Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om organisationen av statens affärsverksam liet.

1921-05-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1921:12, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om organisationen av statens affärsverksam liet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Motionen.

Utskottet.

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1921 kl. 3 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr

12, i anledning av väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj:t i fråga om organisationen av statens

affärsverksam liet.

Uti en inom andra kammaren väckt, till femte tillfälliga utskottet

hänvisad motion, nr 252, har herr Liibeck yrkat, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande dels organisationen

av de affärsdrivande verkens styrelser, dels möjligheten att bedriva statens

nuvarande affärsverksamhet under friare former än hittills i syfte att därigenom

vinna ökad trygghet för ekonomisk drift utan eftersättande av andra

ur allmän synpunkt berättigade krav.

Beträffande den motivering, som framförts till stöd för yrkandet, får

utskottet hänvisa till motionen.

Med det i motionen anförda uttrycket affärsdrivande verken torde i

allmänhet avses järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Yisserligen skulle möjligen den

under lantmäteristyrelsen hörande statens reproduktionsanstalt och tekniska

högskolans materialprovningsanstalt kunna hänföras under den anförda

benämningen, men, då utskottet fått den uppfattningen, att motionären

icke eller endast i mindre mån i sin framställning avsett dessa anstalter,

hava dessa vid utskottets behandling av ämnet icke medtagits.

I fråga om en del av de affärsdrivande verken — i den mening

uttrycket här ovan begränsats — hava inom riksdagen vid otaliga tillfällen

framförts önskemål och uppslag, åsyftande att verken skulle skötas affärsmässigt.

Med riksdagens medverkan har också införts den anordningen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. '' 5

att inom järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen vid sidan av generaldirektören,

vilken fortfarande är ensam beslutande, vid viktigare ärendens

avgörande fungera s. k. fullmäktige, vilka icke få deltaga i beslutet men

äga rätt att anföra avvikande meningar. För järnvägsstyrelsen och vattenfallstyrelsen,

vars organisation upptages här nedan, finnas därjämte s. k.

överrevisorer.

Postverket är fortfarande organiserat helt och hållet efter det under

åldre tider allenarådande systemet med generaldirektören ensam beslutande

utan medverkan av utomstående.

Vattenfallsstyrelsen är däremot organiserad kollegialt med en generaldirektör

som chef samt fyra privatman som medbestämmande ledamöter.

^ id 1920 års riksdag framfördes i kungl. proposition förslag om styrelsens

omorganisation i ungefärlig överensstämmelse med järnvägsstyrelsen och

telegrafstyrelsen, nämligen generaldirektör och fullmäktige. Inom riksdagen

framkommo emellertid starka betänkligheter mot den föreslagna omorganisationen.

Det konstaterades, att styrelsen under sin hittills varande organisationsform

utan anmärkning och med tillfredsställande resultat löst de

störa uppgifter, som åvilat densamma. På grund härav och med hänsyn

bl. a. därtill, att ämbetsverket, som i stor utsträckning hade att räkna

med en konkurrens från andra företagare, måste beredas en i möjligaste

mån affärsmässig administration, kunde riksdagen icke bifalla den föreslagna

omorganisationen utan ansåg, att den kollegiala formen borde bibehållas.

Vid sidan av det anförda, som huvudsakligen avser organisationen av

ämbetsverkens styrelser, hava önskemål på olika sätt kommit till uttryck

i fråga om ekonomisk skötsel av driften av de affärsdrivande verken. Sålunda

arbetar sedan år 1919 den s. k. statsbane-ekonomikommissionen för

tillgodoseende av affärsmässiga principer i fråga om statens järnvägar.

Efter skilda framställningar av riksdagen ha för organisation av domänstyrelsens

affärsverksamhet tillsatts kommittéer dels de s. k. träförädlingssakkunniga

och dels en kommitté för omorganisation av styrelsen, särskilt

i syfte att bereda organ för försäljningsverksamheten.

Av det nu anförda torde ha framgått, att det sedan lång tid särskilt

från riksdagens sida framförts strävanden att vid sidan av den sakkunskap,

som inom de affärsdrivande verken representeras av verkens chefer och

tjänstemän, bereda tillbörligt inflytande för element, som kunna representera

på en gång allmänhetens önskemål om de affärsdrivande verkens

tillgodoseende av allmänhetens berättigade krav och på samma gång den

anslagsbeviljande myndighetens intresse av sparsamhet och rationell drift.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

I den nu föreliggande motionen har framförts önskemål om ytterligare

fortgående för att bereda de personer, som representera de allmänna synpunkterna,

verklig medbestämmanderätt i fråga om de affärsdrivande verkens

skötsel.

En av anledningarna till motionen torde ha varit, att de affärsdrivande

verken anses sakna den smidighet vid förvaltningens skötsel, som utgör

en förutsättning för affärsmässig drift. Det må gärna medgivas, att denna

bristande smidighet i många fall beror på, att verken sakna tillräcklig

rörelsefrihet, och i en del fall på att riksdagen själv genom uppställandet

av förutsättningar för beviljade anslag samt meddelandet av direktiv i

övrigt medverkat till begränsning av denna frihet. Att så skett kan

emellertid i sin ordning hava berott på, att den anslagsbeviljande myndigheten

icke haft tillräckligt förtroende för verken i deras nuvarande organisation

för att medge större frihet.

På många håll torde den känslan numera vara rådande, att något

måste göras i syfte att bereda garantier för större affärsmässighet inom de

ifrågavarande verken. Det har visat sig, att t. ex. statens järnvägar haft

större svårigheter att följa de olika konjunkturväxlingar, som inträffat under

de senare åren. Till stor del har detta givetvis berott på ovanberörda

bristande frihet i förvaltningen, särskilt de fasta taxorna och stor fast engagerad

personal. Det är emellertid icke nog med att man konstaterar

dessa förhållanden, utan det framstår som en nödvändighet att man gör

klart för sig, om förhållandena måste vara sådana. Särskilt nu, då frågan

om förstatligande av de enskilda järnvägarna bragts på dagordningen, framstår

spörsmålet ännu nödvändigare. Visserligen pågår utredning, som ovan

nämnts, om större affärsmässighet vid statens järnvägsdrift, men denna torde

icke vara inriktad på det nu föi*eliggande spörsmålet och är i varje fall

begränsad till järnvägarnas område. Icke heller torde det kunna förväntas

att de domänstyrelsen berörande utredningarna kunna på allvar för sin del

upptaga denna fråga.

I samband med de nu berörda kommittéutredningarna kan utskottet

icke underlåta att framhålla, att den omständigheten, att kommittéerna

tillsatts, i och för sig utgör ett erkännande av, att vederbörande verk

icke själva äro rustade att lösa de mest invecklade spörsmålen, utan att

sakkunskap hos utomstående i dessa fall måst anlitas.

Den nuvarande fullmäktigeinstitutionen kan endast i mycket ofullständig

grad uppfylla de önskemål om civil sakkunskap, som utskottet anser

erforderlig. Givetvis kan det icke i längden tillfredsställa personer med

den förmåga, som här avses, att finna sig utestängda från varje möjlighet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12 7

att själ va medverka vid besluten i tvivelaktiga fall. Med det bristande

inflytandet torde också följa minskat intresse och mindre ansvar. Utskottet

håller därför före, att ett verkligt deltagande i besluten bör vara en förutsättning

för ett gott och verkligt fruktbärande samarbete med de personer,

som skola fylla fullmäktiges nuvarande uppgifter.

En annan punkt, där den nuvarande organisationen brister, är att

ordnat samarbete saknas mellan de affårsdrivande verken. Utskottet håller

före, att de gemensamma intressen, som existera för dessa verk, böra göra

det angeläget att under kommunikationsministerns ledning avhandla gemensamma

angelägenher samt att former för ett sådant samarbete böra sökas.

En del andra spörsmål för affärsmässig drift ha framförts i motionen

och kunna givetvis i detta sammanhang komma under bedömande, men då

utskottet icke för sin del vill framhålla sådana reformer som önskvärda,

annat än under den uttryckliga förutsättningen, att de affärsdrivande verkens

styrelser få annan sammansättning, har utskottet här lämnat dessa

spörsmål åt sidan i den^ förvissningen, att antydda reformer i fråga om styrelsernas

sammansättning så småningom skulle framtvinga även andra viktiga

frågors lösning.

I anslutning till det anförda får utskottet hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del besluta,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag i syfte att sådan kollegial

sammansättning, som nu förefinnes hos vattenfallsstyrelsen,

måtte införas även hos de övriga affärsdrivande

verken för att därigenom vinna ökad trygghet för ekonomisk

drift utan eftersättande av andra ur allmän synpunkt

berättigade krav.

Stockholm den 11 maj 1921.

På utskottets vägnar:

ERIK LAURÉX.

Närvarande: herrar Laurén, Sjöström, Olsson i Gävle, Johnsson i Mörkhult, Lindström i

Långnäs, Blomquist, Carlsson i Gävle, Norling, Eriksson i Östanfors och Lindmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.