Sök i Ratio Lex

Andra hammarens fjttrde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10

1921-04-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1921:10, Andra hammarens fjttrde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjttrde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1921, kl. 5 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga ulskolts utlåtande nr It) i

anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

. i fråga om tillförsäkrande av förhandlingsrätt åt befatt

ningshavare vid vissa företag.

Till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott har hänvisats en inom

samma kammare väckt motion, nr 242, av herrar Starbäck och Block med

hemställan, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om

utredning i syfte att tillförsäkra fast anställda befattningshavare vid av

Kungl. Maj:t koncessionerade eller oktrojerade företag förhandlingsrätt.»

I fråga om motiveringen av denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen

från kungl. socialstyrelsen, vilket yttrande som bilaga bifogas detta utlåtande.

I likhet med socialstyrelsen anser utskottet, att en lagstiftning av

sådan beskaffenhet som i motionen föreslås icke skulle leda till något praktiskt

resultat. Den väg som hittills beträtts, nämligen att genom frivillig

överenskommelse få till stånd en förhandlingsordning mellan de olika parterna,

synes utskottet åstadkomma större ömsesidig respekt än om man genom lagstiftning

sökte tvinga den ena parten att tillmötesgå den andras framställningar.

Skulle en dylik frivillig överenskommelse icke kunna åvägabringas,

står ju den möjligheten öppen att genom hänvändelse till förlikningsmannainstitutionen

begära dennas ingripande. Denna institution har visserligen

"hittills förnämligast sysslat med arbetstvister rörande kroppsarbete, men

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 4 avd. 7 käft. (Nr 10.)

Motionen

Utskottet

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

intet hinder torde föreligga för densamma att jämväl taga befattning med

tvister mellan här ifrågavarande arbetsgivare och deras arbetstagare. Framhållas

bör även, att i den reviderade lagen om medling i arbetstvister införts

en bestämmelse om skyldighet för parterna att på kallelse av förlikningsmannen

infinna sig till förhandling.

Méd åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att föreliggande motion, nr 242, icke må till någon

andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1921.

A utskottets vägnar:

M. JENSEN.

Närvarande: herrar Jensen, Stjernstedt, Larsson i Kroken, Bergström i Bäckland,

Andersson i Höör, Ward, Holmgren, Pettersson i Köping, Godén och Ericsson

i Sörbo.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

3

*

Bilaga.

Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Genom nådig remiss den 18 sistlidne februari har socialstyrelsen blivit anbefalld

att till riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott skyndsamt avgiva

yttrande över en av herrar Star bäck och Block i nämnda kammare väckt motion,

nr 242, om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om tillförsäkrande av förhandlingsrätt

åt befattningshavare vid vissa företag. Med anledning härav får styrelsen anföra

följande.

Styrelsen anser sig till en början böra påpeka, att det med motionen angivna

syftet, att tillförsäkra ifrågavarande befattningshavare förhandlingsrätt, icke torde låta

sig med något praktiskt resultat förverkliga utan i samband med en lagstiftning, som

direkt eller indirekt ingriper reglerande på dessa befattningshavares arbetsavtal. Enbart

en formell rätt för befattningshavarna att nödga sin arbetsgivare till förhandling

skulle, såvitt styrelsen kan finna, ej medföra någon avsevärd förbättring för dem.

Arbetsgivaren skulle nämligen fortfarande kunna ställa sig fullkomligt avvisande gent

emot befattningshavarnas krav.

i motionen anförda exemplen på lagstiftning rörande förhandlingsrätt för

offentliga tjänstemän jäva ej heller styrelsens nu angivna uppfattning, då dessa tjänstemäns

arbetsförhållande ju alltid är föremål för offentligrättslig reglering. Även i de

fall, där de anförda exemplen åsyfta enskild verksamhet, torde förhandlingsreglerna

såsom ett komplement ansluta sig till en förefintlig ehuru genom avtal mellan parterna

åvägabragt reglering av arbetsförhållandet.

Skulle statsmakterna finna skäl att komma ifrågavarande befattningshavare

till hjälp och undanröja de missförhållanden, som otvivelaktigt icke sällan äro rådande

i de av motionärerna åsyftade hänseenden, torde det sålunda bliva nödvändigt att på

ett mer reellt sätt ingripa reglerande på arbetsförhållandet. Möjligen skulle det i

sådant fall kunna ifrågakomma att endast offentligt fastställda minimigränser beträffande

det för arbetstagarna viktigaste momentet i arbetsförhållandet eller avlöningen

ett exempel härpå giver den norska lagstiftningen om minimilön för underordnade

handelsbiträden.

Ehuru styrelsen, såsom förut berörts, ingalunda underskattar de missförhållanden,

som givit anledning till motionen, anser sig styrelsen å andra sidan icke kunna

vitsorda, att missförhållanden av ifrågavarande natur äro särskilt svårartade eller allmänt

förekommande inom de verksamhetsgrenar, som motionen avser, d. v. s. uti av

Kungl. Maj:t koncessionerade eller oktrojerade företag. Dylika missförhållanden lära

göra sig mer eller mindre gällande jämväl för övriga kontorsanställda i enskild verksamhet,

och osannolikt torde ej vara, att desamma i avseende å nyssnämnda företag

med i regel organiserad personal äro relativt mindre framträdande. Under sådant

förhållande ställer det sig givetvis svårt för styrelsen att förorda ett statsingripande

enbart till förmån för befattningshavarnar i omförmälda koncessionerade eller oktrojerade

företag. Att åter för dessa befattningshavares skull påkalla ett statsingripande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

i ett så omstritt och ömtåligt avseende, som det förevarande, beträffande alla kontorsan

ställda i enskild tjänst, synes man å andra sidan icke ha tillfyllestgörande skäl till.

Såsom ett tillvägagående, vilket möjligen skulle kunna vara ägnat att främja

det med motionen avsedda syftet, anser sig styrelsen böra ifrågasätta hänvändelse till

statens vederbörande förlikningsman. Ehuru förlikningsmännen förnämligast sysslat

med arbetstvister rörande kroppsarbete eller med dessa socialt jämställda arbetstagare,

torde de icke vara förhindrade att taga befattning jämväl med sådana tvister beträffande

högre stående arbetstagare. Den reviderade lagen om medling i arbetstvister,

vilken trätt i kraft med innevarande års ingång, synes också bereda förbättrade möjligheter

i förevarande avseende. Denna lag medgiver nämligen förordnande av särskild

förlikningsman för visst verksamhetsområde — en med ifrågavarande befattningshavares

verksamhet speciellt förtrogen förlikningsman skulle sålunda eventuellt kunna

tillsättas. Vidare må erinras, att i den reviderade lagen införts en bestämmelse om

skyldighet för parterna att på kallelse av förlikningsman infinna sig till förhandling.

Slutligen anser sig styrelsen i detta sammanhang böra meddela, att styrelsen

genom nådig remiss sistlidne höst fått mottaga en framställning i förevarande ämne

från Svenska bankmannaföreningen men att styrelsen, som hoppats att det skulle

kunna åvägabringas ett närmande mellan parterna, ännu ej avgivit utlåtande över

densamma.

Stockholm den 14 april 1921.

GUNNAR HUSS.

A. Molin.

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.