Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:l i fråga om beredande av skydd mot värdeminskning av donationer genom penningvärdets fall.

1921-02-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1921:2, Skrivelse till Kungl. Maj:l i fråga om beredande av skydd mot värdeminskning av donationer genom penningvärdets fall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1921 kl. 3 e. in.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:l i

fråga om beredande av skydd mot värdeminskning av

donationer genom penningvärdets fall.

Uti ovanberörda inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje

väckta motion, nr 61, tiar motionären yrkat, att riksdagen ville hos Kung].

Maj:t anhålla, att Kling!. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida

och på vad sätt donationer, särskilt sådana, som i egenskap av premie- och

stipendiefonder tillhöra de allmänna läroverken, må kunna genom lagstiftning

skyddas mot av penningvärdets fall förorsakad värdeminskning.

Motionären har till stöd för sitt yrkande anfört bland annat följande:

»Vid de allmänna läroverken finnas, sedan lång tid tillbaka en mängd

stipendiefonder, vilkas årliga avkastning är avsedd till studiehjälp åt lärjungar

med vissa egenskaper, i regel åt studiebegåvade och mindre bemedlade.

Sammanlagda värdet av dessa fonder uppgår till åtskilliga miljoner kronor.

Endast under åren 1876—1916 donerades till läroverken sammanlagt 2,073,442

kronor, av vilken summa den ojämförligt största delen gick till premie- och

stipendiefonder. Se Sveriges officiella statistik, Statens allmänna läroverk

m. m. läsåret 1915—16, sid. 90.

De värden, som ligga i dessa fonder, äro alltså mycket betydande.

Det synes därför vara ett viktigt allmänt intresse, att fonderna handhavas

så, att de väl motsvara de med dem avsedda ändamålen. Emellertid har

betydelsen av dessa fonder i flera fall ej obetydligt minskats, därigenom att

medlen, såsom ur trygghetssynpunkt naturligt är, i allmänhet äro placerade

i rena penningvalutor, å bankräkning, i obligationer eller i inteckningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 5 avd. 2 käft. (Nr 2—3.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Endast undantagsvis äro de placerade i aktier. Ehuru denna placering i

penningvalutor medfört större säkerhet mot förlust i fråga om fondernas

rent nominella värden, har den å andra sidan medfört eu förlust, som trots

allt är långt mera betydande, nämligen den ständigt fortgående värdeminskningen

på grund av penningvärdets fall.

Ett jämförelsevis litet fåtal donatorer, särskilt under de senaste årtiondena,

ha insett denna fara och föreskrivit, att viss del av räntan skall

för varje år läggas till kapitalet. Sker detta med så stor del, som svarar

mot en procent av kapitalet, så kommer enligt reglerna för beräkning av

ränta på ränta kapitalet och därmed även dess avkastning att fördubblas

på omkring 70 år, därest man kan påräkna eu ränta av fem procent. Så

hög ränta torde väl i regel ej kunna påräknas, varför fördubblingen tager

något längre tid. Eäknas emellertid för jämnhetens skull med nämnda

räntefot, skulle detta innebära, att ett stipendium, som stiftats omkring år

1850 med iakttagande av nämnda räntebesparing, i år skulle hava kunnat

utgå med ungefär dubbla det ursprungliga beloppet. Denna stegring är ju

visserligen ej tillräcklig för att motsvara den nuvarande värdeminskningen,

liksom den ej heller skulle ha varit det för att neutralisera det penningvärdets

fall, som gjorde sig gällande vid tiden för de två närmast föregående

sekelskiftena, men torde vara tillräcklig för normala förhållanden, särskilt

om man tar i betraktande de prisfall, som under flera årtionden följt efter

tidigare exceptionella prisstegringar, innan ny stegring å nyo börjat inträda.

Till belysning av förhållandena vill jag dels hänvisa till en uppsats i frågan

av rektor Carl Lindsten i novemberhäftet av Pedagogisk tidskrift år 1917,

dels till några nedan anförda exempel tagna ur de allmänna läroverkens

årsredogörelser för år 1909—10, där ej särskilt meddelas, att de tagits från

annat båll. Nya sådana uppgifter skulle egentligen ha ingått i årsredogörelserna

1919—20, men enligt senare utfärdade bestämmelser skola de ej

längre tryckas och äro därigenom ej så.lättillgängliga.

Ett av rikets större läroverk både år 1910 dylika fonder, beträffande

vilka inga åtgärder mot värdeminskning voro föreskrivna, till ett belopp av

något över 48,500 kronor, vartill kom en fond, som årligen skulle ökas

med halva räntan, intill dess fonden växt till 10,000 kronor. Då denna

fond år 1910 uppgick till 8,334 kronor 19 öre, torde den nu ha nått det

avsedda beloppet och alltså böra till samma grupp som de nyss nämnda,

varigenom sammanlagda beloppet av mot värdeminskning oskyddade donationer

vid detta läroverk nu torde överstiga 58,500 kronor. Endast en

donation fanns, i fråga om vilken antydd åtgärd var föreskriven. Den uppgick

till 3,303 kronor 07 öre, och av räntan skulle årligen en fjärdedel

läggas till kapitalet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lcammarcns femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Motsvarande siffror för några andra på måfå valda läroverk voro

följande, varvid den första uppgiften avser beloppet av mot värdeminskning

oskyddade donationer, det senare beloppet av donationer, beträffande

vilka föreskrivits, att delar av räntan skola läggas till kapitalet.

Högre allmänna läroverk

omkring

Kr. 64,200

och

4,300

„ 128,600

21,000

>)

n

„ 6,800

n

0

„ 38,500

1,000

Realskola.........

) >

„ 24,000

4,600

Till den ovan angivna summan för det första av de omnämnda högre

allmänna läroverken kommer därjämte kapitalvärdet av stipendier till fast

belopp av 1,000 kronor årligen. Fonden, som jämväl tjänar annat ändamål,

förvaltas ej av rektor och kollegium. Summan av de oskyddade donationerna

torde alltså böra höjas med minst 20,000 kronor.

Vid det fjärde av de ovan upptagna högre allmänna läroverken var

beträffande fonder till ett värde av 11,250 kr. blott bestämt, att, därest

räntan något år ej utdelades, den skulle läggas till kapitalet. Reellt sett

torde alltså dessa 11,250 kr. böra läggas till de ovan nämnda 38,500 kr.,

varigenom summan av oskyddade donationer för nämnda läroverk stiger till

närmare 50,000 kronor.

Vid den ovan nämnda realskolan finnes en fond för närvarande överstigande

4,000 kronor, av vilken skall besparas så stort belopp, som ungefär

svarar mot en procent om året av kapitalet, men besparingen skall användas

till nya stipendierum. Själva stipendiebeloppen äro alltså oskyddade

mot värdeminskning, varför fondens kapitalbelopp närmast synes böra läggas

till de ovan nämnda 24,000 kronorna.

Ett högre allmänt läroverk i södra Sverige, som i övrigt har stora

och mot värdeminskning väl skyddade donationer, saknar dock bestämmelser

om sådant skydd för fonder till ett belopp av närmare 35,000 kronor.

Ungefär motsvarande äro förhållandena vid de flesta läroverk. Dock

förekomma vid somliga vissa föreskrifter beträffande ökning av en del donationsfonder,

fast ökningen hållits inom så snäva gränser, att den ej motsvarar

behovet. Så finnes vid flera stipendier, som tillhöra ett sydsvenskt

läroverk, en bestämmelse, att den del av räntan, som överstiger fem procent,

skall läggas till kapitalet. Ett annat läroverk, som har rätt många mot

värdeminskning jämförelsevis väl skyddade småfonder, har rörande en fond

en bestämmelse, att den del av räntan, som överstiger 100 kronor om året,

skall läggas till kapitalet. Då ursprungliga fonden är 2,000 kronor, inne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Ändra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

bär denna bestämmelse i sak detsamma som den nyssnämnda. Dock torde

en ränta av mer än fem procent vara mindre vanlig vid placering med

sådana krav på trygghet, som äro nödvändiga för stipendiefonder. Faktiskt

bli alltså fonder med dylika bestämmelser närmast att räkna som oskyddade.»

Motionären har i fortsättningen av sin motivering anfört ett fall,

ägnat att särskilt visa hur en donation, som en gång varit rätt avsevärd,

numera nedsjunkit till en ren obetydlighet.

Utskottet, som i det väsentliga delar de synpunkter, som i det ovan

intagna anförts av motionären, får framhålla att, förutom de allmänna läroverken,

universitetsmyndigheter, kommuner och en mångfald andra institutioner

förvalta donationsmedel, vilka icke äro skyddade mot den minskning

ett fortgående fall av penningvärdet medför. Lika med motionären anser

utskottet att berörda olägenhet lättast avhjälpes därigenom att en del

av avkastningen får, även i andra fall än där donator sådant föreskrivit,

användas till donationsfondens ökning.

De betänkligheter, som kunna uppresa sig mot en sådan anordning,

torde vara huvudsakligen av två slag. Närmast framstår det att man av

naturliga skäl känner sig obenägen att ingripa i de föreskrifter, vederbörande

donator själv givit. Häremot må framhållas, att donators huvudsakliga

avsikt i regel torde ha varit att lämna ett verksamt understöd till

ett ändamål, som legat honom om hjärtat. Med denna utgångspunkt kommer

man därhän, att donators tanke i regel bäst förverkligas därigenom att

man sörjer för att donationen icke minskas utan uppehälles i sådan storlek,

att den även i framtiden må kunna i den omfattning donator ursprungligen

tänkt sig gynna det avsedda ändamålet. Vidare måste naturligen

betänkligheter förefinnas mot att särskilt under nuvarande och i den närmaste

framtiden väntade konjunkturer genomföra de minskningar i utgående

understöd, som en anordning i motionens syfte skulle nödvändiggöra.

Dessa betänkligheter anser utskottet visserligen värda allvarligt beaktande,

men utskottet kan icke finna, att de böra vara avgörande. De uppoffringar,

som den närmaste generationen skulle få vidkännas, torde få anses vara berättigade

därigenom, att de genomförts i avsikt att på ett effektivt och bestående

sätt gagna det allmänna bästa. Vidare får utskottet framhålla, att

utskottet och säkerligen även motionären tänkt sig, att en ändring av donationsmedels

avkastning i berört syfte icke skulle vara ovillkorlig, utan att

det skulle ankomma på den myndighet, som förvaltar donationen, att i

första hand taga initiativ till förändringen och sålunda även avvakta den

i sådant hänseende lämpliga tidpunkten. Vidare kan man tänka sig, att

fondens ökning även kan genomföras på det sätt, att avkastningen helt och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr ii. 5

hållet innehålles vid tider, då understöds utgående synes mindre behövligt

eller fullt kompetenta sökande icke finnas.

Utskottet har tänkt sig, att det av motionären avsedda önskemålet

bäst skulle kunna uppnås genom en lagstiftning, som tillerkände Kungl.

Maj:t befogenhet att på framställning av vederbörande donationsförvaltande

myndighet och efter erforderlig utredning föreskriva sådana ändringar i

donationsbestämmelserna, att viss del av avkastningen finge läggas till kapitalet.

Vid förarbetena till en sådan lagstiftning skulle Kungl. Maj:t naturligen

i första rummet hava att undersöka möjligheten att på lagstiftningens

väg reglera ifrågavarande förhållande, en fråga som utskottet för sin del

måst lämna öppen.

Utskottet hemställer,

att andra kammaren måtte för sin del besluta, det

riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och på

vad sätt donationer, särskilt sådana, som i egenskap av

premie- och stipendiefonder tillhöra allmänna undervisningsanstalter,

må kunna genom lagstiftning skyddas mot

av penningvärdets fall förorsakad värdeminskning.

Stockholm den 22 februari 1921.

På utskottets vägnar:

ERIK LAURÉN..

Närvarande: herrar Laurén, Holmner, Olsson i Gävle, Jonsson i Mörkhulf,

Blomquist, Carlsson i Gävle, Norling, Fjcllman och Lindmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.