Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att kraftigt stödja bedrivande av kooperativa jordbruk samt för riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.” I fråga om motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

1921-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1921:3, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att kraftigt stödja bedrivande av kooperativa jordbruk samt för riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.” I fråga om motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1921 kl. 11 f. in.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 i

anledning av väckta motioner i fråga om skrivelser till

Kungl. Maj:t angående kooperativ jordbruksdrift.

1 iH anc^ra kammarens fjärde tillfälliga utskott ha remitterats tvenne Motionerna.

inom kammaren väckta motioner, som båda röra kooperativ jordbruksdrift,

nämligen dels nr 241 av herr Sjölander med hemställan, ”att riksdagen

^ skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning av

möjligheten för kooperativt jordbruks bedrivande i vårt land och i vad

mån staten ekonomiskt bör bidraga och även underlätta åtkomsten av jord

till för jordbrukets bärkraft rimliga priser, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kan föranleda”, dels ock motion nr 251 av

herr Vennerström med hemställan ”att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för

staten att kraftigt stödja bedrivande av kooperativa jordbruk samt för

riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.”

I fråga om motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna.

Vid 1917 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Lind- Historik

hagen en motion, nr 259, vari hemställdes, ”att riksdagen, till främjande

av kooperativt jordbruk mellan jordbruksarbetare, ville: 1) anhålla, aft

Kungl. Maj :t måtte uppgöra en plan för uppmuntrande av sådant jordbruk

samt för riksdagen framlägga densamma, i den mån riksdagens med
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 4 avd. 2 käft. (Nr 3.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

verkan erfordras; 2) i avvaktan på förenämnda utredning bevilja ett anslag

på femtiotusen kronor att på de villkor Kungl. Maj :t kan bestämma

omedelbart utlämnas såsom lån för ändamålet med rätt för Kungl. Maj :t

att disponera beloppet redan innevarande år.”

Till stöd för denna hemställan anförde motionären följande:

”Under nuvarande konjunkturer är det omöjligt för en jordbruksarbetare

att skaffa sig ett eget småbruk, åtminstone då nya byggnader

skola uppföras. Byggnadskostnaderna voro redan förut för stora, nu äro

de omöjliga.

Den enda utvägen för många har då visat sig vara, att flera sammanslå

sig för att arrendera ett stort jordbruk och driva det kooperativt. Tillfällen

till sådana arrenden givas ganska rikligt, och intresse förefinnes

därför bland jordbruksarbetare. Svårigheten ligger emellertid i att erhålla

kredit för anskaffande av nödvändiga inventarier. Kooperativa förbundet

beviljar ingen kredit för sådant ändamål. I bank kunna penningar

icke heller fås, annat än emot fullt känd och vederhäftig borgen, vilken

ej står jordbruksarbetaren till buds. De nya kreditanordningar för jordbruk,

som nyligen skapats genom statens förmedling, hava icke förutsett

ett sådant fall som det förevarande.

Det finnes då ingen annan utväg än att staten kompletterar sina omsorger

om jordbrukskrediten även för detta fall. Det vore, såsom erkännes

inom sakkunniga kretsar, jämväl av stort allmänt intresse, att ett dylikt

experiment med kooperativt jordbruk fick äga rum. Jag känner till

ett lag på omkring åtta driftiga jordbruksarbetare, som sträva allt vad de

kunna för att förverkliga en sådan tanke. De hava sina planer färdiga,

kalkylerna äro underställda sakkunniga och godkända, och de äro själva

övertygade om, att företaget skall ekonomiskt gå bra. Det som felas dem

är emellertid penningar.

Enligt min åskådning tillkommer det statsmakten att jämna vägarna

för icke blott stora mäktigare grupper av medborgare utan även för fåtalen

samt att tillhandahålla olika utvägar för det ifrågavarande viktiga

ändamålet. ’ ’

Motionen remitterades till jordbruksutskottet, som i anledning av densamma

i sitt utlåtande nr 17 anförde följande:

”Såsom jämväl motionären antyder, finnes enligt gällande lagstiftning

ej något hinder för ett flertal personer att gemensamt inköpa eller arrendera

jordbruksfastighet. Den historiska utvecklingen, ävensom under tidernas

lopp vunnen erfarenhet, giver emellertid näppeligen stöd för den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 3

meningen, att den kooperativa formen för jordbrukets bedrivande är att

anbefalla, utan torde fastmera hava ådagalagt, att den individuella brukningsformen

är den lämpligaste för idkande av ett rationellt jordbruk.

Något särskilt skäl att på kreditgivningens väg söka uppmuntra jordbruk

av nu ifrågavarande slag synes därför icke föreligga, i anledning varav

utskottet får hemställa, att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.”

Beservation avgavs av herr Hage, som yrkade bifall till motionen,

samt av herr Nilsson i Tånga mot motiveringen.

I första kammaren bifölls utskottets hemställan utan votering, i andra

kammaren med 119 röster mot 44.

Vid 1918 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Ericson i

Funäsdalen m. fl. en motion, nr 297, om främjande av kooperativa

jordbruk. Motionärerna åberopade, att ”vid behandlingen av herr Lindhagens

förut berörda motion voro meningarna hos de talare, som i andra

kammaren deltogo i diskussionen, icke mycket delade om själva saken,

men ansågs det, att tillräcklig utredning icke fanns för att motionen

skulle kunna bifallas.” Med hänsyn härtill inskränkte de sig till att yrka,

”att riksdagen ville i skrivelse till Kung! Maj :t anhålla om skyndsam utredning

av möjligheten för kooperativa jordbruks bedrivande och lämpligaste

sättet för staten att kraftigt stödja sådana jordbruk, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan ge anledning.”

Denna motion remitterades till andra kammarens fjärde tillfälliga

utskott, som i sitt utlåtande nr 3 hemställde, att ifrågavarande motion icke

måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda. I motiveringen av

denna hemställan anfördes som huvudskäl, att utskottet ansåge det vara

alldeles uppenbart, att en sådan utredning, som av motionärerna begärdes,

måste komma att lämna ett negativt resultat.

På utskottets hemställan blev motionen av kammaren avslagen.

Vid 1920 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr

264, av herr Vahlstedt med hemställan, ”att riksdagen ville anhålla hos

Kung! Maj :t om utredning, om och på vad sätt statens övertagande för

egen drift av större egendomar i mellersta och södra Sverige kan ske, samt

framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

”

I motiveringen för denna hemställan uttalade sig motionären för att

jordbruket å ifrågavarande egendomar skulle bedrivas genom en kombina
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utskottet.

Andra kammarens fjärd» tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

tion av statsdrift och kooperation och framställde ett förslag för en dylik

anordning.

Motionen hänvisades till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott,

som i sitt utlåtande nr 12 tillstyrkte motionärens yrkande, dock med vissa

inskränkningar och med uteslutande av förslaget om kooperation. Mot

utskottets motivering reserverade sig herrar Karlsson i Stockholm m. fl.,

vilka i egen motivering upptogo motionärens tanke på en kombination av

statsdrift och kooperation.

Andra kammaren biföll med 66 röster mot 46 utskottets hemställan.

I första kammarens avslogs motionen.

Såsom framgår av professor Juhlin-Dannfelts referat i Lantbruksakademiens

handlingar och tidskrift för år 1918, vilka herr Vennerström

i sin motion anfört, ha i Italien gjorda försök med kooperativt jordbruk utfallit

på ett tillfredsställande sätt. Visserligen kan man invända, att organisationsformer

på jordbrukets område, lämpliga för förhållandena i Italien,

icke äro lämpliga för vårt land, samt att den stabilisering i organisationsformerna,

som bör utgöra grundvalen för kooperativt jordbruk, ännu

ej är till finnandes bland väft lands jordbruksarbetare. Utskottet vill

ej heller underkänna sistnämnda synpunkt, tvärtom. Däremot kan utskottet

ej dela den pessimistiska syn på frågan om bedrivandet av

kooperativt eller samfällt jordbruk i vårt land, som framträder såväl i

jordbruksutskottets utlåtande 1917 som i andra kammarens fjärde tillfälliga

utskotts utlåtande 1918. Redan nu drives jordbruk på detta sätt i vårt

land, nämligen å Nora gård på Svartsjölandet samt å Bergshamra kronogård

i Solna socken av Stockholms län. Den förra, privat egendom, äges

och brukas av 6 stycken jordbruksarbetare, den senare arrenderas och

brukas av 4 stycken jordbruksarbetare. Helt säkert skulle flera jordbruk

av detta slag redan nu ha funnits, om icke ekonomiska svårigheter lagt hinder

i vägen. Inom lantarbetarnes leder har under de senaste åren tanken

på dylik kollektiv eller kooperativ jordbruksdrift allt mer vunnit insteg.

Vad som emellertid omöjliggjort förverkligandet av sådana tankar i nämnvärd

utsträckning synes väsentligen ha varit svårigheten att anskaffa erforderligt

kapital. För den enskilde jordbrukaren har staten sörjt genom

egnahemslånefonden och jordbrukskassor. En kooperation av jordbrukare

är däremot fullständigt utestängd från dessa anstalter med den organisation

dessa för närvarande äga. Att detta icke överensstämmer med rättvisa

och billighet synes utskottet uppenbart. Man kan till jämförelse peka

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 5

på de förhållanden som i detta hänseende råda inom fiskeriyrket, där det

enskilda och det samfällda företaget äro fullt jämnställda.

Utskottet vill för sin del tillstyrka en utredning av det slag, som föreslås

av herr Vennerström, och synes det utskottet, att denna utredning i

första hand bör inriktas på sådan ändring i bestämmelserna för erhållande

av lån ur lånefond och jordbrukskassor, att såväl enskilt som samfällt

jordbruk kan tillgodogöra sig de förmåner, som dessa fonder och kassor

erbjuda. Skulle utredningen dessutom kunna anvisa lämpligt sätt för upplåtande

av staten tillhörig jord för dylikt jordbruk, har utskottet intet att

däremot erinra.

Vad herr Sjölanders yrkande vidkommer skiljer sig detta från

herr Vennerströms huvdsakligen därigenom, att herr Sjölanders utredningskrav

även omfattar möjligheten av kooperativt jordbruks bedrivande

i vårt land. Någon visshet därom torde icke stå att erhålla, förrän

resultaten av försök, liknande dem som nu pågå vid Nora gård och Bergshamra,

kunna föreligga. En självklar förutsättning är emellertid, att kooperativa

sammanslutningar icke sättas i ett ogynnsammare läge än enskilda

i fråga om möjligheten att på rimliga villkor erhålla för driften nödigt

kapital.

Med åberopande av det anförda får utskottet i anledning av dessa

båda motioner hemställa,

att andra kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om

skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att

stödja bedrivandet av kooperativa (kollektiva) jordbruk

samt för riksdagen framlägga av utredningen föranledda

förslag.

Stockholm den 1 mars 1921.

Å utskottets vägnar:

M. JENSEN.

Närvarande: herrar Jensen,'' Stjernstedt, Larsson i Kroken, Bergström i Bäckland,

Andersson i Höör, Månsson i Backa, Ward, Alexander sson, Pettersson i Köping

och Glemedtson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 4 avd. 2 käft. (Nr 3.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Tcammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Reservation

av herrar Stjernstedt, Larsson i Kroken, Bergström i Bäckland, Mamsell

i Backa och Clemedtson, vilka anfört:

De föreliggande motionerna åsyfta utredning dels om möjligheten för

kooperativt jordbruks bedrivande och dels i vad mån staten ekonomiskt bör

bidraga och även underlätta åtkomsten av jord.

Ehuru vi ha annan uppfattning än motionärerna, skulle vi kunnat

vara med om att tillmötesgå deras önskningar, men då vi ej kunna se någon

möjlighet för ifrågavarande produktionsform att lyckas i vårt land, vilja

vi ej vara med om att kostnader och arbete på en sådan utredning skola

nedläggas, i synnerhet som utredningsväsendet, enligt vårt förmenande,

numera tagit allt för stor omfattning. Vi ha oss ej heller bekant, om i något

fall i vårt land kooperativt jordbruk med fördel bedrivits, och för vår del

tro vi, att det för den duglige och arbetsamme jordbruksarbetaren är långt

mera tilltalande, om han kan bliva ägare till ett, om än litet, eget jordbruk,

ett eget hem. Vårt lands natur, de många små oregelbundna ägofigurerna,

lämpa sig härför i hög grad, och vi ha ännu många outnyttjade

områden, där småbruk har sina givna företräden framför storbruk.

Vi anse alltså, att de utredningar, som påyrkas, icke äro förtjänta att

beaktas.

Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens tryckeri, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.