Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av en lagstiftning om rått för staten att för nödvändiga statsändamål taga tvångslån av kapitalet.

1921-06-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:35, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av en lagstiftning om rått för staten att för nödvändiga statsändamål taga tvångslån av kapitalet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

r •

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående åstadkommande av en lagstiftning om

rått för staten att för nödvändiga statsändamål taga

tvångslån av kapitalet.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson, Hull, Tjällgren,

Boberg, Sigfrid Hansson, Lundberg*, Andersson i Knäppinge,

Karlsson i Gasabäck, Hagman, Nilsson i Vibberbo, Hage, Carlsson

i Solberga, Johanson i Stockholm och Falk.

•Ej närvarande vid utlåtandet* justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr

157, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hage, Lövgren

i Nyborg, Vennerström, Johansson, i Sollefteå och Dahlén hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt en lagstiftning skulle kunna

åstadkommas om rätt för staten att taga tvångslån av kapitalet för nödvändiga

statsändamål, samt att Kungl. Maj:t måtte fortast för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande skälen för berörda hemställan hava motionärerna hänvisat

till motiveringen i en samtidigt väckt motion nr 154 i andra kammaren

av samma motionärer om anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m.

I nämnda motion har anförts bland annat följande: »I denna fråga — frågan

om huru man skall kunna åstadkomma, att staten erhåller tillräckliga tillBihang

till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 29 höft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

gångar lånevägen för sina behov — har av oss beaktats, att man i Norge

synes vara i färd med att lösa denna fråga genom en åtgärd, tvångslån

av kapitalet, som även har diskuterats vid ett föregående tillfälle här i

landet. I Norge föreligger utarbetat ett förslag till lag angående dylika

tvångslån, och bifoga vi vid en av de motioner, som vi i dag väcka, nämnda

förslag. Då man gått denna väg i Norge, torde det kunna ifrågasättas,

om frågan ej bör upptagas till undersökning även i vårt land. Det

torde kunna finnas odisponerat personligt kapital, som lämpligen kunde

göras till föremål för en sådan lagstiftning för att förhindra, att staten

kan komma att stå utan medel för verkligen nödvändiga ändamål. Det

torde kunna antagas, att förhållandena i Sverige ej i högre grad motivera

ett avstående från en sådan lagstiftning, som i Norge anses tillrådlig.

En möjlighet skulle ju kunna vara att på denna väg garantera staten

en räntesats, som vore rimlig. Möjligheten att i fortsättningen erhålla lån

genom försäljandet av statsobligationer torde ej vara så stora. De

småfolkslager, som i viss utsträckning köpt premieobligationer, torde knappast

under nuvarande situation vara i högre grad benägna att inköpa dylika.

Det norska förslaget förutsätter, att tvångslånet skall under några

kommande år återbetalas, och att man skall uppdela summan så, att den

under loppet av några år uttaxeras genom direkt beskattning. Yi ha den

uppfattningen, att så bör ske med avseende på de utgifter, som nu ifrågasättas,

vare sig de tagas ut som tvångslån eller på annat sätt. Om man

uppdelar dessa summor på några år, torde det bliva nödvändigt att höja

skatteprocenten i den direkta statsbeskattningen (inkomst- och förmögenhetsbeskattningen)

med endast några procenttal, såvida det ej skulle bli möjligt

att under kommande år uttaga dessa summor genom en ny statsskatteform med

skarpare progression upp mot de större inkomsterna och förmögenheterna

än vad den nu gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen innebär — eu

utväg, som vid ett kommande år kan prövas. Slutligen kan det även ifrågasättas,

att medlen kunna uttagas under kommande år genom en statlig objektskatt

av det slag, som av undertecknad, Hage, i en i dag väckt motion föreslagits.

Innebörden i vad här senast anförts är alltså, att man skall taga de medel,

som behövas för ovannämnda ändamål ur befintliga tillgångar eller fonder eller

upplånas samt, i den mån en lagstiftning efter en hastig utredning hinner

bliva färdig om tvångslån, upptaga dem därigenom för att betala skulderna

till statsfonderna samt slutligen uppdela beloppen att uttaxeras på t. ex.

tre års direkt beskattning, det vill säga uttaxera dem för återbetalning, i den

mån anslagna medlen ej äro av sådan art, att de böra tagas av lånemedel.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3

Det av motionärerna åberopade norska lagförslaget har, enligt vad utskottet

inhämtat, ännu icke behandlats av vare sig odelstinget eller lagtinget.

Starka betänkligheter hava nämligen rests mot förslaget, och regeringen

har därför bcslutit försöka genom frivilliga lån, dels inom och

dels utom landet, anskaffa de medel, som erfordras för betalande av den

s. k. krisskulden, vilken skulds gäldande varit anledningen till uppkomsten

av förslaget om tvångslån. Underhandlingarna om dessa frivilliga låns placering

lära också snart vara slutförda. Under sådana förhållanden anses

frågan om tvångslån hava förfallit.

Vidkommande motionärernas yrkande anser utskottet frågan om lagstiftning

angående statens rätt att upptaga tvångslån icke lämpligen böra

komma under omprövning, så länge behov av dylik åtgärd icke visat sig

vara för handen.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 juni 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERX.

Reservation

av herr Hage, som ansett, att utskottets utlåtande bort formuleras på

följande sätt:

»Det av motionärerna åberopade — — —frågan om tvångslån hava

förfallit.

Utskottet vill i övrigt med anledning av motionärernas yrkande erinra

därom, att en utredning angående en viss del av detta spörsmål, nämligen

rörande en ifrågasatt skyldighet för försäkringsbolag, bankbolag m. m. att

placera en viss del av sina tillgångar i svenska statsobligationer, igångsatts

under en föregående finansministers tid. Xämnda förslags innebörd var,

att det skulle i vissa lagbestämmelser angående bankrörelse införas föreskrift

om, att bankaktiebolag skulle vara skyldigt att i obligationer som

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

utfärdats av svenska staten redovisa tillgångar, svarande mot minst en

tiondel av sammanlagda beloppet av grundfonden, efter avdrag av vad därå

är oguldet, samt reservfonden och övriga fonder enligt senaste balansräkning;

dock att Konungen skulle äga, i den mån särskilda omständigheter

därtill föranledde, meddela eftergift härifrån för tiden intill utgången av

två år från det bolaget öppnat sin rörelse. Enahanda föreskrift skulle

gälla beträffande solidariskt bankbolag.

Beträffande sparbank skulle införas bestämmelse att av sparbanks tillgångar

skulle ett belopp, motsvarande minst en tiondel av insättarnas behållning

enligt senaste bokslut, redovisas i obligationer som utfärdats av

svenska staten; dock att Konungen skulle äga, i den mån särskilda omständigheter

därtill föranledde, meddela eftergift härifrån för tiden intill

utgången av två år från det sparbanken öppnat sin rörelse.

I fråga om försäkringsaktiebolag innebar nämnda förslag, att bolaget skulle

vara skyldigt att i obligationer, utfärdade av svenska staten, redovisa belopp

som motsvarade minst tre tjugondelar av sammanlagda beloppet av

aktiekapitalet, efter avdrag av vad därå är oguldet, och av vissa fonder

enligt senaste balansräkning, med undantag av den aktieägarnas tillskottsplikt

motsvarande fonden till den del denna ej överstiger det belopp, vartill

aktiägarnas tillskottsförbindelser i balansräkningen upptagits; dock att

Konungen skulle kunna meddela eftergift härifrån i den mån särskilda omständigheter

därtill föranledde.

För ömsesidigt försäkringsbolag skulle föreskrivas skyldighet att i

obligationer, utfärdade av svenska staten, redovisa belopp som motsvarade

minst tre tjugondedelar av sammanlagda beloppet av garantikapitalet, efter

avdrag av vad därå är oguldet, och av vissa fonder enligt senaste balansräkning,

med undantag av den mot garanternas oguldna förbindelser svarande

fonden till den del denna ej överstiger det belopp, vartill samma förbindelser

i balansräkningen upptagits; dock att Konungen skulle kunna

meddela eftergift härifrån i den mån särskilda omständigheter därtill föranledde.

Utskottet anser, att starka skäl tala för, att denna utredning bör fullföljas,

icke minst med hänsyn därtill att det vid tiden för utredningens

verkställande ställdes i utsikt, att en lagstiftning, lagd efter ovannämnda

linjer, skulle vid nämnda tidpunkt ha medfört ett tillskott till statskassan

på omkring 100 miljoner. Men utskottet anser även, att det bör tagas

under övervägande, om denna utredning ej bör utvidgas till att även omfatta

hela det i motionen berörda spörsmålet. För denna ståndpunkt kan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

bl. a. anföras det förhållandet, att man, som förut omnämnts, bl. a. i

Norge ansett sig böra utreda frågan och att man där utarbetat ett lagförslag

i densamma, ett förslag, som — även om det ej nu göres till gällande

lag — likväl finnes tillgängligt, då behov av sådana åtgärder till äventyrs

kunna inställa sig.

Utöver detta kan anföras, att man, enligt vad i pressen meddelats,

även i ett annat land, nämligen Holland, — kanske även i flera andra stater

— tillgripit tvångsförfarandet inom detta lagstiftningsområde på så sätt,

att man förbundit upptagandet av vissa större statslån med tvångsförfarande,

i det att man stipulerat, att, om ej en viss summa frivilligt vore

tecknad inom en viss tid, skulle tvångslån, löpande med en viss lägre

ränta, utskrivas på större kapital, en åtgärd som säkerligen haft en viss

inverkan i riktning mot nedpressning av statens räntekostnader för upptagna

lån.

Då utskottet anser, att dessa spörsmål förtjäna tagas under omprövning

i vårt land lika väl som i andra stater och då det skulle vara en

fördel att ha en lagstiftning eller åtminstone huvudriktlinjerna för en dylik

lagstiftning liggande färdiga i en eventuellt inträffande svår ekonomisk

situation för staten, hemställer alltså utskottet,

att riksdagen måtte med anledning av motion nr

157 i andra kammaren i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida

och på vilket sätt en lagstiftning må kunna åstadkommas

om rätt för staten att taga tvångslån av kapitalet

för nödvändiga statsändamål samt att Kungl.

Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.