Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av restaurangskatt.

1921-02-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:3, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av restaurangskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1921 kl. 12 ro.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av

restaurangskatt.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing. Wijk, Gustaf Nilsson, Anders Örne, Jonsson i Hökhult, Månsson i

Hagaström, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i Ramsta,

Lithander, Rune, J. E. Björnsson, friherre Barnekow,

1 en i andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 192, har herr Hamrin hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. M«j:t verkställa utredning

och snarast möjligt framlägga förslag om införandet av restaurangskatt».

I motiveringen till denna hemställan har motionären, efter erinran

om statens behov av ökade inkomster, framhållit, att vid anlitande i

ökad utsträckning av indirekta skatter anordningarna borde gå ut på

att beskatta lyxkonsumtionen och de mera bemedlade. För att i enlighet

med denna grundtanke bereda statskassan en ny inkomstkälla kar

motionären tänkt sig, att en särskild skatt kunde uttagas för »vad som

lörtäres på våra fina restauranger eller de s. k. guldkrogarna». Motionären

har vidare bland annat framhållit, att vid anordnande av en restaurangskatt

efter den angivna principen svårighet komme att uppstå att särBUtäng

till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 3 käft. (Nr 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

skilja de olika slagen av näringsställen, så att beskattningen komme att

avse icke de enklare utan endast lyxrestauran gerna. Motionären har

emellertid ansett dessa svårigheter överkomliga. Skattens upptagande

har motionären ansett kunna äga rum genom stämpelbeläggning av

räkning eller nota å det förtärda.

Den lyxkonsumtion, som i motionen avses, är i väsentliga delar

redan beskattad såväl genom rusdrycksbeskattningen i dess olika former

som genom tullar å olika slag av de varor i övrigt, vilka ingå i berörda

konsumtion. Den skattekälla, på vilken motionären velat fästa

uppmärksamheten, är sålunda redan nu i icke oväsentlig mån tagen i

anspråk. Detta innebär, enligt utskottets mening, emellertid icke i och

för sig något skäl att ställa sig avvisande mot den föreliggande motionen,

då den av motionären åsyftade lyxkonsumtionen väl kunde göras till

föremål för ytterligare beskattning. Utskottet har emellertid vid frågans

övervägande icke kunnat finna någon framkomlig väg för att uppnå en

på samma gång tillräckligt givande och till lyxkonsumtion begränsad

beskattning av ifrågavarande slag.

Motionären har, på sätt framgår av den ovan lämnade redogörelsen,

tänkt sig, att beskattningen skulle avse endast sådana restauranger,

vilka vore att anse såsom lyxrestauranger. Emellertid har motionären

själv framhållit svårigheten att göra en uppdelning av näringsställena

i sådana som äro och sådana som icke äro lyxrestauranger. Enligt utskottets

mening förhåller det sig därjämte så, att såsom uteslutande

lyxrestauranger kunna betecknas endast ett ringa fåtal näringsställen i

de största städerna. Med en beskattning, som träffade konsumtionen å

endast sådana restauranger, skulle svårligen kunna ernås ett inkomstresultat,

som motiverade införandet av en ny skatt. Och i den mån

flera näringsställen hänfördes till lyxrestaur ångern as klass, komme beskattningen

att drabba även sådana personer, vilka för intagandet av

sina dagliga måltider äro hänvisade till näringsställen. Det har synts

utskottet synnerligen angeläget att icke föranleda en lagstiftning, som

kunde befaras medföra sådana konsekvenser som de sistberörda.

Inom utskottet har framkastats tanken, att den ifrågasatta beskattningen

kunde bestämmas att avse restaurangnotor, som överskrede

visst belopp för person räknat, oberoende av näringsställets karaktär av

lyxrestaurang. Utskottet har emellertid icke ansett möjligt att för anordnande

av en beskattning av sådan art finna tillfredsställande kontrollbestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

3

att herr Hamrins förevarande motion, II: 192 om

skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av

restaurangskatt, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.