Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändringar i lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m.

1921-05-02 · 65 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 62 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändringar i lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36''.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändringar i lagen

den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

m. m.

Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Hult, Tjällgren, Linder, Frändén

Lindhagen,* Julin, Karlsson i Gasabäck, Hagman, Magnusson i Skövde,

Nilsson i Vibberbo, Hage, Carlsson i Solberga, Falk och Holmström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

nr 82 i första kammaren av herr Lindhagen, nr 124 i andra kammaren

av herr Lövgren i Nyborg och nr 212 i andra kammaren av herr Ericsson

i Arboga.

I herr Lindhagens motion hemställes,

»att riksdagen ville uttala sig för en effektiv jordreform för frigörelse

av de hundratusenden jordbruks- och bostadslägenheterna (hemmen)

med egna hus å annans grund samt tryggande tillika av framtida

egnahemsbildningars åtkomst till erforderlig mark, ävensom i sådant syfte

för sin del besluta ändringar och tillägg till de hitintills antagna två i

det stora hela verkningslösa, obstruktiva och mot varandra stridande

lagstiftningarna».

Herr Lindhagen yrkar fördenskull, att riksdagen ville:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 30 höft. (Nr 36.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

A. Beträffande lagen den »28 juni 1908» (ensittarlagen)

1) besluta följande ändrade lydelse av 1 §:

»Har ett för viss tid eller på livstid till brukande eller för bostadsändamål

upplåtet jordområde bebyggts med nyttjanderättshavaren tillhörande

byggnader, innehållande nöjaktig bostad för honom och hans

familj, vare nyttjanderättshavaren berättigad lösa det upplåtna området.

Vid livstidsupplåtelse skall, evad änka njuter nyttjanderätten tillgodo

eller ej, lösningsrätt enligt denna lag tillkomma jämväl delägarna

i nyttjanderättshavarens bo;»

2) besluta följande ändrade lydelse av 2 §:

»Innehar någon, utan att avtal visas föreligga, annan tillhörigt

jordområde och finnas därå innehavaren tillhöriga byggnader, innehållande

nöjaktig bostad för honom och hans familj, vare lag som i 1 §

första stycket sägs.

Avlider innehavaren av området äga delägarna i hans bo lösningsrätt

enligt denna lag, även om dem förmenats att vidare kvarbo.

Har jordägaren efter den 22 januari 1921 vidtagit åtgärd för innehavarens

skiljande från området och har det skett utan rimlig orsak

eller sannolikt för att förekomma tillämpning av denna lag, vare åtgärden

och den påföljd vartill den kan leda utan verkan;»

3) besluta följande ändrade lydelse av 3 §:

1. Därest vid upplåtelse eller innehav av jordområde knutits

villkor att lösningsrätt enligt denna lag ej får äga rum, vare det villkor

utan verkan.

2. Finnes på lägenhet hus, som tidigare tillhört lägenhetshavare,

som övergått till jordägaren för lämnad hjälp, såsom till reparationsvirke

eller dylikt, eller föreligga eljest omständigheter, som jämlikt denna lags

grunder skäligen påkalla dess tillämplighet, oaktat lägen hetshav aren formellt

ej är ägare till byggnaderna, må lösningsrätt till området jämte

byggnader enligt denna lag ävenledes äga rum.

3. Skola enligt avtal de nyttjanderättshavaren tillhöriga byggnaderna

vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren utan lösen eller mot

en oskäligt låg lösen, vare sådant avtal jämväl utan verkan till förhindrande

av lösningsrätt. Jordägaren må i ty fall endast kunna fordra ersättning

för byggnadernas värde eller viss del därav, i den mån sannolika

skäl föreligga, att avtalet skett med hänsyn till att nyttjanderättshavaren

under upplåtelsetiden eller eljest fått vederlag för byggnadernas

värde eller del därav. I annan händelse vare avtalet i sin helhet förfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet* utlåtande Nr >16.

;s

4. Frånträdes området på den grund, att nyttj anderätten förverkats,

vare, där nyttjanderättshavaren det begär och gäldar eventuell skada,

uppkommen genom det förfarande, som föranlett förverkandet, jordägaren

skyldig lösa byggnaderna eller ock upplåta annat för nyttjanderättshavaren

lämpligt beläget område, dit byggnaderna kunna på nyttj an derättshavarens

bekostnad inom skälig tid flyttas.

5. Skulle lösningsrätts utövning i något fall uppenbarligen medföra

synnerlig olägenhet för jordägaren tillhörig fastighet, varå eller invid

vilken området är beläget, är jordägaren'' berättigad vägra inlösen.

I sådant fall vare, där nyttj anderättshavaren det begär, jordägaren skyldig

lösa byggnaderna eller ock upplåta annat för nyttj anderättshavaren

lämpligt område, dit byggnaderna kunna mot rimlig kostnad inom skälig

tid flyttas, och vare jordägaren tillika pliktig betala hälften av flyttningskostnaden

;

4) beluta att till 12 § tillägga ett tredje stycke så lydande:

»Förrättningsmännen äga ock avgiva utlåtande och meddela erforderliga

föreskrifter med anledning av de i 3 § omnämnda förhållanden;»

5) besluta att vad i 12 §, liksom i 5 §, sägs därom att viss ersättning

ej må överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad skall utgå;

6) besluta att till 12 § andra stycket skall läggas följande punkt

(motiv sid. 29 o. f.):

»Vidare skall avdrag göras med hälften av den stegring i jordens

värde, som anses utan jordägarens åtgörande uppkommit under den tid

lägenhetsinnehavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vilkas rätt

övergått å den förre, varit i besittning av jordområdet, dock att denna

tid ej må räknas längre tillbaka än tio år;»

7) besluta följande ändrade lydelse av 21 §:

»Vad i denna lag stadgas, äge ej tillämpning beträffande område,

som tillhör kronan;»

8) besluta tillägg av en 22 § så lydande:

»Vad nyttjanderättshavare enligt denna lag äger iakttaga för inlösen

av det jordområde, varå hans byggnader äro uppförda, kan, där han det

begär, övertagas och fullgöras av kronan, kommun eller municipalsamhälle,

såsom målsman för honom i berörda avseende. Konungen äger

meddela närmare föreskrifter för denna verksamhet.»

B. Beträffande expropriationslagen den 12 mai 1917 {1 § 7 mom.

och 99—101 §§):

1) besluta följande ändrade lydelse av 1 § 7 mom.:

»för att åstadkomma tryggade bostadsförhållanden»;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36

2) besluta följande ändrade lydelse av 99 § första stycket:

— — om den skall utövas av kronan, som ock äger påkalla expropriation

för varje fall, — —;

3) besluta följande ändrade lydelse å 99 § andra stycket:

»Sådan expropriation må avse såväl område, som är bebyggt med

boningshus, tillhöriga annan än markens ägare, som ock annan för samhällets

utvidgning och enskildes behov erforderlig tomtmark;»

4) besluta följande tillägg till 100 §:

»Vid sådan uppskattning får hänsyn eller icke tagas till mer än

hälften av den stegring i jordens värde, som anses utan jordägarens

åtgörande uppkommet under den tid lägenhetsinnehavaren eller föregående

nyttjanderättshavare, vilkas rätt övergått å den förre, varit i besittning

av jordområdet; dock att denna tid ej må räknas längre tillbaka än

tio år.»

C. beträffande båda lagarna:

besluta de jämkningar, förändringar och tillägg i de olika paragraferna,

som må föranledas av förenämnda ändringsförslag och kunna

av lagutskottet föreslås efter eventuellt samarbete med justitiedepartementet

och jordkommissionen.

D. Beträffande det allmännas målsmanskap för effektivt genomförande

av ifrågavarande jordreform:

besluta hos regeringen anhålla att, med stöd av det i expropriationslagen

redan givna och i ensittarlagen nu jämväl enligt riksdagens

beslut erhållna bemyndigande, måtte ej mindre omedelbart skridas till

verket för organiserandet och inspekterandet av ifrågavarande jordreform

utan även, på det sätt, som i motiven ifrågasatts, bringas till intresserades

i orterna kännedom en berättelse med praktiska anvisningar om

ifrågavarande lagstiftning och dess tillämpning.

I herr Lövgrens i Nyborg motion hemställes,

att riksdagen måtte antaga följande ändrade lydelse av § 1 i Lag

om rätt i vissa fall för nyttj anderättsinnehavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område:

Har en för viss tid till brukande upplåten del av en fastighet

över tjugu år i följd innehafts av annan än ägaren och har området så

bebyggts, att därå--— — — bostadslägenhet.

samt att i lagen inarbetas en bestämmelse, som tillerkänner nyttjanderättsinneb

avaren lösningsrätten även om området ligger på ett kortare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

5

avstånd än 200 meter från huvudfastighetens boningshus, tomtplats eller

trädgård, när detta kan ske utan olägenhet för huvudfastigheten.

Slutligen hemställes i herr Ericssons i Arboga motion,

.att riksdagen måtte besluta, att lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättsinnehavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område »den

28 juni 1918» skulle bliva gällande även beträffande de områden inom

Arboga stads jurisdiction, vilka för närvarande vore uppdelade på nämnda

stads tomter, dock med de jämkningar i denna lag, att befattning med

dithörande frågor, vilken tillkomme Konungens befällningshavande i länet,

måtte i stället överflyttas på magistraten i Arboga såsom överexekutor i

staden; ävensom att erforderliga förrättningar verkställas av stadens mätningsman

i överensstämmelse med stadgandena i författningarna om

fastighetsbildning i stad;

dels ock att ingå till Kungl. Maj:t med underdånig framställning

därom, att inom Arboga stads område belägen jord, vilken nu vore uppdelad

på och förenad med stadens tomter, skulle kunna under äganderätt

förvärvas utan sammanhang med överlåtelse av äganderätt till tomt i

staden, varmed jorden nu vore förenad.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina berörda

yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej här nedan lämnas,

hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver begärt yttrande av jordkommissionen. Det yttrande, som i

anledning härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande.

Utskottet tillåter sig hänvisa till detsamma.

Vad först angår yrkandena i herr Lindhagens motion under A 1)—

A 8) och i herr Lövgrens i Nyborg motion samt det första yrkandet i

herr Ericssons i Arboga motion avse samtliga yrkandena ändringar i den

av riksdagen under år 1920 antagna lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (den

s. k. ensittarlagen.) . *

Rätt för nyttjanderättshavare med egna hus å annans mark att

friköpa den av honom innehavda marken infördes i vår lagstiftning första

gången genom en lag den 28 juni 1918. Redan påföljande år avgav

emellertid jordkommissionen, som fann att den antagna lagen var i vissa

hänseenden behäftad med bristfällighet, ett förslag till revision av lagen.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

I anledning av kommissionens betänkande framlade Kungl. Maj:t i proposition

till 1919 års riksdag en del av de föreslagna ändringarna. Propositionen

vann dock icke riksdagens bifall. Vid 1920 års riksdag framlades

förslaget ånyo och vann denna gång riksdagens gillande.

Av motionärerna och av jordkommissionen i dess yttrande till utskottet

framhålles nu, att jämväl den reviderade ensittarlagen är behäftad

med avsevärda brister. Även enligt utskottets uppfattning förefinnas hos

denna lag brister, vilkas avhjälpande i en snar framtid är önskvärt.

Utskottet kan dock icke till riksdagens antagande förorda jordkommissionens

till utskottet avgivna lagförslag. Omfattningen och arten av

jordkommissionens omarbetning av ensittarlagen göra nämligen erforderligt,

att lagförslaget underkastas sedvanlig förberedande prövning genom

Kungl. Maj:ts försorg. Då förslaget, enligt vad utskottet inhämtat, är

till Kungl. Maj:t inlämnat och föremål för dess uppmärksamhet, anser

utskottet, att proposition i ämnet bör avvaktas. Vid sådant förhållande

anser utskottet även olämpligt att nu föreslå smärre jämkningar i den

så nyligen antagna lagen.

Herr Lindhagens yrkande under B 1)—B 4) avse ändringar i lagen

den 12 maj 1917 om expropriation. Beträffande de föreslagna ändringarna

har jordkommissionen anfört bland annat, att därest den utvidgning

av den enskildes rätt till friköpning och den förenkling av lösningsförfarandet,

som kommissionen föreslagit, vunne godkännande, torde på ett

nöjaktigt sätt blivit sörjt för att, såvitt på lagstiftningen ankomme, möjlighet

förelåge för lägenhetsinnehavarna med egna hus å annans mark

att friköpa marken. Då vidare de i expropriationslagen föreslagna

ändringarna stå i ett nära sammanhang med de föreslagna ändringarna

i ensittarlagen, anser utskottet i varje fall, att dessa frågor böra avgöras

samtidigt, och följaktligen yrkandena beträffande expropriationslagen för

närvarande icke böra bliva föremål för någon riksdagens åtgärd.

Med den uppfattning utskottet uttalat beträffande herr Lindhagens

yrkanden under A) och B) kan samme motionärs yrkande under C) icke

föranleda något yttrande från utskottet.

Herr Lindhagens yrkande under D) kan ej heller av utskottet

tillstyrkas.

Vidkommande slutligen yrkandet i herr Ericssons i Arboga motion

att riksdagen måtte ingå till Kungl. Maj:t med underdånig framställning

därom, att inom Arboga stads område belägen jord, vilken nu vore uppdelad

på och förenad med stadens tomter, skulle kunna under äganderätt

förvärvas utan sammanhang med överlåtelse av äganderätt till tomt

i staden, varmed jorden nu vore förenad, vill utskottet erinra om föl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

7

jande. Ifrågavarande jordlotter torde beträffande den södra utmarken

till sin karaktär vara av donationsjords natur. För brytande av samhörigheten

mellan dessa jordlotter och respektive tomter i staden torde

erfordras särskilt medgivande av Kung]. Maj:t. Beträffande däremot

den norra utmarken ställer förhållandet sig annorlunda. Denna skogsmark

lärer nämligen icke vara av donationsjords natur, och vid sådant

förhållande torde hinder från det allmännas sida icke kunna möta mot

den ifrågasatta åtgärden. Föreliggande fråga har emellertid redan ansökningsvis

bragts under Kung!. Maj:ts prövning av ett åttiotal arrendatorer

av dylika skogslotter. Över berörda ansökan har kammarkollegium

den 29 december 1920 avgivit underdånigt utlåtande och däri hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte dels, vad anginge de på tomter indelade skogslotter

å Arboga stads norra utmark, förklara binder från det allmännas

sida icke möta för lotternas föryttring utan samband med vederbörande

tomter dels ock, i fråga om skogslotterna å södra utmarken, medgiva,

att sådana lotter finge skiljas från de tomter, med vilka de nu vore förenade,

dock under förbehåll, att dessa skogslotter skulle bibehålla sin

egenskap av donationsjord och förty vara underkastade alla de villkor

och förbindelser, som för den städerna donerade jord redan vore eller

framdeles kunde varda föreskriven. Vidare torde böra erinras om, att

herr Ericsson i motion nr 211 till innevarande riksdag hemställt, att

riksdagen måtte besluta att avstå den rätt kronan ägde till de delar av

de på stadens södra område belägna så kallade skogslotter, vilka vore

av donationsjords natur. Sistnämnda motion hänvisades till jordbruksutskottet,

som i utlåtande nr 20, under anförande att den av motionären

väckta frågan redan vore under Kungl. Maj:ts prövning, hemställde, att

motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Utlåtandet

har godkänts av riksdagens båda kamrar. Då frågan sålunda i hela sin

omfattning ligger under Kungl. Maj:ts prövning och Kungl. Maj:t icke

lärer underlåta att bringa frågan inför riksdagen för det fall detta skulle

vara av nöden, anser utskottet, att motionen ej heller i denna del bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

•

1) att yrkandet under A 1) i motionen I: 82 icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

2) att yrkandet under A 2) i samma motion

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

3) att yrkandet under A 3) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

4) att yrkandet under A 4) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

5) att yrkandet under A 5) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

6) att yrkandet under A 6) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

7) att yrkandet under A 7) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

8) att yrkandet under A 8) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

9) att yrkandet under B 1) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

10) att yrkandet under B 2) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

11) att yrkandet under B 3) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

12) att yrkandet under B 4) i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

13) att yrkandet under C i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

14) att yrkandet under D i samma motion icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

15) att motionen II: 124 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda; samt

16) att motionen II: 212 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36,

9

Reservationer:

1) av herrar Linder, Julin, Hagman, Hage och Holmström;

2) av herr Lindhagen som anfört:

Genom det detaljerade påvisande av bristerna i ensittarlagen som

skett uti motionen nr 82 och jordkommissionens utlåtande, ytterligare

understrukna beträffande ett par detaljer i de övriga motionerna, samt

den statistik över ifrågavarande jordlägenheter, som nu omsider kommit

till stånd och bland annat avlivat en och annan dogm, med vilka lagstiftaren

hittintills rört sig, har numera vunnits det huvudsakliga, att

utskottet förklarat att »även enligt utskottets uppfattning förefinnas hos

denna lag brister, vilkas avhjälpande i en snar framtid är önskvärt».

Under sådana förhållanden har det synts mig, att utskottet bort

redan nu tillstyrka en definitiv ny lagstiftning, som i formulerat skick

framlagts för utskottet av jordkommissionen. Utskottet anser emellertid

omfattningen och arten av jordkommissionens omarbetning av ensittarlagen

göra det erforderligt, att lagförslaget underkastas sedvanlig förberedande

prövning genom regeringens försorg. Denna prövning kan dock

i sak av naturliga skäl knappast bliva annat än mindre insiktsfull och

mindre intresserad än jordkommissionens prövning. Det återstår då endast

utsikten att kunna från lagrådets sida erhålla några värdefulla formella

erinringar emot lagtextens avfattning. Om dessa mot varje förmodan

skulle bliva av den allvarliga betydelse, att riksdagens förslag

omöjligen kan upphöjas till lag, så bliver ingen skada skedd genom riksdagens

beslut i sakfrågan, som därigenom dock gjorts mer aktuell, vilket

är eu huvudsak. Äro de formella anmärkningarna åter inga eller oväsentliga,

kommer lagen på det sättet att kunna utfärdas nu i god tid och

därigenom förhjälpa många i rätt tid till deras rätt.

Ur dessa synpunkter anser jag:

att riksdagen bör godkänna jordkommissionens

förslag till ny ensittarlag med de av mig därutinnan

ifrågasatta förändringarna.

Anser man emellertid, att saken bör uppskjutas på grund av dess

omfattning och särskilt därför, att utskottets och riksdagens medlemmar

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 30 käft. (Nr 36.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

ej ansett sig hinna sätta sig in i saken i alla dess delar tillräckligt för

att kunna föreslå definitiva lagändringar, så bör emellertid den slutsats,

vartill utskottet kommit, föranlett en hemställan till riksdagen att hos

regeringen till nästa riksmöte begära ett definitivt förslag. Visserligen

har jordkommissionen även till regeringen inlämnat ifrågavarande förslag

såsom svar å en remiss till kommissionen på en av mig även till regeringen

inlämnad petition i ärendet och utskottet förmäler nu också, att

enligt vad det inhämtat, förslaget är inlämnat till regeringen och föremål

för dess uppmärksamhet och att proposition i ämnet därför bör avvaktas.

Detta hindrar emellertid icke, att även riksdagen understryker

behovet av ifrågavarande lagstiftning genom att också till regeringen ingiva

en framställning därom i anledning av de inom riksdagen i laga

ordning väckta motionerna. Därigenom skulle sannolikheterna av en propositions

avlämnande högeligen ökas.

Om således saken i hela dess vidd av riksdagen överlämnas till regeringen

för omprövning och proposition till nästa riksdag, återstår för

riksdagen i alla fall att ej förglömma utan noga undersöka, huruvida ej

den nya lagstiftningen skulle komma för sent i vissa fall och således en

provisorisk förändring redan nu måste vidtagas. Ett föredöme därtill

har riksdagen i år redan tagit genom den av riksdagen beslutade förbudslagen

för bolagsförvärv i avvaktan på en kommande lagstiftning för

jordförvärv i allmänhet.

Såsom av motionerna framgå förefinnas i de anmärkta ämnena

flera spörsmål, som knappast kunna uppskjutas utan äventyrande av

enskildes rätt enligt meningen med den ifrågavarande lagstiftningen. Om

riksdagen emellertid anser sig urståndsatt att icke heller ägna dessa en

omedelbar prövning på grund utav lagändringarnas omfattning och saknad

av ytterligare formell granskning utöver den, som jordkommissionen

ägnat saken, så kan detta dock icke förebäras vara fallet med den viktigaste

av de provisoriska ändringarna som redan nu påkallas, nämligen

den nu gällande lagens bestämmelser, att avlösning icke kan ske med

mindre än att det senaste upplåtelsekontraktet avser en upplåtelsetid

överskjutande 20 år. Denna bestämmelse kommer att kunna drabba hårt

upplåtelser på långa tider, varå senaste kontraktet lyder på 20 år och

därunder. Dels kunna nämligen innehavarna bliva uppsagda trots lång

besittningstid och dels kunna arrendena även oskäligt höjas och därigenom

möjligheterna till en rimlig lösningsrätt äventyras. Ett sådant

bekymmer har även från vissa orter blivit uttryckligen framfört. Den

förändring som bär åsyftas, föreslogs också redan år 1919 av j ordkom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

11

missionen och har sedan undergått formell granskning men blev ej upptagen

i regeringens proposition.

Utskottet anmärker nu att då frågan i hela dess vidd bör undergå

sedvanlig förberedande prövning, anser utskottet det även olämpligt

att nu föreslå smärre jämkningar i den så nyligen antagna lagen. Således

på den grund att lagen möjligen kan under loppet av nästa år få

en rättvisare avfattning, så är det olämpligt att hjälpa dem, som behöva

detta bistånd senast den 14 mars 1922 och icke kunna erhålla bistånd

av den nya lagen. Det är endast intressepolitiken, som kan resonera på

detta sätt. Samvetspolitiken gör det icke. Vore riksdagens ledamöter

själva personligen intresserade i ett dylikt provisorium skulle de finna

det naturligt och nödvändigt. Nu äro de det icke och därför äro de ej

intresserade av att göra för andra vad de skulle vilja att dessa gjorde

för dem. Enligt min uppfattning bör således riksdagsskrivelsen kompletteras

med en provisorisk lag, åtminstone enligt 1919 års förslag,

utan att därmed får förglömmas, att jordkommissionens definitiva förslag

avser med fog slutligt borttagande av tjugu-årsbestämmelsen i sin

helhet.

I fråga expropriationslagen är det konstaterat, att den så gott som

fullständigt saknar tillämpning på sätt i motionen och i reservation till

jordkommissionens utlåtande närmare påvisats. Utskottet anser emellertid

och med fog, att dessa frågor böra avgöras samtidigt med de ifrågasatta

ändringarna i ensittarlagen. Här gäller det också icke blott expropriationslagens

effektivitet utan även vidgandet av det allmänna initiativ

som den velat skapa till att gälla hela landet vid sidan av ensittarlagens enskilda

initiativ. Även här synes mig därför riksdagen böra framföra

lagutskottets förväntan till regeringen genom en särskild skrivelse i

detta ämne.

Oavsett de ifrågavarande lagstiftningarnas slutliga lydelse, bör det

mindre eller större, som de kunna komma att innehålla av hjälp för ensittarna

organiseras genom det allmännas försorg, för vilket ändamål en

skrivelse enligt motionens nr 82 yrkande under D, är även i detta sammanhang

på sin plats.

Det hemställes således alternativt:

att riksdagen ville med anledning av ifrågavarande

motioner och jordkommissionens utlåtande åtminstone:
A)

beträffande ensittarlagen:

1) i skrivelse hos regeringen anhålla om ett för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra Lagutskottets utlåtande Nr 36.

slag till nästa riksdag för avhjälpande av nämnda lags

brister;

2) i avvaktan på denna lagstiftning besluta följande

provisoriska lydelse av första stycket i lagens

1 §:

Har en för viss tid till brukande upplåten del av

en fastighet över 20 år i följd innehafts av annan än

ägaren och har området--— stadgas.

B) beträffande expropriationslagen:

i skrivelse hos regeringen anhålla om ett förslag

till nästa riksdag för avhjälpande även av nämnda

lags brister i de delar av lagens tillämplighetsområde,

om vilka nu är fråga.

C) beträffande det allmännas målsmanskap för effektivt

genomförande av ifrågavarande jordreform:

i skrivelse hos regeringen anhålla om ett omedelbart

skridande till verket för organiserandet och

inspekterandet av den jordreform, som man velat inleda

genom förenämnda två lagstiftningar.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Bilaga.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 25 februari 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt Jordkommissionen

att till andra lagutskottet avgiva utlåtande över vissa till utskottet

remitterade motionera bland dem motionerna nr 82 i forsta kammaren av hr Lindhagenom

en effektiv jordreform till förmån för innehavare av lägenheter med

egna hus å annans grund m. in., nr 124 i andra kammaren av hr Lövgren i Nyborg

om ändrad lydelse av 1 § i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att in [osa under nyttjanderätt upplåtet område, samt nr 212 i andra kammaren

av hr Ericsson i Arboga om utsträckning av nämnda lag till att avse vissa områden

i Arboga stad m. m. I anledning härav får kommissionen anföra följande.

Kommissionen har i anledning av dels en av hr Lindhagen den 4 september

1920 till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, vilken för yttrande remitterats till

kommissionen, och dels ovannämnda motioner utarbetat bilagda förslag till revision

av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område, vilket förslag jämte reservationer härmed överlämnas. Med

aetta förslag få anses behandlade de ändringsyrkanden ifråga om sagda lag, vilka

framställts i motionen nr 82 under A, samt i motionerna nr 124 och 212. I fråga

om motionen nr 212 torde det icke hava varit avsett, att kommissionen skulle

avgiva yttrande i annat hänseende än såvitt anginge frågan om friköpningslagens

eventuella tillämplighet inom stadsområden i allmänhet.

. i motionen nr 82 under B framställda yrkandena om vissa angivna

ändringar i expropriationslagen har kommissionen icke ansett sig böra biträda

Därest den utvidgning av den enskildes rätt till friköpning och den förenkling

av lösningsförfarandet, som kommissionen föreslagit, vinner godkännande, torde

pa ett nöjaktigt sätt bliva sörjt för att, såvitt på lagstiftningen ankommer, möilighet

föreligger för lägenhetsmnehavarna med egna hus på annans mark att friköpa

marken. Kör lägenhetsinnehavare, som vill utöva lösningsrätt, är genom

kungörelsen den 25 mars 1920 (S.F.S. nr 133) om bestridande i vissa fall med

„ Visual av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt uppfatet

område m. m., möjlighet redan beredd att erhålla biträde i ärende angående

lösningsrätt, varjämte enligt samma kungörelse kostnad för lantmäteriförrättning

??• ma bestridas av allmänna medel, därest lägenhetsinnehavaren icke äger

tillgång till gäldande av kostnaden eller efter dess utgivande skulle sakna medel ''

för eget och sin familjs uppehälle. Vid dessa förhållanden har det synts kommissionen

icke föreligga behov av att, på sätt hr Lindhagen under B 1) yrkat,

utvidga den i expropriationslagens 1 § under 7 omförmälda expropriationsrätt att

avse varje ort, där friköpningslagen äger tillämpning.

, I anledning av yrkandet under B 3) vill kommissionen erinra, att lagen

den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad medger rätt till expropriation av

Bihang till riksdagens -protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 30 käft. {Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

obebyggd tomtmark, som är för samhällets utveckling oundgängligen erforderlig

och icke annorledes kan på skäliga villkor förvärvas för bebyggande.

Beträffande yrkandet under B 4) hänvisas till vad som anförts vid 9 § i

kommissionens förslag till reviderad friköpningslag.

Vidkommande slutligen hr Lindhagens yrkanden i motionen nr 82 under D

anser kommissionen något målsmanskap genom staten för tillämpning av friköpningslagen

icke erforderligt. Däremot synes det önskvärt, att lämpliga anordningar

vidtagas för bringande till vederbörandes kännedom av friköpningslagens

bestämmelser ävensom av föreskrifterna om förordnande av biträde i ärenden angående

lösningsrätt och om bestridandet i vissa fall med statsmedel av kostnader

för lantmäteriförrättning m. m. Att härom intaga något stadgande i friköpningslagen

torde ej vara erforderligt, utan synes syftemålet kunna ernås genom särskild

framställning därutinnan hos Kungl. Haj:t. _

Av förarbetena till gällande expropriationslag framgår, att man tänkt sig

att staten skulle kunna träda emellan för realiserande av den i expropriationslagens

1 § under 7 omförmälda expropriationsrätt. Därest svårigheter av ett eller

annat slag skrrlle möta att genom samhällets egen försorg åstadkomma sådan

expropriation, torde följaktligen hinder icke möta för de av saken intresserade att

påkalla statens medverkan för genomförande av expropriation. På grund härav

anser kommissionen några åtgärder av det slag som åsyftas i sistnämnda yrkande

icke vara erforderliga i fråga om expropriationslagen.

I ärendets avgörande hava kommissionens samtliga ledamöter deltagit.

Stockholm den 28 april 1921.

På Jordkommissionens vägnar:

J. HANSSON.

S. Ekberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

3

Förslag

till

Lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

1 §•

Den som med nyttjanderätt innehar annan tillhörig mark samt därå äger

boningshus, som lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj, vare berättigad

att i den ordning denna lag stadgar tilläsa sig marken under förutsättning,

dels att sådant boningshus fanns å marken uppfört den 1 januari 1921 och dels

att minst en fjärdedel av det värde, den mark, som skall lösas, med därå befintliga

byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens byggnader. Ändå att

avtal om nyttjanderätt icke visas föreligga, skall vad i föregående punkt stadgas

äga motsvarande tillämpning, därest marken den 1 januari 1921 sedan mer än fem år

innehafts av annan än jordägaren samt denne ej före nämnda dag för innehavarens

skiljande från det innehavda området vidtagit åtgärd, som därefter leder till sådan

påföljd; och skall å innehavare av sådan mark tillämpas vad i denna lag

sägs om nyttjanderättshavare.

Vid uppskattning av värde, som i föregående stycke sägs, skall ej medräknas

värdet av förbättring, vilken marken vunnit genom arbete eller kostnad, som

nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å

denne, nedlagt å marken utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats

eller uppenbarligen varit förutsatt.

Avlider nyttjanderättshavare utan att hava utövat honom enligt första

stycket tillkommande lösningsrätt och skall enligt nyttjanderättsavtalet nyttjanderätten

hava upphört med dödsfallet, vare dock nyttjanderättshavarens make,

bröstarvinge eller adoptivbarn berättigad utöva lösningsrätten.

2 §•

Ingår mark, varom i 1 § förmäles, i tomtindelning, skall utöver vad sagda

§ stadgar, följande gälla.

Lösningsrätt må utövas endast i det fall, att nyttjanderättshavarens boningshus

kan, med hänsyn till läget och beskaffenheten av den tomt, varå det uppförts,

anses utgöra ett nöjaktigt bebyggande av tomten.

Omfattar nyttj anderätten mer en än tomt, äger lösningsrätt rum endast

till den tomt, varå nyttjanderättshavarens boningshus är beläget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Utgör den av nyttjanderättshavaren innehavda marken blott del av tomt,

äger lösningsrätt rum endast för det fall, att tomtdelen utgör mer än hälften av

vad jordägaren äger i tomten samt dennes återstående andel i tomten är obebyggd;

och skall i ty fall jämväl sistnämnda del lösas.

Är nyttjanderättsbavarens boningsbus uppfört i tomtgräns, skall lösningsrätten,

såframt parterna ej om annat åsämjas, avse den tomt, varå största delen

av boningshuset är beläget; och vare nyttjanderättshavaren, därest det för honom

skulle medföra oskälig kostnad eller avsevärd olägenhet att flytta boningshuset

helt in på den tomt, som skall lösas, berättigad att hava huset kvar å den del av den

andra tomten, vara detsamma uppförts, intill dess byggnaden nedrives eller avbrinner.

För det intrång, jordägaren lider av byggnaden, njute han ersättning,

såvida han icke hellre vill avstå tomtdelen mot lösen. Sådan ersättning och lösen

bestämmas vid förrättning, som i 6 § sägs.

Är beslut fattat om ändring i gällande tomtindelning beträffande det område,

där den tomt, vartill lösningsrätt göres gällande, är belägen, skall förrättning,

som i 6 § sägs, vila, intill dess sig visat, huruvida beslutet bliver fastställt.

3 §•

Lösningsrätt äger ej rum, därest nyttjanderätten, då ansökan om utövande

av lösningsrätt göres, är förverkad.

Ej heller må lösningsrätt äga rum, därest avståendet av den till lösning

ifrågasatta marken skulle medföra avsevärd olägenhet för buvudfastigbeten eller

därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet. Kan sådan olägenhet undvikas

därigenom, att från lösning undantages viss del av marken, annan än den, varå

nyttjanderättsbavarens boningsbus är beläget, äge lösningsrätt rum till marken

i övrigt. Vid bedömande, huruvida utövande av lösningsrätt skulle medföra olägenhet,

som ovan sägs, må hänsyn icke tagas till anordning, som vidtagits i syfte

att förhindra utövande av lösningsrätt.

4 §•

Har i nyttj ander ättsavtal stadgats, att nyttjanderättsbavarens byggnader

skola mot lösen tillfalla jordägaren, och framgår icke av avtalet, att lösen beloppet

skall understiga byggnadernas fulla värde, vare dylikt stadgande utan verkan,

därest nyttjanderättshavaren vill utöva rätt att lösa marken.

Innefattar avtalet, att nyttjanderättsbavarens byggnader skola tillfalla

jordägaren antingen utan lösen eller ock mot lösen, som understiger byggnadernas

fulla värde, vare det, därest nyttjanderättshavaren vill utöva lösningsrätt, utan

annan verkan än att han är pliktig att till jordägaren utgiva, förutom lösen för

marken, skälig got.tgörelse för avståendet av den förmån, som enligt avtalet sålunda

tillkommer jordägaren.

5 §•

Finnes å mark, som skall lösas, jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren

pliktig lösa jämväl sådan byggnad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande, Nr 36.

5

« §•

Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen för

marken med vad därtill hör skall på ansökan av nyttjanderättshavaren avgöras

vid lantmäteriförrättning i den ordning nedan stadgas.

Ansökan om lantmäteriförrättning skall ingivas till Konungens befallningshavande

senast den dag, då, frånsett vad nedan i denna § stadgas, nyttjanderättshavaren

är skyldig avträda marken. Varder nyttjanderättshavaren inom

sex månader före sagda dag av jordägaren tillspord, huruvida han vill utöva lösningsrätt,

vare dock, vid äventyr av lösningsrättens förlust, skyldig att inom

nittio dagar efter det han tillspordes söka förrättning. Vill någon på grund av

stadgandet i 1 § tredje stycket utöva lösningsrätt, göre ansökan om förrättning

inom nittio dagar från den dag, nyttjanderätten upphörde.

Ansökan om förrättning skall vara åtföljd av gravationsbevis rörande

fastigheten.

Har nyttjanderättshavare sökt förrättning, må han icke mot sitt bestridande

förpliktas att från den mark, lösningsanspråket avser, avflytta tidigare

än å den fardag, som infaller näst efter det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord.

Därest på grund av vad sålunda stadgats nyttjanderättshavaren sitter kvar

utöver den dag, då nyttjanderätten upphör, njute jordägaren ersättning med belopp,

som, i fall överenskommelse ej träffas, bestämmes vid förrättningen eller,

därest så ej kan ske, av skiljemän på sätt i 17 § stadgas.

7 §•

Ifråga om förrättning, som i 6 § sägs, skola bestämmelserna i 2 och

3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än laga

skifte,^ i tillämpliga deler lända till efterrättelse. Hör mark, om vars inlösen

är fråga, till stad eller eljest till samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt^ de för stad meddelade bestämmelser, skall vad denna lag innehåller i

avseende a lantmätare och förordnande för sådan gälla om mätningsman, som må

vara anställd i stadens eller samhällets tjänst.

Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och nyttjanderättshavaren

genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten

avsändas sa tidigt,. att kallelserna kunna komma dem till hända minst fjorton

dagar före förrättningen, sa ock att föranstalta därom, att kungörelse angående

dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för

den församling, där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom orten; skolande

kungörelsen tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen,

äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt.

Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för

rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 §

jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd,

skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro kända och inom riket

boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev enligt vad

om kallelsebrevs avsändande till jordägaren och nyttjanderättshavaren är stadgat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

8 §•

Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten eller, då fråga är

om område i stad, som ej lyder under landsrätt, hos rådhusrätten anmälan om

förordnande av lantmätare. Anteckning om förordnandet skall göras i inteckningsprotokollet

å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i intecknmgsboken,

eller, då fråga är om område i stad, som ej lyder under landsrätt, i

inteckningsprotokollet och i fastighetsboken å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

9 §•

Vill jordägaren under åberopande av förhållande,^ som i 3 § första stycket

sägs, bestrida nyttjanderättshavarens lösningsanspråk, åligger det honom att vid

första sammanträdet under förrättningen antingen visa Jagakraftägande utslag,

att nyttjanderätten förverkats, eller ock styrka, att talan därom är anhängig;

och skall i sistnämnda fall förrättningen vila i avbidan på lagakraftägande utslag.

Rättsägarna äga överenskomma om jämkning av gränserna för det område,

som skall lösas.

Förrättningsmännen skola tillse, att området varder sålunda bestämt, att

hinder för meddelande av fastställelse å förrättningen^ ej möter; och äga- förrättningsmännen

förordna om sådan jämkning av områdets gränser, som härav

kan föranledas.

Vid bestämmandet av löseskillingen skall avdrag göras för värdet av förbättring,

som i 1 § andra stycket sägs. Nyttj anderättshavaren skall tillgodoräknas

värdet av dylik förbättring å sådan ael av det innehavda området, som

icke löses, i den mån förbättringen ej uppenbarligen är främmande för det med

upplåtelsen avsedda ändamålet.

Det åligger lantmätaren att avfatta det område, som skall lösas, a karta,

upptagande jämte sagda område sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att

områdets läge är fullt bestämt, ävensom att upprätta noggrann beskrivning över

områdets storlek, läge och gränser, skolande berörda beskrivning intagas i förrättningsprotokollet.

Därest karta, som nu sagts, finnes tillgänglig, vare upprättande

av särskild karta för förrättningen ej erforderligt.

10 §•

Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad de

flesta säga. .

Har var sin mening, gälle, om de kunna jämkas till varandra, den mening,

som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall vad

lantmätaren säger.

11 §•

Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, vad rättsägare, som är

missnöjd med förrättningen, har att enligt 12 § fullgöra för att fullfölja talan

mot densamma ävensom vad enligt 13 § åligger nyttj anderättshavaren. Avskrift

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

av det vid förrättningen förda protokollet skall vid förrättningens avslutande

eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar efter förrättningen överlämnas

till någon i orten boende person, som av rättsägarna utses att den mottaga; skolande

avskriften vara hos honom tillgänglig för envar, som åstundar att den

granska eller avskriva.

12 §.

Är rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja talan hos

ägodelningsrätten genom besvär, som skola till ägodelningsrätten eller dess ordförande

ingivas inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt

vad i 11 § sägs; och skall i fråga om rättegången vid ägodelningsrätten

samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälla vad angående klagan över avslutat

laga skifte är stadgat.

Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhållande,

som i 3 § andra stycket sägs, må detsamma ej vidare åberopas till bestridande

av nyttjanderättshavarens anspråk.

13 §.

Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger honom

vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslutet vunnit laga kraft

hos överexekutor nedsätta den bestämda löseskillingen. Överexekutor äge dock,

när skäl därtill äro, medgiva anstånd av högst nittio dagar med nedsättningen.

Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren gravationsbevis rörande

fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis, att och när det vunnit nyttja ndeävensom

karta över området, vid äventyr att det felande varder på laga kraft,

rättshavarens bekostnad anskaffat av myndighet, som enligt 14 § har att pröva

förrättningen.

Är i stad, som ej lyder under landsrätt, Konungens befallnings havande

eller viss ledamot av magistraten överexekutor, skola de ingivna handlingarna

med underrättelse om nedsättningen överlämnas till magistraten för åtgärd, som i

14 § sägs.

Löseskillingen skall av överexekutor ofördröjligen insättas i bankinrättning

för att där innestå mot ränta.

14 §.

Finnes område, som skall lösas, ej utgöra tomt eller del av tomt eller

eljest särskilt avskild fastighet, skall i den ordning nedan sägs prövning äga

rum, huruvida fastställelse å områdets avskiljande må meddelas.

Är fråga om område i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall fastställelse meddelas, därest områdets

avskiljande överenstämmer med vad i 5 kap. 6 och 8 §§ i lagen den 12

maj 1917. om fastighetsbildning i stad är stadgat. Meddelas fastställelse,

skall, såvitt framställning därom gjorts, det avstyckade området åsättas särskilt

namn.

Är fråga om annat område än i andra stycket sägs, skall, utan hinder därav

att avhandling rörande områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits, fast
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

ställelse meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad om jordavsöndring

är stadgat. Vid ärendets prövning skall så förfaras som vore området

av jordägaren avsöndrat och, därest till områdets avsöndrande särskilt tillstånd

skolat erfordras, sådant vore sökt.

Ej må det utgöra hinder för fastställelse, att den fastighet, vari område,

som skall lösas, ingår, innehaves såsom fideikommiss.

I denna § omförmäld prövning ankommer å landet samt i städer som lyda

under landsrätt, på Konungens befallningshavande, i Stockholm på överståthållarämbetet

och i övriga städer på magistraten.

Då beslut, varigenom fastställelse meddelats eller funnits ej erforderlig,

vunnit laga kraft, vare områdets inlösen fullbordad och upphöra det nyttjanderättsavtal,

som legat till grund för lösningsrätten. Den myndighet, som meddelat

beslutet, göre om detsamma ofördröjligen anmälan till domaren eller ifråga om

stad, som ej lyder under landsrätt, till rådhusrätten ävensom, därest myndigheten

ej själv är överexekutor, till denne.

Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst eller

annan förmån, varom i 7 §''sista stycket sägs. Angående inlöst områdes befriande

från ansvar för i stamfastighet intecknad gäld är särskilt stadgat.

15 §•

Sedan beslut, som i 14 § avses, vunnit laga kraft, utbetale överexekutor

löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill är berättigad.

Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 7 § sista stycket

sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskillingen för

utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för fördelningen

varde hållet så snart ske kan; skolande kallelse till sammanträdet genom

överexekutors försorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren

och kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd, samt,

om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle överexekutor den innehavaren

tillkommande ersättning inne, till dess Konungen förordnat, huru därmed

skall förfaras.

Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,

åligger överexekutor att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren eller i fråga om område i

stad, som ej lyder under landsrätt, hos rådhusrätten samt tillika insända fördelnings]

ängden.

16 §•

Kostnad för förrättning, som i 6 § avses, för fastställandet av inlöst områdes

avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas av nyttjanderättshavaren.

17 §■

Har jordägaren, under åberopande av förhållande, som i 3 § andra stycket

sägs, bestritt nyttjanderättshavarens anspråk att lösa marken, och kommer på

grund därav lösningsrätt ej att äga rum, vare jordägaren pliktig att vid nyttjande
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande År 36.

rättens upphörande övertaga nyttjanderättshavarens byggnader och för dem

därest av nyttjanderättsavtalet annat icke framgår, utgiva full lösen, ävensom

ersätta honom värdet av förbättring, som i 1 § andra stycket sägs, i den

man denna ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda

ändamalet.

Vill nyttjanderättshavare påkalla tillämpning av vad sålunda stadgats,

tillställa jordägaren bevisligen underrättelse därom inom trettio dagar från den dag,

da skyldighet att avträda området för honom inträtt. Kan överenskommelse ei''

träffas orn vad i löseskilling eller såsom ersättning för markförbättring skall utgå,

skall Iragan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av

vardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera

parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ei förena sig om valet av den

tredje, äger domaren i orten förordna om valet. Den som ej nöjes med vad de

flesta skiljemännen säga, äger draga tvisten under rättens prövning, såframt han

instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes

honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har

att iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.

18 §.

År nyttjanderättshavares rätt att bortföra honom tillhöriga byggnader

och annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag begränsad till

viss tid efter nyttianderättens upphörande, och är, då nyttjanderätten upphör,

framställning om inlösen av upplåtet område på prövning beroende, men kommer

inlösen ep till stånd, skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då han

skall avträda området eller rätten till inlösen upphört.

19 §.

Avtal om inskränkning i den nyttjanderättshavare enligt denna lag tillkommande

lösningsrätt vare utan verkan.

20 §.

Vad i denna lag stadgas, äge ej tillämpning beträffande mark, som tillhör

kronan eller som innehaves med tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1921, vilken dag lagen den

26 mars 1920 (nr 132) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område skall upphöra, dock att ärende angående lösningsrätt,

i vilket sådant tillkännagivande, varom i 6 § sistnämnda lag sägs, ägt

rum före den 1 september 1921, skall handläggas och prövas enligt äldre lag.

... 4.-11* * ^ kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttiander

t ill fast egendom och 4 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 30 käft. (Nr 36.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Hemställan

av liv Lindhagen

i september

1930.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

å- landet inom Norrland och. Dalarna stadgas angående förlängning a\ arrendeavtal

skall ej tillämpas, då på grand av stadgandet i 6 § sista stycket denna

lag nyttjanderättshavare efter npplåtelsetidens utgång kvarsuttit å område, varom

i denna lag förmäles.

Allmän motivering.

I en den 4 september 1920 till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse har borgmästaren

Carl Lindhagen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för 1921 års riksdag

framlägga förslag till revision av dels gällande expropriationslag i vad densamma

innefattar bestämmelser rörande den i lagens 1 § under 7 omförmälda expropriation

för åstadkommande av tryggade bostadsförhållanden inom bebyggt område

vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller a annan ort med större sammanträngd

befolkning, och dels lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (här nedan

benämnd friköpningslagen). Därefter har hr Lindhagen i en den 10 september.

1920 till Kungl. Maj:t ingiven skrift meddelat några kompletterande uppgifter.

Såsom skäl för sagda hemställan har hr Lindhagen anfört huvudsakligen följande.

Expropriationslagens berörda stadgande hade, ehuru ivrigt eftersträvat i

orterna, ännu icke kommit att tillämpas. Anledningarna närtill vore många. _ Da

rätt till expropriation icke kunde meddelas annan än kommun eller municipalsamhälle,

inom vars område den mark, expropriationen skulle avse, vore belägen,

hade följden blivit, att det mött svårigheter att .åstadkomma beslut om sökande

av expropriationsrätt. I ett samhälle vore manga eller kanske de flesta ej intresserade

av saken och motsatte sig därför att bidraga till infriande av de andras

önskemål, då detta kunde föranleda ekonomiska förpliktelser för samhälle!. Ävenledes

uppstode stor tvekau i följd av ovissheten om en expropriationsnämnds värdering,

vilken antoges lätt kunna bliva alldeles för betungande först för samhälle!;

och sedan för tomtinnehavarna. Vidare mötte vanskligheter beträffande anskaffandet

av lån på rimliga villkor för bekostande av expropriationen genom samhället

och därefter för tomternas överlåtelse eller upplåtelse till husägarna. Någon

lånefond funnes icke upprättad såsom skett för mänga andra ändamål. Där kommunalförvaltningen

hälst skulle vilja framdeles frigöra sig från lånet genom

tomternas försäljning till vederbörande, hade ock en viss betänksamhet yppats

därav att, såsom i fisklägen, många tomter besuttes av fattiga änkor, som ansages

ej hava råd att erlägga någon köpeskilling för dem. ..... , ., .

Beträffande friköpningslagen hade en ofantlig missräkning uppkommit i

följd av lagens bestämmelse, att friköpning finge äga rum först vid upplåtelsetidens

slut. Vidare hade, då lagen såsom villkor för friköpning stadgade en

upplåtelsetid av över 20 år, alla de husägare, som hade upplåtelsen på 20 ar

och därunder, icke kommit att omfattas av lagen. Sistnämnda upplåtelse!- vore

endast formellt begränsade till viss tid i sänder; i regeln hade de omfattat manga

årtionden, ja generationer för en och samma släkt. Det vore en brutalitet av

lagen att utesluta dessa husägare från rätten till friköpning av deras tomter.

Det vore svårt att förstå, varför enligt expropriationslagen tomter skulle fa

exproprieras oavsett upplåtelse t idens längd och utan avvaktan pa dess utgång,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 36.

men enligt friköpningslagen en så stor hänsyn skulle fästas just vid dessa omständigheter.

Det förhållande som borde behjärtas vore, att en person och hans

familj på platsen skaffat sig ett hem och för ändamålet tillåtits och själv kunnat

därå uppföra byggnader. Om de sedan suttit i detta hem några dagar eller

längre tid, vore ingen konstitutiv skiljaktighet. Att berövas sitt hem och det

väsentliga värdet av sina byggnader vore en lika brutal framfart av livet i bägge

fallen. Detta vore tydligen expropriationslagens mening. Samma humanitet borde''

genomströmma friköpningslagen.

En brist hos friköpningslagen läge även däruti, att den icke ägde tillämpning

inom tomtindelade områden eller områden, för vilka stadsplan antagits. De

förhoppningar att få friköpa vid upplåtelsetidens slut, som lagen skänkte lägenhetsägaren,

ginge om intet, därest tomtindelning genomfördes eller stadsplan antoges

för det område, inom vilket lägenheten vore belägen.

I en inom första kammaren vid 1921 års riksdag väckt motion, nr 82, har

hr Lindhagen närmare angivit de olika hänseenden, i vilka expropriationslagen,

såvitt. den rör ifrågavarande slag av expropriation, samt friköpningslagen skulle

vara i behov av revision.

Rätt för lägenhetsinnehavare med egna hus å annans mark att friköpa den 1918 års friav

honom innehavda marken infördes som bekant genom »lag den 28 juni 1918 om köpningslag.

rätt i vissa fäll för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område». Ganska kort tid efter denna lags ikraftträdande visade det sig, att de

stora förväntningar, med vilka lagen mottagits, blivit grusade. Anledningarna

härtill voro huvudsakligen två, nämligen dels att friköpningsrätten begränsats till

att omfatta allenast lägenheter som för det närvarande voro upplåtna på viss

tid, överstigande 20 år, eller på livstid, och dels att markägaren i lagen tilhjrkänts

en ovillkorlig rätt att, därest nyttjanderättshavaren begärde att få friköpa den

upplåtna marken, i stället få tilläsa sig nyttjanderättshavarens byggnader.

Dessa bristfälligheter hos friköpningslagen gav kommissionen anledning att Kommissioutarbeta

och i mars 1919 till Kungl. Maj:t avgiva förslag till revision av lagen, ''»■ens förslag

Enligt förslaget skulle rätt till friköpning äga rum dels vid upplåtelser på livstid,

dels vid upplåtelser på viss tid, när det upplåtna markområdet i mer än ''20 år vision av

innehafts av annan än jordägaren, och dels — för den händelse upplåtelse för viss friköpning stid

eller livstid icke visades föreligga — därest markområdet den 1 januari 1919 lagen

i mer än 20 år. innehafts av annan än jordägaren. Jordägarens befogenhet att

omintetgöra nyttjanderättshavarens anspråk att få friköpa marken medelst yrkande

att i stället få tillösa sig nyttjanderättshavarens byggnader skulle inskränkas

till de fall, då en friköpning av marken kunde antagas medföra olägenhet

för huvudfastigheten. Kommissionen föreslog därjämte ändringar i ett par andra

hänseenden.

I anledning av kommissionens nämnda förslag framlade Kungl. Maj:t vid Ny friköp1919

års riksdag förslag till reviderad friköpningslag, i vilket förslag upptagits ningslag utde

av kommissionen föreslagna ändringarna med det undantag, att upp 1 åtel sea vtal fär^ad 193°.

på viss tid skulle, för att berättiga till friköpning, vara slutet på över 20 år.

Förslaget blev icke antaget av 1919 års riksdag. Det framlades ånyo vid 1920

Motion av

hr Lindhagen

vid

1921 års

riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

års riksdag och blev då godkänt, varefter Kungl. Maj:t den 26 mars 1920 utfärdade

den nu gällande friköpningslagen, som trädde i kraft den 1 september

samma år.

Kungl. Maj:ts berörda frånträdande av kommissionens förslag synes närmast

bava föranletts av erinringar, som vid förslagets behandling ^ i lagrådet

framställdes av tre ledamöter därstädes. Det anfördes därvid av två ledamöter

följande: »Att låta lösningsrätt inträda, då på grund av flera upplåtelser på

kort tid ett område innehafts av annan än ägaren under mer än tjugu år, synes

betänkligt av skäl, som egnabemssakkunniga anfört.» En tredje ledamot yttrade^ att

det kunde med skäl betvivlas, att en utvidgning av lösningsrätten i den omfattning

kommissionen föreslagit skulle få någon större socialpolitisk betydelse, samt

att i de fall, då avtal om upplåtelse på viss kort tid förekommer, åbyggnaderna

nog i regel tillhörde jordägaren.

De av egnabemssakkunniga åberopade skälen, vartill de två lagrådsledamöterna

hänvisade, återgåvos i Kungl. Maj:ts proposition nr 172 till^ 1918 års

riksdag sålunda: »De sakkunniga både sålunda ansett sig böra föreslå en upp
låtelsetid,

överstigande tjugu år, såsom den kortaste för att berättiga lägenhetsinnebavare

till inlösen av jorden. En längre upplåtelsetid än den av de sakkunniga

föreslagna kunde icke fordras, utan att ett stort antal lägenheter på ofri

grund skulle uteslutas. Å andra sidan vore en kortare tid än den föreslagna icke

tillrådlig, dels därför att upplåtelser på kortare tid måste betraktas såsom alltför

tillfälliga för att berättiga innehavaren att inlösa jorden, dels därför att på

sådan tid upplåtna lägenheter i regel läge i alltför omedelbar förening med huvudgården

för att icke ett särskiljande med full äganderätt skulle kunna medföra

avsevärda olägenheter för densamma, ett förhållande, som icke i närmelsevis så

hög grad gällde beträffande de på längre tid eller livstid upplåtna. Vidare torde

de fall, i vilka åbyggnader vid kortare upplåtelsetid uppförts på ofri grund,

höra till undantagen och antalet dylika lägenheter sålunda vara alltför obetydligt

för att hänsyn behövde tagas till dem. Maximitiden för arrendeupplåtelser

vore därjämte i allmänhet tjugu år. Det vore ju ingalunda sällsynt, att till en

lägenhetsinnehavare på verkligt arrende utlämnades jord, gränsande intill hans

lägenhet, och givetvis skulle det vara olämpligt, om dylik jord, som icke kunde

räknas tillhöra lägenheten i egentlig mening, skulle kunna bliva föremål för^inlösen,

vilket kunde bliva fallet, om inlösningsrätten finge tillämpas vid tjuguårsupplåtelser.

»

Allmänt om- Otvivelaktigt har 1920 års friköpningslag skapat möjlighet för ett bety
döme

oml920 åande antal nyttjanderättshavare med egna hus att fä friköpa av dem innehavd

års lag. niari- qqP därmed bereda nödig trygghet åt sina hem. Lagens största förtjänst

torde ligga däruti, att den slopat den i 1918 års lag intagna bestämmelsen om

jordägarens ovillkorliga rätt att få tidlösa sig nyttjanderättshavarens byggnader.

Emellertid kan icke heller 1920 års lag anses på ett nöjaktigt sätt tillgodose de

socialpolitiska önskemål, som genom denna lagstiftning skulle vinna beaktande.

Enskilda ledamöter av kommissionen hava vid besök å orter, där lagen kunnat

tänkas skola vinna tillämpning i någon större omfattning, erfarit, att högst få

nyttjanderättshavare därstädes, ehuru de och anförvanter till dem i mycket lång

tid innehaft sina lägenheter, kunna begagna sig av den friköpningsrätt, som man genom

denna lagstiftning avsett att införa. Orsaken därtill är, att lagen fordrar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr . 36.

13

upplåtelseavtal för en tid av över 20 år, under det att mångenstädes de nu gällande

kontrakten angående markupplåtelsen äro på jämnt 20 år eller därunder,

och detta även för sådana fall att lägenheten innehafts av ny ttjanderättsha varen

och hans anförvanter i flera generationer. Likaledes har det, i de fäll då friköpningsrätt

enligt lagen föreligger, försports stor besvikelse däröver, att denna rätt

icke får utövas förrän vid upplåtelsetidens slut. Man har funnit det meningslöst,

att en lagligen fastslagen friköpningsrätt icke skall få utövas förrän om kanske

20 eller 30 ja 40 år och således i många fäll eventuellt icke alls kunna åtnjutas

av de nuvarande nyttjanderättshavarna. Särskit beträffande livstidsupplåtelserna

har man funnit det egendomligt, att friköpning icke alls tillerkänts den som är

innehavare av upplåtelsen. En annan egendomlighet hos friköpningslagen förefinnes

däruti, att den beträffande lägenhet, som den 1 januari 1919 i mer än 20

år varit skild från jordägarens innehav, medger friköpning för den händelse upplåtelseavtal

icke finns, men vägrar sådan, därest upplåtelseavtal för viss tid finns,

men detta endast är på jämt 20 år eller därunder, och det även för det fall

att närmast föregående upplåtelseavtal gällt för tid över 20 år. Man torde således

vara berättigad påstå, att en viss principlöshet behärskar friköpningslagens

regler rörande villkoren för inträdandet av rätt till friköpning.

För bedömande av frågan, huruvida friköpningslagen i sin nu gällande Statistik anavfattning

utesluter ett större antal lägenhetsinnehavare från åtnjutande av den rätt gående lagentill

friköpning, som med ifrågavarande lagstiftning åsyftats, är det givetvis av heter med„

betydelse att äga kännedom om de faktiska upplåtelseformer, som förekomma be- e9f? hws 1

träffande dessa lägenheter. Då denna lagstiftningsfråga var föremål för be- Vele skulledhandling

vid 1919 års riksdag, uttalades också inom lagutskottet den åsikten, att ningar ur

man borde genom länsvis gjorda undersökningar försöka skaffa sig en klar upp- statistiken.

fattning om ifrågavarande jordupplåtelser, innan man ginge till en revision av lagen.

Kommissionen har för den skull sökt åvägabringa en statistik rörande dessa

jordupplåtelser, för vilken härmed redogörelse skall lämnas.

Under hösten 1920 utsände kommissionen till kommunalnämnder, municipalnämnder

och magistrater blanketter, med anhållan att i blanketterna måtte

antecknas samtliga inom kommunen, municipalsamhället eller staden befintliga

lägenheter,_ vars innehavare ägde hus å lägenheten men arrenderade marken; dock

skulle dylika lägenheter å kronohemman, kronoparker och vissa boställen icke

redovisas i blanketterna. I blanketterna funnos kolumner för anteckning av vissa

särskilt angivna uppgifter rörande varje lägenhet. Sålunda skulle uppgift lämnas,

huruvida upplåtelseavtal förelåge, samt, därest så vore förhållandet, om upplåtelsetidens

längd. Vidare skulle uppgift meddelas rörande dels den sammanlagda

tid, lägenhet innehafts av annan än jordägaren, dels värdet av lägenhetsinnehavarens

byggnader och värdet av den upplåtna marken, och dels huruvida

upplåtelseavtalet stadgade skyldighet för lägenhetsinnehavaren att vid upplåtelsetidens

slut avstå sina byggnader till jordägaren. Från samtliga kommuner, med

undantag av 247 lantkommuner och 5 städer, har uppgifter inkommit. I uppgifterna

från 148 lantkommuner hava uppenbarligen icke redovisats samtliga inom

resp. kommuner befintliga lägenheter, varom uppgift bort lämnas.

Det sålunda anskaffade materialet har bearbetats inom kommissionen och

hava därvid uppgjorts de vid detta utlåtande fogade tabellerna. Givetvis kan

den sålunda uppgjorda statistiken, på grund av vad nyss anförts rörande det in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

komna materialet, icke vara i det hänseendet fullständig, att den skulle omfatta

samtliga lägenheter av det slag, varom det varit fråga att genom blanketternas

ifyllande erhålla upplysning. Statistiken torde det oaktat vara till fyllest för

belysning av de förhållanden, varom det ansetts nödigt att vinna kännedom;

och man har genom densamma erhållit mera fasta utgångspunkter än som förut

stått lagstiftaren till buds för bedömande av frågan, vilka lägenhetsinnehavare

böra komma i åtnjutande av friköpningsrätt. Kommissionen skall här nedan lämna

en kortfattad redogörelse för de faktiska förhållanden, som kunna utläsas ur de

uppgjorda tabellerna.

Statistiken omfattar inalles 40,867 lägenher, därav 36,923 i lantkommuner

och 3,944 i stadskommuner. I tabellerna 1 och 12 hava dessa lägenheter uppdelats

med hänsyn till den upplåtelsetid som för närvarande gäller för var och en

av dem. Ifråga om 5,076 i blanketterna redovisade lägenheter, därav 4,686 i

lantkommuner och 440 i stadskommuner, har uppgift i nämnda hänseende ej lämnats.

Huruledes övriga 35,791 lägenheter för närvarande äro upplåtna lämna tabellerna

besked. En sammanställning, upptagande upplåtelser på viss tid till och

med 20 år, på viss tid över 20 år, på lägenhetsinnehavarens livstid och på obestämd

tid, får följande utseende:

Lägenheter nu upplåtna på viss tid till och med 20 år....... 3,502

» » » » » » över 20 år.............11.072

» » » > lägenhetsinnehavarens livstid........5,709

» » » » obestämd tid................15,508

Summa 35,791

Av redovisade 35,791 lägenheter äro således 3,502 eller ungefär 10 % nu

upplåtna på 20 år eller kortare tid och följaktligen icke föremål för friköpning

enligt gällande lag. Det ojämförligt största antalet sådana lägenheter förekomma

i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs,

Skaraborgs och Gävleborgs län. Såsom av specialtabellerna 2—-5 och 13—16 framgår

har ett synnerligen stort flertal av dessa 3,502 lägenheter varit ur jordägarnas

besittning i över 20 år.

Rörande de i sammanställningen upptagna dels 11,072 lägenheterna, upplåtna

på viss tid över 20 år, och dels 5,709 lägenheterna, upplåtna på lägenhetsinnehavarens

livstid, torde otvivelaktigt friköpningsrätt föreligga vid upplåtelsetidens

utgång.

Anmärkningsvärt är, att det om icke mindre än 15,508 lägenheter uppgivits,

att de innehavas på obestämd tid. Ganska antagligt torde vara, att denna

siffra i sig innesluter ett mycket stort antal lägenheter, om vilka det måste antagas,

att de på grund av muntlig överenskommelse äro upplåtna för ett år i

sänder. I fråga om nästan alla dessa lägenheter bär visserligen meddelats, att

upplåtelseavtal icke föreligger, men därmed torde i flertalet fall hava åsyftats

säga, att skriftligt kontrakt angående deras utarrendering icke finnes upprättat

mellan jordägarna och nyttjanderättshavarna. Troligt torde ock vara, att i dylika

fall parterna genom att muntligen överenskomma om visst årligt arrende

tillika menat, att lägenheten skulle upplåtas för ett år i sänder. Ifråga om sådana

lägenheter skulle alltså föreligga upplåtelse för viss tid, d. v. s. ett år, och

rätt till friköpning av dem icke tillkomma nyttjanderättshavarna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr Hd.

Beträffande dem av berörda 15,508 lägenheter, som kunna vara att hänföra

till jordbrukslägenheter, är dessutom följande att nlärka. Jämlikt stadgandet i 2

kap. 2 § av 1907 års nyttjanderättslag skall, därest upplåtelsetiden för dessa lägenheter

är mellan kontrahenterna obestämd, lägenheterna anses upplåtna på fem

år. Huruvida i sådant fall friköpningsrätt för arrendatorn föreligger, framgår

icke med full tydlighet av friköpningslagens bestämmelser. En tolkning efter

ordalagen av berörda bestämmelser synes närmast leda till ett förnekande av friköpningsrätt.

En tolkning i enlighet med lagens grund och syftemål synes däremot

höra leda till motsatt resultat. Beträffande ett mycket stort antal lägenheter

föreligger alltså ovisshet, huruvida gällande lag tillägger deras innehavare friköpningsrätt.

I specialtabellerna 2—11 och 13—22 angives, huru länge de i varje tabell

upptagna lägenheterna varit ur jordägarens besittning. Icke så få lägenheter

hava blivit för första gången upplåtna under de två sista decennierna. Ett överväldigande

flertal hava dock varit upplåtna i över 20 år. Beträffande det synnerligen

störa antal lägenheter, angående vilka det är obekant huru länge de inalles

varit upplåtna, torde det såsom sannolikt kunna antagas, att jämväl de varit ur

jordägarens besittning en mycket lång tidrymd. Denna slutsats gäller även de

lägenheter, som redovisats såsom numera upplåtna på endast 20 år eller kortare

tid.

Enligt vad de inkomna uppgifterna giva vid handen synes det vara ganska

vanligt, att lägenheter, som förut varit upplåtna på lång tid, 40 — 50 år, numera

antingen äro upplåtna genom kontrakt för kort tid, 1—20 år, eller också

innehavas utan kontrakt år från år. Det sistnämnda torde särskilt vara förhållandet

med ett stort antal av de lägenheter, som redovisats såsom upplåtna på

obestämd tid.

Såsom här ovan anmärkts avsågs vid uppgifternas insamlande att vinna kännedom

jämväl därom, i vilken omfattning gällande upplåtelseavtal stadgade skyldighet

för lägenhetsinnehavaren att vid upplåtelsetidens slut avstå sina byggnader

till jordägaren. Beträffande 865 lägenheter har det meddelats, att sådan skyldighet

föreligger. För 431 av dem har tillagts, att avståendet skall äga rum

mot lösen.

Den åvägabragta statistiken visar, att friköpningslagen från rätt till friköpning

fortfarande utestänger ett mycket stort antal lägenhetsinnehävare. Otvivelaktigt

skulle ett godkännande i hela dess vidd av det förslag, kommissionen

framlade i mars 1919, i betydligt större utsträckning hava tillgodosett det socialpolitiska

önskemål, varom här är fråga, nämligen åstadkommande av tryggade

bostadsförhållanden för alla lägenhetsinnehävare med egna hus på annans grund.

Det insamlade statistiska materialet har ådagalagt, att de skäl, som på sin tid

anfördes mot ett utsträckande av friköpningsrätten till den omfattning kommissionen

i mars 1919 föreslog och vilka skäl här ovan refererats, voro grundade på

antaganden, som icke vunnit bekräftelse i de insamlade uppgifterna.

Upplåtelserna på 20 år och kortare tid kunna icke anses såsom tillfälliga i

den mening, egnahemssakkunniga tänkt sig. Det har nämligen visat sig, såsom redan

förut framhållits, att det är synnerligen vanligt, att upplåtelser på lång tid, 40—50

år, vid kontraktstidens utgång övergå i upplåtelser antingen på kort tid, 1—20 år,

eller på obestämd tid. Dessa lägenheter kunna således endast ur formellt juridisk

synpunkt anses såsom korttidsupplåtelser; i verkligheten hava de en mycket lång

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

tid, ganska ofta i många generationer eller, såsom det understundom yttras i de

inkomna uppgifterna, »alltid» eller »över 100 år», innehafts av annan än jordägaren.

Det synes kommissionen förty saknas fog att beteckna alla dessa nu för

kort tid slutna upplåtelseavtal såsom alltför tillfälliga för att berättiga lägenhetsinnebavarna

att inlösa marken.

Ej heller synes fog finnas för antagandet, att just de lägenheter, som för

närvarande äro upplåtna på kort tid, skulle vara belägna i så omedelbar förening

med sina resp. huvudfastigheter, att deras friköpande skulle medföra avsevärd

olägenhet för huvudfastigbeterna. Det största flertalet av dessa lägenheter hava

nämligen, såsom ovan framhållits, tidigare varit upplåtna på lång tid, vadan man av

upplåtelsetidens nuvarande längd icke synes kunna härleda något stöd för egnahemssakkunnigas

berörda antagande. För övrigt torde den inverkan, som ett

upplåtet markområdes större eller mindre närbelägenhet till huvudfastigheten hör

hava i friköpningsfrågan, vara fullt nöjaktigt beaktad genom lagens stadgande,

att jordägaren har möjlighet förhindra friköpning av område, vars skiljande

från hans fastighet skulle för denna medföra avsevärd olägenhet. _

Vidare Säde egnahemssakkunniga uttalat, att de fall, i vilka åbyggnader

vid kortare upplåtelsetid uppförts på ofri grund, torde höra till undantagen och

att antalet dylika lägenheter sålunda skulle vara alltför obetydligt för att hänsyn

behövde tagas till dem. Även i denna punkt synas de sakkunniga icke hava beaktat,

att de allra flesta nuvarande korttidsupplåtelser hänföra sig till lägenheter,

som vid tiden för deras bebyggande voro- upplåtna genom kontrakt på lång

tid, merendels 49 eller 50 år. Ej heller på lägenheter, som i senare tid bebyggts,

torde berörda antagande äga tillämpning. Av de inkomna uppgifterna framgår

nämligen, att det icke är ovanligt, att dylika upplåtits allenast för kort tid.

Slutligen hade egnahemssakkunniga anfört, att jord, som lägenhetsinnehavare

arrenderade för jordbruksändamål, i allmänhet vore upplåten på 20 år och att det

skulle vara olämpligt, om dylik jord, som icke kunde räknas tillhöra lägenheten

i egentlig mening, skulle kunna bliva föremål för inlösen. Av de inkomna uppgifterna,

som enligt de utsända blanketterna jämväl skulle innehålla meddelande

om lägenheternas areal, synes visserligen framgå, att till åtskilliga lägenheter

hör någon jordbruksjord. Det överväldigande flertalet lägenheter bestå dock endast

av tomtplats och nödigt område för trädgård eller potatisland. Genom lagens

stadgande om visst värdeförhållande mellan å ena sidan lägenhetsinnehavarens

åbyggnader och å andra sidan hela det upplåtna markområdet jämte samtliga därå

befintliga byggnader torde vara nöjaktigt sörjt för, att friköpningsrätt ej äger

rum till jordbruksjord av alltför stort omfång.

Kominis- Vad i det föregående anförts torde hava ådagalagt, att friköpningslagen,

sionensänd- därest den skall kunna anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose de syftemål,

ringsför- vjjpa föranlett lagens tillkomst, är i behov av revision i två mera väsentliga

'' 8 a^‘ punkter. Dels har utredningen visat, att lagen på ett mindre lyckligt sätt uppdragit

gränser beträffande de nyttjanderättshavare, som kunna tillgodogöra sig

friköpningsrätten, och dels kan det icke förnekas, att denna rätt, även då den

faktiskt enligt lagen föreligger, dock för ett mj^cket stort antal nyttjanderättshavare

måste te sig tämligen illusorisk, eftersom det är mycket ovisst, huruvida

de själva kunna komma i tillfälle att begagna sig av rätten.

Vidare har kommissionen funnit, att rätten till friköpning bör utvidgas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

jämväl i ett par andra hänseenden, nämligen dels på det sätt att även mark,

som ingår i tomtindelning, och mark i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser, må kunna lösas, och dels sålunda

att föreskrift om byggnaders hemfallande till jordägaren icke skall utgöra

hinder för nyttjanderättshavaren att utöva lösningsrätt.

De sålunda i korthet anmärkta huvudpunkter, beträffande vilka friköpslagen

enligt kommissionens åsikt bör underkastas revision, komma i den ordning,

de ovan angivits, att här nedan något utförligare behandlas.

Det i gällande lag såsom förutsättning för rätt till friköpning uppställda a) Viss Iconkravet,

att marken skall vara till nytjanderättshavaren upplåten genom kontrakt traktstid ej

på mer än 20 års tid, har, såsom ovan framhållits, utestängt ett synnerligen stort vilkor för

antal lägenhetsinnehavare från åtnjutande av friköpningsrätt. Att de skäl, som losnm9"råUegnahemssakkunniga

på sin- tid anförde för lämpligheten av att uppdraga denna

gräns, numera icke kunna tillmätas avgörande betydelse, har påvisats genom den

statistiska utredning, för vilken i det föregående redogjorts. Att draga gränsen

något längre ned och exempelvis såsom villkor för friköpningsrätt kräva upplåtelseavtal

på 20, 15 eller 10 år kan kommissionen ej heller förorda. Vafje gräns,

som tager hänsyn till längden endast av det sista upplätelseavtalet, tär nämligen

en prägel av godtycklighet över sig. Det må blott erinras om vad här förut

anförts, nämligen att ett mycket stort antal lägenhetsinnehavare arrendera mark,

som synnerligen länge varit ur jordägarens besittning, men numera av dem innehaves

på grund av kontrakt på kort tid, ända ned till ett år.

Skall någon begränsning med hänsyn till upplåtelsetidens varaktighet

göras, anser kommissionen under alla omständigheter, att hela den tid, lägenheten

varit ur jordägarens besittning, bör tagas med i beräkningen. I sitt år 1919 avgivna

förslag hade kommissionen, såsom förut nämnts, också intagit denna ståndpunkt,

i det att kommissionen för lösningsrätts inträdande föreslagit det villkoret,

att lägenheten skulle i mer än 20 år hava innehafts av annan än jordägaren.

Kommissionen anser sig emellertid nu icke böra förorda uppställande av en så

beräknad tjuguårsgräns. Syftemålet med denna lagstiftning är att bereda skydd

och trygghet åt de egna hem, som inretts på annans mark. Med detta syftemål

torde icke stämma överens att såsom villkor för lösningsrätt uppställa fordran

på att lägenheten under viss tid varit ur jordägarens besittning. Det som konstituerar

lösningsrätt är själva förefintligheten av eget hem på annans mark. Att

därutöver kräva, att marken under viss sammanlagd tidslängd varit till annan

upplåten, leder till godtycklighet. Uppställandet av en dylik tidsgräns kan ej

heller antagas innebära någon duglig garanti mot missbruk av friköpningsrätten.

Den huvudsakliga garantien härutinnan ligger däri, att lagen har tillämpning

endast på lägenheter, som vid viss tidpunkt före dess ikraftträdande voro bebyggda

med nöjaktigt boningshus, och stadgande härutinnan har förslaget bibehållit.

I det fall atT upplåtelseavtal icke visas föreligga, måste därjämte såsom

ytterligare säkerhet krävas, att lägenheten varit ur jordägarens besittning så

lång tid, att det kan antagas, att jordägaren åtminstone givit sitt tysta samtycke

till brukarens innehav av lägenheten. Kommissionen har härutinnan ansett sig

böra föreslå ett tidsmått av fem år.

Att friköpningslagen i synnerlig grad framkallat besvikelse hos den befolk-j) Lösnings

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 30 Käft. (AV 36.) 3 int^T

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

ning, till vars fromma den tillkommit, beror utan tvivel bland annat därpå, att

den medgivna lösningsrätten icke far utövas förrän vid den tidpunkt, da gällande

nyttjanderättsavtal upphör. För ett mycket stort antal lägenbetsinnehavare, nämligen

dem som hava livstidskontrakt och dem vilkas avtal utlöpa först om ett

avsevärt autal år, betyder detta uppskov med lösningsrättens inträde ett faktiskt

negerande av sådan rätt. Vad lagen ger med ena handen, tager den åter med

den andra. Visserligen kvarstår för lägenhetsinnehavaren utsikten, att hans barn

skola få njuta tillgodo den förmån, lagen vill skänka, men han skall tvivelsutan

säga sig, att lagstiftaren vid utformandet av de särskilda lagbestämmelserna varit

alltför försiktig och njugg. Och jordägaren till gagn kan denna lagstiftarens betänksamhet

näppeligen icke vara på annat sätt än att därigenom hos jordägaren

väckes och underhålles en förhoppning, att lägenhetsinnehavaren genom någon

uraktlåtenhet ifråga om sina kontraktsenliga åligganden skall gå förlustig sin

lösningsrätt. „

Kommissionen får i denna punkt framhålla, att da riksdagen ar 1918 skrev

till Kungl. Maj:t och begärde påskyndandet av en lagstiftning till betryggande

av ifrågavarande lägenhetsinnehavares ställning, man näppeligen hade tänkt sig

annat än att en framdeles beslutad friköpningsrätt skulle kunna göras gällande

utan avvaktan på kontraktens utlöpande. I motiveringen till riksdagens skrivelse

anfördes nämligen bland annat: »Otvivelaktigt befunne sig lägenhetsinnehavare,

som vore ägare till byggnader på ofri grund, i de flesta fall i en synnerligen

otrygg ställning. Även om de genom inteckning eller, enligt den nya lagen angående

nyttjanderätt till fast egendom, genom skriftlig avhandling kunde trygga

sin besittningsrätt till tomten eller lägenheten under upplåtelsetiden, äventyrade

de i allt fall att vid nyttjanderättstidens slut nödgas bortflytta sina byggnader

eller, för att undgå detta, på vida hårdare villkor än förut söka få upplåtelsen

förnyad, därest ej. såsom ofta torde vara fallet, åbyggnaderna vid besittningstidens

slut skulle jämlikt upplåtelseavtalet utan lösen tillfalla markägaren. Aven under

själva besinningstid,un kunde villkoren mången gång vara obilliga och värdet

av besittningen förringas genom varjehanda vid Jensamma fästade villkor eller

äventyr.» . , , , „

I Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års riksdag angående den da antagna

friköpningslagen motiverades ifrågavarande stadgande sålunda, att^ då det nödläge

för lägenhetsinnehavaren, vilket lagstiftningen hade till ändamål att undanröja,

icke inträdde förrän vid nyttjanderättens upphörande, torde det knappast

vara befogat att låta tvångsrätt före denna tid utövas mot jordägaren.

Gentemot vad sålunda anförts i propositionen kan framhållas, att nödläge

för lägenhetsinnehavaren kan föreligga även under löpande kontraktstid, för den

händelse han, såsom i berörda riksdagsskrivelse framhållits, är underkastad obilliga

villkor och värdet av hans besittning är förringad genom varjehanda vid

densamma fästade villkor och äventyr, samt att friköpningslagstiftningen givetvis

varit tänkt att bringa skydd och hjälp jämväl å,t egna hem, som existera under

dylika mindre gynnsamma betingelser. Bortsett från vad sålunda anförts må det

framhållas, att då friköpningsrätt, ehuru till sitt utövande ställd så att säga på

framtiden, faktiskt föreligger, jordägarens intresse torde vara bättre betjänt av,

att denna rätt realiseras ju förr dess hällre. I flertalet fall torde nämligen fa

antagas, att köpeskillingen för den lilla jordbit, varom merendels är fråga, bereder

honom större nytta och avkastning än det ofta nog obetydliga belopp han

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV BO.

1!)

uppbär i arrende. Det enda gagn, som det nuvarande stadgandet i regel torde

bereda jordägaren, synes ligga däri, att, såsom redan anmärkts, lägenhetsinnehavaren

kan förverka kontraktet och därmed också friköpningsrätten, men detta förhållande

torde näppeligen kunna åberopas såsom skäl för stadgandets bibehållande

Kommissionen har förty formulerat föreliggande förslag så, att lägenhetsinnehavaren

icke behöver vänta till koutrakstidens utgång med att göra sitt lösningsanspråk

gällande.

Att friköpningslagen icke fått tillämpning på mark, som ingår i tomtin- c) Lösninat.

delning, och på mark i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de rätt till

för stad meddelade bestämmelser, bär, såsom också framgår av motiveringen till tomtindelad

1918 års lag, icke sin grund däri, att det beträffande ifrågavarande lägenhetermar m'' m''

skulle råda någon så väsentlig skillnad allt efter som de äro belägna inom eller

utanför statsomraden, att* endast i det senare fallet rätt till friköpning bör tillerkännas

lägenhetens innehavare.

Hos kommissionen har framhållits, hurusom inom stationsområden ofta nog

marken vore tomtindelad och att i anledning därav lägenhetsinnehavarna med egna

hus saknade möjlighet att få friköpa sina innehavda jordområden. Det bör också

beaktas, att till följd av nämnda begränsning av lagens tillämplighet en enligt

lagen bestående rätt till friköpning kan gå om intet därigenom att tomtindelning''

genomföres för det område, där lägenheter med friköpningsrätt äro belägna, eller

därigenom att dylikt område inkorporeras med stad. Med lagens syfte kan icke

anses överensstämma, att en redan i utsikt ställd rätt till friköpning skall gå om

intet till följd av dylika administrativa åtgöranden.

I sitt under år 1920 avgivna betänkande rörande skifteslagstiftningen har

Jordstyckningskommissionen föreslagit de ändringar i friköpningslagen, som föranledas

av samma kommissions förslag till lag om delning av jord å landet m. m.,

och därvid såsom föremål för friköpning medtagit jämväl mark i samhälle, för

vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

På grund av vad ovan anförts anser Jordkommissionen, att även mark, som ingår

i tomtindelning, bör vara föremål för friköpning, och har kommissionen utarbetat

föreliggande förslag i enlighet härmed. Härvid har dock av naturliga skäl måst

föras den viktiga inskränkningen, ett friköpning av tomt får äga rum endast för

en händelse tomtinnehavarens byggnader kunna, i förhållande till tomtens läge

och beskaffenhet, anses utgöra ett nöjaktigt bebyggande av tomten.

Då således enligt förslaget även tomt kan friköpas, har därmed måst uppgivas

det i gällande lag uppställda kravet, att den mark, som kan komma i fråga

att friköpas, skall utgöra del av fastighet. Någon saklig betydelse torde den

begränsning av friköpningsrätten, som inneslutes i ett sådant krav, näppeligen hava.

Såsom ovan anmärkts föreslår kommissionen, att lösningsrätt får äga rumd) Lösninasäven

i det fall, att nyttjanderättshavarens byggnader enligt avtal skola vid upp- rätt, da

låtelsetidens slut tillfalla jordägaren. Kontraktens detaljbestämmelser härutinnan na^enli^avkunna

vara av mycket skiftande innehåll. Två huvudfall kunna dock särskiljas, nCtal stola

det ena att byggnaderna skola mot full lösen tillfalla jordägaren och det andra tillfalla

att de skola tillfalla honom utan lösen eller mot lösen, som är lägre än byggna- jordägaren.

dernas värde. I sistnämnda fall är det icke ovanligt, att jordägaren i kontraktet

utfäst en viss låg penningsumma att erläggas vid kontraktstidens utgång.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Vad först beträffar det fall, att nyttjanderättshavarens byggnader skola

vid nyttjanderättens upphörande mot full lösen övertagas av jordägaren, torde ett

dylikt stadgande, därest detsamma innebär icke endast en rätt utan även en skyldighet

för jordägaren att lösa byggnaderna, i de flesta fall hava tillkommit i

nyttjanderättshavarens intresse. För att trygga denne mot den förlust, ett bortförande

av hans byggnader vid nyttj anderättens upphörande skulle förorsaka honom,

hava kontrahenterna i avtalet infört ett stadgande angående inlösande av

nyttjanderättshavarens byggnader. Stadgandet har alltså tillkommit ej för att

bereda jordägaren en förmån utan för att trygga nyttjanderättshavaren, och det bör

alltså icke möta några betänkligheter, att tillerkänna den senare rätt att friköpa

den åt honom upplåtna marken.

Ej heller i den händelse att bestämmelsen i avtalet angående byggnadernas inlösen

så avfattats, att densamma måste anses innebära en jordägaren ensidigt tillagd

rätt att, därest han det vill, mot full lösen övertaga byggnaderna, böra några

betänkligheter möta mot att låta rätt inträda för nyttj anderättshavaren att lösa

marken. En dylik avtalsbestämmelse innebär nämligen icke annat än vad jämväl

utan upptagande av densamma i kontraktet skulle enligt 2 kap. 18 § nyttj anderättslagen

eller beträffande äldre avtal enligt 24 § i lagen om hemmansklyvning

m. m. hava gällt. Det synes därför kommissionen som borde någon avgörande

vikt icke fästas därå, att i avtalet intagits en dylik likväl enligt lag gällande

bestämmelse.

Skola nyttjanderättshavarens byggnader tillfalla jordägaren utan lösen

eller mot lösen, som är lägre än deras fulla värde, föreligger, såsom ofta påpekats,

stor sannolikhet för att byggnaderna, då det lider mot slutet av upplåtelsetiden,

endast nödtorftigt underhållas av nyttjanderättshavaren, så att de, då nyttjanderätten

till marken upphör, befinna sig i ett mer eller mindre förfallet skick. Den

fördel, ett övertagande av dylika byggnader kan bereda jordägaren, är givetvis

ganska ringa. Under de första förberedelserna till friköpningslagstiftningen betonades

kraftigt, huru ringa förutseende statsmakterna visat i behandlingen av

egnahemsfrågan, i det att man beviljade anslag och företog många nyttiga åtgärder

för grundande av nya egna hem, men med likgiltighet åsåg, Huruledes

äldre bestående sådana, till följd av deras innehavares otrygghet i besittningen

av marken, gingo till spillo. Friköpningslagstiftningen skulle råda bot härutinnan,

men man ansåg sig böra respektera avtalsenliga bestämmelser, ehuru de voro

ägnade att medföra samma resultat för ett icke så litet antal egna hem. Kommissionen

förmenar, att steget nu bör tagas fullt ut och friköpningsrätt tillerkännas

även den nyttjanderättshavare, som i sitt kontrakt har förbehåll därom, att

hans byggnader skola vid kontraktstidens slut tillfalla jordägaren utan lösen eller

mot lösen, som är lägre än byggnadernas fulla värde. Genom ett dylikt stadgande

kommer förvisso icke så få egna hem att räddas undan förintelse. Och ett

stadgande härutinnan synes desto hällre böra införas, som det kan ske utan att

jordägarens ekonomiska intresse trädes för när, därest det nämligen samtidigt

stadgas, att han är berättigad till skälig gottgörelse för avståendet av den förmån,

som är honom tillförsäkrad i kontraktet.

Därest de av kommissionen sålunda föreslagna ändringarna i friköpningslagen

bliva genomförda, är det att antaga, att lagen skall i väsentlig mån komma

att infria de förhoppningar, som alla dessa mer eller mindre bekymmersamt

situerade lägenhetsinnehavare landet runt ställt till denna lagstiftning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att bestämmelserna rörande

sättet för genomförandet av ett lösningsanspråk blivit i någon mån förenklat; och

kommer redogörelse därför ävensom för en del andra ändringar av mindre betydelse

att lämnas i den härefter följande speciella motiveringen.

Speciell motivering.

1 §.

I denna § angivas de förutsättningar, under vilka lösningsrätt äger rum.

Föreligger avtal om nyttjanderätt på viss tid, obestämd tid eller livstid, inträder

på skäl, som i den allmänna motiveringen angivits, lösningsrätt utan avvaktan på

nyttjanderättstidens utgång och, därest avtalet avser viss tid, utan hänsyn till

huruvida denna är längre eller kortare. Förslaget har bibehållit fordran på att

det upplåtna området skall hava bebyggts viss tid före lagens trädande i tilllämpning.

önskvärt är nämligen, att lösningsrätten så mycket som möjligt göres

oberoende av åtgärder, som nyttjanderättshavare kan komma att vidtaga endast i

syfte att förvärva äganderätt till den upplåtna jorden. Därest lösningsrätt medgives

även i det fall, att upplåtet område bebygges efter lagens ikraftträdande,

torde man jämväl kunna befara, att jordägarna bliva mindre Denägna att upplåta

mark i de fall, då behov kunde föreligga för någon att arrendera ett markområde

för att åt sig uppföra bostad.

Beträffande det utvidgande av lösningsrätten, som följer därav att den tid,

då området skall hava varit på angivet sätt bebyggt, bestämts till den 1 januari

1921, torde några vägande invändningar knappast kunna göras. En liknande utvidgning

skedde genom 1920 års lag.

Av skäl, för vilka redogjorts i den allmänna motiveringen, har villkoret

att det upplåtna området skall utgöra del av fastighet, icke bibehållits, utan inträder

enligt förslaget lösningsrätt jämväl i det fall, att det upplåtna området utgör

en särskild fastighet för sig.

Då lagen avser, att lämna endast innehavare av mindre lägenheter möjlighet

att lösa den mark, varå deras hem uppförts, har kommissionen ej kunnat biträda

den i hr Lindhagens motion uttalade uppfattningen, att villkoret om ett

visst förhållande mellan markens och byggnadernas värde borde utgå ur lagen.

Såsom i motionen erinrats visar den av kommissionen föranstaltade utredningen,

att lägenheter av ifrågavarande slag hava en jämförelsevis ringa areal och ett i

förhållande därtill så högt taxeringsvärde å byggnaderna, att enligt gällande lag

i regel lösningsrätt förefinnes. Härtill kommer, att därest brukaren av ett större

jordområde skulle hava åt sig uppfört bostad av jämförelsevis ringa värde, det ej

kan, som ovan anförts, anses överensstämma med lagens grund att i dylikt fall

medgHa lösningsrätt. Att för sådant fall, såsom i motionen i andra hand förutsatts,

lämna befogenhet åt förrättningsmännen att begränsa det område, som skall

lösas, så att detsammas värde ej kommer att stå i missproportion till värdet av

de upplörda byggnaderna, synes ej heller tillrådligt. Att angiva några allmänna

normer för, hur en dylik begränsning av området skulle verkställas, torde näppeligen

låta sig göra, utan skulle man nödgas lämna förrättningsmännen frihet att

i de särskilda fallen förfara på sätt dem syntes lämpligast. Detta skulle lätt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

kunna leda till tvister mellan parterna. Därtill kommer, att den bostad, en^ bru-^

kåre å det upplåtna området uppfört åt sig, ofta nog torde hava erhållit sådant

läge, att inlösen av området närmast densamma i väsentlig mån skulle försvåra

brukandet av området i övrigt.

Såsom i motionen framhållits förefinnes emellertid i 1920 ars lag den inkonsekvensen,

att ehuru markförbättringar i viss utsträckning vid bestämmandet

av löseskillingen tillgodoföras nyttjanderättshavaren, desamma vid den värdejämförelse,

som skall äga rum för att utröna, huruvida lösningsrätt överhuvud taget

föreligger, tillgodoräknas jordägaren. Detta kan uppenbarligen ej anses riktigt.

Att vid nämnda värdejämiörelse, såsom i motionen föreslagits, låta markförbättringarna

tillgodoräknas nyttjanderättshavaren, kan ej heller anses befogat, utan

bör enligt kommissionens uppfattning vid värdejämförelsen helt bortses från markförbättringarna.

Då nämligen den lösningsrätt, som enligt la^en tillerkännes

nyttjanderättshavare, grundar sig å det förhållandet, att han, å det upplatna området

åt sig uppfört ett eget hem, kan det ej anses överensstämma med lagens

grund, att han skulle kunna genom vidtagande av mera omfattande markförbättringar

tillförsäkra sig en lösningsrätt, som eljest ej enligt lagen skulle tillkomma

honom. Det är ej heller antagligt, att därest kommissionens förslag härutinnan

godtages, någon, nyttjanderättshavare, som skäligen kan anses därtill berättigad,

blir utesluten från rätt att lösa den mark, varå hans hem uppförts.

Stadgandet angående beräknandet av markförbättringsvärdet har formulerats

i överensstämmelse med 100 § i expropriationslagen. Anledningen härtill har,

såsom närmare angives vid 9 §, varit att bringa de bada lagarna i närmare överensstämmelse

med varandra.

Vid upplåtelse på livstid tillkommer enligt gällande lag, da den upplåtna

nyttjanderätten upphör, lösningsrätt nyttjanderättshavarens stärbhusdelägare. Med

den utsträckning av lösningsrätten, som kommissionen föreslagit, torde detta stadgande

förlora största delen av sin betydelse. Medgives nämligen, såsom enligt

förslaget skett, nyttjanderättshavaren rätt att redan, innan nyttjanderätten

upphört, utöva lösningsrätt, torde några vägande skäl icke kunna åberopas för

att, därest han avlider utan att hava begagnat sig av sin lösningsrätt;^ tillerkänna

hans stärbhusdelägare utan begränsning sådan rätt. Endast i fråga om

vissa närmare anhöriga torde billigheten kräva detta. . Med livstidsnpplatelse^ bör

enligt kommissionens åsikt i ifrågavarande hänseende jämställas sådana upplåtelser

å viss tid, vid vilka stärbhusen i händelse av nyttjanderättshavarens dödsfall

icke äga att njuta nyttjanderätten till godo.

2 §■

Av skäl, för vilka redogjorts i den allmänna motiveringen, har kommissionen

ansett, att den omständigheten att upplåtet område ingår i tomtindelning

ej i och för sig bör utgöra hinder för nyttjanderättshavaren att komma i åtnjutande

av förmånen att förvärva den mark, varå hans hem uppförts. Självklart

är emellertid, att man måste tillse, att nyttjanderättshavarens lösningsrätt ej

kommer att utövas på ett sådant sätt, att samhällets ordnade bebyggande därigenom

äventyras. På grund härav har för det fall, att upplåtet område ingår i

tomtindelning, utöver de allmänna villkoren för lösningsrättens utövande, vissa

speciella villkor måst uppställas. Dessa upptagas i denna §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Skälet till det först uppställda villkoret har anmärkts i den allmänna motiveringen.

Då varje tomt enligt tomtindelningen är avsedd att särskilt för sig bebyggas,

bör nyttjanderättshavaren, även om upplåtelsen omfattar mark, som bildar

flera tomter, ej erhålla lösningsrätt till mer än en tomt och dä uppenbarligen

till den, varå hans boningshus är beläget. Lösningsrätt bör nämligen ej äga rum

till annan mark än den, som är nödvändig för tryggande av nyttjanderättshavarens

hem.

Då olika delar av samma tomt så vitt möjligt böra vara i samma ägares

hand, bör nyttjanderättshavaren ej tilläggas en lösningsrätt, som kan bidraga till

att en tomt i äganderättshänseende bliver splittrad i flera delar än vad redan

kan vara händelsen. Äger lösningsrätt rum, bör densamma alltså omfatta allt

vad jordägaren äger i tomten.- Denna grundsats skulle, därest lösningsrätt endast

medgåves till det upplåtna området, medföra, att lösningsrätt endast skulle bliva

tillerkänd den nyttjanderättshavare, som innehade jordägarens hela andel i tomten.

Kommissionen har emellertid ansett sig böra utsträcka nyttjanderättshavarens

lösningsrätt att i vissa fall omfatta mer än det upplåtna området. Har jordägaren

nämligen till nyttjanderättshavaren upplåtit mer än hälften av vad han

äger i tomten och är hans återstående andel i tomten obebyggd, synes det kommissionen

ej utgöra någon obillighet mot jordägaren, att nyttjanderättshavaren

tillägges lösningsrätt jämväl till jordägarens åt nyttjanderättshavaren icke upplåtna

obebyggda tomtdel.

En tomtindelning kan uppenbarligen understundom vara så genomförd, att

nyttjanderättshavarens boningshus kommit att ligga i tomtgräns. Enligt kommissionens

mening bör lösningsrätten i sådant fall, såframt parterna ej om annat

åsämjas, avse den tomt, varå största delen av boningshuset är beläget. Nyttjanderättshavaren

bär såsom regel, sedan sistnämnda tomt lösts, att dit flytta boningshuset.

Skulle emellertid vid lösningsförrättningen förrättningsmännen finna flyttning

av huset1 medföra oskälig kostnad eller avsevärd olägenhet fot nyttjanderättshavaren,

äga de, därest nyttjanderättshavaren vill ersätta jordägaren för det

intrång han lider, berättiga nyttjanderättshavaren att hava huset kvar, intill dess

byggnaden nedrives eller avbrinner. Vill jordägaren hellre avstå tomtdelen, är

nyttjanderättshavaren skyldig lösa densamma. Ersättning för intrång och lösen

bestämmas av förrättningsmännen.

Då tomtindelning utövar inflytande på lösningsrättens omfång, bör uppenbarligen

lösningsförrättning vila i avvaktan på avgörande av frågan om ny tomtindelning.

En bestämmelse härom har intagits i §:en.

3 §.

I denna § behandlas de fall, då på grund av särskilda omständigheter en

eljest förefintlig lösningsrätt bortfaller.

I likhet med vad för närvarande gäller har kommissionen ansett, att lösningsrätt

icke bör få, äga rum, då nyttjanderättshavare, innan förrättning för lösningsanspråkets

realiserande påkallats, låtit komma sig till last något sådant förhållande,

som enligt lag medför ett förverkande av nyttjanderätten. Att i sådant

fall, såsom hr Lindhagen i sin motion påyrkat, medgiva nyttjanderättshavaren

lösningsrätt mot skyldighet för honom att gottgöra jordägaren den förlust, denne

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

åsamkats till följd av nyttjanderättshavarens kontraktsbrott, har kommissionen

icke ansett lämpligt. Då jordägaren enligt nyttjanderättslagen allenast för det

fall att vad nyttjanderättsliavaren låtit komma sig till last icke är av ringa betydenhet,

äger påfordra avtalets upphörande, synes någon fara icke föreligga att,

därest kommissionens förslag härutinnan vinner gillande, någon nyttjanderättshavare,

som skäligen bör komma i åtnjutande av lösningsrätt, går miste därom.

Har nyttjanderättshavaren, först efter det han gjort ansökan om förrättning för

lösningsanspråkets förverkligande, låtit komma sig till last förhållande som ovan

omförmäles bör detta icke kunna mot honom åberopas till bestridande av hans

lösningsanspråk, enär eljest jordägaren lätteligen skulle kunna inledas i frestelse att

från nyttjanderättshavarens sida söka framprovocera åtgärder, vilka sedermera

skulle kunna av jordägaren åberopas såsom törverkandeskäl. I 9 § angives vad

jordägaren har att iakttaga, därest han vill till bestridande av nyttjanderättshavarens

lösningsanspråk göra gällande, att nyttjanderätten förverkats.

Kommissionen har vidare ansett, att lösningsrätt icke bör äga rum, därest

avståendet av den till lösning ifrågasatta marken skulle medföra avsevärd olägenhet

för huvudfastigheten eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet.

Det i 3 § av 1920 års lag upptagna specialfallet av sådan olägenhet nämligen

att jordägaren å sin fastighet äger boningshus, tomtplats^ eller trädgård pa

mindre avstånd än 200 meter från det område, vars inlösen ifrågasätta, har kommissionen

ansett icke lämpligen böra bibehållas. Förnekas kan nämligen icke,

att i många fall någon olägenhet av områdets inlösen icke torde^ kunna uppstå

för jordägaren, även om området är beläget inom det angivna avståndet tran hans

boningshus, tomtplats eller trädgård. Kommissionen har därför ansett sig höra

avstå från att i lagtexten angiva exempel på fall, i vilka avsevärd olägenhet

genom områdets inlösen skall anses uppkomma.. Givet är emellertid, att det till

inlösen ifrågasatta områdets närbelägennet till jordägarens boningshus, tomtplats

eller trädgård bland andra utgör en omständighet, till vilken hänsyn bör tagas

vid bedömande av, huruvida områdets friköpande skulle medföra avsevärd olägenhet.

Då det i åtskilliga fall kan tänkas, att den olägenhet, som är förenad med

inlösandet av upplåtet område, kan undvikas genom att viss del av området

undantages från inlösen, har kommissionen föreslagit, att i sadana fall lösningsrätt

må äga rum till den övriga delen av området, fejälvfallet är dock, att det

för att lösningsrätt skall föreligga, erfordras, att den nyttjanderättshavaren tillhöriga

byggnaden är belägen å det område, som skall lösas. Uppenbart ar ock,

att vid bedömande- av huruvida utövande av lösningsrätt medför olägenhet för

jordägaren, hänsyn icke får tagas till anordning, som vidtagits i syfte att förhindra

utövandet av lösningsrätt. Ett påpekande härav har ansetts böra inflyta

i lagtexten. .... , ... .

Vill jordägaren åberopa olägenhet, som ovan nämnts, till bestridande av

nyttjanderättshavarens lösningsanspråk skall detta ske vid den förrättning, da

lösningsanspråket prövas. Härom stadgas i 12 § andra stycket. Har jordägaren

gjort sådant bestridande och kommer på grund därav lösningsrätt ej att äga rum,

föreligo-er, därest nyttjanderättshavaren det påfordrar, plikt för jordägaren att

vid nyttj anderättens upphörande lösa nyttjanderättshavarens byggnader ävensom

att gottgöra honom värdet av förbättring, som han nedlagt å marken. Härom

skiljes närmare i 17 §.

s. 25 Kontrollera mot PDF

TI Andra lagutskottet» utlåtande Nr 38. ;,«S

25

^ 4 §.

Såsom i den allmänna motiveringen närmare omförmälts, har kommissionen

ansett, att bestämmelse i nyttjanderättsavtal därom att byggnader, som av nyttjanderättshavaren

uppförts å det upplåtna området, skola mot eller utan lösen

tillfalla jordägaren, icke får utgöra hinder för utövande av lösningsrätt. Stadgande

härom återfinnes i denna §.

Bestämmelse i nyttjanderättsavtal därom att nyttjanderättshavarens byggnader

skola tillfalla jordägaren antingen utan lösen eller ock mot lösen, som understiger

dessas fulla värde, torde i allmänhet hava tillkommit i anledning därav,

att nyttjanderättshavaren fått av jordägaren åtnjuta viss motsvarande förmån}

i det att exempelvis arrendebeloppet bestämts lägre än eljest skulle hava skett

eller nyttjanderättshavaren utan ersättning av jordägaren mottagit virke eller

annat material till byggnaderna. På grund härav måste det anses skäligt, att

nyttjanderättshavaren, när han i ty fall vill utöva lösningsrätt, har att till jordägaren

utgiva, förutom lösen för marken, skälig gottgörelse för avståendet av den

förmån enligt avtalet sålunda tillkommer jordägaren.

5 §

motsvarar 4 § i 1920 års lag.

6 §•

Enligt 1920 års lag åligger det nyttjanderättshavare, som vill utöva honom

tillkommande lösningsrätt, vid äventyr av lösningsrättens förlust att dels inom

viss längre tid före nyttjanderättsavtalets upphörande, på sätt som om uppsägning

av arrendeavtal är stadgat, giva jordägaren tillkänna sin avsikt att lösa det

upplåtna området, dels ock sist å dagen för områdets avträdande påkalla förrättning

för lösningsanspråkets realiserande. Då det kommit till kommissionens

kännedom, att i ett flertal fall nyttjanderättshavare på grund av försummelse att

iakttaga dessa fatalietider gått förlustiga sm lösningsrätt, har kommissionen ansett

önskvärt, att lagen i detta avseende så mycket som möjligt förenklas och dess

bestämmelser om fatalietid så anordnas, att iakttagandet därav icke kommer att

vålla nyttjanderättshavarna några större svårigheter. Kommissionen har sålunda

funnit, att bestämmelsen om skyldighet för nyttjanderättshavaren att inom viss

tid och på visst sätt giva jordägaren tillkänna sin avsikt att lösa utan större

olägenhet torde kunna utgå ur lagen. Jordägarens befogade anspråk att inom

viss tid före nyttjanderättsavtalets upphörande få avgjort, huruvida nyttjanderättshavaren

kommer att begagna sig av sin lösningsrätt, torde bliva tillräckligt

tillgodosett, därest i lagen stadgas plikt för nyttjanderättshavaren att inom viss

tidj efter det han blivit av jordägaren därom tillspord, vid äventyr av lösningsrättens

förlust söka förrättning.

O

7 §

överensstämmer i princip med 10 § i 1920 års lag. I §:ens första stycke har,

med anledning av att enligt förslaget lösningsrätt medgivits jämväl beträffande

jord i städer och stadsliknande samhällen, införts bestämmelse därom, att vad i

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 saml. 2 avd. 30 käft. (Nr 36.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

lagen stadgas om lantmätare, skall, då fråga är om sådan jord, gälla om mätningsman,

som är anställd i stadens eller samhällets tjänst.

8 §•

Denna § motsvarar 11 § i 1920 års lag. Skiljaktigheterna hava föranletts

därav, att enligt förslaget lösningsrätt må äga rum jämväl i fråga om stadsjord.

9 §

ävensom följande §§ innehålla bestämmelser om vad som skall iakttagas vid förrättning

för realiserande av lösningsanspråk.

Såsom i det föregående framhållits, må lösningsrätt ej äga rum, därest

den upplåtna nyttj an der ätten förverkats. Då avgörandet härav, vilket ankommer

på domstol, bör vara trätfat, innan förrättringsmännen företaga de åtgärder, som

för områdets lösande och avskiljande äro erforderliga, har kommissionen ansett

nödigt stadga skyldighet för jordägaren att, därest han vill åberopa sådant förhållande,

vid första sammanträdet under förrättningen antingen visa laga kraftägande

utslag, att nyttj anderätten förverkats, eller ock styrka, att talan därom

är anhängig.

Det torde ligga i sakens natur, att det står rättsägarna fritt att överenskomma

om jämkning av gränserna för det område, som skall lösas. Kan överenskommelse

om jämkning ej träffas, böra förrättningsmännen tillse, att gränserna

för området varda sålunda bestämda, att hinder för meddelande av fastställelse

å avsöndringen eller avstyckningen ej möter, samt förordna om sådan

jämkning av områdets gränser, som därav kan föranledas. Bestämmelse härom

nar införts i förevarande §.

Såsom redan vid 1 § anförts, har kommissionen vid angivandet av, vilka markförbättringar,

som skola tillgodoräknas nyttjanderättshavaren, i förslaget upptagit

samma formulering, som finnes i 100 § expropriationslagen. Det synes nämligen

vara det riktigaste, att ifrågavarande lag och expropriationslagen i förevarande

avseende innehålla analoga bestämmelser. 1920 års lag och expropriationslagen

förete härutinnan den skiljaktigheten, att 1920 ars lag i motsats till expropriationslagen

begränsar den nyttj anderättshavaren tillkommande ersättningen för

markförbättringar till den för arbetets utförande nödiga kostnad. Beträffande

anledningen till den sålunda gjorda begränsningen anförde departementschefen

vid framläggandet av propositionen till 1918 års lag, som härutinnan överensstämde

med 1920 års lag, att brukaren vid arbetenas utförande icke hade haft någon

som helst utsikt att ens få sina egna kostnader ersatta av jordägaren, att jordägaren

icke begärt förbättringarna, och att förbättringarna ej sällan vore för

sitt fulla värde beroende av att området fortfarande för bleve självständigt bebyggt

och brukat, under det att deras betydelse minskades, därest området sammanlades

till gemensamt bruk med buvudfastigheten.

Kommissionen kan icke anse de sålunda anförda skälen vara avgörande.

En genom nedlagt arbete åstadkommen jordvärdeökning bör rätteligen tillkomma

den, som tillskapat densamma. Har ett jordområde- till följd av sin naturliga

beskaffenhet varit särskilt lätt att förbättra och har i anledning därav den av nyttjanderättshavaren

därå nedlagda kostnaden varit ringa, kommer jämväl med den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36. • 27

av kommissionen föreslagna formuleringen hänsyn att tagas härtill. Ty ett områdes

beskaffenhet att vara mer eller mindre lättodlat inverkar uppenbarligen

jämväl på dess värde i oodlat skick; och hava två oodlade områden bragts i

i samma kultur, blir värdet av den skedda förbättringen minst beträffande det

av områdena, som varit lättast att odla och vars odlande alltså dragit den minsta

kostnaden. Därest vid bestämmandet av värdet av markförbättringar behörig

hänsyn tages till dessa förhållanden, torde nyttjanderättshavaren icke på något

obehörigt sätt bliva gynnad på jordägarens bekostnad. Härtill kommer, att icke

så sällan svårighet torde möta att på ett tillfredsställande sätt beräkna den för

arbetets utförande nödiga kostnad.

Att, såsom br Lindhagen i sin motion yrkat, i lagen fastslå, att hälften

av den värdestegring, som den upplåtna marken undergått under de senaste 10

åren, skall tillgodoräknas nyttjanderättshavaren, kan kommissionen icke anse vara

överensstämmande med rättvisa och billighet.

I övrigt överensstämmer 9 § i huvudsak med 12 § i 1920 års lag.

10 §.

är lika med 13 § i 1920 års lag.

11 §•

Motsvarar 19 § i 1920 års lag, utom därutinnan, att i §:en intagits en

bestämmelse därom, att i samband med besvärshänvisning nyttjanderättshavaren

skall erhålla. erinran om sin skyldighet att inom viss tid hos överexekutor nedsätta

löseskillingen ävensom om det äventyr underlåtenhet härutinnan medför.

12 §.

Första stycket motsvarar 15 § 1 stycket i 1920 års lag.

Förrättningsmännen hava jämte annat att avgöra befogenheten av jordägarens

Eåstående, att inlösen av upplåtet område skulle medföra avsevärd olägenhet för

uvudfastigheten eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet. På

grund härav har ansetts lämpligt stadga, att hänsyn icke skall tagas till dylikt

påstående, som framställes senare än vid förrättningen.

13 §.

Denna § motsvarar 16 § i 1920 års lag. Kommissionen har ansett billigheten

kräva, att en nyttjanderättshavare skall kunna medgivas anstånd med nedsättandet

av löseskillingen, när särskilda skäl tala därför.

Paragrafen har därjämte, på grund av att lösningsrätt medgivits jämväl

beträffande mark i städer och därmed likställda samhällen, undergått en mindre

omarbetning.

14 §.

Denna § motsvarar 17 § i 1920 års lag. De ändringar, som vidtagits, äro

i huvudsak betingade därav, att lösningsrätt kan ifrågakomma även beträffande

tomter och annan mark i städer och därmed likställda samhällen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36. Kj

15 och 16 §§

motsvara 18 och 19 §§ i 1920 års lag.

17 §•

Såsom härovan under’ 3 § redan omförmälts, inträder, därest jordägaren,

under förmenande att upplåtet områdes inlösen skulle medföra avsevärd olägenhet

för huvudfastigheten eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet,

bestrider nyttjanderättshavarens lösningsanspråk och inlösen av området på grund

därav ej kommer till stånd, plikt för jordägaren att vid nyttjanderättens upphörande

lösa nyttjanderättshavarens byggnader ävensom att gottgöra honom värdet

av förbättring, som han nedlagt å marken. Härom meddelas närmare bestämmelser

i denna §. Uppenbart är, att, därest avtalet innehåller bestämmelser om att

nyttjanderättshavarens byggnader skola tillfalla jordägaren antingen utan lösen

eller ock mot lösen, som understiger deras fulla värde, sådan bestämmelse skall

lända till efterrättelse och jordägaren sålunda icke kunna förpliktas för byggnaderna

ntgiva högre värde än i avtalet förutsatts.

Bestämmelserna i §:en angående verkställande av uppskattning av vad i

löseskilling för byggnaderna och ersättning för markförbättring skall utgå överensstämma

med 8 § i 1920 års lag.

18 §.

överensstämmer i huvudsak med 20 § i 1920 års lag. Den vidtagna ändringen

har betingats därav, att framställning om lösningsrätt enligt förslaget kan göras

jämväl under löpande arrendeperiod.

19 §.

Kommissionen har ansett, att det icke må lämnas parterna fritt att genom

avtal inskränka den nyttjanderättshavaren enligt denna lag tillförsäkrade förmånen

att lösa åt honom upplåtet område. Bestämmelse härom har influtit i denna §.

20 §.

I likhet med vad som stadgas i 21 § i 1920 års lag, har kommissionen

ansett, att lösningsrätt icke bör äga rum i fråga om område, som tillhör kronan.

Då nyttj anderättshavare, som innehar tomt med tomträtt, maste^ anse3 hava tillräcklig

trygghet i besittningen av tomten, bör lösningsrätt ej tillerkännas dylik

nyttjanderättshavare.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

29

Tabell 1. Antal lägenheter med egna hus å fri grund inom rikets lantkommuner.

Län

Lägenheter med mark

nu upplåten på

Lägen-

heter

om

vilka ej

är känt

huru de

äro upp- låtna

Summa

1—5

år

6—10

år

11—15

år

16—20

år

21—30

år

31—40

år

41 år

och

där- över

inne-

hava-

rens

livstid

obe-

stämd

tid

Stockholms ....

62

17

7

8

29

12

297

142

120

178

872

Uppsala......

86

2

5

3

3

0

167

172

245

99

782

Södermanlands . . .

22

7

2

16

6

21

312

181

169

34

770

Östergötlands . . .

28

13

2

19

21

36

616

502

524

514

2,275

Jönköpings ....

16

8

1

52

10

16

354

357

290

256

1,360

Kronobergs ....

15

17

5

40

37

39

628

237

307

142

1,467

Kalmar......

48

20

2

22

19

24

671

266

1,189

180

2,441

Gottlands.....

9

5

2

4

11

6

128

25

400

28

618

Blekinge.....

32

49

7

38

72

54

2,082

84

762

950

4,130

Kristianstads . . .

26

161

53

90

62

34

636

357

896

431

2,746

Malmöhus.....

91

191

131

122

82

56

509

149

314

162

1,807

Hallands.....

74

62

15

24

42

17

405

295

630

32

1,596

Göteborgs och Bohus

113

103

14

41

73

71

640

848

1,596

369

3,868

Älvsborgs .....

83

33

5

114

54

42

511

376

883

190

2,291

Skaraborgs ....

99

51

11

36

38

15

293

468

1,215

82

2,308

Värmlands ....

50

7

3

16

15

19

258

117

615

208

1,308

Örebro ......

27

0

0

1

34

3

102

116

261

81

625

Västmanlands . . .

5

1

0

3

6

6

183

168

311

53

736

Kopparbergs ....

1

5

3

2

2

9

28

21

321

18

410

Gävleborgs ....

16

36

2

20

43

9

73

200

1,257

384

2,040

Västernorrlands . .

X1

4

7

1

4

7

176

160

321

33

714

Jämtlands.....

2

3

5

4

6

0

17

123

221

43

424

Västerbottens . . .

10

1

0

0

7

0

24

82

321

22

467

Norrbottens ....

0

4

0

1 |

1

8

58

95

554

147

868

Hela riket

916

800 |

282 |

677 |

677 |

504 |

9,168 |

5,541

13,722

4,636

36,923

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Tabell 2. Lägenheter med mark nu upplåten på 1—5 år.

Län (lantkom.)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

27

_

1

17

17

62

Uppsala ......

2

1

—

1

52

30

86

Södermanlands . . .

2

1

—

—

10

9

22

Östergötlands ....

5

—

4

—

18

1

28

Jönköpings.....

2

—

—

—

14

—

16

Kronobergs.....

—

—

1

1

11

2

15

Kalmar......

—

—

—

—

37

ii

48

Gottlands.....

1

—

—

—

8

—

9

Blekinge ......

7

2

3

4

9

7

32

Kristianstads . . . •

—

1

—

2

23

—

26

Malmöhus.....

7

3

—

—

76

5

91

Hallands......

1

1

1

1

59

11

74

Göteborgs och Bohus

6

3

6

9

56

33

113

Alvsborgs .....

9

5

4

5

42

18

83

Skaraborgs.....

11

4

1

7

53

23

99

Värmlands.....

7

1

3

5

22

12

50

Örebro .......

2

—

2

2

15

6

27

Västmanlands . . .

• -

—

—

—

4

1

5

Kopparbergs ....

1

—

—

—

—

—

1

Gävleborgs .....

2

1

4

1

6

2

16

Västernorrlands . . .

—

—

—

—

—

1

1

Jämtlands.....

—

—

—

—

—

2

2

Västerbottens ....

—

—

—

—

—

10

10

Norrbottens ....

—

-

—

—

—

—

0

Summa

92

23

29

39

532

201

916

Tabell 3. Lägenheter med mark nu upplåten på 6—10 år.

Län (lantkom.)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

10

1

_

_

6

_

17

Uppsala......

1

—

—

—

1

—

2

Södermanlands . . .

—

—

—

1

—

6

7

Östergötlands ....

1

1

1

1

9

—

13

Jönköpings .....

2

—

—

1

5

—

8

Kronobergs.....

3

1

—

—

12

i

17

Kalmar......

—

—

—

1

19

—

20

Gottlands.....

—

—

—

—

1

4

5

Blekinge ......

11

10

—

1

23

4

49

Kristianstads ....

22

12

4

6

115

2

161

Malmöhus.....

9

8

11

12

145

6

191

Hallands......

2

1

—

2

53

4

62

Göteborgs och Bohus

16

27

5

5

34

16

103

Alvsborgs .....

5

3

2

3

17

3

33

Skaraborgs.....

2

6

—

4

38

1

51

Värmlands.....

1

3

1

2

—

—

7

Örebro.......

—

—

—

—

—

—

0

Västmanlands . . .

—

1

—

—

—

—

1

Kopparbergs ....

—

1

—

3

1

—

5

Gävleborgs.....

3

10

2

2

19

—

36

Västernorrlands . . .

2

—

—

—

2

--

4

Jämtlands.....

—

—

2

—

1

—

3

Västerbottens ....

—

1

—

—

—

—

1

Norrbottens ....

2

2

—

—

—

—

4

Summa

92

88

28

44

501

47

800

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Tabell 4. Lägenheter med mark nu upplåten på 11—16 år.

1

Län (lantkom.)

Ur jord- ägarens

innehav

1—6 &r

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 är

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 är

Ur jord- ägärens

innehav

16—20 år

]Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

3

2

1

1

7

Uppsala......

—

—

5

6

Södermanlands....

1

—

_

__

1

2

Östergötlands ....

—

—

_

_

2

_

2

Jönköpings .....

—

—

—

_

1

__

1

Kronobergs.....

—

2

_

_

3

_

5

Kalmar......

—

_

_

2

2

Gottlands.....

—

_

_

_

2

2

Blekinge......

1

—

—

_

6

_

7

Kristianstads ....

7

10

5

2

25

4

53

Malmöhus.....

8

25

26

72

131

Hallands......

—

1

1

1

12

15

Göteborgs och Bohus

1

3

_

8

2

14

Älvsborgs .....

—

2

2

_

1

5

Skaraborgs.....

—

4

_

_

7

11

Värmlands.....

—

1

1

_

1

3

Örebro.......

_

_

o

Västmanlands....

—

—

_

_

_

o

Kopparbergs ....

1

1

1

_

_

_

3

Gävleborgs.....

—

—

_

_

2

2

Västernorrlands . . .

1

3

3

_

7

Jämtlands.....

—

_

1

3

1

5

Västerbottens ....

—

_

_

o

Norrbottens.....

—

—

—

—

—

0

Summa

28 |

62

41 |

6

162

9

282

Tabell 6. Lägenheter med mark nu upplåten på 16—20 år.

Län (lantkom.)

Ur jord- ägarens

innehav

1-5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Urjordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

2

2

4

8

Uppsala......

—

—

_

_

3

3

Södermanlands . . .

1

4

2

3

6

16

Östergötlands ....

2

1

2

3

3

8

19

Jönköpings.....

39

4

1

2

4

2

52

Kronobergs.....

1

1

1

2

7

28

40

Kalmar......

4

2

2

3

11

22

Gottlands.....

—

_

_

4

4

Blekinge......

6

9

6

4

12

1

38

Kristianstads ....

2

4

10

1

71

2

90

Malmöhus.....

2

59

6

5

40

10

122

Hallands......

—

1

2

5

16

24

Göteborgs och Bohus

1

3

4

6

22

5

41

Älvsborgs .....

6

12

8

4

22

62

114

Skaraborgs.....

. 1

4

3

5

22

1

36

Värmlands.....

—

3

2

2

9

16

Örebro.......

—

1

_

_

1

Västmanlands . . .

—

—

_

1

2

_

3

Kopparbergs ....

1

—

1

_

2

Gävleborgs.....

1

6

6

1

6

_

20

Västernorrlands . . .

—

1

—

_

_

1

Jämtlands.....

1

1

_

1

.

1

4

Västerbottens ....

—

_

_

o

Norrbottens.....

—

—

1

—

—

—

1

Summa

70

118

67

62

258

127

677

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande ''Nr 36.

Tabell 6. Lägenheter med mark nu upplåten på 21—30 år.

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jordäga-

Län (lantkom.)

ägarens

ägarens

ägarens

ägarens

rens inne-

Obekant

Sömma

innehav

innehav

innehav

innehav

hav 21 år

1—5 år

6—10 år

11—15 år

16—20 år

o. däröver

Stockholms.....

3

7

5

3

8

3

29

Q

Uppsala......

—

—

1

0

Södermanlands . . .

1

1

14

8

21

10

Östergötlands ....

—

1

4

2

Jönköpings .....

—

27

16

6

35

40

49

28

38

17

22

9

29

3

37

Kronobergs.....

Kalmar......

Gottlands.....

Blekinge......

Kristianstads ....

Malmöhns.....

Hallands......

Göteborgs och Bohns

Älvsborgs .....

Skaraborgs.....

Värmlands.....

Örebro.......

Västmanlands . . .

1

1

1

9

3

6

2

7

6

3

2

1

2

1

1

7

7

6

1

4

8

5

3

1

0

2

12

7

9

5

9

10

4

1

1

1

6

4

12

‘3

11

11

3

1

3

1

3

1

3

4

2

1

1

19

11

72

62

82

42

73

54

38

15

34

6

2

43

Kopparbergs ....

—

—

1

A

l

Gävleborgs.....

5

23

0

4

Västernorrlands . . .

—

2

—

c

Jämtlands.....

i

1

—

1

7

Västerbottens ....

i

—

—

1

Norrbottens ....

—

—

—

Summa

58

81

78

71

368

26

677

Tabell 7. Lägenheter med mark nu upplåten på 31—40 år.

Lan (lantkom.)

Ur jordägarens

innehav

1—5 år

Ur jordägarens

innehav

6—10 ar

Ur jordägarens

innehav

11—15 år

Ur jordägarens

innehav

16—20 år

Ur jordägarens

innehav

21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms .

Uppsala . .

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings .

Kronobergs .

Kalmar . .

Gottlands

Blekinge . .

Kristianstads

Malmöhns .

Hallands . .

Göteborgs och

Älvsborgs .

Skaraborgs .

Värmlands .

Örebro . . .

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs .

Västernorrlands

Jämtlands .

V ästerbottens

Norrbottens

Bohns

Summa

18

3

1

8

5

6

1

4

4

1

2

43

2

4

3

3.

1

2

1

14

1

2

3.

1

3

50

6

1

8

4

10

4

7

3

10

5

1

1

1

1

1

67

10

15

20

7

27

12

2

28

24

28

11

44

26

10

13

3

4

1

6

7

298

4

2

3

1

3

11

2

1

28

12

0

21

36

16

39

24

6

54

34

56

17

71

42

15

19

3

6

9

9

7

0

0

8

504

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande. Nr 36.

Tabell 8. Lägenheter med mark nu upplåten på 41 år och däröver.

Län (lantkom.)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehuv

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Sum ma

Stockholms.....

5

13

15

59

191

14

297

Uppsala......

4

7

16

12

115

13

167

Södermanlands . . .

8

20

14

20

240

10

312

Östergötlands ....

19

36

41

57

298

165

616

j Jönköpings .....

20

28

47

37

199

23

354

! Kronobergs.....

17

22

40

55

359

135

628

Kalmar......

34

46

68

64

416

43

671

Gottlands

2

2

5

5

113

1

128 |

Blekinge......

84

145

159

170

1,463

61

2,082

Kristianstads ....

12

33

44

51

480

16

636

Malmöhus.....

71

42

50

69

269

8

509

Hallands......

9

15

27

24

323

7

405

Göteborgs och Bohus

20

40

44

68

298

170

640

Älvsborgs .....

21

37

64

58

292

39

511

Skaraborgs.....

5

12

23

24

208

21

293

Värmlands.....

8

25

15

16

187

7

258

Örebro.......

—

2

5

6

81

8

102

Västmanlands....

6

14

28

18

113

4

183

Kopparbergs ....

—

1

4

3

20

28

Gävleborgs.....

—

2

3

4

58

6

73

Västernorrlands . . .

—

5

9

1

152

9

176

Jämtlands.....

2

—

_

2

2

11

17

Västerbottens ....

—

—

_

1

23

24

Norrbottens.....

6

12

—

9

30

1

58

Summa

853

559

721

833

5,930

772

9.168

Tabell 9. Lägenheter med mark nu upplåten på lägenhetsinnehavarens livstid.

Län (lantkom.)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

2

2

10

11

74

43

142

'' Uppsala......

5

5

4

7

83

68

172

| Södermanlands . . .

4

2

11

9

93

62

181

Östergötlands ....

5

11

21

31

286

148

502

Jönköpings .....

7

19

15

27

207

82

357

Kronobergs.....

6

13

12

19

128

59

237

j Kalmar......

i

9

18

24

174

40

266

j Gottlands.....

—

—

_

1

13

11

25

Blekinge......

—

2

3

7

40

32

84

j Kristianstads ....

5

15

13

12

246

66

357

Malmöhus.....

—

—

1

3

102

43

149

Hallands......

5

21

22

15

188

44

295

Göteborgs'' och Bohus

9

28

27

33

260

491

848

Älvsborgs . . . . ;

22

29

36

33

146

no

376

Skaraborgs.....

8

19

16

31

282

112

468

Värmlands.....

6

5

14

3

59

30

117

Örebro.......

2

3

7

5

34

65

116

Västmanlands . . .

1

7

3

9

81

67

168

Kopparbergs ....

—

—

2

3

14

2

21

Gävleborgs.....

—

1

—

3

106

90

200

Västernorrlands . . .

8

7

10

10

89

36

160

Jämtlands.....

3

4

6

16

74

20

123

Västerbottens ....

1

1

1

1

48

30

82

Norrbottens « . . .

5

8

11

16

44''

11

95

Summa J

105

211

263

329

2,871

1,762

5,541

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 30 käft. (Nr 33). - 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Tabell 10. Lägenheter med mark nu upplåten på obestämd tid.

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jordäga-

Län (lantkom.)

ägarens

innehav

ägarens

innehav

ägarens

innehav

ägarens

innehav

rens inne- hav 21 år

Obekant

Summa

1—5 år

6—10 år

11—15 år

16—20 år

o. däröver

Stockholms.....

3

6

5

5

48

53

120

Uppsala......

Södermanlands . . .

1

4

t

1

5

5

10

167

53

67

96

245

169

Östergötlands ....

Jönköpings .....

Kronobergs.....

6

8

10

18

5

9

38

8

10

10

34

13

16

23

49

234

133

161

688

258

116

94

362

524

290

307

1,189

1

8

9

8

217

157

400

Blekinge......

Kristianstads ....

6

6

15

20

3

19

15

5

27

17

4

227

520

180

468

318

122

762

896

314

12

22

23

26

347

200

630

1 Göteborgs och Bohus

1 Älvsborgs .....

Skaraborgs.....

40

29

22

25

75

54

27

72

71

71

47

44

100

37

75

49

899

441

815

274

411

251

229

151

1,596

883

1,215

615

11

5

13

16

107

109

261

Västmanlands . . .

1

4

3

9

157

137

311 *

Kopparbergs ....

[ Gävleborgs.....

1 Västernorrlands . . .

14

12

19

20

24

20

11

26

21

19

31

18

142

600

139

115

564

104

321

1,257

321

Jämtlands.....

19

17

16

45

87

37

221

Västerbottens ....

12

18

21

20

168

82

321

Norrbottens.....

32

48

31

38

250

155

554

Summa

311

522

519

6(;0

7,054

4,656

13,722

Tabell 11. Lägenheter om vilka ej är känt huru de äro upplåtna.

Län (lantkom.)

Stockholms

Uppsala .

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings .

Kronobergs

Kalmar . .

Gottlands

Blekinge . .

Kristianstads

Malmöhus .

Hallands . .

Göteborgs och

Älvsborgs .

Skaraborgs .

Yärmlands .

Örebro . . .

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs .

Västernorrlands

Jämtlands .

Västerbottens

Norrbottens .

Bohus

Summa

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jordäga-

1

ägarens

ägarens

ägarens

ägarens

rens inne-

Obekant

Summa 1

innehav

innehav

innehav

innehav

hav 21 år

1—5 år

6-10 år

11—15 år

16—20 år

o. däröver

178

178

1

_

2

53

43

99

_

_

—

34

34

8

9

9.

150

338

514

3

9

8

7

80

149

256

2

3

7

8

34

88

142

1

3

8

6

32

130

180

_

7

21

28

_

2

5

943

950

1

_

_

—

430

431

_

_

4

158

162

1

1

_

_

5

25

32

_

_

—

369

369

2

6

182

190

_

4

8

70

82

2

18

188

208

_

2

79

81

1

1

_

2

49

53

_

4

14

18

_

6

378

384

1

_

_

1

31

33

1

_

—

42

43

1

_

4

17

22

—

—

—

—

147

147

9

27

36

| 40

421

4,103

| 4,636

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

35

Tabell 12. Antal lägenheter med egna hus å ofri grund inom rikets

stad skoning mer.

1

Lägenheter med mark

nu upplåten j

ä

Lägen-

heter

om

Summa

Län

1—5

år

6—10

år

11—15

år

16-20

år

21-30

år

31-40

är

41 är

och

där- över

inne-

hava-

rens

livstid

obe-

stämd

tid

vilka ej

är kant

huru de

äro upp- låtna

Stockholms ....

4

15

3

2

73

i

5

11

114

j Uppsala......

3

14

'' —

—

—

—

1

—

23

—

41

Södermanlands . . .

39

2

i

i

7

1

28

10

5

—

94

Östergötlands . . .

42

5

—

8

47

1

42

25

6

6

182

Jönköpings ....

5

1

i

1

1

4

24

93

55

19

204

Kronobergs ....

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

2

Kalmar......

4

2

i

—

1

3

15

3

75

5

109

Gottlands.....

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

2

Blekinge .....

11

15

3

12

22

2

7

—

10

—

82

Kristianstads . . .

51

2

5

—

11

—

24

—

24

1

118

Malmöhus . . : . .

10

12

—

—

5

—

11

2

109

122

271

Hallands.....

27

7

2

11

14

1

1

1

31

12

107

Göteborgs och Bohus

3

132

—

—

11

—

39

—

245

175

605

Älvsborgs.....

7

1

—

2

1

—

71

4

54

16

156

Skaraborgs ....

1

—

—

—

—

—

91

2

33

4

131

Värmlands ....

1

2

—

—

—

—

—

—

21

—

24

Örebro......

2

3

—

—

—

—

7

—

3

—

15

Västmanlands . . .

6

47

4

17

10

1

4)

15

226

62

429

Kopparbergs ....

—

2

—

—

1

—

3

—

2

—

8

Gävleborgs ....

182

14

1

12

47

3

19

—

681

—

959

Västernorrlauds . .

70

—

—

1

—

—

18

6

165

3

263

Jämtlands län . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Västerbottens . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Norrbottens ....

—

—

—

—

5

—

4

6

9

4

28

Hel riket

468

276

18

65

186

18

519

168

1,786

440

3,944

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Tabell 18. Lägenheter med mark nu upplåten på 1—6 år.

Län (städer)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 är

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

1

1

1

_

1

_

4

Uppsala......

—

—

—

—

3

—

3

Södermanlands . . .

1

38

—

—

—

—

39

Östergötlands ....

_

—

1

1

40

—

42

Jönköpings .....

—

1

—

—

—

4

5

Kronobergs.....

—

—

—

—

—

—

—

Kalmar......

1

—

—

3

—

—

4

Gottlands.....

—

—

—

—

—

—

—

Blekinge......

—

—

—

—

10

i

11

Kristianstads ....

5

—

—

—

46

—

51

Malmöhus.....

7

1

—

—

2

—

10

Hallands......

8

—

—

—

19

—

27

Göteborgs och Bohns

3

—

—

—

—

3

Älvsborgs .....

—

—

—

—

7

—

7

Skaraborgs.....

—

—

—

—

1

—

1

Värmlands.....

—

1

—

—

—

—

1

Örebro .......

2

—

—

—

—

—

2

Västmanlands ....

4

—

1

—

1

—

6

Kopparbergs ....

—

—

-''

—

—

—

—

Gävleborg.....

1

—

—

—

—

181

182

Västernorrlands . . .

—

* 5

6

22

36

1

70

Jämtlands.....

—

—

—

—

—

- .

—

Västerbottens ....

—

—

—

—

—

—

—

Norrbottens.....

—

—

—

—

—

—

—

Summa

38

47

9

26

166

187

468

Tabell 14. Lägenheter med mark nu upplåten på 6—10 år.

Län (städer)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Samma 1

Stockholms.....

4

2

1

8

_

_

15

Uppsala......

—

—

—

—

14

—

14

Södermanlands . . .

1

1

—

—

—

—

2

Östergötlands ....

—

1

—

—

4

—

5

Jönköpings .....

1

—

—

—

—

1

Kronobergs .....

—

—

—

—

—

—

—

Kalmar......

—

2

—

—

—

2

Gottlands i . . . .

—

—

_

—

—

—

—

Blekinge......

1

5

—

1

8

—

15

Kristianstads ....

—

2

—

—

—

—

2

Malmöhus.....

1

11

—

—

—

—

12

Hallands......

1

—

1

—

1 •

4

7

Göteborgs och Bohns

—

—

_

122

10

—

132

Älvsborgs . .

—

—

—

—

1

—

1

Skaraborgs.....

—

—

—

—

—

—

Värmlands.....

—

1

—

1

—

l

Örebro.......

1

1

—

—

1

—

Västmanlands . . .

43

4

—

—

—

—

47

Kopparbergs ....

—

1

1

—

—

—

2

Gävleborgs.....

8

6

—

—

—

* -

14

Västprnorrlands . . .

—

—

—

—

—

—

—

Jämtlands.....

—

—

—

—

—

—

—

Västerbottens ....

—

—

—

—

—

—

—

Norrbottens ....

—

—

—

—

—

—

—

Samma

61

37

3

181

40

4

276 .

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Tabell 15. Lägenheter med mark nu upplåten på 11—15 år.

Län (städer)

--

Ur jord- ägarons

innohav

1—5 år

! Ur jord-

[ ägarens

innehav

j 6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

1 Stokholms.....

Uppsala......

—

—

_

_

i Södermanlands . . .

1

—

_

l

Östergötlands ....

—

—

_

_

Jönköpings .....

—

—

_

_

1

1

Kronobergs.....

—

—

_

_

Kalmar......

1

__

_

1

Gottlauds . . .

_

. _

_

| Blekinge......

1

_

1

_

1

3

Kristianstads . . .

—

4

_

1

5

Malmöhus.....

_

Hallands......

1

_

1

2

Göteborgs och Bohus

—

_

_

_

Älvsborgs .....

—

—

_

_

| Skaraborgs .....

—

—

_

_

Värmlands.....

_

_

_

Örebro.....

_

_

_

Västmanlands . .

2

1

_

1

4

Kopparbergs ....

—

—

_

_

Gävleborgs.....

—

—

'' 1

_

1

Västernorrlands . . .

—

_

Jämtlands.....

_

_

Västerbottens ....

_

_

Norrbottens ....

_

—

—

—

—

—

—

Samma

«

5

2

—

3

2

18

Tabell 16. Lägenheter med mark nu upplåten på 16—20 år.

Län (städer)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

Uppsala......

—

_

_

Södermanlands . . .

1

_

_

l

Östergötlands ....

—

_

_

8

8

Jönköpings,.....

—

_

_

_

1

1

Kronobergs.....

—

_

_

_

Kalmar......

—

_

_

— r

Gottlands.....

_

_

*

Blekinge......

2

2

5

1 *

2

12

Kristianstads ....

_

Malmöhus . .

_

_

i

Hallands......

—

_

_

ii i

ii

Göteborgs och Bohus

—

—

_

Älvsborgs .....

—

_

_

i

1

2

Skaraborgs.....

—

_

_

Värmlands.....

_

_

Örebro......

—

_

_

Västmanlands....

11

5

1

17

Kopparbergs ....

—

Gävleborgs.....

—

_

8

4

12

Västernorrlands . .

—

_

1

1

Jämtlands.....

_

Västerbottens ....

_

Norrbottens.....

—

—

—

—

-•

—

Summa

14

7

14

17

13

—

65

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Tabell 17. Lägenheter med mark nu upplåten på 21—30 &r.

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jord-

Ur jordäga-l

1

Län (städer)

ägarens

ägarens

ägarens

ägarens

rens inne- |

Obekant

Summa

innehav

innehav

innehav

innehav

hav 21 år

1—5 år

6-10 åt

11—15 år

16—20 år

o. däröver

Stockholms.....

_

_

1

—

2

—

3

Uppsala......

—

—

~“

1

1

7

Södermanlands . . .

1

—

4

47

1

Östergötlands ....

2

45

—

Jönköpings ......

—

—

Kronobergs .'' . . . .

—

—

1

Kalmar......

1

—

Gottlands.....

Blekinge......

1

9

5

1

3

4

_

22

Kristianstads ....

1

—

4

Malmöhus.....

—

2

—

O

1

14

11

1

Hallands......

10

1

1

1

Göteborgs och Bohus

9

2

—

—

Älvsborgs.....

—

—

Skaraborgs.....

—

—

—

Värmlands.....

—

—

—

Örebro.......

—

—

—

—

10

Västmanlands . . .

5

2

2

—

1

Kopparbergs ....

Gävleborgs.....

1

7

13

7

15

5

—

47

Västernorrlands . . .

—

—

—

Jämtlands.....

—

—

—

—

Västerbottens ....

—

—

—

—

Norrbottens ....

—

1

1

3

38

75

*22

27

22

2

186

Tabell 18. Lägenheter med mark nu upplåten på 31—40 år.

Län (städer)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11-15 år

Ur jord- ägarens |

innehav

16-20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

_

i

1

—

—

2

Uppsala......

—

—

—

1

Södermanlands . . .

—

—

—

Östergötlands ....

—

—

—

Q

4

Jönköpings.....

1

Kronobergs.....

—

3

Kalmar......

1

—

1

Gottlands.....

—

—

—

—

Blekinge......

—

1

—

Kristianstads ....

—

—

—

Malinöhns.....

—

—

—

—

—"

Hallands......

—

—

—

—

1

Göteborgs och Bohus

—

—

—

—

Älvsborgs.....

—

—

—

Skaraborgs.....

—

—

—

Värmlands.....

—

—

—

Örebro.......

—

—

—

—

i

Västmanlands . . .

—

—

1

—

Kopparbergs ....

—

—

—

1

3

Gävleborgs.....

2

—

Västernorrlands . . .

—

—

—

Jämtlands.....

—

—

—

—

Västerbottens ....

—

—

—

—

Norrbottens ....

—

—

—

—

3

2

4

2

«

1

18

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lay utskottets utlåtande AV 36. 39

Tabell 11). Lägenheter med mark nu upplåten på 41 år åch däröver.

Län (städer)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 är

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

1

71

1

73

Uppsala......

1

—

—

—

—

1

Södermanlands . . .

2

1

5

4

16

_

28

Östergötlands ....

1

18

2

2

19

_

42

Jönköpings .....

1

—

3

2

9

9

24

Kronobergs.....

—

—

—

—

—

_

Kalmar......

—

3

1

7

4

_

15

Gottlands.....

—

—

_

_

• —

_

Blekinge......

—

1

2

—

4

_

7

Kristianstads ....

—

—

6

3

11

4

24

Malmöhus . .

—

1

—

3

7

11

Hallands......

1

—

_

_

_

1

Göteborgs och Bohus

9

30

—

—

_

_

39

Älvsborgs .....

2

48

15

1

5

_

71

Skaraborgs.....

—

—

7

14

70

_

91

Värmlands.....

—

—

—

_

_

Örebro . ......

—

—

1

1

5

_

7

Västmanlands . . .

14

9

14

1

3

_

41

Kopparbergs ....

—

—

2

—

1

_

3

Gävleborgs.....

5

5

2

1

6

_

19

Västernorrlands . . .

—

—

1

_

17

_

18

Jämtlands.....

—

_

_

_

Västerbottens ....

_

_

^ _

_

_

Norrbottens.....

—

—

-

2

2

—

4

36

116

61

42

250

14

519

Tabell 20. Lägenheter med mark nu upplåten på lägenheteinnehavarens livstid.

Län (städer)

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år

o. däröver

Obekant

Summa

Stockholms.....

1

1

Uppsala......

—

—

—

—

_

Södermanlands . . .

3

_

2

3

2

10

Östergötlands ....

—

—

2

22

1

25

Jönköpings .....

1

10

13

10

58

1

93

Kronobergs.....

—

—

—

—

Kalmar......

—

—

_

_

1

2

* 3

Gottlands.....

—

_

_

_

Blekinge......

—

—

_

_

_

Kristianstads ....

—

_

_

_

Malmöhus.....

—

_

_

_

2

2

Hallands . . .

--

_

_

1

1

Göteborgs och Bohus

—

_

_

_

Älvsborgs .....

—

—

_

_

4

_

4

Skaraborgs.....

—

—

■ 1

1

_

2

Värmlands.....

—

_

_

_

_

Örebro......

—

_

_

_

_

Västmanlands . . .

2

2

2

3

6

15

Kopparbergs ....

—

—

_

_

Gävleborgs.....

—

—

_

_

_

_

_

Västernorrlands . . .

—

_

_

_

1

5

6

Jämtlands.....

—

_

_

_

Västerbottens ....

—

_

_

_

Norrbottens ....

—

—

—

—

—

6

6

6

12

18

20

97

15

168

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande AV 36.

Tabell 21. Lägenheter med mark nu upplåten på obestämd tid.

Ur jord- ägarens

innehav

1—5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- Ur jord äga- ägarens | rens inne- innehav [hav 21 år o.

16—20 år | däröver

Obekant

Summa

1

4

5

_

_

—

8

15

23

_

1

_

4

—

5

_

_

_

3

3

6

_

3

3

3

35

11

55

_

_

_

2

—

2

2

5

7

6

27 •

28

75

_

1

_

1

—

2

''1

_

2

5

2

10

_

1

—

23

—

24

_

_

_

30

79

109

4

_

1

4

22

31

_

37

1

207

245

_

_

_

_

54

54

_

3

3

3

11

13

33

12

2

—

2

1

4

21

_

_

_

3

—

3

6

3

4

1

16

. 196

226

_

_

2

—

2

_

_

3

678

681

—

3

10

5

142

5

165

—

—

1

—

3

5

9

21

23

31

61

324

1326

1786

Län (städer)

Stockholms .

Uppsala . .

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings .

Kronobergs .

Kalmar . .

Gottlands

Blekinge . .

Kristianstads

Malmöhns .

Hallands . .

Göteborgs och

Älvsborgs .

Skaraborgs .

Värmlands .

Örebro . . .

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlan

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens .

s

iohns

Tabell 22. Lägenheter om vilka ej är känt huru de äro upplåtna.

Län (städer)

Ur jord- ägarens

innehav

1-5 år

Ur jord- ägarens

innehav

6—10 år,

Ur jord- ägarens

innehav

11—15 år

Ur jord- ägarens

innehav

16—20 år

Ur jordäga- rens inne- hav 21 år o.

däröver

Obekant

1

Summa

Stockholms.....

_

_

—

—

— ''

11

ii

Uppsala......

—

—

—

—

—

Södermanlands . . .

—

—

—

—

Östergötlands ....

—

—

—

—

—

6

6

19

Jönköpings.....

Kronojoergs.....

_

—

—

—

3

16

Kalnrår......

—

—

—

—

—

5

5

Gottlands.....

—

—

—

—

—

—

—

Blekinge ......

—

—

r -

—

—

—

—

Kristianstads ....

—

—

—

—

—

1

i

Malmöhns.....

—

—

—

—

—

122

122

Hallands......

—

—

—

—

—

12

12

Göteborgs och Bobus .

—

—

—

—

—

175

175

Ålvsborgs .....

—

1

—

1

10

4

16

Skaraborgs.....

—

—

—

—

—

4

4

Värmlands.....

—

—

—

—

—

—

Örebro.......

—

—

—

—

■ —

• —

—

Västmanlands . . .

—

—

—

—

—

62

62

Kopparbergs ....

—

—

—

—

—

—

—

Gävleborgs.....

—

—

—

—

Västernorrlands . . .

—

—

—

—

1

2

O

Jämtlands.....

—

—

—

—

—

—

—

Västerbottens ....

—

—

—

—

—

—

Norrbottens.....

—

—

—

—

—

4

4

—

1

—

1

14

424

440

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

41

Reservationer inom jordkommissionen:

A) av C. Lindhagen.

Sedan jag i två framställningar i september 1920 till dels regeringen och

dels jordkommissionen sökt översiktligt angiva behovet av en effektiv jordreform

till förmån för innehavare av lägenheter med egna hus å annans grund i stället

för den nuvarande enligt min uppfattning i det stora hela verkningslösa obstruktiva

och på stridiga grundsatser byggda lagstiftningen, så har jag i motionerna

nr 82 och 83 inom första kammaren närmare utvecklat detta ämne samt även till

regeringen framburit det i dessa motioner innefattade definitiva förslaget.

Uti motionen nr 82 gives först en historisk överblick (sid. 1—12) över det

förberedande arbetet i ärendet och den slutligen åstadkomna lagstiftningen i såväl

expropriationslagen som ensittarlagen. Därefter lämnas en jämförelse emellan

och kritik av dessa båda lagar med sina motsägande grundsatser och stora brister

de senare särskilt beträffande ensittarlagen (sid. 12-38). Slutligen har (sid. 38

—42) framställts. åtskilliga yrkanden om ändring och tillägg till de båda lagstiftningarna.

Uti motionen nr 83, som remitterats till statsutskottet, ha framlagts

yrkanden om den genom de båda lagarna inledda jordreformens finansiering.

Det hade varit önskligt, att denna framställning kunnat återgivas även här för

att den måtte komma till synes även i lagutskottets betänkande. Men då detta

bleve för vidlyftigt, nödgas jag hänvisa till motionens olika framställningar, över

vilka till lättnad för återfinnandet vidfogats motionen en innehållsförteckning

(sid. 43). Beträffande jordkommissionens utlåtande får jag därför med hänvisning

till motionens motiveringar nu ytterligare anföra allenast följande.

A. Beträffande lagen den 26 mars 1920.

1) Jordkommissionen har med bifall till motionen (motiv sid. 12—13) och

i överensstämmelse med expropriationslagens motsvarande stadganden förordat, att

icke blott del av en fastighet utan även självständiga fastigheter må kunna avlösas,

såsom ock egnahemssakkunnige föreslogo.

2) Jordkommissionen har med bifall till motionen (motiv sid. 13, 18) och i

Överensstämmelse med expropriationslagen förordat, att rätt att påkalla avlösning

skall äga rum, oavsett upplåtelsetidens längd. Den grundläggande hänsynen

är ju ock här, att en person och hans familj faktiskt på platsen skaffat sig ett

hem och för ändamalet tillåtits och själv kunnat därå uppföra egna byggnader.

Kommissionen har emellertid föreslagit, att, då avtal om nyttjanderätt icke visas

föreligga, skall för lösningsrätt marken i över fem år hava innehafts av annan

än jordägaren. Detta är igen en schablon, ett oklart och opåkallat undantag enligt

min mening, I denna punkt är jag således skiljaktig.

3) Jordkommissionen har med bifall till motionen (motiv sid. 19—20) och i

överensstämmelse med expropriationslagen förordat, att avlösningen må kunna äga

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 30 käft. (Nr 36.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

rum när som helst och ej behöva uppskjutas till besittningstidens slut. Därmed

är en av lagens kardinala brister avhjälpt.

4) Jordkommissionen har bibehållit villkoret om ett visst talförhållande

mellan markens och byggnadernas värde samt icke heller tillstyrkt motionärens

alternativa yrkande, att till byggnadernas värde även måtte läggas värdet av

nyttjanderättshavarens jordförbättringar. På de i motionen anförda skäl (sid. 18

— 19) hemställes, att detta talförhållande såsom godtyckligt och ej av några tvingande

förhållanden påkallat måtte utgå.

5) Jordkommissionen har föreslagit, att rätten för stärbhusdelägare att vid

livstidsupplåtelsers utgång lösa fastigheten skall utsträckas till utgången av all

upplåtelse som avses i lagen, men inskränker å andra sidan denna rätt till make,

bröstarvinge och adoptivbarn. Mot detta förslag har jag ej något att erinra dock

med någon tvekan, huruvida ej även syskon och syskons avkomling borde tul
kännas

lösningsrätt. . on ,

6) Jordkommissionen har med bifall till motionen (motiv sid. 2y 6\j) och

i överensstämmelse med expropriationslagen ej bibehållit gällande lags föreskrifter,

att nyttjanderättshavares rätt att få från markvärvet avdraga värdet av egna

jordförbättring ar begränsas till den för arbetets utförande nödiga kostnad. Däremot

har kommissionen ej biträtt motionärens förslag att, på sätt 1913 års andra

kammare ock beslöt, vid värdering av själva jorden, då den löses av nyttjanderättshavaren,

måtte bestämmas, att hälften av jordvärdestegringen under senaste

tio åren tillgodoräknas honom. Detta förslag vidhålles. . ....

7) Jordkommissionen har bibehållit gällande föreskrift, att lösningsrätt ej

må göras gällande, då nyttjanderätten till marken förverkats. I motionen (sid. 40

mom. 4; motiv sid. 27 o. f.) har ifrågasatts ett visst hänsynstagande även i detta

fall till nyttjanderättshavaren. Detta yrkande vidhålles.

8) Jordkommissionen har i frågan om lösningsrätts olägenheter för jordägaren

med bifall till motionen förordat borttagande helt och hållet av någon

jordägarens rätt att lösa nyttjanderättshavarens hus — en rätt som står i uppenbar

strid med lagens syfte att värna om nyttjanderättshavarens hem ^— samt

även av den godtyckligt konstruerade gränsen av ett visst minimiavstånd från

jordägarens hus, tomt och trädgård såsom villkor för rätt till lösen.

Däremot har kommissionen ej tillstyrkt motionens förslag (sid. 40 mom. 5;

motiv sid. 20 o. f.) om skyldighet för jordägaren att, därest lösen ej får äga

rum, i stället lösa byggnaderna eller ock upplåta annat lämpligt område. Detta

förslag vidhålles. .

Enligt motionen skulle »synnerlig» olägenhet för jordägaren medföra lösningsrättens

förlust. Kommissionen åter föreslår i stället »avsevärd» olägenhet, vilket

är något mindre och mera svävande pa samma gång. Motionens yrkande

vidhålles. „ .

Det gives nämligen åtskilliga sätt, på vilka en social lag, den ma innehålla

hur många formella anvisningar som daelst, dock i tillämpningen kan bliva

verkningslös. Formuleringen av vad som skall anses vara tillräcklig olägenhet

för jordägaren för att lösningsrätten skall upphävas erbjuder ett sådant äventyr.

Faran ligger i förrättningsmännens subjektiva omdöme om vad som är avsevärt

och benägenhet att lyssna till jordägarens invändningar. I synnerhet föreligger

en sådan fara, då såsom här den ledande förrättningsmannen skall vara en självskriven

person och icke en för tillfället uppletad kvalificerad bedömare.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 36.

43

Ännu värre ställer det sig, om, på sätt jordkommissionen år 1919 på förslag

av hr Wohlin i en hastig vändning beslöt, även ordet avsevärd borttages.

Lägges då därtill, såsom vid nämnda tillfälle jämväl föreslogs, hänvisningar till

sådana förhinder, som pläga i allmänhet från jordägares sida resas mot social

jordlagstiftning, måste lagens bristande effektivitet vara med visshet att motse.

Sålunda ingav exempelvis uttrycket »intrång eller olägenhet för skogsskötsel» farhågor,

såvitt jag förstår, för att lagen mångenstädes skall bliva alldeles otillämplig.

De flesta lägenheter lära väl befinna sig inom eller i närheten av någon

skog. För den, som sysslat åtskilligt med jordfrågorna, är det väl bekant, att

ifrågasatta utbrytningar av jordlägenheter i allmänhet plägat mötas med de invändningarna,

att sådana lägenheter äro oundgängliga för jordägaren, som har

eller kan få behov av att där bosätta en skogsarbetare, ävensom att dylik avsöndring

alltid är vansklig även ur den synpunkten, att på lägenheten kunde,

när jordägare ej längre hade någon kontroll över densamma, komma någon familj,

som på olovligt eller vårdslöst sätt för illa med den omgivande skogen. Den

av kommissionen år 1919 sålunda i anslutning till torpkommissionens förslag

föreslagna förändrade lydelsen av gällande lag lämnade just genom sin specifikation

och sättet för formuleringen fritt fält för förrättaingsmännen att under jordägarnes

påtryckning avvisa en myckenhet ansökningar. Därigenom skulle jordägaren

dessutom beredas förmånen att vid upplåtelsens slut tilltvinga sig byggnaderna

för en ringa betalning. Riksdagen beslöt år 1919 på förslag av lagutskottet

i anledning av väckt motion lyckligtvis att bibehålla gällande lags formulering i

denna del.

Expropriationslagen innehåller ingen bestämmelse om att expropriation ej

får äga rum med hänsyn till olägenhet, som därav kan förorsakas jordägaren.

Det må ock härvid ej förglömmas, att lagen uppenbarligen avser endast sådana

fall, då husens uppförande skett med jordägarens uttryckliga eller tysta samtycke

eller varit en förutsättning i övrigt för nyttjanderättens upplåtelse. Vid sådana

upplåtelser har jordägaren givetvis tagit hänsyn till utväljandet av en sådan plats,

som ej vållar honom någon olägenhet. Upplåtelser från en jordägares sida, som

vålla honom olägenheter, äro högst osannolika.

I övrigt hänvisas i denna punkt till motionens motivering (sid. 20—27).

9) Jordkommissionen har med bifall till motionen ifrågasatt (motiv sid. 27

—28) bestämmelser, som skola till nyttjanderättshavarens förmån reglera även

sådana fall, då byggnaderna enligt avtal skola vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren,

för vilket fäll enligt nu gällande lag lösningsrätt icke äger rum. Den

formulering, som av kommissionen i sådant avseende föreslagits, tar dock icke

hänsyn till att avtal om att hus skola vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren

utan lösen mer eller mindre kan vara och sannolikt i de flesta fäll är ett

ockeravtal. Motionen vidhålles därför i den delen.

10) Jordkommissionen har ej tillstyrkt yrkandet i motionen (sid. 39 punkt

3) 2; motiv sid. 31): »Finnes på lägenhet hus, som tidigare tillhört lägenhetshavare,

som övergått till jordägaren för lämnad hjälp, såsom till reparationsvirke

eller dylikt, eller föreligga eljest omständigheter, som jämlikt denna lags grunder

skäligen påkalla dess tillämplighet, oaktat lägenhetshavaren formellt ej är ägare

till byggnaderna, må lösningsrätt till området jämte byggnader enligt denna lag

ävenledes äga rum.» Liksom man i denna lagstiftning, som närmast avser bostadslägenheter,

ansett sig skäligen kunna medtaga även en del jordbrukslägen
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

heter, synes mig än mer ej böra från lösningsrätt undantagas sådana bostadslägenheter,

varom i ovannämnda formulering sägs. Detta är i full överensstämmelse

med lagens grund och ett synnerligen tillåtligt lagande efter lägligheten. Annars

kommer lagen även i dessa, låt vara sannolikt fåtaliga, fall att verka som eu

schablon och en orättvisa.

11) Jordkommissionen har tagit hänsyn till yrkandet i motionen (sid. 41

punkt 7; motiv sid. 31—32), att lagen skall äga tillämpning även å område, som

ingår i tomtindelning samt i fråga om mark i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser. Redan nu har, utan att

den så kallade lagstiftaren reflekterat därå, ensittarlagen vunnit tillämpning å

område med sammanträngd befolkning, så snart blott ej nämnda administrativa

förfoganden där vunnit tillämpning. Ensittarlagen äger därför tillämpning exempelvis

på Mölle och Arilds fisklägen i Skåne, men kan i alla fall ej därstädes

få någon verkan, därför att upplåtelserna där ske i regel på tio år i sänder. Det

finnes ingen mening att utesluta denna tillämpning, om administrativ tomtindelning

tillkommer. Saken är densamma och behovet så mycket större, som expropriationslagen

visat sig fullständigt ineffektiv. Egna hus på annans grund förekomma

i regeln endast i smärre samhällen och trädgårdsstäder. En mängd stationssamhällen,

exempelvis de vars förhållande gåvo första upphovet till ifrågavarande

lagstiftning, skulle på detta sätt bliva berövade dess fördelar.

12) Jordkommissionen har icke fästat något som helst avseende vid motionens

yrkande (sid. 41 punkt 8; motiv sid. 33—35), att till ensittarlagen måtte

läggas en paragraf så lydande: »Vad nyttjanderättshavaren enligt denna lag äger

iakttaga för inlösen av det jordområde, varå hans byggnader äro uppförda, kan,

där han det begär, övertagas och fullgöras av kronan, kommun eller municipulsamhälle

såsom målsman för honom i berörda avseende. Konungen äger meddela

närmare föreskrifter för denna verksamhet.»

Denna sociala lag, den må innehålla hur många formella anvisningar som

helst, kan dock i tillämpning, utom på sätt under punkt 8 härovan sägs, bliva

verkningslös även därigenom, att en vanlig liten medborgare utan juridiska kunskaper

och ekonomiska resurser ej kan bemästra alla former eller våga risken av

ett ovisst avgörande. Det borde dessutom någon gång uppmärksammas, att den

verkan en sådan social lagstiftning möjligen kan få just av nämnda omständighet

kommer att inskränka sig till de mera bemedlade av dem, som lagen skulle hjälpa.

Man kan därför fråga sig, när den tid kan komma, att man börjar med att räcka

en hjälpande hand främst åt dem, som stå hjälplösa, vilket nog merendels är det

stora flertalet.

En liten ansats till en sådan förnimmelse finnes dock i de kungörelser,

den senaste av den 26 mars 1920, som utfärdats »angående bestridande i vissa fall

med allmänna medel av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt

upplåtet område m. m.» Enligt denna kungörelse skall en, säger en, person i

varje län förordnas av befallningshavanden för att lämna nyttjanderättshavare

biträde i ärenden angående lösningsrätt. Vidare skall vid på visst sätt styrkt

medellöshet befallningshavanden äga att av allmänna medel bestrida kostnaderna

för lantmäteriförrättning, för fastställande av inlöst områdes avskiljande och för

löseskillings fördelning. Till dessa olika ändamål har på regeringens förslag av

riksdagen anslagits för hela riket 10,000, säger 10,000, kronor. Detta må vara

till fyllest för en lag, som icke kan få någon verkan. Men för en effektiv lag
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande AV dtl.

stiftning bör man förstå, att dylika ansatser äro mycket otillräckliga. Den i

lagstiftningens och administrationens labyrinter bortkomne lille medborgaren behöver

då en effektiv vägledning och detta icke minst att föra talan vid förrättningen

gent emot den mäktigare jordägaren och inför de enväldige förrättningsmännen

samt dessutom möjligheter att få den ekonomiska sidan av saken ordnad

på ett överkomligt sätt genom ett rimligt amorteringslån, ställt på längre tids

avbetalning.

Dessa oavvisliga krav för lagens effektivitet och hjälp i synnerhet åt de

minst bemedlade kräva omsider ett det allmännas målsmanskap, när det begäres

och befinnes rimligt. Motionens yrkande i denna punkt förordas således fortfarande.

B. Beträffande expropriationslagen den 12 maj 11>17 (1 § 7 inom. och 99—101 §§).

Det har i motionen ådagalagts, att denna lagstiftning alldeles förfelat sitt

ändamål, och ändock anser jordkommissionen, att den ej bör förorda någon åtgärd

i anledning därav. I sådant fäll bör man väl angiva skälen därför och

eventuellt påkalla lagens upphävande.

13) I motionen har yrkats (sid. 41 B 1; motiv sid. 31—32), att, på samma

gång det enskilda initiativet enligt ensittariagen utsträckes till hela riket, så

skall även det allmänna initiativet enligt expropriationslagen utsträckas till hela

riket. Aven i landskommuner kan det vara av intresse, att det allmänna på en

gång inskrider till förmån för alla eller åtskilliga ensittare inom kommunen på

annans grund. Det yrkas bifall till motionen.

14) I motionen har yrkats (sid. 41 punkt B 2; motiv sid. 35), att ett förtydligande

skall äga rum i syfte, att icke blott kommun och municipalsamhälle

utan även kronan äger påkalla expropriation i lagens syfte. Detta särskilt för

det fall, att kommunens eller municipalsamhällets majoritet ej kunnat förmås inskrida,

ehuru skål därtill förefinnes. Möjligen kan redan gällande formulering

tolkas såsom innefattande en rätt i detta avseende för kronan, vartill även ett

yttrande i motiverna för lagen ger anledning. Kronan har emellertid icke på

något sätt inrättat sig för en sådan tydligen välbehövlig uppgift. Och är därför

åtminstone en påstötning från riksdagen synnerligen befogad. Det förordas bifall

till motionen och en riksdagsskrivelse i antytt syfte på- sätt under C) 17 här

nedan närmare påkallas.

15) I motionen har även tagits hänsyn till den lika viktiga angelägenheten

att bereda tomtmark för framtida behov av nya egna hem, där sådan mark

oskäligen undanhålles landets befolkning (yrk. sid. 41 B 3; motiv sid. 35-38).

Ifrågavarande jordreform till förmån för egna hemmen blir eljest endast halvgången.

Riksdagsskrivelsen av år 1907 förutsätter expropriation även för sådant

ändamål och regeringspropositionen 1918 diskuterade saken och erkände dess vikt,

ehuru den till sist avstod från handling. Lagen om fastighetsbildning i stad

innehåller ej tillräckliga bestämmelser och den bereder i varje händelse ej utvägar

för att skaffa tomtmark på landet från stora jordpossessioner, som vägra

sin medverkan till det nödvändiga. Genom lagens utliggning med omtanke även

lör framtida behov bortfaller ock kommissionens hemställan, att efter förebild av

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

gällande ensittarlag även den reviderade ensittarlagen endast skall avse hus, som

funnos uppförda den 1 januari 1921. (Jfr. motionens motivering.) Det hemställes

alltså om bifall till motionen.

16) I motionen har yrkats (sid. 42 punkt 4; motiv sid. 29—30), att vid

uppskattning enligt expropriationslagen av jordlösen hänsyn icke får tagas till mer

än hälften av jordvärdestegring under de senaste tio åren (jfr. ovan nr 7). Det

yrkas bifall till motionen även i denna del.

Rätteligen skulle i detta sammanhang påyrkats, att i detta fall sådan förenkling

skedde i formerna för jordlösens bestämmande, som påyrkats uti det lagförslag,

vilket framburits i motionen nr 84 år 1921 inom första kammaren. Detta

bortglömdes vid motionens författande, men lagutskottet är oförhindrat att upptaga

frågan.

C. Beträffande det allmännas ingripande för effektivt genomförande av ifrågavarande

jordreform.

17) I motiohen har därutinnan yrkats (sid. 42 punkt D; motiv sid. 33—

35), att regeringen måtte anmodas »att, med stöd av det i expropriationslagen

redan givna och i ensittarlagen nu jämväl enligt riksdagens beslut erhållna bemyndigande,

måtte ej mindre omedelbart skridas till verket för organiserandet

och inspekterandet av ifrågavarande jordreform utan även på det sätt, som i motiven

ifrågasatts, bringas till intresserades i orterna kännedom en berättelse med

praktiska anvisningar om ifrågavarande lagstiftning och dess tillämpning». Detta

yrkande vidhålles högeligen.

D. Lagarnas finansiering.

18) I motionen nr 82 (motiv sid. 32—33) har framhållits nödvändigheten

av att finansiera den påbörjade jordreformen för frigörelse av de hundratusenden

jordbruks- och bostadslägenheterna (hemmen) med egna hus å annans grund (expropriations-

och ensittarlag ärna.)

Uti motionen nr 83 har föreslagits anslag för åren 1921 och 1922 till det

mest brådskande ändamålet eller att anskaffa lånemedel för att kunna skydda de

många lägenhetshavare vilkas nyttjanderättskontrakt utgår åren 1921 och 1922,

ävensom lägenhetshavare, som sitta löst på obestämd tid och hotas att bliva uppsagda

under nämnda två år.

Denna senare motion är visserligen hänvisad till jordbruksutskottet, men

sammanhänger intimt med motionen nr 82. Frågan borde därför rätteligen behandlas

av sammansatt jordbruks- och lagutskott såsom ock skett med den vid

riksdagen väckta frågan om avlösning av ströängarna i lappmarken. Jordkommissionen

har i varje fall haft anledning att yttra sig även om motionen nr 83.

Då så ej skett återstår för mig att åtminstone för min del erinra om det intima

sammanhanget mellan de båda motionerna och påyrka frågans lösning

effektivt.

Det gives nämligen åtskilliga sätt, på vilka denna sociala lag, den må

innehålla hur många formella anvisningar som helst, dock i tillämpningen kan

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottetk utlåtande Nr 36.

hliva verkningslös. Ett sådant sätt är, utöver dem som ovan i punkterna 8 och

12 omförmälas, ett förbiseende av nödvändigheten av den ifrågavarande stora

jordreformens finansiering.

B) av O. Olsson.

Lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område har undergått omarbetning under år 1920. Att redan

nu ånyo företaga en bearbetning av sagda lag synes mig vara mindre tillrådligt

eller lämpligt utan torde enligt min mening med de ändringar däri, som kunna

visa sig vara av ett verkligt behov påkallade, bör anstå, till dess kommissionen

hunnit slutligen utforma sin ståndpunkt beträffande friköpningsfrågan i dess helhet

och framlägga definitivt förslag härutinnan. Fara torde eljest föreligga att i

anledning av sistnämnda förslag ändringar i den s. k. ensittarlagen ånyo måste

vidtagas.

Vidare vill jag i fråga om det av kommissionens majoritet förordade lagförslaget

framhålla, att en tillämpning därav skulle i många fall medföra en fastighetsbildning,

såväl för den utbrutna delen som för den återstående stamfastigheten,

vilken komme att stå i direkt strid mot de principer för en sund och för

framtiden gagnelig fastighetsbildning, som kommit till uttryck i det av jordstyckningskommissionen

framlagda betänkandet, i vars utarbetande jag deltagit. Med

mindre de principer för jorddelning, som däri uttalas, bliva lagfästa, torde en så

långt gående friköpning, som förevarande förslag innebär, icke utan största risker

kunna ske.

På nu anförda skäl får jag för min del avstyrka, att det av kommissionens

majoritet förordade förslaget blir upphöjt till lag, och har jag med den mening,

som jag sålunda hyser, icke ansett mig böra ingå på närmare granskning av förslagets

olika detaljer.

C) av N. Wohlin.

Då jordkommissionen den 7 mars 1919 avlät skrivelse till chefen för justitiedepartementet

med förslag till vissa ändringar i lagen den 28 juni 1918 om rätt

i ^ vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

(den s. k. ensittarelagen), gav jag till kommissionens protokoll samma dag

(intagit i Kungl. Maj:ts proposition nr 385 till 1919 års lagtima riksdag) uttryck

för någon tveksamhet med avseende å sagda förslag till lagändringar. Jag framhöll

sålunda bl. a., att frågan om lösningsrätt för ägare till byggnader å ofri

grund utgjorde en mindre de! av den större frågan om en mera omfattande friköpningslagstiftning

och att det framdeles skulle bliva nödvändigt att bringa den

förstnämnda speciallagstiftningen i överenstämmelse med de allmänna grundsatser

som borde komma till tillämpning vid den senare mera vidsträckta lagstiftningen.

I sammanhang härmed papekade jag flera stadganden i den av kommissionen

förordade reviderade ensittarelagen, vilka för vinnande av sagda enhetlighet och

konsekvens sannolikt skulle komma att behöva väsentligt omarbetas, om ej helt

upphävas, för att ersättas med i den allmännare friköpningslagstiftningen ingå
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

ende nya bestämmelser. Bl. a. framhöll jag såsom osannolikt, att en lösningsrätt

för vissa grupper av arrendatorer och torpare skulle komma att göras beroende

av det förbehåll, att vidkommande jordområden över tjugu år i följd innehafts

av annan än ägare, samt att det vore ovisst, om jordkommissionen komme att

föreslå att lösningsrätten för arrendatorer och torpare först skulle inträda vid

nyttjanderättsavtalens utgång. Efter att hava berört vissa punkter i det av

jordkommissionen då framlagda lagförslaget förklarade jag mig emellertid, oaktat

de uttalade betänkligheterna, icke vilja för min del motsätta mig samma lagförslags

framläggande, enär jag delade kommissionens uppfattning om ensittarelagens

bristande effektivitet i dess dåvarande lydelse och gillade de viktigaste ändringar

som blivit föreslagna. Man borde, tilläde jag, icke overksamt åse, huru under

den tid, som komme att förflyta till dess att den allmännare friköpningslagstiftningen

förverkligades, ytterligare ett antal lägenheter å ofri grund i följd av en

uppenbart otillfredsställande lagstiftning återfölle till jordägarna och försvunne

såsom egna hem.

I anledning av jordkommissionens nu omförmälda skrivelse avlät Kungl.

Maj:t proposition till 1919 års lagtima riksdag med förslag till lag om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, vilken

propositionen icke av riksdagen bifölls. Sedan emellertid kungl. proposition

i samma ämne avlåtits till 1920 ars riksdag, godkändes denna proposition av riksdagen

och utkom i anslutning härtill den nu gällande lagen den. 26 mars 1920

om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område. Med avseende å de delar, vari jordkommissionen i sin skrivelse den

7 mars 1919 föreslog ändringar i den då gällande ensittarelagen, samt den punkt,

vari Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag och lagen den 26 mars 1920

väsentligen skilde sig från jordkommissionens förenämnda förslag, hänvisas till

historiken i jordkommissionens härvarande skrivelse.

Då fråga nu blivit väckt om ytterligare en revision av ensittarelagen,^ så

kan jag visserligen icke underlåta att gjva uttryck åt samma synpunkter i fråga

om sammanhanget mellan den förevarande lagstiftningen och en eventuell allmännare

friköpningslagstiftning, vilka jag anförde till jordkommissionens protokoll

den 7 mars 1919. Det hade obestridligen, varit lyckligast, om den nu föreslagna

revisionen av ensittarelagen hade kommit till stånd samtidigt med genomförandet

av den allmännare friköpningslagstiftningen. I sådan händelse hade

möjligheter förefunnits till att överblicka och i ett sammanhang taga ståndpunkt

till frågan om friköpning av under nyttjanderätt innehavda områden i denna

frågas hela vidd och endast i sådant fall hade garantier vunnits för ernående av

full enhetlighet och konsekvens på detta viktiga område av den sociala jordlagstiftningen.

Med hänsyn härtill måste jag givetvis förstå och respektera uppfattningen,

att med den av jordkommissionen nu tillstyrkta förnyade revisionen av ensittarelagen

borde anstå, intill dess att jordkommissionen blir i tillfälle att framlägga

sina utredningar och förslag till allmännare friköpningslagstiftning och dessa förslag

hinna bliva i vederbörlig ordning granskade och slutbehandlade. Avseende

bör även fästas därpå, att det av jordkommissionen nu framlagda förslaget till

ny lagstiftning i fråga om lägenheter på ofri grund föranletts av inom riksdagen

väckt motion och, därest det eventuellt skulle bliva av riksdagen bifallet, icke

dessförinnan kommer att remitteras till vederbörande myndigheter för yttrandens

avgivande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Då jag, oaktat dessa betänkligheter, liar funnit mig böra i vissa delar

biträda det bär framlagda förslaget, bar detta i första rummet berott på lika) tat

skäl, som var för mig bestämmande, när jag biträdde jordkommissionens förslag

den 7 mars 1919, nämligen att lagstiftningen även i dess nuvarande form visat

sig vara i väsentliga delar mindre effektiv för sitt syfte. Dels måste jag fortfarande

vidhålla uppfattningen, att det vid upplåtelser på viss tid icke kommer an på

huruvida slutna upplåtelseavtal på samma tid föreligga, utan på huruvida det

upplåtna markområdet under sagda tid varit ur jordägarens besittning. Jag kan

m. a. o. icke frångå den uppfattning på förevarande punkt, som jordkommissionen

enhälligt intog i mars 1919, men som icke lades till grund för Kungl. Maj:ts

propositioner vid 1919 och 1920 årens riksdagar och som icke funnit uttryck i

den nu gällande lagen. Härtill kommer emellertid vidare, att jag icke kan annat

än dela jordkommissionens här utvecklade mening, att den nu stadgade upplåtelsetiden

av tjugu år i själva verket är villkorligt vald och att bestämmelsen härom,

utan att betingas av några hållbara jordbruksekonomiska eller andra skäl, från

lösningsrätt utestänger ett icke ringa antal ägare av hus på ofri grund, vilkas

överförande till jordägare är ur social synpunkt lika önskvärt som beredandet av

friköpningsrätt åt husägare i motsvarande ställning, vilkas markområden längre

tid varit ur jordägarnes besittning. I denna del instämmer jag i vad jordkommissionen

anför i sin förevarande skrivelse. Dels slutligen har jag liksom jordkommissionen

den åsikten, att friköpningsrätt bör kunna inträda utan avvaktan på

kontraktens utlöpande och instämmer jämväl i denna del i jordkommissionens föreliggande

uttalanden. Det var också i första rummet dessa båda punkter, som jag

hade i tankarna, när jag under debatten i första kammaren om förevarande fråga

den 10 mars 1920 förklarade mig i själva verket i vissa punkter av ensittarelagens

1 § vilja gå längre än Kungl. Maj:t hade gjort i (len dåvarande propositionen.

Med hänsyn till vad jag ovan anfört om sammanhanget mellan förevarande

lagstiftning och en allmännare friköpningslagstiftning har jag givetvis övervägt,

huruvida den nu omberörda, av jordkommissionen föreslagna ändringarna i den

gällande ensittarelagen skulle kunna i någon mån föregripa den ståndpunkt, som

jag kommer att intaga till ett eventuellt framtida förslag om friköpningsrätt för

vissa grupper av nyttjanderättshavare, vilka icke själva äga husen. Jag har emellertid,

i viss anslutning till mina anmärkningar till kommissionens protokoll den

7 mars 1919, funnit att -så icke kan bliva förhållandet. En friköpningsrätt för

brukare av jord, vilka icke heller äga därå uppförda hus, måste visserligen enligt

mitt förmenande omgärdas med starka garantier av annan art, nämligen så att

friköpningsrätt icke tillerkännes brukare av jordområden, vilkas frånskiljande

från huvudfastigheterna kunna lända dessa fastigheters jordbruk eller skogsbruk

till men, och ej heller sådana nyttjanderättshavare, av vilkas arbetsprestationer

huvudfastigheternas ekonomiska ställning är väsentligt beroende. Det blir på

dessa båda punkter, som inskränkningar i en framtida rätt till friköpning framför

allt bliva behövliga, och det är härmed förenade spörsmål ävensom frågorna om

vidkommande brukningsdelars lämplighet såsom självägda jordbruk, behovet av

mulbetesmark och skogsfångst m. m., vilka framför allt kräva ingående utredningar

och omsorgsfullt övervägande. Däremot kan jag icke tänka mig, att i ett

framtida förslag till friköpningslagstiftning beträffande arrendegårdar, utgårdar,

större torp etc. under bolagsdomäner, fideikommiss och andra större godskomplexer

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 sand. 2 avd. 30 höft. (Nr 36.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

rätten till friköpning bör göras beroende av om nyttjanderättshavarens mark under

minst tjugu år varit undandragen jordägarens självförvaltning, och jag tänker

mig icke heller, sedan jag under de gångna åren övervägt frågan, att friköpningsrätt

skall inträda först vid upplåtelsetidens utgång. För min del anser jag således

icke, att sammanhanget mellan förevarande lagstiftning och en allmännare

friköpningslagstiftning sönderbrytes genom nu omberörda, av jordkommissionen

här tillstyrkta ändringar i den gällande ensittarelagen.

Aven om man emellertid i detta hänseende hyser eu motsatt uppfattning,

vilket jag väl förstår kan vara fallet, torde dock den här föreliggande frågan om

rätt för innehavare av hus å ofri grund att inlösa marken utgöra ett ganska

starkt avgränsat område för lagstiftningen. Detta framgår redan därav, att statsmakterna

sedan flera år upptagit denna fråga till särskild behandling och här

vidtagit särskilda lagstiftningsåtgärder. Denna kategori av lägenheter är också

av väsenligt annan karaktär än vanliga arrendegårdar och torp, där jordägaren

även äger husen. De förra äro i regel bostadslägenheter med antingen endast

tomtområde eller ock något mindre, för självständiga jordbruk sällan tillräckligt, jordområde.

Några överväganden, huruvida dessa lägenheter kunna bestå såsom självständiga

jordbruk, äro sålunda obehövliga, och någon särskild tanke på att åt

dem tillförsäkra mulbete, skogsfångst och andra sådana rättigheter behöver i regel

icke finnas. Ej heller bruka innehavarna av sådana lägenheter på ofri grund utgöra

avgälden för jorden i form av arbetsprestationer, som äro för huvudfastigheterna

av nämnvärd betydelse. Det förefaller mig sålunda som kunde man, om

det även icke är ur alla synpunkter det lyckligaste, liksom hittills skett träffa

särskilda lagstiftningsåtgärder för ifrågakommande lägenheter, utan att därmed

binda sig i fråga om en senare eventuell friköpningslagstiftning för brukare av

jordområden, vilka varken äga marken eller de därå uppförda byggnaderna.

Är jag sålunda enig med kommissionens majoritet beträffande de viktigaste

ändringarna i ensittarelagens 1 §, så nödgas jag emellertid reservera mig mot

majoritetens ståndpunkt i tvenne andra punkter av betydelse.

Den nu gällande ensittarelagen är, såsom kommissionen i förevarande skrivelse

anför, icke tillämplig å mark, som ingår i tomtindelning, ej heller mark i

samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister, enligt de för stad meddelade

bestämmelser. På av kommissionen anförda skäl finner jag hinder icke möta mot

att utsträcka lagens tillämplighetsområde till mark, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser och som icke ingår i tomtindelning,

men jag kan icke biträda förslaget om att lagen jämväl skall göras

tillämplig å mark, som ingår i tomtindelning. De av kommissionen till stöd för

sistnämnda utsträckning av lagen anförda skälen finner jag icke bärande och vill

dessutom erinra därom, att ensittarelagens utsträckning till att gälla mark, som

ingår i tomtindeining, såväl torde strida mot de grundtankar, som från början

varit vägledande för ifrågavarande lagstiftnings förespråkare, som även medföra

flera för ifrågavarande samhällen icke förutsedda konsekvenser. Man har med

ensittarelagen åsyftat att rädda en mängd på landsbygden förefintliga egna hem

på ofri grund, med utgångspunkt från att den jord, varom i sådant fall är fråga,

i regel har ett mindre värde såväl för ägaren som för andra personer än nyttjatiderättshavaren.

Mark åter, som ingår i tomtindelning, ligger ofta på platser

med högre jordvärden och det synes, ej minst med hänsyn till möjlig spekulation,

mindre lämpligt att, åtminstone genom en utvidgning av den förevarande lag
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36. 51

stift ningens tillämpningsområde, tillerkänna ägare till hus å sådan mark expropriationsrätt

till densamma. Jag är dessutom icke i tillfälle att överblicka följderna

av en sådan expropriationsrätt med hänsyn till stadsplaner in. in., förutom

att vissa bestämmelser i 2 § av kommissionsmajoritetens lagförslag, förefalla mig

invecklade och ur vissa synpunkter äventyrliga.

Den andra huvudpunkt, vari jag är skiljaktig gentemot kommissionens

majoritet, bär avseende å bestämmelserna i 3 § av majoritetens lagförslag. Jag

erinrar härvid därom, att jordkommissionen i sitt förslag till reviderad ensittarelag

av den 7 mars 1919 med alla röster utom en förordadö en närmare precisering

av" de förhållanden, som enligt kommissionens mening borde grunda lösningsrätt

för jordägaren till nyttanderättshavarens byggnader, och kommissionen följde därvid

den formulering, som den s. k. torpkomfnissiouen på sin tid i detta hänseende

använde. Ifrågavarande formulering, som nu är av betydelse som garanti mot att

lösningsrätt tillerkännes nyttjanderättshavare, när markområdenas frånskiljande

skulle bliva till olägenhet och skada för huvudfastigheterna, upptogs av Kungl.

Maj:t i propositionerna till 1919 och 1920 årens riksdagar, men ändrades av andra

lagutskottet vid sistnämnda riksdag i en riktning, som gör garantien i fråga avsevärt

svagare, och riksdagen följde på denna punkt utskottet, ehuruväl inom

första kammaren en stark minoritet röstade för den av Kungl. Maj:t föreslagna

formuleringen. Yar den av Kungl. Maj:t då föreslagna formuleringen enligt min

uppfattning lämpligare än den av riksdagen godkända, så måste jag givetvis anse

det såsom ännu viktigare att nu förorda den förra, eftersom lösningsrätten i flera andra

hänseenden föreslås väsentligen utvidgad. I detta sammanhang bör uppmärksamheten

även fästas därpå, att den s. k. jordstyckningskommissionen, vars förslag

till lag om delning av jord å landet för närvarande är föremål för granskning

inom justitiedepartementet,, föreslagit åtgärder med syfte att åvägabringa effektiva

garantier mot olämplig delning av jord och att man, därest sagda kommissions

förslag uti i huvudsak oförändrad form framdeles upphöjes till lag, torde

få. anpassa föreskrifterna i föreliggande 3 § så, att de icke komma i strid med den

blivande, nya skiftesstadgans bestämmelser. Såvitt jag kan döma, närmar sig den

formulering, som jag här förordar, mera grundtankarna i sagda förslag till ny

skiftesstadga än den av kommissionsmajoriteten här föreslagna.

En tredje mindre viktig punkt, vari jag är av olma åsikt mot kommissionens

.majoritet, gäller det i lagförslagets 1 § förekommande datum. Kommissionsmajoriteten

föreslår att detta datum, som i gällande lag är den 1 januari

1919, ändras till den 1 januari 1921. Det synes mig mindre lämpligt att gång

efter annan, när ensittarelagen revideras, framflytta sagda datum, och jag föreslår

alltså bibehållande av det nu gällande. Kommissionsmajoriteten har ej heller

enligt min uppfattning kunnat påvisa några nämnvärda olägenheter av att

bibehålla nu gällande datum.

Med anledning av vad jag sålunda anfört anser jag, att jordkommissionen

bort hos riksdagens andra lagutskott förorda följande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Lag

om rätt i vissa fall för nyttjanderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

1 §■

— 1 § i kommissionsmajoritetens förslag utom att det på tva ställen i paragrafen

förekommande årtalet 1921 ändras till 1919.

2 §.

Lösningsrätt må icke äga rum, därest nyttj anderätten, da ansökan om utövande

av lösningsrätt göres, är förverkad.

Ej heller må lösningsrätt äga rum, därest å huvudfastigheten den 1 januari

1919 fanns och vid den tid, då lösningsrätt av nyttj ander ättsha var en göres

gällande, fortfarande finnes boningshus, tomtplats eller trädgård på mindre avstånd

än tvåhundra meter från området, eller området eljest har sådant läge i

förhållande till huvudfastighetens ägor eller å densamma befintlig anläggning

eller arbetsplats, som ej är tillfällig, att intrång eller olägenhet för jordbruk, skogsskötsel

eller eljest kan genom områdets frånskiljande tillskyndas huvudfastigheten.

3 §•

= 4 § i kommissionsmajoritetens förslag.

4 §•

= 5 § i kommissionsmajoritetens förslag.

5 §•

= 6 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningen till 17 §

utbytes mot hänvisning till 16 §.

6 §.

= 5 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningen till 6 §

utbytes mot hänvisning till 5 §.

7 §•

= 8 § i kommissionsmajoritetens förslag.

8 §•

— 9 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningen till 3 §

utbytes mot hänvisning till 2 §.

9 §■

= 10 § i kommissionsmajoritetens förslag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

53

10 §.

. T„ 11 § * kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningarna till

12 och 13 §§ utbytas mot resp. 11 och 12 §§.

11 §•

= 12 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningarna till 11

och 3 §§ utbytas mot resp. 10 och 2 §§.

12 §.

= 13 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningarna till 14

§ utbytas mot 13 §.

13 §.

• j finnes område, som skall lösas, ej utgöra särskilt avskild fastighet, skall

i den ordning nedan sägs prövning äga rum, huruvida fastställelse å områdets avskiljande

må meddelas.

. Efterföljande stycken av paragrafen = motsvarande stycken i 14 § av

kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningen till 7 § utbytes mot 6 §.

14 §.

= 15 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningarna till

14 och 7 §§ utbytas mot resp. 13 och 6 §§.

15 §.

= 16 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningen till 6 8

utbytes mot 5 §.

16 §.

= 17 § i kommissionsmajoritetens förslag, utom att hänvisningen till 3 8

utbytes mot 2 §. o o

17 §.

= 18 § i kommissionsmajoritetens förslag.

18 §•

= 19 § i kommissionsmajoritetens förslag.

19 §.

Vad i denna lag stadgas, äge ej tillämpning beträffande område, som tillhör

kronan eller ingår i tomtindelning.

övergångsbestämmelserna.

= övergångsbestämmelserna i kommissionsmajoritetens förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.