Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vid den internationella arbetsorganisationens konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade beslut dels ock i anledning därav väckta motioner.

1921-06-02 · 50 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 50 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vid den internationella arbetsorganisationens konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade beslut dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vid den internationella

arbetsorganisationens konferenser i Washington

år 1919 och i Genua år 1920 fattade beslut dels ock i

anledning därav väckta motioner.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson, Hult, Tjällgren,

Linder,* Boberg, Sigfrid Hansson, Andersson i Knäppinge, Karlsson i

Gasabäck, Hagman, Nilsson i Yibberbo, Carlsson i Solberga, Johanson

i Stockholm, Holmström och Sundling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 6 maj 1921 dagtecknad proposition, nr 361, vilken

hänvisats till lagutskott, och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande rörande de i nämnda

protokoll omförmälda, å den internationella arbetsorganisationens konferenser

i Washington år 1919 och i Genua år 1920 fattade besluten.

I sammanhang med berörda proposition bar utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av densamma väckta, lika lydande motioner,

nämligen nr 239 i första kammaren av herr Sigfrid Hansson, nr 370

i andra kammaren av herr Johanson i Stockholm och nr 372 i andra

kammaren av herr Thore.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 käft. (Nr 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Beträffande grunderna för Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan

får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa

till den kungl. propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Herrar Sigfrid Hansson och Johanson i Stockholm hava i lika

lydande motioner hemställt, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, måtte uttala sig för ratificering av det vid konferensen

i Washington beslutade förslaget till konvention angående begränsning

av arbetstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen

och fyrtioåtta timmar i veckan.

Herr Thore har i sin motion hemställt, att förslaget till konvention

angående fastställande av minimiålder för barns användande till

sjöss av riksdagen i princip godkännes, samt att förslaget till konvention

angående arbetsförmedling för sjömän icke av riksdagen godkännes.

I fråga om vad motionerna till stöd för sina yrkanden anfört

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

De vid konferensen i Washington beslutade sex förslag till konventioner

och sex rekommendationer äro av följande lydelse:

I.

Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i industriella företag till åtta

timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen av

principen om 8 timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka»,

vilken fråga upptagits såsom första punkten på dagordningen för

konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain

den 10 september 1919.

§ 1.

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning,transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förbereredelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till

sjöss eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer

och bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av

transport för hand.

Föreskrifterna angående transport till sjöss och å inre vattenvägar

skola fastställas av en särskild konferens, som skall taga befattning med

arbete till sjöss och på inre vattenvägar.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Ej må i något slag av industriella företag, offentliga eller privata,

eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast

sysselsättas medlemmar av samma familj, arbetstiden för personalen

överskrida 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan med de undantag,

som här nedan stadgas:

a) Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning

på personer, som intaga en övervakande eller ledande ställning eller bekläda

förtroendeposter.

b) Där med stöd av lag, praxis eller överenskommelse mellan arbetsgivar-

och arbetarorganisationerna (eller, där sådana organisationer icke

finnas, mellan representanter för arbetsgivarna och arbetarna) arbetstiden

under en eller flera av veckans dagar är kortare än 8 timmar, må under

återstående dagar i veckan 8-timmarsgränsen överskridas efter medgivande

av behörig offentlig myndighet eller överenskommelse mellan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

nyssnämnda organisationer eller representanter; dock må i intet fall här

avsedda överskridande uppgå till mer än en timme.

c) Vid skiftarbete må arbetstiden utsträckas utöver 8 timmar per

dag och 48 timmar per vecka, under villkor likväl att medeltalet arbetstimmar

under en tidrymnd av högst 3 veckor icke överstiger 8 per dag

och 48 per vecka.

§ 3.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas, i fall

olyckbändelse inträffat eller botar att inträffa eller brådskande arbete

behöver utföras i avseende å maskiner eller redskap eller i fall av »force

majeure», dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig

rubbning av företagets normala drift.

§ 4.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas vid sådana

arbeten, som på grund av sin natur måste drivas kontinuerligt

med användande av varandra avlösande skiftlag, under villkor likväl att

arbetstiden i medeltal icke överstiger 56 timmar i veckan. Denna anordning

får icke inkräkta på de fridagar, vilka genom lagstiftningen i vederbörande

land kunna hava tillförsäkrats arbetarna såsom ersättning för

den ordinarie vilodagen i veckan.

§ 5.

I undantagsfall, då de i § 2 bestämda gränserna måste anses omöjliga

att tillämpa, men endast i sådana fall, kunna åt överenskommelser

mellan arbetar- och arbetsgivarorganisationer angående begränsningen av

den dagliga arbetstiden under en längre tidsperiod givas laga kraft, om

regeringen, till vilken dessa överenskommelser skola hänskjutas, så

besluter.

Medeltalet arbetstimmar per vecka under de veckor, sådan överenskommelse

avser, må i intet fall överstiga 48.

§ 6.

Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola för industriella

företag fastställa:

a) de ständiga undantag, som finnas böra beviljas beträffande sådana

förberedande och avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras

utom den tid, som är bestämd för företagets arbete i allmänhet, eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 5

beträffande vissa kategorier av arbetare, vilkas arbete är väsentligen intermittent.

b) de tillfälliga undantag, som finnas böra beviljas för att möjliggöra

för företag att möta särskilt stor ökning av arbetet.

Dylika författningar skola utfärdas efter hörande av vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas. De skola fastställa

maximiantalet överarbetstimmar i varje fall. Arbetslönen för ifrågavarande

övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med

minst 25 %.

§ 7.

Varje regering skall till internationella arbetsbyrån meddela:

a) en förteckning över de arbeten, vilka betecknats såsom nödvändigtvis

kontinuerliga i den mening § 4 avser;

b) fullständiga upplysningar angående tillämpningen av de överenskommelser,

som avses i § 5;

c) fullständiga upplysningar angående författningar, som utfärdats

med stöd av § 6, och deras tillämpning.

Internationella arbetsbyrån skall varje år härför avgiva redogörelse

till internationella arbetsorganisationens generalkonferens.

§ 8.

För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i denna konvention

skall det åligga varje arbetsgivare:

a) att genom anslag på synlig plats i arbetslokalen eller på annat

lämpligt ställe eller ock på annat av regeringen godkänt sätt bekantgöra

tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,

tiderna för varje skifts början och slut. Dessa tider skola så fastställas,

att de i denna konvention fastställda begränsningarna icke överskridas,

och må de, sedan de en gång tillkännagivits, icke ändras utan sådant

tillkännagivande och i sådan ordning, som av regeringen godkänts;

b) att på samma sätt bekantgöra de raster under arbetstiden, vilka ''

icke inräknas i denna;

c) att på sätt, i lag eller annan författning i varje land föreskrives,

föra anteckning över allt övertidsarbete, som utföres med stöd av §§ 3

och 6 i denna konvention.

Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta arbetare utöver de

tider, som fastställts enligt mom. a) eller under de tider, som fastställts

enligt mom. b).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

§ 9-

Vid tillämpningen av denna konvention beträffande Japan skola

följande lindringar och villkor gälla;

a) beteckningen »industriellt företag» avser särskilt

de företag, som uppräknas i mom. a) av § 1;

de företag, som uppräknas i mom. b) av § 1, om de sysselsätta

minst 10 arbetare;

de företag, som uppräknas i mom. c) av § 1, för såvitt dessa företag

av vederbörande myndighet betecknas såsom »fabriker»;

de företag, som uppräknas i mom. d) av § 1 med undantag av

transport av passagerare eller gods å landsväg, handhavande av gods å

kajer och bryggor samt i dockor och magasin ävensom transport för

hand; samt,

oavsett antalet sysselsatta personer, de i mom. b) och c) av § 1

uppräknade företag, vilka av vederbörande myndighet förklarats synnerligen

farliga eller avse hälsofarligt arbete.

b) Den effektiva arbetstiden för personer, som uppnått en ålder av

minst femton år och som sysselsättas inom industriellt företag, offentligt

eller privat, eller någon gren därav, får icke överstiga 57 timmar i veckan

utom inom råsilkesindustrien, där högsta arbetstiden må uppgå till 60

timmar i veckan.

c) Den effektiva arbetstiden må i intet fall överskrida 48 timmar

i veckan för barn under femton år, sysselsatta i industriella företag, offentliga

eller privata eller någon gren av sådant företag och ej heller för

personer av vilken ålder som helst, sysselsatta med underjordiskt arbete

i gruvor.

d) Begränsningen av arbetstiden kan ändras under de betingelser,

som angivas i §§ 2, 3, 4 och 5 i denna konvention, men får förhållandet

mellan den medgivna förlängningen och den normala arbetsveckans längd

icke vara större än det, som följer av bestämmelserna i nämnda paragrafer.

e) En viloperiod om tjugofyra timmar i följd skall varje vecka beviljas

alla slag av arbetare.

f) De föreskrifter i japansk industrilagstiftning, som begränsa dess

tillämpning till företag, som sysselsätta minst femton personer, skola

ändras därhän, att denna lagstiftning hädanefter får tillämpning å företag,

som sysselsätta minst tio personer.

g) Bestämmelserna i ovannämnda moment av denna paragraf skola

träda i kraft senast den 1 juli 1922 med det undantag likväl, att be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

7

stämmelserna i § 4 med de lindringar, som följa av mom. d) i denna

paragraf, skola träda i kraft senast den 1 juli 1923.

h) Åldersgränsen femton år, som föreskrives i mom. c) i denna

paragraf, skall senast den 1 juli 1925 höjas till sexton.

§ 10.

I Brittiska Indien skall principen om sextio timmars arbetsvecka

tillämpas i fråga om alla arbetare, som sysselsättas i de industrier, på

vilka nu gällande, av den indiska regeringen handhavda industrilagstiftning

äger tillämpning, eller i gruvor eller sådana slag av järn vägsarbete,

som för detta ändamål särskilt angivas av behörig myndighet. Varje

undantag från härovan givna begränsning, som göres av vederbörande

myndighet, skall vara underkastat bestämmelserna i §§ 6 och 7 i denna

konvention.

De övriga föreskrifterna i denna konvention skola icke äga tillämpning

i fråga om Indien, men ytterligare bestämmelser angående begränsning

av arbetstiden i Indien skola tagas i övervägande å ett kommande

sammanträde av generalkonferensen.

§ 11.

Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning i

avseende å Kina, Persien eller Siarn, men skall frågan om begränsning

av arbetstiden i dessa länder tagas under övervägande å ett kommande

sammanträde av generalkonferensen.

§ 12.

I fråga om tillämpningen av denna konvention å Grekland må

tidpunkten för ikraftträdandet av dess bestämmelser, på sätt angives i

§ 19, framflyttas till senast den 1 juli 1923 beträffande följande industriella

företag:

1) kolsvavlefabriker,

2) syrafabriker,

3) garverier,

4) pappersbruk,

5) tryckerier,

6) sågverk,

7) anläggningar för förvaring och behandling av tobak,

8) gruvarbete ovan jord,

9) gjuterier,

10) kalkbruk,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

11) färgerier,

12) glasbruk (blåsare),

13) gasverk (eldare) och

14) lastning och lossning av varor;

samt senast till den 1 juli 1924 beträffande följande industriella företag:

1) mekanisk industri: maskinbyggnadsverkstäder, tillverkning av

kassaskåp, vågar, sängar, spik och jakthagel, järn- och bronsgjuterier,

bleckslagerier, förtenningsverkstäder samt fabriker för hydrauliska

redskap,

2) ‘byggnadsindustri: kalkugnar, cementfabriker, gipsfabriker, tegelbruk,

gatstenstillverkning, krukmakerier, marmorbearbetning, schaktningsoch

byggnadsarbete,

3) textilindustri: spinnerier och väverier av alla slag med undantag

för färgerier,

4) livsmedelsindustri: kvarnar, bagerier, makaronifabriker, tillverkning

av vin, sprit och drycker, oljefabriker, bryggerier, tillverkning av

is och kolsyrade vatten, konfekt- och chokladfabriker, korv- och konservfabriker,

slakthus och slakterier,

5) kemisk industri: fabriker för syntetiska färger, glasbruk (utom

glasblåsare), terpentin- och vinstensfabriker, tillverkning av syre, apoteksvaror,

linolja, glycerin och calciumkarbid samt gasverk (utom eldare),

6) läderindustri: skofabriker, lädervarufabriker,

7) pappersindustri och tryckerier: fabriker för kuvert, anteckningsböcker,

askar och påsar, bokbinderier, litografiska anstalter och klichéfabriker,

8) beklädnadsindustri: verkstäder för klädes- och linnesömnad,

pressningsverkstäder, tillverkning av täcken, artificiella blommor, plymer

och garneringar samt hatt- och paraplyfabriker,

9) träindustri: snickerier, tunnbinderier, vagnfabriker, möbel- och

stolfabriker, inramningsverkstäder, fabriker för borstar och kvastar,

10) elektrisk industri: kraftstationer, elektriska installationsfabriker,

11) landtransport: järnvägs- och spårvägspersonal, eldare, kuskar

och formän.

§ 13.

I fråga om tillämpningen av denna konvention i avseende å Rumänien

må tidpunkten för ikraftträdandet av dessa bestämmelser, på sätt

angives i § 19, framflyttas till senast den 1 juli 1924.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

§ 14.

Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess regering

försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som medför

fara för landets säkerhet.

§ 15.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och av traktaten '' i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 16.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena

äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till deö internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 17.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 18.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 19.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 25 Käft. (Nr 31.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 20.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 2.1.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 22.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

II.

Förslag till konvention angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens

sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i

i St. Germain den 10 september 1919.

§ I
Varje

medlem, som ratificerar denna konvention, skall med så korta

mellanrum som möjligt, ej överstigande tre månader, till internatio
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr dl.

11

nella arbetsbyrån meddela alla tillgängliga uppgifter, statistiska och andra,

rörande arbetslösheten, däri inbegripet alla upplysningar om de mått och

steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att bekämpa arbetslösheten.

I den mån så ske kan, böra uppgifterna insamlas på sådant sätt,

att de kunna meddelas internationella arbetsbyrån inom tre månader från

slutet av den tidrymd, till vilken uppgifterna hänföra sig.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, bör upprätta ett

system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under

kontroll av en central myndighet. Kommittéer, innefattande representanter

för arbetsgivare och arbetare, böra tillsättas för att giva råd i frågor* som

beröra dessa anstalters verksamhet.

Där både offentliga och enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter

finnas, skola åtgärder vidtagas för att samordna deras verksamhet

enligt en hela landet omfattande plan.

Den verksamhet, som utövas av de olika staternas arbetsförmedlingssystem,

skall samordnas av internationella arbetsbyrån efter överenskommelse

med vederbörande stater.

§ 3.

Medlemmar av internationella arbetsorganisationen, som ratificera

denna konvention och som upprättat ett system av arbetslöshetsförsäkring,

skola på de villkor, som överenskommas mellan respektive medlemmar,

vidtaga åtgärder, försatt arbetare, som äro undersåtar i förhållande

till en av medlemmarna och arbeta å en annans territorium, må

beträffande försäkring, varom nu är fråga, åtnjuta samma ersättning som

arbetare, vilka äro den senare medlemmens undersåtar.

§ 4-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Germain den 10 sept. 1919, delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena

äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Yarje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, yilka icke hava full självstyrelse.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för tre medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas

förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

* § 7.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast våra bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ B.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

III.

Hemställan angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens

sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

I.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder för att förbjuda inrättandet

av sådana arbetsförmedlingsanstalter, som taga betalning eller eljest bedriva

sin verksamhet såsom affär. Beträffande redan befintliga anstalter

av nu nämnd beskaffenhet hemställes, att deras verksamhet måtte göras

beroende av tillstånd, som meddelas av regeringen, och att alla till buds

stående åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt avskaffa dylika

anstalter.

II.

Generalkonferensen hemställer till medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen att icke medgiva värvning gruppvis av arbetare från

ett land till ett annat utan efter överenskommelse mellan vederbörande

länder och efter samråd med arbetsgivare och arbetare inom de industrier,

frågan angår i vartdera landet.

m.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte anordna ett system av effektiv arbetslöshetsförsäkring,

antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom

tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar, vilkas stadgar föreskriva

utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

IV.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet av alla arbeten för offentlig

myndigbets räkning, att dylika arbeten så vitt möjligt reserveras för

perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar, som särskilt beröras

därav.

IV.

Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska arbetare.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens

sammanträde'' i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att- av dem tagas i övervägande med

hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte på grundval av ömsesidighet och på de villkor,

som kunna överenskommas mellan vederbörande länder, tillförsäkra

å dess territorium sysselsatta utländska arbetare och deras familjer de

förmåner, som avses med dess lagar och författningar angående arbetarskydd,

ävensom åtnjutande av den föreningsrätt, som inom lagens gränser

är tillerkänd dess egna arbetare.

V.

Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före osh efter barnsbörd.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande Nr 31.

15

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor: före och efter barnsbörd (däri inbegripen frågan om moderskapsunderstöd)»,

vilken fråga innefattas i tredje punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St.

Germain den 10 september 1919.

§ I
Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen av

denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller'' beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade

arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss

eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och

bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Såsom »kommersiellt företag» skall med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention anses varje plats, där varor säljas eller handel idkas.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri och handel å ena samt jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Med hänsyn till tillämpningen av denna konvention innefattar beteckningen

»kvinna» varje person av kvinnligt kön, utan hänsyn till ålder

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

eller nationalitet, gift eller ogift; beteckningen »barn» innefattar varje

barn, äkta eller ej.

§ 3.

I industriella eller kommersiella företag, offentliga eller privata,

eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast

sysselsättas medlemmar av samma familj, skall kvinna:

a) icke äga rätt att-arbeta under en tidrymd av sex veckor efter

sin nedkomst;

b) vara berättigad att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg

av innehåll, att hennes nedkomst antagligen kommer att äga rum inom

sex veckor;

c) under hela den tid hon är frånvarande från arbetet enligt mom.

a) eller b), åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle

under hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Berörda understöd, vars

exakta belopp skall bestämmas av vederbörande myndighet i varje land,

skall utgå av allmänna medel eller ock anskaffas genom ett system av

försäkring. Hon skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare

eller barnmorska. Misstag från läkares eller barnmorskas sida angående

tidpiinkten för nedkomsten skall icke hindra en kvinna från att erhålla

understöd under tiden från dagen för läkarintygets utfärdande till den

dag, då nedkomsten verkligen äger rum;

d) äga rätt att, om hon ammar sitt barn, erhålla en halvtimmes

rast två gånger dagligen under arbetstiden för nämnda ändamål.

§ 4.

I händelse en kvinna är frånvarande från arbetet enligt § 3 mom.

a) eller b) eller förblir borta från arbetet under längre tid till följd

av sjukdom, som enligt läkarintyg härleder sig från havandeskap eller

barnsäng’ och gör henne oförmögen att återupptaga sitt arbete, skall det

vara förbjudet för hennes arbetsgivare att, förrän hennes frånvaro överskridit

en av vederbörande myndighet i varje land fastställd maximitid,

vare sig uppsäga henne under sådan frånvaro eller uppsäga henne å sådan

tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under ovannämnda frånvaro.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas generalsekreteraren

i nationernas förbund och av honom inregistreras.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

17

§ 6.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 8.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 käft. (Nr 31.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

§ 11-

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

VI.

Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »sysselsättande av

kvinnor: under natten», vilken fråga innefattas i tredje punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain

den 10 september 1919.

§ I
Såsom

industriella företag skola med hänsyn till tillämpningen av

denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr dl.

19

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen

»natt» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,

vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I de länder, där hittills inga av offentlig myndighet utfärdade

bestämmelser varit gällande angående kvinnors användande till nattarbete

i industriella företag, må tills vidare och under en tid av högst tre år

beteckningen »natt» av regeringen förklaras avse en period av endast tio

timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan

5 f. m.

§ 3.

Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, få icke sysselsättas under natten

inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon

gi*en av sådant företag, med undantag likväl av företag, där endast

medlemmar av samma familj sysselsättas.

§ 4.

§ 3 äger icke tillämpning:

a) i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar avbrott

i driften, vilket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk

karaktär;

b) i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning

varande ämnen, som äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är

nödvändigt för att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig förlust.

§ 5.

I Indien och Siarn må från tillämpningen av § 3 i denna konvention

av regeringen undantagas industriella företag av alla slag, utom

fabriker, angivna såsom sådana i vederbörande lands lagstiftning. Meddelande

om varje sådant undantag skall lämnas till internationella arbetsbyrån.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

§ 6.

I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna,

samt i varje fall, där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det,

må den i 2 § såsom natt angivna tidrymd inskränkas till tio timmar

under 60 dagar om året.

§ 7.

I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande,

må den tidrymd, som skall anses såsom natt, vara kortare än vad föreskrivits

i ovanstående paragrafer, för såvitt motsvarande vilotid beviljas

under dagen.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats bos sekretariatet, skall nationernas

förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 11.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

21

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart

tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

VII.

Hemställan angående skydd mot mjeltbrand.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

antaga följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer till internationella arbetsorganisationens

medlemmar att vidtaga åtgärder för att ull, som kan misstänkas

innehålla mjältbrandssporer, må desinficeras, antingen i det exporterande

landet eller, om detta icke låter sig göra, å avlastningsorten i det importerande

landet.

VIII.

Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor och barn: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i

tredje och fjärde punkterna på dagordningen för konferensens sammanträde

i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form

av en hemställan

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

På grund av den fara, som vissa industriella arbeten innebära för

kvinnor med hänsyn till deras moderskap och för minderåriga med hänsyn

till deras fysiska utveckling, hemställer generalkonferensen till medlemmarna

av internationella arbetsorganisationen, att användande av

kvinnor eller manliga minderåriga under 18 år till nedan angivna arbeten

måtte förbjudas:

a) arbete i zink- och blyhyttor;

b) handhavande, bearbetning och reduktion av aska, som innehåller

bly, samt avsilvring av bly;

c) smältning i större skala av bly eller gammal zink;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Hl.

23

d) framställning av lödtenn eller legeringar, som innehålla mer än

10 % bly;

e) framställning av blyglete, massikot, mönja, blyvitt, blysulfat,

blykromat eller blysilikat (smält);

f) arbete med blandning eller påstrykning av massa vid tillverkning

eller reparation av elektriska ackumulatorer;

g) rengöring av arbetslokaler, där arbete av ovan angivet slag utföres.

Vidare hemställes, att sysselsättande av kvinnor och manliga minderåriga

under 18 år med arbeten, där blyföreningar användas, endast

medgives under följande villkor:

a) att lokal ventilation är anordnad på sådant sätt, att damm och

ångor upptagas omedelbart där de alstras;

b) att renlighet iakttages i fråga om verktyg och arbetslokaler;

c) att anmälan göres till offentlig myndighet om alla fall av blyförgiftning

och att ersättning gives till de förgiftade;

d) att de personer, som äro anställda i arbete av ovan angivet

slag underkastas regelbunden läkarundersökning;

e) att tillräckliga och lämpliga avklädningsrum, tvättanordningar

och marketenterier finnas inrättade samt att särskild skyddsbeklädnad

tillhandahålles;

f) att förbud meddelas mot införande ay födoämnen eller drycker

i arbetslokalerna.

Konferensen hemställer vidare, att i de industrier, där lösliga blyföreningar

kunna ersättas med icke giftiga ämnen, användandet av dylika

blyföreningar underkastas strängare reglering.

Såsom löslig skall med hänsyn till denna hemställan anses blyförening,

varav mer än 5 % av vikten (uppskattad som metalliskt bly)

är löslig i V4-procentig saltsyrelösning.

IX.

Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående-sysselsättande av

kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med

hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i''delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte — därest så icke redan skett — snarast möjligt

upprätta icke endast ett system av effektiv yrkesinspektion utan även

en offentlig myndighet med särskild uppgift att skydda arbetarnas hälsa,

vilken myndighet bör träda i förbindelse med internationella arbetsbyrån.

X.

Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns användande till industriellt

arbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande

av barn: minimiålder för anställande», vilken fråga ingår i fjärde

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten

i St. Germain den 10 september 1919.

§ 1.

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet eller av elektricitet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

25

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten,

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade

arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller

å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och

bryggor samt i dockor, varv och magasin, med undantag likväl av transport

för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Barn under 14 år må icke användas eller arbeta i industriella företag,

offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant företag,

med undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj

sysselsättas.

§ 3.

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres

av barn i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakas av offentlig

myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över efterlevnaden av bestämmelserna

i denna konvention '' skall varje industriell arbetsgivare föra ett

register, upptagande varje hos honom sysselsatt person under 16 år med

angivande av dagen för dennes födelse.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan medgivas från

bestämmelserna i § 2 följande undantag:

a) barn över 12 år kunna få användas till arbete, om de genomgått

folkskola;

b) beträffande barn mellan 12 och 14 år, som redan äro anställda

i arbete, må övergångsbestämmelser utfärdas.

Bestämmelsen i nu gällande japanska lag, vilken tillåter barn under

12 år att utföra vissa lättare arbeten, skall upphävas.

• Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 Käft. (Nr 31.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

§ 6.

Bestämmelserna i § 2 skola icke tillämpas å Indien, men få där

barn under 12 år icke sysselsättas:

a) i företag som använda drivkraft och sysselsätta mera än tio

personer;

b) i gruvor, stenbrott eller andra anläggningar för utvinnande av

mineral;

c) med transport av passagerare, gods eller post å järnväg eller

handhavande av gods i dockor eller å kajer eller bryggor, med undantag

likväl av transport för hand.

§ 7.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 8.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser icke med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbets byrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 9-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 10.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

27

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och

att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

XI.

Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

barn: under natten», vilken fråga ingår i fjärde punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i

St. Germain den 10 september 1919.

§ I
Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg,

däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor

och magasin, med undantag likväl av transport för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Minderåriga under 18 år få icke sysselsättas nattetid i industriella

företag, offentliga eller privata, eller i någon gren av sådant företag med

undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas,

förutom i härnedan angivna fall:

Minderåriga över 16 år kunna få användas nattetid inom nedan

angivna industriella företag till arbete, som'' på grund av sin natur måste

bedrivas kontinuerligt dag och natt:

a) järn- och stålverk; arbeten vartill reverber- och regenerativugnar

användas samt galvanisering av plåt eller järntråd (utom betsning);

b) .glasbruk;

c) pappersbruk;

d) råsockertillverkning;

e) reduktion av guldmalm.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

29

§ 3.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen

»natt''» förstås eu tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,

vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I stenkols- och brun kolsgruvor må arbete pågå mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. in., om mellantiden mellan två arbetsperioder i regel

uppgår till femton timmar och i intet fall utgör mindre än tretton timmar.

Där lagstiftningen förbjuder nattarbete i bagerier för alla arbetare,

må inom denna industri tiden mellan klockan 9 e. m. och klockan 4

f. m. träda i stället för den ovan omförmälda tiden mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. m.

I de tropiska länder, där arbetet är avbrutet under en tid mitt

på dagen, må nattledigheten vara kortare än elva timmar, för såvitt

motsvarande vilotid beviljas under dagen.

§ 4.

Bestämmelserna i §§ 2 och 3 skola icke tillämpas på nattarbete,

som utföres av minderåriga mellan 16 och 18 år, då fall av »force majeure»,

som icke kunnat förutses eller förekommas och ej är av periodisk

karaktär, rubbar företagets normala drift.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan skall § 2 endast

avse, intill den 1 juli 1925 minderåriga under 15 år och efter nämnda

tidpunkt minderåriga under 16 år.

§ 6.

Beträffande denna konventions tillämpning å Indien skall med »industriella

företag» endast avses »fabriker» angivna såsom sådana i den

indiska fabrikslagen; och skall § 2 icke tillämpas å ynglingar över

14 år.

§ 7.

Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna

intresset så kräver, må förbudet mot nattarbete suspenderes genom beslut

av offentlig myndighet beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1919 och av traktaten i St. Gfermain den 10 september 1919 delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av dess kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisåtionen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 11.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som skall delgivas nationernas förbunds ge
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

31

neralsekreterare för inregistrering. Uppsägning träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändring i konventionen.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

XII.

Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen

rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »utvidgning och

tillämpning av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen

angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom

tändsticksindustrien», vilken fråga ingår i femte punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919:

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte — om så icke redan skett — ansluta sig till

den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud

mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

De vid konferensen i Genua beslutade tre förslag till konventioner

och fyra rekommendationer äro av följande lydelse:

I.

Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å

sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade

konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella

företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under

betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar om

dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende

å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder

och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt

jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den

28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den

4 juni 1920.

I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje

industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det

medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta

timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit

uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen, att varje medlem

av den internationella arbetsorganisationen måtte antaga en lagstiftning,

som begränsar arbetstiden i nämnda riktning för alla arbetare,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

sysselsätta inom fiskerihanteringen, men innefattar de särskilda bestämmelser,

som erfordras med hänsyn till de för nämnda hantering i varje

land egenartade förhållanden, samt att vid förberedandet av denna lagstiftning

varje regering måtte rådföra sig med vederbörande arbetsgivaroch

arbetarorganisationer.

II.

Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyran sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag, angående »tillämpningen a

sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade

konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella

företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under

betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar

om dagen och 48 i veckan. Därav följande verkningar i avseende

å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder

och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt

jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den

28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den

4 juni 1920.

I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje

industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det

medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta

timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit

uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen:

Bihang till riksdagens protokoll 1321. 9 saml. 2 avd. 25 käft. {Nr 31.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

I.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte,

där den icke redan gjort så, åvägabringa en lagstiftning, varigenom arbetstiden

för personer, sysselsatta i inre sjöfart, begränsas i enlighet med

ovan anförda uttalande i fredsfördragen; att denna lagstiftning måtte

förses med sådana specialbestämmelser, som kunna erfordras med hänsyn

till de exceptionella förhållanden, klimatiska eller industriella, som

äro förbundna med den inre sjöfarten i varje land; samt att lagstiftningen

måtte åvägabringas efter samråd med vederbörande arbetsgivaroch

arbetarorganisationer.

II.

Att de medlemmar av internationella arbetsorganisationen, vilkas

territorier omfatta områden, belägna vid vattendrag, som gemensamt

begagnas av deras fartyg, måtte, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, sinsemellan träffa avtal om begränsning

i enlighet med ovan anförda uttalande av arbetstiden för de personer, som

sysselsättas i inre fart å ifrågavarande vattendrag.

in.

Att vid dylik nationell lagstiftning och dylika avtal mellan länder,

vilka hava områden vid -samma vattendrag, måtte, i den mån så är

möjligt, iakttagas de allmänna principerna i det förslag till konvention

angående arbetstiden, som antagits av internationella arbetskonferensen i

Washington, allt dock med hänsyn tagen till de förhållanden, klimatiska

eller andra, som känneteckna vederbörande olika länder.

IV.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte för

tillämpningen av denna hemställan, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, för sitt vidkommande fastställa åtskillnaden

mellan inre och yttre sjöfart samt meddela sitt beslut härom

till internationella arbetsbyrån.

y.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte

inom loppet av två år efter Genua-konferensens avslutande tillställa internationella

arbetsbyrån redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit

för att bringa denna hemställan till verkställighet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 31.

35

IIL

Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »prövning av

möjligheten att åvägabringa eu internationell sjömanslag», vilken

fråga utgör fjärde punkten på dagordningen för konferensens sammanträde

i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till deras förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i kapitlet om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon

den 4 juni 1920.

Den internationella arbetskonferensen, vilken anser, att genom en

klar och systematisk sammanställning av varje lands lagar sjömännen i

hela världen, vare sig de äro anställda å sitt eget lands eller ett främmande

lands fartyg, skola beredas bättre kännedom om sina rättigheter

och skyldigheter samt att en sådan sammanställning skall påskynda och

underlätta åstadkommandet av en internationell sjömanslag, hemställer

till varje medlem av den internationella arbetsorganisationen att i en

sjömanslag sammanföra samtliga lagar och andra författningar rörande

sjömän såsom sådana.

IY.

Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande / arbete

till sjöss.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å

sjömän av den i Washington nästföregående november antagna

konventionen angående förbud mot sysselsättande av barn tunder

14 år», vilken fråga upptagits såsom tredje punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i deleu om

arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain

den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919

och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I
Med

»fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag

som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§ 2.

Barn under fjorton år må icke användas till arbete ombord å andra

fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar av samma familj.

§ 3.

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres

av barn å skol- eller övningsfartyg, därest arbetet är godkänt och övervakas

av offentlig myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över tillämpningen av bestämmelserna

i denna konvention skall varje fartygsbefälhavare vara pliktig att

föra ett register eller en förteckning i sjömansrullan, upptagande alla

ombord sysselsatta personer under sexton år, med angivande av dagen

för vars och ens födelse.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet* utlåtande, Nr 31.

37

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 6.

De formella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 8.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 9.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder

sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser

i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds general
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregisterats hos sekretariatet.

§ 11.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång var tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

Y.

Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren

för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän

av den konvention och de hemställanden rörande arbetslöshet

och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående

november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon

den 4 juni 1920.

I syfte att i avseende å sjömännen bringa till tillämpning del III

av den i Washington den 28 november 1919 antagna hemställan angående

arbetslösheten hemställer generalkonferensen, att varje medlem av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

39

internationella arbetsorganisationen måtte till förmån för sjöman anordna

effektiv försäkring mot arbetslöshet, förorsakad av skeppsbrott eller annan

omständighet, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom

tilldelande av statsunderstöd åt faekorganisationer, vilkas stadgar föreskriva

utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

VI.

Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och besluta antaga vissa förslag angående »kontroll å ananställningsvillkoren

för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å

sjömän av den konvention och de hemställanden rörande arbetslöshet

och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående

november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St.

Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november

1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ 1.

Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,

som är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart.

Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag

som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§ 2.

Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjömannen

slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

ställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas av

fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen

är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller för den

genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen begränsas

till ett belopp motsvarande två månaders hyra.

§ 3.

Ersättning, som här avses, skall åtnjuta samma rättsliga skydd

som fordran på intjänad hyra, och skall sjömannen för dess indrivande äga

anlita samma tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.

§ 4.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919; traktaten i Neuilly

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

§ 7.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 7 förbinder

sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser

i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart

tionde år tillställa generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, • huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

VII.

Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

'' Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 25 käft. (AV 31.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

och besluta antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren

för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän

av den konvention och de bemställanden rörande arbetslösheten

och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående

november,» vilken fråga upptagits såsom andra punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailleä den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain

den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919 och

traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I
Med

»sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,

vilken såsom medlem av besättningen är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart,

med undantag likväl av befälet.

§ 2.

Arbetsförmedling för sjömän må icke, av vare sig enskild person,

bolag eller annat företag, bedrivas såsom »handel» i förvärvssyfte. Ej

heller må i något fall anskaffande av anställning föranleda utbetalande

från sjömännens sida av något slag av gottgörelse, direkt eller indirekt, åt

någon enskild person, bolag eller annat företag.

I varje land skall lagen stadga straff för överträdelse av bestämmelserna

i denna paragraf.

■§ 3.

Utan hinder av bestämmelserna i § 2 äger regeringen medgiva enskild

person, bolag eller annat företag, som för närvarande i förvärvssyfte

förmedlar arbete åt sjömän, att tills vidare fortsätta samma verksamhet,

under villkor likväl, att verksamheten, till skyddande av samtliga

vederbörandes rätt, underkastas regeringens kontroll.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

vidtaga alla erforderliga åtgärder för att snarast möjligt avskaffa den i

förvärvssyfte bedrivna arbetsförmedlingen för sjömän.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 31. 43

§ 4.

•

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att

ett effektivt och mot behoven svarande system av avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter

för sjömän inrättas och upprätthålles.

Detta system må inrättas och upprätthållas:

1) antingen av representativa sammanslutningar av redare och

sjömän, verkande i förening under kontroll av en central myndighet,

2) eller, i saknad av dylik samverkan, av staten själv.

Dessa arbetsförmedlingsanstalters verksamhet skall ledas av personer,

som äga praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden.

Där arbetsförmedlingsanstalter av olika typer förefinnas, skola åtgärder

vidtagas för att samordna deras verksamhet på nationell grundval.

§ 5.

Det skall upprättas kommittéer, bestående av lika antal representanter

för redare och sjömän, vilka skola höras i alla frågor, som röra

arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet.

Varje lands regering äger meddela närmare föreskrifter angående

nämnda kommittéers befogenhet, särskilt med hänsyn till rätten att välja

ordförande utom kommitténs medlemmar, underkastelsen under statens

kontroll samt rätten att mottaga bistånd från personer, som intressera sig

för sjömännens välfärd.

§ 6.

Vid arbetsförmedlingen skola sjömännen äga att fritt välja fartyg

och redarna att fritt välja besättning.

§ 7.

Sjömännens anställningsavtal skall innehålla alla nödiga garantier

till skyddande av samtliga parter, och skall sjömannen såväl före som

efter avtalets undertecknande beredas lämpligt tillfälle att granska detsamma.

§ 8.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att

de anordningar för arbetsförmedling, som föreskrivits i konventionen,

göras tillgängliga, i fall av behov genom offentliga anstalter, för sjömän

från samtliga de länder, vilka ratificera konventionen, under förutsättning

likväl att arbetsförhållandena äro väsentligen de samma.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

§ 9.

Det tillkommer varje land att avgöra, huruvida anordningar liknande

dem, som föreskrivits i denna konvention, skola vidtagas beträffande

däcks- och maskinbefäl.

§ 10-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, åligger att meddela

internationella arbetsbyrån alla tillgängliga upplysningar, statistiska eller

andra, rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstalternas

verksamhet beträffande dem.

Internationella arbetsbyrån har att, efter överenskommelse med regeringarna

och vederbörande organisationer i varje land, samordna de

olika ländernas system för arbetsförmedling för sjömän.

§ 11.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

och protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 12.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4

juni 1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

45

§ 14.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 15.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 14 förbinder

sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser

i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 16.

Varje medlem, som. ratificerar denna konvention, kan, sedan fem

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats å sekretariatet.

§ 17.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 18.

De franska och engelska texterna skola båda äga vitsord.

Vad angår förslaget till konvention angående begränsning av ar- Utskottet.

betstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta

timmar i veckan har föredragande departementschefen avstyrkt ratificering

av konventionen. Utskottet finner denna departementschefens åtgärd

befogad. Utskottet vill först erinra därom, att utskottet samtidigt i

yttrande över Kungl. Maj:ts proposition nr 359 och i ämnet väckta motioner

föreslagit riksdagen att antaga en reviderad lag om arbetstidens

begränsning. Denna lag som i flera grundläggande frågor skiljer sig

från Washingtonkonferensens förslag, har i likhet med nu gällande lag

givits karaktär av försökslagstiftning med giltighet intill den 1 januari

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1924, under det att konventionen är för det land, som ratificerar densamma,

bindande i elva år. I likhet med föredragande departementschefen

anser utskottet, att det vore synnerligen önskvärt, om Sverige

genom ratificering av denna konvention kunde lämna ett otvetydigt bevis

på sin villighet att upprätthålla sin genom medlemskapet i nationernas

förbund åtagna förbindelse i berörda hänseende. Utskottet kan

emellertid av ovan anförda skäl — svårigheter att omedelbart anpassa

vår lag efter Washingtonkonferensens beslut och konventionens längre

giltighetstid än den svenska försökslagstiftningen — icke tillstyrka ratificering.

Vad i herrar Hanssons och Johansons motioner anförts till stöd

för en dylik åtgärd har icke kunnat rubba denna utskottets uppfattning.

Förslaget till konvention angående arbetslösheten har av föredragande

departementschefen tillstyrkts med hänvisning till den svenska

offentliga arbetsförmedlingens nuvarande ståndpunkt, varigenom konventionens

förpliktelser för vårt lands vidkommande ej bliva oskäligt betungande.

Rekommendationen angående arbetslösheten har departementschefen

ansett icke kunna giva anledning till annan åtgärd än ytterligare utredning

angående sådan planering av de offentliga arbetena, att arbetslösheten

såvitt möjligt därigenom bekämpas.

Rekommendationen angående ömsesidighet i fråga.om behandling

av utländska arbetare har departementschefen ansett för närvarande endast

böra föranleda en anmodan till kommittén för socialförsäkringens

organisation att, så vitt möjligt, beakta densamma vid fullgörandet av

sitt uppdrag.

Beträffande förslaget till konvention angående kvinnors användande

till arbete före och efter barnsbörd har departementschefen — under

erinran att delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

hos medicinalstyrelsen och socialstyrelsen begärt yttrande över konventionen

— ansett, att förslaget från svensk sida för närvarande icke bör föranleda

annan åtgärd än att de av delegationen igångsatta utredningarna fullföljas.

Förslaget till konvention angående kvinnors nattarbete anser departementschefen

för närvande icke böra föranleda annan åtgärd än att

en av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

igångsatt utredning i ämnet fullföljes.

Beträffande rekommendationen angående skydd mot mjältbrand

anmärker departementschefen, att någon annan åtgärd än en utredning

i ämnet för närvarande icke bör ifrågakomma, då frågan om åvägabringande

av en konvention i ämnet är uppförd å dagordningen för nästkommande

arbetskonferens.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 31.

47

Rekommendationen angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning

bör enligt departementschefens åsikt icke föranleda annan

åtgärd än att eu inom socialdepartementet igångsatt undersökning fullföljes.

Rekommendationen angående inrättandet av eu offentlig hälsovårdsmyndighet

har synts departementschefen icke böra föranleda några organisatoriska

åtgärder inom den svenska socialförvaltningen utan allenast

en anmodan till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet

att beträffande yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende träda

i förbindelse med den internationella arbetsbyrån.

Angående förslaget till konvention angående fastställandet av minimiålder

för barns användande till industriellt arbete framhåller departementschefen,

att utredning över konventionen igångsatts inom socialstyrelsen

och skolöverstyrelsen. Departementschefen anser, att någon åtgärd

från statsmakternas sida icke är påkallad, intill dess den igångsatta utredningen

fullbordats.

Förslaget till konvention angående barns nattarbete inom industrien

anses av departementschefen icke höra för närvarande föranleda annan

åtgärd än att en inom socialstyrelsen igångsatt utredning fullföljes.

Rekommendationen angående tillämpningen av den i Bern år 1906

antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande av

vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien är, såsom departementschefen

framhåller, för vårt lands vidkommande redan uppfylld.

Rekommendationen angående begränsning av arbetstiden inom

fiskerihanteringen har synts departementschefen icke böra föranleda några

åtgärder.

Rekommendationen angående begränsning av arbetstiden i inre

sjöfart har jämväl synts departementschefen icke böra föranleda någon

åtgärd.

Beträffande rekommendationen angående åvägabringande i olika

länder av sjömanslagar erinrar departementschefen därom, att ett av

sjölagskommittén under skandinaviskt samarbete upprättat förslag till

sjömanslag är enligt remiss av den 4 mars 1920 underställt lagrådets

prövning för att sedermera framläggas för riksdagen. Någon annan åtgärd

för Sveriges vidkommande än ett fullföljande av detta lagstiftningsärende

anser departementschefen icke erforderlig.

Rörande sistnämnda 14 förslag till konventioner och rekommendationer

har någon motion icke väckts inom riksdagen. Utskottet kan till

fullo instämma i vad departementschefen vid ärendets föredragning i

statsrådet hemställt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Beträffande förslaget till konvention angående fastställande av

minimiålder för barns användande i arbete till sjöss har föredragande

departementschefen hemställt, att Sverige måtte biträda ifrågavarande

konvention, vilken är bindande i 11 år från ikraftträdandet och skall

bringas i verkställighet senast den 1 juli 1922.

Herr Thore har i sin motion yrkat, att ifrågavarande förslag av

riksdagen i princip godkännes. I. motiveringen till berörda hemställan

har herr Thore framställt vissa anmärkningar mot förslaget. Den av

dessa som avser den svenska lagtexten kan av utskottet biträdas. Motionären

anför härom följande:

»Även må anmärkas, att det i konventionens engelska text förekommande

uttrycket ''maritime navigation’ översatts med ''sjöfart’; häri

sålunda inbegripet även ''inre sjöfart’. Enligt undertecknads förmenande

måste med ''maritime navigation’ förstås kustfart och avlägsnare fart,

men icke sjöfart i skärgårdar eller på insjöar. I det fall att även sistnämnda

slags sjöfart avsetts i konventionen, hade tydligen detta närmare

utsatts i originaltexten, exempelvis genom tillfogande av uttrycket ''inland

navigation’ eller ''navigation on inland waterways’ (se Genuakonferensens

hemställande nr 11). Den svenska texten bör alltså enligt min mening

förtydligas.»

Motionärens anmärkning vinner stöd av de uttryck, som använts

i avdelning IV i Genuakonferensens hemställan angående begränsning av

arbetstiden i inre sjöfart. De här förekommande uttrycken »la navigation

intérieure» och »la navigation maritime» (i engelsk text »inland

navigation» och »maritime navigation») hava i den svenska texten översatts

med »inre och yttre sjöfart». Utskottet anser alltså, att motionärens

anmärkningar mot den svenska texten förtjäna att bliva närmare prövade.

Mot departementschefens hemställan om Sveriges biträdande av

förevarande konvention har utskottet icke funnit anledning till anmärkning.

Rekommendationen angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän har

av departementschefen, under hänvisning till socialförsäkringskommitténs

pågående utredningsarbete, ansetts icke böra föranleda någon särskild

åtgärd.

Utskottet delar departementschefens uppfattning.

Beträffande förslaget till konvention angående ersättning för arbetslöshet

vid fall av fartygs förolyckande har av departementschefen framhållits,

att frågan om Sveriges anslutning till förevarande konvention bör

upptagas till slutlig prövning, då det förut omnämnda förslaget till sjömanslag

förelägges riksdagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

49

Mot berörda uppfattning har utskottet icke funnit anledning till

erinran.

Vad slutligen angår förslaget till konvention angående arbetsförmedling

för sjömän bär föredragande departementschefen ansett sig böra

förorda Sveriges anslutning till konventionen.

Herr Thore har i sin motion hemställt, att berörda förslag icke

måtte av riksdagen godkännas.

Utskottet vill erinra därom, att förevarande konvention tillstyrkts

av redarnas förtroendemän, som deltagit i iirendets förberedande behandling.

Ett genomförande av konventionens bestämmelser utesluter vidare

icke rätt för redarna att fortfarande anordna kostnadsfri arbetsförmedling

för sjömän. Konventionen förbjuder allenast enskild yrkesmässig arbetsförmedling.

Genom konventionen underkännas även de anspråk, som

från sjöfolkets sida uppställts, att erhålla förnyad anställning i samma

tur, som de blivit lediga. Rederinäringen betraktar nu som en verklig fördel,

att konventionen fastställer i sin 6 §, att vid arbetsförmedlingen sjömännen

äga att fritt välja fartyg liksom redarne att fritt välja besättning.

Då utskottet icke funnit någon anledning till anmärkning mot bestämmelserna

i sistnämnda konvention, anser utskottet, att departementschefens

hemställan beträffande konventionen bör godkännas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft

något att erinra mot departementschefens hemställan

beträffande de riksdagen för yttrande underställda förslag

till konventioner och rekommendationer;

B) att motionen H: 372, i den mån den icke blivit

besvarad genom vad utskottet ovan under A) hemställt,

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

C) att motionerna I: 239 och II: 370 icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 juni 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEDJERN.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 25 höft. (AV 31.)

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Reservationer:

1) Beträffande förslaget till konvention angående begränsning av arbetstiden

i industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar

i veckan

av herrar C. E. Svensson, Linder, Sigfrid Hansson, Hagman, Johanson

i Stockholm och Holmström, vilka yrkat bifall till motionerna nr 239 i

första kammaren och nr 370 i andra kammaren.

2) av herrar Andersson i Knäppinge, Carlsson i Solberga och SundUng,

vilka ansett att herr Thores yrkande beträffande förslaget till konvention

angående arbetsförmedling för sjömän bort av utskottet tillstyrkas.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet.

211723

P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:343 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vid den internationella arbetsorganisationens a1 i texten