Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av en lagstiftning om rått för staten att för nödvändiga statsändamål taga tvångslån av kapitalet.
1921-06-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1921:35, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av en lagstiftning om rått för staten att för nödvändiga statsändamål taga tvångslån av kapitalet.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
r •
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående åstadkommande av en lagstiftning om
rått för staten att för nödvändiga statsändamål taga
tvångslån av kapitalet.
Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson, Hull, Tjällgren,
Boberg, Sigfrid Hansson, Lundberg*, Andersson i Knäppinge,
Karlsson i Gasabäck, Hagman, Nilsson i Vibberbo, Hage, Carlsson
i Solberga, Johanson i Stockholm och Falk.
•Ej närvarande vid utlåtandet* justering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr
157, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hage, Lövgren
i Nyborg, Vennerström, Johansson, i Sollefteå och Dahlén hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt en lagstiftning skulle kunna
åstadkommas om rätt för staten att taga tvångslån av kapitalet för nödvändiga
statsändamål, samt att Kungl. Maj:t måtte fortast för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Beträffande skälen för berörda hemställan hava motionärerna hänvisat
till motiveringen i en samtidigt väckt motion nr 154 i andra kammaren
av samma motionärer om anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m.
I nämnda motion har anförts bland annat följande: »I denna fråga — frågan
om huru man skall kunna åstadkomma, att staten erhåller tillräckliga tillBihang
till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 29 höft. (Nr 35.) 1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
gångar lånevägen för sina behov — har av oss beaktats, att man i Norge
synes vara i färd med att lösa denna fråga genom en åtgärd, tvångslån
av kapitalet, som även har diskuterats vid ett föregående tillfälle här i
landet. I Norge föreligger utarbetat ett förslag till lag angående dylika
tvångslån, och bifoga vi vid en av de motioner, som vi i dag väcka, nämnda
förslag. Då man gått denna väg i Norge, torde det kunna ifrågasättas,
om frågan ej bör upptagas till undersökning även i vårt land. Det
torde kunna finnas odisponerat personligt kapital, som lämpligen kunde
göras till föremål för en sådan lagstiftning för att förhindra, att staten
kan komma att stå utan medel för verkligen nödvändiga ändamål. Det
torde kunna antagas, att förhållandena i Sverige ej i högre grad motivera
ett avstående från en sådan lagstiftning, som i Norge anses tillrådlig.
En möjlighet skulle ju kunna vara att på denna väg garantera staten
en räntesats, som vore rimlig. Möjligheten att i fortsättningen erhålla lån
genom försäljandet av statsobligationer torde ej vara så stora. De
småfolkslager, som i viss utsträckning köpt premieobligationer, torde knappast
under nuvarande situation vara i högre grad benägna att inköpa dylika.
Det norska förslaget förutsätter, att tvångslånet skall under några
kommande år återbetalas, och att man skall uppdela summan så, att den
under loppet av några år uttaxeras genom direkt beskattning. Yi ha den
uppfattningen, att så bör ske med avseende på de utgifter, som nu ifrågasättas,
vare sig de tagas ut som tvångslån eller på annat sätt. Om man
uppdelar dessa summor på några år, torde det bliva nödvändigt att höja
skatteprocenten i den direkta statsbeskattningen (inkomst- och förmögenhetsbeskattningen)
med endast några procenttal, såvida det ej skulle bli möjligt
att under kommande år uttaga dessa summor genom en ny statsskatteform med
skarpare progression upp mot de större inkomsterna och förmögenheterna
än vad den nu gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen innebär — eu
utväg, som vid ett kommande år kan prövas. Slutligen kan det även ifrågasättas,
att medlen kunna uttagas under kommande år genom en statlig objektskatt
av det slag, som av undertecknad, Hage, i en i dag väckt motion föreslagits.
Innebörden i vad här senast anförts är alltså, att man skall taga de medel,
som behövas för ovannämnda ändamål ur befintliga tillgångar eller fonder eller
upplånas samt, i den mån en lagstiftning efter en hastig utredning hinner
bliva färdig om tvångslån, upptaga dem därigenom för att betala skulderna
till statsfonderna samt slutligen uppdela beloppen att uttaxeras på t. ex.
tre års direkt beskattning, det vill säga uttaxera dem för återbetalning, i den
mån anslagna medlen ej äro av sådan art, att de böra tagas av lånemedel.»
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3
Det av motionärerna åberopade norska lagförslaget har, enligt vad utskottet
inhämtat, ännu icke behandlats av vare sig odelstinget eller lagtinget.
Starka betänkligheter hava nämligen rests mot förslaget, och regeringen
har därför bcslutit försöka genom frivilliga lån, dels inom och
dels utom landet, anskaffa de medel, som erfordras för betalande av den
s. k. krisskulden, vilken skulds gäldande varit anledningen till uppkomsten
av förslaget om tvångslån. Underhandlingarna om dessa frivilliga låns placering
lära också snart vara slutförda. Under sådana förhållanden anses
frågan om tvångslån hava förfallit.
Vidkommande motionärernas yrkande anser utskottet frågan om lagstiftning
angående statens rätt att upptaga tvångslån icke lämpligen böra
komma under omprövning, så länge behov av dylik åtgärd icke visat sig
vara för handen.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 juni 1921.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERX.
Reservation
av herr Hage, som ansett, att utskottets utlåtande bort formuleras på
följande sätt:
»Det av motionärerna åberopade — — —frågan om tvångslån hava
förfallit.
Utskottet vill i övrigt med anledning av motionärernas yrkande erinra
därom, att en utredning angående en viss del av detta spörsmål, nämligen
rörande en ifrågasatt skyldighet för försäkringsbolag, bankbolag m. m. att
placera en viss del av sina tillgångar i svenska statsobligationer, igångsatts
under en föregående finansministers tid. Xämnda förslags innebörd var,
att det skulle i vissa lagbestämmelser angående bankrörelse införas föreskrift
om, att bankaktiebolag skulle vara skyldigt att i obligationer som
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
utfärdats av svenska staten redovisa tillgångar, svarande mot minst en
tiondel av sammanlagda beloppet av grundfonden, efter avdrag av vad därå
är oguldet, samt reservfonden och övriga fonder enligt senaste balansräkning;
dock att Konungen skulle äga, i den mån särskilda omständigheter
därtill föranledde, meddela eftergift härifrån för tiden intill utgången av
två år från det bolaget öppnat sin rörelse. Enahanda föreskrift skulle
gälla beträffande solidariskt bankbolag.
Beträffande sparbank skulle införas bestämmelse att av sparbanks tillgångar
skulle ett belopp, motsvarande minst en tiondel av insättarnas behållning
enligt senaste bokslut, redovisas i obligationer som utfärdats av
svenska staten; dock att Konungen skulle äga, i den mån särskilda omständigheter
därtill föranledde, meddela eftergift härifrån för tiden intill
utgången av två år från det sparbanken öppnat sin rörelse.
I fråga om försäkringsaktiebolag innebar nämnda förslag, att bolaget skulle
vara skyldigt att i obligationer, utfärdade av svenska staten, redovisa belopp
som motsvarade minst tre tjugondelar av sammanlagda beloppet av
aktiekapitalet, efter avdrag av vad därå är oguldet, och av vissa fonder
enligt senaste balansräkning, med undantag av den aktieägarnas tillskottsplikt
motsvarande fonden till den del denna ej överstiger det belopp, vartill
aktiägarnas tillskottsförbindelser i balansräkningen upptagits; dock att
Konungen skulle kunna meddela eftergift härifrån i den mån särskilda omständigheter
därtill föranledde.
För ömsesidigt försäkringsbolag skulle föreskrivas skyldighet att i
obligationer, utfärdade av svenska staten, redovisa belopp som motsvarade
minst tre tjugondedelar av sammanlagda beloppet av garantikapitalet, efter
avdrag av vad därå är oguldet, och av vissa fonder enligt senaste balansräkning,
med undantag av den mot garanternas oguldna förbindelser svarande
fonden till den del denna ej överstiger det belopp, vartill samma förbindelser
i balansräkningen upptagits; dock att Konungen skulle kunna
meddela eftergift härifrån i den mån särskilda omständigheter därtill föranledde.
Utskottet anser, att starka skäl tala för, att denna utredning bör fullföljas,
icke minst med hänsyn därtill att det vid tiden för utredningens
verkställande ställdes i utsikt, att en lagstiftning, lagd efter ovannämnda
linjer, skulle vid nämnda tidpunkt ha medfört ett tillskott till statskassan
på omkring 100 miljoner. Men utskottet anser även, att det bör tagas
under övervägande, om denna utredning ej bör utvidgas till att även omfatta
hela det i motionen berörda spörsmålet. För denna ståndpunkt kan
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
bl. a. anföras det förhållandet, att man, som förut omnämnts, bl. a. i
Norge ansett sig böra utreda frågan och att man där utarbetat ett lagförslag
i densamma, ett förslag, som — även om det ej nu göres till gällande
lag — likväl finnes tillgängligt, då behov av sådana åtgärder till äventyrs
kunna inställa sig.
Utöver detta kan anföras, att man, enligt vad i pressen meddelats,
även i ett annat land, nämligen Holland, — kanske även i flera andra stater
— tillgripit tvångsförfarandet inom detta lagstiftningsområde på så sätt,
att man förbundit upptagandet av vissa större statslån med tvångsförfarande,
i det att man stipulerat, att, om ej en viss summa frivilligt vore
tecknad inom en viss tid, skulle tvångslån, löpande med en viss lägre
ränta, utskrivas på större kapital, en åtgärd som säkerligen haft en viss
inverkan i riktning mot nedpressning av statens räntekostnader för upptagna
lån.
Då utskottet anser, att dessa spörsmål förtjäna tagas under omprövning
i vårt land lika väl som i andra stater och då det skulle vara en
fördel att ha en lagstiftning eller åtminstone huvudriktlinjerna för en dylik
lagstiftning liggande färdiga i en eventuellt inträffande svår ekonomisk
situation för staten, hemställer alltså utskottet,
att riksdagen måtte med anledning av motion nr
157 i andra kammaren i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida
och på vilket sätt en lagstiftning må kunna åstadkommas
om rätt för staten att taga tvångslån av kapitalet
för nödvändiga statsändamål samt att Kungl.
Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kan föranleda.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.