Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att kraftigt stödja bedrivande av kooperativa jordbruk samt för riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.” I fråga om motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.
1921-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 4TU 1921:3, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att kraftigt stödja bedrivande av kooperativa jordbruk samt för riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.” I fråga om motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.
Dokumentets text
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1921 kl. 11 f. in.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 i
anledning av väckta motioner i fråga om skrivelser till
Kungl. Maj:t angående kooperativ jordbruksdrift.
1 iH anc^ra kammarens fjärde tillfälliga utskott ha remitterats tvenne Motionerna.
inom kammaren väckta motioner, som båda röra kooperativ jordbruksdrift,
nämligen dels nr 241 av herr Sjölander med hemställan, ”att riksdagen
^ skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning av
möjligheten för kooperativt jordbruks bedrivande i vårt land och i vad
mån staten ekonomiskt bör bidraga och även underlätta åtkomsten av jord
till för jordbrukets bärkraft rimliga priser, samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kan föranleda”, dels ock motion nr 251 av
herr Vennerström med hemställan ”att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för
staten att kraftigt stödja bedrivande av kooperativa jordbruk samt för
riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.”
I fråga om motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna.
Vid 1917 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Lind- Historik
hagen en motion, nr 259, vari hemställdes, ”att riksdagen, till främjande
av kooperativt jordbruk mellan jordbruksarbetare, ville: 1) anhålla, aft
Kungl. Maj :t måtte uppgöra en plan för uppmuntrande av sådant jordbruk
samt för riksdagen framlägga densamma, i den mån riksdagens med
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 4 avd. 2 käft. (Nr 3.)
2 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
verkan erfordras; 2) i avvaktan på förenämnda utredning bevilja ett anslag
på femtiotusen kronor att på de villkor Kungl. Maj :t kan bestämma
omedelbart utlämnas såsom lån för ändamålet med rätt för Kungl. Maj :t
att disponera beloppet redan innevarande år.”
Till stöd för denna hemställan anförde motionären följande:
”Under nuvarande konjunkturer är det omöjligt för en jordbruksarbetare
att skaffa sig ett eget småbruk, åtminstone då nya byggnader
skola uppföras. Byggnadskostnaderna voro redan förut för stora, nu äro
de omöjliga.
Den enda utvägen för många har då visat sig vara, att flera sammanslå
sig för att arrendera ett stort jordbruk och driva det kooperativt. Tillfällen
till sådana arrenden givas ganska rikligt, och intresse förefinnes
därför bland jordbruksarbetare. Svårigheten ligger emellertid i att erhålla
kredit för anskaffande av nödvändiga inventarier. Kooperativa förbundet
beviljar ingen kredit för sådant ändamål. I bank kunna penningar
icke heller fås, annat än emot fullt känd och vederhäftig borgen, vilken
ej står jordbruksarbetaren till buds. De nya kreditanordningar för jordbruk,
som nyligen skapats genom statens förmedling, hava icke förutsett
ett sådant fall som det förevarande.
Det finnes då ingen annan utväg än att staten kompletterar sina omsorger
om jordbrukskrediten även för detta fall. Det vore, såsom erkännes
inom sakkunniga kretsar, jämväl av stort allmänt intresse, att ett dylikt
experiment med kooperativt jordbruk fick äga rum. Jag känner till
ett lag på omkring åtta driftiga jordbruksarbetare, som sträva allt vad de
kunna för att förverkliga en sådan tanke. De hava sina planer färdiga,
kalkylerna äro underställda sakkunniga och godkända, och de äro själva
övertygade om, att företaget skall ekonomiskt gå bra. Det som felas dem
är emellertid penningar.
Enligt min åskådning tillkommer det statsmakten att jämna vägarna
för icke blott stora mäktigare grupper av medborgare utan även för fåtalen
samt att tillhandahålla olika utvägar för det ifrågavarande viktiga
ändamålet. ’ ’
Motionen remitterades till jordbruksutskottet, som i anledning av densamma
i sitt utlåtande nr 17 anförde följande:
”Såsom jämväl motionären antyder, finnes enligt gällande lagstiftning
ej något hinder för ett flertal personer att gemensamt inköpa eller arrendera
jordbruksfastighet. Den historiska utvecklingen, ävensom under tidernas
lopp vunnen erfarenhet, giver emellertid näppeligen stöd för den
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 3
meningen, att den kooperativa formen för jordbrukets bedrivande är att
anbefalla, utan torde fastmera hava ådagalagt, att den individuella brukningsformen
är den lämpligaste för idkande av ett rationellt jordbruk.
Något särskilt skäl att på kreditgivningens väg söka uppmuntra jordbruk
av nu ifrågavarande slag synes därför icke föreligga, i anledning varav
utskottet får hemställa, att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.”
Beservation avgavs av herr Hage, som yrkade bifall till motionen,
samt av herr Nilsson i Tånga mot motiveringen.
I första kammaren bifölls utskottets hemställan utan votering, i andra
kammaren med 119 röster mot 44.
Vid 1918 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Ericson i
Funäsdalen m. fl. en motion, nr 297, om främjande av kooperativa
jordbruk. Motionärerna åberopade, att ”vid behandlingen av herr Lindhagens
förut berörda motion voro meningarna hos de talare, som i andra
kammaren deltogo i diskussionen, icke mycket delade om själva saken,
men ansågs det, att tillräcklig utredning icke fanns för att motionen
skulle kunna bifallas.” Med hänsyn härtill inskränkte de sig till att yrka,
”att riksdagen ville i skrivelse till Kung! Maj :t anhålla om skyndsam utredning
av möjligheten för kooperativa jordbruks bedrivande och lämpligaste
sättet för staten att kraftigt stödja sådana jordbruk, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan ge anledning.”
Denna motion remitterades till andra kammarens fjärde tillfälliga
utskott, som i sitt utlåtande nr 3 hemställde, att ifrågavarande motion icke
måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda. I motiveringen av
denna hemställan anfördes som huvudskäl, att utskottet ansåge det vara
alldeles uppenbart, att en sådan utredning, som av motionärerna begärdes,
måste komma att lämna ett negativt resultat.
På utskottets hemställan blev motionen av kammaren avslagen.
Vid 1920 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr
264, av herr Vahlstedt med hemställan, ”att riksdagen ville anhålla hos
Kung! Maj :t om utredning, om och på vad sätt statens övertagande för
egen drift av större egendomar i mellersta och södra Sverige kan ske, samt
framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
”
I motiveringen för denna hemställan uttalade sig motionären för att
jordbruket å ifrågavarande egendomar skulle bedrivas genom en kombina
-
4
Utskottet.
Andra kammarens fjärd» tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
tion av statsdrift och kooperation och framställde ett förslag för en dylik
anordning.
Motionen hänvisades till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott,
som i sitt utlåtande nr 12 tillstyrkte motionärens yrkande, dock med vissa
inskränkningar och med uteslutande av förslaget om kooperation. Mot
utskottets motivering reserverade sig herrar Karlsson i Stockholm m. fl.,
vilka i egen motivering upptogo motionärens tanke på en kombination av
statsdrift och kooperation.
Andra kammaren biföll med 66 röster mot 46 utskottets hemställan.
I första kammarens avslogs motionen.
Såsom framgår av professor Juhlin-Dannfelts referat i Lantbruksakademiens
handlingar och tidskrift för år 1918, vilka herr Vennerström
i sin motion anfört, ha i Italien gjorda försök med kooperativt jordbruk utfallit
på ett tillfredsställande sätt. Visserligen kan man invända, att organisationsformer
på jordbrukets område, lämpliga för förhållandena i Italien,
icke äro lämpliga för vårt land, samt att den stabilisering i organisationsformerna,
som bör utgöra grundvalen för kooperativt jordbruk, ännu
ej är till finnandes bland väft lands jordbruksarbetare. Utskottet vill
ej heller underkänna sistnämnda synpunkt, tvärtom. Däremot kan utskottet
ej dela den pessimistiska syn på frågan om bedrivandet av
kooperativt eller samfällt jordbruk i vårt land, som framträder såväl i
jordbruksutskottets utlåtande 1917 som i andra kammarens fjärde tillfälliga
utskotts utlåtande 1918. Redan nu drives jordbruk på detta sätt i vårt
land, nämligen å Nora gård på Svartsjölandet samt å Bergshamra kronogård
i Solna socken av Stockholms län. Den förra, privat egendom, äges
och brukas av 6 stycken jordbruksarbetare, den senare arrenderas och
brukas av 4 stycken jordbruksarbetare. Helt säkert skulle flera jordbruk
av detta slag redan nu ha funnits, om icke ekonomiska svårigheter lagt hinder
i vägen. Inom lantarbetarnes leder har under de senaste åren tanken
på dylik kollektiv eller kooperativ jordbruksdrift allt mer vunnit insteg.
Vad som emellertid omöjliggjort förverkligandet av sådana tankar i nämnvärd
utsträckning synes väsentligen ha varit svårigheten att anskaffa erforderligt
kapital. För den enskilde jordbrukaren har staten sörjt genom
egnahemslånefonden och jordbrukskassor. En kooperation av jordbrukare
är däremot fullständigt utestängd från dessa anstalter med den organisation
dessa för närvarande äga. Att detta icke överensstämmer med rättvisa
och billighet synes utskottet uppenbart. Man kan till jämförelse peka
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 5
på de förhållanden som i detta hänseende råda inom fiskeriyrket, där det
enskilda och det samfällda företaget äro fullt jämnställda.
Utskottet vill för sin del tillstyrka en utredning av det slag, som föreslås
av herr Vennerström, och synes det utskottet, att denna utredning i
första hand bör inriktas på sådan ändring i bestämmelserna för erhållande
av lån ur lånefond och jordbrukskassor, att såväl enskilt som samfällt
jordbruk kan tillgodogöra sig de förmåner, som dessa fonder och kassor
erbjuda. Skulle utredningen dessutom kunna anvisa lämpligt sätt för upplåtande
av staten tillhörig jord för dylikt jordbruk, har utskottet intet att
däremot erinra.
Vad herr Sjölanders yrkande vidkommer skiljer sig detta från
herr Vennerströms huvdsakligen därigenom, att herr Sjölanders utredningskrav
även omfattar möjligheten av kooperativt jordbruks bedrivande
i vårt land. Någon visshet därom torde icke stå att erhålla, förrän
resultaten av försök, liknande dem som nu pågå vid Nora gård och Bergshamra,
kunna föreligga. En självklar förutsättning är emellertid, att kooperativa
sammanslutningar icke sättas i ett ogynnsammare läge än enskilda
i fråga om möjligheten att på rimliga villkor erhålla för driften nödigt
kapital.
Med åberopande av det anförda får utskottet i anledning av dessa
båda motioner hemställa,
att andra kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att
stödja bedrivandet av kooperativa (kollektiva) jordbruk
samt för riksdagen framlägga av utredningen föranledda
förslag.
Stockholm den 1 mars 1921.
Å utskottets vägnar:
M. JENSEN.
Närvarande: herrar Jensen,'' Stjernstedt, Larsson i Kroken, Bergström i Bäckland,
Andersson i Höör, Månsson i Backa, Ward, Alexander sson, Pettersson i Köping
och Glemedtson.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 4 avd. 2 käft. (Nr 3.)
6
Andra Tcammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
Reservation
av herrar Stjernstedt, Larsson i Kroken, Bergström i Bäckland, Mamsell
i Backa och Clemedtson, vilka anfört:
De föreliggande motionerna åsyfta utredning dels om möjligheten för
kooperativt jordbruks bedrivande och dels i vad mån staten ekonomiskt bör
bidraga och även underlätta åtkomsten av jord.
Ehuru vi ha annan uppfattning än motionärerna, skulle vi kunnat
vara med om att tillmötesgå deras önskningar, men då vi ej kunna se någon
möjlighet för ifrågavarande produktionsform att lyckas i vårt land, vilja
vi ej vara med om att kostnader och arbete på en sådan utredning skola
nedläggas, i synnerhet som utredningsväsendet, enligt vårt förmenande,
numera tagit allt för stor omfattning. Vi ha oss ej heller bekant, om i något
fall i vårt land kooperativt jordbruk med fördel bedrivits, och för vår del
tro vi, att det för den duglige och arbetsamme jordbruksarbetaren är långt
mera tilltalande, om han kan bliva ägare till ett, om än litet, eget jordbruk,
ett eget hem. Vårt lands natur, de många små oregelbundna ägofigurerna,
lämpa sig härför i hög grad, och vi ha ännu många outnyttjade
områden, där småbruk har sina givna företräden framför storbruk.
Vi anse alltså, att de utredningar, som påyrkas, icke äro förtjänta att
beaktas.
Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens tryckeri, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.