Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt.

1921-04-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:27, Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

I

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1921 kl. 12 in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Majds

proposition med förslag till förordning med särskilda

bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till inkomst-

och förmögenhetsskatt.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wohlin, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Åhlmans

Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult, Olsson

i Kullenbergstorp, Bärg, Lithander, Boman, P. Alb. Bergström, Rune,

Björnsson, Jönsson i Fridhill, Uddenberg, Lövgren i Nyborg och Brännström.

Genom proposition nr 180 av den 25 februari 1921, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 18 §

1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, vid 1922

års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det beskattningsbara

beloppet för svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, skall

beräknas efter följande grunder:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 23 höft. (Nr 27.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

a) För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom

fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

Om han är mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp I, 900 kronor,

» )) b )) b b b » II, 1,050 »

d b b » b » b b III, 1,200 »

b b » » » b b b IV, 1,350 »

» B B B B B B B V, 1,500 B

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller kar

hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka

icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,

erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 300 kronor för

varje sådant barn, dels ock med 300 kronor för hustru, om skattskyldig

är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift (varmed

jämställes, att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild).

För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,

skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna

skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas

hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av

särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag,

eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt nedsatt,

må det skattefria avdraget ökas med högst 700 kronor. Sådana

utgifter för annans underhåll, som avses i 10 § i förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt, må icke åberopas såsom grund för avdrag enligt

detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av

de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdrag

men icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara

beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan

av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27. 3

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda

statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning inför Kung! Magt, utöver

vad nedan återgives, anfört till motivering för förslaget, får utskottet

hänvisa till propositionen.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

»Efter det frågan om skattefria avdrag senast var föremål för riksdagens

prövning, liar, såvitt man kan bedöma, prisstegringen nått sin kulmen. Enligt

socialstyrelsens beräkningar utgjorde nämligen prisstegringen vid kvartalsskiftet

september—oktober 1920 181 procent av 1911 års nivå och vid årsskiftet 1920 —

1921 171 procent av samma nivå. Efter sistnämnda tidpunkt hava levnadskostnaderna

ytterligare nedgått, och eu fortsatt nedgång torde vara att förvänta. Att

denna nedgång dock under innevarande år icke kan väntas bliva så väsentlig, att

en förhöjning med femtio procent av de skattefria avdrag, som hänföra sig till

årets inkomster, kan anses för hög, synes uppenbart.

Då de skal, som föranlett föregående riksdagar att besluta viss förhöjning

av de _ skattefria avdragen, allt fortfarande föreligga, torde proposition angående

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till inkomstoch

förmögenhetsskatt, av enahanda innehåll som motsvarande förordning rörande

avdrag vid 1921 års taxering, nu böra avlåtas till riksdagen.

Jag vill i detta . sammanhang erinra om, att 1920 års riksdag även antog

ett förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års

taxering till bevillning av inkomst och att förordning i detta ämne likaledes utfärdades

den 19 november 1920 (nr 783). Dessa bestämmelser, som hava sin särskilda

betydelse beträffande kommunalbeskattningen, innebära i stort sett 50 procents

förhöjning på de skattefria avdrag, som jämlikt 1920 års riksdagsbeslut

skola enligt bevillningsförordningen gälla vid taxeringen till bevillning av inkomst.

Givetvis framställer sig frågan, huruvida ej motsvarande bestämmelser böra

införas även-med avseende å 1922 års taxering. Det är emellertid uppenbart, att

medgivandet av avdrag tarvar större försiktighet med avseende å kommunalbeskattningen

än beträffande statsbeskattningen, synnerligast med hänsyn till kommuner

med företrädesvis små inkomsttagare och utan värdefullare fastigheter, då ju i

dessa kommuner eu utsträckt avdragsrätt kan föranleda skattebördans huvudsakliga

överflyttande på ett fåtal inkomsttagare. För närvarande är det omöjligt att

bedöma, huru den nu medgivna avdragsrätten kan komma att verka vid innevarande

års taxering. Såsom jag förut antytt, kan man ej heller nu förutse, huru

stark nedgång i prisnivån kan komma att äga rum under innevarande år. Båda

dessa faktorer kunna emellertid vara kända vid den tidpunkt, då 1922 års riksdag

samlas. Därest beslut rörande den ifrågavarande avdragsrätten fattas vid riksdagens

början, är detta också tids nog för att beslutet skall kunna lända till

efterrättelse vid 1922 års taxering. Jag erinrar här om att ett liknande förfaringssätt

tidigare vid ett flertal riksdagar tillämpats ifråga om såväl taxeringen till

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

bevillning för inkomst som taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. Av nu

angivna grunder finner jag det rådligast, att avgörandet av frågan om förhöjning

av de skattefria avdragen beträffande bevillningstaxeringen år 1922 uppskjutes till

samma års riksdag.»

Då utskottet icke har något att erinra mot vad sålunda anförts,

får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 180, antaga ovan återgivna

förslag till förordning med särskilda bestämmelser om

avdrag vid 1922 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Stockholm den 28 april 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING1.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till ink s. 1 i texten