Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppskov med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem.
1921-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1921:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppskov med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem.
Dokumentets text
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1921 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppskov
med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem.
Närvarande: herrar von Sneidern, Carl E. Svensson*), Petrén*), Boberg, von Koch,
Frändén*), Ivar Pettersson*), Julin, Magnusson i Kalmar, Andersson i
Knäppinge, Karlsson i Gasabäck, Hagman*),1 Magnusson i Skövde,
Nilsson i Vibberbo*), Carlsson i Solberga*) och Holmström.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft
två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen nr 6 i
första kammaren av herrar Petrén och Frändén samt nr 54 i andra
kammaren av herr Bengtsson i Norup, i vilka motioner föreslagits, att
riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i lagen om ändrad
lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, att stadgandena
i 14 § behövde tillämpas först från och med den 1 januari 1925.
Till stöd för berörda hemställan hava av motionärerna anförts
följ ande:
»Vid 1919 års riksdag beslöts i anledning av en kungl. proposition
sådan ändring av lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt avseende försummade barn, att det blev föreskrivet
(14 §), att det ''för varje landstingsområde samt för varje stad, som ej
deltager i landsting, skall finnas skyddshem med erforderligt antal platser’.
Enligt riksdagens beslut skall denna bestämmelse äga tillämpning från
och med den 1 januari 1922.
Nu har det emellertid från flera landsändar upplysts, att det stött
på alldeles speciella svårigheter att fastställa det nödiga antal skyddshemsplatser,
som de olika länen borde förfoga över. De utredningar, som i
detta hänseende blivit gjorda under kristiden, vilken företedde stark
ökning av vanart bland barn och ungdom, ha givit alldeles för höga
Andra lagutskottets utlåtande Nr (i.
7
tal, som icke mera äro tillämpliga, sedan vanarta- och brottslighetssiffrorna
efter kristidens slut åter sjunkit så högst väsentligt. Ett flertal landsting
hava därför ännu icke kunnat fatta något beslut i frågan. Vid
den av Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsutskott sistlidne oktober
anordnade konferensen om skyddshemsverksamhetens organisation uttalades
också allmänt önskvärdheten av att tiden för skyddshems anordnande
bleve utsträckt, på det att landstingen måtte få tillfälle att samråda
med varandra och en utredning om platsbehovet efter mera enhetliga
grunder kunde hinna bli verkställd.
Då samarbete mellan så sällan sammanträdande korporationer som
landstingen kräver sin tid, men sådant samarbete har stor betydelse för
möjliggörande av att skyddshemsverksamheten blir ordnad på det bästa
sättet, ligger häri onekligen ett starkt skäl för att tiden för den ifrågavarande
lagändringens ikraftträdande något framflyttas. Åven andra
tungt vägande skäl för eu sådan åtgärd kunna emellertid anföras. Ett
sådant skäl är det framlagda förslaget om statens övertagande av åkerbrukskolonien
Hall för att av densamma skapa en centralanstalt för
skyddshemsväsendet i Sverige. Ett realiserande av detta förslag skulle
nämligen icke oväsentligt inverka på frågan om upprättandet av nya
skyddshem för de olika landstingsområdena, i det att landstingen vid
planerandet av sådana givetvis böra veta, vilka kategorier vanartade
komme att omhändertagas å statens skyddshem. Vidare är det högeligen
önskvärt, att fattigvårdslagstiftningskommitténs väntade betänkande
om ny barnavårdslagstiftning avgivits och underkastats prövning, innan
landstingen bliva nödsakade att definitivt ordna sitt skyddshemsväsen,
så att hänsyn härvid kan tagas till däri förekommande bestämmelser.»
Genom 1902 års lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn anförtroddes landstingen den viktiga uppgiften
att anordna i lagen angivna skyddshem, men först genom den
år 1919 antagna ändrade lydelsen av § 14 ålades landstingen att före
viss tid (den 1 januari 1922) anordna skyddshem med erforderligt antal
platser. Redan innan upprättandet av skyddshem blev obligatoriskt för
landstingen hade ett stort antal av dessa gått i författning om att bereda
skyddshemsvård, och även under de nu gångna krisåren hava några
landsting med berömvärt intresse lyckats ordna denna betydelsefulla
angelägenhet. Det är givetvis synnerligen önskligt att även de landsting,
som ännu ej anordnat skyddshem, så snart som möjligt måtte gå
i författning härom. Emellertid har, såsom motionärerna meddela, från
ett flertal på detta område sakkunniga personer uttalats önskan om några
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
års uppskov med skyldigheten att anordna skyddshem. Närmaste anledningen
härtill har'''' varit, att man ej ansett tillrådligt att bygga behovet
av erforderliga skyddshemsplatser på de erfarenheter, som kristiden
med dess starka ökning av vanart bland barn och ungdom givit.
Det lika kraftiga sjunkandet av vanarts- och brottslighetssiffrorna efter kristidens
slut har ock föranlett en hel del landsting att uppskjuta avgörandet av
frågan om anordnande av skyddshem. Enligt vad utskottet inhämtat
hava vid landstingens sammanträden år 1920 i fråga om anordnande
av skyddshem för flickor 17 landsting och i fråga om skyddshem för
gossar 11 landsting uppskjutit fattande av avgörande beslut. Så som
förhållandena utvecklat sig anser utskottet därför, att den uttalade önskan
om uppskov bör tillmötesgås. Vad som nu är av nöden är en under
något så när normala förhållanden verkställd beräkning av behovet av
skyddshemsplatser samt samarbete mellan landsting och i landsting ej
deltagande städer för fyllande av det konstaterade behovet av platser
o-enom nybyggnader och genom utnyttjande av redan befintliga skyddshem,
kommunala och enskilda. På sa sätt undvikes, att flera skyddshem’
anordnas, än som äro behövliga, och förhindras, att redan i verksamhet
varande ej bliva till fullo utnyttjade.
En sådan utredning och ett sådant samarbete är igångsatt av representanter
för av landsting och stadsfullmäktige tillsatta kommittéer
för skyddshemsfrågans lösning. För frågans rationella lösning på detta
sätt fordras emellertid uppenbarligen längre tid än innevarande år.
Ett uppskov på tre år med den nya bestämmelsens ikraftträdande anser
utskottet däremot böra lämna vederbörande god tid för såväl utredning
och fattande av beslut som hemmens anordning, varför man inom denna
tidsfrist kan förvänta samtliga nödiga skyddshem i verksamhet.
På grund av vad sålunda anförts och med hänvisning till av motionärerna
anförda skäl får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna nr 6 i
första kammaren och nr 54 i andra kammaren måtte
för sin del antaga följande
Lag
om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen
den 6 juni 1919 om ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§
i lagen den 13 juni 1903 angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt avseende försummade barn.
Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna
* till lagen den 6 juni 1919 om ändrad lydelse av 14,
Andra lagutskottets utlåtande Nr (i. 9
15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt avseende försummade
barn skola, i vad de innehålla föreskrift angående ikraftträdandet
av 14 §, erhålla den ändrade lydelse, att
stadgandena i berörda § skola tillämpas först från och
med den 1 januari 1925.
Stockholm den 17 februari 1921.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 5—6.)
372 21 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:64 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående uppskov med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem. s. 1 i texten