Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anordnande genom statens försorg av tillverkning utav tegel m. m.

1921-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1921:5, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anordnande genom statens försorg av tillverkning utav tegel m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1921, kl. 2 e .m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 5,

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående anordnande genom statens försorg av

tillverkning utav tegel m. m.

Uti en inom andra kammaren av herr Paulsen väckt till utskottet

remitterad motion, nr 144, har yrkats, »att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t skyndsamt täckes låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till igångsättande av tegeltillverkning

och avverkning och förädling av staten tillhörig skog till byggnadsmateriel,

samt så snart nämnda tillverkning och förädling kommit i

gång även försäljning av desamma till betydligt lägre priser än nu gälla».

Såsom motivering till det gjorda yrkandet har anförts bl. a. följande:

»Då de arbetslösas skara alltjämt växer, och då byggnadsverksamheten

även alltjämt ligger nere, samt då, såvitt jag kan se, ingå andra medel hjälpa

att åter få byggnadsverksamheten i gång än genom nedbringande av priserna på

byggpadsmateriel, synes mig enda medlet att nå detta mål vara, att staten genom

ett direkt ingripande nedbringar dessa priser.

Min mening är alltså, att staten skulle tillverka och försälja byggnadsmaterial

— i synnerhet tegel och timmer — till betydligt lägre priser än desamma

nu kunna erhållas för, även om staten skulle satsa stora summor härför.

Dessa medel, som staten härigenom skulle få lägga ut för de3sa ändamål,

bliva enligt min mening icke utkastade, utan endast mycket väl placerade, ty

de komma ju genast — så snart arbetena igångsättas — att bereda människor

arbete, och framdeles komma de att giva bostäder åt trångbodda och husvilla

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 5 avd. 4 käft. (Nr 5). 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

människor, och jag skulle tro, att de längre fram i tideu även skulle komma att

giva ränta.

Detta är, så synes det mig, enda sättet att få i gång byggnadsverksamhet

av större omfattning, på samma gång man genom densammas igångsättande

i betydande grad motarbetar arbetslösheten.»

Utskottet är ense med motionären därom, att de förhållanden, som

synas ha föranlett motionen, nämligen arbetslösheten och bostadsbristen,

böra föranleda statsmakternas livliga uppmärksamhet och ingripande, därvid

även ekonomiska uppoffringar äro motiverade. Motionärens förslag

går ut på, att staten för att få byggnadsarbete i gång skulle själv tillverka

byggnadsmateriel, förnämligast tegel och trävaror, samt försälja

byggnadsmaterielen för billigt pris. Det synes vara motionärens mening,

att staten härvid icke skulle bereda sig full gottgörelse för produktionskostnaderna,

utan att statsunderstöd skulle utgå i den form, att

byggnadsmateriel försåldes till underpris. Utskottet kan för sin del icke

undgå att finna den föreslagna formen för understöd mindre lycklig. Det

torde knappast vara möjligt att på denna väg kunna målmedvetet understödja

byggnadsverksamheten samt därvid träffa de behov, där understöd

bäst erfordras. Givetvis skulle också ett statligt ingripande i form

av försäljning till underpris av byggnadsväg vålla stagnation inom den

privata verksamheten på samma områden. Härav skulle i sin tur följa

ökad arbetslöshet eller just vad motionären velat undvika. Utskottet

får erinra, att staten redan kraftigt ingripit mot arbetslösheten genom

särskilda anslag till dennas bekämpande samt mot bostadsbristen genom

anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen. Enligt utskottets

mening bör en fortsatt verksamhet på nu angivna sätt vara att föredraga

framför den av motionären föreslagna metoden att staten skulle anslå

medel för att bli i tillfälle att försälja byggnadsmateriel under produktionskostnaderna.

Utskottet har emellertid med anledning av motionens innehåll

ansett sig böra ingå på förutsättningarna för en statlig verksamhet i avseende

på tillverkning av tegel och trävaror för byggnadsändamål, därvid

utskottet dock förutsätter, att vid försäljning skall erhållas full gottgörelse

för kostnaderna. Det bör emellertid genast anmärkas, att förhållandena

gestalta sig väsentligt annorlunda, då det gäller tegel och

då det gäller trävaror.

Fråga om verksamhet från det allmännas sida för tillverkning av

tegel har° föregående år varit föremål för behandling inom Stockholms

stadsfullmäktige, varom nedanstående uppgifter torde vara av intresse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3

En på grund av motion inom Stockholms stadsfullmäktige tillsatt kommitté

föreslog i ett den 29 december 1919 avgivet betänkande med tre röster

mot två förvärv för kommunens räkning av två i enskild ägo befintliga tegelbruk

på Selaön i Mälaren, varom villkorligt köpeavtal upprättats. Efter hörande av

underordnade myndigheter, som avstyrkte förslaget, företogs ärendet till behandling

i stadsfullmäktige den 1 mars 1920, och erhöll därvid kommitténs förslag

50 röster mot 40, varigenom frågan, som erfordrade två tredjedels majoritet,

förklarades hava förfallit. Det ifrågavarande förslaget syntes delvis hava framkommit

i avsikt att motverka befarad trustbildning på området samt motiverades

med behovet av materiel för kommunens egna byggen och åtgärder i prisreglerande

syfte. Förslagets motståndare gjorde gällande att tegelindustrin, som till

stor del både karaktären av säsongarbete, icke lämpade sig för allmän drift.

Det uttalades till och med farhågor, att eu kommunal tillverkning genom stora

förvaltningskostnader och ökade arbetslöner skulle ställa sig så dyrbar, att enskilda

företagare skulle bli i tillfälle att ytterligare höja sina försäljningspris och

att sålunda ett kommunalt ingripande skulle leda till helt annat resultat än vad

som åsyftats.

Av det anförda torde framgå att kommunal verksamhet för tillverkning

av tegel varit starkt ifrågasatt men väckt stora betänkligheter.

För statens del ställer sig saken något annorlunda. Statlig verksamhet

förutsätter mera koncentration, och i fråga om tegelindustri torde detta

knappast kunna ifrågakomma. Kostnaderna för transport från tillverkningsort

till byggnadsplats äro nämligen så betydande, att tegelindustriens

avsättning blir naturligt begränsad till området närmast produktionsorten.

Utskottet håller sålunda före, att därest ett allmänt ingripande bör ske,

i form av tillverkning och försäljning av tegel, något som knappast kan

ifrågakomma annat än vid storstäderna, detta bör överlämnas till enskilda

kommuner.

I fråga om byggnadsmateriel av trä ställer sig frågan något annorlunda.

Här utövar staten genom domänverket redan en avsevärd verksamhet.

I mindre grad förekommer redan nu, att staten själv genom åtskilliga

sågverk förädlar trävaror. I sådant hänseende må nämnas Garpenberg

i Dalarna, Bjurfors i Västmanland, Karlsby och Gullberg i

Östergötland, Böda på Öland och Kungsskogen i Värmland samt slutligen

det nyanlagda sågverket vid Porjus. Vid dessa samt en del tillfälliga

och flyttbara sågar, såsom de i Rättvik och Råneå nyligen förhyrda

sågarna, förekommer eller är avsett, att staten skall tillverka sågade och

även hyvlade trävaror för statens eget behov samt för avsalu till ortsbefolkningen.

En på grund av riksdagsskrivelse år 1919 tillsatt kommitté,

sakkunniga för utredning rörande förädlingsverksamhet genom statens

försorg beträffande avkastningen från statens skogar, har under över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtandé Nr 5.

vägande fråga om utvidgning av statens träförädlingsverksamhet. Härjämte

ha år 1920 tillsatts sakkunniga för utredning beträffande organisations-

och avlöningsförhållanden vid domänverket, vilka även ha att

föreslå lämpliga organ för utövande av statens försäljnings verksamhet

på området. Det synes utskottet lämpligast, att resultatet från de redan

igångsatta utredningarna avvaktas, innan vidare åtgärder vidtagas.

Slutligen får utskottet erinra om att de i motionen berörda frågorna,

i vad de avse den framtida utvecklingen, torde komma att beaktas av socialiseringsnämnden,

som har att utreda »lämpligheten av och betingelserna

för ett överförande i samhällets ägo eller under samhällelig kontroll av

naturtillgångar och produktionsmedel, som äro för landets ekonomi och

befolkningens välstånd av större vikt eller eljest prövas böra omhänderhavas

av samhälleliga organ».

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1921.

På utskottets vägnar:

ERIK LAURÉN.

Närvarande: herrar Laurén, Sjöström, Pettersson i Vråtsered, Holmner, Olsson i

Gävle, Jonsson i Mörkhult, Ljnd ström i Långnäs, Blomquist, Carlsson

i Gävle och Norling.

Stojkholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.