Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillstånd till försäljning av fideikommissjord m. m.

1921-04-26 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:25, Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillstånd till försäljning av fideikommissjord m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1921 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillstånd till

försäljning av fideikommissjord m. m.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Oarl E. Svensson,* Hult,* Boberg,

Lindhagen,* Julin, Andersson i Knäppinge,* Karlsson i Gasabäck, - Hage, Carlsson i Solberga, Holmström, Persson i Trången, Svensson i

Skönsberg och Svensson i Långelaijda.*

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 87, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen ville:

1) förklara, att tillstånd .till försäljning av fideikommissjord, utöver

vad den av riksdag och Konung antagna förordningen den 5 februari 1810

uppenbarligen medgåve, icke finge i administrativ väg utan riksdagens

samtycke för varje fall eller genom en ny av riksdag och Konung stiftad

lag äga rum, ävensom underrätta regeringen om denna sin uppfattning

med anhållan om det av riksdagen begärda lagförslaget rörande jordfideikommiss

snarast möjligt;

2) redan nu medgiva, att försäljning av jord för egnahem, småbruk

och liknande ändamål finge tillstädjas, därest det sociala ändamålet befunnes

genom försäljningen och därvid fästade villkor vara tillbörligen

tillgodosett, varvid även borde göras det förbehåll, att ändamålet med

försäljningen ej finge genom jordens återgång till jordägaren eller annorledes

upphävas utan tillstånd därtill, i den ordning Konungen bestämde;

8) besluta, att det kapital, som erhölles för försåld fideikommissfastighet,

skulle vara underkastat enahanda bestämmelser, som i en framtida

lagstiftning angående fideikommiss kunde varda meddelade i fråga om

fideikommissfastigheter.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 20 höft. (Nr 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda förslag, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver begärt yttrande av jordkommissionen. Det yttrande, som i

anledning härav inkommit, finnes fogat som bilaga vid detta utlåtande.

Fideikommissfrågan har vid fyrfaldiga tillfällen varit föremål för

behandling inom riksdagen. Sålunda beslöt 1909 års riksdag, efter framställning

av enskild motionär, att i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till lagbestämmelser, på vilka lantfastighet, som utgjorde fideikommiss,

finge av innehavaren helt eller delvis säljas, mot det att köpeskillingen i

stället sattes såsom fideikommiss. Då denna riksdagens skrivelse icke

föranledde något förslag till riksdagen, anhöll 19.14 års senare riksdag i

skrivelse till Konungen, att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning

rörande de i riket bestående fideikommisstiftelser i såväl fast som lös

egendom, taga under övervägande, dels på vilka villkor bestående fideikommisstiftelser,

där ej särskild anledning till undantag förelåge, kunde

upphävas, dels ock huruvida och på vad sätt bestämmelser, innefattande

förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, kunde meddelas,

samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Den 9 oktober 1914 ''tillkallade chefen för justitiedepartementet

enligt nådigt bemyndigande en sakkunnig att inom departementet biträda

vid behandling av frågan om ändring i gällande bestämmelser angående

fideikommiss. Denne sakkunnige verkställde sedermera en utredning i

ämnet.

Den 29 november 1918 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning

i vissa angivna hänseenden rörande bland annat frågan om upphävande

av fideikommisstiftelser i fast egendom och därmed sammanhängande spörsmål,

särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och

ekonomiska synpunkter, ävensom avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. I anledning härav tillkallade nämnde departementschef

den 10 januari 1919 vissa personer att i sagda avseende biträda inom

justitiedepartementet. Till dessa sakkunniga (den s. k. jordkommissionen)

överlämnades ovannämnda utredning.

Grundläggande för frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i

fast egendom är emellertid fideikommissinstitutets egenskap att reglera

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

3

vissa arvsrättsliga förhållanden. Denna sida av frågan kommer att upptagas

till behandling under lagberedningens pågående utarbetning av ny

ärvdabalk.

Fideikomraissfrågan är således nu föremål för en ingående och sakkunnig

utredning. Vidare är att märka, att vid Kungl. Maj:ts handläggning

av frågan om tillstånd till försäljning av fideikommiss på senare tid en

ökad uppmärksamhet torde hava ägnats åt sociala och ekonomiska synpunkter,

som inom ramen för -gällande lagstiftning vid dessa ärendens handläggning

kunna läggas. Under sådana förhållanden och då någon större olägenhet

genom det uppskov med ny lagstiftning i ämnet, som den anbefallda

utredningen givetvis måste medföra, knappast kan befaras, anser utskottet

det icke vara lämpligt att, i anledning av en ledamots av jordkommissionen

motionsvis framställda förslag, nu vidtaga lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande

område. Huruvida Kungl. Maj:t vid de lämnade medgivandena

till försäljning av fideikommissjord överskridit sin befogenhet är en fråga,

som icke faller under lagutskotts bedömande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att det under 1) uti ifrågavarande motion

framställda yrkandet icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

B) att det under 2) i samma motion framställda

yrkandet icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda

;

C) att det under 3) i samma motion framställda

förslag icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDEKN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Reservation.

av herr Lindhagen, som anfört:

Beträffande punkt A.

Uti motionen har utförligt utvecklats, hurusom regeringen, enligt

motionärens mening, på senare tider i sin tillämpning av den av Konung

och riksdag stiftade författningen av den 5 april 1810 överskridit sin

befogenhet. Det har vidare erinrats, hurusom därigenom äventyras, att,

när lösningen av fideikommissfrågan blir slutförd, den jord, på vilken

denna lösning är avsedd att vinna tillämpning, i stor omfattning minskas

i omfång.

Jordkommissionen har ansett sig icke böra inlåta sig på denna fråga,

vilket ju må kunna vara dess rättighet. Ku har emellertid även lagutskottet

i denna punkt inskränkt sig till det uttalandet, att frågan huruvida

Kungl. Maj:t vid de lämnade medgivandena till försäljning av fideikommissjord,

överskridit sin befogenhet, vore en fråga, som icke föll under

lagutskottets bedömande.

Detta uttalande står uppenbarligen i strid mot grundlagarna. Det

utgör enligt min uppfattning ett betänkligt ingrepp i riksdagens rättigheter,

vilka tyvärr under det parlamentariska systemet, synas bli allt mer förbisedda.

Förmodligen avser utskottet, att denna sak faller under konstitutionsutskottets

granskning av statsrådsprotokollen. Denna granskning avser

emellertid att göra gällande ett konstitutionellt ansvar och icke en omedelbar

rättelse i sak. Detta är en helt annan fråga, än den som underställts

riksdagen genom motionen. Riksdagen har rätt att besluta vilka petitioner

som helst och sålunda även rörande lagars och författningars tillämpning.

Mer än en gång har lagutskottet till och med föreslagit riksdagen att

antaga såsom lag en författning, vilken regeringen ansett tillhöra dess

ensamma beslutanderätt. Uti riksdagsordningen är dessutom uttryckligen

föreskrivet, att lagutskottet åligger att avgiva utlåtande över de från kamrarna

dit hänvisade förslag till bland annat förklaring av lagar, däribland

civillag. Här har motionären nu begärt riksdagens förklaring av en lag,

stiftad av Konung och riksdag gemensamt. Utskottets yttrande innebär

således även i detta hänseende en överträdelse av grundlagen, som riksdagen

ej borde tillstädja, i fall den fortfarande såsom i forna tider är

genomträngd av plikten att värna om svenska folkets representativa rättigheter.

På grund av vad sålunda anförts hemställes, att riksdagen måtte bi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

falla motionens yrkande under denna punkt eller, om detta ej anses kunna

omedelbart ske, återremittera ärendet till utskottet, för att utskottet må

bliva i tillfälle att däröver avgiva lagligt utlåtande.

Beträffande punkt B:

Uti motionen har ock hemställts, att riksdagen, utan avvaktan å fideikomissfrågans

lösning, måtte för tillgodoseende av under väntetiden trängande

behov giva regeringen en vidsträcktare befogenhet än som innefattas

i 1810 års författning, utan att regeringen skall behöva hänvända sig till

riksdagen för varje fall.

Utskottet har ej yttrat något särskilt om denna punkt i vidare mån,

än att utskottet ansett ej någon större olägenhet vållas genom att avvakta

den definitiva lagstiftningen. Därmed har utskottet emellertid på samma

gång indirekt medgivit, att de ifrågavarande, trängande sociala behoven

under väntetiden skola få tillgodoses på olagligt sätt, under det utskottet

i fråga om motionens första punkt förklarat sig icke ega befogenhet att

uttala sig i ett dylikt ämne. Utskottet erinrar, att vid regeringens prövning

»på senare tid en ökad uppmärksamhet torde egnats åt sociala och

ekonomiska synpunkter, som inom ramen för gällande lagstiftning vid

dessa ärendens handläggning kunna läggas». Häremot må betonas, att i

motionen tämligen utförligt erinras om de stora bristerna i denna s. k.

sociala hänsyn samt att där uttryckligen ådagalagts, att denna hänsyn

visst icke egt rum »inom ramen för gällande lagstiftning», vilket ju utskottet

enligt ett följande uttalande icke ville inlåta sig på. Utskottet

har därtill förmenat, att riksdagen icke borde — till kränkning förmodligen

av någon jordkommissionens diktatur — vidtaga lagstiftningsåtgärder

i detta ärende »i anledning av en ledamots av jordkommissionen motionsvis

framställda förslag». Häremot måste bestämt betonas, att .förslaget är

väckt av mig i min egenskap av riksdagsman, och såsom en fullföljd

av ett mer än tjugoårigt riksdagsarbete i jordfrågan.

På grund av vad sålunda anförts hemställes om bifall till det under

pnnkten B. behandlade yrkandet i motionen.

Beträffande punkt C.

I denna punkt åberopas i tillämpliga delar, vad som av mig anförts

i föregående punkt. Här föreligger dessutom, att regeringen, som såvitt

jag förstår uppenbarligen anser sig kunna frångå 1810 års författning

nästan så mycket som helst, däremot förklarat sig sakna befogenhet att

i dessa överträdelser åtminstone göra den lilla inskränkning och begräns
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

ning, som jordkommissionen till förekommande av överträdelsernas äventyrligheter

i någon del åtminstone ansett böra ega rum. Det synes då

böra vara för riksdagen angeläget och för regeringen efterstävansvärt, att

regeringen erhåller nu omsider den befogenhet, som den här skyndat att

frånsåga sig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

7

Jordkommissionen.

Bilaga.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 25 februari 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt jordkommissionen

att till utskottet avgiva utlåtande över vissa till utskottet remitterade

motioner, bland dem motionen nr 87 i första kammaren av br Lindhagen

angående tillstånd till försäljning av fideikommissjord m. m.

Kommissionen får i anledning härav meddela, att Kungl. Maj:t sedan mars

1920 plägat inhämta kommissionens yttrande över ansökningar om försäljning

av fideikommissjord samt att kommissionen vid behandling av dylika ärenden

intagit den principiella ståndpunkten, att ifrågasatta försäljningar, avseende

arrendegårdar och lägenheter, tillstyrkts, därest de ske till därå varande arrendatorer

för pris, som icke överstiga gårdarnas och lägenheternas skäliga värde,

sådant detta utrönts vid värdering genom några för sakkunskap och trovärdighet

kända personer. En dylik friköpning av jordbruksfastigheter på frivillighetens

väg har kommissionen ansett sig böra tillstyrka, enär därigenom för ett ganska

stort antal merendels mindre jordbrukare skapas gynnsamma förutsättningar för

höjande av deras jordbruk.

Tillika har kommissionen i sina yttranden i dylika ärenden uttalat, att vid

bifall till en föreliggande ansökan bör knytas det förbehåll, att det kapital, som

erhålles för försåld fideikommissfastighet, skall vara underkastat de bestämmelser,

som i en framtida lagstiftning angående fideikommiss kunna varda meddelade

i fråga om fideikommissfastigheter. Däremot har kommissionen icke ansett

det tillkomma densamma att göra något uttalande i den av hr Lindhagen vid

behandlingen av dylika ärenden inom kommissionen väckta frågan, huruvida

kungl. förordningen den 3 april. 1810 huruledes rättelse och förklaring uti gjorde

fideikommissförfattningar må sökas m. m., kan anses innefatta bemyndigande

för Kungl. Maj:t att meddela bifall till ansökningar av ifrågavarande slag.

Vidare får kommissionen meddela, att dess uppdrag beträffande fideikommiss

innebär utredning av frågan om upphävande av fideikommjsstiftelser i fast

egendom och därmed sammanhängande spörsmål, särskilt med hänsyn till frågans

bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter, samt avgivande av de förslag,

vartill^utredningen kan föranleda.

I ärendets behandling hava kommissionens samtliga ledamöter utom hr

Ingeström deltagit och har därvid icke anmälts någon meningsskiljaktighet.

Stockholm den 7 april 1921.

, På jordkommissionens vägnar:

J. HANSSON.

Seve Ekberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.