Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om bättre kontroll över automobilhastigheten å allmän väg på landet m. m. dels herr Danielssons motion nr 232, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vissa ändringar i förordningen om automobiltrafik.

1921-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1921:2, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om bättre kontroll över automobilhastigheten å allmän väg på landet m. m. dels herr Danielssons motion nr 232, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vissa ändringar i förordningen om automobiltrafik.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1921 kl. ''/2 1 e. in.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 2 i anledning

av dels lierr Sundlings motion nr 227, om skrivelse

till Kungl. Maj:t i fråga om bättre kontroll över

automobilhastigheten å allmän väg på landet m. m. dels

herr Danielssons motion nr 232, om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående vissa ändringar i förordningen om

automobiltrafik.

Närvarande: Herrar Eriksson i Stockholm, Hansson i Bäck, Corneliusson, Ros,

Andersson i Boda, Granatli, Watiren, Leffler, Ericson i Boxholm Jansson

i Talby.

Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 227, har herr SundUng

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning av bättre kontroll över automobilhastigheten å allmän väg

på landet, samt att utredning av huru förstörelse av allmän väg genom

automobils framförande i otillåten hastighet skulle kunna hindras samt

att Kungl. Maj:t snarast måtte vidtaga härför nödiga åtgärder.

Herr Danielsson har uti en likaledes inom andra kammaren väckt

motion, nr 232, yrkat, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes skyndsamt låta utreda

om ändring i förordningen om biltrafik i syfte att ge länsstyrelserna beBihang

till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 3 avd. 2 höft. (Nr 2—3) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

stämmanderätt över tävlingar med motorfordon och lastbilars användande

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde

giva anledning.

Utskottet, som fått nämnda båda motioner till sig för förberedande

behandling överlämnade, bar företagit motionerna till behandling i ett

sammanhang; och får utskottet i fråga om motiveringen för motionerna

hänvisa till desamma.

Genom ifrågavarande framställningar hava motionärerna påkallat riksdagens

uppmärksamhet å vissa förhållanden, föranledda av den utomordentliga

utveckling, automobiltrafiken under senare tider undergått.

Det ligger i sakens natur, att med de i vårt land rådande klimatiska

och geografiska förhållanden i övrigt en viss betänksamhet gent

emot denna trafik måste komma till synes företrädesvis från lantbefolkningens

sida. Och framförallt är det lätt att inse, att farhågorna från

detta håll samlat sig omkring frågorna i vad mån den ökade automobiltrafiken

kan anses medföra väsentliga vådor för landsvägarnas bestånd

och på vad sätt dessa vådor må kunna begränsas. Det är också sistnämnda

frågor, som av motionärerna upptagits till förnyad behandling,

därvid motionärerna huvudsakligen haft sin uppmärksamhet riktad på

de risker för landsvägarnas förstörande, som följa av automobiiers framförande

å vägarna med för stor hastighet. Tydligast framträder denna

motionernas läggning i herr Sundlings yrkande om utredning av »huru

förstörelse av allmän väg genom automobils framförande i otillåten hastighet

skall kunna hindras».

Frågan om automobiltrafikens förhållande till landsvägarna har

emellertid tidigare varit föremål för riksdagens behandling. Sålunda

framfördes vid 191G års riksdag, i samband därmed att Kungl. Maj:t

inhämtade riksdagens yttrande över förslag till förordning om automobiltrafik,

åtskilliga önskemål i hithörande avseende, och år 1920 hade riksdagen

ånyo tillfälle att taga ställning till samma fråga, då till riksdagen

för yttrande hänskjutits förslag om vissa mindre ändringar i gällande

automobilförordning. Vid tillkallande av sakkunniga för utarbetande av

sistnämnda förslag hade vederbörande departementchef framhållit, att utredningen

då icke avsåge eu allmän revision av antomobilförordningen,

men tillagt bland annat, att en granskning av nämnda förordning i allt

fall krävdes inom en nära framtid i sammanhang med den nya väglagstiftningen

m. ra., vartill förslag förelåge.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

Jämväl då sist nyssnämnda förslag remitterades till riksdagen betonade

departementschefen behovet av en allmän revision av autoraobilförordningen,

och uti skrivelse den 12 juli 1920 (nr 360) anhöll riksdagen,

att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande en allmän

revision av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik, samt

snarast möjligt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill denna utredning

kan giva anledning. Uti motiveringen för det utlåtande (nr 35)

av andra lagutskottet, som låg till grund för riksdagens berörda skrivelse,

yttrade lagutskottet bland annat, att beslutet om skrivelsen med

begäran om skyndsam allmän revision av automobilstadgan särskilt föranletts

av utskottets uppfattning om behovet av ändringar i 14 paragrafens

hastighetsbestämmelser och att vid den av motionärer begärda utredningen

»om obligatoriskt åläggande av hastighetsmätare å automobil

samt förbud för helt inbyggande av förareplatsen» även dessa spörsmål

torde bliva föremål för prövning.

Den av riksdagen begärda utredningen har numera påbörjats, i det

att chefen för kommunikationsdepartementet jämlikt bemyndigande tillkallat

sakkunniga »för verkställande om utredning och avgivande av

förslag rörande en allmän revision av gällande bestämmelser om automobiltrafik

och därmed i samband stående frågor».

Av vad departementschefen vid ärendets föredragande anfört torde

här återgivas följande:

»Jag vill i detta sammanhang erinra, att under år 1920 åt särskilda

sakkunniga uppdragits att verkställa överarbetning av föreliggande

förslag till ny väglagstiftning samt att frågan härom sannolikt torde

kunna föreläggas 1922 års riksdag. Då berörda lagstiftning i vissa avseenden

lärer kunna påverka bestämmelserna om automobiltrafik, synes

även ur denna synpunkt önskligt, att utredningen om revision av

automobilförordningen nu igångsättes, och förutsätter jag härvid, att vid

denna utredning samråd kommer att äga rnm med förenämnda 1920 års

vägsakkunniga.

Den av mig förordade utredningen torde böra omfatta hela automobilförordningen

med dithörande författningar. Särskilt vill jag härvid fästa

uppmärksamheten på att frågan synes böra göras till föremål för noggrant

övervägande. Behovet av ändrade hastighetsbestämmelser framhölls

redan av 1919 års sakkunniga samt underströks ytterligare i med

anledning av förenämnda proposition väckta motioner, därvid jämväl

framhölls angelägenheten att införa hastighetsmätare å motorfordon.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Sedermera har polismästaren i Stockholm G. R. Hårleman i skrivelse

till statsrådet och chefen'' för kommunikationsdepartementet anfört, att

frågan om skyldighet att å motorfordon hava anbragt hastighetsmätare

nu synes hava kommit närmare sin lösning, då på senare tid praktiskt

användbara apparater blivit utexperimenterade. Polismästaren Hårleman

framhåller emellertid, att skyldighet att hava motorfordon försedda med

hastighetsmätare icke syntes böra stadgas utan att gällande kastighetsbestämmelser

samtidigt underginge ändring i syfte att öka maximihastigheten.

De synpunkter, som sålunda anförts, torde vid utredningen givetvis

böra övervägas. Vidare torde vid utredningen böra till behandling upptagas

bland annat frågan, huruvida ej eu del nya med automobiler jämförliga

fortskatfningsmedel äro av den betydelse, att deras användning

lagligen bör regleras, och om en allmän trafikstadga, innefattande bestämmelser

beträffande såväl automobil- som annan trafik, kan anses av

behovet påkallad.»

De synpunkter, åt vilka motionerna givit uttryck, måste utskottet

väsentligen dela. Det är uppenbarligen för lantbefolkningen av synnerlig

vikt, att automobiltrafiken å landsvägarna icke bedrives på sådant

sätt, att det i vårt land ytterst kännbara väghållningsbesväret obehörigen

försvåras. Och att för närvarande missförhållanden förekomma uti

de av motionärerna påtalade hänseenden torde utskottet även nödgas vitsorda.

Med hänsyn härtill anser sålunda utskottet, att noggrann uppmärksamhet

bör ägnas såväl automobiltävlingarna som frågan om bestämmelserna

angåendet begagnandet av de tyngre lastautomobilerna. I fråga om

de sistnämnda anser sig utskottet böra anmärka, att inom utskottet framkommit

upplysningar, som giva vid handen, att en olikartad tillämpning

föreligger beträffande den i 13 § 5 mom. av gällande automobilförordning

meddelade bestämmelse, att automobil »med större hjultryck vid

full last än 2,500 kilogram» ej må framföras å allmän väg utan särskilt

tillstånd av Konungens befallningshavande i det län, där vägen är belägen.

Oavsett nu nämnda förhållanden anser utskottet emellertid att, sedan

Kungl. Maj:t nu igångsatt den utredning, som av 1920 års riksdag begärts

tillräcklig anledning icke föreligger för riksdagen att i anledning av motionerna

till Kungl. Maj:t rikta någon framställning i ämnet. För denna sin

uppfattning finner utskottet särskilt stöd i den omständigheten, att genom

ett samarbete emellan de för automobilförordningens revision tillkallade

sakkunniga samt 1920 års vägsakkunniga torde kunna åstadkommas en

sådan allsidig utredning rörande autom obiltrafikens förhållande till väg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliija utskutts utlåtande Nr 2. 5

väsendet, att motionernas syften därigenom bliva på bästa sätt tillgodosedda.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

1) att herr Sundlings motion, nr 227, icke måtte

till någon andra kammarens åtgärd föranleda, samt

2) att herr Danielssons motion, nr 232, icke

måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1921.

På utskottets vägnar:

ERNST ERIKSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.