Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 ävensom en i ämnet väckt motion.
1921-05-10 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1921:36, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 ävensom en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
1
Nr 36
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1921 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering
år 1922 ävensom en i ämnet väckt motion.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson **, Sandler, Wijk, Wohlin, K.
A. Nilson *, Grne *, Åhlmans Olof Olsson *, Rosén *, Eriksson i Grängesberg*,
Jonsson i Hökhult, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i
Ramsta, Björnsson, Sköld, Kant*, Lövgren i Nyborg* och Brännström.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
** I herr Antonssons ställe deltog i behandlingen av anvisningarna vid 8 § herr Heyman.
Genom proposition den 18 mars 1921, nr 214, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett nedan intaget förslag
till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering för
förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.
Till utskottets behandling har även överlämnats en i anledning av
propositionen väckt motion, Il: 305, av herr Magnusson i Skövde, däri
hemställts, »att moment c. i § 8 i förslaget till förordning om allmän
fastighetstaxering år 1922 utgår, ävensom motsvarande stycke i de särskilda
anvisningarna, samt att utskottet vidtager de ändringar i lagtexten,
som ett bifall till detta yrkande betingar».
Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.
Det förslag, som i nu förevarande proposition förelagts riksdagen 1920 års rikstill
antagande, har föranletts av riksdagens i skrivelse den 18 juni 1920, da9>skrivei>e.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 käft. (Nr 36.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
nr 444, gjorda hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om
skyndsam utredning angående ändrade grunder för dels beskattningsnämndernas
organisation, och taxeringsförfarandet, dels uppskattning av
fast egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna
fastighetstaxering, som enligt riksdagens mening borde verkställas under
år 1922, samt för 1921 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Utskottet erinrar i detta sammanhang, att till
utskottet hänvisats jämväl en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten
proposition, nr 215, angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
allmän fastighetstaxering år 1922, och att utskottet denna dag i anledning
av nämnda proposition och vissa i sammanhang med densamma
stående motioner avgiver särskilt betänkande.
Det av 1920 års riksdag tillsatta andra särskilda utskott, det
s. k. kommunalskatteutskottet, vars motivering i riksdagens nu berörda
skrivelse återgives och uttryckligen åberopas, framhåller, under hänvisning
till i ämnet väckta motioner, i förevarande ämne, bland annat:
»Vid övervägande av hithörande förhållanden har det synts utskottet
vara av största vikt, att ny allmän fastighetstaxering kommer
till stånd så fort det genom ändrade bestämmelser i fråga om taxeringsförfarandet
vunnits säkerhet för åstadkommande av en mera rättvis och
jämn fastighetstaxering än den nuvarande. En skyndsam omvärdering
av fastigheterna är särskilt av behovet påkallad med hänsyn till angelägenheten
av att såmedelst erhålla en mera tillförlitlig grund för bedömandet
vid prövning av framställningar om statsunderstöd till skattetyngda
kommuner av de kommunala skattebördornas verkliga tyngd ävensom
ett fastare underlag för uppgörande så fort ske kan av förslag till en
definitiv kommunalskattelagstiftning.
Med avseende å grunderna för uppskattning av fast egendom jämte
tillhörande särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning av sådan
egendoms värde synes det utskottet i främsta rummet vara av vikt,
att nya rationella grunder för skogsbeskattning varda utarbetade och
förelagda riksdagen till prövning. Utskottet har i det föregående angivit
de huvudsakliga anmärkningar, som måste riktas mot Kungl. Maj:ts
förslag i denna del, och därvid tillika erinrat, att andra uppslag till
lösning av frågan om skogens beskattning blivit framförda. 1 främsta
rummet har utskottet fäst uppmärksamheten vid de riktlinjer, som finnas
skisserade i domänstyrelsens och Sveriges skogsägare förbunds yttrande
över de år 1917 avgivna kommunalskatteförslagen, och vilka ytterligare
blivit utvecklade i en på anmodan inför utskottet verkställd föredragning
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 3
av frågan från sakkunnigt håll. Enligt dessa riktlinjer skulle det behov
av objektbeskattning å skogsfastighet, som kommunerna ovedersägligen
måste anses hava, visserligen tillgodoses genom en fastighetsskatt, men
denna i analogi med vad fallet är i fråga om jordbruksfastighet byggas
på taxering av själva skogsmarkens värde såsom produktionsfaktor.
Taxeringen av skogsmarken skulle alltså ske efter markens lämplighet
för skogsproduktion (bonitet), dess belägenhet med flera synpunkter,
som i detta sammanhang kunna förtjäna beaktande. Skatt på avkastningen
av skogsmarken åter skulle utgå antingen i form av inkomstskatt
eller såsom skogsaccis, i båda fallen i sammanhang med verkställd
avverkning. Utskottet har givetvis icke kunnat taga någon bestämd
ståndpunkt till dessa grunder för skogsbeskattningen, så mycket mindre
som de tillsvidare endast föreligga i form av utkast, men anser uppslaget
vara av sådant värde, att det bör upptagas till ingående prövning i
den utredning, för vilken frågan om skogsbeskattning måste bliva föremål.
Utskottet anser, att denna utredning rörande skogsbeskattningen
bör ofördröjligen igångsättas, och finner det lämpligt, att den verkställes
vid sidan av den nya allmänna prövningen av kommunalskattefrågan.
Det synes nämligen synnerligen angeläget, att förändrade grunder för
skogsbeskattningen må kunna föreläggas riksdagen så tidigt, att de kunna
komma till användning redan vid den nya allmänna fastighetstaxering,
som, enligt vad ovan utvecklats, synes böra verkställas under år 1922.
Skulle emellertid utredningen i berörda fråga icke hinna föras så långt,
att förslag härutinnan kan föreläggas 1921 års riksdag, synes dock i
varje fall böra föranstaltas om en revision av nu gällande bestämmelser
i ämnet, som möjliggör en enhetligare och riktigare skogstaxering.
Jämväl i fråga om grunderna för fastighetstaxering i övrigt synas, även
under förutsättning att den nuvarande uppdelningen av fastigheter i
beskattningsavseeende bibehålies oförändrad, nu gällande föreskrifter i
förevarande ämne i enahanda syfte tarva revision.»
Den nu föreslagna förordningen om allmän fastighetstaxering år
1922 innefattar dels en bestämmelse, att allmän fastighetstaxering skall
verkställas under år 1922, dels ock föreskrifter om de grunder, som vid
denna taxering skola tillämpas. De i sistnämnda avseende föreslagna
stadganden torde — utom vad beträffar skog — kunna sägas i allmänhet
innebära ett stadfästande och en utveckling av de principer, som gälla
även enligt bevillningsförördningen, ehuruväl dessa principer i förslaget
erhållit en klar och uttrycklig form, som hittills till men för den allmänna
jämnheten i fastighetstaxeringen saknats.
Utskottet.
Taxerings
grunden.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Det lärer sålunda icke innebära någon nyhet, att det »allmänna
saluvärdet», såsom detta värde närmare utvecklats i de vid förordningen
fogade anvisningar, i allmänhet lägges till grund för taxeringen. Det
är också för utskottet klart, att det ofta framförda och jämväl inom
utskottet uttalade önskemålet, att taxeringen i stället bör ske efter »avkastningsvärdet»,
icke bör föranleda ett frångående från gällande grundsats.
Ett skäl för utskottets ståndpunkt i detta avseende är redan den
omständigheten, att det här endast gäller ett fastslående av grunder för
fastighetstaxeringen för den tid, som det rådande provisoriet i kommunalskattefrågan
är avsett att tillämpas. Uppfattningen om vad som skall
förstås med ett »avkastningsvärde» är i själva verket synnerligen obestämd,
och en utformning av bestämmelser om taxering efter ett sådant
värde skulle enligt utskottets förmenande icke låta sig åstadkomma utan
en ingående utredning.
I fråga om taxering av skogsmark och växande skog innebär
däremot det framlagda förslaget en väsentlig nyhet, i det denna taxering
skall ske till ett verkligt avkastningsvärde — bestämt med hänsyn till
den beräkneliga avkastningsförmågan under förutsättning av ett rationellt
bedrivet uthålligt skogsbruk. För genomförande av en dylik taxering
har föreslagits en särskild metod, som, om den rätt tillämpas, måste
medföra en jämnhet i skogstaxeringen, som nu i hög grad saknas. Det
lärer emellertid — såsom även chefen för finansdepartementet framhållit
— icke böra förbises, att tillämpningen av sagda metod kommer
att stundom erbjuda svårigheter, vilka dock delvis torde vara beroende
därav, att en taxering av skog enligt sakens natur med vilken metod
som helst ofta är vansklig att åstadkomma. En nödvändig förutsättning
för att taxeringsmetoden skall kunna tillämpas är emellertid enligt
utskottets mening, att densamma kommer att verkställas av särskilda
fastighetstaxeringsnämnder med så stora distrikt, att erforderlig sakkunskap
i skogstaxering för dem alla kan vara att tillgå. Att emellertid
en taxering efter den föreslagna metoden kan genomföras, därom bära
de provtaxeringar, som omförmälas i skogsbeskattningskommitténs vid
propositionen fogade betänkande, vittnesbörd.
Utskottet vill här erinra, att, skogsbeskattningskommittén uttalat
såsom sannolikt, att, enligt de av kommittén föreslagna bestämmelser,
i trakter, där skogarna hittills blivit lågt uppskattade, en höjning i taxeringsvärdena
kunde emotses, men i andra trakter, där realisationsvärdena
lagts till grund för taxeringen, taxeringsvärdena torde komma att visa
större eller mindre nedgång. Kommittén utgick därvid ifrån att de fem
senaste årens medelpris å skog skulle läggas till grund, för taxeringen,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5
under det att Knngl. Maj:t föreslagit, att de åtta senaste årens medelpris
skulle erhålla motsvarande betydelse. Utskottet finner Kungl. Maj:ts
förslag i detta avseende skäligt, men vill ej underlåta att framhålla,
att ett medräknande av virkesprisen för åren 1914—1916 utan tvivel
kommer att medföra en ganska väsentlig reduktion i de av kommittén
beräknade taxeringsvärdena, vadan en nedgång i nu gällande
taxeringsvärden lärer kunna väntas i avsevärt större utsträckning, än
kommittén tänkt sig.
En ytterligare reduktion i de av skogsbeskattningskommittén förutsatta
värdena lärer i vissa fall följa av den i Kungl. Maj:ts förslag införda
bestämmelsen, att avdraget för kostnader för skogens vård m. m., vilket
i regel är 25 procent, för skyddsskogar och därmed jämförliga skogar
må höjas till högst 50 procent. Ehuru utskottet måste beteckna 25 procent
såsom för alla normala fall desto mera tillräcklig på grund av den nyss
anförda sänkningen i det för taxeringen grundläggande virkespriset och
den använda kapitaliseringssiffran sex procent, vill utskottet icke motsätta
sig det föreslagna undantaget från regeln, i synnerhet som det
här gäller ett jämförelsevis ringa antal fall.
I likhet med chefen för finansdepartementet vill utskottet såsom
en särskild fördel med det föreliggande förslaget till taxering av skogsfastigheter
framhålla, att dess genomförande kommer att lämna ett eljest
ej tillgängligt material för bedömande av spörsmålet, huruvida och i vad
mån, på sätt 1920 års riksdag ifrågasatt, växande skog i framtiden må
kunna fritagas från kommunal fastighetsbeskattning.
Åven i fråga om taxeringsenheternas omfattning avviker förslaget
i vissa avseenden från vad som nu gäller, i det undantag i stor utsträckning
medgivits från den eljest gällande principen att låta den kamerala
enheten vara taxeringsenhet. Utskottet återkommer i det följande till
denna fråga.
Förslaget bibehåller i anslutning till det skattesystem, som ligger
till grund för bevillningsförordningen, skillnaden mellan jordbruksfastighet
och annan fastighet men innehåller dessutom en föreskrift om bestämmande
av särskilda redovisningsvärden, nämligen för jordbruksfastighet:
jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde; och för annan
fastighet: markvärde, byggnadsvärde och parkvärde. Någon ny princip för
värdesättningen lärer ej denna redovisning innebära, utan synes densamma
hava sin huvudsakliga betydelse ur kontrollsynpunkt. En faxe
-
Taxerings
enheter.
Åsättande
särskilda
redovisning
värden.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
ring med en dylik redovisning av särskilda värden kommer emellertid
dessutom att erbjuda ett synnerligen gott underlag för bedömande av
åtskilliga frågor angående den kommunala skatterepartitionen, vilka
kunna förväntas påkalla svar vid utarbetandet av förslag till en definitiv
kommunalskattereform.
Av vad nu anförts lärer framgå, att förslaget till förordning om
allmän fastighetstaxering år 1922 i stort sett tillgodoser de syftemål,
som 1920 års riksdag med den begärda utredningen velat vinna: att
åstadkomma en så vitt möjligt jämn fastighetstaxering och att skapa
ett material, tillräckligt pålitligt att därpå bygga ett säkert omdöme
om en definitiv reform i avseende å kommunalbeskattningen. Utskottet tillstyrker
alltså förslaget men har några erinringar att framställa angående
vissa förslagets detaljer. I detta avseende får utskottet anföra
följande.
Anvisningar vid 4 §.
I anvisningarna vid 4 § har föreslagits en mindre omformulering
av rent redaktionell art.
5 § med anvisningar.
Propositionen utgår visserligen i likhet med fjolårets förslag till
kommunalskattelag från den huvudregeln, att den kamerala fastigheten
skall vara taxeringsenhet, men har väsentligen utvidgat undantagen från
denna regel. Enligt f) skola sålunda fastigheter, vilka tillhöra samme
ägare och ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma
åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden
tillförlitligen bedömas, utgöra gemensam taxeringsenhet.
Utskottet finner goda skäl tala för att taxeringsenheten så bestämmes,
att ej taxeringsmyndigheterna onödigtvis besväras med att
företaga en uppdelning av värdet å fastigheter i sambruk, vilken ofta
torde få karaktären av åsättande av fingerade värden. Det torde böra
erinras, att sådana delvärden redan hitintills i stora delar av landet
icke brukat antecknas i taxeringslängderna. I vissa fall — särskilt
beträffande s. k. skogsblock — lär den föreslagna anordningen kunna
komma att tjäna taxeringsmyndigheterna till ledning för bedömande
av frågan, i vad mån det vid taxering till bevillning av fast egendom
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 7
medgivna avdraget av sex procent på taxeringsvärdet må ske från sammanräknad
inkomst från flera fastigheter.
Förslaget synes emellertid hava utsträckt undantagen från huvudregeln
något längre, än önskligt är. Sålunda kunna enligt förslaget
även fastigheter, som ligga inom olika kommuner, bliva gemensam
taxeringsenhet. Under sådana förhållanden skulle det kunna inträffa,
att en taxeringsenhet kom me att falla inom flera taxeringsdistrikt.
Emellertid har icke någon föreskrift givits om vilken taxeringsnämnd i
dylikt fall skall vara behörig att verkställa taxeringen. Uppenbart är,
att icke flera taxeringsnämnder böra få taxera samma fastighet. Om
man också kunde förvänta, att de i regel skulle korrespondera med
varandra och komma till lika resultat, måste man dock förutsätta, att så
icke alltid skulle bliva händelsen. Och även om två nämnder åsatt lika
värde, kan det givetvis inträffa, att vid överklaganden komplikationer
uppstå, vilka medföra ohållbara resultat. Man står alltså enligt utskottets
mening inför valet att antingen meddela särskilda föreskrifter
angående behörighet att verkställa taxering i sådana fall, där en
taxeringsenhet ligger inom olika kommuner, eller ock låta vad som
faller, inom varje kommun bliva egen taxeringsenhet. Det synes givet
lämpligare och ur längdföringssynpunkt redigare att välja den senare
utvägen. För dylikt ändamål erfordras en mindre ändring i texten av
5 § samt viss omformulering av anvisningarna. Emellertid synes det
även lämpligen höra i anvisningarna framhållas, att själva taxeringen i
dylikt fall av varje taxeringsnämnd skall verkställas, som om de olika
delarna varit en gemensam taxeringsenhet men delvärden skolat åsättas
a varje del, d. v. s. som om det fall förelegat, att en inom samma
kommun belägen fastighet faller inom olika administrativa områden.
Denna föreskrift synes emellertid lämpligen böra hava sin plats i anvisningarna
till 6 §.
Åven i ett annat avseende finner emellertid utskottet en ändring
i förslaget påkallad. En uppdelning av taxeringsvärdet å i egendomskomplex
ingående fastigheter på de olika fastigheterna kan stundom
vara önskvärd. Utskottet bemärker i detta avseende det skäl, som av
kammarrätten anförts emot skogsbeskattningskommitténs av Kungl.
Maj;t godkända förslag, att det ur fastighetskreditens synpunkt kan
vara högeligen önskvärt att känna taxeringsvärdet å varje fastighet.
Det lärer vara uppenbart, att i synnerhet när det gäller mindre och
mera tillfälliga lån en bankinrättning nöjer sig med om en inteckning,
som lämnas såsom säkerhet, ligger avsevärt under taxeringsvärdet,
utan att lata verkställa särskild uppskattning eller undersökning
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
angående fastighetens värde. Erfarenheten lärer visa, att ett sådant
förfarande i ej ringa utsträckning tillämpas. Härtill kommer, att det
stundom i vederbörande låneinrättningars reglementen finnes föreskrivet,
att inteckningslån få beviljas endast mot sådan säkerhet, som ligger
inom viss del av taxeringsvärdet. Åven för stämpelbeläggning av
lagfarter kan, såsom chefen för finansdepartementet framhållit, en uppdelning
vara erforderlig, och det synes klart, att en sådan bättre kan
verkställas av en taxeringsnämnd än av en stämpelbeläggare. Dessutom
lärer ett åsättande av särskilt värde för kameral enhet i vissa
fall, då denna ej skall utgöra en taxeringsenhet, vara önskvärt med
hänsyn därtill att arrendator enligt gällande avtal stundom har att
erlägga utskylder för hela den kamerala enheten, fastän han i verkligheten
nyttjar endast en del av densamma. Allt detta talar enligt utskottets
mening för att, om ägare eller arrendator av fastighet, som
ingår i fastighetskomplex, sådant påfordrar, taxeringsmyndigheten skall
bestämma, huru stort värde tillkommer varje fastighet. Redan för enhetlighetens
och likformighetens skull men även med hänsyn till vad
metoden för taxeringen kräver synes det emellertid lämpligt, att icke
för sådana fall skapa ett särskilt taxeringsenhetsbegrepp. Det synes i
stället lämpligare att här liksom när det gäller en fastighet inom
flera administrativa områden låta det hela bliva en gemensam taxeringsenhet
men åsätta särskilda delvärden för de kamerala enheterna.
Uppenbart är, att vid en sådan fördelning av värdena å de kamerala
enheterna i ett gemensamt bebyggt fastighetskomplex hänsyn måste
tagas till å vilken kameral enhet åbyggnaderna äro belägna, då denna
enhet i regel bör erhålla ett förhållandevis större värde än de övriga
enheterna. De obebyggda enheternas värde röner visserligen inflytande
av att de brukas tillsammans med en bebyggd fastighet, men själva
byggnadsbeståndet som sådant bör, om det, såsom vanligen torde vara
förhållandet, åt fastigheten förlänar ett högre värde, än fastigheten
skulle hava såsom obebyggd, i motsvarande mån komma i betraktande
vid åsättandet av delvärde å den fastighet eller fastighetsdel, därå byggnaderna
äro belägna.
En omformulering av 5 § och anvisningarna till densamma har
skett i enlighet med den tankegång, för vilken utskottet nu givit
uttryck.
Likaså har det stycke i anvisningarna till 5 §, som avhandlar, i
vilka fäll ett torp skall vara särskild taxeringsenhet, av utskottet erhållit
en ändrad avfattning i syfte att något tydligare utmärka, när
självständigt jordbruk skall anses bedrivet å torpet.
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Slutligen liar det ansetts önskvärt, att det någonstädes uttryckligen
uttalas, att, även om flera kamerala enheter tillsammans utgöra en
taxeringsenhet, fastighetsbeteckningen för varje kameral enhet skall angivas
i taxeringslängd^!. Ett nytt stycke i sådant syfte har fogats till
anvisningarna vid 5 §.
6 § med anvisningar.
I 6 § föreslår utskottet en ändring av rent redaktionell art, i det
att ordet »fastighetens» utbytes mot »den fasta egendomens». Taxeringen,
ehuru benämnd »fastighetstaxering», avser ju taxering även av
sådan fast egendom, som icke brukar rubriceras såsom »fastighet».
I anvisningarna vid 6 § angives på två ställen, att vid fastighetstaxering
hänsyn skall tagas till »servitut eller annan rättighet av sakrättslig
art till förmån eller last för fastigheten». Då uppenbarligen
vid sådan taxering hänsyn icke skall tagas till exempelvis inteckningar,
vilka enligt vanlig juridisk terminologi äro att anse såsom sakrätter,
liar en omformulering skett, vilken torde vara att betrakta såsom innebärande
en rent redaktionell ändring.
Såsom ovan under 5 § anmärkts, torde ett tillägg till anvisningarna
vid 6 § böra ske angående taxering i det fall, att ett egendomskomplex
faller inom flera kommuner.
8 § med anvisningar.
Då det ansetts vara av vikt att framhålla, att 8 § icke innehåller
bestämmelser om själva taxeringsmetoden utan endast föreskrifter om
taxeringsvärdenas redovisning i olika specialvärden, har en omformulering
i syfte att markera detta företagits, i det att ordet »bestämmas»
i första punkten utbytts mot »redovisas». Därjämte har sista punkten
i anvisningarna, där det för ett visst fall uttryckligen framhålles, att det
enligt 6 § åsätta, allmänna saluvärdet å fastigheten är det avgörande
för taxeringen, utbrutits såsom ett särskilt stycke, varigenom tydligen
utmärkts,- att vad där innehålles gäller paragrafen i dess helhet.
En liknande tankegång ligger till grund för en annan av utskottet
föreslagen ändring, som avser vad som skall förstås med »tomt- och
industrivärde» å jordbruksfastighet. Härmed förstås enligt Kungl. Maj:ts
förslag »det värde, som mark kan äga utöver jordbruksvärde på grund
därav att den lämpligen kan tillgodgöras för annat ändamål än jordbruk
med binäringar eller skogsbruk, såsom för bostadsbyggnader,
industriella anläggningar och dylikt». Enligt utskottets mening bör
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 käft. (Nr 36.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
uttrycket »kan äga» här utbytas mot »äger». Den närmare bestämningen
av anledningen till förekomsten av det särskilda »tomt- och industrivärdet»
synes hellre böra hava sin plats i anvisningarna, vilka i anledning
därav omformulerats.
Då det befarats, att det stycke av anvisningarna, som handlar om
hänsynstagande till den verkställda uppskattningen av mark för en
eventuell framtida jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, skulle föranleda,
att taxeringsmyndigheterna vid taxeringen komme att känna sig
bundna av denna uppskattning, vilken dock i vissa fall skett efter en
annan metod än den vanliga taxeringen, har åt berörda stycke givits
en sådan formulering, att en dylik missuppfattning icke torde kunna
göra sig gällande.
I detta sammanhang har utskottet haft att taga ställning till den
förut berörda motionen, II: 305, däri yrkats, att punkten c) angående
särskilt parkvärde å annan fastighet måtte utgå.
Utskottet återkommer här till vad förut framhållits, att 8 § endast
innehåller en redovisning av vissa specialvärden, som ingå i hela taxeringsvärdet.
Därest, på sätt i nämnda motion yrkas, det särskilda parkvärdet
skulle borttagas, skulle redovisningen av taxeringsvärdet å annan
fastighet bliva ofullständig i alla sådana fall, där fastigheten på grund
av förekomsten av värdefullare träd o. s. v. äger ett värde utöver markvärdet
och byggnadsvärdet; det hela skulle icke bliva lika med summan
av sina delar. Att detta ej kan tillstyrkas, är tydligt. Om emellertid
motionären, såsom synes framgå av motiveringen, i verkligheten avsett,
att prydnadsträdgårdar skola fritagas från skatt, är detta en fråga,
som egentligen avser 6 § och grundprincipen för taxeringsvärdets bestämmande.
Då det härvidlag skulle gälla ett undantag från den av
utskottet godkända principen om det allmänna saluvärdet såsom allmän
uppskattningsnorm, kan utskottet icke heller biträda ett yrkande av
denna innebörd.
Instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog.
Den vid instruktionen för värdesättning å skogsmark och växande
skog fogade hjälptabell har av utskottet i viss mån beskurits, i syfte
att densamma — vilken ju är att betrakta endast såsom ett exempel —
skall kunna anses motsvara mera normala förhållanden utan alltför höga
virkespris och utan osedvanligt god avkastningsförmåga. En dylik
beskärning med avseende å virkesprisen synes desto mer påkallad, som
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3b.
ju enligt Kungl. Maj:ts av utskottet i detta avseende förordade förslag
de senaste åtta årens medelpris skall vara avgörande och icke, såsom
enligt skogsbeskattningskommitténs förslag, de senaste fem årens. Vad
som enligt sistnämnda förslag — därur hjälptabellen är hämtad —
var att anse såsom normalt torde enligt det förordade förslaget anses
alltför högt.
Åven det vid instruktionen fogade »exempel» har i så måtto ändrats,
att för normala förhållanden vanligare siffror än de i förslaget förekommande
där införts.
Förslag till förordning om fastighetstaxering åren 1923 och 1924.
I Kungl. Maj:ts förslag innehållas icke några bestämmelser om
förfaringssättet vid de fastighetstaxeringar, som normalt skola äga rum
åren 1923 och 1924, under vilka år ju eljest provisoriet i kommunalskattefrågan
beräknats äga bestånd. Därest bevillningsförordningens föreskrifter
icke uttryckligen sättas ur kraft för dessa år, blir det denna förordnings
bestämmelser om bland annat nytaxering till följd av eldsvåda,
skogsavverkning och dylikt, som skola tillämpas, och taxeringen skall
icke ske efter de grunder, som nu föreslås med avseende å år 1922, utan
efter de grunder, som innehållas i bevillningsförordningen. Att detta synnerligast
i fråga om skog vore särdeles olämpligt, ligger i öppen dag. En
omtaxering under löpande taxeringsperiod bör givetvis ske efter samma
normer som den senaste allmänna taxeringen. Det kunde visserligen
synas ligga nära till hands att avvakta förslag från Kungl. Maj:t i detta
ämne, då Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att till 1922 års riksdag framlägga
sådant förslag, därest ej frågan nu bringas till sin lösning. Det
förefaller emellertid mest följdriktigt att nu lösa hela frågan om fastighetstaxeringen
under provisorietiden. För en sådan lösning talar för
övrigt enligt utskottets mening ett alldeles särskilt skäl.
I detta sammanhang framställer sig nämligen spörsmålet, huruvida
1923 och 1924 års taxeringar skola företagas i samma ordning, som
föreslagits för år 1922, det vill säga av särskilda fastighetstaxeringsnämnder
med stora distrikt, eller om desamma skola verkställas av de
vanliga taxeringsmyndigheterna. Ehuruväl denna fråga kunde synas
närmast äga samband med behandlingen av propositionen nr 215
med förslag till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
vid allmän fastighetstaxering år 1922, finner sig utskottet böra i
detta sammanhang upptaga densamma. Därest frågan skulle besvarats
på det sätt, att samma ordning som år 1922 skulle tillämpas även
1923 och 1924, torde en särskild författning därom hava kunnat ifrågasättas,
vilken då bort behandlas såsom en följ dförfattning till den i proposition
nr 215 föreslagna. Nu anser emellertid utskottet, att en sådan
lösning icke bör komma till stånd, utan att de vanliga taxeringsmyndigheterna
skola omhänderhava 1923 och 1924 års taxeringar. Dessa
taxeringar bliva ju i allmänhet av rent formell art, då de år 1922 åsätta
värdena i regel skola vara bindande. Att för det fåtal fall, då omtaxering
på grund av eldsvåda, skogsavverkning, tillbyggnad m. m. skall
ske, igångsätta hela den särskilda taxeringsapparat, som föreslagits för
år 1922, synes föga lämpligt. Prövningsnämndernas granskning torde
innebära tillräcklig garanti för att bibehållandet av jämnheten i taxeringen
icke skall äventyras, trots det att omtaxeringar skola verkställas av
de vanliga taxeringsmyndigheterna. Det torde böra påpekas, att en liknande
uppfattning, såsom av utskottets redogörelse i dess betänkande i
anledning av propositionen nr 215 framgår, uttalades även inom 1920
års kommunalskatteutskott.
Det ligger nu enligt utskottets förmenande synnerligen nära till
hands att i en författning, däri stadgas, att 1922 års taxeringsvärden
och de för deras åsättande tillämpade taxeringsgrunder skola gälla vid
1923 och 1924 års taxeringar, också direkt uttala, att dessa taxeringar
skola verkställas i enlighet med 1910 års taxeringsförordning.
Förslag till dylik förordning har utskottet låtit utarbeta.
Det har synts lämpligt att i samma förordning även angiva de
fall, då åsättande av nya taxeringsvärden skall äga rum åren 1923 och
1924. En förebild i detta avseende har förefunnits i 10 § av Kungl.
Maj:ts sistlidet år avgivna förslag till kommunalskattelag. I motsats
till vad som är fallet enligt bevillningsförordningens nu gällande bestämmelser
finnes därstädes angivet ett visst bestämt mått för den
förbättring eller försämring, som skall hava ägt rum för att omtaxering
skall ske. Samma princip hade, när det gällde försämring av fastigheten,
kommit till uttryck i både Eiserman—von Wolckers och Landéns
år 1917 avgivna förslag till ändrade grunder för kommunalbeskattningen.
En bidragande omständighet till denna ståndpunkt torde hava
varit, att man riskerade, att alltför många nya krav på nytaxering skulle
framställas, därest ej en bestämd gräns funnes. I anslutning till kaVnmarrättens
yttrande i ämnet fullföljdes i Kungl. Maj:ts förslag tankegången
till att avse både försämring och förbättring. En särskild anledning före
-
13
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
finnes nu att slå in på samma väg. Det kunde nämligen möjligen befaras,
att, därest ej ett visst minimimått för förändringen stadgades, en eller annan
taxeringsnämnd, som vore missnöjd med de taxeringsvärden, som åsätta år
1922, kunde taga en jämförelsevis ringa försämring eller förbättring till
intäkt för att verkställa omtaxeringar, därvid även de år 1922 tillämpade
grunder och pris frånginges till men för jämnheten i taxeringarna — låt
vara att prövningsnämnden, måhända efter vidlyftiga utredningar, åter
kunde vidtaga rättelse. I anslutning till Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag
angivas därför i 2 § av utskottets förslag till förordning om fastighetstaxering
åren 1923 och 1924 de förhållanden, som kunna föranleda omtaxering,
och har tillika bestämts, att ändringarna skola vara av den
omfattning, att de föranleda en höjning respektive sänkning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel.
I 3 § stadgas, att samma grunder i avseende å pris och i övrigt,
som tillämpats vid 1922 års allmänna taxering, även skola lända till
efterrättelse vid omtaxeringar under åren 1923 och 1924.
I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionen II: 305,
av herr Magnusson i Skövde, och med förklarande att
Kungl. Maj:ts förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat
skick bifallas, måtte antaga
dels I) följande såsom utskottets förslag betecknade
förslag till
förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
1 §•
Allmän taxering av fast egendom skall verkställas under år 1922.
Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2—10 §§ här nedan med
därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4
och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning
hörande särskilda anvisningar finnes stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 års allmänna
fastighetstaxering är särskilt stadgat.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
2 §.
Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän
lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den
enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.
3 §.
Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevillningsförordningen,
äger icke rum.
4 §•
Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den
användes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet,
då den användes för annat ändamål.
Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och
delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller
skogsbruk med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom
jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål,
med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annan
fastighet.
Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jordbruksfastighet,
så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att
användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.
Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk.
Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget,
fiskeri taxeras såsom annan fastighet.
(Se vidare anvisningarna).
5 §•
Varje taxeringsenhet skall åsät- Varje taxering senhet skall åsättas
särskilt taxeringsvärde. tas särskilt taxeringsvärde.
Taxeringsenhet är: Taxeringsenhet är inom var
kommun för sig:
a) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret särskilt
redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastighetsregister
såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga;
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
b) del av fastighet, som under a) omförmäles, där fastighetsdelen
antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt,
mera stadigvarande nyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt
eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;
c) frälseränta samt i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget
fiskeri;
d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å
annans mark;
e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, samt
vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även
om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar
av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet;
f) fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift samfällighet
eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan
anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas.
Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom
vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxeringsenhet
belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet, som anses skäligen böra upptagas
till beskattning inom varje sådant område.
Ingå i taxeringsenhet flera sådana
fastigheter eller delar av fastigheter,
som om förmäl as i a), skall, därest
ägare eller arrendator av dylik fastighet
eller del av fastighet det påfordrar,
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet
som belöper på fastigheten
eller fastighetsdelen.
(Se vidare anvisningarna).
6 §•
Taxeringsvärde skall, där ej Taxeringsvärde skall, där ej
annat följer av vad nedan stadgas, annat följer av vad nedan stadgas,
åsättas till det belopp, som prövas åsättas till det belopp, som prövas
utgöra fastighetens värde efter ortens utgöra den fasta egendomens värde
pris (allmänna saluvärdet). efter ortens pris (allmänna salu
värdet).
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som
de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.
Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra
sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 8 § förmäles, varde sådant
vid uppskattningen jämväl iakttaget.
Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan
beräknas utgå.
(Se vidare anvisningarna).
7 §•
Taxeringsvärde skall åsättas med hänsyn till förhållandena vid
1921 års utgång. Har efter nämnda tid fastighet undergått väsentlig
ändring i värde såsom genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde eller
dylikt eller har fastighet delats och anses de nya taxeringsenheterna
redan under år 1922 böra åsättas särskilda taxeringsvärden, må taxeringen
därefter lämpas.
8 §•
Vid taxering av fast egendom
skola, i den mån förhållandena därtill
föranleda, följande särskilda värden,
vilka tillsammans utgöra fastighetens
taxeringsvärde, bestämmas, nämligen:
-
Vid taxering av fast egendom
skola, i den mån förhållandena därtill
föranleda, följande särskilda värden,
vilka tillsammans utgöra fastighetens
taxeringsvärde, redovisas,
nämligen:
för jordbruksfastighet:
a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jordbruk
med binäringar ävensom värdet av skogsmark, betesvärde däri inberäknat,
och övrig till fastigheten hörande mark;
b) skogs värde, varmed förstås värdet av växande skog; samt
c) tomt- och industrivärde, var- c) tomt- och industrivärde, varmed
förstås det värde, som mark med förstås det värde, som mark
kan äga utöver jordbruksvärde på äger utöver jordbruksvärde;
grund därav att den lämpligen kan
tillgodogöras för annat ändamål än
jordbruk med binäringar eller skogsbruk,
såsom för bostadsbyggnader, industriella
anläggningar och dylikt;
17
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj;ts förslag: Utskottets förslag:
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå
befintliga träd och anläggningar;
b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och
c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver markvärdet
och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, trädgårdsanläggningar
och dylikt.
(Se vidare anvisningarna).
9 §•
Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola
uppskattade värden enligt 8 § utföras i fulla hundratal kronor.
Uppgår taxeringsenhets värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. Likaså
skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller
byggnad, för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena bévillningsförordningen,
fastighetsbevillning icke erlägges.
10 §.
Med ägare likställes i denna förordning den, vilken innehar fast
egendom med fideikommissrätt eller stadgad åborätt, samt innehavare
av så kallad ofri tomt i stad.
11 §•
*
Om skattskyldighet till bevillning för fast egendom på grund av
1922 års allmänna fastighetstaxering samt om beskattningsort skall gälla
vad som i 2, 3, 5 och 7 §§ bevillningsförordningen ävensom 2 § av de
vid samma förordning fogade anvisningarna finnes stadgat.
12 §.
I samhälle, där byggnadsskatt jämlikt förordningen den 19 november
1920 utgår, skall, därest av sådan anledning, som omförmäles i
1 § av de vid bevillningsförordningen fogade särskilda anvisningar,
taxeringsvärdet å annan fastighet än jordbruksfastighet skolat nedsättas,
därest ej allmän fastighetstaxering ägt rum, sålunda nedsatt värde, beräknat
enligt de i bevillningsförordningen stadgade grunder, särskilt
angivas.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 höft. (Nr 36.)
3
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Anvisningar.
Vid 4 §.
Fast egendoms kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan,
huruvida egendomen skall i beskattningshänseende anses såsom jordbruksfastighet
eller såsom annan fastighet utan beror detta av användningen.
Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för industriell
verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomtområde,
därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om
å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en
till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ändamål
tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan
fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet.
Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis
för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruksfastighet,
får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes
skall, om visst område av en jordbruksegendom utnyttjas för annat
ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan
fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindustriellt företag,
skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende
upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.
För att fast egendom skall anses vara använd för skogsbruk fordras,
att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omständigheten
att någon ringa virkestillgång finnes å fast egendom, där bostaden
är det väsentliga, fråntager icke egendomen egenskapen att i
sin helhet böra anses såsom annan fastighet. Detsamma gäller om
exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommarnöje,
och dylikt.
Drives å en skogsegendom för- Drives å eu skogsegendom förädlingsindustri,
medför icke detta ädlingsindustri, vilken icke är att
förhållande, att egendomen i sin hel- anse såsom binäring till jordbruk,
het skall anses såsom annan fattig- medför icke detta förhållande, att
het. Åro å egendomen uppförda egendomen i sin helhet skall anses
byggnader eller andra inrättningar såsom annan fastighet. Äro å egenför
förädlingsindustrin såsom för- domen uppförda byggnader eller
valtare- och arbetarbostäder, såg- andra inrättningar för förädlingsverk,
träsliperi och dylikt, skola industrin såsom förvaltare- och ar
-
19
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
visserligen dessa byggnader med betarbostäder, sågverk, triisliperi och
anläggningsområde taxeras såsom dylikt, skola visserligen dessa byggannan
fastighet, men icke egendomen nader med anläggningsområde taxei
övrigt. ras såsom annan fastighet, men icke
egendomen i övrigt.
Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig,
bör. icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruksfastighet
eller annan fastighet.
Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives
för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock husdjursskötsel,
varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogsmark
som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling
under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives tillsammans
med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med
jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall
däremot icke hänföras till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk
anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar
eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamål,
egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för
åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter,
och dylikt.
Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning
av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det
egna. jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom,
varå j ordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter
eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål
eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. i enlighet härmed skola
såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid
vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt tillverkning
av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan
anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkning
av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädling av inköpta
eller annan tillhöriga produkter. Brännerihanteihng, tillverkning
av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning
samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i
tegel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt
eller särskilda byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets
20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
binäringar. Å egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar
i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undantagsvis
ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses
föreligga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större omfattning.
Vid 5 §.
I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet)
uppställes till eu början såsom regel, att varje kameral enhet är taxeringsenhet,
således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen
lägenhet samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom för
stad skall föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom
laga förrättning delad och äro i följd därav delarna särskilt redovisade
i jordregister eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan
del vara taxeringsenhet.
Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera
taxeringsenheter, än som följer av den i jordregistret eller fastighetsregistret
redovisade uppdelningen, äga rum.
I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest
skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje
ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje
sådant område utgör taxeringsenhet.
Detsamma gäller om del av fa- Detsamma gäller, om del av
stighet upplåtits till annan för själv- fastighet upplåtits till annan för
ständigt, mera stadigvarande nytt- självständigt mera stadigvarande
jande. I enlighet härmed bör exem- nyttjande. I enlighet härmed bör
pelvis torp, därå jordbruket av torp- exempelvis torp, därå jordbruket av
innehavaren självständigt bedrives, an- torpinnehavaren bedrives som själv
ses såsom särskild taxeringsenhet, även
om torplegan uteslutande eller huvudsakligen
utgår i dagsverken. Om
däremot självständigt jordbruk icke
bedrives av torpinnehavaren, såsom
fallet i allmänhet är i fråga om
s. k. stattorp och därmed jämförliga
jordupplåtelser, där torpet väsentligen
är att anse såsom bostadslägenhet,
bör torpet icke behandlas såsom
särskild taxeringsenhet. År upp
-
ständig näring, särskilt taxeras. Om
däremot innehavet av torpet väsentligen
är att anse såsom en del av
den ersättning, som tillkommer torparen
för åtagen arbetsskyldighet till
huvud fastigheten, bör torpet icke
behandlas såsom särskild taxeringsenhet.
År upplåtelsen av tillfällig
art, så att det upplåtna området
kan förväntas inom kortare tid
komma att i brukningsavseende åter
-
21
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag;
låtelsen av tillfällig art, så att det
upplåtna området kan förväntas
inom kortare tid komma att i brukningsavseende
återförenas med den
fastighet, varifrån upplåtelsen skett,
föreligger ej anledning att åsätta
området särskilt taxeringsvärde. Ej
heller medför upplåtelse av sådant
mindre område som t. ex. lott i en
s. k. koloniträdgård, att det upplåtna
området skall anses* såsom
särskild taxeringsenhet.
Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke
rättsligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet —
stadigvarande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat
ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempelvis
utgärd med särskilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde
stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att fastigheten visserligen
huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till en
del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband
med byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med
binäringar, såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen
med trädgårds- eller planteringsland, park och dylikt samt anläggningar
för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.
Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i
stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd
med bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon
industriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sammanhängande
område av fastighet å landet, som användes för skilda
ändamål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall
ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att
anse såsom en förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyrning
avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda
i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem,
betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav
att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone
företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och
för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts.
Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses före
-
Utskottets förslag:
förenas med den fastighet, varifrån
upplåtelsen skett, föreligger ej anledning
att åsätta området särskilt
taxeringsvärde. Ej heller medför
upplåtelse av sådant mindre område
som t. ex. lott i en s. k. koloniträdgård,
att det upplåtna området
skall anses såsom särskild taxeringsenhet.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse,
av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.
Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans
mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för
jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrenderade
fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola
de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering
av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga,
enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten
i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de
skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggnaderna
äro rippförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara
taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan,
och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt
taxerade.
Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro
rättsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock
böra tillsammans bilda taxeringsenhet.
Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvaltningsenhet,
ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under
särskild förvaltning. Hit- höra kronopark, vid utarrendering av staten
tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan
allmän skog, för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningsförordningen
är skyldig erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar,
städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld
skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag
i Kopparbergs län. Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas
enskild skog i den mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock).
Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild
förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje
särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma
•egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.
Vidare böra såsom en enhet Vidare böra såsom en enhet
taxeras fastigheter, som tillhöra taxeras fastigheter, som . tillhöra
samme ägare och vilkas inbördes samme ägare och vilkas inbördes
värden icke kunna var för sig till- värden icke kunna var för sig tillförlitligen
bedömas. Detta inträffar förlitligen bedömas. Detta inträffar
23
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. May.ts förslag:
då fastigheterna ligga i oskift samfällighet
eller i sambruk med gemensamma
åbyggnader. I dessa fall
lära fastigheterna vara så intimt
med varandra förenade i drift och
utnyttjande, att det knappast låter
sig göra att med tillförlitlighet angiva,
vad den ena eller den andra
av dem kan vara särskilt värd.
Understundom kunna liknande svårigheter
att vid taxeringen följa de
kamerala enheterna uppkomma även
av annan anledning, och bör även
då det gemensamma komplexet behandlas
som en taxeringsenhet.
Utskottets förslag:
då fastigheterna ligga i oskift samfällighet
eller i sambruk med gemensamma
åbyggnader. I dessa
fäll lära fastigheterna vara så intimt
med varandra förenade i drift
och utnyttjande, att det svårligen
låter sig göra att med tillförlitlighet
angiva, vad den ena eller den andra
av dem kan vara särskilt värd.
Understundom kunna liknande svårigheter
att vid taxeringen följa de
kamerala enheterna uppkomma även
av annan anledning, och bör även
då det gemensamma komplexet behandlas
som en taxeringsenhet.
Då emellertid ägare eller arrendator
av kameral enhet, som utgör
del av taxeringsenhet, stundom kan
hava särskilt intresse att få officiellt
fastslagety huru stort värde i taxering
shänseende tillkommer den kamerala
enheten, skall det, om ägaren
eller arrendatorn sådant påfordrar,
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet
som kan anses belöpa på den
kamerala enheten. Därvid märkes,
att, i samma mån som bebyggd jordbruksfastighet
är mera värd än obebyggd
sådan, ett större värde tillkommer
den kamerala enhet, å vilken
åbyggnaderna äro belägna.
Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra
på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt bestämmelserna
under f) må taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet,
varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning.
. Det kan inträffa, att en taxe- Det kan inträffa, att en taxeringsenhet
är fördelad på olika ad- ringsenhet är fördelad på olika ad
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
24
Kung!. Maj:ts förslag:
ministrativa områden, inom vilka
menighet äger beskattningsrätt, eller
att en del av taxeringsenheten faller
inom och en annan del utom särskilt
sådant område, såsom i fråga om
municipalsamhällen ofta är fallet.
Administrativa områden, som här
avses, äro stad, köping, municipalsamhälle,
landskommun, kyrkoförsamling,
skoldistrikt, tingslag och
väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet
på sådant sätt tillhör olika
administrativa områden, måste taxeringsvärdet
i enlighet härmed uppdelas.
Vid en dylik uppdelning
bör naturligtvis å varje del av
taxeringsenheten läggas det värde,
som med hänsyn till dess storlek
och beskaffenhet i övrigt å den
kan anses skäligen belöpa av värdet
å det hela. Vad nu är sagt
äger tillämpning ej blott då fastighet
sträcker sig över gränsen till
administrativt område utan jämväl
då till en fastighet hörer utjord, urfjäll
eller annan för sig liggande
äga, som tillhör annat dylikt område
än fastigheten i övrigt. Förutsättning
för att en uppdelning
av taxeringsvärdet skall vidtagas är
emellertid, att fastighetens uppdelning
på olika administrativa områden
är grundad på jordeboken
eller annat i laga ordning meddelat
beslut, t. ex. förordnande om municipålsamhälle,
skoldistrikt eller dylikt.
Där sådan i laga ordning meddelad
bestämmelse om fastighetens
samhörighet med olika administra
-
Utskottets förslag:
ministrativa områden, inom vilka
menighet äger beskattningsrätt, eller
att en del av taxeringsenheten faller
inom och en annan del utom särskilt
sådant område, såsom i fråga
om municipalsamhällen ofta är fallet.
Administrativa områden, som här
avses, äro municipalsamhälle, kyrkoförsamling,
skoldistrikt, tingslag och
väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet
på sådant sätt tillhör olika
administrativa områden, måste taxeringsvärdet
i enlighet härmed uppdelas.
Vid en dylik uppdelning bör
naturligtvis å varje del av taxeringsenheten
läggas det värde, som
med hänsyn till dess storlek och
beskaffenhet i övrigt å den kan
anses skäligen belöpa av värdet å
det hela. Vad nu är sagt äger tilllämpning
ej blott då fastighet
sträcker sig över gränsen till administrativt
område utan jämväl då
till en fastighet hörer utjord, urfjäll
eller annan för sig liggande äga,
som tillhör annat dylikt område än
fastigheten i övrigt.
Fastigheter, som ligga i olika kommuner,
utgöra alltid skilda taxeringsenheter.
Om således en kameral enhet
är uppdelad på olika kommuner,
utgör den del, som faller inom varje
kommun, särskild taxeringsenhet. Förutsättning
för att detta skall anses
vara händelsen är emellertid, att
fastighetens uppdelning på olika
kommuner är grundad på jordeboken
eller annat i laga ordning
25
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag-.
tina områden saknas och blott eu
geografisk oregelbundenhet föreligger,
såsom om eu i jordeboken
såsom enhet upptagen fastighet har
äga enklaverad inom annat administrativt
område eller sträcker sig
över gräns mellan sådana områden,
där är fastigheten att anse såsom i
sin helhet tillhörande det administrativa
område, i vilket den enligt
jordebok eller annat behörigt förordnande
skall ingå, och någon
uppdelning av värdet ifrågakommer
då icke.
Utskottets förslag:
meddelat beslut. Där sådan i laga
ordning meddelad bestämmelse om
fastighetens samhörighet med olika
kommuner saknas och blott en geografisk
oregelbundenhet föreligger,
såsom om en i jordeboken såsom
enhet upptagen fastighet har äga
enklaverad inom annan kommuns
område eller sträcker sig över gräns
mellan olika kommuner, där är fastigheten
att anse såsom i sin helhet
tillhörande den kommun, i vilken
den enligt jordebok eller annat behörigt
förordnande skall ingå.
Därest flera kamerala enheter tillsammans
utgöra en taxeringsenhet,
skall fastighetsbeteckning en för varje
sådan kameral enhet i taxeringslängden
angivas.
Vid 6 §.
Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås
det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för
fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för eu dylik
egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn
till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande.
Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts
för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck
för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava
påverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och
dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda
motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av
vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden,
av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en
viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först
om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 30 käft. (Nr 36.) 4
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat
å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående
det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå
såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av
en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.
Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom
uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad.
Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den
må anses avvika från det normala värdet i handel och vandel; och där
så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxeringsmyndigheten
vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till
andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.
I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden,
som kunna hava föreslagits i den ordning, som i 4 § förordningen om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år
1922 närmare omförmäles, samt till fastighetens avkastning och andra
kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av
dess allmänna saluvärde. Taxeringsvärdet bör därefter framgå såsom
resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.
Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om
och i vilken omfattning ökning eller minskning i värdet för viss fastighet
i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av förhållanden,
som äro för den fastigheten säregna, såsom
beträffande jordbruksfastighet:
fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller
dåliga avsättnings- och användningsförhållanden;
ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt gödaeller
svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt
god hävd eller är vanhävdad och förfallen;
åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt
medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad
eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna
äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;
särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastigheten,
såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jaktmarker,
fiskevatten och dylikt, för såvitt samma naturtillgång eller förmån
ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras;
27
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
servitut eller annan rättighet av servitut eller annan liknande rätsakrättslig
art till förmån eller last tighet till förmån eller last för fastigför
fastigheten; heten;
med mera sådant;
beträffande annan fastighet:
fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter
i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar
gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens
affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller
bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet,
upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger bättre
eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.;
markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller
mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om
tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden,
om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större
eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;
servitut eller annan rättighet av servitut eller annan liknande rätsakrättslig
art till förmån eller last tighet till förmån eller last för fastigför
fastigheten; heten;
med mera sådant. med mera sådant.
Om två eller flera fastigheter>
vilka äro belägna i skilda kommuner)
därest de hade varit belägna i samma
kommun skulle hava utgjort gemensam
taxeringsenhet, bär taxeringen
verkställas, som om detta varit förhållandet
och det skolat angivas, huru
stor del av taxeringsvärdet som belöpt
å vad som faller inom varje
särskild kommun.
Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet
gäller icke skog smark och därå .växande skog. Dessa skola upptagas
till de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet
skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruktion,
som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda
uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren
kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med
det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;
dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Majrts kungörelse
den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör
läggas till grund för beräknande av räntans belopp.
Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till förekomsten
av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller
mineralfyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden
antecknas.
Vid 8 §.
I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader
och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk.
Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å
dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader
hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.
ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares
bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för
lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels byggnader
för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med
binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad,
drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och
annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader,
såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dylikt, ävensom
byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till
jordbrukets binäringar.
På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande
skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej
tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.
Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen
av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogsmark.
Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jordbruksfastigheter,
som äro belägna i närheten av större städer eller i tillväxt
varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet
till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra
sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den
mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför
lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
29
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, liar den mark,
som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver
jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Understundom
kan ock vattenfall eller brytningsvärdig fyndighet grundlägga
ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och indu
-
strivärde, där ej naturtillgången
taxeras såsom annan fastighet.
Tomt- och industrivärde utgör
skillnaden mellan markens jordbruksvärde
och vad den skulle kunna i
allmänna marknaden betinga, om den
såldes för byggnadsändamål eller för
industriellt utnyttjande. Uppskattningen
av detta värde får grundas
fråga är av beskaffenhet att böra
Tomt- och industrivärde utgör
alltså den del av taxeringsvärdet, som
tillkommer mark utöver jordbruksvärde
på grund därav, att den kan
tillgodogöras för annat ändamål än
jordbruk med binäringar eller skogsbruk,
såsom för bostadsbyggnader, inå
de i varje särskilt fall föreliggande *dustriella anläggningar och dylikt,
faktiska förhållanden, som kunna och sålunda betingar ett högre förtjäna
till ledning för värdesättnin- säljning spris, än om den skulle ängen.
vändas endast för jordbruk.
Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller
vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge
och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till särskilda
områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes sådant
i längden angivas.
Vid uppskattning av markvärde
å annan fastighet har taxeringsmyndigheten
att taga hänsyn utom
till de ovan i anvisningarna vid 6 §
angivna förhållanden jämväl till det
värde, som kan hava åsatts marken
vid den uppskattning av mark i och
för framdeles skeende taxering till
jord värde- eller jordräntestegringsskatt,
som ägt rum på grund av
förordningen den 28 maj 1920.
Vid uppskattning av markvärde
å annan fastighet har taxeringsmyndigheten
att taga hänsyn till
de ovan i anvisningarna vid 6 §
angivna förhållanden; och bör jämväl
beaktas det material, som återfinnes
i längden över den uppskattning
av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,
som ägt rum
på grund av förordningen den 28
maj 1920.
År å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall
byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte even
-
fastighetens
tuellt paikvärde.
Parkvärde torde endast undantagsvis
förekomma. I allmänhet lärer
å fastighet, som skall såsom
annan fastighet taxeras, mera sällan
förekomma växande träd eller anläggning,
som ej är att hänföra
till byggnad, av den betydenhet,
att fastighetens värde i allmänna
marknaden därigenom i någon väsentligare
grad påverkas. Men om
å fastigheten finnes trädbestånd eller
till byggnad ej hänförlig anläggning,
exempelvis en mera avsevärd trädgård
eller park, och denna förmån
kan anses i avsevärd mån inverka
på fastighetens allmänna saluvärde,
bör särskilt värde — parkvärde —
därå sättas. Emellertid bör alltid
tillses, att summan av de särskilda
värden, som vid taxeringen åsättas,
kommer att motsvara allmänna saluvärdet
för fastigheten i dess helhet.
Parkvär de torde endast undantagsvis
förekomma. 1 allmänhet lärer
å fastighet, som skall såsom
annan fastighet taxeras, mera sällan
förekomma växande träd eller anläggning,
som ej är att hänföra till
byggnad, av den betydenhet, att
fastighetens värde i allmänna marknaden
därigenom i någon väsentligare''
grad påverkas. Men om å fastigheten
finnes trädbestånd eller till byggnad
ej hänförlig anläggning, exempelvis
en mera avsevärd trädgård
eller park, och denna förmån kan
anses i avsevärd mån inverka på
fastighetens allmänna saluvärde, bör
särskilt värde — parkvärde — därå
sättas.
Emellertid bör alltid tillses, att
summan av de särskilda värden, som
vid taxeringen åsättas, kommer att
motsvara allmänna saluvärdet för
fastigheten i dess helhet.
31
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
Instruktion
för värdesättning å skogsmark och växande skog.
1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.
A. Skogsmark.
2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd
duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga.
I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och
.annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella
värde medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt.
Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter
den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella
grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt
med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd
(normal skogstillgång). Vid uppskattningen av markens normala avkastningsförmåga
tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång
därå faktiskt föreligger eller ej.
Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till
husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jämsides
med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet
därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande.
Finnes å hagmark eller betesmark skog, som kan inverka å värdesättningen
av. egendomens växande skog, bör marken uppskattas såsom
skogsmark, varefter betesvärdet tillägges. Om åter å hag- eller betesmarken
betestillgången är det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad
betydelse, bör marken icke upptagas såsom skogsmark.
Ljungmark och annan utmark, som av ålder ligger skoglös, må,
även om den kan anses lämpa sig för skogsproduktion, dock icke upptagas
såsom skogsmark, så framt den ej redan blivit föremål för skogsodling
eller är för skogsprodukt^ ändamål avsedd.
3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår
statens och andra allmänna skogar efter därom av domän styrel sen meddelade
eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda
skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hus
-
32
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
hållningsplaner efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår
övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska
kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer
och andra upplysningar, som kunna införskaffas.
4. Ben normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter
fast mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga
(bonitet). Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande
medelbonitet, som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna
bonitetsklasser. Förefinnes för skogen tillförlitlig hushållningsplan,
angivande skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter,
varav markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker
uppskattningen av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika
uppgifter, uppskattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan
anses vara känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten
å trakten i övrigt.
5. Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkesavkastningen
beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter a rot enligt
de pris, som för liknande sortiment under de senaste åtta åren i
genomsnitt varit å orten gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad
bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen
under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit
av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava
för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej förekommit
eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för
beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sammansättning
av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader
för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas
till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast. •
6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade
avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård,
förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges
till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet
p er ^hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen.
Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver
markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan bonitetsklass
och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4
och 5 angivna uppskattningar.
För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund
av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste
i Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 33
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av
en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för
kostnader efter prövning i varje särskilt fall och med angivaude av
skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade normala avkastningen.
1 sådant fall kan icke tabellen användas, utan särskild
värdeberäkning måste göras.
B. Växande skog.
7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till densamma
upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari
den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur
kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.
Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd,
att d^en beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt
uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den
växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade årsavkastningen.
I fråga om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I,
som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal
skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i frågä om markvärdet.
Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången
kan anses vara normal. Antingen kan den virkesavkastning, som rationellt
bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga
den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar
med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget
virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna
skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. av det normala (relativ
skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än
vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke
tidvis medgiva större avverkning eller uttagandet av dyrbarare dimensioner
än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jämkas
skogsvärdet uppåt till l.i, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ
skogstillgång). För skogar med i god hushållningsplan fastställd avverkning
må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i
planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållningsplan
saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd
av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och
i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom
normal skogstillgång.
För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal
skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 30 käft. (Nr 36.) 5
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga,
dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer
den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstillgången
skall vara att räkna som normal.
C) förberedande åtgärder.
8. Domänstyrelsen låter för samtliga kronans och andra allmänna
skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan lämnade
föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal
produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsavkastningen,
medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde å
skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen
i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande
skogen i fråga kunna finnas hos. domän styrelsen tillgängliga, och de
ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst "fall kan finna
nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hushållningsplaner
eller räkenskaper över skogsavkastningen böra vid beräkningen
frångås, exempelvis om hushållniugsplanen anses mindre tillfredsställande
eller det försålda virkets sortimentssammansättning och
beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott
uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde
å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola
vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 september
1921.
9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom
skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana
enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner
finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.
Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921.
10. Vid det sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller
landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom länsstyrelsens
försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de
genomsnittliga rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den
relativa skogstillgång, som finnas upptagDa i de genom domänstyrelsen
och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar
inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande
de delar av de för hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses
böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de
mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna
35
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxeringsgrunderna,
såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika utdi-ivningsförhållanden,
olika fiottnings- eller andra transportkostnader,
olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan
regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser sammanträdet
överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,
skola redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella anvisningar
därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda
förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speciella
anvisningar om taxeringens verkställande.
D) Beskattningsnäinnderna.
11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda
längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som
blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhandahållas
de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. På
sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän
fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därefter vederbörande nämnd
att granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de allmänna
och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan omförmälda
längder, därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de
i längden upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett
avvikelsen. Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd,
har nämnden att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och
sålunda för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den
normala årsavkastningens värde per kubikmeter å rot, medelbonitet,
relativ skogstillgång samt därå grundade värden å skogsmark och
växande skog. Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas
under jämförelse med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda
skogar, av vilka ledning vid uppskatta ingen kan hämtas, och dels
grundas å inhämtade upplysningar eller vad eljest är känt angående
ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande till flottled
och avsättningsort, förekomsten av virke i olika åldrar, skogens slutenhet
m. m. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av
skogssakkunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.
36
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar vid
olika avkastningsförmåga och virkespris.
Övre raden (med vanlig stil) angiver markvärde, nedre raden (med kursiv stil) angiver virkesvärde.
Virkes av-
Markens
normala a
vkastningsförmåga per hektar i
kubikmeter fast mått (bonitet)
kastningens
1
genomsnitt-
0 5
l.o
1.5
2.0
2.5
3.0
3.5
4.0
4.5
5.o
5.5
6.o
6.5
7.0
7.5
8.o
liga rotvärde
per kbm.
Kronor.
Markvärde samt virkesvärde vid normal skog stillgång,
kronor per hektar
i
i
2
3
4
6
7
8
9
10
11
12
13
15
16
17
18
5
10
15
21
26
31
36
41
46
51
56
62
67
72
77
82
2
2
4
7
9
11
13
16
18
20
22
25
27
29
31
34
36
10
21
31
41
Öl
62
72
82
92
103
113
123
133
144
154
164
3
3
7
10
13
17
20
24
27
30
34
37
40
44
47
51) 54
i
15
31
46
62
77
92
108
123
138
154
169
185
200
215
231
246
4
4
9
13
18
22
27
31
36
40
45
49
54
58
63
67
72!
21
41
62
82
103
123
144
164
185
205
226
246
267
287
308
328
5
6
11
17
22
28
34
39
45
51
56; 62
67
73
79
84
90|
26
51
77
103
128
154
179
205
231
256
282
308
333
359
384
410
6
7
13
20
27
34
40
47
54
61
67
74
81
88
94
101
ios;
i
31
62
92
123
154
185
215
246
277
308
338
369
400
431
461
492
7
8
16
24
31
39
47
55
63
71
79
87
94
102
no
118
126!
36
72
108
144
179
215
251
287
323
359
395
431
466
502
538
574;
8
9
18
27
36
45
54
63
72
81
90 ‘ 99
108
117
126
135
144''
i
41
82
123
164
205
246
287
328
369
410
451
492
533 574
615
656
9
10
20
30
40
51
61
71
81
91
101
in
121
132
142
152
162
46
92
138
185
231
277
323
369
415
461
508
554
600
646
692 738
10
11
22
34
45
56
67
79
90
101
112
124
135
146
157
169
180
51
103
154
205
256
308
359
410
461
513
564
615
666
718
769
820
11
12
25
37
49
62
74
87
99
in
124
136
148
161
173
186
198
56
113
169
226
282
338
395
451
507
564
620
677
733 789
846
902
12
13
27
40
54
67
81
94
108
121
135
148
162
175
189
202
2161
62
123
185
246
308
369
431
492
554
615
677
738
850
861
923 984.
13
15
29
44
58
73
88
102
117
132
146
161
175
190
205
219
234
67
133
200
267
333
400
466
533
600
666
733; 800
866 933 1 000 1 066
14
16
31
47
63
79
94
no
126
142
157
173i 189
205
220
236
252
72
144
215
287
359
431
502
574
646
718 790
861; 933 1 005
1 077 1148
15
17
34
51
67
84
101
118
135
152
169
186
202
219
236
253
| 270
77
154
231
308
384
461
538
615
692
769
846
9231 000 1 077
1153 1 230
16
18
36
54
72
90
108
126
144
162
180
198
216
234 252
270
288
82
164
246
328
410
492
574
656
7 38
820
902
984
1 066 1148
1 230 1 312
17
19
38
57
76
96
115
134
153
172
191
210
229
249
268
287
306:
87
174
231
349
436
523
610
697
784
871
959 1 0461133 1 220
1 307 1 394
18
20
40
61
81
101
121
142
162
182
202
223
243
263 283
304
l 324:
92
185
277
369
461
554
646
738
830
923 1 0151107 1 200 1 292
1 384 1 476
19
21
43
64
85
107
128
150
171
192
214
235
256
278 299
321
| 342!
97
195
292
390
487
584
682
779
877
974 1 0711169 1 266 1 364
14611 558
20
22
45
67
90
112
135
157
180
202
225
247
270
292 315
337
360
103
205
308
410
'' 513
615
718
820
923
1025 1128 1 230 1 333 1 435
1 538 1 640
21
24
47
71
94
118
142
165
189
213
236
260
283
307: 331
354 378:
{
108
215
323
431
538
646
754
861
969
1077 1184 1 292 1 399 1 507
1 615 1 722
22
25
49
74
99
124
148
173
198
223
247
272
297
322: 346
371
| 396.
113
226
338
451
564
677
789
902
1015
1128 1 2411 353 1 466 1 579
16921 804
: 23
26
52
78
103
129
155
181
207
233
259
285
310
336 362
388 414;
i
118
236
354
472
590
707
825
943
1061
1179 1 297 1 415 1 533 1 651
1 769 1 886
24
27
54
81
108
135
162
189
216
■ 243
270
297
324
351i 378
405 432
123
246
369
492
615
738
861
984
1107
1230 1 353 1 476 1 599 1 722
1 845 1 968
25
28
56
84
112
141
169
197
225
253
281
309
337
366 394
422 450
128
256
384
513
641
769
897
1025
1153
1282 1 410 1 538 1 666 1 794
1922 2 050
37
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Tabell II, för bedömande ar normala skogstillgångens storlek å olika
boniteter.
Om-
lopps
tid
Massa-
till-
växt
Y i r k e s a v k a s t n i n g per hektar i kubikmeter
0.5
1.0
1.5
2.0
2.5
3.0
3.5
4.0
4.5
5.o
5.6
6.0
6.5
7.0
7.5
8.0
År
X
Härför behövligt virkesförråd per hektar
i kubikmeter
60
5.o
10
20
30
40
BO
60
70
80
90
100
no
120
130
140
150
160
80
3.7
14
27
41
54
68
81
95
108
122
135
149
162
176
189
203
216
100
3.0
17
33
50
67
83
100
117
133
150
167
183
200
217
233
250
267
120
2.4
21
42
63
83
104
125
146
167
188
208
229
250
271
292
—
—
140
2.0
2B
50
75
100
125
150
175
200
225
250
275
300
—
—
38
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag:
Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt
år 1922.
Extrakt nr tabell I och It.
Virkesavkastningens
genomsnittliga
rotvärde
per kbm.
Kronor
Markens normala avkastningsförmåga per hektar
i kubikmeter fast mått (bonitet)
0.5 l.o 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 5.0
Markvärde samt virkesvärde vid normal skogstillgång
Kronor per hektar
Anvisningar
6
7
8
9
10
11
12
13
14
7.
31
8
36
9
41
10
46
11
61
12
66
13
62
15
67
16
72
13
62
16
72
18
82
20
92
22
103
25
113
27
123
29
133
31
144
20
92
24
108
27
123
30
138
34
154
37
169
40
186
44
200
47
215
27
123
31
144
36
164
40
185
45
205
49
226
54
246
58
267
34
154
39
179
45
205
51
231
56
256
62
282
67
308
73
333
63 79
287 359
40
185
.47
215
54
246
61
277
67
308
74
338
81
369
88
400
94
431
47
215
55
251
63
287
71
323
79
359
87
395
94
431
102
466
110
502
54
246
63
287
72
328
81
369
90
470
99
457
108
492
117
533
126
574
61
277
71
323
81
369
91
415
101
461
111
507
121
554
132
600
142
646
67
308
79
359
90
470
101
461
112
573
124
564
135
675
146
666
157
778
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Markvärde
Virkesvärde
Dyra drivnings- och flottningsfBrhållanden;
huvudsakligen
klena dimensioner
kunna produceras.
Medelgrovt virke och medelgoda
avsättning sferhållanden.
Goda eller utmärkta avsätt
ning sförhållanden;
grovt, dyrbart virke kan
produceras.
Kubikmeter per hektar
77
33
50
67
83
700
777
733
750
767
Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt)
fordras vidstående ungefärliga virkesförråd
per hektar för att få full avkastning
(normal skogstillgång).
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
39
Utskottets förslag:
Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt
år 1922.
Extrakt nr tabell I och II.
Virkes-
Markens normala avkastningsförmåg
a per hektar
ningens
i kubikmeter fast mått (bonitet)
genom-
snittliga
rotvärde
0.5
1.0
1.5
| 2.0
2.5
3.0
3.5
4.0
Anvisningar
per kbm.
Markvärde samt virkesvärde vid normal skog stilla dna
Kronor
Kronor per hektar
6
7
13
20
27
34
40
47
54
Markvärde
Dyra drivnings- och flott-
31
8
62
16
92
24
123
154
185
215
246
Virkesvärde
ning s förhållanden; hu- vudsakligen klena di-
7
31
39
47
55
63
Markvärde
mensioner kunna pro-
36
72
108
144
179
215
251
287
Virkesvärde
ducera8.
8
9
18
27
36
45
54
63
72
Markvärde
41
82
123
164
205
246
287
328
Virkesvärde
Medelgrovt virke och me-
10
20
30
40
51
delgoda avsättningsför-
9
61
71
81
Markvärde
hållanden.
46
92
138
185
231
277
323
369
Virkesvärde
10
11
22
34
45
56
67
79
90
Markvärde
Göda eller utmärkta av- sättningsförhållanden;
51
103
154
205
256
308
359
410
Virkesvärde
11
12
25
SI
49
62
74
87
99
Markvärde
grovt, dyrbart virke kan
56
113
169
226
282
338
395
451
Virkesvärde
produceras.
Kubikmeter
per hektar
f Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt)
17
33
50
67
83
100
117
133
) fordras vidstående ungefärliga virkes- | förråd per hektar för att få full av- kastning (normal skogstillgång).
40 Bevillningsutskottets
Kungl. Maj:ts förslag:
Exempel:
Exempel: Ett hemman innehåller
enligt taxeringslängden 40 hektar,
därav 10 hektar åker och tomtmark
samt 30 hektar skogsmark.
Åker och tomtmark hava ansetts
böra uppskattas efter ett enhetsvärde
av 1,000 kronor per hektar,
alltså till 10,000 kronor. Med hänsyn
till skogens läge och normala
avkastningsförmåga hava rotvärdessiffran
12 och bonitetssiffran 3 ansetts
kunna användas, vadan markvärdet
per hektar enligt hjälptabellen
blivit beräknat till 81 kronor
och således markvärdet å hela arealen
till 2,430 kronor. Detta belopp
skall ingå i jordbruksvärdet,
som alltså blir 12,430 kronor, utjämnat
till 12,400 kronor. Den
relativa skogstillgången har ansetts
motsvara 0.8 av normal skogstillgång.
Då enligt hjälptabellen virkesvärdet
per hektar vid normal
skogstillgång skolat . utgöra 369
kronor, blir alltså den faktiska
skogstillgångens värde per hektar
369 x 0.8 = 295 kronor eller således
sammanlagt för hela arealen 8,850
kronor, som utjämnas till 8,800
kronor. Hemmanets hela taxeringsvärde
har alltså uppskattats till
21,200 kronor, att upptagas såsom
jordbruksvärde med 12,400 kronor
och såsom skogsvärde med 8,800
kronor. I taxeringslängd ens anmärk
-
betänkande Nr 36.
Utskottets förslag:
Exempel:
Exempel: Ett hemman innehåller
enligt taxeringslängden 40 hektar,
därav 10 hektar åker och tomtmark
samt 30 hektar produktiv
skogsmark. Åker och tomtmark
hava ansetts böra uppskattas efter
ett enhetsvärde av 1,000 kronor
per hektar, alltså till 10,000 kronor.
Med hänsyn till skogens läge och
normala avkastningsförmåga hava
rotvärdesiffran 7 kronor per kubikmeter
och bonitetssiffran 3 kubikmeter
per hektar ansetts kunna användas,
vadan markvärdet per hektar
enligt hjälptabellen blivit beräknat
till 47 kronor och således
markvärdet å hela arealen till 1,410
kronor. Detta belopp skall ingå i
jordbruksvärdet, som alltså blir
11,410 kronor, utjämnat till 11,400
kronor. Den relativa skogstillgången
har ansetts motsvara 0.8 av
normal skogstillgång. Då enligt
hjälptabellen virkesvärdet per hektar
vid normal skogstillgång skolat
utgöra 215 kronor, blir alltså den
faktiska skogstillgångens värde per
hektar 215 x0.8 =172 kronor eller
således sammanlagt för hela arealen
5,160 kronor, som utjämnas till
5,100 kronor. Hemmanets hela
taxeringsvärde har alltså uppskattats
till 16,500 kronor, att upptagas
såsom jordbruksvärde med
11,400 kronor och såsom skogs
-
41
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
uingskoluinn antecknas siffrorna: 12; värde med 5,100 kronor. I taxe3;
0.8. ringslängdens anmärkningskolumn
antecknas siffrorna; 7; 3; 0.8
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
dels ock II) följande förslag till
förordning om fastighetstaxering åren 1923 och 1924.
Härigenom förordnas som följer:
1 §''
Den taxering av fast egendom, som skall äga rum åren 1923 och
1924, skall verkställas i den ordning, som i förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxeringfinnes
stadgad, och skola därvid i stället för de i förordningen nämnda dag
om bevillning av fast egendom samt av inkomst meddelade föreskrifter
följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.
2 §.
De vid 1922 års allmänna fastighetstaxering åsätta taxeringsvärden
skola oförändrade gälla, dock att nya taxeringsvärden skola
åsättas, därest sådana ändrade förhållanden inträffat,
att en taxeringsenhet skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller
flera taxeringsenheter skola sammanslås till en,
att fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av
annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning
så nedgått, att förändringen föranleder eu minskning av
taxeringsvärdet med minst en femtedel,
eller att fast egendoms värde på grund av ny-, till- eller ombyggnad
så förhöjts, att ny-, till- eller ombyggnaden föranleder en ökning
av taxeringsvärdet med minst en femtedel.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 höft. (Nr 36.) 6
42 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
3 §•
Vid åsättande av nya taxeringsvärden enligt 2 § skola de i förordningen
om allmän fastighetstaxering år 1922 meddelade föreskrifter
lända till efterrättelse, och skall taxeringen verkställas med hänsyn
till det allmänna prisläge, som legat till grund för 1922 års taxering.
Stockholm den 10 maj 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
43
Reservationer:
vid 6 §:
av herrar Wohlin, Åhlmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och
Olsson i Kullenbergstorp,
vilka anfört:
»Frågan, huruvida vid taxering av jordbruksfastighet sådan fastighets
avkastningsvärde eller saluvärde skall läggas till grund för taxeringen,
har sedan lång tid tillbaka varit i olika länder omdebatterad.
Spörsmålet har även stor betydelse, ej endast för skatteväsendet, men
jämväl från vidsträcktare synpunkter.
Allt sedan besittningsrätten till jordegendom under loppet av förra
århundradet frigjordes från äldre inskränkande bestämmelser, och i synnerhet
under de senaste årtiondena, har man i de flesta europeiska kulturländer
iakttagit, att saluvärdet å jordbruksfastigheter mer eller mindre
överstigit dessas avkastningsvärde. Härvid räknas såsom avkastningsvärde
nettoavkastningsvärdet efter fastigheternas förhandenvarande och
för framtiden beräkneliga avkastningsförmånga. Iakttagelsen har ingalunda
endast gjorts i fråga om fastigheter med skog, utan även i fråga
om jordbruksfastigheter utan nämnvärda skogstillgångar. Särskilt i
avseende å mindre jordbruksfastigheter har skillnaden mellan saluvärdet
och avkastningsvärdet varit framträdande. Orsakerna till denna
företeelse hava varit föremål för ingående undersökningar och kunna
sammanfattas sålunda, att efterfrågan på jordegendom, vilket produktionsmedel
endast förefinnes i begränsad utsträckning, under den senaste
mansåldern varit mycket betydande, att den starka tillväxten
under samma tid av rörligt kapital jämväl medverkat till jordprisens
uppstegrande, att grundförbättringar i jordegendomar först under längre
tids förlopp inverka på nettoavkastningsvärdets storlek, vilket av köpare
till jord ofta förbisetts, att köpare av jord ofta generaliserat mera
enstaka fall av högre nettoavkastning, att särskilt köpare av mindre
jordbruk, av dessa och andra skäl övervärderat det mindre jordbrukets
avkastningsförmåga och undervärderat sin egen och sina familjemedlemmars
arbetskraft vid jämförelse med prisen å lejd arbetskraft i den
fria marknade i, slutligen att ägandet av jordbruksegendom inom stora
44 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
befolkningslager ansetts vara en så betydande förmån att priser betalats
därför, som icke stått i relation till avkastningsförmågan. För Sveriges
vidkommande kan en viss föreställning vinnas om skillnaden mellan
jordbruksegendomars handelsvärde och avkastningsvärde genom jämförelser
mellan å ena sidan de räkenskapsresultat för svenska jordbruk,
vilka på grundval av bokföringsföreningarnas bokslut och med bidrag
av statsmedel sedan flera år tillbaka utarbetas på Kungl. Lantbruksstyrelsens
uppdrag, och å andra sidan taxeringsvärdena å samma jordbruk,
vilka taxeringsvärden i regel överstigits av saluvärdena.
Det kan nu icke bestridas, att sättet för taxeringen av jordbruksfastigheter
för beskattningsändamål utövar inflytande såväl på jordens
handelsvärde och skuldsättning som även i viss mån på handeln med
jordbruksegendomar. Taxeringsvärden, som överstiga avkastningsvärdena,
spela en stor roll vid säljares och köpares bedömande.av egendomarnas
handelsvärden. Mera sällan lärer förekomma, att egendomar
säljas till priser, som understiga taxeringsvärdena. Vidare bör erinras
om att bondebefolkningens sedvänjor vid hemmanens överlåtande till
ny generation numera väsentligen påverkas av taxeringsvärdena. Det
gamla bruket, att efterträdaren på gården utlöste medarvingarna efter
en lägre överenskommen värdering, har alltmera försvunnit, och ovanligt
är numera att utlösningssummorna beräknas lägre än hemmanens
taxeringsvärden. Fastmera förekommer allt oftare, att saluvärdet i
öppna marknaden lägges till grund för arvsandelarnas beräkning.
Taxeringsvärdenas uppskruvning i nivå med handelsvärdena främjar
sålunda tendensen till högre köpeskillingar och högre arvsutlösningsbelopp,
ej minst för de mindre jordbruken, och bidrager därmed även
till ökning av den hypotekariska skuldsättningen för förvärvs- eller
besittningsändamål. Då jordbrukets svårigheter under skilda tidsskeden
i icke oväsentlig grad berott på denna improduktiva skuldsättning, så
kan den moderna, onaturligt omfattande handeln med jordbruksegendomar
och spekulationen i sådana egendomar i viss mån ledas tillbaka
även till metoderna för jordens taxering.
Det bör ock i detta sammanhang anmärkas, att i England och
Frankrike, där den osunda handeln med jordegendomar lärer hava haft
mindre omfattning än i många andra länder, taxeringen av fast egendom
allt hitintills skett med utgångspunkt från jordens avkastningsvärde.
Därmed är naturligen icke uteslutet, att icke även andra förhållanden
kunna hava varit bidragande härtill. I varje fall upplyses
exempelvis i Kungl. Maj:ts proposition nr 191 vid 1920 års riksdag
(sid. 113 och följ.), att fastighetsskatten, som numera blivit grunden
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 45
för Englands hela kommunala skatteväsen, ''drabbar fastighetens innehavare
i proportion till fastighetens årliga värde, som icke beräknas
efter fastighetens kapitalvärde utan efter den årliga nettoavkastning,
fastigheten kan beräknas ge, om den upplåtes till annan’. Den franska
grundskatten, omförmäles i samma proposition, ''fördelas på fastigheterna
efter jordens antagna avkastning’. I Preussen vilade grundskatterna
också tidigare på ''eu taxering en gång för alla av jordens normala
nettoavkastning, d. v. s. bruttoavkastningen efter avdrag för
driftskostnaderna’, men genom den s. k. Miquelska skattereformen i
början av 1890-talet vidtogs, jämte andra förändringar, även den ändringen,
att, i fråga om skatten å fast egendom, skattefördelningen kan
ske efter antingen avkastnings- eller saluvärdet. Gjorda undersökningar
i såväl detta som andra mellaneuropeiska länder hava emellertid
ådagalagt, att jordens upptaxering efter saluvärdet icke varit till gagn
för lantbrukets utveckling.
Vad angår utvecklingen i Sverige, så har denna, såsom känt är,
under tidvis starkt motstånd från bondeklassens sida gått i riktning
mot upptaxering efter saluvärdet, utan att dock denna princip slagit
fullständigt igenom i lagstiftningen. Nu gällande särskilda anvisningar
till ledning vid uppskattning av fast egendoms värde fastslå icke uttryckligen
vare sig avkastnings- eller saluvärdet såsom norm för taxeringen,
utan anvisa i detta hänseende en medelväg, i det att man strävar
efter att träffa vakt som kallas egendomens Verkliga värde’. Att detta
värde i en mängd fall förutsättes understiga handelsvärdet framgår av
flera punkter i anvisningarna, såsom t. ex. då det angives, att hänsyn
icke skall tagas till ''omständigheter, som skäligen anses hava inverkat
på köpeskillingens bestämmande utöver eller under egendomens verkliga
värde'', då det stadgas, att värdet av fast egendom skall bestämmas med
ledning av ''egendomens vid verkställd värdering för erhållande av lån
från hypoteksinrättning antagna värde’, och då det föreskrives, att vid
bestämmande av egendomens verkliga värde ''avseende icke bör fästas
å beskaffenheten av sådana byggnader, som på egendomens avkastning
icke hava något egentligt inflytande’. Under de mångåriga förarbetena
för den ännu icke genomförda definitiva kommunalskattereformen hava
visserligen tvänne framstående sakkunnige, herrar E. von Wolcker och
G. V. Eiserman, i likhet med flertalet ämbetsmän under senare tid uttalat
sig till förmån för jordbruksfastigheters upptaxering efter saluvärdet.
Det är emellertid anmärkningsvärt, att medan herr von Wolcker,
som i ett föredrag inför Kungl. Lantbruksakademien den 13 maj 1918
(Kungl. Lantbruksakademiens handlingar och tidskrift 1918, nr 4) mest in
-
46 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
gående behandlat detta ämne, erkänner den faktiskt bestående skillnaden
mellan saluvärde och avkastningsvärde och utförligt uppehåller sig vid
de förmenta olägenheterna av taxering efter avkastningsvärdet, herr
Eiserman jämte övriga den 25 september 1920 utsedda kommitterade
för den föreliggande frågans utredning förklarar (Kungl. Maj:ts
proposition nr 214, bil. A, sid. 32), ’att i allmänhet och särskilt beträffande
jord på landet torde emellertid avkastningsvärdet och saluvärdet
sammanfalla.’ Samma uppfattning har av honom upprepade
gånger uttalats vid detta ärendes behandling inom bevillningsutskottet.
Då man väl får utgå från att de båda ifrågavarande sakkunniga, som
under längre tid samarbetat, med jordbruksfastighets avkastningsvärde
förstå ett och detsamma, synes det senare påståendet, ehuruväl det är
något svävande formulerat, icke utan vidare kunna tagas för gott. Ån
vidare må erinras om att i den av herr Swartz vid andra särskilda utskottets
utlåtande vid nästföregående riksdag fogade reservationen med
förslag till kommunalskattelag i 7 § användes uttrycket ’den fasta egendomens
verkliga värde’ (andra särskilda utskottets utlåtande nr 1, sid.
383) och att anvisningarna till samma paragraf inleddes med ett så
lydande stycke: ''Fast egendoms verkliga värde beräknas med hänsyn
tagen till de om varje egendom inhämtade upplysningar rörande egendomeus
storlek, beskaffenhet, läge och avkastning med flera förhållanden,
som kunna utöva inflytande på egendomens värde och försäljningspris’.
Herr Swartz, i vilkens förslag hela det socialdemokratiska partiet
inom båda kamrarna vid voteringarna rörande kommunalskattefrågan
förenade sig, formulerade visserligen bestämningsgrunderna för taxeringav
fast egendom så, att saluvärdet måste få ett stort inflytande på taxeringsvärdet,
men han gick dock icke så långt som till att helt och hållet
borteliminera avkastningsvärdet bland dessa bestämniagsgrunder, utan
synes hava ansett att hänsyn, liksom hittills, jämväl borde tagas härtill.
Slutligen må nämnas, att under förevarande ärendes behandling inom
bevillningsutskottet av herr Eriksson i Grängesberg yrkats, att de i
anvisningarna till 7 § intagna orden ''samt om fastigheten är . . . vanhävdad
och förfallen’ borde utgå, närmast därför att enligt herr Erikssons
i Grängesberg mening jordägare, som vanvårdar sin egendom och
låter den förfalla, icke bör erhålla lättnad vid beskattningen. Denna
tanke överensstämmer principiellt sett fullständigt med den här företrädda,
men konsekvenserna av densamma är tydligen att saluvärdet
icke bör få vara ensambestämmande vid fastighetstaxeringen.
Då de grunder, som nu föreslås skola lända till efterrättelse vid
allmän fastighetstaxering år 1922, enligt uttalanden från skilda håll för
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 47
menats, åtminstone i väsentliga delar, bliva prejudicierande för taxeringsväsendet
för framtiden, önska vi här såsom vår bestämda uppfattning
framhålla, att taxeringen av jordbruksfastighet i framtiden icke
bör grundas på den av utskottet här tillstyrkta principen, utan man bör
fastmera enligt vår mening framdeles sträva mot att, såvitt möjligt, få
jordbruksfastigheternas avkastningsvärden lagda till grund för taxeringen.
Då vi avstått från att påyrka en sådan ändring i det härvarande förslaget
till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922, så har
detta berott på att man icke för närvarande kan på en gång taga ett
sådant steg, särskilt med hänsyn till att bokföringsväsendet inom det
svenska jordbruket ännu är outvecklat och att taxering efter avkastningsvärdet
ännu så länge icke kan ske utan de av de sakkunniga och
av utskottet med rätta framhållna tekniska svårigheterna vid sådant
förfarande. Emellertid hålla vi före, att det allmänna saluvärdet icke i så
renodlad form, som av utskottet förordas, ensamt bör läggas till grund
för den nu åsyftade taxeringen, utan yrka vi här nedan på vissa jämkningar
i lagförslagets 6 § samt till denna paragraf fogade anvisningar.
Med anledning av vad sålunda anförts hava vi ansett att 6 § i
utskottets förslag bort hava följande lydelse:
6 §.
Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas,
åsättas till ett belopp, som prövas skäligen svara mot den fasta egendomens
avkastning och värde efter ortens pris.
Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som
de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.
Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra
sig, varde sådant vid uppskattningen jämväl iakttaget.
Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan
beräknas utgå.
(Se vidare anvisningarna.)»;
vid 8 §:
av herrar Wohlin, Åhlmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och
Olsson i Kullenbergstorp,
vilka anfört:
»Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall i jordbruksfastighets taxeringsvärde
jämväl inräknas vad som kallas sådan fastighets tomt- och industri
-
48
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
värde, varmed förstås ’det värde, som marken kan äga utöver jordbruksvärdet
på grund därav, att den lämpligen kan tillgodogöras för annat
ändamål än jordbruk med binäringar eller skogsbruk, såsom för bostadsbyggnader,
industriella anläggningar och dylikt’. Enligt vår uppfattning
bör emellertid vid taxering av jordbruksfastighet hänsyn icke tagas till
att sådan fastighet eller delar därav, därest fastigheten eller delarna av
densamma försåldes i öppna marknaden, skulle kunna betinga högre
pris än vad som svarar mot jordens natur av jordbruks]ord. Taxeringsvärdet
av jordbruksfastigheter synes oss icke böra höjas, därför att
dessa fastigheter eller delar av dem kunna med vinst realiseras genom
försäljning till industritomter och dylikt. Om sådan vinst skall beskattas,
så bör detta ske i annan form än genom ökad fastighetsbeskattning av
den ännu icke försålda jorden. Bestämmelsen i fråga komme även att
verka främjande på försäljning av jord för industriella ändamål och öka
jordspekulationen. Slutligen bör påpekas, att, sedan dessa erinringar
blivit inom utskottet framförda, utskottet trott sig kunna förbättra
Kungl. Maj:ts förslag i förevarande punkt genom att utbyta orden ’kan
äga’ mot ’äger’ samt överflytta den närmare bestämningen av anledningen
till förekomsten av det särskilda ''tomt- och industrivärdet’ till anvisningarna.
Det synes oss emellertid som om någon reell ändring
därigenom icke är åvägabragt. Taxeringsmyndigheten måste, även om
utskottets förslag upphöjes till lag, åsätta jordbruksfastigheter förhöjda
taxeringsvärden, därest .fastigheterna eller delar av dem kunna tillgodogöras
för bostadsbyggnader, industriella anläggningar och dylikt och
spekulanter med sådana syften finnas, oaktat att ägarna icke hava för
avsikt att sälja jorden för sådana ändamål.
Det s. k. parkvärde, som enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag
skall kunna åsättas ''annan fastighet’ anse vi böra och kunna utan
olägenhet utgå.
Med anledning av vad sålunda anförts anse vi att förevarande
paragraf bör hava följande lydelse:
8 §•
Vid taxering av fast egendom skola, i den mån förhållandena därtill
föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens
taxeringsvärde, redovisas, nämligen:
för jordbruksfastighet:
a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jordbruk
med binäringar ävensom värdet av skogsmark, betesvärde däri inräknat,
och övrig till fastigheten hörande mark; och
49
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog;
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå
befintliga byggnader; och
b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten.»;
.vid anvisningarna till 6 §:
av herrar Wohlin, Ahlmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och
Olsson i Kullenbergstorp,
vilka med hänvisning till vad de. anfört i reservation vid 6 § ansett
att ifrågavarande anvisningar bort i utskottets förslag hava följande
lydelse:
»Vid 6 §.
Med fastighets värde enligt denna paragraf förstås det belopp,
som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten, om
den tankes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan
antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens
beskaffenhet lämpligt utnyttjande. Dock skall, där detta saluvärde finnes
väsentligen avvika från fastighetens värde efter dess förhandenvarande
och för framtiden beräkneliga avkastningsförmåga, hänsyn jämväl tagas
till sistberörda avkastningsvärde.
Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts
för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck
för värdet efter ortens pris. Frånsett det att köpeskillingen kan hava
påverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och
dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda
motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av
vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden,
av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en
viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Värdet
efter ortens pris är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel
och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet
faktiskt betald köpeskilling.
Faktiskt betald köpeskilling kan och bör alltså underkastas undersökning,
om den må anses avvika från det normala värdet i handel och
vandel: och, där så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Taxeringsmyndigheten
bör vidare vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn
jämväl till andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.
I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 höft. (Nr 36.) 7
50
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
enhetsvärden, som kunna hava föreslagits i den ordning, som i 4 § förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering
år 1922 närmare omförmäles, ytterligare till fastighetens värde
efter dess förhandenvarande och för framtiden beräkneliga avkastningsförmåga
samt till andra kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning
för frågans bedömande. Taxeringsvärdet bör därefter framgå såsom
resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.
Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om
och i vilken omfattning ökning eller minskning i värdet för viss fastighet
i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av förhållanden,
som äro för den iästigheten säregna, såsom
beträffande jordbruksfastighet:
fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller
dåliga avsättnings-''och användoingsförhållanden;
ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda
eller svåra brukningsförhållanden;
åbyggnadérnas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt
medelbestånd;
särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastigheten,
såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jaktmarker,
fiskevatten och dylikt, försåvitt samma naturtillgång eller förmån
ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras;
servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för
fastigheten;
med mera sådant;
beträffande annan fastighet:
fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter
i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar
gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens
affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller
bigata, om den är hörntomt eller mellanton^ o. s. v.; för industrifastighet,
upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger bättre eller
sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.
markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre
lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark
företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om
stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större eller
mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;
servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för
fastigheten;
51
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3(i.
med mera sådant.
Om två eller liera fastigheter vilka äro belägna i skilda kommuner
därest de hade varit belägna i samma kommun skulle hava utgjort
gemensam taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som om detta varit
iörhållandet och det skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet
som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.
Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet
gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till
de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet
skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruktion,
som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda
uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren
kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.
Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med
det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;
dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör
läggas till grund för beräknande av räntans belopp.
Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till förekomsten
av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller
mineralfyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden
antecknas.»;
vid anvisningarna till 8 §:
a) av herrar Wohlin, ÅJilmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och
Olsson i Kullenbergstorp,
vilka med hänvisning till vad de anfört i reservation vid 8 § ansett
att ifrågavarande anvisningar bort i utskottets förslag hava följande
lydelse:
»Vid 8 §.
I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader
och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk.
Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å
dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader
hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.
ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares
bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall
för lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels
byggnader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket
52 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
med binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller iuspektorsbyggnad,
drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare
och annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda
byggnader, såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och
dylikt, ävensom byggnader avsedda för sådan verksamhet, som är att
hänföra till jordbrukets binäringar.
På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande,
skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej
tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.
Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen av
den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogsmark.
Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxeringsmyndigheten
att taga hänsyn till de ovan i anvisningarna vid 6 § angivna
förhållanden; och bör jämväl beaktas det material, som återfinnes
i längden över den uppskattning av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på
grund av förordningen den 28 maj 1920.
År å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand,
skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan
fastighetens värde i dess helhet och markvärdet.
Det bör alltid tillses, att summan av de särskilda värden, som vid
taxeringen åsättas, kommer att motsvara värdet för fastigheten i dess
helhet enligt 6 §.» ;
b) av herrar K. A. Nilsson och Olsson i Ramsta,
vilka yrkat, att i det stycke, som börjar med »Tomt- och industrivärde
utgör», uttrycket »att den kan tillgodogöras» måtte utbytas mot
»att den tillgodogöres» ;
c) av herr Heyman,
vilken anfört:
»Visserligen skall jämlikt 6 § fastigheten först taxeras i sin helhet
och sedermera enligt 8 § redovisas i delvärden, men i praktiken kommer
det säkerligen att tillgå så, att totalvärdet utföres på grundval av
summan av delvärdena.
Utskottets formulering i denna del innebär sålunda praktiskt taget,
att markområde kommer att åsättas tomt- eller industrivärde, så snart
samma kan tillgodogöras för sådant ändamål. — Det bör emellertid
erinras om, att jordägaren i många fall genom brukningsförhållanden
53
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
eller eljest icke utan stor ekonomisk förlust kan avsöndra vissa delar
av fastigheten för tomt- eller industriellt ändamål utan fortfarande måste
bruka dem för jordbruksändamål. — Jag anser därför, att utslagsgivande
för huruvida ett markområde skall åsättas tomt- eller industrivärde icke
bör vara den omständigheten, att området kan tillgodogöras för ändamålet
i fråga, utan att det fördelaktigare kan tillgodogöras för tomteller
industriellt ändamål än att fortfarande användas för jordbruksändamål.
Jag föreslår därför, att i det stycke vid anvisningarna i 8 §, som
börjar med ''Tomt- och industri värde utgör’, uttrycket ’att den kan
tillgodogöras’ utbytes mot ’att den uppenbarligen fördelaktigare kan
tillgodogöras’ etc.»;
vid instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog:
av herr Olsson i Ramsta,
vilken hemställt, att orden: »som för liknande sortiment under de
senaste åtta åren i genomsnitt varit å orten gällande» utbytas mot:
»som för liknande sortiment under de senaste tio åren i genomsnitt
varit å orten gällande»;
beträffande motiveringen:
av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka anfört:
»Då vi haft att inom utskottet taga ståndpunkt till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 214 med förslag till förordning om allmän
fastighetstaxering år 1922 hava vi väl, ehuru icke sakkunniga på det
skogsvetenskapliga området, trott oss finna de till grund för den nya
taxeringen av skogsmark och växande skog lagda principerna i stort
sett teoretiskt riktiga utan att vi därmed hava tagit någon som helst
ståndpunkt till frågan om den ändamålsenligaste formen för beskattning
av skogsmark och växande skog i framtiden.
Vi hava emellertid å andra sidan icke kunnat värja oss för uppfattningen,
att betydande praktiska svårigheter skola uppstå, när denna
ganska invecklade taxeringsmetod skall tillämpas redan nästkommande
år. Det provtaxeringsmaterial, som av de sakkunniga förebragts, är
ganska ofullständigt, och lyckligast hade varit om detsamma hade kunnat
utökas. Svårigheter synas oss även komma att möta mot att redan
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 käft. {Nr 36). 7
54 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
till den 1 september innevarande år erhålla sådana medelprisberäkningar
å trävirke som enligt förslaget skola tillhandahållas genom Knngl.
Domänstyrelsen, i synnerhet om dessa priser skola bliva verkligt representativa
för de olika orterna inom landet. Likaledes förefaller det oss
osannolikt, att särskilt de mindre skogsägarna inom landet skola bliva
i stånd att lämna de begärda uppgifterna rörande arealerna av produktiv
skogsmark i sådant skick, att dessa uppgifter få erforderligt
värde för taxeringarna, och taxeringsmyndigheternas möjligheter att
komplettera och rätta de lämnade arealuppgifterna synas oss ävenledes
för närvarande begränsade. Slutligen äro vi icke säkra på, att kompetenta
krafter i erforderligt antal skola vara tillgängliga för att biträda
vid de nya taxeringarna av skogsmarken och skogen. Med hänsyn till
dessa olika förhållanden hava vi varit starkt betänkta på att inom utskottet
yrka på den här föreslagna fastighetstaxeringens uppskjutande •
till år 1923. Då vi, vid frågans slutliga avgörande, avstått från att
göra ett sådant yrkande, har detta berott på att den på detta speciella
område sakkunnige fackman, som av Kungl. Maj:t tillkallats för frågans
utredning och som av utskottets presidium kallats att såsom sakkunnig
närvara vid ärendets behandling inom utskottet för sin del förklarat,
att en taxering enligt de föreslagna grunderna låter sig på ett tillfredsställande
sätt genomföra redan nästkommande år. I specialfrågor av
föreliggande beskaffenhet måste man i större utsträckning än eljest
grunda sitt omdöme på fackmännens mening.»
STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 ävensom en i ämnet väckt motio s. 1 i texten