Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppskov med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem.

1921-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1921:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppskov med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1921 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppskov

med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem.

Närvarande: herrar von Sneidern, Carl E. Svensson*), Petrén*), Boberg, von Koch,

Frändén*), Ivar Pettersson*), Julin, Magnusson i Kalmar, Andersson i

Knäppinge, Karlsson i Gasabäck, Hagman*),1 Magnusson i Skövde,

Nilsson i Vibberbo*), Carlsson i Solberga*) och Holmström.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen nr 6 i

första kammaren av herrar Petrén och Frändén samt nr 54 i andra

kammaren av herr Bengtsson i Norup, i vilka motioner föreslagits, att

riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i lagen om ändrad

lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, att stadgandena

i 14 § behövde tillämpas först från och med den 1 januari 1925.

Till stöd för berörda hemställan hava av motionärerna anförts

följ ande:

»Vid 1919 års riksdag beslöts i anledning av en kungl. proposition

sådan ändring av lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn, att det blev föreskrivet

(14 §), att det ''för varje landstingsområde samt för varje stad, som ej

deltager i landsting, skall finnas skyddshem med erforderligt antal platser’.

Enligt riksdagens beslut skall denna bestämmelse äga tillämpning från

och med den 1 januari 1922.

Nu har det emellertid från flera landsändar upplysts, att det stött

på alldeles speciella svårigheter att fastställa det nödiga antal skyddshemsplatser,

som de olika länen borde förfoga över. De utredningar, som i

detta hänseende blivit gjorda under kristiden, vilken företedde stark

ökning av vanart bland barn och ungdom, ha givit alldeles för höga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr (i.

7

tal, som icke mera äro tillämpliga, sedan vanarta- och brottslighetssiffrorna

efter kristidens slut åter sjunkit så högst väsentligt. Ett flertal landsting

hava därför ännu icke kunnat fatta något beslut i frågan. Vid

den av Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsutskott sistlidne oktober

anordnade konferensen om skyddshemsverksamhetens organisation uttalades

också allmänt önskvärdheten av att tiden för skyddshems anordnande

bleve utsträckt, på det att landstingen måtte få tillfälle att samråda

med varandra och en utredning om platsbehovet efter mera enhetliga

grunder kunde hinna bli verkställd.

Då samarbete mellan så sällan sammanträdande korporationer som

landstingen kräver sin tid, men sådant samarbete har stor betydelse för

möjliggörande av att skyddshemsverksamheten blir ordnad på det bästa

sättet, ligger häri onekligen ett starkt skäl för att tiden för den ifrågavarande

lagändringens ikraftträdande något framflyttas. Åven andra

tungt vägande skäl för eu sådan åtgärd kunna emellertid anföras. Ett

sådant skäl är det framlagda förslaget om statens övertagande av åkerbrukskolonien

Hall för att av densamma skapa en centralanstalt för

skyddshemsväsendet i Sverige. Ett realiserande av detta förslag skulle

nämligen icke oväsentligt inverka på frågan om upprättandet av nya

skyddshem för de olika landstingsområdena, i det att landstingen vid

planerandet av sådana givetvis böra veta, vilka kategorier vanartade

komme att omhändertagas å statens skyddshem. Vidare är det högeligen

önskvärt, att fattigvårdslagstiftningskommitténs väntade betänkande

om ny barnavårdslagstiftning avgivits och underkastats prövning, innan

landstingen bliva nödsakade att definitivt ordna sitt skyddshemsväsen,

så att hänsyn härvid kan tagas till däri förekommande bestämmelser.»

Genom 1902 års lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn anförtroddes landstingen den viktiga uppgiften

att anordna i lagen angivna skyddshem, men först genom den

år 1919 antagna ändrade lydelsen av § 14 ålades landstingen att före

viss tid (den 1 januari 1922) anordna skyddshem med erforderligt antal

platser. Redan innan upprättandet av skyddshem blev obligatoriskt för

landstingen hade ett stort antal av dessa gått i författning om att bereda

skyddshemsvård, och även under de nu gångna krisåren hava några

landsting med berömvärt intresse lyckats ordna denna betydelsefulla

angelägenhet. Det är givetvis synnerligen önskligt att även de landsting,

som ännu ej anordnat skyddshem, så snart som möjligt måtte gå

i författning härom. Emellertid har, såsom motionärerna meddela, från

ett flertal på detta område sakkunniga personer uttalats önskan om några

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

års uppskov med skyldigheten att anordna skyddshem. Närmaste anledningen

härtill har'''' varit, att man ej ansett tillrådligt att bygga behovet

av erforderliga skyddshemsplatser på de erfarenheter, som kristiden

med dess starka ökning av vanart bland barn och ungdom givit.

Det lika kraftiga sjunkandet av vanarts- och brottslighetssiffrorna efter kristidens

slut har ock föranlett en hel del landsting att uppskjuta avgörandet av

frågan om anordnande av skyddshem. Enligt vad utskottet inhämtat

hava vid landstingens sammanträden år 1920 i fråga om anordnande

av skyddshem för flickor 17 landsting och i fråga om skyddshem för

gossar 11 landsting uppskjutit fattande av avgörande beslut. Så som

förhållandena utvecklat sig anser utskottet därför, att den uttalade önskan

om uppskov bör tillmötesgås. Vad som nu är av nöden är en under

något så när normala förhållanden verkställd beräkning av behovet av

skyddshemsplatser samt samarbete mellan landsting och i landsting ej

deltagande städer för fyllande av det konstaterade behovet av platser

o-enom nybyggnader och genom utnyttjande av redan befintliga skyddshem,

kommunala och enskilda. På sa sätt undvikes, att flera skyddshem’

anordnas, än som äro behövliga, och förhindras, att redan i verksamhet

varande ej bliva till fullo utnyttjade.

En sådan utredning och ett sådant samarbete är igångsatt av representanter

för av landsting och stadsfullmäktige tillsatta kommittéer

för skyddshemsfrågans lösning. För frågans rationella lösning på detta

sätt fordras emellertid uppenbarligen längre tid än innevarande år.

Ett uppskov på tre år med den nya bestämmelsens ikraftträdande anser

utskottet däremot böra lämna vederbörande god tid för såväl utredning

och fattande av beslut som hemmens anordning, varför man inom denna

tidsfrist kan förvänta samtliga nödiga skyddshem i verksamhet.

På grund av vad sålunda anförts och med hänvisning till av motionärerna

anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna nr 6 i

första kammaren och nr 54 i andra kammaren måtte

för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen

den 6 juni 1919 om ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§

i lagen den 13 juni 1903 angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna

* till lagen den 6 juni 1919 om ändrad lydelse av 14,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr (i. 9

15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade

barn skola, i vad de innehålla föreskrift angående ikraftträdandet

av 14 §, erhålla den ändrade lydelse, att

stadgandena i berörda § skola tillämpas först från och

med den 1 januari 1925.

Stockholm den 17 februari 1921.

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 5—6.)

372 21 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:64 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående uppskov med skyldigheten för landsting att anordna skyddshem. s. 1 i texten