Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändringar i förordningen om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

1921-05-06 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:35, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändringar i förordningen om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

I

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1921 kl. 2 e. in

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändringar i förordningen om rätt för kommun att upptaga

särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frih. Fleming, Antonsson, Wijk, Gustaf Nilsson, Örne,

Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult,

Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Johansson i Kullerstol.

Rune, Johansson i Sölvedal. Björnsson, Sköld, Kant, Jönsson i Fridhill

och Uddenberg.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 99, har herr Gustafson i Stockholm hemställt, att riksdagen

måtte besluta, »att sådan ändring i lagen om nöjesskatt företages, att

föreningar och folketsparkföretag, som arbeta för att åstadkomma god

och fostrande förströelse för billig avgift, måtte befrias från erläggande

av. skatt, samt att skatten i övriga fall må utgå med 10 procent å

biljettprisen».

Bevillningsutskottet har i redan avgivet betänkande nr 34 yttrat sig Seviiiningsut

över ett vid denna riksdag framkommet förslag, som även syftar kånkande

till vissa ändringar i gällande nöjesbeskattning. Sistberörda förslag, nr 34.

framlagt av herr Erlansson genom motionen nr 174 i andra kammaren,

avser, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära utredning

och förslag i fråga om nöjesbeskattningens omläggning på sådant

sätt, att inkomsterna av densamma komme att till viss del tillföras

statsverket. Bevillningsutskottet lämnade i nyssnämnda betänkande en

redogörelse för gällande nöjesbeskattnings tillkomst ävensom för ett vid

1920 års riksdag framlagt ändringsförlag samt vad i samband därmed

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 29 käft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

förekom. Vidare meddelade utskottet, i vilken mån statistiska uppgifter

beträffande influten nöjesskatt vore för handen.

Med hänvisning till de anförda statistiska uppgifterna uttalade utskottet

vidare, att den erfarenhet, man avsett att vinna, innan frågan

om beskattningens omläggning upptoges till prövning, icke kunde anses

vara i tillräcklig mån förbanden. \ idare framhöll utskottet, att

de inkomster, som åtskilliga kommuner både av nöjesskatten, vore för

dem, särskilt under rådande kommunalekonomiska svårigheter, av stor

betydelse. 1 detta sammanhang erinrade utskottet om den omedelbart

förestående utredningen av frågan om den kommunala beskattningen i

dess helhet. Det syntes, anförde utskottet vidare, icke vara med rättvisa

och tillbörlig följdriktighet i skattelagstiftningen överensstämmande att

förbereda en sådan omläggning av nöjesskatten, genom vilken de kommuner,

som kunnat begagna sig av densamma, kunde bliva, utan samband

med resultatet av nyssberörda utredning, berövade denna, den enda

av de skattdragandes inkomster oberoende skattekälla, som kommunerna

ägde att för fyllande av sina behov anlita. Däremot funne utskottet

naturligt, om i sammanhang med nyssnämnda utredning och sedan behövligt

erfarenhetsmaterial sammanförts, undersökning verkställdes för att

utröna, huruvida nöjesbeskattningen vore på lämpligt sätt anordnad

eller kunde tarva omläggning. ...

På sådana grunder hemställde bevillningsutskottet, att omtormälda,

av hen- Erlansson väckta motion icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Liknande synpunkter, som utskottet sålunda framlöit i sitt yttrande

angående herr Erlanssons motion och beträffande vilkas närmare utförande

utskottet hänvisar till omförmälda betänkande nr 34, hava varit för

utskottet principiellt bestämmande, då utskottet haft att bedöma den nu

föreliggande motionen. I avseende å densamma vill utskottet särskilt

framhålla följande. Då riksdagen beslutat att anordna nöjesbeskattningen

såsom kommunal och därvid berett kommunerna möjlighet att alltefter

olika förhållanden på skilda orter dels avgöra, huruvida beskattningen

borde överhuvud tillämpas, dels ock, därest den infördes, inom viss gräns

bestämma dess storlek, så var därmed givet, att betydande skiljaktigheter

skulle komma att uppstå på olika platser. Att sådana nu kunnat

nåvisas beträffande folkparkernas beskattning innebär följaktligen icke

något förvånande. Utskottet vill icke bestrida, att möjligen i vissa tall

svårigheter kunnat uppkomma vid handhavandet av folkparker, som kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

BevillninymtskoUets betänkande Nr 35

‘6

vara värda att av det allmänna uppmuntras; men den numera införda

lika kommunala rösträtlen innebär ju den bästa säkerhet för att även

folkparkernas intresse skall bliva behörigen tillgodosett; och i varje fall

är innehållet i den föreliggande motionen icke av den natur, att utskottet

skulle kunna därav föranledas att förorda åtgärder i motionens

syfte. Ändringar i den riktning, motionären ifrågasatt, skulle, kanske

i åtskilliga fall avsevärt, nedsätta den kommunala inkomsten av nöjesskatten.

Kommunernas berättigade krav att icke under nuvarande brydsamma

förhållanden och utan samband med den avsedda revisionen av

den kommunala beskattningen i dess helhet få viss inkomst nedsatt

talar alltså även emot det nu föreliggande förslaget. När i sinom tid

frågan om lämpligheten av nöjesbeskattningens nuvarande anordning

upptages till prövning, lär tillfälle icke komma att saknas att framföra

de synpunkter, åt vilka motionären velat giva uttryck.

Av sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

att herr Gustafsons i Stockholm förevarande

motion, II: 99, om ändringar i förordningen om rätt

för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa

offentliga nöjestillställningar, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Motionen.

Tidningen

Folkparken.

Reservation:

av herrar Eriksson i Grängesberg, Gustaf Nilsson, Örne, Johansson

i Kullersta, Björnsson, Sköld och Uddenberg,

vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava

följande lydelse:

»I motiveringen till sitt yrkande har motionären anfört, att tillämpningen

av förordningen om rätt för kommun att upptaga särskild avgift

vid vissa offentliga nöjestillställningar varit i avseende å folkparkerna

synnerligen växlande. Under det att en del folkparker varit helt befriade

från nöjesskatt, hade andra beskattats så hårt, att de måst antingen

nedlägga sin verksamhet eller bestämma sådana biljettpriser, att publiken,

som huvudsakligen utgjordes av de mindre bemedlade i samhället, finge

inställa sina besök. Motionären åberopar en undersökning, som företagits

bland en del av landets folkparker. Enligt vad inom utskottet upplysts

avses härmed en undersökning, för vilken redogörelse lämnats i ett

nummer av tidningen »Folkparken». Bevillningsutskottet har erhållit

del av nämnda redogörelse men icke varit i tillfälle att granska de

lämnade uppgifternas riktighet. Att betydande olikheter i beskattningen

av landets olika folkparker förefinnas samt att åtskilliga av de nöjesbeskattade

parkerna hava betydande ekonomiska svårigheter att kämpa

med, är emellertid inom utskottet bestyrkt, och de i berörda artikel

förekommande uppgifterna lämna säkerligen en god belysning av förhållandena

på området. Med hänsyn härtill har utskottet icka velat

underlåta att i kort sammandrag återgiva en del av artikeln.

För att läggas till grund för undersökningen hade från de olika

folkparkerna infordrats uppgifter rörande det sätt varpå nöjesskatten

uttoges, rörande procentsatsen in. m. Svar hade inkommit från endast

55 folkparker. Av svaren synes hava framgått, att av dessa folkparker

21 skulle ligga inom kommuner, som icke upptoge någon nöjesskatt.

För en del folkparker, vilka läge inom kommuner med införd nöjesbeskattning,

utginge skatten med 20 procent »på allt vad som förekommer

i parken eller, med andra ord, på allt som är belagt med avgift».

I andra kommuner gällde detsamma med undantag för teaterföreställningar,

beträffande vilka nedsättningar i växlande form fastställts.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr .15. 5

Överhuvud synes av svaren hava framgått, att särskilt beträffande beskattningen

av teaterföreställningar och konserter synnerligen växlande

bestämmelser vore gällande. En de! folkparker vore underkastade nöjesbeskattning

endast för dans. Skatten för danstillställningar utginge i

en del fall med 5 öre för biljett, i andra efter viss procent antingen å

brutto- eller å nettoinkomsten; procentsatsen växlade mellan 10, 20

och 25.

Beträffande verkningarna å folkparkernas ekonomi hava inom utskottet Erhållna Matram

förts följande, av folkets parkers centralstyrelse lämnade meddelanden. 9>tter *ovri9L

Nöjesskatt hade av en folkpark under föregående säsong erlagts med

5,000 kronor och företaget hade vid bokslutet visat sig hava gått med

eu förlust å samma belopp. Liknande hade förhållandet varit beträffande

en annan folkpark. Vidare hade ett stort antal mindre folkparker

förlorat belopp, växlande mellan 500 och 2,000 kronor, under det att i

regel motsvarande belopp erlagts i nöjesskatt.

För egen del vill utskottet till en början erinra, att i eu vid denna utskottets

riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 174, herr Erlansson vttr<mdeväckt

förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t i syfte att nöjes beskattningen

måtte så omläggas, att inkomsterna av densamma komme att till viss

del tillföras statsverket. Bevillningsutskottet har i redan avgivet betänkande

nr 34 avstyrkt bifall till sistnämnda förslag. Såsom skäl i främsta

rummetför avstyrkandet påvisade bevillningsutskottet, att tillräcklig erfarenhet

om den kommunala nöjesbeskattningens verkningar ännu icke vore

vunnen, för att frågan om beskattningens omläggning borde upptagas

till prövning. Det sålunda anförda skälet mot en omläggning av grunderna

för ifrågavarande beskattning bör emellertid, enligt utskottets

mening, icke hindra, att, därest i visst begränsat hänseende uppenbara

missförhållanden i avseende å den gällande beskattningens tillämpning

föreligga, åtgärder vidtagas i syfte att ernå rättelse, utan att den ifrågavarande

lagstiftningens nuvarande grundvalar rubbas.

Vad som förekommit vid behandlingen av herr Gustafsons i Stockholm

föreliggande motion har bibragt utskottet den uppfattningen, att nöjesbeskattningen,

sådan den för närvarande är på åtskilliga orter anordnad,

innebär allvarliga olägenheter för därav berörda folkparker. Folketsparkrörelsen,

då den är riktigt ledd, åsyftar att bereda en större allmänhet tillgång

till vederkvickande och om möjligt fostrande förströelser för billigt

pris. Nu torde det få anses vara bestyrkt, att nöjesbeskattningen i en

del orter hårt belastar ifrågavarande företags ekonomi. I samma mån

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 29 höft. (Nr 35.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

blir det givetvis för ledningen svårt att bibehålla eller uppnå eu önskvärt

hög nivå i fråga om nöjenas art, anordning och övervakande. Detta

synes utskottet vara eu olägenhet, värd att redan nu beaktas.

Emellertid torde den utredning i ämnet, som uppenbarligen måste

föregå framläggandet av ändringsförslag, böra anförtros åt Kungl. Maj:t.

Bevillningsutskottet kan följaktligen icke, såsom motionären synes hava

åsyftat, framlägga något ändringsförslag. Däremot har utskottet ansett

sig böra förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte.

I den utredning, som utskottet sålunda anser önskvärd, bör enligt

utskottets mening hänsyn tagas icke blott till folkets parker utan även

till sådana nöjestillställningar i andra former, vilka kunna anses värda

att uppmuntras av det allmänna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av herr Gustafsons

i Stockholm motion II: 99, i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj :t ville ej mindre föranstalta om

undersökning rörande de verkningar, vilka nöjesbeskattningen

i olika orter utövar i avseende å strävanden att

bereda en större allmänhet tillgång till prisbillig och

god förströelse, än även, om berörda undersökning

därtill giver anledning, låta verkställa utredning om

sättet för avhjälpande av förefunna missförhållanden

samt framlägga det förslag, som må av utredningen

framgå.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.