Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7

1921-05-30 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2S2LU 1921:7, Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1921 kl. 4 e. m.

Sammansätta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlutande

(nr 1) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6‘, 7, 13,

30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av

1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av berörda lag den 30 juni

1913, ävensom i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar C. G. Ekman, A. Wiklund, Nilsson i Kabbarp*), Nilsson i

Skottlandshus, von Sydow, von Koch, Petrén, Jansson i Falun, K.

A. Westman, Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinffe och

Sehlin*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en den 18 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 284, vilken efter

överenskommelse mellan stats- och andra lagutskotten blivit hänvisad

till förberedande behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här

nedan intagna förslag till dels lag om ändrad lydelse, av 4, 6, 7, 13,

30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30

juni 1913.

Beträffande skälen för de i propositionen framlagda lagförslag får

utskottet hänvisa till vid densamma fogade utdrag av i statsrådet och

lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av samma proposition väckta

motioner, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 7.) isoisi 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

inom första kammaren

nr 193, av greve Lagerhjelke med hemställan att förevarande proposition,

nr 284, ej måtte av riksdagen bifallas,

nr 198, av herr Johan Johansson i Kälkebo m. fl. med hemställan

att riksdagen måtte, med uttalande dels att förhöjning av folkpensioneringsavgifterna

icke borde äga rum utan samtidig ändring i grunderna

för deras beräknande därhän, att äkta makar skulle erlägga lika

avgift, dels att ingen förändring borde tills vidare vidtagas i fråga om

pensionstilläggen, avslå den kungl. propositionen, och

nr 210, av herrar Wavrinsky och Björkman, däri yrkas, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om utredning, huru

ökningen av avgiftspensionerna måtte komma även gifta och f. d. gifta

kvinnor till godo, samt

inom andra kammaren

nr 296, av herr Johansson i Bro m. fl., lika lydande med den inom

första kammaren väckta motionen nr 198, och

nr 309, av herr Pettersson i Södertälje m. fl., lika lydande med den

inom första kammaren väckta motionen nr 210.

Vidkommande de skäl, som av motionärerna framställts till stöd för

sina yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.

Vid prövning av denna fråga har utskottet funnit bekräftat, att, om

det med pensionsförsäkringen -avsedda syftet skall nås, en avsevärd höjning

av pensionerna är ofrånkomlig. Detta har ock kraftigt framhållits

i den kungl. propositionen. Å andra sidan är uppenbart, att en sådan

höjning icke kan åstadkommas utan väsentligt ökade kostnader för det

allmänna och höjda pensionsavgifter för de försäkrade. För utskottet

har det därför gällt i första hand att tillse, huruvida den finansiella

ställningen medgiver erforderlig utgiftsökning.

Att under nuvarande synnerligen brydsamma ekonomiska förhållanden

binda det allmänna att svara för så starkt ökade utgifter, som

äro förenade med ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i oförändrat skick,

har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka. Och det så mycket mindre

som det av Kungl. Maj:t föreslagna värdet av full försörjning för äkta

makar, 1,160 kronor, i vissa fall synes kunna föranleda beviljandet av

pensionstillägg eller understöd, då sådant näppeligen torde vara tillräckligt

motiverat. Det är för övrigt icke nog med de i propositionen an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta stats- edil andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

givna ökado kostnaderna för staten, vilka redan år 1926 beräknats överstiga

10 miljoner kronor, utan härtill kommer den kostnadsökning, motsvarande

V» av den på staten belöpande, som skulle påvila kommuner

och landsting på grund av bestämmelsen, att dessa skola svara för

sammanlagt eu fjärdedel av kostnaderna för pensionstillägg och understöd.

Om således utskottet funnit sig icke kunna förorda bifall till Kung],

Maj:ts förslag oförändrat, har utskottet dock med hänsyn till det trängande

behovet av en förbättring av pensionsförmånerna ansett sig icke

böra biträda de motionsvis framställda yrkandena om avslag å den kungl.

propositionen.

Vad till en början angår pensionstillägg och understöd föreslår

Kungl. Maj:t en höjning av dem från högst 150 kronor för man och

140 kronor för kvinna till respektive 300 och 280 kronor d. v. s. eu

fördubbling. Utskottet vill nu föreslå en förhöjning med 50 procent

eller till högst 225 kronor för man och 210 kronor för kvinna. En på

detta sätt begränsad förbättring av pensionsförmånerna kan åtminstone

med nuvarande levnadskostnader icke anses vara tillfyllest, men den

utgör dock — ehuru den väsentligt nedbringar kostnaderna för det allmänna

i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag — ett steg till utveckling

av pensionsförsäkringen och medför en ingalunda föraktlig hjälp åt de

i ekonomiskt hänseende sämst ställda pensionstagarna.

I sammanhang därmed att en väsentlig höjning av pensionstillägg

och understöd föreslås i den kungl. propositionen, hemställes däri tillika

om vissa lagändringar, som verka i motsatt riktning. Detta gäller framför

allt förslaget om ändring av 7 § första stycket pensionsförsäkringslagen

i syfte att jämväl avgiftspension enligt 6 § skall räknas som inkomst

vid bestämmandet av pensionstilläggs belopp ävensom förslaget

om upphävandet av den i 6 § fjärde stycket samma lag intagna bestämmelsen

om höjning av pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona

av till fullo erlagda avgifter. I enahanda riktning, ehuru mindre starkt,

verka ock de i propositionen framställda förslagen att borttaga bestämmelsen,

att inkomst intill 50 kronor icke skall föranleda avdrag å pensionstillägg

eller understöd, att värdet av bostad ej får uppskattas till

lägre belopp än 70 kronor, samt att å förmögenhet, i den mån den överstiger

vissa belopp, ej får beräknas lägre avkastning än 10 procent.

Skulle samtliga dessa av Kungl. Maj:t föreslagna lagändringar, som

verka minskande på pensionstillägg och understöd, godtagas, och samtidigt

höjningen av dessa förmåner begränsas på sätt utskottet tillstyrker,

skulle följden efter någon tid bliva en försämring i pensionshänseende

för vissa grupper pensionstagare. På grund härav har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

utskottet i fråga om nyssnämnda ändringsförslag funnit sig böra biträda

endast förslaget om borttagandet av bestämmelsen om en höjning av

pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona av till fullo erlagda

avgifter. Värdet av bostad synes dock lämpligen vid inkomstberäkningen

böra höjas från det fastställda beloppet, minst 50 kronor, till

minst 60 kronor, varigenom den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen

av bostadsvärdet kommer att nedsättas i direkt proportion till den av

utskottet föreslagna nedsättningen av pensionstillägg och understöd enligt

Kungl. Maj:ts förslag.

Här må anmärkas, att bestämmelsen om pensionstilläggens höjning

med 0,08 procent för varje krona av till fullo erlagda pensionsavgifter

icke förrän om åtskilliga år skulle medföra någon mera avsevärd förmån

för (de försäkrade. Genom ett borttagande av denna bestämmelse

skulle för övrigt vinnas en ej obetydlig lättnad i arbetet.

Bibehålies stadgandet att en inkomst intill 50 kronor icke skall

föranleda avdrag å pensionstillägg och understöd, finnes icke någon egentlig

anledning frångå den nu gällande bestämmelsen, att från högsta

pensionstillägget avdrag skall ske med sex tiondelar av det belopp,

varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor. Med ett

högsta pensionstillägg eller understöd av 225 kronor för man och 210

kronor för kvinna och med nu föreslaget avdrag följer, att nämnda

förmåner icke utgå i andra fall än där årsinkomsten understiger 425

kronor för man och 400 kronor för kvinna.

De av utskottet förordade ändringarna i Kungl. Maj:ts förslag

rörande årsinkomstens beräkning vid bestämmandet av pensionstilläggs

och understöds belopp medföra vissa modifikationer i den av Kungl.

Maj:t föreslagna lydelsen av 3 § 5 mom. i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser. Någon ändring i den hittillsvarande lydelsen av

30 § första stycket pensionsförsäkringslagen blir vid bifall till utskottets

ifrågavarande förslag icke erforderlig.

Kungl. Maj:ts förslag om utsträckning av rätten till pensionstillägg

för barn finner utskottet väl motiverat. Däremot anser utskottet, att,

av kostnadsskäl, maximum för barntillägg bör höjas till endast omkring

100 kronor — siffran bör för att förenkla uträkningarna sättas till 102

kronor — samt att — i anslutning till vad utskottet föreslagit i fråga

om pensionstillägg och understöd — barntillägg skall utgå i fall, där

årsinkomsten ej uppgår för man till 425, för kvinna till 400 och för

äkta makar till 825 kronor jämte 170 kronor för varje barn, samt att

beloppet av barntillägg skall utgöra 102 kronor för varje barn med avdrag

av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga

425 krouor för man, 400 kronor för kvinna och 825 kronor för äkta makar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

Utskottet har genom pensionsstyrelsens försäkringstekniska byrå erhållit

uppgift å storleken av de kostnader, som skulle åsamkas staten genom

ett antagande av utskottets förslag. Av nedan intagna tablå framgår dels storleken

av de beräknade kostnaderna för staten för pensionstillägg, understöd

och barntillägg enligt nu gällande bestämmelser, dels ock den beräknade

ökningen av dessa kostnader genom ett antagande av Kungl. Maj:ts och

av utskottets förslag. Utöver dessa kostnader tillkomma landstingens och

kommunernas bidrag, tillhopa motsvarande i genomsnitt Va av statens

kostnader.

Statens beräknade kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg.

År.

Enligt

nu gällande

bestämmel- ser.

Kostnadsökning vid

bifall till

Summa kostnader vid

bifall till

Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottets

förslag.

Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottets

förslag.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1922 .........................

23,050,000

1,925,000

1,325,000

24,975,000

24,375,000

1923 .........................

24,150,000

4,175,000

2,525,000

28,325,000

26,675,000

1924 ..........................

25,250,000

6,325,000

3,700,000

31,575,000

28,950,000

1925 ...........................

26,325,000

8,350,000

4,825,000

34,675,000

31,150,000

1926 ..........................

27,300,000

10,300,000

5,925,000

37,600,000

33,225,000

1931 ...........................

31,525,000

19,700,000

10,750,000

51,225,000

42,275,000

1941 ...........................

38,025,000

31,700,000

17,325,000

69,725,000

55,350,000

1951 ..........................

43,200,000

35,850,000

20,025,000

79,050,000

63,225,000

Statens beräknade kostnader enbart för barntillägg.

År.

Enligt

nu gällande

bestämmel- ser.

Koi

Enbart genom

utsträckning

av rätten till

barntillägg.

itnadsökning.

Ytterligare genom höjning

av barntilläggots belopp.

Summa kostnader vid

bifall till

Enligt Kungl.

Maj:ts förslag.

Enligt utskot- tets förslag.

Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottets

förslag.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1922..................

1,243,000

675,000

60,000

30,000

1,978,000

1,948,000

1923..................

1,268,000

693,000

169,000

84,000

2,130,000

2,045,000

1924..................

1,295,000

711,000

276,000

138,000

2,282,000

2,144,000

1925..................

1,321,000

733,000

380,000

190,000

2,434,000

2,244,000

1926..................

1,346,000

755,000

482,000

241,000

2,583,000

2,342,000

1931..................

1,449,000

777,000

1,038,000

519,000

3,264,000

2,745,000

1941..................

1,577,000

828,000

1,593,000

797,000

3,998,000

3,202,000

1951..................

1,700,000

865,000

1,918,000

959,000

4,483,000

3,524,000 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

I likhet med departementschefen finner utskottet det önskligt, att

en höjning åvägabringas av pensionsavgifterna för högre inkomsttagare.

Ju högre avgifter erläggas, desto större bliva de en gång utgående

pensionerna; avgiftsbetalningen verkställes i den försäkrades eget intresse

och han får själv skörda frukterna därav. Aven om således starka skäl

tala för en väsentlig höjning av dessa avgifter, måste man emellertid

även här framgå med stor varsamhet, särskilt under nuvarande tryckta tider.

Det kan ju tyckas, som om den i propositionen föreslagna höjningen

vore ganska måttligt tilltagen. Utskottet anser det dock klokast att

jämväl i denna del göra en jämkning i Kungl. Maj:ts förslag och föreslår

därför sådan ändring däri, att, utöver grundavgiften 3 kronor, i tilläggsavgift

skall erläggas 10 kronor, om inkomsten uppgår till 1,200 men

ej till 3,000 kronor, 15 kronor för inkomster mellan 3,000 och 5,000

kronor, 20 kronor för inkomster mellan 5,000 och 7,000 kronor, 25

kronor för inkomster mellan 7,000 och 10,000 kronor samt 30 kronor

för inkomst av 10,000 kronor eller mera. Anledningen till, att utskottet

i stället för den av Kungl. Maj:t föreslagna procentberäkningen bibehåller

det nuvarande systemet med bestämda avgifter för vissa fixerade inkomstbelopp,

är den, att arbetet med påförandet av avgifterna därigenom förenklas

och underlättas. Utskottet anser sig i detta sammanhang böra

påpeka, att, därest enligt nu förevarande förslag pensionsavgift i vissa

fall kommer att utgå med högre belopp än 13 kronor, en ändring av

37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete torde

bliva erforderlig. Förslag därom torde kunna föreläggas 1922 års riksdag.

Den i 6 § pensionsförsäkringslagen av Kungl. Magt föreslagna uppdelningen

av de avgiftsplikriga i där angivna åldersgrupper finner utskottet

sig böra tillstyrka. Storleken av den procent å erlagda pensionsavgifter,

som inom varje sådan åldersgrupp kan påräknas, hänger tydligen

nära samman med den räntefot, som lägges till grund för avgiftspensionernas

beräkning. Denna räntefot har Kungl. Maj:t i likhet med

pensionsstyrelsen ansett sig böra sätta till 4,3 procent, d. v. s. något

högre än den, som nu ligger till grund för beräkning av pensionerna.

Departementschefen har därom yttrat, att han ansett sig åtminstone icke

för närvarande kunna förorda eu högre räntefot än 4,3 procent särskilt

av den anledningen, att detta vore ett spörsmål, som icke lämpligen

borde avgöras, innan den pågående utredningen rörande hela socialförsäkringens

organisation slutförts.

Förevarande fråga rörande räntefotens storlek är uppenbarligen av

genomgripande betydelse på samma gång som den är synnerligen invecklad

och svår att överblicka. Å ena sidan hava de försäkrade be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. 7

rättigade anspråk att få räkna sig till godo en tillfredsställande avkastning

av sina inbetalade avgifter, men å andra sidan bör räntefoten icke

sättas så hög, att det kan medföra någon risk eller nödvändiggöra en

mera avsevärd ändring i grunderna för pensionsförsäkringsfondens förvaltning.

Det har emellertid vid övervägande av denna fråga förefallit utskottet,

som om en något större höjning i räntefoten än den av Kungl.

Maj:t föreslagna skulle utan olägenhet kunna göras. För att vinna

klarhet i frågan har utskottet jämlikt § 46 riksdagsordningen utverkat

Kungl. Maj:ts befallning till fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

att yttra sig i ämnet.

I sitt i anledning därav avgivna utlåtande hava fullmäktige anfört

följande:

»Genom att höja den räntefot, som lägges till grund för ifrågavarande

beräkningar, till 4,3 procent har man, enligt fullmäktiges uppfattning,

nått den högsta gräns, som i nuvarande läge kan anses försvarlig,

och synes därför någon som helst ytterligare förhöjning av denna

räntefot icke vara tillrådlig.

Enligt '' fullmäktiges förmenande bör någon ytterligare förändring i

den till grund för beräkningarna lagda räntefoten icke företagas utan

en ingående utredning angående samtliga de förutsättningar, vilka lagts

till grund för beräkningen av avgiftspensionerna, och lärer det kunna

förväntas, att en dylik utredning kommer till stånd i samband med utarbetande

av förslag till en mera enhetlig ordning för socialförsäkringen

i dess helhet.»

Utskottet har med hänsyn till innehållet i detta utlåtande ansett

sig icke kunna föreslå någon höjning av räntefoten. Utskottet har likväl

haft under övervägande att hemställa om skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning av frågan, men funnit sig kunna avstå

därifrån under uttalande av en bestämd förhoppning att den av fondfullmäktige

antydda utredningen snarast möjligt kommer till stånd.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot

förevarande lagförslag, dock att utskottet föreslår ett förtydligande tilllägg

till ingressen till 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

för att utmärka, att paragrafens bestämmelser icke under

några omständigheter äga tillämpning på personer, som före utgången

av år 1921 ej fyllt 15 år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

Såsom redan i det föregående angivits, hava i de likalydande motionerna

nr 210 i första kammaren av herrar Wavrinsky och Björkman

samt nr 309 i andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje m. fl.

yrkats, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning,

huru ökningen av avgiftspensionerna måtte komma även gifta

och f. d. gifta kvinnor till godo. Denna fråga har ock berörts i de

lika lydande motionerna nr 198 i första kammaren av herr Johansson i

Kälkebo m. fl. och nr 296 i andra kammaren av herr Johansson i Bro

m. fl.

De gifta och förut gifta kvinnorna äro utan tvivel i jämförelse med

andra kvinnor för närvarande ogynnsamt ställda beträffande avgiftspensioneringen

och nu föreliggande förslag avhjälper icke detta missförhållande.

Pensionsstyrelsen har i sin till grund för propositionen liggande

framställning jämväl påpekat detta, men samtidigt framhållit, att en tillfredsställande

lösning av denna fråga i själva verket torde kunna ernås

endast i samband med eu väsentlig- rubbning i grunderna för den nuvarande

pensionsförsäkringen, i följd varav styrelsen ansett sig nödsakad

att låta med denna reform tills vidare anstå.

Enligt utskottets mening är en reform på detta område av behovet

påkallad, och utskottet finner därför skäl föreligga att hos Kungl. Maj:t

hemställa om sådan utredning, som i motionerna avses.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts i propositionen nr 284 framställda förslag icke

1 kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas och

med avslag å motionerna i första kammaren nr 193

av greve Lagerbjelke och nr 198 av herr Johansson

i Kälkebo m. fl. samt i andra kammaren nr 296 av

herr Johansson i Bro m. fl., de två sistnämnda motionerna

i den mån de icke bär'' nedan under 2:o) bliva

besvarade, må för sin del antaga följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

9

[Kung! Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1013

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30

juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i nedan angivna delar

erhålla följande lydelse:

4 §•

Beloppet av den pensionsavgift,

som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, utgör för varje år tre

kronor. Därutöver erlägges av den,

som under nästföregående år åtnj utit

inkomst av minst 600 kronor:

a) om inkomsten ej uppgår till

800 kronor, två kronor;

b) om inkomsten uppgår till

800 men ej till 1,200 kronor, fem

kronor;

c) om inkomsten uppgår till

1,200 men ej till 2,000 kronor, tio

kronor;

7 4

d) om inkomsten uppgår till 2,000

kronor eller mera, en halv procent,

dock högst femtio kronor, av inkomstbeloppet,

avrundat, där det ej slutar

å helt hundratal kronor, till närmast

lägre sådant hundratal.

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

4 §•

Beloppet av den pensionsavgift,

som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, utgör för varje år tre

kronor. Därutöver erlägges av den,

som under nästföregående år åtnjutit

inkomst av minst 600 kronor:

a) om inkomsten ej uppgår till

800 kronor, två kronor;

b) om inkomsten uppgår till

800 men ej till 1,200 kronor, fem

kronor;

c) om inkomsten uppgår till

1,200 men ej till 3,000 kronor, tio

kronor;

d) om inkomsten uppgår till 3,000

men ej till 5,000 kronor, femton

kronor;

e) om inkomsten uppgår till 5,000

men ej till 7,000 kronor, tjugu kronor;

f) om inkomsten uppgår till 7,000

men ej till 10,000 kronor, tjugufem

kronor; samt

g) om inkomsten uppgår till

10,000 kronor eller mera, trettio

kronor.

6 saml. 2 avd. 4 käft. (Nr 7.) 120121 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. _

(Kung!. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag)

Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt heräknade taxerade beloppet.

6 §•

Å erlagda pensionsavgifter utgå i årlig pension följande procent,

nämligen:

å avgifter, påförda man i ålder av

16—19 år,.......

20—24 » .......

..... 70 procent

..... 60 »

35—44

45—54

år,.......

» .......

...... 30 procent

..... 20 »

25—29 » .......

...... 50 »

55—66

» .......

15 »

30—34 » .......

...... 40 »

å avgifter, påförda kvinna i ålder av

16—19 år,......

20—24 » ......

...... 56 procent

...... 48 »

35—44

45—54

år,.......

» ......

...... 24 procent

16 »

25—29 » ......

...... 40 »

55—66

» ......

...... 12 » ;.

30—34 d ......

...... 32 »

åldern beräknad till det antal levnadsår, som uppnås under det kalender
-

år, för vilket avgiften påförts.

Därjämte utgår av allmänna

medel ett tillägg till pensionen för

pensionstagare, som är till arbete

varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst

ej uppgår för man till 600

och för kvinna till 560 kronor.

Pensionstillägget utgör för år

räknat för man 300 och för kvinna

280 kronor med avdrag av halva

årsinkomsten.

För pensionsberättigad änkling,

änka, frånskild make eller ogift

kvinna, som är till arbete varaktigt

oförniögen och har att försörja barn

eller adoptivbarn under femton år,

Därjämte utgår av allmänna

medel §tt tillägg till pensionen för

pensionstagare, som är till arbete

varaktigt oförmögen o^h vilkens årsinkomst

ej uppgår för man till 425

och för kvinna till 400 kronor.

Pensionstillägget utgör för år

räknat för man 225 och för kvinna

210 kronor med avdrag av sex

tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens

årsinkomst må överstiga

50 kronor.

För pensionsberättigad änkling,

änka, frånskild make eller ogift

kvinna, som är till arbete varaktigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats• och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

11

(Kungl. Maj:ts förslag.)

ävensom för pensionsberättigad ogift

man, som är till arbete varaktigt

oförmögen och bar att försörja

adoptivbarn under femton år, ökas

pensionen, därest årsinkomsten ej

uppgår för man till 600 och för

kvinna till 560 kronor jämte 250

kronor för varje sådant barn, med

särskilt pensionstillägg för barnen.

Enahanda rätt tillkommer jämväl

äkta makar, av vilka mannen är pensionsberättigad

och till arbete varaktigt

oförmögen och vilkas sammanlagda

årsinkomst ej uppgår till

1,160 kronor jämte 250 kronor för

varje barn. Beloppet av sådant

pensionstillägg utgör 125 kronor

för vax-je barn med avdrag av hälften

av det belopp, varmed årsinkomsten

må överstiga 600 kronor

för man, 560 kronor för kvinna

samt 1,160 kronor för äkta makar.

Pensionsbelopp avrundas — —

7 §•

Årsinkomst, som i 6 § avses,

utgör all den inkomst av fast egendom,

kapital eller arbete, som någon

skäligen kan antagas komma att

tillsvidare årligen åtnjuta; dock att

såsom inkomst icke räknas pension

enligt 34 § intill ett belopp av högst

300 kronor.

Där inkomst, som i 6 § andra

stycket avses, helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, skall vid

uppskattning av dessa förmåners år
-

(Utskottets förslag.)

oförmögen och har att försörja barn

eller adoptivbarn under femton år,

ävensom för pensionsberättigad ogift

man, som är till arbete varaktigt

oförmögen och har att försörja

adoptivbarn under femton år, ökas

pensionen, därest årsinkomsten ej

uppgår för man till 425 och för

kvinna till 400 kronor jämte 170

kronor för varje sådant barn, med

särskilt pensionstillägg för barnen.

Enahanda rätt tillkommer jämväl

äkta makar, av vilka mannen är

pensionsberättigad och till arbete

varaktigt oförmögen och vilkas sammanlagda

årsinkomst ej uppgår till

825 kronor jämte 170 kronor för

varje barn. Beloppet av sådant

pensionstillägg utgör 102 kronor

för varje barn med avdrag av

sex tiondelar av det belopp, varmed

årsinkomsten må överstiga 425 kronor

för man, 400 kronor för kvinna

samt 825 kronor för äkta makar.

— — pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst, som i 6 § avses,

utgör all den inkomst av fast egendom,

kapital eller arbete, som någon

skäligen kan antagas komma att

tillsvidare årligen åtnjuta; dock att

såsom inkomst icke räknas pension

enligt 6 §, ej heller, intill ett belopp

av högst 300 kronor, pension enligt

34 §.

Där inkomst, som i 6 § andra

stycket avses, helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, skall vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

[Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

liga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna

räcka till full, om än

torftig försörjning, deras årliga värde

ej må uppskattas till lägre belopp

än 600 kronor för man och 560

kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna

ej räcka till full försörjning,

deras årliga värde uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom

att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än

70 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser,

verkställes densamma

efter de i orten gällande priser eller

efter andra grunder, som finnas

tillämpliga. A förmögenhet må ej

beräknas lägre avkastning än fem

procent och, i den mån förmögenheten

överstiger 1,800 kronor för man,

1,700 kr opor för kvinna och 3,500

kronor för äkta makar, ytterligare fem

procent.

I fråga om

uppskattning av dessa förmåners årliga

värde iakttagas, att, där naturaförmånerna

räcka till full, om än

torftig försörjning, deras årliga värde

ej må uppskattas till lägre belopp

än 425 kronor för man och 400

kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna

ej räcka till full försörjning,

deras årliga värde uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom

att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än

60 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser,

verkställes densamma

efter de i orten gällande priser eller

efter andra grunder, som finnas

tillämpliga.

person.

13 §.

Den — — — — kommunalutskylderna.

Den pensionsavgift utöver tre kronor, som enligt 4 § åligger vissa

avgiftspliktiga, debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna.

Där — — — — kronouppbörden.

30 §.

Har någon på grund av varaktig

oförmåga till arbete gjort ansökning

om pension, skall pensionsnämnden

pröva de i ansökningen

lämnade upplysningar och åberopade

handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden

30 §.

Har någon på grund av varaktig

oförmåga till arbete gjort ansökning

om pension, skall pension snämnden

pröva de i ansökningen

lämnade upplysningar och åberopade

handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

13

(Katigt. Maj ds förslag.)

besluta, huruvida sökanden äger rätt

till pension, ävensom, där ansökningen

avser jämväl pensionstillägg,

bestämma storleken av den årsinkomst,

som skall läggas till grund

för beräkning av pensionstilläggs

belopp, dock endast i den mån denna

årsinkomst ej utgöres av pension enligt

6 och 34 §§.

(Utskottets förslag.)

besluta, huruvida sökanden äger rätt

till pension, ävensom, där ansökningen

avser jämväl pensionstillägg,

bestämma storleken av den årsinkomst,

som skall läggas till grund

för beräkning av pensionstilläggs

belopp.

Sedan — — — — pensionsstyrelsen.

Söker — — — — pensionsstyrelsen.

Där — — — — utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen

blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst

enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning

eller ock icke överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må,

efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse.

Vad — -— — — sig.

33 §.

Den — — — — stadgat.

Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är

till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och

vilken har att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger

erhålla understöd för sådant barn under villkor och med belopp, som i

6 § är stadgat angående pensionstillägg för barn. Enahanda rätt tillkommer

jämväl ogift man, som är till arbete varaktigt oförmögen, men

icke berättigad till pension, och vilken har att försörja adoptivbarn under

femton år.

Beträffande — — — — utbetalande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring. v

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

För den, som vid 1914 års ingång fyllt sexton år, utgå å sammanlagda

beloppet av de för ett år erlagda pensionsavgifterna, i den mån detta

belopp icke överstiger tretton kronor, i årlig pension följande procent,

nämligen:

för

man, som

fyllt 16, men

icke 25

år.

i.............

..... 30

procent

b

B B

B 25, B

b 30

B

..... 277a

B

b

B B

B 30, B

b 35

B

..... 25

B

b

B B

B 35, B

b 45

B

..... 227*

B

b

B B

b 45 år .....

..... 20

B

och

för

kvinna,

som fyllt 16, men icke

25

år, ......

........ 24

procent

b

B

B

B 25, B

B

30

B .......

........ 22

B

b

B

B

B 30, B

B

35

B .......

........ 20

B

b

B

B

B 35, B

B

45

B ......

........ 18

B

b

B

B

b 45 år

........ 16

B .

Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides

av statsmedel.

gen

3 §•

Angående den, som före utgånav

år 1921 blivit till arbete var
-

3 §•

Angående den, som före utgången

av år 1921 fyllt femton år och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

15

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

aktigt oförmögen, skola följande blivit till arbete varaktigt oförmögen,

särskilda bestämmelser lända till skola följande särskilda bestämmelefterrättelse.

ser lända till efterrättelse.

1 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i G §

andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten

ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor; dock att

denna inkomstgräns utgör 280 kronor för kvinna, tillhörande den grupp

personer, som avses i andra stycket av nästföljande moment.

Beloppet av dylikt pensionstillägg eller understöd utgör, med undantag

för fall, som i 2 mom. här nedan sägs, för man 150 och för kvinna

140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten

må överstiga 50 kronor.

2 mom. Där varaktig oförmåga till arbete inträtt före utgången av

år 1918 och inkomsten befunnits dessförinnan understiga för man 300

och för kvinna 280 kronor, utgör beloppet av pensionstillägg enligt 6 §

andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring eller av understöd enligt

33 § första stycket samma lag för man 150 och för kvinna 140 kronor

med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten,

dock att, om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor,

avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger

50 kronor.

För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så ock för

den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju år och

redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda

eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

utgår sådant understöd, som omförmäles i 33 §

första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, med i näst föregående

stycke angivet belopp, även om rätten därtill förvärvats efter

utgången av år 1918.

3 mom. Pensionstillägg, som i 1 och 2 mom. här ovan avses,

höjes med 0,08 procent för varje krona av erlagda pensionsavgifter; dock

att sådan höjning må äga rum allenast med hänsyn till pensionsavgift,

som jämlikt 14 eller 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring blivit

till fullo erlagd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §

fjärde stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

varom stadgas i 33 § andra stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten

ej uppgår för man till 300, för kvinna till 283 och för äkta makar till

583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av dylikt pensionstillägg

eller understöd utgör 75 kronor för varje barn med avdrag

av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300

kronor för man. 283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar.

5 mom. Årsinkomst, som i 1

och 2 mom. här ovan avses, beräknas

på sätt i 7 § av lagen om allmän

pensionsförsäkring föreskrives, dock

att i årsinkomsten ej ingår pension

enligt 6 § samma lag, att till grund

för uppskattning av naturaförmåner

lägges ett värde å full försörjning

av 300 kronor för man och 283

kronor för kvinna, att lägsta värdet

av bostadsförmån utgör 50 kronor

samt att de i 7 § andra stycket sista

punkten meddelade särskilda bestämmelser

rörande avkastning av förmögenhet

ej äga tillämpning.

5 mom. Årsinkomst, som i 1

och 2 mom. här ovan avses, beräknas

på sätt i 7 § av lagen om allmän

pensionsförsäkring föreskrives, dock

att till grund för uppskattning av

naturaförmåner lägges ett värde å

full försörjning av 300 kronor för

man och 283 kronor för kvinna, samt

att lägsta värdet av bostadsförmån

utgör 50 kronor.

6 mom. Vad i 30 § femte stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring

stadgas i fråga om rätt för pensionsstyrelsen att i vissa fall

utan återförvisning verkställa nödig rättelse i pensionsnämnds beslut

rörande storleken av sökandens årsinkomst äger icke tillämpning med

avseende å fel, som överstiger ett belopp av 50 kronor och icke uppkommit

allenast genom felräkning.

4 §•

I fråga om pensionstillägg eller understöd, vartill rätt inträtt före

den 1 januari 1917 och varom ansökan gjorts före den 1 januari 1919,

skall stadgandet i 31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän

pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra talj utskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

17

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mäles i 3 § 2 mom. andra stycket här ovan, icke i något fall utgår för

tiden före den 1 januari 1916.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

2: o) att riksdagen i anledning av förberörda motionerna

nr 198 i första kammaren och nr 296 i andra

kammaren samt med bifall till herrar Wavriuskys och

Björkmans motion nr 210 i första kammaren och herr

Petterssons i Södertälje m. fl. motion nr 309 i andra

kammaren ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, huruvida icke en förbättring i gifta och

förut gifta kvinnors avgiftspensionering kan åstadkommas,

samt att Kungl. Maj:t därefter måtte för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Stockholm den 30 maj 1921.

På det sammansatta utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

vid punkt l:o):

av herr von Kock, som anfört:

»Utskottets förslag innebär väsentliga förbättringar i pensionsförsäkringen

och har jag biträtt detsamma utom vad beträffar avgifterna till

avgiftspensionen. Det synes mig ha förelegat så mycket mindre skäl att

så väsentligt förminska avgiftpensionen, som utskottet sett sig tvunget

av statsfinansiella skäl beskära pensionstilläggens storlek. Det torde

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 2 avd. 4 höft. (Nr 7.) 120121 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

böra erinras, att pensionsstyrelsen föreslagit, att de s. k. tilläggsavgifterna

skulle för inkomst utöver 1,500 kronor utgå med 1 procent på

inkomster med ett maximum av 50 kronor vid 5,000 kronors inkomst.

En av pensionsstyrelsens sakkunniga, herr Branting, hade föreslagit ett

något annorlunda beräkningssätt, så att maximum skulle utgöra 100

kronor och utgå vid inkomstbelopp om 10,000 kronor och däröver.

Kungl. Maj:ts förslag innebar en väsentlig inskränkning i pensionsstyrelsens

förslag, i det att där föreslogs en avgift å allenast 1h procent å

inkomst av 2,000 kronor och däröver, dock högst 50 kronor vid maximum,

som nås först vid 10,000 kronors inkomst (i stället för 5,000

kronor enligt pensionsstyrelsens förslag).

Nu har emellertid utskottet företagit en ytterligare inskränkning i

avgifterna, så att desamma i allmänhet skola uppgå allenast till omkring

1U procent å inkomsterna.

Det ligger'' i öppen dag, att härigenom avgiftspensionerna i hög

grad komma att reduceras. Såsom exempel härå må följande siffror,

som på begäran ställts till mitt förfogande av pensionsstyrelsens försäkringstekniska

byrå, anföras:

o

Man. Årsinkomst 10,000 kronor eller däröver under hela försäkring stiden.

Pension vid

Årsavgift enligt Kungl. Maj:ts förslag 53 kronor.

30

år

439,90

50

»

757,90

67

»

906,30

Årsavgift enligt utskottets förslag 33 kronor.

30

»

273,90

50

471,90

67

»

564,30

Det framgår härav, att den högsta avgiftspension, som enligt utskottets

förslag kan erhållas, är kronor 564,30, medan enligt Kungl.

Maj:ts förslag densamma uppgår till kronor 906,30. Den senare överstiger

sålunda den förra med omkring 38 %.

Utskottet anför inga övertygande skäl för denna betydande försämring

av Kungl. Maj:ts förslag. Tvärtom betonar utskottet, att starka

skäl tala för en Väsentlig höjning’ av avgifterna, ''emedan avgiftsbetalningen

verkställes i den försäkrades eget intresse och han får själv

skörda frukterna därav’. Att man, såsom utskottet säger, bör framgå

med stor varsamhet, särskilt undér nuvarande tryckta tider, är visserligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammanfatta stats- och undra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. 19

riktigt, men ingen tordo kunna påstå att så icke skett jämväl i Kungl.

Maj:ts förslag. Att utkräva en hal v procent av inkomsten i premier för

ålderdomsförsäkring måsto betraktas såsom utomordentligt måttligt. För

eu person med 5,000 kronor inkomst betyder det en utgift av ungefär

2 kronor i månaden, och för eu person med 10,000 kronor inkomst

ungefär 4 kronor i månaden. Det är visserligen sant, att erläggandet

av tilläggsavgifterna icke sker månadsvis, utan eu gång om året, och

att detta betalningssätt försvårar inbetalningen. Men det torde, såsom

längre fram skall påvisas, allenast vara en tidsfråga, när en förändring

av det olämpliga uppbördssätt genomföres; och även om nuvarande

system bibehålies, torde någon svårighet ej behöva föreligga ifråga om

avgiftsbetalningen, för den händelse Kungl. Maj:ts förslag bibehålies.

Det torde även böra erinras om att de avgifter, som nu föreslås,

äro mycket små i jämförelse med dem, som erläggas av statens och en

del kommunala befattningshavare. Enligt uppgifter, som meddelats av

chefen för försäkringsinspektionen, erlägga statstjänare, även i de lägsta

löneklasserna, 2 å 3 % av sin avlöning såsom avgift för sin egen pensionering,

och därtill kommer en dryg avgift för familjepensioneringen,

vilken erlägges även av den som är ogift. En folkskollärare, vars lön

i högsta lönegraden är 3,000 kronor, erlägger en avgift av 2l/a % (75 kr.)

av denna lön för sin egen pensionering samt 3 V» % (100 kr.) för familjepensioneringen.

Här må även erinras, att socialförsäkringskommittén i sitt förslag

till obligatorisk sjukförsäkring, som avgavs den 1 oktober 1920, föreslagit,

att de försäkrade skulle åläggas betala en sjukförsäkringsavgift

av 2 Va % av arbetsförtjänsten, uppgående till 18 kr. för en arbetsförtjänst

av 810 kronor och 120 kronor för en förtjänst av 5,400

kronor. Vid en jämförelse härmed torde en avgift av V* % för ålderdomsförsäkringen

i själva verket vara mycket måttlig.

Att man i arbetarkretsar ingalunda står främmande för avgiftsbetalningens

betydelse i och för erhållande av pension, framgår bl. a.

därav, att när pensionering av extra personal vid statens järnvägar behandlades

år 1914 av en särskild kommitté, järnvägsmannaförbundet anhöll,

att personalen måtte få bidraga till pensioneringen, vilken eljes ’i

många fall skulle bliva alldeles otillräcklig för att kunna skänka vederbörande

en i ekonomiskt avseende tryggad ställning’. I enlighet härmed

föreslog kommitterade en månadsavgift av 3,5 % av månadsavlöningen.

Många liknande exempel torde kunna anföras på, att utan pensionärens

egna inbetalningar en tillfredsställande pension ej kan beredas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta stats- och andra lagutsJcottets nr 1 utlåtande Nr 7.

Att ifråga om folkpensioneringen denna uppfattning ej slagit igenom

torde väsentligt bero på, att avgifterna uppbäras i samband med skatterna.

Härigenom har skapats den föreställningen, att pensionsavgifterna

äro att likställa med skatter. Kunde i stället det riktiga förhållandet

tränga in i det allmänna medvetandet, nämligen att pensionsavgifterna

närmast äro att jämföra med försäkringspremier, skulle folkpensioneringen

vinna oerhört i popularitet. Vägen härtill är att ordna inbetalningen

på ett praktiskt sätt, men utan samband med skattebetalnitfgen,

exempelvis genom användande av försäkringsböcker och med anlitande

av postverket som mellanhand. Riksdagen har för några år sedan anslagit

medel till anskaffande av sådana försäkringsböcker (utan att medlen

kommit till användning), varav torde framgå, att riksdagen är angelägen

att väcka intresse hos allmänheten att ordentligt betala sina avgifter.

Åven genom den nu av riksdagen beslutade utredningen om åvägabringande

av en rationell skatteuppbörd, eventuellt i samarbete med intressekontoren

och postsparbanken i och för små belopps hopsamlande, öppnas

möjligheter att tillfredsställande ordna denna förvisso till sin betydelse

allt för förbisedda fråga om pensionsavgifternas inbetalning.

En närmare undersökning av folkpensioneringens hittills vunna erfarenheter

torde leda till det resultat, att det stora mål, som folkpensioneringen

satt sig före — att bereda åldringar och invalider en betryggad

självständig ställning — ej kan nås, med mindre avgiftspensionen blir

det väsentliga och grundläggande i systemet. Såsom ofta från sakkunnigt

håll påvisats, förmår vår produktion ej att skapa sådana inkomster,

att ensamt genom statsmedel tillräckliga pensioner skola kunna beredas.

Ett förslag i sådan riktning vad allenast ålderdomsförsäkringen angår

föreligger visserligen i Norge, men då det skulle kosta omkring 95 miljoner

kronor årligen, torde föga förhoppning finnas för dess antagande.

I vårt land skulle motsvarande belopp uppgå till ej mindre än 250 miljoner

kronor, ett belopp, som, det säger sig själft, ej inom rimlig tid

kan åstadkommas. För att bereda befolkningen tillfredsställande pensioner

måste man därför söka ordna vår folkpensionering i främsta rummet

enligt försäkringsprincipen. Endast härigenom kan så småningom uppnås,

att pensionärerna erhålla sådana pensioner, att de någorlunda kunna

uppehålla sin levnadsstandard och undvika att begära hjälp från annat

håll, samtidigt som statens kostnader begränsas.

Det är givet, att pensionsförsäkringens omgestaltning och utveckling

i sådan riktning ej kan ske annat än i sammanhang med den förestående

reformen av hela vår socialförsäkring. Men då redan nu en ändring

ifråga om såväl avgiftspensionernas storlek som beräkning är föremål

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7. 21

för riksdagens prövning, och då det förslag, som i detta avseende framlagts

av den sakkunniga myndigheten, pensionsstyrelsen, otvivelaktigt

är ett steg i rätt riktning, synes det mig riktigast, att riksdagen så

nära som möjligt ansluter sig till detta förslag. Då emellertid något

yrkande om bifall till pensionsstyrelsens förslag motionsvis ej föreligger,

får jag inskränka mig till att yrka bifall till Kuugl. Maj:ts förslag till

ändrad lydelse av § 4 i lagen om allmän pensionsförsäkring.))

Av herr Andersson i Knäppinge, som anfört:

»I anledning av Kungl. Maj:ts den 18 mars 1921 avgivna proposition

nr 284 angående ändrad lydelse av lag om allmän pensionsförsäkring

samt övergångsbestämmelserna av samma lag har sammansatta stats- och

andra lagutskottet nr 2 fattat beslut om ändringar uti §§ 4, 6, 7, 13,

30 och 33 pensionslagen samt §§ 1, 3 och 4 övergångsbestämmelserna.

Dessa ändringar hava en vittomfattande räckvidd för såväl statens som

den enskildes allmänna och ekonomiska liv. Motivet för beslutet är det

vackra strävandet att kunna bereda alla pensionsberättigade en tillfredsställande

pension. För att fylla detta krav är dock nödvändigt att

samhällets ekonomi skall hava möjlighet och förmåga att fullgöra de

förbindelser, som dess representation ålägger den. Under det nuvarande

brydsamma läge, som stat, kommun och enskild befinnes uti, bör dock

skattebördorna avvägas på försiktigaste sätt. I denna fråga kan det

misstänkas, om den av utskottet beslutade ökningen är tillfredsställande,

även då det erkännes som ett välbekommet tillägg. Denna fördel, jämförd

med den ökade skattebördan för dem, som tvingas bära utgifterna,

kommer förvisso i mången familj att framkalla rätt så allvarliga bekymmer.

Betrakta vi siffrorna, som utskottet å sid. 5 angivit över beräknade

kostnader för staten, visar kostnadsökningen genom bifall till utskottets

förslag, för år 1922 1,325,000 kronor; år 1931 redan 10,750,000 kronor

och 1951 20,025,000 kronor. Om för dagen den försäkringstekniska

byrån kan matematiskt beräkna, till vilka belopp denna ökning jämte

redan befintliga utgifter för framtiden kommer att uppgå, så kunna de

ej garantera huru landets verkliga skattekraft i framtiden kommer att

fylla behovet. Lägga vi till statsutgifterna landstingens och kommunernas

bidrag, utgörande ungefär ‘A-del, blir årsutgiften redan nästa år för folkpensioneringen

över 32 miljoner och 30 år härefter över 84 miljoner.

De enskilda pensionsavgifterna ej här inräknade.

Beträffande själva grunderna för hela pensionsrörelsens organisation

göras många både berättigade och oberättigade anmärkningar, som ej

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 2 avd. 4 htift. (Nr 7.) 120121 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7.

här vidröras. Erinras bör dock, att grunderna i § 7 för uppskattningen

äro dock till angivna lägsta belopp i avsevärda fall inom landets bygder

ej överensstämmande med verkligheten. Fördelningen av pensioner och

understöd mellan man och kvinna torde av rättvisa och billighet kräva

en revidering. Särskilt är den gifta kvinnans ställning till mannens

avgiftspension ej byggd på rättvis grund. Innan nya skatter pålagts

stat och folk uti en därför så olämplig tid som den närvarande, borde

redan gällande lag hava till sin organisation och tillämpning grundligt

reviderats. Därigenom hade förtroendet för lagens syfte stärkts och det

folk, som direkt eller indirekt får bära bördorna, skulle känt tillfredsställelse

med däri ålagd plikt.

Då jag är av den uppfattningen, att de av utskottet föreslagna

ändringarna i pensionslagen ej äro av trängande behov och att tidpunkten

för genomförandet av denna lagändring nu är högst olämplig, finner jag

anledning yrka,

att såväl Kungl. Maj:ts proposition nr 28.4 som

utskottets förslag må av riksdagen avslås.»

Stockholm, K. L. Beckmanö Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6, 7, Rf 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 191 s. 1 i texten