länets eller länsareal

i heldar. delens totalareal

i hektar.

Skaraborgs län ..................

48,402

Örebro > ..................

306,897

Västmanlands » ..................

147,908

Kopparbergs län utanför förbudslagens

område .........................

167,397

Gävleborgs län utanför förbudslagens

område (= Gästrikland) ..........

168,362

807,496

834,323

643,819

638,904

411,945

Det förtjänar framhållas, att bolagsinnehavet i de delar av Kopparbergs

och Gävleborgs län, där förbudslagen gäller, är proportionsvis mindre än i ovanberörda

delar, nämligen:

Kopparbergs län.................... 482,954 2,181,004

Gävleborgs » .................... 517,906 1,395,251

Beträffande de nu och i det följande återgivna siffrorna för bolagsinnehavet

är att märka, att de möjligen äro för låga, I den statistik, varur de hämtats,

hava redovisats flera särskilda ägaregrupper, bland dem en grupp benämnd

”större enskilda jordägare” till ett antal av 981 och med en areal för hela riket

om 1,337,860 hektar, taxeringsvärderad till 471 miljoner kronor. Det är troligt,

att till denna grupp förts fastigheter, som bort inräknas i bolagsgruppen; det

bär nämligen ej varit möjligt kontrollera, i vad mån större enskilda industriidkare

använt sig av handelsbolagsformen för sin rörelses drivande.

Den nu refererade statistiken återgiver länssiffror och innehåller således mera

grova tal. En mera detaljerad kännedom om bolagsinnehavet vinnes, om man har

tillgång till siffror för mindre områden än länen. Specialsiffror för häraderna föreligga

också. En undersökning, i huru många härader utanför förbudslagens område

bolag sinnehavets areal i varje särskilt härad uppgår till eller överstiger Vio resp. V»

av häradets totalareal, ger följande resultat:

Bolagsinnehavet Bolagsinnehavet

minst 1/10 av härå- minst 115 av häradets

totalareal. dets totalareal.

Stockholms

län ..................

10 härader

4 härader

Uppsala

3

2

>

Södermanlands

» ..................

3

1

»

Östergötlands

4

4

>

Jönköpings

2

Kronobergs

2

1

»

Kalmar

2

Malmöhus

1 »

Älvsborgs

1 >

Skaraborgs

2

Örebro

11

9

>

Västmanlands

7

4

»

Del av Kopparbergs län ............

4

3

»

Gästrikland ..

2

2

»

Summa antal härader

54 härader

30 härader

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

17

I icke mindre än 54 härader uppgår således bolagsinnehavet till mer än l/l0

av respektive härads landareal, och i 30 av dessa härader stiger bolagsinnehavet till

V» °ch däröver. I 6 av sistnämnda härader uppgår bolagsinnehavet till ungefär

hälften och i 4 överstiger det betydligt hälften.

Ställes bolagsinnehavet i relation till enskilda mindre jordägares sammanlagda

innehav, varvid till enskilda mindre jordägare hänföras dem, vilkas fastigheter

hava ett taxeringsvärde under 200,000 kronor, erhålles följande resultat. Bolagsinnehavet

överstiger avsevärt enskilda mindre jordägares innehav i icke mindre än 13

härader, är ungefär lika stort i 6 härader samt understiger men uppgår till minst ungefär

hälften i 9 härader.

Hos kommissionen föreligger också statistik över landets jordbruksfastigheters

taxeringsvärde år 1919 med fastigheterna uppdelade i fyra olika slag av ägaregrupper,

nämligen 1) stat och kommun, 2) bolag och ekonomiska föreningar, 3) fideikommiss

och större enskilda jordägare samt 4) övriga enskilda jordägare, vartill

räknats dem, vilkas fastigheters taxeringsvärde understiger 200,000 kronor. Ur denna

statistik må några siffror till upplysning meddelas.

Taxeringsvärdet å landets alla jordbruksfastigheter uppgick till i runt tal 6

miljarder kronor, varav på bolagsgruppen kommo 933 miljoner kronor, således icke

fullt Ve av siffran för hela riket. I ovannämnda län och delar av län utanför förbudslagens

område ställer sig proportionen mellan bolagsinnehavets taxeringsvärde och

resp. läns eller länsdels hela taxeringsvärde på följande sätt:

Bolagsinnehavets

Hela länets eller läns■

taxeringsvärde i

delens taxeringsvärde

t,000 kronor.

i 1,000 kronor.

Stockholms län ..................

36,015

224,665

Uppsala » ..................

17,673

145,653

Södermanlands > ..................

12,689

189,157

Östergötlands » ..................

27,554

377,362

Jönköpings » ..................

13,412

235,056

Kronobergs > ..................

21,865

178,454

Kalmar » ..................

17,239

249,212

Älvsborgs > ..................

20,186

293,524

Valbo, Vedbo och Tössbo härader på

Dalsland ........................

9,635

66,565

Skaraborgs län ..................

15,088

284,814

Örebro » ..................

54,186

227,949

Västmanlands » ..................

29,085

169,858

Kopparbergs län utanför förbudslagens

område..........................

32,428

122,838

Gävleborgs län utanför förbudslagens

område (= Gästrikland)..........

31,426

82,761

Inom förbudslagens område är bolagsinnehavets taxeringsvärde relativt

lägst i Norrbottens län, där siffrorna äro för hela länet 181 milj. kronor och för

bolagsinnehavet 17V2 milj. kronor, således för bolagsinnehavet knappt Vio av den

totala länssiffran. Såsom av ovanstående tablå framgår föreligger en ogynnsammare

proportionssiffra för Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Örebro och Yäst
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 17 haft. (Nr 22.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

manlands län, för Valbo, Vedbo och Tössbo härader på Dalsland samt för de delar

av Kopparbergs och Gävleborgs län, som ligga utanför förbudslagens område.

Sistberörda statistik angående taxeringsvärden å jordbruksfastigheter föreligger

jämväl för härads- och sockenområden och kan givetvis giva anledning till

många jämförelser av intresse. En sammanställning, motsvarande den här ovan

ifråga om arealsiffrorna för häradsområden gjorda, ger följande resultat. I

Bolagsinnehavets

Bolagsinnehavets

taxeringsvärde minst

taxeringsvärde minst

1110 av hela häradets

1/5 av hela häradets

taxeringsvärde.

taxeringsvärde.

Stockholms län ..........

...... 8 härader

6 härader

Uppsala > ..........

...... 3 »

2

Södermanlands > ..........

...... 2

Östergötlands » ..........

...... 4

3

Jönköpings » ..........

...... 1

Kronobergs > ..........

...... 3

1

Kalmar > ..........

...... 6 *

Malmöhus » ..........

......i

Göteborgs och Bohus län......

...... 4 *

1

Älvsborgs län ..........

...... 3 »

Skaraborgs » ..........

...... 1

Örebro > ..........

...... 9

9

Västmanlands » ..........

...... 7

4

Del av Kopparbergs län ......

...... 5

3 >

Gästrikland ..........

...... 2

2

Summa antal härader 59 härader

31 härader

I 59 härader uppgår således bolagsinnehavets taxeringsvärde till mer än Vi®

av respektive härads hela taxeringsvärde och i 31 av dessa härader stiger taxeringsvärdet

å bolagsinnehavet till V® och däröver. I 12 av sistnämnda härader utgör

taxeringsvärdet å bolagsinnehavet ungefär V®, i 2 ungefär hälften samt i 3 betydligt

över hälften av respektive härads taxeringsvärde. Det bör observeras, att de härader

som förekomma i denna jämförelse icke i allo äro desamma som antecknats i den här

ovan gjorda jämförelsen ifråga om arealen. Härader, som vid arealjämförelsen kommo

ganska nära men icke nådde fullt upp till det uppställda jämförelsetalet, hava således,

på grund av bolagsegendomens relativt högre taxeringsvärde, vid värdejämförelsen

överskridit jämförelsetalet och förty kommit med i tablån över taxeringsvärdena.

Och omvänt hava några härader, som kommit med i tablån över arealjämförelsen,

utelämnats i tablån över värdejämförelsen. De flesta i de båda tablåerna

upptagna häraderna äro dock desamma.

Ställes med avseende d taxeringsvärdet bolagsinnehavet i relation till enskilda

mindre jordägares sammanlagda innehav, varvid till enskilda mindre jordägare hänföras

dem, vilkas fastighet har ett taxeringsvärde under 200,000 kronor, erhålles följande

resultat. Bolagsinnehavets taxeringsvärde överstiger avsevärt taxeringsvärdet

å enskilda mindre jordägarnas innehav i 7 härader, är ungefär lika stort i 3 härader

samt understiger men uppgår till minst ungefär hälften i 19 härader. En liknande

jämförelse utförd på socknar giver till resultat respektive 63, 28 och 97 socknar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

10

De sålunda anförda siffrorna visa oförtydbart, att bolagsväldel vunnit en

ganska stark utbredning på många håll utanför förbudslagens område. Den upp

fattningen har emellertid gjorts gällande, att med nu rådande lågkonjunktur på nä

ringslivets nästan alla områden ingen fara är för handen, att bolagen under don

allra närmaste tiden skola eftertrakta att inköpa lantfastigheter. Kommissionen kan

icke dela denna uppfattning. Den vederlägges av fjolårets här ovan omnämnda stora

bolagsförvärv i Norra Uppland, och dylikt kan när som hälst uppropas. De stora

industribolagens resurser torde nämligen ingalunda vara så begränsade, att de skulle

avstå från fördelaktiga inköp, när tillfälle till sådana yppas; och det är att märka,

att lågkonjunkturen i mycket kännbar grad drabbat jordbruksyrket, vadan det med

fog kan antagas, att under den närmaste tiden jordbruksfastigheter bliva lättare åtkomliga

än vad händelsen skulle varit under normala förhållanden.

Enligt kommissionens åsikt måste det därför anses såsom både lämpligt och

nödvändigt att snarast möjligt ställa bolagens fastighetsförvärv även i de delar av

landet, där förbudslagen icke gäller, under statlig kontroll. Huruvida detta bör ske

genom antagande av en sådan lag, som kommissionen framlade sistlidet år, eller

genom en utsträckning av norrlandslagen att gälla även det övriga Sverige, är kanske

närmast en smakfråga. Då här är fråga om en provisorisk anordning och då norrlandslagens

bestämmelser utom dess 3 § synas användbara för fyllandet av det behov

som skulle tillgodoses, förmenar kommissionen, att frågan, med användande av

minsta möjliga lagstiftningsapparat, lämpligen bör kunna lösas på det sätt, att, såsom

hr Lindhagen alternativt föreslagit, norrlandslagen utom dess 3 § förklaras skola

äga tillämpning även i det övriga Sverige. Därest, såsom hr Lindhagen tänkt sig,

åt lagen gives återverkande kraft, bör tillses, att åt redan gjorda förvärv, som i ty

fall komma under lagen, beredes skälig tid för tillstånds sökande.

Att, såsom hr Lindhagen subsidiärt yrkat, utsträcka norrlandsiagen endast

till Dalsland, skulle motiveras därmed, att bolagsinnehavet vuxit starkare där än

annorstädes i riket utanför sagda lags tillämpningsområde. Så kan ingalunda anses

vara fallet. Icke blott i de delar av Kopparbergs och Gävleborgs län, där förbudslagen

ännu icke gäller, utan även inom vissa områden av Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands och Kronobergs län samt framför allt i Örebro och Västmanlands

län är bolagsinnehavet proportionsvis större än på Dalsland. Möjligt är,

att på Dalsland bolagsförvärven under de allra sista åren skett i raskare tempo än

annorstädes. Kommissionen har dock för närvarande icke tillgång till statistik för

belysande av detta spörsmål.

Med vad sålunda anförts har kommissionen avgivit yttrande över dels motionen

nr 122 och dels motionen nr 86, i vad densamma har avseende å bolags

fastighetsförvärv. Sistnämnda motion innebär därjämte förslag till ordnande av kontrollen

å enskilda personers fastighetsförvärv. Såsom här ovan framhållits innefattar

kommissionens under uppsättning varande betänkande äveA denna lagstiftningsfråga.

Då densamma är av mera invecklad natur och betydligt svårlöstare än frågan om

bolagsförvärven, vill kommissionen såsom sin åsikt uttala, att någon provisorisk anordning

därutinnan icke bör komma till stånd. De i motionen under A. 2) och B. 2)

omförmälda lagförslagen äro icke av beskaffenhet att kunna förordas till antagande.

Vad slutligen beträffar det i motionen nr 86 framställda yrkandet angående

upphävande av 3 § i norrlandslagen får kommissionen meddela, att densamma i sitt

betänkande kommer att taga ställning till det i sagda yrkande inneslutna spörsmålet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Korrekturexemplar av de statistiska tabeller, varur de i detta yttrande förekommande

uppgifter hämtats, ävensom utdrag av kommissionens protokoll, utvisande

inom kommissionen uttalade meningsskiljaktigheter, bifogas.

Stockholm den 3 mars 1921.

På Jordkommissionens vägnar:

J. HANSSON.

Seve Ekberg.

Bilaga II.

Utdrag ur protokoll, hållet vid sammanträde

med jordkommissionen den 3 mars 1921.

Närvarande: Herrar Hansson, ordförande, Ehrenborg, Ingeström, Jansson, Johansson,

Lindhagen, Olsson, Pettersson och Wohlin.

§ 4.

Diskuterades motionen nr 86 i första kammaren vid innevarande års riksdag

av hr Lindhagen om antagande av vissa lagförslag till förekommande av bonde

jords övergång i främmande händer samt motionen nr 122 i Andra kammaren av

hr Olsson i Golwasta om skrivelse till Kungl. Maj:t angående skyndsamt utsträckande

av lagen om förbuå i vissa fall mot bolags jordförvärv i Norrland och Dalarna

till övriga delar av landet, över vilka motioner jordkommissionen genom Kungl. Maj :ts

skrivelse den 25 februari 1921 — omförmäld under § 3 här ovan — anbefallts att till

riksdagens andra lagutskott avgiva utlåtande.

Hr Wohlin yrkade därvid, att kommissionen måtte till antagande förorda det

förslag till provisorisk lag angående inskränkning under viss tid i bolags och förenings

rätt att förvärva fast egendom i södra och mellersta Sverige, som av kommissionen

under förra året avlämnats till Kungl. Maj:t, kompletterad med förbud för en
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

21

skild person, som yrkesmässigt idkade trävaru- eller träförädlingsrörelse, att under

andra betingelser än de för bolag gällande förvärva jordbruksfastigheter i riket, vilket

förslag borde inom kommissionen utarbetas.

Vid anställd omröstning blev detta yrkande ej biträtt av någon av kommissionens

övriga ledamöter.

Härefter beslöts skrivelse. (Se registratur.)

Hr Olsson var skiljaktig och ansåg, att, då kommissionen inom den närmaste

tiden komme att avgiva definitivt förslag i ärendet, någon provisorisk lagstiftning icke

vore oundgängligen av nöden.

Hr Wohlin anmälde sin reservation mot kommissionens utlåtande, då det av

honom framställda förslaget till annan provisorisk lagstiftning med enahanda syfte

blivit av kommissionen avslaget.

Hr Lindhagen förbehöll sig öppen talan i de delar, vari kommissionen icke

förordat de av honom väckta förslagen.

Som ovan.

In fidem:

Seve Ekberg.

Justerat den

Rätt utdraget betygar

Ex officio:

SEVE EKBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:164 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till förekommande av bondejords övergång i främmande händer. s. 3 i texten