Betänkande, i anledning av väckta motioner angående författningsändringar för undvikande av dubbelbeskattning å aktiebolags vinstmedel.
1921-03-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1921:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående författningsändringar för undvikande av dubbelbeskattning å aktiebolags vinstmedel.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1921 kl. 4 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
angående författningsändringar för undvikande av dubbelbeskattning
å aktiebolags vinstmedel.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar friherre Fleming, Antonsson, Rickard Sandler, Wijk, Karl August
Nilson, Anders Örne, Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg,
Månsson i Hagaström, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta,
P. Albert Bergström, K. Johansson i Sölvedal, Sköld, Kant, Uddenberg,
Winkler, Olsson i Rösta och Brännström.
Till bevillningsutskottet hava överlämnats tvenne likalydande motioner,
väckta, den ena inom första kammaren, nr 121, av herr Jeansson
och tre andra av kammarens ledamöter, den andra inom andra kammaren,
nr 102, av herr Winkler jämte sjn andra ledamöter av samma
kammare, och har i dessa motioner hemställts, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande till nästa riksdag
av förslag till sådana ändringar av skatteförordningarna, som äro erforderliga
för undvikande av dubbelbeskattning å aktiebolags vinstmedel».
Beträffande motiveringen för berörda framställning får utskottet
hänvisa till motionerna.
Det av motionärerna väckta spörsmålet om beskattningen av aktiebolags
1 vinstmedel hör otvivelaktigt till de mest omtvistade och svårlösta
frågorna i vår skattelagstiftning. Den vid motionen fogade historiken
över dess växlande behandling under de senaste två decennierna
ger ock vid handen, hurusom på förevarande område olika synpunkter
städse stått i konflikt med varandra. Å ena sidan har ansetts, att det
vore oförenligt med rationell skattelagstiftning att beskatta bolags
1
Vad här nedan säges om aktiebolag eller »bolag» gäller ock i tillämpliga delar om
solidariska bankbolag.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 12 höft. (Nr 14.)
Utskottet.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
vinsterna först hos bolaget och därpå hos aktieägarna, i den mån den
till dem utdelats. Å andra sidan har man betraktat bolaget och dess
delägare såsom skilda skattesubjekt, som var för sig tillförts ökad skattekraft
genom ett vinstgivande resultat av bolagets verksamhet. Från
denna rent konkret framträdande skattekraft har man ansett varken
staten eller kommunen kunna bortse vid tillgodoseendet av sina skattebehov.
Så har man, såsom den omförmälda historiken visar, efterhand
drivits fram till den punkt, att den omtvistade dubbelbeskattningen, som
från början var inskränkt till statsbeskattningen, där den omfattade
blott faktiskt utdelade vinstmedel och på ett tidigare stadium av utvecklingen
fick kompenseras genom viss avdragsrätt för bolagen, blivit
fullt genomförd såväl statligt som kommunalt.
Sagda utveckling kan anses fullbordad genom tvenne av 1919 års
lagtima riksdag fattade beslut, det ena om upptagande av den s. k.
B-skatten vid sidan av bolagens ordinarie inkomstskatt, varigenom deras
fonderade vinstmedel underkastades särskild beskattning, det andra avseende
bevillningstaxering och som följd därav kommunal beskattning
av aktieutdelning.
De föreliggande motionerna giva vid handen, hurusom motståndet
mot den gällande bolagsbeskattningen numera samlat sig företrädesvis
på de omförmälda båda punkterna.
Motionärerna hava icke tilltrott sig att framlägga ett utformat
förslag till frågans lösning utan hava stannat vid hemställan om skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om »sådana ändringar av skatteförordningarna,
som äro erforderliga för undvikande av dubbelbeskattning
å aktiebolags vinstmedel». I motiveringen hava de närmare anoåvit
vissa önskemål. Beträffande statsbeskattningen har sålunda påyrkats,
dels att B-skatten måtte borttagas, dels ock att bolagen måtte
berättigas att vid sin taxering avdraga utdelade vinstmedel intill 6 procent
av kapitalet. En liknande reduktion har ock förordats i fråga om
kommunalbeskattningen, såvida ej sådan beskattning av aktieutdelning
kunde helt avskaffas.
Utgångspunkten för bedömandet av frågan, om aktiebolagens
vinster överhuvud taget tillåta starkare beskattning än motsvarande
vinster i enskild hand, torde i allmänhet varit, att man ansett aktiebolagsformen
såsom sådan innesluta civilrättshjra och praktiskt ekonomiska
fördelar av den art, att det under dylik form sammanskjutna
kapitalet och dess avkastning finge anses representera en relativt större
skattekraft. Man kan givetvis tvista om det principiellt berättigade i
detta åskådningssätt, men, även om man erkänner dess berättigande,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 3
är klart, att den skärpta beskattningen, den må äga rum endast hos
bolaget eller tillika läggas på delägarna, icke får drivas så långt, att
den för landets ekonomiska verksamhet oundgängliga kapitalbildningen
i aktiebolagens form äventyras. Detta anse motionärerna numera vara
fallet, och på detta förhållande är det de huvudsakligen grunda sin
framställning.
I vad mån motionärerna hava rätt i sitt bedömande av det faktiska
läget, har utskottet icke kunnat avgöra. Någon övertygande bevisning
härutinnan innehålla i varje fall icke motionerna. De svårigheter,
som för många bolag säkerligen numera finnas, då det gäller att skaffa
medel till förekommande skattelikvider, torde i ej ringa mån vara att
tillskriva försummelse att under de goda konjunkturerna avsätta medel
för detta ändamål.
I fråga om den s. k. B-skatten kan icke bestridas, att densamma
såsom skatteform är behäftad med åtskilliga brister. Då bevillningsutskottet
1919 visserligen i huvudsak biträdde förslaget om denna skatt,
fann utskottet också nödigt dels, av anledning att B-skatten i föreslagen
storlek befarades komma att förhindra behörig fondbilduing hos bolagen,
föreslå nedsatt skatteprocent, dels ock göra den reservationen, vad B-skatten
i allmänhet beträffade, att den borde betecknas mera som en praktisk
nödfallsutväg än som en rationell skatteform. Svårigheten att finna en
bättre lösning hade motiverat dess antagande.
Aven det nuvarande bevillningsutskottet anser skäl förefinnas för
B-skattens betraktande såsom allenast en nödfallsutväg i avbidan på en
bättre anordning. Att märka är emellertid, att B-beskattningen först
under förra året trädde i tillämpning och att följaktligen någon erfarenhet
om dess praktiska verkningar ännu ej vunnits. Det torde därför
vara riktigast, att man, oavsett den uppfattning man må hysa om skatteformen
i och för sig, tillsvidare ställer sig avvaktande.
Vad så beträffar den kommunala beskattningen av aktieutdelning,
utgör ju denna ett led i det provisoriska system, som av 1920 års
riksdag antogs att gälla under tiden för en förnyad utredning av kommunalskattefrågan,
och kommer således att i det sammanhanget bliva
föremål för ny omprövning. Det vill därför synas, som om man även
med motionärernas ståndpunkt i själva saken borde finna det olämpligt
att i förevarande detalj gå den allmänna utredningen i förväg.
Med hänsyn till vad ovan anförts får utskottet hemställa,
4
Bevillning sutskottets betänkande Nr 14.
att förevarande motioner, I: 121 av herr Jeansson
m. fl. och II: 102 av herr Winkler m. fl., icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 mars 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
HERMAN FLEMING.
Reservationer:
1) av herrar friherre Fleming, Antonsson, Wijk, Kant och Winkler,
vilka ansett, att utskottets betänkande bort hava följande lydelse:
»Till bevillningsutskottet — —- — — — (lika med utskottet)
— — — sin framställning.
Låt vara att man icke kan i praktiken strikt fasthålla vid den
måhända teoretiskt riktiga principen om lika beskattning av kapitalet
och dess avkastning, oavsett i vilken form av samhällsayttig verksamhet
kapitalet göres fruktbringande, torde det dock icke kunna bestridas,
att olikformigheten numera blivit så utpräglad, att man väl kan
förstå det missnöje, denna utveckling framkallat, likasom ock de krav
på rättelse, som framställts även ur allmänt ekonomiska synpunkter.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om ett par tidigare uttalanden
i ämnet från bevillningsutskottets sida.
I betänkande rörande det förslag till beskattning av aktiebolags
fonderade vinster, som Kungl. Magt föreläde 1918 års lagtima riksdag,
vilket förslag avstyrkts av kammarrätten och ej heller vann riksdagens
godkännande, uttalade bevillningsutskottet bland annat, att, om än det
praktiska syftet med förslaget varit att tillgodose statens intresse av
ökad skatteintäkt, syntes dock vid sidan därav förefinnas ett mera teoretiskt
syfte, nämligen att på detta område konsekvent genomföra en
dubbelbeskattning av aktiebolags inkomster, som för närvarande ägde
rum allenast i fråga om vad som utdelades till aktieägarna under bolagets
bestånd. Den gällande lagstiftningen hade emellertid icke upp
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 5
tagit berörda dubbelbeskattning såsom en principiell regel ulan som ett
av praktiska skäl betingat undantag, vars rationella berättigande vore
omtvistat, och hade man såsom korrektiv i viss mån mot dubbelbeskattningens
konsekvenser bland annat uppställt relationen mellan bolagets
inkomst och kapital såsom grundval för bestämmandet av bolagets
skatteplikt.
Då bevillningsutskottet 1919 visserligen i huvudsak biträdde propositionen
om den s. k. B-skatten, fann utskottet emellertid nödigt dels,
av anledning att B-skatten i föreslagen storlek befarades komma att
förhindra behörig fondbildning hos bolagen, föreslå nedsatt skatteprocent,
dels ock göra den reservationen, vad B-skatten i allmänhet beträffade,
att den borde betecknas mera som en praktisk nödfallsutväg än som
en rationell skatteform. Svårigheten att finna en bättre lösning hade
motiverat dess antagande.
Åven det nuvarande bevillningsutskottet hyser uppfattningen, att
dubbelbeskattningen i förevarande hänseende icke får betraktas såsom
någon oantastlig princip för den statliga eller kommunala beskattningen
utan endast kan inom vissa gränser försvaras såsom betingad av praktiska
skäl. Likaså är utskottet villigt instämma i omdömet om B-skatten
såsom allenast en nödfallsutväg i avbidan på en bättre anordning.
Av vad ovan erinrats torde framgå, att utskottet icke kan biträda
det yrkande, vari motionerna utmynna. Däremot synes fog förefinnas
för en objektiv och förutsättningslös undersökning angående möjligheten
att, undér tillgodoseende av alla av frågan berörda intressen,
undanröja de brister, som i förevarande hänseenden kunna befinnas
vidlåda gällande skatteregler.
Vad den kommunala beskattningen av aktieutdelning beträffar, utgör
ju denna ett led i det provisoriska system, som av 1920 års riksdag
antogs att gälla under tiden för en förnyad utredning av kommunalskattefrågan,
och kommer således att i det sammanhanget bliva föremål
för ny omprövning.
Däremot lärer det icke kunna antagas att utan direkt given anledning
frågan om den statliga beskattningen av ifrågavarande vinster
kommer under förnyad behandling. Efter utskottets mening skulle det
emellertid vara ur alla synpunkter mest praktiskt och ändamålsenligt,
att frågan om bolagsvinsternas beskattning i hela dess vidd kunde
bliva utredd och löst i ett sammanhang, och anser utskottet ett lämpligt
tillfälle härutinnan erbjuda sig vid den stundande kommunalskatteutredningen,
vilken ändock, såsom nyss antytts, måste syssla med en
viktig del av frågan.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 12 höft. (Nr 14.) 2
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande
motioner 1: 121 av herr Jeanson m. fl. och II: 102
av herr Winkler m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta därom, att
frågan om beskattningen av aktiebolags vinstmedel
må, i sammanhang med den förestående kommunalskatteutredningen
eller i .annan lämplig ordning, göras
till föremål för en allsidig undersökning, i syfte att
sådana vinstmedel såvitt möjligt icke måtte beskattas
hårdare än annan kapitalavkastning, samt att för riksdagen
måtte framläggas de förslag, som av utredningen
kunna föranledas»;
samt
2) av herr Olsson i Kullenbergstorp.
STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOK.TKY CKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.