Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående författningsändringar för undvikande av dubbelbeskattning å aktiebolags vinstmedel.

1921-03-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående författningsändringar för undvikande av dubbelbeskattning å aktiebolags vinstmedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1921 kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående författningsändringar för undvikande av dubbelbeskattning

å aktiebolags vinstmedel.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar friherre Fleming, Antonsson, Rickard Sandler, Wijk, Karl August

Nilson, Anders Örne, Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg,

Månsson i Hagaström, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta,

P. Albert Bergström, K. Johansson i Sölvedal, Sköld, Kant, Uddenberg,

Winkler, Olsson i Rösta och Brännström.

Till bevillningsutskottet hava överlämnats tvenne likalydande motioner,

väckta, den ena inom första kammaren, nr 121, av herr Jeansson

och tre andra av kammarens ledamöter, den andra inom andra kammaren,

nr 102, av herr Winkler jämte sjn andra ledamöter av samma

kammare, och har i dessa motioner hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande till nästa riksdag

av förslag till sådana ändringar av skatteförordningarna, som äro erforderliga

för undvikande av dubbelbeskattning å aktiebolags vinstmedel».

Beträffande motiveringen för berörda framställning får utskottet

hänvisa till motionerna.

Det av motionärerna väckta spörsmålet om beskattningen av aktiebolags

1 vinstmedel hör otvivelaktigt till de mest omtvistade och svårlösta

frågorna i vår skattelagstiftning. Den vid motionen fogade historiken

över dess växlande behandling under de senaste två decennierna

ger ock vid handen, hurusom på förevarande område olika synpunkter

städse stått i konflikt med varandra. Å ena sidan har ansetts, att det

vore oförenligt med rationell skattelagstiftning att beskatta bolags
1

Vad här nedan säges om aktiebolag eller »bolag» gäller ock i tillämpliga delar om

solidariska bankbolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 12 höft. (Nr 14.)

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

vinsterna först hos bolaget och därpå hos aktieägarna, i den mån den

till dem utdelats. Å andra sidan har man betraktat bolaget och dess

delägare såsom skilda skattesubjekt, som var för sig tillförts ökad skattekraft

genom ett vinstgivande resultat av bolagets verksamhet. Från

denna rent konkret framträdande skattekraft har man ansett varken

staten eller kommunen kunna bortse vid tillgodoseendet av sina skattebehov.

Så har man, såsom den omförmälda historiken visar, efterhand

drivits fram till den punkt, att den omtvistade dubbelbeskattningen, som

från början var inskränkt till statsbeskattningen, där den omfattade

blott faktiskt utdelade vinstmedel och på ett tidigare stadium av utvecklingen

fick kompenseras genom viss avdragsrätt för bolagen, blivit

fullt genomförd såväl statligt som kommunalt.

Sagda utveckling kan anses fullbordad genom tvenne av 1919 års

lagtima riksdag fattade beslut, det ena om upptagande av den s. k.

B-skatten vid sidan av bolagens ordinarie inkomstskatt, varigenom deras

fonderade vinstmedel underkastades särskild beskattning, det andra avseende

bevillningstaxering och som följd därav kommunal beskattning

av aktieutdelning.

De föreliggande motionerna giva vid handen, hurusom motståndet

mot den gällande bolagsbeskattningen numera samlat sig företrädesvis

på de omförmälda båda punkterna.

Motionärerna hava icke tilltrott sig att framlägga ett utformat

förslag till frågans lösning utan hava stannat vid hemställan om skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om »sådana ändringar av skatteförordningarna,

som äro erforderliga för undvikande av dubbelbeskattning

å aktiebolags vinstmedel». I motiveringen hava de närmare anoåvit

vissa önskemål. Beträffande statsbeskattningen har sålunda påyrkats,

dels att B-skatten måtte borttagas, dels ock att bolagen måtte

berättigas att vid sin taxering avdraga utdelade vinstmedel intill 6 procent

av kapitalet. En liknande reduktion har ock förordats i fråga om

kommunalbeskattningen, såvida ej sådan beskattning av aktieutdelning

kunde helt avskaffas.

Utgångspunkten för bedömandet av frågan, om aktiebolagens

vinster överhuvud taget tillåta starkare beskattning än motsvarande

vinster i enskild hand, torde i allmänhet varit, att man ansett aktiebolagsformen

såsom sådan innesluta civilrättshjra och praktiskt ekonomiska

fördelar av den art, att det under dylik form sammanskjutna

kapitalet och dess avkastning finge anses representera en relativt större

skattekraft. Man kan givetvis tvista om det principiellt berättigade i

detta åskådningssätt, men, även om man erkänner dess berättigande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 3

är klart, att den skärpta beskattningen, den må äga rum endast hos

bolaget eller tillika läggas på delägarna, icke får drivas så långt, att

den för landets ekonomiska verksamhet oundgängliga kapitalbildningen

i aktiebolagens form äventyras. Detta anse motionärerna numera vara

fallet, och på detta förhållande är det de huvudsakligen grunda sin

framställning.

I vad mån motionärerna hava rätt i sitt bedömande av det faktiska

läget, har utskottet icke kunnat avgöra. Någon övertygande bevisning

härutinnan innehålla i varje fall icke motionerna. De svårigheter,

som för många bolag säkerligen numera finnas, då det gäller att skaffa

medel till förekommande skattelikvider, torde i ej ringa mån vara att

tillskriva försummelse att under de goda konjunkturerna avsätta medel

för detta ändamål.

I fråga om den s. k. B-skatten kan icke bestridas, att densamma

såsom skatteform är behäftad med åtskilliga brister. Då bevillningsutskottet

1919 visserligen i huvudsak biträdde förslaget om denna skatt,

fann utskottet också nödigt dels, av anledning att B-skatten i föreslagen

storlek befarades komma att förhindra behörig fondbilduing hos bolagen,

föreslå nedsatt skatteprocent, dels ock göra den reservationen, vad B-skatten

i allmänhet beträffade, att den borde betecknas mera som en praktisk

nödfallsutväg än som en rationell skatteform. Svårigheten att finna en

bättre lösning hade motiverat dess antagande.

Aven det nuvarande bevillningsutskottet anser skäl förefinnas för

B-skattens betraktande såsom allenast en nödfallsutväg i avbidan på en

bättre anordning. Att märka är emellertid, att B-beskattningen först

under förra året trädde i tillämpning och att följaktligen någon erfarenhet

om dess praktiska verkningar ännu ej vunnits. Det torde därför

vara riktigast, att man, oavsett den uppfattning man må hysa om skatteformen

i och för sig, tillsvidare ställer sig avvaktande.

Vad så beträffar den kommunala beskattningen av aktieutdelning,

utgör ju denna ett led i det provisoriska system, som av 1920 års

riksdag antogs att gälla under tiden för en förnyad utredning av kommunalskattefrågan,

och kommer således att i det sammanhanget bliva

föremål för ny omprövning. Det vill därför synas, som om man även

med motionärernas ståndpunkt i själva saken borde finna det olämpligt

att i förevarande detalj gå den allmänna utredningen i förväg.

Med hänsyn till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillning sutskottets betänkande Nr 14.

att förevarande motioner, I: 121 av herr Jeansson

m. fl. och II: 102 av herr Winkler m. fl., icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

HERMAN FLEMING.

Reservationer:

1) av herrar friherre Fleming, Antonsson, Wijk, Kant och Winkler,

vilka ansett, att utskottets betänkande bort hava följande lydelse:

»Till bevillningsutskottet — —- — — — (lika med utskottet)

— — — sin framställning.

Låt vara att man icke kan i praktiken strikt fasthålla vid den

måhända teoretiskt riktiga principen om lika beskattning av kapitalet

och dess avkastning, oavsett i vilken form av samhällsayttig verksamhet

kapitalet göres fruktbringande, torde det dock icke kunna bestridas,

att olikformigheten numera blivit så utpräglad, att man väl kan

förstå det missnöje, denna utveckling framkallat, likasom ock de krav

på rättelse, som framställts även ur allmänt ekonomiska synpunkter.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om ett par tidigare uttalanden

i ämnet från bevillningsutskottets sida.

I betänkande rörande det förslag till beskattning av aktiebolags

fonderade vinster, som Kungl. Magt föreläde 1918 års lagtima riksdag,

vilket förslag avstyrkts av kammarrätten och ej heller vann riksdagens

godkännande, uttalade bevillningsutskottet bland annat, att, om än det

praktiska syftet med förslaget varit att tillgodose statens intresse av

ökad skatteintäkt, syntes dock vid sidan därav förefinnas ett mera teoretiskt

syfte, nämligen att på detta område konsekvent genomföra en

dubbelbeskattning av aktiebolags inkomster, som för närvarande ägde

rum allenast i fråga om vad som utdelades till aktieägarna under bolagets

bestånd. Den gällande lagstiftningen hade emellertid icke upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 5

tagit berörda dubbelbeskattning såsom en principiell regel ulan som ett

av praktiska skäl betingat undantag, vars rationella berättigande vore

omtvistat, och hade man såsom korrektiv i viss mån mot dubbelbeskattningens

konsekvenser bland annat uppställt relationen mellan bolagets

inkomst och kapital såsom grundval för bestämmandet av bolagets

skatteplikt.

Då bevillningsutskottet 1919 visserligen i huvudsak biträdde propositionen

om den s. k. B-skatten, fann utskottet emellertid nödigt dels,

av anledning att B-skatten i föreslagen storlek befarades komma att

förhindra behörig fondbildning hos bolagen, föreslå nedsatt skatteprocent,

dels ock göra den reservationen, vad B-skatten i allmänhet beträffade,

att den borde betecknas mera som en praktisk nödfallsutväg än som

en rationell skatteform. Svårigheten att finna en bättre lösning hade

motiverat dess antagande.

Åven det nuvarande bevillningsutskottet hyser uppfattningen, att

dubbelbeskattningen i förevarande hänseende icke får betraktas såsom

någon oantastlig princip för den statliga eller kommunala beskattningen

utan endast kan inom vissa gränser försvaras såsom betingad av praktiska

skäl. Likaså är utskottet villigt instämma i omdömet om B-skatten

såsom allenast en nödfallsutväg i avbidan på en bättre anordning.

Av vad ovan erinrats torde framgå, att utskottet icke kan biträda

det yrkande, vari motionerna utmynna. Däremot synes fog förefinnas

för en objektiv och förutsättningslös undersökning angående möjligheten

att, undér tillgodoseende av alla av frågan berörda intressen,

undanröja de brister, som i förevarande hänseenden kunna befinnas

vidlåda gällande skatteregler.

Vad den kommunala beskattningen av aktieutdelning beträffar, utgör

ju denna ett led i det provisoriska system, som av 1920 års riksdag

antogs att gälla under tiden för en förnyad utredning av kommunalskattefrågan,

och kommer således att i det sammanhanget bliva föremål

för ny omprövning.

Däremot lärer det icke kunna antagas att utan direkt given anledning

frågan om den statliga beskattningen av ifrågavarande vinster

kommer under förnyad behandling. Efter utskottets mening skulle det

emellertid vara ur alla synpunkter mest praktiskt och ändamålsenligt,

att frågan om bolagsvinsternas beskattning i hela dess vidd kunde

bliva utredd och löst i ett sammanhang, och anser utskottet ett lämpligt

tillfälle härutinnan erbjuda sig vid den stundande kommunalskatteutredningen,

vilken ändock, såsom nyss antytts, måste syssla med en

viktig del av frågan.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 12 höft. (Nr 14.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande

motioner 1: 121 av herr Jeanson m. fl. och II: 102

av herr Winkler m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta därom, att

frågan om beskattningen av aktiebolags vinstmedel

må, i sammanhang med den förestående kommunalskatteutredningen

eller i .annan lämplig ordning, göras

till föremål för en allsidig undersökning, i syfte att

sådana vinstmedel såvitt möjligt icke måtte beskattas

hårdare än annan kapitalavkastning, samt att för riksdagen

måtte framläggas de förslag, som av utredningen

kunna föranledas»;

samt

2) av herr Olsson i Kullenbergstorp.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOK.TKY CKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.