Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om sådan förändring i förordningen om den s. k. nöjesskatten, att densamma till viss del bliver statsskatt.

1921-05-06 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:34, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om sådan förändring i förordningen om den s. k. nöjesskatten, att densamma till viss del bliver statsskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningmtikottets betänkande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den G maj 1921 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om sådan förändring

i förordningen om den s. k. nöjesskatten, att densamma

till viss del bliver statsskatt.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frih. Fleming, Antonsson, Wijk, Gustaf Nilsson, Örne,

Ählmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult,

Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Johansson i Kullersta,

Rune, Johansson i Sölvedal, Björnsson, Sköld, Kant, Jönsson i Fridhill

och Uddenberg.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 174, har herr Erlansson hemställt, »att riksdagen måtte

i skrivelse anhålla, det Kungl. Makt täcktes låta utreda och för riksdagen

framlägga förslag till sådan förändring i nuvarande förordning

angående den så kallade nöjesskatten, att inkomsterna därav till viss

del komma att utgå i form av statsskatt».

Beträffande motiveringen för motionärens förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

Då Kungl. Maj:t för 1919 års lagtima riksdag framlade det förslag

i fråga om beskattning av offentliga nöjestillställningar, vilket

föranlett den nu gällande förordningen härom, meddelade dåvarande

chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet i ämnet, att tidigare

inom finansdepartementet utarbetats förslag till nöjesbeskattning för

statens räkning. Över sistnämnda förslag, vilket var åtföljt av motivering,

hade hörts flera myndigheter, bland dem kammarrätten. Nämnda ämbetsverk

hade framfört invändningar mot beskattningens anordning såsom

statsskatt och i sådant hänseende yttrat följande:

Nöjesskatten finge anses till sin natur vara mest lämpad såsom

kommunalskatt och hade även, såsom exempel från utlandet gåve vid

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 28 höft. (Nr 34). 1

1919 års

proposition

och dess

behandling.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

handen, visat sig väl fungera såsom sådan. Då därtill komme, att

utbytet av den inflytande skatten i icke ringa mån komme att röna

inverkan av de åtgärder, som vederbörande kommuner vidtoge med

avseende å inom dessa förekommande nöjestillställningar, samt dyrtiden,

såsom bekant vore, övade sitt hårda tryck jämväl på kommunernas

ekonomi, hade kammarrätten funnit det kunna ifrågasättas, huruvida

vad i motiverna anförts innefattade tillräckliga skäl för en anordning,

varigenom på grund av statens tillfälliga skattebehov den nya skatten

tillfördes statsverket, samt kommunerna betoges den eljest nära liggande

möjligheten att tillgodogöra sig den inkomstkälla, varom fråga vore.

Föredragande departementschefen förklarade sig i likhet med kammarrätten

anse, att nöjesskatten borde anordnas såsom en kommunal

skatt, och åberopade vad kammarrätten till stöd härför anfört.

Konstitutionsutskottet, som avgav utlåtande (nr 20), i anledning

av propositionen, anförde därvid till en början, att utskottet i likhet

med Kungl. Maj:t hyste den uppfattningen, att beskattning av utgifter

för nöjen vore synnerligen lämpad att tagas i anspråk för tillgodoseende

av det offentligas behov av ökade inkomster. Inom utskottet hade

ifrågasatts, att skatten skulle anordnas så, att den utginge till staten

eller landstingskommunerna. I avseende härå anförde utskottet.

»Av flere skäl anser utskottet även lämpligt, att den föreslagna nöjesskatten

göres till en kommunal skatt, utgående till primärkommunerna. Såsom allmänt är känt

och i den kungl. propositionen framhålles, har den pågående dyrtiden kommit att utöva

ett synnerligen betydande tryck på kommunernas ekonomi, och det synes vara av

oavvisligt behov påkallat att på något sätt ställa till deras förfogande möjligheter

att med nya inkomstkällor möta detta tryck. I detta hänseende synes en kommunal

nöjesskatt vara synnerligen ändamålsenlig. ^ andra sidan kan frågan om

det närmare anordnandet i olika detaljer av en sådan skatt ännu sägas i vårt land

befinna sig på sådant stadium, att man i vissa hänseenden har att försöksvis pröva

sig fram till de anordningar, som omsider böra bliva definitiva; och det synes under

sådana förhållanden vara önskvärt, att åt de nu antagna bestämmelserna giva den

smidighet som medger ett sådant prövande. Enligt utskottets uppfattning förutsätter

detta, att skatten till en början endast bliver fakultativ, något som icke lärer

kunna genomföras annorledes, än att bestämmanderätt över densamma utövas av

primärkommunen. Därigenom vinnes också, att på de olika orterna nödig hänsyn

kan tagas till de lokala förhållandena, vilket enligt utskottets uppfattning måste

vara nödvändigt vid införandet i vårt land av en nöjesskatt.»

Vidare anförde utskottet:

»Utskottet vill ingalunda bestrida, att det kan framdeles befinnas lämpligt

att låta en nöjesskatt ombildas så, att vissa därigenom uppkommande intäkter även

skulle komma landstingen och staten till del. En sådan omläggning av skatten

förutsätter emellertid med nödvändighet, att man på området vinner ökad erfarenhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34. 3

.lust genom att genomföra skatten i den föreslagna formen skulle man vinna tillfälle

att inhämta en sådan erfarenhet, varigenom en framdeles skeende förändring

av densamma skulle kunna underlättas.»

Med vissa ändringar i enskilda delar tillstyrkte konstitutionsutskottet

bifall till Kungl. Maj:ts förslag, vilket också blev med de av

utskottet föreslagna ändringarna av riksdagen antaget.

Vid 1920 års riksdag väckte herr Erlansson m. fl. inom andra

kammaren motion, nr 144, om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning och förslag, i syfte att nöjesskatten måtte ombildas till

en landstingsskatt. 1 häröver avgivet utlåtande, nr 13, hemställde konstitutionsutskottet,

att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Till motivering för nämnda hemställan erinrade utskottet om

de i 1919 års utlåtande gjorda, ovan återgivna uttalanden, vilka enligt

utskottets mening fortfarande ägde full giltighet. Vidare anfördes:

»Den erfarenhet av huru nöjesskatten i sin nuvarande form verkar, som

måste vara en oeftergivlig förutsättning för upptagandet av frågan om en sådan

omläggning av densamma som den av motionärerna föreslagna, har ännu ej vunnits.

Aven om utskottet liksom föregående år ej ställer sig obetingat avvisande mot

tanken på en omläggning av nöjesskatten i sådan riktning, att därigenom uppkommande

intäkter icke skulle uteslutande tillfalla vederbörande kommun, kan utskottet

alltså icke för närvarande tillstyrka frågans upptagande.»

I motiveringen till det föreliggande förslaget har erinrats om de

meningsskiljaktigheter, vilka, på sätt ovan antytts, redan under förarbetena

till lagstiftningen och vid propositionens behandling i riksdagen

framträtt. Vidare har motionären anfört, att den i reservationen till konstitutionsutskottets

ovannämnda utlåtande år 1920 uttalade uppfattningen

om skattens ojämna fördelning numera kunde anses hava vunnit bekräftelse.

De många landskommuner, som vore i saknad av ifrågavarande

nöjeslokaler, men vilkas innevånare, isynnerhet ungdomen, besökte närliggande

städers, finge visserligen indirekt draga sin tunga av denna

skatt, men erhölle inga som helst motsvarande inkomster därav. Det

syntes därför motionären påtagligt, att en omläggning av denna skatt

borde äga rum, så att en rättvisare fördelning av skatteinkomsterna

komme till stånd. I sådant syfte förordade motionären den ursprungligen

tilltänkta statsskatten såsom mest tillfredsställande. Efter att

härpå hava erinrat om 1920 års ändringsförslag och vad i samband

därmed förekommit samt framhållit, att statens stora behov av inkomster

även talade för den av motionären ifrågasatta omläggningen av skatten,

har motionären uttalat såsom sin uppfattning, att staten borde erhålla

Motion 1920

och dess behandling.

Den föreliggande

motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Statistik.

Utskottets yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

två tredjedelar eller tre fjärdedelar av nöjesskatten, och kommunen, där

skatten uppbures, den återstående tredje- eller fjärdedelen för besväret

med att uppbära och redovisa skatten. På så sätt behövde icke uppkomma

några dryga kostnader för staten för att få in skatten. Men

skulle nöjesskatten, har motionären slutligen anfört, utgå som statsskatt,

så syntes det vara nödvändigt, att den gjordes obligatorisk. Därav

följde då behov av en närmare och fullständigare utredning om, vad

som skulle omfattas av eller undantagas från dess verkningar, och om

Kungl. Maj:ts befallningshavande ej borde erhålla bemyndigande att i

särskilda fall befria vederbörande från skattens erläggande.

Efter att hava anfört den nu i korthet återgivna motiveringen,

framställde motionären det ovan återgivna förslaget om skrivelse till

Kungl. Maj:t.

Bevillningsutskottet har sökt erhålla uppgifter om inkomster, som

nöjesskatten inbragt; och har utskottet från statistiska centralbyrån

erhållit den sammanställning rörande influten nöjesskatt under sista

kvartalet av 1919, vilken finnes fogad såsom bilaga 1 vid detta betänkande.

För år 1920 har centralbyrån ännu icke mottagit uppgifter i

ämnet. Däremot innehåller svenska stadsförbundets tidskrift i häfte 8

för år 1920 sammanställningar, utvisande för varje särskild stad under

tiden 1 oktober 1919—30 september 1920 dels uppbörden månadsvis

av nöjesskattemedel, dels ock uppbördens fördelning å olika grupper av

nöjestillställningar. Av nämnda sammanställningar framgår, att städerna

under omförmälda period haft en inkomst av nöjesskatten å sammanlagt

i runt tal 6,800,000 kronor.

Ovannämnda för sista kvartalet 1919 tillgängliga siffror giva otvetydigt

vid handen, att den vida övervägande delen av totalinkomsten

av ifrågavarande skatt inflyter till städerna. Ett sådant resultat av beskattningen

var emellertid vid lagstiftningens tillkomst förutsett. Det

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att riksdagens beslut att

anordna nöjesbeskattningen såsom kommunal i väsentlig mån berodde

på önskan att på ett av erfarenheten oprövat beskattningsområde gå

varsamt fram och därför dels göra lagstiftningens tillämpning i olika

orter fakultativ, dels och bereda möjlighet att allt efter växlande förhållanden

på skilda orter nedsätta skatteskalan eller befria visst slag av

nöjestillställningar från skattskyldighet. Allt detta ansågs svårligen

kunna åstadkommas på annat sätt än genom att överlåta bestämmanderätten

åt de närmast intresserade, nämligen primärkommunerna. Frågan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34. 5

om beskattningens omläggning borde icke upptagas till prövning, förrän

tillräcklig erfarenhet vunnits om verkningarna av beskattningen i dess

beslutade former.

Enligt bevillningsutskottets mening kan den erfarenhet, som man

sålunda avsett att vinna, icke heller nu anses vara i tillräcklig mån

förhanden. På sätt ovan är nämnt föreligga ännu icke de för frågans

bedömande viktiga siffrorna för vad skatten under år 1920 tillfört landskommunerna,

och av en anteckning i bilagan 1 till detta betänkande framgår,

att siffrorna för sista kvartalet år 1919 icke äro fullständiga och

att de till statistiska centralbyrån inkomna sammandragen icke inom

centralbyrån granskats. Tillgång till ett fullständigt och granskat siffermaterial

av tillräcklig omfattning är givetvis den första förutsättningen

för att frågan om beskattningens omläggning bör upptagas till förnyad

prövning.

Redan av nu anförda skäl har utskottet ansett sig icke kunna förorda

bifall till den föreliggande motionen. Härtill kommer emellertid

ytterligare den beaktansvärda synpunkten, att de inkomster, som icke

blott städer utan även åtskilliga landskommuner hava av nöjesskatten,

äro för dem, särskilt under rådande kommunalekonomiska svårigheter,

av stor betydelse. I sådant hänseende tillåter sig utskottet beträffande

städerna hänvisa till en från svenska stadsförbundets centralbyrå i anledning

av förevarande motion till utskottet ingiven, såsom bilaga 2 vid

detta betänkande fogad sammanställning. Det bör i detta sammanhang

även framhållas, att enligt vad utskottet inhämtat den av 1920 års

riksdag begärda utredningen av frågan om den kommunala beskattningen

i dess helhet kommer att inom den allra närmaste tiden igångsättas.

Det synes icke vara med rättvisa och tillbörlig följdriktighet i

skattelagstiftningen överensstämmande att förbereda en sådan omläggning

av nöjesskatten, genom vilken de kommuner, som kunnat begagna

sig av densamma, kunde bliva, utan samband med resultatet av nyssberörda

utredning, berövade denna, den enda av de skattdragandes inkomster

oberoende skattekälla, som kommunerna äga att för fyllande

av sina behov anlita. Däremot finner utskottet naturligt, om i samband

med nyssnämnda utredning och sedan behövligt erfarenhetsmaterial

sammanförts undersökning verkställes för att utröna, huruvida nöjesbeskattningen

är på lämpligt sätt anordnad eller kan tarva någon omläggning.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer bevillningsutskottet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

•*. ^4*W4JCA*vi>V»V'' j nsf.-.rs '' \<Å

att förevarande motion, II: 174 av herr Erlansson,

om skrivelse till Kungl. Maj:t ifråga om sådan

ändring i förordningen om den s. k. nöjesskatten, att

densamma till viss del bliver statsskatt, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation:

av herr Olsson i Kullenbergstorp, mot viss del av motiveringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

7

Bilaga i.

Nöjesskatt

influten under tiden 1 oktober—31 december 1919 enligt till kungl. statistiska

centralbyrån inkomna räkenskapssammandrag.

Antal sam- 1 hällen, som

redovisat

nöjesskatt

Influten

nöjesskatt

kronor

Landskommuner (utom köpingar)

Stockholms län ..............

2,686

157

135 !

662 I

1,955

509 i

1,270

5

1.366

4,886

2,107 ,

2,218

91

2.366

2,453

49 1

Uppsala

> .................

Södermanlands

»

1

5

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

» .................

» .................

» .................

» ................

Oottlands

» .................

Blekinge

Kristianstads

»

» .............

Malmöhus

» .............

Hallands

»

Göteborgs o. Bohus

» ..........

i

12

Älvsborgs

» ...........

Skaraborgs

» .........

Värmlands

» ...........

Ört-bro

»

8

Västmanlands

» .............

J,/yo

Kopparbergs

Gävleborgs

» .......

15

5,817

1,594

1,033

1,875

3,241

»

Västernorrlands

» ........

a

Jämtlands

» ........

14

Västerbottens

»

Norrbottens

»

Summa

158

40,538

Köpingskommuner ...

IQ

26,311

Städer ................. ..

Municipalsamhällen

24

IjiöljY 47

20,197

Summa

271

1,838,793

Från några samhällen hava 1919 års räkenskapssammandrag ännu

icke inkommit, och de inkomna sammandragen hava ännu icke varit

föremål för granskning inom statistiska centralbyrån. Uppo-ifter för

varje kommun och mnnicipalsamhälle närslutas.1

Stockholm den 20 april 1921.

___r Hugo Burström.

1 Hflr icke återgivna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Svenska stadsförbundet.

STOCKHOLM.

Hornsgatan 1.

Bilaga 2.

Nöjesskattens belopp och användning i vissa mera skattetyngda städer.

Stad

Norrköping

Hälsingborg..

Gävle .........

Örebro ........

Eskilstuna ■ •

Lund...........

Trollhättan ...

Västervik.....

Nyköping.....

Ystad ........

Söderhamn ..

Luleå...........

Oskarshamn

Vänersborg ..

Katrineholm..

Hudiksvall ..

Boden ........

Avesta ........

Tidaholm.....

Lysekil........

| Sollefteå .....

i Haparanda ..

Folk- mängd

d. 31 dec.

1919

Utdebite-

Influten

ring per

nöjesskatt

100 kr.

undertiden

Nöjesskattemedlens användning

beräknad

okt. 1919 —

inkomst

sept. 1920

lO.oo

169,070.29

57,377

i bostadsbristen.

45,805

9.80

155,452.0 6

36,092

lO.io

110,482.7 5

Ingår i stadens kassa.

35,096

9.oo

131,349.9 5

Användes till bostadsändamål.

30,103

9.oo

71,842.41

22,827

9.88

82,465.10

Ingår i stadens kassa.

14,672

9.50

24,860.2 9

11,829

9.72

125,713.08

11,461

10.86

2 20,772.7 7

Ingår i stadens kassa.

11,319

lO.oo

35,319.45

Ingår i stadens kassa.

11,086

lO.oo

31,161.98

Ingår i stadens kassa.

10,281

10.40

39,714.66

Ingår i stadens kassa.

9,078

10.7 5

24,431.15

| Byggnadsverksamhetens under- j stödjande.

8,699

8.97

23,539.05

7,651

lO.oo

23,967.10

7,546

9.14

27,386.75

6,241

lO.oo

41,245.2 8

5,599

lO.oo

16,588.09

4,736

8.96

12,853.65

4,189

10.50

10,387.18

| Byggnad för kommunala mellan- \ skolan.

2,491

8.95

2 9,699.40

1,603

9.50

6,953.70

Ålderdomshem (förslag).

1 Teater finnes ej, konserter med konstnärligt värde befrias från skatt.

2 Från och med 1 januari 1920.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOK Ad, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.