Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22

1921-04-08 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:22, Bevillningsutskottets betänkande Nr 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

AnkoiH till riksdagens kansli den 11 april 1921 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, v anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående ändring i gällande bestämmelser

om glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m.,

ävensom i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Sandler, Wohlin, Gustaf Nilsson, Örne,

Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult, Månsson i Hagaström,

Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i Ramsta,

Johansson i Kullersta, Rune, Johansson i Sölvedal, friherre Barnekow,

Heyttian och Kant.

I en den 11 februari 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 81, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, för riksdagen framlagt följande, av utskottet under A)

och B) återgivna förslag, nämligen att riksdagen måtte

A) besluta sådan ändring av de för tiden 1 juni 1920—31 maj

1922 antagna bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa slag

av spannmål m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skulle bestå av en

kalendermånad, dock att, vad anginge den månad, varunder riksdagens

beslut om ändringen delgåves Kungl. Maj:t, importpriset måtte beräknas

för del av samma månad,

att vid tullsatsens fastställande avdrag från det inhemska normalpriset

icke skulle ske,

samt att maximibegränsning av tullsatsen icke skulle ifrågakomma,

B) fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker'' i tulltaxan i

enlighet med vid nämnda protokoll såsom bilaga B fogat förslag att

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 18 höft. (Nr 22.) 1

Prop.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen

I: 182.

Motionerna

I: 55 och

11:187, 1:117

och 11:183,

II: 180 samt

II: 193.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

tillämpas från och med den dag, ändringarna i bestämmelserna angående

glidande tullsatser trädde i kraft, till och med den 31 maj 1922.

Till utskottet har jämväl hänvisats en inom första kammaren av

herr Heyman i anledning av förevarande proposition väckt motion, nr 182,

vari hemställts, »att riksdagen, med ändring av vad i förevarande proposition

föreslagits, nämligen att tullsatsen å havregryn skall utgå med

3 kronor 50 öre per 100 kilogram, i stället behagade provisoriskt fastställa

samma tullsats, som gällde under åren 1895—1912 eller 6 kronor

50 öre per 100 kilogram».

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet

funnit lämpligt att upptaga följande under motionstiden vid riksdagens

början väckta, till utskottet överlämnade motioner, nämligen

l:o) två likalydande motioner, nr 55 i första kammaren av herr

Sederholm m. fl. och nr 187 i andra kammaren av herr Nilsson i Landeryd

m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen behagade besluta sådan

ändring av nu gällande glidande tullsatser å vissa slag av spannmål

m. m., intagna uti Kungl. Maj:ts förordning nr 567 den 21 augusti 1919,

dels att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1921—31 maj

1922 av vete, råg eller korn skall, där det i enlighet med nedan givna

bestämmelser för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset understiger

det på sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för vete,

utgå tull; och skall tullen motsvara skillnaden mellan nämnda importpris

och normalpris,

dels att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn

av vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans

rubrik 149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent

överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande nu

ifrågavarande tullsats uttryckas i jämt femtal öre och vid behov avrundas

till närmast högre femtal,

dels att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för ett år

i sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i

enlighet med de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet

till Kungl. Maj:ts proposition nr 2 den 2 augusti 1919 fogade

bilagan nr 1,

dels ock att ovan omförmälda importpris skall för varje månad,

räknat från den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium och avse

medelpriset å utländskt vete fritt banvagn i svensk importhamn under

första hälften av närmast föregående månad»;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3

2:o) två likalydande motioner, nr 117 i första kammaren av herr

Wohlin m. fl. och nr 183 i andra kammaren av herr Ericson i Oberga

m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta att med

ändring av Knngl. förordningen den 21 augusti 1919 efterföljande

bestämmelser skola gälla, nämligen:

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922

av vete skall, där det i enlighet med särskilt meddelade bestämmelser

för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset för vete med 25

öre eller mera för 100 kilogram understiger det på sätt särskilt är stadgat

bestämda inhemska normalpriset för vete, utgå tull; och skall tullen

motsvara hela skillnaden mellan nämnda normalpris och importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av råg eller korn skall,

där det i enlighet med särskilt meddelade bestämmelser för den tid, då

införseln sker, beräknade importpriset för råg med 25 öre eller mera för

100 kilogram understiger det på sätt särskilt är stadgat bestämda in
hemska

normalpriset för råg, utgå tull; och skall tullen motsvara hela

skillnaden mellan nämnda normalpris och importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av

vete skall erläggas en tullsats, som med 75 procent överstiger den för

omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande nu ifrågavarande tullsats

uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov avrundas till närmast

högre femtal;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av

råg eller korn samt vid införsel av malt skall erläggas en tullsats, som

med 75 procent överstiger den för omalen råg samtidigt gällande tullsats,

skolande nu ifrågakommande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre

och vid behov avrundas till närmast högre femtal;

att vid införsel till riket under samma tid av till tulltaxans rubrik

149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent överstiger

den högsta av de båda tullsatser, som samtidigt gälla för vete eller

råg eller, därest tull endast utgår för ettdera av dessa sädesslag, med

75 procent överstiger tullsatsen för det av de båda sädesslagen, för vilket

tull utgår;

att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för den ifrågavarande

tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i enlighet med de grunder,

som äro angivna i nådiga brevet till styrelsen den 6 februari 1920, dock

med den ändring att i formeln 0.085 (31 a + 24 b + c) + 4 siffran 4 utbytes

mot siffran 6.6 4;

att förenämnda inhemska normalpris för råg skall för den ifrågavarande

tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i enlighet med samma all
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande AV 22.

manna grunder, som äro angivna i förenämnda nådiga brev till styrelsen

den 6 februari 1920, dock med den ändring att produktionskostnadsformeln

för råg skall vara 0.081 (30 a + 21 b + c) + 5.06;

att ovan omförmälda importpris för vete skall för en period av en

månad, räknat från och med den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium

och avse medelpriset å utländskt vete fritt barnvagn i svensk

importhamn, börande i övrigt vid importprisets beräknande i tillämpliga

delar gälla de föreskrifter, som äro angivna i nådiga breven till kollegium

den 19 mars och den 23 juni 1920; samt

att ovan omförmälda importpris för råg skall för en period av en

månad, räknad från och med den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium

och avse medelpriset å nordamerikansk råg f. o. b. i New-Yorks

hamn, med omräkning av dollarpriset i svenskt mynt samt med tillägg

av fraktkostnaden till svensk importhamn jämte försäkringskostnaden och

lossningskostnaden i svensk importhamn»;

3:o) motionen nr 180 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.,

däri hemställts,

»dels att riksdagen behagade besluta sådan ändring av nu gällande

glidande tullsatser å vissa slag av spannmål m. m., intagna uti Kungl.

Maj:ts förordning nr 567 den 21 augusti 1919,

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922

av vete, råg eller korn skall, där det i enlighet med nedan givna bestämmelser

för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset understiger

det på sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för vete,

utgå tull; och skall tullen motsvara skillnaden mellan nämnda importpris

och normalpris,

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av

vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans

rubrik 149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent

överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande

nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov

avrundas till närmast högre femtal,

att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för ett år i

sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i enlighet

med de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet

till Kungl. Maj:ts proposition nr 2 den 2 augusti 1919 fogade bilagan nr 1,

att ovan omförmälda importpris skall för varje månad, räknat från

den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium och avse medelpriset

å utländskt vete fritt banvagn i svensk importhamn under första hälften

av närmast föregående månad,

s. 5 Kontrollera mot PDF

■Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

5

dels ock att riksdagen ville beträffande jordbrukets övriga varuslag

besluta sådana provisoriska tilläggstullar, som med hänsyn till

föreliggande omständigheter kunna belinnas nödiga och nyttiga, ävensom

att riksdagen ville för sin del besluta, att ifrågavarande provisoriska

tilläggstullar skola tillämpas redan under innevarande år från den

tidpunkt Kung-!. Maj:t bestämmer»; samt

4:o) motionen nr 193 i andra kammaren av herr Broander m. fl.,

däri hemställts,

»att, så snart riksdagen och Kungl. Maj:t därom fattat beslut, de

före suspensionen av spannmålstullarna gällande tullsatserna för vete, råg

och korn samt mjöl och gryn därav skola gälla med en förhöjning av

100 procent.»

På förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 2) antog 1919 års

urtima riksdag glidande tullsatser för vete, råg och korn, mjöl och gryn

därav ävensom malt och vissa slag av bröd.

Glidtullarna äro bestämda på det sätt, att de höjas när importpriset

faller och sänkas när importpriset stiger. De äro, närmare angivet,

avsedda att åstadkomma ett visst skydd för den svenska brödsädsproduktionen,

för den händelse marknadspriset genom utländsk konkurrens

pressas ned minst en krona för 100 kilogram under ett enligt särskilda

regler bestämt grundpris; dock må ifrågavarande tullar icke överstiga den

i tulltaxan föreskrivna men suspenderade tullsatsen för vete, råg och

korn av 3 kronor 70 öre för 100 kilogram. Med tillhjälp av en av Kungl.

Maj:t och riksdagen fastställd produktionskostnadsformel uträknar lantbruksstyrelsen,

enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,

för ett år i sänder det inhemska normalpriset för vete. Härifrån göres

med hänsyn till förmodade konjunkturer ett avdrag- av fem procent.

Det s. k. grundpris, som så erhålles, kommer till användning vid glidtullens

beräknande. Importpriset beräknas av kommersa illegium för

perioder av tre månader, räknade från och med den 1 juni 1920.

Närmare föreskrifter härom hava utfärdats av Kungl. Maj:t. I överensstämmelse

med chefens för jordbruksdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet

vid framläggandet av ovannämnda proposition till 1919

års urtima riksdag sker beräkningen av importpriset för en viss tremånadersperiod

med ledning av priser, som varit gällande under en föregående

tremånadersperiod, slutande två månader före början av den

period, för vilken priset skall tillämpas.

Gällande glid

tullsystem.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Till ovannämnda, vid den föreliggande propositionen fogade statsrådsprotokoll

har chefen för jordbruksdepartementet meddelat, att enligt

av lantbruksstyrelsen verkställda beräkningar grundpriset för tiden 1

juni 1920—31 maj 1921 utgör för vete 37 kronor 56 öre samt att de

importpris, som uppgjorts för glidtullsberäkning, belöpt sig för tremånadersperioden

september—november 1920 till 65 kronor 58 öre, för

perioden december 1920—februari 1921 till 59 kronor 37 öre samt för

tiden mars—maj 1921 till 48 kronor 78 öre, allt för 100 kilogram.

Vid det förhållande att enligt fastställda beräkningsgrunder importpriset

sålunda visat sig överstiga grnndpriset, har Kungl. Maj:t dels genom

särskilda kungörelser förklarat, att ifrågavarande tull under tiden 1 juni

1920—28 februari 1921 icke skulle utgå, dels ock genom kungörelse

den 11 februari 1921 (nr 48) förklarat, att tillsvidare, intill dess annorledes

må förordnas, tullen icke heller skall utgå för tiden 1 mars—31

maj 1921. Glidtullsystemet har sålunda icke trätt i tillämpning.

Beträffande ded verkliga marknadspriset å brödsäd har departementschefen

under hänvisning till en vid propositionen fogad sammanställning

över noteringar å svensk brödspannmål under tiden september

1920—februari 1921, anfört följande:

»Av tillgängliga noteringar å svensk spannmål — — — framgår, att marknadspriset

å vete understigit nyss nämnda grundpris beträffande vete av 125 skålpund

holländsk vikt allt sedan första veckan i december 1920 och beträffande vete

av 128 skålpund holländsk vikt — d. v. s. den kvalitet, som plägar kunna anses

som den genomsnittliga — från och med årsskiftet 1920 — 1921. Enligt senaste

noteringar (andra veckan av februari månad 1921) hade marknadspriset för dessa

kvaliteter vete understigit grundpriset med ej mindre än respektive 7 kronor 86

öre och 6 kronor 91 öre för 100 kilogram. Även rågpriset ligger i marknaden

under ovan nämnda grundpris, nämligen, enligt noteringar per andra veckan under

februari månad 1921, för råg av 117 skålpund holländsk vikt med 4 kronor 64 öre

och för råg av 120 skålpund holländsk vikt (medelkvalitet) med 3 kronor 69 öre

för 100 kilogram».

Att glidtullarna icke trätt i kraft har departementschefen betecknat

såsom ganska oegentligt, då det faktiska marknadspriset å

svenskt vete och råg redan nu pressats ned rätt väsentligt under icke

endast normalpriset utan även det efter 5 procents avdrag å normalpriset

beräknade grundpriset, samtidigt som efterfrågan på svensk vara blivit

så ringa, att mången lantman icke ens till dessa reducerade pris kunde

ernå köpare till den utbjudna brödsäden. Det förhölle sig därför utan

tvivel så, att de träffade anordningarna för glidtullens beräknande visat

sig icke vara för sitt avsedda ändamål fullt tjänliga under nu rådande

förhållanden med kraftigt och hastigt fallande pris på importvara.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 7

För att avlägsna de sålunda förefintliga bristerna i det gällande

glidtullsystemet har Kungl. Maj:t, efter att hava hört lantbruksstyrelsen

och kommerskollegium, framlagt det förslag, som innefattas i den föreliggande

propositionen. Detsamma avser till en början, att importpriset

skall beräknas för kortare perioder, omfattande endast en månad, därvid

avsikten är att Kungl. Maj:t skall utfärda bestämmelse därom, att beräkningen

skall göras med ledning av uppgifter, avseende en månadsperiod,

som slutar omkring 14 dagar före början av den, varunder priset

skall gälla. Förslaget avser vidare, att såväl avdraget av 5 procent å

det- inhemska normalpriset som ock tullsatsens begränsning till 3 kronor

70 öre för 100 kilogram skall bortfalla.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i den mån detsamma icke ovan

återgivits ävensom motiveringen för detsamma får utskottet hänvisa till

propositionen samt det vid densamma fogade protokollsutdraget.

Vad angår innehållet i ovannämnda vid riksdagens början väckta

motioner, vilka i sina yrkanden delvis sammanfalla med propositionen,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I fråga om det i motionen nr 182 i första kammaren av herr

Heyman väckta förslaget om höjning av tullsatsen för rubriken 79 a,

gryn av havre, från nu gällande 3 kronor 50 öre till 6 kronor 50 öre

för 100 kilogram får utskottet hänvisa till sistnämnda motion.

Att glidtullsystemet icke motsvarat sitt syfte under de förhållanden,

som hittills varit rådande, finner utskottet vara uppenbart. Utskottet

har tagit den i motionen nr 193 i andra kammaren av herr Broander

m. fl. anvisade utvägen att avhjälpa detta förhållande under övervägande,

men har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att för närvarande

upphäva glidtullsystemet och återgå till fast tullsats, särskilt

med hänsyn till de starka växlingar i världsmarknadspriset å brödsäd,

som hittills ägt rum och kunna förmodas komma att ännu en tid fortfara.

Utskottet, som således finner, att under förhandenvarande förhållanden

glidtullsystemet bör bestå åtminstone för den tidsperiod, som

avses i kungl. förordningen den 21 augusti 1919 angående glidande

tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. (nr 567), har ansett sig

böra tillstyrka bifall till Kungl Maj:ts förslag i denna del.

De av Kung]. Maj:t föreslagna, i bilagan B vid propositionen upptagna

ändringarna i tulltaxans bestämmelser i fråga om spannmål hava

icke givit utskottet anledning till erinran annat än beträffande rubriken

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillning/sut&kottets betänkande Nr 22,

79 b, omfattande gryn ock mjpl av råg, vete eller korn. Utskottet har

funnit, att under förutsättning att maximibegränsningen,. på sätt utskottet

förordar, borttages, en tull å gryn och mjöl, som med 75 procent

överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsatsen, vid större

differenser mellan normalpris och, importpris komme att bereda kvaruindustrien.

ett alltför högt tullskydd. Med hänsyn härtill har utskottet

utarbetat förslag till eu annan beräkningsgrund för tullen; å gryn och

mjöl, och föreslår utskottet, att denna tull må utgöra, utöver ett fast

grundbelopp av 1 krona 50 öre, den för omalet vete samtidigt gällande

tullsatsen, ökad med 35 procent.

Den av herr Heyman i motionen nr 182 i första kammaren föreslagna

förhöjningen av tullsatsen å havregryn synes avse en varaktig

ändring i tulltaxan. Vid sådant förhållande vill utskottet rörande detta

förslag inskränka sig till att hänvisa till den pågående utredningen

inom tull- och traktatkommittén. Även tullen å havregryn utgör givetvis,

i samband med övriga jordbrukstullar, föremål för ingående undersökning

inom kommittén. Någon åtgärd, som skulle föregripa resultatet

av denna undersökning, kan utskottet icke förorda.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Knngl.

Maj:ts i föreliggande proposition nr 81 framställda,

ovan under A) återgivna förslag samt med anledning

av vissa i motionerna I: 55 av herr Sederholm m. fl.

och II: 187 av herr Nilsson i Landeryd m. fl., I: 117

av herr Wohlin m. fl. och II: 183 av herr Ericson i

Oberga m. fl. samt II: 180 av herr Lindman m. fl.

framställda yrkanden ävensom med avslag å motionen

II: 193 av herr Broander m. fl., besluta sådan ändring

av de för tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 antagna

bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa

slag av spannmål m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skola

bestå av en kalendermånad, dock att, vad angår den

månad, varunder riksdagens beslut om ändringen delgives

Kung! Maj:t, importpriset må beräknas för del

av samma månad,

att vid tullsatsens fastställande avdrag från det

inhemska normalpriset icke skall ske,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevakning,sut.skatMs. b.etänkcmde Nr 22. 9>

samt att maximibegränsning av tullsatsen icke

skall ifrågakomma;

2) att riksdagen, med fortfarande att Kungl. Maj:ts

i föreliggande proposition nr 81 framställda, ovan

under B) omförmälda förslag icke kunnat oförändrat bifallas,

samt med avslag å motionen I: 182 av herr

Heyman, måtte

del* för sin del besluta ytterligare sådan ändring

av de för tiden 1 juni 19.20—31 maj 1922 antagna

bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa

slag av spannmål m. m.,

a/tt vid införsel till riket under samma tid av

mjöl eller gryn av vele, råg eller korn samt vid införsel

av malt eller av till tulltaxans rubrik 149 hänförligt

bröd skall erläggas en tullsats, som, utöver

ett fast grundbelopp av 1 krona: 50> öre, utgör den

för omalet vete samtidigt gällande tullsatsen ökad med

351 procent., skolande nu ifrågavarande tullsats uttryckas

1 jämnt femtal öre och vid behov avrundas

till närmast högre femtal;

dels ock för sin del fastställa, att tillämpas från

och med den dag, ändringarna i bestämmelserna angående

glidande tullsatser träda i kraft, till och med

den 31 maj 1922, följande

bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 18 häft. (Sr 22.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Förslag

till

ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan.

74 a

74 b

75

76

77

78

79 a

79 b

79 c

80

149

Kvantitet

för tullberäkningen
-

A. Spannmål m. m.

Spannmål:

omalen:

råg, vete och korn: tull utgår, där vederbörligen fastställt

importpris för vete med en krona eller mera för 100

kilogram understiger fastställt inhemskt normalpris för

sådan vara, och tullsatsen utgör ett av Konungen för

kalendermånad eller del därav angivet belopp, motsvarande

halva skillnaden mellan nämnda normalpris

och importpris;

ärter och bönor, tjänliga till människoföda ..............

havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och

bönor, ej till nästföregående rubrik hänförliga.........

malt, även krossat: tullsatsen är lika med den för gryn

av råg, vete eller korn gällande;

majs ..................................................................

andra slag ..........................................................

malen:

gryn av havre............................................................

gryn av råg, vete eller korn samt mjöl av råg, vete eller

korn: tullsatsen angives i jämnt femtal öre av

Konungen för kalendermånad eller del därav och utgör,

utöver ett fast grundbelopp av 1 krona 50 öre,

aen för omalet vete samtidigt gällande tullsatsen, ökad

med 35 procent;

gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av

arrowrot och andra vegetabilier, ej till annan rubrik

hänförligt...........................................................

Ris

Bröd, alla slag, ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den

för mjöl av råg, vete eller korn gällande.

Tullsats

Kronor ö,

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

fria

fri

3

3

so

3) att de i punkt 1) omnämnda motionerna —

med undantag av sista punkten av den i motionen

nr 180 av herr Lindman m. fl. gjorda hemställan— i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

den mån desamma icke besvarats genom vad utskottet

ovan under 1) eller 2) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I anledning av vad i motionen II: 180 av herr Lindman m. fl.

i sista punkten hemställts, avgiver utskottet yttrande i annat sammanhang,

vilket utskottet härmed får för riksdagen

4) anmäla.

Stockholm den 8 april 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservationer:

A) av herrar Böing, Gustaf Nilsson och örne, som anfört:

»När världskriget upphörde, stodo de svenska statsmakterna inför

nödvändigheten att avveckla det omfattande ingripande i landets ekonomiska

liv, som motiverats av strävandet att skydda konsumenterna mot

varubristens följder. Särskilt i fråga om spannmål stötte denna avveckling

på stora svårigheter. Staten hade nämligen för att uppmuntra

den inhemska produktionen förbundit sig att garantera jordbrukarna

ett visst minimipris. Denna förbindelse föranledde införandet av det

bekanta monopolet å vete och vetemjöl. Det gällde efter monopolets

upphörande att finna vägen till en mjuk återgång till de förut gällande

tullarna å spannmål. Då det vid 1919 års urtima riksdag icke var

möjligt att förutse, huru prisläget å spannmål skulle komma att ställa

sig efter minimiprisgarantiens utgång, men å andra sidan jordbrukarna

ansågo sig behöva i förväg ha vissa garantier för att den före världskriget

gällande ordinarie tullsatsen vid starkt prisfall å utländsk spannmål

skulle träda i funktion, beslöt riksdagen provisoriskt införa det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets •betänkande Nr 22.

gällande glid tulis y s tern et. Att detta hade till ändamål att förbereda

återgången till den gamla fasta tullsatsen, därest en sådan efter provisoriets

utgång år 1922 skulle visa sig påkallad med hänsyn till då

rådande förhållanden, framgår bland annat av att för den glidande tullsatsen

bestämdes ett högsta belopp, som sammanföll med den före världskriget

gällande fasta tullsatsen eller 3 kronor 70 öre per hundra kilogram

för malen spannmål.

Glidtullsystemet var sålunda avsett att bereda möjlighet att utan

häftiga kastningar komma ur den för såväl jordbrukare som konsumenter

förhatliga statsregleringen av spannmålsmarknadrm, men alls ieke att

bilda inledningen till en rubbning i vårt tullsystems grundvalar. Hade

det år 1919 stått klart, att systemet kunde resultera i en dylik rubbning,

skulle det med all säkerhet ha avvisats av riksdagens majoritetspartier.

Kungl. Maj:ts förevarande av utskottets flertal tillstyrkta förslag

rörande tullen å omalen spannmål innebär utan gensägelse eu betänklig

rubbning av de grundläggande principerna i nuvarande tulltaxa. Borttagandet

av maximigränsen för glidtullen måste redan därför enligt vår

uppfattning bestämt avvisas. Det är uppenbart orimligt, att övriga

produktionsgrenar, vilkas läge för närvarande är lika bekymmersamt

som jordbrukets, skola löpa risken att till fördel för jordbrukarna belastas

med en börda, som hindrar dem att reducera sina produktionskostnader

i jämnbredd med världsmarknadens krav. Den jämvikt i belastning

olika produktionsgrenar emellan, som riksdagen upprepade

gånger förklarat sig icke utan föregående noggrann utredning av riktlinjerna

för hela vår handelspolitik vilja rubba, skulle med andra ord

genom ett bifall till utskottets förslag icke upprätthållas.

Utskottet har emellertid icke stannat vid att tillstyrka Kungl. Maj:ts

proposition. Det har även beträffande tullen å malen spannmål föreslagit

en ändring av högst betänklig innebörd i Kungl. Maj:ts proposition.

Utskottet har ansett, att en tullsats å mjöl och gryn, som med

75 procent överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats,

vid större differenser mellan grundpris och importpris kommer att bereda

kvarnindustrien ett allt för högt tullskydd. Denna utskottets uppfattning

dela vi. Utskottet har emellertid alldeles förbisett, att vid en

lägre skillnad än 3 kronor 70 öre mellan nämnda två pris den av utskottet

föreslagna regeln för mjöltullens beräkning kommer att giva nämnda

industri ett alldeles för högt skydd. År nämnda skillnad exempelvis

1 krona per hundra kilogram kommer mjÖltullen vid bifall till utskottets

förslag att utgöra:

1 krona + 35 öre + 1 krona 50 öre = 2 kronor 85 öre eller icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets bétähkandé Nr 22.

mindre än 185 procent utöver tullen å omalen spannmål mot av Kungl.

Maj:t föreslagna 75 procent. Utskottet har sålunda i det, anförda fallet

uppnått raka motsatsen till vad utskottet åsyftat med ändringen i Kung].

Maj:ts förslag.

För vår del anse vi, att det nuvarande glidtullsystemet med begränsad

maxim!tull av 3 kronor TO öre för omalen spannmål bort bestå i

princip oförändrat den tid, som ursprungligen bestämdes. Då likväl en övervägande

stämning inom riksdagen synes kräva, att gällande bestämmelser i

större eller mindre utsträckning förändras, och utsikt dessutom förefinnes

att det 1919 bestämda maximum för glidtullen eller 3 kronor 70 öre pr

100 kilogram omalen spannmål och motsvarande för malen spannmål inom

kort kommer att uppnås, synes oss tiden vara inne att utan ytterligare

övergångstid sätta tulltaxans ordinarie tilllsatser i kraft. Beträffande de

animaliska jordbruksprodukterna, för vilka tullarna under kristiden voro

suspenderade, har en dylik återgång redan företagits. Genom att bifalla

vårt yrkande skulle riksdagen i avvaktan på tull- och traktatkommitténs

utredning avlägsna eu av de sista kvarlevorna av kristidens omstridda

regleringar och för såväl produktion som handel skapa fasta förhållanden,

som för bådadera äro högeligen önskvärda.

För den inrikes omsättningen äro så täta tullförändringar, som

kunna bli en följd av bifall till utskottets förslag, högst besvärande,

vare sig de gå i den ena eller den andra riktningen. En väntad höjning

av glidtullen kommer att giva upphov till livlig spekulation med starkt

ökad lagring, en väntad nedsättning till återhållsamhet både från köpmännen

och konsumenterna, som ej kan undgå att verka nedpressande

på det inhemska spannmålspriset. Av båda dessa fenomen har svenska

folket haft så riklig och så avskräckande erfarenhet under de senäSte

åren, att enbart denna borde motivera återgå»g till fasta tullsatser, då

detta nu kan ske utan större svårigheter.

På grund av vad vi sålunda anfört få vi, med avseende å vad

utskottet under i)—3) föreslagit, hemställa,

a) att riksdagen måtte, med avslag å Kungl.

Maj:ts föreliggande proposition nr 81 ävensom å motionerna

I: 55 av herr Sederholm m. fl. och IT: 187 av

herr Nilsson i Landeryd m. fl., I: 117 av herr Wohlin

m. fl. och II: 183 av herr Ericson i Oberga m. fl.

samt II: 180 av herr Lindman m. fl. — med undantag

av sista punkten av den i sistnämnda motion gjorda

hemställan — samt med anledning av motionen II: 19''3

av herr Broander m. fl., för sin del besluta, att från

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

dag under innevarande år, som Kungl. Maj:t bestämmer,

förordningen den 21 augusti 1919 angående glidande

tullsatser för vissa slag av spannmål (nr 567) samt

kungörelsen den 21 augusti 1919 angående vissa

ändringar i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor (nr 568) skola upphöra att

gälla; samt

b) att herr Heymans motion I: 182 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd»;

B) av herrar Sandler, Eriksson i Grängesberg, Bärg och Johansson

i Kullersta, vilka anfört:

»Vid riksdagsbehandlingen år 1919 av propositionen om glidande

tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. anförde de socialdemokratiska

ledamöterna i första särskilda utskottet följande: ''Vårt ställningstagande

till Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär givetvis icke

något som helst frångående av vår principiella övertygelse om tullsystemets

skadliga verkningar, utan har uteslutande dikterats av de

praktiska hänsyn, som den föreliggande situationen nödgat oss att anlägga

i vårt arbete på att skydda de breda konsumerande samhällslagren

mot risken av ännu tyngre bördor’.

Liknande hänsyn till föreliggande omständigheter bestämma vår

ståndpunkt till föreliggande proposition och motioner. Vid deras prövning

hava vi ansett det naturligt utgå från att huvudgrunderna för

riksdagsbeslutet av år 1919 borde lämnas orubbade under den korta

återstående provisorietiden.

Endast i vad angår Kungl. Maj:ts förslag om viss jämkning av

tidsperioderna för importprisets beräknande finna vi därför en ändring

i gällande bestämmelser kunna lämpligen ifrågasättas. Trots vissa farhågor

för icke önskvärda verkningar hava vi icke velat motsätta oss

Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Så mycket bestämdare måste vi däremot vända oss emot Kungl.

Maj:ts och vissa motionärers förslag dels om borttagande av nu stadgade

fem procents avdrag från det inhemska produktionspriset vid tullsatsens

bestämmande, dels ock om upphävande av gällande maximibegränsning

av tullsatserna. Ett bifall till dessa förslag skulle uppenbarligen

innebära, att de före kriget gällande fasta tullsatserna å 3

kronor 70 öre för omalen och 6 kronor 50 öre för malen spannmål,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 15

allt per 100 kilogram, under den närmaste framtiden komme att kanske

mycket väsentligt överskridas. Förslag av sådan innebörd syfta till ett

upprivande av 1919 års glidtullsbeslut och äro därigenom ägnade att

redan nu framkalla den debatt om själva glidtullsystemet — vars svagheter

och olägenheter vi icke vilja bestrida — som eljest bort kunna

anstå till nästkommande riksdag.

I anslutning till denna uppfattning hava vi ansett, att utskottet

bort hemställa om följande lydelse av punkterna 1) och 2) i utskottets

förslag:

1) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl.

Maj:ts i föreliggande proposition nr 81 framställda,

ovan under A) återgivna förslag samt med anledning

av vissa i motionerna 1:55 av herr Sederholm m. fl.

och II : 187 av herr Nilsson i Landeryd m. fl., 1:117

av herr Wohlin m. fl. och II: 183 av herr Ericson i

Oberga m. fl. samt 11:180 av herr Lindman m. fl.

framställda yrkanden ävensom med avslag å motionen

II : 193 av herr Broander m. fl., besluta sådan ändring

av de för tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 antagna

bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa

slag av spannmål m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skola

bestå av en kalendermånad, dock att, vad angår den

månad, varunder riksdagens beslut om ändringen delgives

Kungl. Maj:t, importpriset må beräknas för del

av samma månad;

2) att riksdagen måtte, med förklarande att

Kungl. Maj:ts i föreliggande proposition nr 81 framställda,

ovan under B) omförmälda förslag icke kunnat

oförändrat bifallas, måtte fastställa, att tillämpas från

och med den dag, ändringarna i bestämmelserna angående

glidande tullsatser träda i kraft, till och med

den 31 maj 1922, följande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 2%.

Förslag

till ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan.

74 a

74 h

75

76

77

76

79 a

79 b

79 c

80

149

A. Spannmål m. m.

Spannmål:

omalen:

råg, vete och kora : tull utgår, där vederbörligen fastställt

importpris. för vete med en krona eller mera för 100.

kilogram understiger fastställt inhemskt grundpris för

sådan vara, och tullsatsen utgör ett av Konungen för

kalendermånad eller del därav angivet belopp, mot

svarande halva skillnaden mellan nämnda grundpris

och importpris; dock att tullen ieke må överstiga 3

kronor och 70 öre för 100 kilogram;

ärter och bönor, tjftoliga. till mftnniskoföda ...........••••

havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter oeh

bönor, ej till nästföregående rubrik hänförliga.........

malt, även krossat: tullsatsen är lika med den för gryn

av råg, vete eliter korn gällande;

Kvantitet

för tullberäkningen
-

majs .....................................................................

andra slag ...............i...i.......................................•••

malen:

gryn av havre.....................................................

gryn av råg, vete eller kom samt mjöl av råg. vete eller

korn: tullsatsen utgör ett av Konungen för kalender

månad eller del därav angivet, i jämnt femtal öre ut

tryckt belopp, som med 75 procent överstiger den för

omalet vele samtidigt gällande tullsats;

gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av

arrowrot och andra vegetabilier, ej till annan rubrik

hänförligt...................................,.........................

Ris

Bröd, alla slag, ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den

för mjöl av råg, vete eller korn gällande.

Tullsats

Kronor ö

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

3

fria

fri

3

3

70

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 17

C) av herr Rosén, som instämt i de av herr Bandier m. fl. i

ovan under B) införda reservation gjorda yrkanden;

D) av hr Månsson i Hagaström, som yrkat avslag å Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition och till stöd för detta yrkande anfört följande:

»Regeringens proposition och utskottsmajoritetens betänkande är

ett nytt utslag av den hänsynslöshet mot de fattiga, som växt upp hos

de besittande klickarna tiden närmast före kriget, vidare utvecklats sedan

dessa klickar funno sig ostraffat kunna meja ner och stympa arbetare i

miljoner efter miljoner och vilken hänsynslöshet synes på väg att resa

en ytterligare kulm i den reaktion på alla områden, som hållit på att

utveckla sig sedan fredsslutet. Denna reaktion har blivit än djärvare

sedan den tror sig segla i förlig vind på grund av att arbetarskarorna

vid de sista valen uraktlåtit att lägga sin röst i valurnorna, detta på

grund av det äckel och den förtvivlan, som gripit dem vid insikten om

att de, trots sin massa, äro maktlösa och prisgivna åt det besittande

glupande fåtalet, med vilket de icke anse sig kunna tävla i användandet

av tarvliga arbetsmetoder.

Regeringens proposition är framdriven särskilt av den skånska

storbondesynpunkt, för vilken den, som ej är född arvinge till femtio

tunnland åker, endast är ämnet till ett blivande lastdjur, vilket man på

grund av detta ämnes talrikhet kan både ha och mista, och som det

därför inte är så noga med om det i uppväxtåren får den tillbörliga

näring eller ej, som behöves för att av barnet skapa en arbetsför medborgare;

framdriven av den synpunkten att jordens goda gåvor icke

äro tillkomna för att ge jordens brukare uppehälle, utan för att vara

ett spekulationsobjekt i händerna på några stora jordägare, vilka icke

betrakta sig som ansvariga förvaltare av nyttigheterna, utan i dem

endast se ett medel till att i sitt besittareursinne kunna slå under sig

allt mer och mer av andras egendom.

Skyddstullens idé är ett rotskott från den gamla feodala föreställningen,

att de hänsynsfullare, de svagare och anständiga medborgaregrupperna

äro av naturen ämnade att vara trälar och skattskyldiga

under de mest hänsynslösa, starka och oanständiga. Särskilt i fråga om

våra tiders spannmålstullar är jämförelsen med feodaltidens förhållande

slående. Som den tilltagsne feodalherren lockade eller tvingade nejdens

enfaldiga och splittrade bebyggare att under förevändning av gemensamt

skydd åt honom uppbygga en borg, från vilken han och hans

knektar sedan kunde behärska trakten och utsuga dem och deras efterBihang

till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

kommande genom århundraden, så har den moderna skånska och östgötska

feodalbaronen och storbonden förstått att i riksdagen locka och

tvinga de enfaldiga och godtrogna att med underhåll från statens sida

skapa moderna feodalborgar, från vilka ideliga rovtåg företagas mot

såväl arbetarnas och tjänstemännens som en del småbönders knappa

existensmedel.

I den här berörda propositionen tar man dock det mest djärva

steg fram till utplundring av de fattiga som vi ännu sett. Detta särskilt

i och med förslaget att maximibegränsning av glidtullsatsen för

råg, vete och korn icke vidare skall ifrågakomma samt att tullen på

rågmjöl, vetemjöl och kornmjöl ävensom på gryn av råg, vete eller

korn skall med sjuttiofem procent överstiga den tullsats, som samtidigt

gäller för vete.

Och i vilken situation befinna sig de fattigare klasserna i landet

under det detta förslag framkommer från en regering?

1 en hel mansålder ha de varit förklarade skattskyldiga till ett i

förhållande till betolkningens helhet löjligt litet antal välsituerade storbönder

och till kvarnföretag, som samlat hundraden och åter hundraden

miljoner kronor ur folkets fickor. Ständigt predikades då, att detta offer

på'' hundratals miljoner kronor från de fattiga till de rika storbönderna

vore en förskottsbetalning för god blivande krigsberedskap, vilken skulle

för de betalandes vidkommande komma igen med ränta, om vårt land

bleve blockerat under en krigsperiod, då vi skulle få en långt billigare

brödföda än t. ex. Danmark och England, vars befolkning vägrade

åtaga sig en sådan krigsberedskapsskatt. Så kom kriget och de rika

löftena blevo infriade på så sätt, att i intet land på jorden var prisstegringen

så ögonblicklig och häftig som hos oss. Så infriades löftena,

att vi fingo dragas med en brödföda dubbelt så dyr som den danska och

engelska. Och redan under krigets värsta fördyringsperiod, då de arbetande

klasserna fingo betala upp till 25 kronor för ett kilo smör och

20 kronor för ett kilo fläsk i den gulaschhandel, som sög åt sig allt

vad arbetarklassen kunde förtjäna, och pumpade ut ekonomien i deras

hem, sågo de protektionistiska storbönderna med bitterhet i sinnet emot

den tid, då freden skulle komma och med den möjligtvis lägre priser

på vad deras medmänniskor måste ha för sitt uppehälle. I god tid

vidtogos genom glidtullarnas införande sådana försiktighetsåtgärder, att

de under dyrtiden försvultna barnen inte allt för fort skulle bli mätta

igen. Men världen var till och med mer utarmad än man trodde i det

tullivrande storbondelägret, och priserna på spannmålsmarknaden ha

hållit sig till och med så höga att storbönderna i vårt land inte haft

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 19

glädjen inkassera några extra vänster på grund av själva glidtullsystemet,

sådant det fastslogs 1919, utan de ha måst åtnöjas med enbart de höga

pris som gällt på världsmarknaden, dock med tillägg av lossning skostnader,

krigsassuranser och de höga fraktsatserna. Med detta vilja de dock ej

låta sig nöja, ty det markerar icke tillräckligt deras privilegierade ställning

framför andra medborgargrupper. Därför och för att få ytterligare

vinstmöjligheter, är det som de nu lyckats förmå regeringen att

framlägga denna måttlösa proposition, enligt vilken, om det vill sig väl,

blotta mjöltullen kan komma att uppgå till lika mycket som en säck

spannmål förr kostade.

Och detta begär man till förmån för en storbondeklick på sju

tusen sex hundra jordägare, som inneha över femtio hektar åker, eller

aderton tusen sex hundra stycken, om man medtar dem som ha över trettio

hektar och överskott i sin brödsädsproduktion. Detta gör man till förmån

för dessa utvalda bland landets trehundraåttioett tusen jordbrukare,

av vilka de två hundra sjuttiofem tusen icke ens ha tillräckligt

med vete och råg till eget behov på sina torvor. Detta gör man

till fördel för dem, som under kriget skurit guld på den allmänna

nöden, och till nackdel för dem, som under krigstiden arbetat och svultit

i förhoppning på ljusare tider efter den ohyggliga lektion, som världen

fick genomgå. Detta gör man till fördel för de aderton tusen storbönder,

vilka till stor del icke personligen arbeta på jordbruket, och man

gör det till nackdel för dem som sköta den överväldigande huvudmassan

av Sveriges jord. Detta utsugningsförslag vågar man komma fram med

under det att minst sjuttio tusen arbetare gå arbetslösa som en följd av

krigets förödelse och utarmning av världen och i en tid då sextio tusen

av landets familjeförsörjare ha måst gå med på minst tjugo procents avkortning

av sina avlöningars.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:130 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande bestämmelser om glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. a1 i texten