Skrivelse till liungl. Näjd i fråga om viss ändring i kungörelsen den 19 maj 1916 med vissa bestämmelser rörande elektriska starkströmsledningars anordnande i förhållande till trafikleder och svagströmsledningar in. in.
1921-02-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1921:3, Skrivelse till liungl. Näjd i fråga om viss ändring i kungörelsen den 19 maj 1916 med vissa bestämmelser rörande elektriska starkströmsledningars anordnande i förhållande till trafikleder och svagströmsledningar in. in.
Dokumentets text
6
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
Motionen.
1916 års
kungörelse.
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1921 kl. 3 c. m.
Andra kammarens femte tillfälliga alskotts utlåtande nr 3, i
anledning av väckt motion om skrivelse till liungl. Näjd i
fråga om viss ändring i kungörelsen den 19 maj 1916
med vissa bestämmelser rörande elektriska starkströmsledningars
anordnande i förhållande till trafikleder och svagströmsledningar
in. in.
Uti en inom kammaren av herr Jonsson i Mörkhult avgiven motion,
nr 141, har motionären yrkat, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till
Kung!. Maj:t anhålla om sådan ändring uti kungl. kungörelsen den 19 maj
1916, att elektriska ledningar må få fritt och utan ersättning framdragas
över mark, som tillhör ecklesiastika boställen.
Beträffande motiveringen till det gjorda yrkandet får utskottet hänvisas
till motionen.
De bestämmelser, motionären avser, återfinnas i § 8 i kungl. kungörelsen
den 19 maj 1916 med vissa bestämmelser rörande elektriska starkströmsledningars
anordnande i förhållande till trafikleder och svagströmsledningar
m. m. Där stadgas bland annat att, då Kungl. Maj:t meddelat
tillstånd till elektrisk starkströmslednings framdragande inom område för
kronoegendom, skall vad av kronoegendomens mark för ändamålet erfordras
under koncessionstiden upplåtas mot ersättning, vilken skall utgå
enligt samma grunder, som gälla för expropriation. Ersättningen skall på
anmälan av ledningens innehavare fastställas av domänstyrelsen, beträffande
under dess förvaltning stående kronoegendom, av Kungl. Maj:ts befallnings
-
A nära kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7
havande och domkapitlet, beträffande ecklesiastika boställen, samt beträffande
annan kronoegendom av den myndighet, som förvaltar egendomen. I händelse
av missnöje med den bestämda ersättningen kan ledningens innehavare
på egen bekostnad begära prövning av särskild nämnd. Innan ledningen
framdrages, skall ledningens ägare överenskomma med jägmästare, domänintendent,
boställshavare, arrendator eller annan vederbörande om platserna
för stolparna och stöden för ledningen, så att minsta möjliga skada åstadkommes.
Motionen synes avse att i två särskilda hänseenden underlätta framdragandet
av enskilda elektriska ledningar över kronoegendom. Sålunda
gör motionären gällande att med hänsyn till sådana ledningars allmännyttiga
beskaffenhet någon ersättning icke borde utgå till kronan. Vidare har
motionären berört de svårigheter och den tidsutdräkt, som enligt motionen
äro förbundna med vinnandet av tillstånd för ledningarnes framdragande
över kronojord.
Beträffande ersättningsfrågan har utskottet icke kunnat följa motionären.
Utskottet kan så mycket mindre förorda, att enskilda skulle äga
att fritt framdraga ledningar å kronomark, som, enligt vad utskottet inhämtat,
statens egna verk, vattenfallsstyrelsen och andra, få gälda sådan
ersättning till domänstyrelsen och andra myndigheter, som förvalta kronoegendomar.
Vidare måste naturligen boställshavare och arrendatorer vara
behållna vid sin rätt till ersättning. Visserligen synes det ej vara oförenligt
med rättvisa och billighet att, då elektrifiering av ecklesiastika boställen
i samband med enskilda egendomar företages, de förra borde avstå
mark utan ersättning för ledningarnas framdragande, då de senare göra det,
men detta borde i så fall gälla alla kronan tillhöriga domäner och icke
blott det slags boställen, vilka motionärens framställning avser.
Ansökan om framdragandet av elektriska ledningar på kronojord
skall göras i enlighet med de särskilda föreskrifter, som finnas angivna i
kung! kungörelsen den 15 maj 1908 angående avstående eller upplåtelse
av kronojord för framdragande av vissa elektriska ledningar. Enligt denna
skall vid ansökningen fogas vissa handlingar, bland annat karta över ledningens
sträckning. Ansökning i ämnet blir vanligen föremål för prövning
i samband med ansökning om starkströmlednings framdragande och plägar
i Kungi. Maj :ts resolution på sistberörda ansökan angivas, över vilkä kronoegendomar
ledningen får dragas. Ansökningar av förevarande slag bruka
remitteras till vederbörande länsstyrelse, som har att höra kommuner och
enskilda personer samt själv avgiva yttrande, varjämte beträffande ecklesiastika
boställen infordras yttrande från vederbörande domkapitel. Kung!
kommerskollegium bär att granska de tekniska anordningarna. Givetvis
Utskottet.
8
Andra hammarens femte tillfälliga utshotts utlåtande Nr 3.
kräver denna procedur avsevärd tid, och tidvis ha ansökningar anhopats i så
stor omfattning, att de icke överallt kunnat bli föremål för omedelbar behandling.
Det missnöje, som kommit till uttryck i motionen och som enligt
vad utskottet inhämtat förefinnes på många håll över de formaliteter och
den tidsutdräkt, som äro förbundna med vinnandet av tillstånd av ifrågavarande
slag, torde härleda sig från ovan antydda förhållanden. I en del
fall kunna visserligen svårigheterna bero på att ansökningshandlingarna
varit ofullständiga, men i många fall torde missnöjet hava haft fullt fog
för sig. Utskottet har tänkt sig, att svårigheterna skulle kunna avhjälpas
genom att någon myndighet, t. ex. Kungl Maj:ts befallningshavande.i
vederbörande län skulle kunna tillerkännas befogenhet att för särskilda fall
lämna ett provisoriskt tillstånd i avvaktan på den slutliga ansökningens
prövning. Ett sådant förfarande lärer också, enligt vad utskottet inhämtat,
redan i viss omfattning praktiseras av kungl. domänstyrelsen. Då motionen
emellertid avser uteslutande ecklesiastika boställen och utskottet icke ansett
sig böra föreslå ett särskilt förfaringssätt beträffande dessa, har utskottet
ansett sig förhindrat framkomma med förslag i antydd riktning. Utskottet
tillåter sig emellertid uttala den förhoppningen, att saken antingen genom
Kungl. Maj:ts eget initiativ eller på grund av förnyad framställning i riksdagen
må bringas till lösning.
I anslutning till det anförda får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 februari 1921.
På utskottets vägnar:
ERIK LAURÉN.
Närvarande: se utlåtandet nr 2.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
i)
Reservation
har anmälts av herr Jonsson i Mörklmlt, vilken anfört: I min motion har
jag i främsta rummet avsett, att rätt till fri ledning borde beredas i de
fall, då ecklesiastika boställen själva genom innehavare eller arrendatorer
äro delägare i distributionsförening, som framdrager ledningen. Jag har
också ansett, att utskottet åtminstone i detta avseende bort yrka bifall till
min motion. Med hänvisning till de skäl, som anförts i motionen och
vilka i vissa delar understötts av utskottet, får jag yrka,
att andra kammaren måtte för sin del besluta, att
riksdagen måtte i SKrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
sådan ändring i kungörelsen den 19 maj 1916 att elektrisk
ledning får fritt och utan ersättning framdragas över
ecklesiastikt boställe i de fall, då boställets innehavare
eller arrendator är delägare i ledmingsföretaget.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 5 avd. 2 käft. (Nr 2—3) 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.