Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik dels ock, i anledning därav väckt motion.

1921-04-24 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik dels ock, i anledning därav väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1921 kl. 11 fm

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av

förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik dels

ock, i anledning därav väckt motion.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson*, Tjällgren, Linder*,

Boberg, Elof B. Andersson, Lundberg*, Andersson i Knäppinge*, Karlsson

i Gasabäck*, Hagman, Magnusson i Skövde, Nilsson i Yibberbo*,

Holmström, Sundling och Johansson i Sollefteå*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 11 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 278, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av i statsrådet

fört protokoll, begärt riksdagens yttrande över propositionen bifogat, här

nedan intaget förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av

förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft en i anledning av densamma inom andra kammaren av herr

Hederstierna väckt motion, nr 292.

Beträffande grunderna för ifrågavarande förslag får utskottet, i

den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.

I fråga om vad motionären hemställt samt vad han till stöd för

sitt yrkande anfört får utskottet hänvisa till motionen, i den mån densamma

icke finnes återgiven här nedan.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 19 käft. (Nr 24.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

I en vid innevarande riksdag tidigare väckt motion, nr 125, har

herr Hederstierna föreslagit, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl.

Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om utredning

och till riksdagen inkomma med förslag därom, att innehavare utav lastautomobil

av viss tyngd i regelbunden trafik måtte åläggas att bidraga

till underhåll av allmän väg, som med antomobilen befares. Med hänsyn

till pågående utredning i ämnet avstyrktes motionen av jordbruksutskottet

i utlåtande nr 27. Vid behandling av utskottets utlåtande i

kamrarna upplystes emellertid, att ovan avhandlade proposition komme

att avlämnas till innevarande, riksdag, och kamrarna heslöto fördenskull

återförvisa utlåtandet till jordbruksutskottet.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 277, har vidare herr

Sundling hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning dels om bättre kontroll över automobilhastigheten å

allmän väg på landet dels ock hur förstörelse av allmän väg genom

automobils framförande i otillåten hastighet skall kunna hindras samt att

Kungl. Maj:t måtte snarast vidtaga härför nödiga åtgärder. Denna motion

har hänvisats till behandling av tillfälligt utskott.

Den alltjämt stegrade utvecklingen av automobilväsendet har medfört,

att vissa ändringar i förordningen om automobiltrafik, utöver tidigare

vidtagna, visat sig erforderliga. Utredning har också igångsatts

för en allmän revision av ifrågavarande förordning. Kungl. Maj:t har

likväl ansett sig icke böra avvakta resultatet av denna utredning utan

har framlagt föreliggande förslag till ändring av förordningen i syfte att

åstadkomma en strängare kontroll över den tyngre automobiltrafiken.

Emellertid är det huvudsakliga syftet med såväl automobilförordningen

som med den ovan omnämnda revisionen av densamma att tillgodose trafiksäkerhetens

krav. Den av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringen i

förordningen avser däremot att skydda vägarna mot följderna av en i

förhållande till våra vägars beskaffenhet skadlig automobiltrafik. Men

även på det område, som omfattar automobiltrafikens förhållande till

vägväsendet och vägunderhållet, pågår utredningsarbete. Yägkommissionen

har den 15 augusti 1920 avgivit förslag till beskattning av automobiler

till förmån för vägväsendet på landet, vilket förslag är föremål

för fortsatt granskning. Den föreliggande frågan står givetvis även i intimaste

samband med pågående genomgripande omarbetning av väglagen.

Det bör därför föreligga särdeles tungt vägande skäl för att i ett

sådant sakernas läge vidtaga en lagändring av den av Kungl. Maj:t nu före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

3

slagna beskaffenheten. Enligt utskottets förmenande föreligga emellertid

sådana skäl. Automobilteknikens utveckling och det samtidiga fördyrandet

av andra transportmedel hava snabbt drivit fram automobilens användning,

ej minst för tyngre transporter, till en mycket stor omfattning.

Tyvärr kunna våra landsvägar, byggda för en helt annan trafik och

underhållna på ett sätt, som har svårt att anpassa sig efter förändrade

förhållanden, ej motstå den ökade slitningen. Särskilt där den tyngre

automobiltrafiken blivit livligare, hotas vägarna av nära nog förstörelse

och underhållskostnaderna bliva oskäligt fördyrade för väghållarna.

Automobilismen själv lider även av alltjämt försämrade vägar. Under

sådana omständigheter får man ej tveka att vidtaga åtgärder av provisorisk

art, även om deras genomförande kräver att i Konungens befallningshavandes

händer lägges en administrativ befogenhet, som under

andra förhållanden skulle hava väckt betänkligheter. Utskottet har därför

ingen invändning att göra mot Kungl. Maj:ts förslag, ej heller mot

syftet i herr Hederstiernas motion.

Utskottet finner lämpligt att i lagen uttryckligen säges ifrån, att

i de villkor, som Konungens befallningshavande äger föreskriva för den

ifrågavarande automobiltrafiken, kan ingå åläggandet att bidraga till vägunderhållet.

Denna trafikantens skyldighet att bidraga till vägunderhållet

har redan tidigare varit föremål för övervägande.

I det betänkande, som den 16 mars 1904 avgavs av tillkallade

sakkunniga och som låg till grund för förordningen den 21 september

1906 om automobiltrafik, hade de sakkunniga under 6 § i förslag till

lag innefattande vissa bestämmelser om automobiltrafik föreslagit följande:

»Använder någon automobil å allmän väg på landet under sådana

omständigheter, att vägens underhåll därigenom kräver ökad kostnad,

som ej är tillfällig, äge Konungens befallningshavande, när framställning

därom göres, ålägga honom att till den, som vägunderhållet åligger,

utgiva bidrag till underhållskostnaden, efter ty Konungens befallningshavande

prövar skäligt.»

De sakkunniga hade därvid som motivering anfört bland annat följande:

»Då en livligare automobiltrafik å viss väg, såsom t. ex. en yrkesmässigt

utövad, regelbunden sådan trafik mellan ett par orter eller framförande

av större och tyngre lastautomobiler mera regelbundet eller

eljest i större omfattning, kan komma att avsevärt försvåra och fördyra

vägunderhållet, men hänsyn till en dylik trafik ej kunnat tagas vid å

de olika orterna nu gällande vägdelningar, och ej heller vid framtida

vägdelningar särskilt avseende torde böra fästas vid det mera tillfälliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

förhållandet, att livligare automobiltrafik möjligen äger rum å vissa

vägar, anse vi billigheten fordra, att i nu antydda fall automobiltrafikanten

bidrager till det försvårade vägunderhållet, vadan vi funnit föreskrifter

i sådant syfte böra för landsbygden meddelas.»

Någon bestämmelse av dylikt innehåll intogs emellertid icke i 1906

års förordning och något dylikt stadgande finnes ej heller i nu gällande

förordning. Det nu framlagda förslaget till automobilskatt avser emellertid

att tjäna samma ändamål.

Om utskottet således är ense med motionären däri, att åt Konungens

befallningshavande bör uttryckligen inrymmas befogenhet att som

villkor för tillstånd till automobiltrafik av omnämnd beskaffenhet föreskriva

skyldighet för trafikanten att bidraga till vägunderhållet, kan utskottet ej

förorda motionärens avfattning av det föreslagna tillägget till 13 § i

automobilförordningen. Motionären har tydligen tänkt sig, att Konungens

befallningshavande skulle som villkor för medgiven rättighet till trafik

kunna föreskriva skyldighet för trafikanten att ersätta all å vägen genom

trafiken uppkommen skada. Denna skyldighet skulle sedan av den väghållningsskyldige

ytterst kunna utkrävas genom trafikantens instämmande

till domstol. Frånsett de många ej önskvärda rättstvister, som härigenom

skulle kunna Uppkomma, är uppenbart, att det för den väghållningsskyldige

exempelvis beträffande livligt trafikerade vägar skulle bliva

ytterst svårt att bevisa vilken skada, som av den skadeståndsskyldige

trafikanten förorsakats. Utan att vilja utesluta möjligheten för Konungens

befallningshavande att i vissa fall föreskriva en sådan ersättningsskyldighet

anser utskottet lämpligast, att Konungens befallningshavande i regel

i samband med meddelandet av trafiktillståndet föreskriver ett bestämt,

för viss tidrymd utgående bidrag till vägunderhållet. En sådan anordning

ställer sig även i allmänhet gynnsammare för trafikanten, som på

så sätt på förhand kan beräkna sina omkostnader för den ifrågasatta

trafiken.

Utskottet finner till sist önskvärt, att åtgärder vidtagas för befordrandet

av enhetlighet i de olika Konungens befallningshavandes behandling

av dessa ärenden. Naturligtvis böra Konungens befallningshavande

vid trafikvillkorens fastställande taga nödig hänsyn till alla lokala förhållanden,

men utarbetandet av normer för vanligast förekommande trafikvillkor

såsom viss hjulbredd, körhastighet och avgifter till vägunderhållet

skulle givetvis bidraga till en ej alltför olika behandling av den

trafikerande allmänheten inom de olika länen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t

anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen för

yttrande underställda förslaget till förordning om ändrad

lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916

om automobiltrafik ävensom motionen II: 292 ansett,

att nämnda förordning bör erhålla följande ändrade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Motionärens förslag) (Utskottets förslag)

Förordning

om iindrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om auto
mobiltraflk.

Härigenom förordnas, att § 13 mom. 6, § 20 mom. 3 samt § 30 i förordningen

den 30 juni 1916 om automobiltrafik skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

Mom. 6. Automobil med

större verkligt hjultryck

vid full last än 2,500 kilogram

må ej framföras å

allmän väg utan särskilt

tillstånd av Konungens befallningshavande

i det län,

där vägen är belägen. Ej

heller må utan sådant 1 bistånd

automobil framföras

å allmän väg å landet, där

fråga är om trafik, som ej

är allenast tillfällig, samt

automobilen eller densamma

tillkopplad släpvagn

vid full last bar ett verkligt

hjultryck, som överstiger

1,000 kilogram.

I samband med tillstånd

till trafik, som i detta moment

avses, äge Konungens

befallningshavande fast
-

§ 13.

Mom. 6. Automobil med

större verkligt hjultryck

vid full last än 2,500 kilogram

må ej framföras å

allmän väg utan särskilt

tillstånd av KonuDgens befallningshavande

i det län,

där vägen är belägen. Ej

heller må utan sådant tillstånd

automobil framföras

å allmän väg å landet, där

fråga är om trafik, som ej

är allenast tillfällig, samt

automobilen eller densamma

tillkopplad släpvagn

vid full last har ett verkligt

hjultryck, som överstiger

1,000 kilogram.

1 samband med tillstånd

till trafik, som i detta moment

avses, äga Konungens

befallningshavande fast
-

§ 13.

Mom. 6. Automobil med

större verkligt hjultryck

vid full last än 2,500 kilogram

må ej framföras å

allmän väg utan särskilt

tillstånd av Konungens befallningshavande

i det län,

där vägen är belägen. Ej

heller må utan sådant tillstånd

automobil framföras

å allmän väg å landet, där

fråga är om trafik, som ej

är allenast tillfällig, samt

automobilen eller densamma

tillkopplad släpvagn

vid full last har ett verkligt

hjultryck, som överstiger

1,000 kilogram.

I samband med tillstånd

till trafik, som i detta moment

avses, äger Konungens

befallningshavande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.'')

ställa de villkor, under

vilka trafiken må äga rum.

(Motionärens förslag.)

ställa de villkor, under

vilka trafiken må äga rum,

och därvid jämväl stadga

skyldighet att ersätta de

skador å allmän väg, som

genom trafiken vållas.

(Utskottets förslag.)

fastställa de villkor, under

vilka trafiken må äga rum,

därvid Konungens befallningshavande

jämväl må

ålägga vederbörande att

genom erläggande av viss

avgift eller annorledes lämna

skäligt bidrag till kostnaderna

för vägunderhållet.

§ 20.

Mom. 3. Myndighet,

som enligt § 18 bär att

meddela trafiktillstånd,

äger bestämma det högsta

antal personer eller den

största last, som vid varje

tillfälle må befordras med

automobilen, ävensom fastställa

de villkor i övrigt,

under vilka trafiken må

äga rum, dä)vid vederbörande

jämväl må åläggas

att genom erläggande av

viss avgift eller annorledes

lämna skäligt bidrag till

kostnaderna för vägunderhållet.

§ 20.

Mom. 3. Myndighet,

som enligt § 18 har att

meddela trafiktillstånd,

äger bestämma det högsta

antal personer eller den

största last, som vid varje

tillfälle må befordras med

automobilen, ävensom fastställa

de villkor i övrigt,

under vilka trafiken må

äga rum.

§ 20.

Mom. 3. Myndighet,

som enligt § 18 bar att

meddela trafiktillstånd,

äger bestämma det högsta

antal personer eller den

största last, som vid varje

tillfälle må befordras med

automobilen, ävensom fastställa

de villkor i övrigt,

under vilka trafiken må

äga rum, och därvid jämväl

stadga skyldighet att

ersätta de skador å allmän

väg, som genom trafiken

vållas.

§ SO.

Framföres automobil å väg, gata eller plats, varest automobilen icke må

framföras,

eller brukas automobil i trafik, vartill särskilt tillstånd enligt § 13 mom.

6 erfordras, utan att dylikt tillstånd erhållits,

eller köres automobil med större hastighet än som i vai’je fall är medgiven,

eller brytes mot föreskrifterna i § 9 eller § 16 mom. 2, 4 eller 6,

straffes den felande med böter från och med tio till och med femhundra

kronor.

Har förseelse mot § 16 mom. 2 skett i syfte att förhindra automobilens

igenkännande eller föreligga eljest synnerligen försvårande omständigheter, må böterna

höjas intill ettusen kronor eller till fängelse i högst tre månader dömas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1921.

7

Stockholm deri 24 april 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEDJERN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:216 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 19 s. 3 i texten