Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anordnande genom statens försorg av tillverkning utav tegel m. m.
1921-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1921:5, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående anordnande genom statens försorg av tillverkning utav tegel m. m.
Dokumentets text
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1921, kl. 2 e .m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 5,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående anordnande genom statens försorg av
tillverkning utav tegel m. m.
Uti en inom andra kammaren av herr Paulsen väckt till utskottet
remitterad motion, nr 144, har yrkats, »att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t skyndsamt täckes låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till igångsättande av tegeltillverkning
och avverkning och förädling av staten tillhörig skog till byggnadsmateriel,
samt så snart nämnda tillverkning och förädling kommit i
gång även försäljning av desamma till betydligt lägre priser än nu gälla».
Såsom motivering till det gjorda yrkandet har anförts bl. a. följande:
»Då de arbetslösas skara alltjämt växer, och då byggnadsverksamheten
även alltjämt ligger nere, samt då, såvitt jag kan se, ingå andra medel hjälpa
att åter få byggnadsverksamheten i gång än genom nedbringande av priserna på
byggpadsmateriel, synes mig enda medlet att nå detta mål vara, att staten genom
ett direkt ingripande nedbringar dessa priser.
Min mening är alltså, att staten skulle tillverka och försälja byggnadsmaterial
— i synnerhet tegel och timmer — till betydligt lägre priser än desamma
nu kunna erhållas för, även om staten skulle satsa stora summor härför.
Dessa medel, som staten härigenom skulle få lägga ut för de3sa ändamål,
bliva enligt min mening icke utkastade, utan endast mycket väl placerade, ty
de komma ju genast — så snart arbetena igångsättas — att bereda människor
arbete, och framdeles komma de att giva bostäder åt trångbodda och husvilla
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 5 avd. 4 käft. (Nr 5). 1
Motionen.
Utskottet.
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
människor, och jag skulle tro, att de längre fram i tideu även skulle komma att
giva ränta.
Detta är, så synes det mig, enda sättet att få i gång byggnadsverksamhet
av större omfattning, på samma gång man genom densammas igångsättande
i betydande grad motarbetar arbetslösheten.»
Utskottet är ense med motionären därom, att de förhållanden, som
synas ha föranlett motionen, nämligen arbetslösheten och bostadsbristen,
böra föranleda statsmakternas livliga uppmärksamhet och ingripande, därvid
även ekonomiska uppoffringar äro motiverade. Motionärens förslag
går ut på, att staten för att få byggnadsarbete i gång skulle själv tillverka
byggnadsmateriel, förnämligast tegel och trävaror, samt försälja
byggnadsmaterielen för billigt pris. Det synes vara motionärens mening,
att staten härvid icke skulle bereda sig full gottgörelse för produktionskostnaderna,
utan att statsunderstöd skulle utgå i den form, att
byggnadsmateriel försåldes till underpris. Utskottet kan för sin del icke
undgå att finna den föreslagna formen för understöd mindre lycklig. Det
torde knappast vara möjligt att på denna väg kunna målmedvetet understödja
byggnadsverksamheten samt därvid träffa de behov, där understöd
bäst erfordras. Givetvis skulle också ett statligt ingripande i form
av försäljning till underpris av byggnadsväg vålla stagnation inom den
privata verksamheten på samma områden. Härav skulle i sin tur följa
ökad arbetslöshet eller just vad motionären velat undvika. Utskottet
får erinra, att staten redan kraftigt ingripit mot arbetslösheten genom
särskilda anslag till dennas bekämpande samt mot bostadsbristen genom
anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen. Enligt utskottets
mening bör en fortsatt verksamhet på nu angivna sätt vara att föredraga
framför den av motionären föreslagna metoden att staten skulle anslå
medel för att bli i tillfälle att försälja byggnadsmateriel under produktionskostnaderna.
Utskottet har emellertid med anledning av motionens innehåll
ansett sig böra ingå på förutsättningarna för en statlig verksamhet i avseende
på tillverkning av tegel och trävaror för byggnadsändamål, därvid
utskottet dock förutsätter, att vid försäljning skall erhållas full gottgörelse
för kostnaderna. Det bör emellertid genast anmärkas, att förhållandena
gestalta sig väsentligt annorlunda, då det gäller tegel och
då det gäller trävaror.
Fråga om verksamhet från det allmännas sida för tillverkning av
tegel har° föregående år varit föremål för behandling inom Stockholms
stadsfullmäktige, varom nedanstående uppgifter torde vara av intresse.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3
En på grund av motion inom Stockholms stadsfullmäktige tillsatt kommitté
föreslog i ett den 29 december 1919 avgivet betänkande med tre röster
mot två förvärv för kommunens räkning av två i enskild ägo befintliga tegelbruk
på Selaön i Mälaren, varom villkorligt köpeavtal upprättats. Efter hörande av
underordnade myndigheter, som avstyrkte förslaget, företogs ärendet till behandling
i stadsfullmäktige den 1 mars 1920, och erhöll därvid kommitténs förslag
50 röster mot 40, varigenom frågan, som erfordrade två tredjedels majoritet,
förklarades hava förfallit. Det ifrågavarande förslaget syntes delvis hava framkommit
i avsikt att motverka befarad trustbildning på området samt motiverades
med behovet av materiel för kommunens egna byggen och åtgärder i prisreglerande
syfte. Förslagets motståndare gjorde gällande att tegelindustrin, som till
stor del både karaktären av säsongarbete, icke lämpade sig för allmän drift.
Det uttalades till och med farhågor, att eu kommunal tillverkning genom stora
förvaltningskostnader och ökade arbetslöner skulle ställa sig så dyrbar, att enskilda
företagare skulle bli i tillfälle att ytterligare höja sina försäljningspris och
att sålunda ett kommunalt ingripande skulle leda till helt annat resultat än vad
som åsyftats.
Av det anförda torde framgå att kommunal verksamhet för tillverkning
av tegel varit starkt ifrågasatt men väckt stora betänkligheter.
För statens del ställer sig saken något annorlunda. Statlig verksamhet
förutsätter mera koncentration, och i fråga om tegelindustri torde detta
knappast kunna ifrågakomma. Kostnaderna för transport från tillverkningsort
till byggnadsplats äro nämligen så betydande, att tegelindustriens
avsättning blir naturligt begränsad till området närmast produktionsorten.
Utskottet håller sålunda före, att därest ett allmänt ingripande bör ske,
i form av tillverkning och försäljning av tegel, något som knappast kan
ifrågakomma annat än vid storstäderna, detta bör överlämnas till enskilda
kommuner.
I fråga om byggnadsmateriel av trä ställer sig frågan något annorlunda.
Här utövar staten genom domänverket redan en avsevärd verksamhet.
I mindre grad förekommer redan nu, att staten själv genom åtskilliga
sågverk förädlar trävaror. I sådant hänseende må nämnas Garpenberg
i Dalarna, Bjurfors i Västmanland, Karlsby och Gullberg i
Östergötland, Böda på Öland och Kungsskogen i Värmland samt slutligen
det nyanlagda sågverket vid Porjus. Vid dessa samt en del tillfälliga
och flyttbara sågar, såsom de i Rättvik och Råneå nyligen förhyrda
sågarna, förekommer eller är avsett, att staten skall tillverka sågade och
även hyvlade trävaror för statens eget behov samt för avsalu till ortsbefolkningen.
En på grund av riksdagsskrivelse år 1919 tillsatt kommitté,
sakkunniga för utredning rörande förädlingsverksamhet genom statens
försorg beträffande avkastningen från statens skogar, har under över
-
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtandé Nr 5.
vägande fråga om utvidgning av statens träförädlingsverksamhet. Härjämte
ha år 1920 tillsatts sakkunniga för utredning beträffande organisations-
och avlöningsförhållanden vid domänverket, vilka även ha att
föreslå lämpliga organ för utövande av statens försäljnings verksamhet
på området. Det synes utskottet lämpligast, att resultatet från de redan
igångsatta utredningarna avvaktas, innan vidare åtgärder vidtagas.
Slutligen får utskottet erinra om att de i motionen berörda frågorna,
i vad de avse den framtida utvecklingen, torde komma att beaktas av socialiseringsnämnden,
som har att utreda »lämpligheten av och betingelserna
för ett överförande i samhällets ägo eller under samhällelig kontroll av
naturtillgångar och produktionsmedel, som äro för landets ekonomi och
befolkningens välstånd av större vikt eller eljest prövas böra omhänderhavas
av samhälleliga organ».
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 mars 1921.
På utskottets vägnar:
ERIK LAURÉN.
Närvarande: herrar Laurén, Sjöström, Pettersson i Vråtsered, Holmner, Olsson i
Gävle, Jonsson i Mörkhult, Ljnd ström i Långnäs, Blomquist, Carlsson
i Gävle och Norling.
Stojkholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.