Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision av gällande författning om folkskoleväsendet på landsbygden.

1921-04-23 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1921:9, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision av gällande författning om folkskoleväsendet på landsbygden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

1

Nr 9:

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1921 kl. 11 f. in.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 9,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående revision av gällande författning om folkskoleväsendet

på landsbygden.

I en inom andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen väckt motion,

nr 19, hemställes,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att gällande

lörfattningar om folkskoleväsendet på landsbygden skyndsamt måtte underkastas

ingående revision i syfte att bereda församlingarna ökat inflytande på

skolväsendet; samt

B) att i ovanberörda hänseende särskilt må tillses

1) att församlingarna tillerkännas verklig medbestämmanderätt i fråga

om skolform och skolbygge;

2) att församlingarna medgivas rätt att, eventuellt med kvalificerad

majoritet, besluta om sådan ändring i gällande läsplan, att vid församlingens

skolor tre timmars kristendomsundervisning meddelas i veckan;

3) att statsanslag icke må kunna indragas, förrän Kungl. Maj:t efter

opartisk undersökning och församlingens hörande därom förordnar; och

4) att syneförrättningar å lärareboställen under församlingarnas medverkan

verkställas av fullt opartiska, edsvurna'' och sakkunniga personer.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Rörande förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning från

skolöverstyrelsen inhämtat yttrande, vilket som bilaga åtföljer utlåtandet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 1 avd. 8 käft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

f. I syfte att bereda församlingarna ökat inflytande på skolväsendet påyrkar

motionären en ingående revision av gällande författningar om folkskoleväsendet

på landsbygden. I berörda hänseende önskar han reformer

särskilt ifråga om 1) församlingarnas beslutanderätt rörande skolform och

skolbygge, 2) tiden för kristendomsundervisningen, 3) rätten till indragande

av statsbidrag och 4) sättet för syneförrättningar å tjänstebostäder.

Vad först angår det under punkt 1 härovan framförda yrkandet utmynnar

detta i ett krav på att församlingarna måtte tillerkännas verklig

medbestämmanderätt ifråga om skolform och skolbygge. Då det icke kan

vara motionären obekant, att församlingarna äga sådan rätt, måste utskottet

med anledning av den för motionen anförda motiveringen antaga, att motionären

i själva verket önskar, att skoldistrikten måtte tillerkännas full frihet

att ensamma besluta ifråga om skolformer och skolbyggen. Med hänsyn

till statens alltjämt ökade bidrag till skolväsendet och den ökade kontroll,

som därmed måste följa i avseende på hur dessa medel användas, finner

emellertid utskottet, att det icke kan med skäl ifrågasättas att helt överlämna

beslutanderätten i nu förevarande hänseende åt skoldistrikten. Staten måste,

i betraktande även av skolväsendets efterblivenhet och brister i en del landsändar,

hava möjlighet att genom sina organ göra det allmännas synpunkter

gällande. Utskottet kan sålunda på denna punkt icke tillstyrka motionärens

förslag.

Ifråga om tiden för kristendomsundervisningen i folkskolorna har utskottet

i annat sammanhang avgivit utlåtande. I den nu förevarande motionen

hemställes, att församlingarna måtte medgivas rätt att, eventuellt med

kvalificerad majoritet, besluta om sådan ändring i gällande läsplan, att vid

församlingens skolor tre timmars kristendomsundervisning meddelas i veckan.

Utskottet finner detta förslag kunna leda till icke gagneliga ojämnheter

i kurs- och timplaner och till övriga icke önskvärda konsekvenser, och utskottet

kan på grund härav icke giva sitt förord åt den under punkt 2 gjorda

hemställan.

Under punkt 3 hemställer motionären, att statsbidrag icke må kunna

indragas, förrän Kungl. Maj:t efter opartisk undersökning och församlingens

hörande därom förordnar. Enligt nu gällande ordning utövas beslutanderätten

ifråga om statsbidragens utanordnande av länsstyrelsen. Skoldistriktens

rekvisitioner å bidragen granskas av vederbörande folkskoleinspektör

och överlämnas av denne till länsstyrelsen, som beslutar i ärendet. Skulle

länsstyrelsen vägra tillerkänna ett skoldistrikt statsbidrag, äger distriktet anföra

besvär hos Kung!. Maj:t, som givetvis, innan ärendet avgöres, inhämtar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

3

yttrande från alla vederbörande. Genom denna ordning för ifrågavarande

ärendens avgörande måste skoldistriktens rätt anses vara tryggad gent emot

värjo av motionären befarad godtycklighet eller oresonlighet. Motionärens

förslag skulle förplikta statsverket att utbetala bidrag även på oriktiga rekvisitioner

och måste under alla förhållanden förutsätta ett betryggande borgensförfarande.

Utskottet •— som väl finner möjligt, att det kan komma

att visa sig i alla parters intresse, att förhållandet mellan skoldistriktens bestämmanderätt

och folkskoleinspektörernas uppgift erhåller eu närmare precisering,

men som dock ej har anledning att i detta sammanhang närmare

upptaga detta spörsmål — anser i anslutning till det anförda, att några avgörande

skäl icke förebragts för det under punkt 3 av motionären framförda

förslaget.

Vad slutligen angår sättet för syneförrättringar å tjänstebostäder för lärare,

har utskottet i annat sammanhang föreslagit sådan ändring i gällande boställsordning,

att av- och tillträdessyn å tjänstebostad ej må hållas tidigare

än 4 månader före dagen för tjänstebostadens avträdande, resp. tillträdande,

eller senare än 4 månader efter samma dag. Genom delta förslag möjliggöres

dels att sammanföra av- och tillträdessyn, dels att i större utsträckning

inordna syneförrättningarna i vederbörande folkskoleinspektörs resplan.

Synekostnaderna minskas, och folkskoleinspektörerna få tillfälle att i ännu

större utsträckning än hittills själva verkställa syn, varför överstyrelsen mera

sällan behöver förordna syneförrättare. Motionären hemställer, att syneförrättningar

å lärareboställen skola under församlingarnas medverkan verkställas

av fullt opartiska, edsvurna oclj sakkunniga personer. Han klandrar

syneförrättares maktfullkomlighet, anser det vara en brist, att boställsordningen

för lärarepersonalen vid folk- och småskolor icke innehåller någon

besvärshänvisning, och förordar anlitande av edsvurna nämndemän som

syneförrättare. Utskottet, som givetvis ansluter sig till motionärens krav på

verklig opartiskhet hos syneförrättaren, vill erinra om, att nu ifrågavarande

syneförrättningar i de flesta fall hållas av vederbörande folkskoleinspektörer

själva, att dessa stå oberoende till både skoldistrikt och tjänstepersonal, och

att de såsom statstjänstemän handla under tjänstemannaansvar. Att icke

en synenämnd av flera personer blivit för nu ifrågavarande syneförrättningar

bestämd, har betingats av hänsyn till kostnaderna, något som måste

anses enbart erkännansvärt, åtminstone så länge det icke påvisats något fall,

då de personer, åt vilka nu ifrågavarande syneförrättningar anförtrotts, brustit

i opartiskhet. Någon besvärshänvisning är visserligen icke i boställsordningen

angiven, vilket kan vara en brist, men möjlighet förefinnes dock,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

låt vara på en omväg, att draga synebeslut under Kungl. Maj-.ts prövning.

Då erfarenheten hittills icke visat, att annan ändring i gällande bestämmelser

är av behovet påkallad, än den utskottet i annat sammanhang förordat,

synes skäl ej heller hava förebragts för ett tillstyrkande av motionärens

hemställan på nu avhandlade punkt.

Av det anförda framgår, att de i förevarande motion framförda önskemål,

i den mån de kunna anses berättigade, antingen i annat sammanhang föranlett

förslag från utskottet eller måste anses redan vara tillbörligen tillgodosedda

genom gällande lagstiftning. Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

som för övrigt ej kan undertrycka den anmärkningen, att motionären i sin

framställning begagnat överdrivna och olämpliga uttryck,

att förevarande motion icke måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1921.

På utskottets vägnar:

A. OLSSON.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olsson i Mora, Bergström i Högsön*),

Dalgren*), Paulsen, Wallerhis*), Ohman, Jansson i Talby, Johansson i Edsbyn,

Gardell och Thorsell). *

:) Icke närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

5

inlaga.

Till andra kammarens första tillfälliga utskott.

Sedan Kungl. maj:t genom nådig remiss anbefallt skolöverstyrelsen att avgiva

av andra kammarens första tillfälliga utskott begärt yttrande rörande, bland

annat, en av herr Bengtsson i Kullen väckt motion (nr 19) om skrivelse till

Kungl Maj.t angående revision av gällande författning om folkskoleväsendet på

landsbygden, får överstyrelsen härmed beträffande ifrågavarande motion anföra

följande.

Då det genom de beslut, som ligga till grund för 1842 års folkskolestadga,

för 80 år sedan fastslogs såsom en skyldighet för det allmänna att bereda varje

svenskt barn tillfälle att inhämta erforderligt mått av allmänt medborgerlig

bildning, uppdrogs det åt de särskilda församlingarna att närmast ombesörja

de anordningar, som för ändamålet voro erforderliga. Då den allmänna folkundervisningen

sålunda blivit erkänd såsom en statens angelägenhet, var det

självfallet, att staten också måste öva uppsikt över det sätt, varpå kommunerna

fullgjorde de åligganden i detta hänseende, som givits dem. Till en början utövades

denna uppsikt närmast av biskop och domkapitel och fullgjordes väl

framför allt vid de visitationer, som biskopen förrättade i församlingarna. Kostnaderna

för folkskoleväsendet lingo till en början nästan helt bestridas av församlingarnas

skattemedel, och de bidrag av statsmedel, som lämnades, voro

till en början, ganska obetydliga. Statsbidragen ha emellertid undan för undan

ökats, och särskilt genom de förändringar i detta hänseende, som under senaste

årtiondet vidtagits, har kostnaden för avlöning åt folkskolornas lärarpersonal

nästan helt och hållet övertagits av statsverket. Tydligt är, att den uppsikt

över huru församlingarna tillgodosågo folkundervisningen, som staten redan

från början utövade, måste bliva noggrannare i mån som statens ekonomiska

bidrag för ändamålet ökades. Redan efter ett tjugutal år fann man det också

nödvändigt att i och med folkskolinspektionen skaffa ett särskilt organ för uppsikten

över församlingarnas skolväsen. Därjämte hava länsstyrelserna, åt vilka

beslutanderätten i första hand i fråga om statsbidrag för skolväsendet överlämnats,

fått ett växande inflytande på hithörande ekonomiska angelägenheter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Det är allmänt känt, att stor olikhet råder mellan olika landsändar i

fråga om det sätt, varpå folkskoleväsendet i de särskilda skoldistrikten ordnats

och tillgodosetts. Under det att i vissa delar av landet folkskoleväsendet kan

sägas i stort sett motsvara rimliga anspråk och alltså där inga andra förbättringar

erfordras än de, som föranledas av befolkningens tillväxt och den alltjämt pågående

pedagogiska utvecklingen, lämnar folkskoleväsendets tillstånd inom andra

delar av landet mycket övrigt att önska.

Denna olikhet gäller såväl skolans organisation, de olika typer enligt vilka

den är ordnad, som dess utrustning med byggnader, undervisningsmateriel in. in.

I förra hänseendet framträder framför allt skillnaden mellan bygder, där undervisningen

i skolorna i allmänhet för varje barn omfattar hela" den i folkskolestadgan

angivna årliga lärotiden, heltidsläsning, och sådana trakter, där den

årliga undervisningstiden för varje barn är inskränkt till halva den föreskrivna

lärotiden, halvtidsläsning. Inom vissa delar av landet ombesörjes undervisningen

i stor utsträckning icke blott på småskolestadiet utan ock på folkskolestadiet

av larm krafter, som hava utbildning allenast för undervisning i småskolan,

alltså genom mindre folkskolor, en skoltyp, som i andra trakter är nästan okänd.

Vad skolornas utrustning med byggnader beträffar, ha i många bvgder ännu

icke egna lokaler kunnat i tillräcklig utsträckning anskaffas för skolorna, utan

dessa äro i många fall inhysta i förhyrda byggnader, vilka givetvis icke kunna

vara i allo lämpliga såsom skollokaler. Stor olikhet råder ock i fråga om de

byggnader, som inom olika delar av landet äro uppförda för skolornas behov.

Slutligen är att märka, att en förbättring av organisationsform, exempelvis övergång

från halvtidsläsning till heltidsläsning, eller ökning av antalet lärarkrafter

för åstadkommande av behövlig minskning av antalet barn på varje lärarkraft.

vanligen medför behov av ny- eller ombyggnad av skollokalerna.

Kravet på förbättringar av skolväsendet föranledes emellertid icke blott

av den olikformighet, som råder mellan olika bygder, utan ock av de alltjämt

ökade fordringar på eu vidgad och fördjupad allmänt medborgerlig bildning

hos landets samtliga inbyggare, som tidsutvecklingen med lort. '' Såväl arbetslivets

omläggning som det samhälleliga livets fortgående demokratisering med

ökat inflytande för den enskilde medborgaren i fråga om de kommunala och

de allmänt politiska ärendenas avgörande kräva — därom torde alla, som ägnat

hithörande förhållanden någon närmare eftertanke vara eniga -— en mera

omfattande och grundlig bildning hos den enskilde medborgaren och ökade

tillfällen till förvärvande av mera specialiserad utbildning. Ett uttryck för vad

som numera måste anses vara minimifordran beträffande allmänt medborgerlig

bildning är givet genom den undervisningsplan för rikets folkskolor, som nyligen

av Kung], Maj:t stadfästs, och, såvitt överstyrelsen har sig bekant, hava

ingå mera vägande invändningar gjorts mot den allmänna bildningsstandard,

som därigenom angivits.

Klart är, att då de krav, som sålunda måste göras gällande i fråga om

folkskole\äsendet, skola genomföras inom eu bygd, vars skolväsen utmärkes av

stora bristfälligheter beträffande organisation, skolbyggnader in. m., detta skall

kännas betungande för skoldistrikten, medföra rubbningar i mångåriga Vanor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr .9. 7

och pålägga de skattdragande ökade utgifter. l)ct kan därför icke heller väcka

förvåning, om vid sådana tillfällen på åtskilliga håll uppstår missnöje och höjas

protester, helst man givetvis i sådana hygder näppeligen har blicken öppen för

vare sig huru ett tillfredsställande skolväsen hör vara ordnat eller vilka fördelar

detta är ägnat att bereda. Den föreliggande motionen är uppenbarligen

att betrakta såsom uttryck för missnöjet inom eu trakt, där skolväsendet måste

betecknas såsom i åtskilliga hänseenden efterblivet och där alltså nu jämförelsevis

störa uppoffringar måste göras för att nå upp i jämnhöjd med andra bygder.

De jämförelsevis starka uttryck för missnöje, som användas i motionen, få härigenom

sin förklaring, och överstyrelsen anser sig därför, även då dessa uttryck

röra överstyrelsens egen verksamhet, icke höra upptaga desamma till bemötande.

Så betydande som bristfälligheterna i fråga om folkskoleväsendets anordning

mångenstädes i vårt land äro, är det uppenbart, att desamma icke kunna

i ett slag avlägsnas. Skulle på eu gång yrkande framställas om alla verkligen

behövliga förbättringar, komme kraven i många fall att vida överstiga skoldistriktens

ekonomiska bärkraft. Det gäller alltså härvidlag att framgå med nödig

försiktighet och vederbörligt hänsynstagande till ekonomiska och andra i

detta hänseende betydelsefulla förhållanden. Å andra sidan kan det icke undvikas,

därest inom överskådlig framtid något verkligt resultat skall kunna vinnas,

att en kraftig ansträngning göres för att återhämta, vad som under många

år försummats i fråga om organisatoriska och andra förbättringar beträffande

folkskoleväsendet. Riksdagen har ock genom sitt år 1917 fattade beslut angående

utredning av hithörande förhållanden tydligt givit sin önskan tillkänna,

att en verklig och genomgripande förbättring av vårt folkskoleväsen skall så

skyndsamt sig göra låter genomföras. Uppenbarligen är det en både svår och

grannlaga uppgift att riktigt avväga, med huru pass stor skyndsamhet nödiga

förbättringar i de särskilda fallen skäligen kunna åstadkommas. Såvitt överstyrelsen

kan bedöma, torde, frånsett något enstaka undantag, som icke rimligen

kan läggas till grund för ett allmänt omdöme i frågan, de under de senare

åren ^ genomförda förbättringarna i fråga om folkskoleväsendet ingalunda hava

fortgått med större skyndsamhet än förhandenvarande ekonomiska resurser och

andra förhållanden medgivit. Det torde i stället förhålla sig så, att mångenstädes

förbättringar, som alls icke kunna anses hava blivit oskäligt betungande,

hittills strandat på vederbörande skoldistrikts ovillighet och sega motstånd. Det

står emellertid klart för överstyrelsen, och överstyrelsen har givit uttryck häråt

i ett samtidigt härmed avgivit yttrande över annan motion, att den nu rådande

ekonomiska depressionen i vårt land måste i fråga om sådana skolförbättringar,

som förutsätta avsevärdare omkostnader, utöva en starkt återhållande

inverkan.

Det borde slutligen vara sjävfallet men måste måhända med hänsyn till

vissa i motionen gjorda uttalanden här framhållas, att de myndigheter, som

påyrka eller ålägga skolförbättringar, i första hand folkskolinspektörer, domkapitel

och länsstyrelser, därvid ingalunda drivas av några egennyttiga hänsyn

eller någon lust att trakassera utan endast av sin övertygelse om vad lag och

författningar kräva och vad som för skolväsendets bästa är erforderligt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr ,9.

Sedan överstyrelsen sålunda sökt något utveckla de allmänna synpunkter,

ur vilka de i förevarande motion framställda yrkandena enligt överstyrelsens

mening böra ses, skall överstyrelsen närmare skärskåda nämnda yrkanden

var för sig.

Motionären yrkar först, att vid den revision av gällande författningar om

folkskoleväsendet på landsbygden, varom lian gör hemställan, må tillses, att

församlingarna tillerkännas verklig medbestämmanderätt i fråga om skolform

och skolbyggen. Av motiveringen till detta yrkande synes framgå, att motionären

i själva verket önskar, att skoldistrikten skola i nu berörda hänseenden

erhålla full frihet att själva besluta, och särskilt önskar han, att skoldistrikten

må få rätt att i sina skolor bibehålla den s. k. varannandagsläsningen. Av vad

överstyrelsen i det föregående anfört angående statens alltjämt ökade bidrag

till skolväsendet och den ökade kontroll över huru dessa statsmedel användas,

som därmed måst följa, framgår, att det icke lärer kunna vara möjligt

att helt överlämna beslutanderätten i förevarande hänseende åt skoldistrikten,

utan att staten alltjämt måste hava möjlighet att genom sina organ göra det

allmännas krav gällande. De allmänna reglerna beträffande förekomsten av

olika skolformer äro ock givna genom folkskolestadgans och undervisningsplanens

bestämmelser, och vad beträffar tillämpningen av dessa bestämmelser i de

enskilda fallen, bliva de fordringar, som framställas av folkskolinspektörerna, prövade

av vederbörande domkapitel ensamt, eller i vissa fall i förening med länsstyrelsen.

Dessa myndigheters beslut kunna sedermera av skoldistrikten överklagas

hos Kungi. Maj:t och bliva då givetvis föremål för sorgfällig och ingående

prövning. Såvitt överstyrelsen kan se, är med nu gällande ordning all

den medbestämmanderätt tillförsäkrad skoldistrikten, som rimligen kan medgivas

dem i betraktande av de högst betydliga belopp aA- statsmedel, som distrikten

få uppbära till skolväsendets underhåll. Vad särskit angår den s. k.

varannandagsläsningen, vill överstyrelsen allenast erinra om det förut åberopade

beslutet av 1917 års riksdag, vari såsom ett mål för vårt folkskoleväsens utveckling

uppställes ett fullständigt avskaffande av halvtidsläsningen.

Beträffande motionärens yrkande i fråga om rätt för församlingarna att

besluta om viss utsträckning av den i gällande undervisningsplan angivna tiden

för ämnet kristendomskunskap, får överstyrelsen hänvisa till vad överstyrelsen

anför i särskilt, samtidigt härmed avgivet yttrande.

Motionären yrkar vidare sådan ändring i gällande författningar, att statsanslag

för folkskoleväsendet icke må kunna indragas, förrän Kungl. Maj.t efter

opartisk undersökning och församlingens hörande därom förordnar. Beträffande

detta yrkande torde det vara nog att erinra om gällande ordning för statsbidragens

^anordnande till skoldistrikten. Skoldistriktens rekvisitioner å statsbidrag

granskas av vederbörande folkskolinspektör och överlämnas av denne

med till- eller avstyrkande till länsstyrelsen, som beslutar i ärendet. Skulle

länsstyrelsen vägra tillerkänna ett skoldistrikt statsbidrag, kan distriktet anföra

besvär hos Kungl. Maj:t, som givetvis, innan ärendet avgöTes, inhämtar yttrande

från alla vederbörande. Den väg för ifrågavarande ärendens avgörande, som

motionären påyrkar, kan alltså sägas vara genom redan nu gällande författ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0. !)

ningar angiven, och någon ytterligare åtgärd för betryggande av skoldistriktens

ratt kan, såvitt överstyrelsen förmår bedöma, icke vara erforderlig.

Slutligen hremställes i motionen om sådan ändring i vederbörande författning,

att syneförrättningar å lärarboställen må under församlingarnas medverkan

verkställas av fullt opartiska, edsvurna och sakkunniga personer. Enligt gällande

boställsordning skall av- och tillträdessyn förrättas av vederbörande statens

folkskolinspektör eller lämplig person, som skolöverstyrelsen efter framställning

av inspektören därtill förordnar, i närvaro av ombud för skolrådet samt

av- och tillträdande lärare eller deras ombud. Motionären finner de personer,

åt vilka syneförrättningarna sålunda äro anförtrodda, mindre lämpliga för uppdraget,

då det skulle kunna befaras, att de bruste i opartiskhet, samt anser, att

uppdraget lämpligen skulle kunna lämnas åt någon av häradets nämndemän,

vilka äro edsvurna personer

Överstyrelsen vill först framhålla, att ifrågavarande syneförrättningar i de

flesta fall hållas av vederbörande folkskolinspektörer själva, och att det blott i

ett jämförelsevis litet antal fall förekommit, att överstyrelsen efter inspektörernas

framställning förordnat syneförrättare. Beträffande folkskolinspektörernas lämplighet

såsom syneförrättare må erinras, att de äro statstjänstemän och alltså

handla under tjänstemannaansvar, samt att de stå oberoende i såväl ekonomiskt

som andra hänseenden till både skoldistrikt och lärarpersonal.

I motionen hava icke påvisats några fall, då de personer, åt vilka här

ifrågavarande syneförrättningar varit anförtrodda, brustit i opartiskhet, och till

överstyrelsens kännedom hava icke heller kommit några fall, då klagomål i

sådant hänseende framställts. Givetvis vill överstyrelsen låta sig angeläget vara att,

då det kan ankomma på överstyrelsen att utse syneförrättare, välja personer,

mot vilkas sakkunskap och opartiskhet inga berättigade invändningar kunna

göras. Uppenbarligen har det varit lagstiftarens avsikt att här ifrågavarande

syneförrättningar skulle bliva så litet kostsamma som möjligt, vadan man icke

ansett lämpligt, att en synenämnd av flera personer, såsom till exempel vid

syner å prästboställen, skulle för ändamålet sammankallas. Skulle erfarenheten

framdeles giva vid handen, att någon ändring i hithörande bestämmelser är av

nöden, torde en sådan förändring närmast böra gå i den riktningen, att vid

syneförrättarens sida ställdes en eller ett par bisittare, som då lämpligen skulle

kunna väljas bland häradets nämndemän. Då emellertid erfarenheten hittills

icke ådagalagt något behov av ändring i gällande bestämmelser i förevarande

avseende, synes det överstyrelsen icke finnas anledning att nu förorda nå
gon

sådan.

Det må i detta sammanhang slutligen erinras, att den kontroll, som kan

utövas över, att vid syneförrättning anmärkta brister verkligen bliva avhjälpta,

tydligen enligt författningens avsikt skall utövas av inspektören i sammanhang

med hans granskning av distriktets ansökningar om statsbidrag. Skulle därvid

inspektören finna anledning till anmärkning, och på grund därav vägra att

vitsorda statsbidrags utgående och länsstyrelsen på grund därav vägra att utanordna

sådant bidrag, äger jämväl i detta fall församlingen sin rätt oförkränkt att

draga frågan inför Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 1 avd. 8 käft. (Nr 9.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Av vad nu anförts torde framgå, att de önskemål, som i förevarande

motion framförts, måste, i den mån de kunna anses berättigade, redan vara

genom gällande lagstiftning tillbörligen tillgodosedda, vadan enligt överstyrelsens

mening icke något skäl föreligger till åtgärder i den av motionären påyrkade

riktning.

Stockholm den 15 mars 1921.

K. E. SANDBERG.

Ivar Skantze.

t

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 19*1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.