Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 71 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
1921-02-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1921:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 71 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
Dokumentets text
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.
Utskottet.
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1921 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 71 §
i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,
Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson, Petrén, Boberg,
von Koch, Ivar Pettersson, Julin, Magnusson! i Kalmar, Andersson
i Knäppinge*, Karlsson i Gasabäck, Hagman, Magnusson i Skövde,
Nilsson i Vibberbo, Carlsson i Solberga och Holmström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 14, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Paulsen föreslagit,
’ att riksdagen ville besluta göra följande tillägg till 71 § i lagen
den 14 juni 1918 om fattigvården:
»I fattigvårdssamhälle, där fattigvårdsstyrelse ej har något arbete att
anvisa sådan försörjningspliktig, som här ovan i denna § åsyftas, dömes
den skyldige — efter anmälan av fattigvårdsstyrelsen — av Konungens
befallningshavande till tvångsarbete. Där tvångsarbete ålägges, skall tiden
därför bestämmas till minst en och högst sex månader.»
Motionären har därjämte anhållit, att vederbörande utskott i övrigt
ville göra de ändringar i 1918 års fattigvårdslag, som i följd härav eventuellt
kunde erfordras.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
tillåter utskottet sig hänvisa till motionen.
Ehuru motivet till föreliggande motion — nämligen att förmå försumliga
familjeförsörjare att fullgöra sin försörjningsplikt — obestridligt
är gott, kan utskottet likväl icke förorda motionen. Nu befintliga lagbestämmelser
i ämnet äro baserade på att man endast i undantagsfall
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.
skall tillgripa tvångsarbete och dessa bestämmelser torde hava befunnits
tillräckligt effektiva i de kommuner — huvudsakligen de större städerna
— där sådana arbetshem, som otnförmälas i 33 § i lagen om fattigvården,
redan inrättats. Införandet av de av motionären föreslagna bestämmelserna
skulle givetvis verka därhän, att de försumliga familjeförsörjarna skulle kunna
bliva strängare behandlade i de kommuner, där arbetshem ännu icke inrättats,
än i de kommuner, där dylika hem finnas. Ett dylikt system kan icke vara
med rättvisa och billighet överensstämmande. Skulle motionärens förslag
vinna bifall, skulle detsamma dock allenast bliva ett provisorium och ett
ganska kortvarigt sådant, då ju arbetshemmen enligt övergångsbestämmelserna
i lagen skola vara färdiga senast den 1 januari 1929.
De av motionären påpekade olägenheterna avhjälpas därför genom att
landsting och städer, så snart förhållandena härför äro lämpliga, färdigställa
sina arbetshem, vilket icke torde behöva dröja till den 1 januari 1929.
Utskottet vill i sammanhang härmed erinra därom, att det vid antagandet
av fattigvårdslagen i princip fastslogs, att statsbidrag skulle utgå till såväl
uppförande som driften av arbetshemmen. 1920 års riksdag har också
på hemställan av Kungl. Maj-.t å extra stat för innevarande år anvisat ett
förslagsanslag å 100,000 kronor till beredande av statsbidrag till driftskostnaderna
vid arbetshemmen, vilket bidrag, enligt vad Kungl. Maj:ts
proposition i ämnet giver vid handen, avsetts att fördelas så, att 500
kronor för år skulle utbetalas för varje i arbetshem intagen person. I
innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att å extra stat för år 1922 anvisa två förslagsanslag, vartdera å 100,000
kronor, det ena för uppförande eller inrättande av arbetshem och det
andra till driftskostnaderna vid arbetshemmen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 februari 1921.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 2 käft (Nr 2—3).
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.