Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 ävensom en i ämnet väckt motion.

1921-05-10 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:36, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1921 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering

år 1922 ävensom en i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson **, Sandler, Wijk, Wohlin, K.

A. Nilson *, Grne *, Åhlmans Olof Olsson *, Rosén *, Eriksson i Grängesberg*,

Jonsson i Hökhult, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i

Ramsta, Björnsson, Sköld, Kant*, Lövgren i Nyborg* och Brännström.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

** I herr Antonssons ställe deltog i behandlingen av anvisningarna vid 8 § herr Heyman.

Genom proposition den 18 mars 1921, nr 214, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett nedan intaget förslag

till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda

statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering för

förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottets behandling har även överlämnats en i anledning av

propositionen väckt motion, Il: 305, av herr Magnusson i Skövde, däri

hemställts, »att moment c. i § 8 i förslaget till förordning om allmän

fastighetstaxering år 1922 utgår, ävensom motsvarande stycke i de särskilda

anvisningarna, samt att utskottet vidtager de ändringar i lagtexten,

som ett bifall till detta yrkande betingar».

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

Det förslag, som i nu förevarande proposition förelagts riksdagen 1920 års rikstill

antagande, har föranletts av riksdagens i skrivelse den 18 juni 1920, da9>skrivei>e.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 käft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

nr 444, gjorda hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om

skyndsam utredning angående ändrade grunder för dels beskattningsnämndernas

organisation, och taxeringsförfarandet, dels uppskattning av

fast egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna

fastighetstaxering, som enligt riksdagens mening borde verkställas under

år 1922, samt för 1921 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Utskottet erinrar i detta sammanhang, att till

utskottet hänvisats jämväl en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten

proposition, nr 215, angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

allmän fastighetstaxering år 1922, och att utskottet denna dag i anledning

av nämnda proposition och vissa i sammanhang med densamma

stående motioner avgiver särskilt betänkande.

Det av 1920 års riksdag tillsatta andra särskilda utskott, det

s. k. kommunalskatteutskottet, vars motivering i riksdagens nu berörda

skrivelse återgives och uttryckligen åberopas, framhåller, under hänvisning

till i ämnet väckta motioner, i förevarande ämne, bland annat:

»Vid övervägande av hithörande förhållanden har det synts utskottet

vara av största vikt, att ny allmän fastighetstaxering kommer

till stånd så fort det genom ändrade bestämmelser i fråga om taxeringsförfarandet

vunnits säkerhet för åstadkommande av en mera rättvis och

jämn fastighetstaxering än den nuvarande. En skyndsam omvärdering

av fastigheterna är särskilt av behovet påkallad med hänsyn till angelägenheten

av att såmedelst erhålla en mera tillförlitlig grund för bedömandet

vid prövning av framställningar om statsunderstöd till skattetyngda

kommuner av de kommunala skattebördornas verkliga tyngd ävensom

ett fastare underlag för uppgörande så fort ske kan av förslag till en

definitiv kommunalskattelagstiftning.

Med avseende å grunderna för uppskattning av fast egendom jämte

tillhörande särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning av sådan

egendoms värde synes det utskottet i främsta rummet vara av vikt,

att nya rationella grunder för skogsbeskattning varda utarbetade och

förelagda riksdagen till prövning. Utskottet har i det föregående angivit

de huvudsakliga anmärkningar, som måste riktas mot Kungl. Maj:ts

förslag i denna del, och därvid tillika erinrat, att andra uppslag till

lösning av frågan om skogens beskattning blivit framförda. 1 främsta

rummet har utskottet fäst uppmärksamheten vid de riktlinjer, som finnas

skisserade i domänstyrelsens och Sveriges skogsägare förbunds yttrande

över de år 1917 avgivna kommunalskatteförslagen, och vilka ytterligare

blivit utvecklade i en på anmodan inför utskottet verkställd föredragning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 3

av frågan från sakkunnigt håll. Enligt dessa riktlinjer skulle det behov

av objektbeskattning å skogsfastighet, som kommunerna ovedersägligen

måste anses hava, visserligen tillgodoses genom en fastighetsskatt, men

denna i analogi med vad fallet är i fråga om jordbruksfastighet byggas

på taxering av själva skogsmarkens värde såsom produktionsfaktor.

Taxeringen av skogsmarken skulle alltså ske efter markens lämplighet

för skogsproduktion (bonitet), dess belägenhet med flera synpunkter,

som i detta sammanhang kunna förtjäna beaktande. Skatt på avkastningen

av skogsmarken åter skulle utgå antingen i form av inkomstskatt

eller såsom skogsaccis, i båda fallen i sammanhang med verkställd

avverkning. Utskottet har givetvis icke kunnat taga någon bestämd

ståndpunkt till dessa grunder för skogsbeskattningen, så mycket mindre

som de tillsvidare endast föreligga i form av utkast, men anser uppslaget

vara av sådant värde, att det bör upptagas till ingående prövning i

den utredning, för vilken frågan om skogsbeskattning måste bliva föremål.

Utskottet anser, att denna utredning rörande skogsbeskattningen

bör ofördröjligen igångsättas, och finner det lämpligt, att den verkställes

vid sidan av den nya allmänna prövningen av kommunalskattefrågan.

Det synes nämligen synnerligen angeläget, att förändrade grunder för

skogsbeskattningen må kunna föreläggas riksdagen så tidigt, att de kunna

komma till användning redan vid den nya allmänna fastighetstaxering,

som, enligt vad ovan utvecklats, synes böra verkställas under år 1922.

Skulle emellertid utredningen i berörda fråga icke hinna föras så långt,

att förslag härutinnan kan föreläggas 1921 års riksdag, synes dock i

varje fall böra föranstaltas om en revision av nu gällande bestämmelser

i ämnet, som möjliggör en enhetligare och riktigare skogstaxering.

Jämväl i fråga om grunderna för fastighetstaxering i övrigt synas, även

under förutsättning att den nuvarande uppdelningen av fastigheter i

beskattningsavseeende bibehålies oförändrad, nu gällande föreskrifter i

förevarande ämne i enahanda syfte tarva revision.»

Den nu föreslagna förordningen om allmän fastighetstaxering år

1922 innefattar dels en bestämmelse, att allmän fastighetstaxering skall

verkställas under år 1922, dels ock föreskrifter om de grunder, som vid

denna taxering skola tillämpas. De i sistnämnda avseende föreslagna

stadganden torde — utom vad beträffar skog — kunna sägas i allmänhet

innebära ett stadfästande och en utveckling av de principer, som gälla

även enligt bevillningsförördningen, ehuruväl dessa principer i förslaget

erhållit en klar och uttrycklig form, som hittills till men för den allmänna

jämnheten i fastighetstaxeringen saknats.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Taxerings
grunden.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Det lärer sålunda icke innebära någon nyhet, att det »allmänna

saluvärdet», såsom detta värde närmare utvecklats i de vid förordningen

fogade anvisningar, i allmänhet lägges till grund för taxeringen. Det

är också för utskottet klart, att det ofta framförda och jämväl inom

utskottet uttalade önskemålet, att taxeringen i stället bör ske efter »avkastningsvärdet»,

icke bör föranleda ett frångående från gällande grundsats.

Ett skäl för utskottets ståndpunkt i detta avseende är redan den

omständigheten, att det här endast gäller ett fastslående av grunder för

fastighetstaxeringen för den tid, som det rådande provisoriet i kommunalskattefrågan

är avsett att tillämpas. Uppfattningen om vad som skall

förstås med ett »avkastningsvärde» är i själva verket synnerligen obestämd,

och en utformning av bestämmelser om taxering efter ett sådant

värde skulle enligt utskottets förmenande icke låta sig åstadkomma utan

en ingående utredning.

I fråga om taxering av skogsmark och växande skog innebär

däremot det framlagda förslaget en väsentlig nyhet, i det denna taxering

skall ske till ett verkligt avkastningsvärde — bestämt med hänsyn till

den beräkneliga avkastningsförmågan under förutsättning av ett rationellt

bedrivet uthålligt skogsbruk. För genomförande av en dylik taxering

har föreslagits en särskild metod, som, om den rätt tillämpas, måste

medföra en jämnhet i skogstaxeringen, som nu i hög grad saknas. Det

lärer emellertid — såsom även chefen för finansdepartementet framhållit

— icke böra förbises, att tillämpningen av sagda metod kommer

att stundom erbjuda svårigheter, vilka dock delvis torde vara beroende

därav, att en taxering av skog enligt sakens natur med vilken metod

som helst ofta är vansklig att åstadkomma. En nödvändig förutsättning

för att taxeringsmetoden skall kunna tillämpas är emellertid enligt

utskottets mening, att densamma kommer att verkställas av särskilda

fastighetstaxeringsnämnder med så stora distrikt, att erforderlig sakkunskap

i skogstaxering för dem alla kan vara att tillgå. Att emellertid

en taxering efter den föreslagna metoden kan genomföras, därom bära

de provtaxeringar, som omförmälas i skogsbeskattningskommitténs vid

propositionen fogade betänkande, vittnesbörd.

Utskottet vill här erinra, att, skogsbeskattningskommittén uttalat

såsom sannolikt, att, enligt de av kommittén föreslagna bestämmelser,

i trakter, där skogarna hittills blivit lågt uppskattade, en höjning i taxeringsvärdena

kunde emotses, men i andra trakter, där realisationsvärdena

lagts till grund för taxeringen, taxeringsvärdena torde komma att visa

större eller mindre nedgång. Kommittén utgick därvid ifrån att de fem

senaste årens medelpris å skog skulle läggas till grund, för taxeringen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5

under det att Knngl. Maj:t föreslagit, att de åtta senaste årens medelpris

skulle erhålla motsvarande betydelse. Utskottet finner Kungl. Maj:ts

förslag i detta avseende skäligt, men vill ej underlåta att framhålla,

att ett medräknande av virkesprisen för åren 1914—1916 utan tvivel

kommer att medföra en ganska väsentlig reduktion i de av kommittén

beräknade taxeringsvärdena, vadan en nedgång i nu gällande

taxeringsvärden lärer kunna väntas i avsevärt större utsträckning, än

kommittén tänkt sig.

En ytterligare reduktion i de av skogsbeskattningskommittén förutsatta

värdena lärer i vissa fall följa av den i Kungl. Maj:ts förslag införda

bestämmelsen, att avdraget för kostnader för skogens vård m. m., vilket

i regel är 25 procent, för skyddsskogar och därmed jämförliga skogar

må höjas till högst 50 procent. Ehuru utskottet måste beteckna 25 procent

såsom för alla normala fall desto mera tillräcklig på grund av den nyss

anförda sänkningen i det för taxeringen grundläggande virkespriset och

den använda kapitaliseringssiffran sex procent, vill utskottet icke motsätta

sig det föreslagna undantaget från regeln, i synnerhet som det

här gäller ett jämförelsevis ringa antal fall.

I likhet med chefen för finansdepartementet vill utskottet såsom

en särskild fördel med det föreliggande förslaget till taxering av skogsfastigheter

framhålla, att dess genomförande kommer att lämna ett eljest

ej tillgängligt material för bedömande av spörsmålet, huruvida och i vad

mån, på sätt 1920 års riksdag ifrågasatt, växande skog i framtiden må

kunna fritagas från kommunal fastighetsbeskattning.

Åven i fråga om taxeringsenheternas omfattning avviker förslaget

i vissa avseenden från vad som nu gäller, i det undantag i stor utsträckning

medgivits från den eljest gällande principen att låta den kamerala

enheten vara taxeringsenhet. Utskottet återkommer i det följande till

denna fråga.

Förslaget bibehåller i anslutning till det skattesystem, som ligger

till grund för bevillningsförordningen, skillnaden mellan jordbruksfastighet

och annan fastighet men innehåller dessutom en föreskrift om bestämmande

av särskilda redovisningsvärden, nämligen för jordbruksfastighet:

jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde; och för annan

fastighet: markvärde, byggnadsvärde och parkvärde. Någon ny princip för

värdesättningen lärer ej denna redovisning innebära, utan synes densamma

hava sin huvudsakliga betydelse ur kontrollsynpunkt. En faxe
-

Taxerings

enheter.

Åsättande

särskilda

redovisning

värden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

ring med en dylik redovisning av särskilda värden kommer emellertid

dessutom att erbjuda ett synnerligen gott underlag för bedömande av

åtskilliga frågor angående den kommunala skatterepartitionen, vilka

kunna förväntas påkalla svar vid utarbetandet av förslag till en definitiv

kommunalskattereform.

Av vad nu anförts lärer framgå, att förslaget till förordning om

allmän fastighetstaxering år 1922 i stort sett tillgodoser de syftemål,

som 1920 års riksdag med den begärda utredningen velat vinna: att

åstadkomma en så vitt möjligt jämn fastighetstaxering och att skapa

ett material, tillräckligt pålitligt att därpå bygga ett säkert omdöme

om en definitiv reform i avseende å kommunalbeskattningen. Utskottet tillstyrker

alltså förslaget men har några erinringar att framställa angående

vissa förslagets detaljer. I detta avseende får utskottet anföra

följande.

Anvisningar vid 4 §.

I anvisningarna vid 4 § har föreslagits en mindre omformulering

av rent redaktionell art.

5 § med anvisningar.

Propositionen utgår visserligen i likhet med fjolårets förslag till

kommunalskattelag från den huvudregeln, att den kamerala fastigheten

skall vara taxeringsenhet, men har väsentligen utvidgat undantagen från

denna regel. Enligt f) skola sålunda fastigheter, vilka tillhöra samme

ägare och ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma

åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden

tillförlitligen bedömas, utgöra gemensam taxeringsenhet.

Utskottet finner goda skäl tala för att taxeringsenheten så bestämmes,

att ej taxeringsmyndigheterna onödigtvis besväras med att

företaga en uppdelning av värdet å fastigheter i sambruk, vilken ofta

torde få karaktären av åsättande av fingerade värden. Det torde böra

erinras, att sådana delvärden redan hitintills i stora delar av landet

icke brukat antecknas i taxeringslängderna. I vissa fall — särskilt

beträffande s. k. skogsblock — lär den föreslagna anordningen kunna

komma att tjäna taxeringsmyndigheterna till ledning för bedömande

av frågan, i vad mån det vid taxering till bevillning av fast egendom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 7

medgivna avdraget av sex procent på taxeringsvärdet må ske från sammanräknad

inkomst från flera fastigheter.

Förslaget synes emellertid hava utsträckt undantagen från huvudregeln

något längre, än önskligt är. Sålunda kunna enligt förslaget

även fastigheter, som ligga inom olika kommuner, bliva gemensam

taxeringsenhet. Under sådana förhållanden skulle det kunna inträffa,

att en taxeringsenhet kom me att falla inom flera taxeringsdistrikt.

Emellertid har icke någon föreskrift givits om vilken taxeringsnämnd i

dylikt fall skall vara behörig att verkställa taxeringen. Uppenbart är,

att icke flera taxeringsnämnder böra få taxera samma fastighet. Om

man också kunde förvänta, att de i regel skulle korrespondera med

varandra och komma till lika resultat, måste man dock förutsätta, att så

icke alltid skulle bliva händelsen. Och även om två nämnder åsatt lika

värde, kan det givetvis inträffa, att vid överklaganden komplikationer

uppstå, vilka medföra ohållbara resultat. Man står alltså enligt utskottets

mening inför valet att antingen meddela särskilda föreskrifter

angående behörighet att verkställa taxering i sådana fall, där en

taxeringsenhet ligger inom olika kommuner, eller ock låta vad som

faller, inom varje kommun bliva egen taxeringsenhet. Det synes givet

lämpligare och ur längdföringssynpunkt redigare att välja den senare

utvägen. För dylikt ändamål erfordras en mindre ändring i texten av

5 § samt viss omformulering av anvisningarna. Emellertid synes det

även lämpligen höra i anvisningarna framhållas, att själva taxeringen i

dylikt fall av varje taxeringsnämnd skall verkställas, som om de olika

delarna varit en gemensam taxeringsenhet men delvärden skolat åsättas

a varje del, d. v. s. som om det fall förelegat, att en inom samma

kommun belägen fastighet faller inom olika administrativa områden.

Denna föreskrift synes emellertid lämpligen böra hava sin plats i anvisningarna

till 6 §.

Åven i ett annat avseende finner emellertid utskottet en ändring

i förslaget påkallad. En uppdelning av taxeringsvärdet å i egendomskomplex

ingående fastigheter på de olika fastigheterna kan stundom

vara önskvärd. Utskottet bemärker i detta avseende det skäl, som av

kammarrätten anförts emot skogsbeskattningskommitténs av Kungl.

Maj;t godkända förslag, att det ur fastighetskreditens synpunkt kan

vara högeligen önskvärt att känna taxeringsvärdet å varje fastighet.

Det lärer vara uppenbart, att i synnerhet när det gäller mindre och

mera tillfälliga lån en bankinrättning nöjer sig med om en inteckning,

som lämnas såsom säkerhet, ligger avsevärt under taxeringsvärdet,

utan att lata verkställa särskild uppskattning eller undersökning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

angående fastighetens värde. Erfarenheten lärer visa, att ett sådant

förfarande i ej ringa utsträckning tillämpas. Härtill kommer, att det

stundom i vederbörande låneinrättningars reglementen finnes föreskrivet,

att inteckningslån få beviljas endast mot sådan säkerhet, som ligger

inom viss del av taxeringsvärdet. Åven för stämpelbeläggning av

lagfarter kan, såsom chefen för finansdepartementet framhållit, en uppdelning

vara erforderlig, och det synes klart, att en sådan bättre kan

verkställas av en taxeringsnämnd än av en stämpelbeläggare. Dessutom

lärer ett åsättande av särskilt värde för kameral enhet i vissa

fall, då denna ej skall utgöra en taxeringsenhet, vara önskvärt med

hänsyn därtill att arrendator enligt gällande avtal stundom har att

erlägga utskylder för hela den kamerala enheten, fastän han i verkligheten

nyttjar endast en del av densamma. Allt detta talar enligt utskottets

mening för att, om ägare eller arrendator av fastighet, som

ingår i fastighetskomplex, sådant påfordrar, taxeringsmyndigheten skall

bestämma, huru stort värde tillkommer varje fastighet. Redan för enhetlighetens

och likformighetens skull men även med hänsyn till vad

metoden för taxeringen kräver synes det emellertid lämpligt, att icke

för sådana fall skapa ett särskilt taxeringsenhetsbegrepp. Det synes i

stället lämpligare att här liksom när det gäller en fastighet inom

flera administrativa områden låta det hela bliva en gemensam taxeringsenhet

men åsätta särskilda delvärden för de kamerala enheterna.

Uppenbart är, att vid en sådan fördelning av värdena å de kamerala

enheterna i ett gemensamt bebyggt fastighetskomplex hänsyn måste

tagas till å vilken kameral enhet åbyggnaderna äro belägna, då denna

enhet i regel bör erhålla ett förhållandevis större värde än de övriga

enheterna. De obebyggda enheternas värde röner visserligen inflytande

av att de brukas tillsammans med en bebyggd fastighet, men själva

byggnadsbeståndet som sådant bör, om det, såsom vanligen torde vara

förhållandet, åt fastigheten förlänar ett högre värde, än fastigheten

skulle hava såsom obebyggd, i motsvarande mån komma i betraktande

vid åsättandet av delvärde å den fastighet eller fastighetsdel, därå byggnaderna

äro belägna.

En omformulering av 5 § och anvisningarna till densamma har

skett i enlighet med den tankegång, för vilken utskottet nu givit

uttryck.

Likaså har det stycke i anvisningarna till 5 §, som avhandlar, i

vilka fäll ett torp skall vara särskild taxeringsenhet, av utskottet erhållit

en ändrad avfattning i syfte att något tydligare utmärka, när

självständigt jordbruk skall anses bedrivet å torpet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Slutligen liar det ansetts önskvärt, att det någonstädes uttryckligen

uttalas, att, även om flera kamerala enheter tillsammans utgöra en

taxeringsenhet, fastighetsbeteckningen för varje kameral enhet skall angivas

i taxeringslängd^!. Ett nytt stycke i sådant syfte har fogats till

anvisningarna vid 5 §.

6 § med anvisningar.

I 6 § föreslår utskottet en ändring av rent redaktionell art, i det

att ordet »fastighetens» utbytes mot »den fasta egendomens». Taxeringen,

ehuru benämnd »fastighetstaxering», avser ju taxering även av

sådan fast egendom, som icke brukar rubriceras såsom »fastighet».

I anvisningarna vid 6 § angives på två ställen, att vid fastighetstaxering

hänsyn skall tagas till »servitut eller annan rättighet av sakrättslig

art till förmån eller last för fastigheten». Då uppenbarligen

vid sådan taxering hänsyn icke skall tagas till exempelvis inteckningar,

vilka enligt vanlig juridisk terminologi äro att anse såsom sakrätter,

liar en omformulering skett, vilken torde vara att betrakta såsom innebärande

en rent redaktionell ändring.

Såsom ovan under 5 § anmärkts, torde ett tillägg till anvisningarna

vid 6 § böra ske angående taxering i det fall, att ett egendomskomplex

faller inom flera kommuner.

8 § med anvisningar.

Då det ansetts vara av vikt att framhålla, att 8 § icke innehåller

bestämmelser om själva taxeringsmetoden utan endast föreskrifter om

taxeringsvärdenas redovisning i olika specialvärden, har en omformulering

i syfte att markera detta företagits, i det att ordet »bestämmas»

i första punkten utbytts mot »redovisas». Därjämte har sista punkten

i anvisningarna, där det för ett visst fall uttryckligen framhålles, att det

enligt 6 § åsätta, allmänna saluvärdet å fastigheten är det avgörande

för taxeringen, utbrutits såsom ett särskilt stycke, varigenom tydligen

utmärkts,- att vad där innehålles gäller paragrafen i dess helhet.

En liknande tankegång ligger till grund för en annan av utskottet

föreslagen ändring, som avser vad som skall förstås med »tomt- och

industrivärde» å jordbruksfastighet. Härmed förstås enligt Kungl. Maj:ts

förslag »det värde, som mark kan äga utöver jordbruksvärde på grund

därav att den lämpligen kan tillgodgöras för annat ändamål än jordbruk

med binäringar eller skogsbruk, såsom för bostadsbyggnader,

industriella anläggningar och dylikt». Enligt utskottets mening bör

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 käft. (Nr 36.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

uttrycket »kan äga» här utbytas mot »äger». Den närmare bestämningen

av anledningen till förekomsten av det särskilda »tomt- och industrivärdet»

synes hellre böra hava sin plats i anvisningarna, vilka i anledning

därav omformulerats.

Då det befarats, att det stycke av anvisningarna, som handlar om

hänsynstagande till den verkställda uppskattningen av mark för en

eventuell framtida jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, skulle föranleda,

att taxeringsmyndigheterna vid taxeringen komme att känna sig

bundna av denna uppskattning, vilken dock i vissa fall skett efter en

annan metod än den vanliga taxeringen, har åt berörda stycke givits

en sådan formulering, att en dylik missuppfattning icke torde kunna

göra sig gällande.

I detta sammanhang har utskottet haft att taga ställning till den

förut berörda motionen, II: 305, däri yrkats, att punkten c) angående

särskilt parkvärde å annan fastighet måtte utgå.

Utskottet återkommer här till vad förut framhållits, att 8 § endast

innehåller en redovisning av vissa specialvärden, som ingå i hela taxeringsvärdet.

Därest, på sätt i nämnda motion yrkas, det särskilda parkvärdet

skulle borttagas, skulle redovisningen av taxeringsvärdet å annan

fastighet bliva ofullständig i alla sådana fall, där fastigheten på grund

av förekomsten av värdefullare träd o. s. v. äger ett värde utöver markvärdet

och byggnadsvärdet; det hela skulle icke bliva lika med summan

av sina delar. Att detta ej kan tillstyrkas, är tydligt. Om emellertid

motionären, såsom synes framgå av motiveringen, i verkligheten avsett,

att prydnadsträdgårdar skola fritagas från skatt, är detta en fråga,

som egentligen avser 6 § och grundprincipen för taxeringsvärdets bestämmande.

Då det härvidlag skulle gälla ett undantag från den av

utskottet godkända principen om det allmänna saluvärdet såsom allmän

uppskattningsnorm, kan utskottet icke heller biträda ett yrkande av

denna innebörd.

Instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog.

Den vid instruktionen för värdesättning å skogsmark och växande

skog fogade hjälptabell har av utskottet i viss mån beskurits, i syfte

att densamma — vilken ju är att betrakta endast såsom ett exempel —

skall kunna anses motsvara mera normala förhållanden utan alltför höga

virkespris och utan osedvanligt god avkastningsförmåga. En dylik

beskärning med avseende å virkesprisen synes desto mer påkallad, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3b.

ju enligt Kungl. Maj:ts av utskottet i detta avseende förordade förslag

de senaste åtta årens medelpris skall vara avgörande och icke, såsom

enligt skogsbeskattningskommitténs förslag, de senaste fem årens. Vad

som enligt sistnämnda förslag — därur hjälptabellen är hämtad —

var att anse såsom normalt torde enligt det förordade förslaget anses

alltför högt.

Åven det vid instruktionen fogade »exempel» har i så måtto ändrats,

att för normala förhållanden vanligare siffror än de i förslaget förekommande

där införts.

Förslag till förordning om fastighetstaxering åren 1923 och 1924.

I Kungl. Maj:ts förslag innehållas icke några bestämmelser om

förfaringssättet vid de fastighetstaxeringar, som normalt skola äga rum

åren 1923 och 1924, under vilka år ju eljest provisoriet i kommunalskattefrågan

beräknats äga bestånd. Därest bevillningsförordningens föreskrifter

icke uttryckligen sättas ur kraft för dessa år, blir det denna förordnings

bestämmelser om bland annat nytaxering till följd av eldsvåda,

skogsavverkning och dylikt, som skola tillämpas, och taxeringen skall

icke ske efter de grunder, som nu föreslås med avseende å år 1922, utan

efter de grunder, som innehållas i bevillningsförordningen. Att detta synnerligast

i fråga om skog vore särdeles olämpligt, ligger i öppen dag. En

omtaxering under löpande taxeringsperiod bör givetvis ske efter samma

normer som den senaste allmänna taxeringen. Det kunde visserligen

synas ligga nära till hands att avvakta förslag från Kungl. Maj:t i detta

ämne, då Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att till 1922 års riksdag framlägga

sådant förslag, därest ej frågan nu bringas till sin lösning. Det

förefaller emellertid mest följdriktigt att nu lösa hela frågan om fastighetstaxeringen

under provisorietiden. För en sådan lösning talar för

övrigt enligt utskottets mening ett alldeles särskilt skäl.

I detta sammanhang framställer sig nämligen spörsmålet, huruvida

1923 och 1924 års taxeringar skola företagas i samma ordning, som

föreslagits för år 1922, det vill säga av särskilda fastighetstaxeringsnämnder

med stora distrikt, eller om desamma skola verkställas av de

vanliga taxeringsmyndigheterna. Ehuruväl denna fråga kunde synas

närmast äga samband med behandlingen av propositionen nr 215

med förslag till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

vid allmän fastighetstaxering år 1922, finner sig utskottet böra i

detta sammanhang upptaga densamma. Därest frågan skulle besvarats

på det sätt, att samma ordning som år 1922 skulle tillämpas även

1923 och 1924, torde en särskild författning därom hava kunnat ifrågasättas,

vilken då bort behandlas såsom en följ dförfattning till den i proposition

nr 215 föreslagna. Nu anser emellertid utskottet, att en sådan

lösning icke bör komma till stånd, utan att de vanliga taxeringsmyndigheterna

skola omhänderhava 1923 och 1924 års taxeringar. Dessa

taxeringar bliva ju i allmänhet av rent formell art, då de år 1922 åsätta

värdena i regel skola vara bindande. Att för det fåtal fall, då omtaxering

på grund av eldsvåda, skogsavverkning, tillbyggnad m. m. skall

ske, igångsätta hela den särskilda taxeringsapparat, som föreslagits för

år 1922, synes föga lämpligt. Prövningsnämndernas granskning torde

innebära tillräcklig garanti för att bibehållandet av jämnheten i taxeringen

icke skall äventyras, trots det att omtaxeringar skola verkställas av

de vanliga taxeringsmyndigheterna. Det torde böra påpekas, att en liknande

uppfattning, såsom av utskottets redogörelse i dess betänkande i

anledning av propositionen nr 215 framgår, uttalades även inom 1920

års kommunalskatteutskott.

Det ligger nu enligt utskottets förmenande synnerligen nära till

hands att i en författning, däri stadgas, att 1922 års taxeringsvärden

och de för deras åsättande tillämpade taxeringsgrunder skola gälla vid

1923 och 1924 års taxeringar, också direkt uttala, att dessa taxeringar

skola verkställas i enlighet med 1910 års taxeringsförordning.

Förslag till dylik förordning har utskottet låtit utarbeta.

Det har synts lämpligt att i samma förordning även angiva de

fall, då åsättande av nya taxeringsvärden skall äga rum åren 1923 och

1924. En förebild i detta avseende har förefunnits i 10 § av Kungl.

Maj:ts sistlidet år avgivna förslag till kommunalskattelag. I motsats

till vad som är fallet enligt bevillningsförordningens nu gällande bestämmelser

finnes därstädes angivet ett visst bestämt mått för den

förbättring eller försämring, som skall hava ägt rum för att omtaxering

skall ske. Samma princip hade, när det gällde försämring av fastigheten,

kommit till uttryck i både Eiserman—von Wolckers och Landéns

år 1917 avgivna förslag till ändrade grunder för kommunalbeskattningen.

En bidragande omständighet till denna ståndpunkt torde hava

varit, att man riskerade, att alltför många nya krav på nytaxering skulle

framställas, därest ej en bestämd gräns funnes. I anslutning till kaVnmarrättens

yttrande i ämnet fullföljdes i Kungl. Maj:ts förslag tankegången

till att avse både försämring och förbättring. En särskild anledning före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

finnes nu att slå in på samma väg. Det kunde nämligen möjligen befaras,

att, därest ej ett visst minimimått för förändringen stadgades, en eller annan

taxeringsnämnd, som vore missnöjd med de taxeringsvärden, som åsätta år

1922, kunde taga en jämförelsevis ringa försämring eller förbättring till

intäkt för att verkställa omtaxeringar, därvid även de år 1922 tillämpade

grunder och pris frånginges till men för jämnheten i taxeringarna — låt

vara att prövningsnämnden, måhända efter vidlyftiga utredningar, åter

kunde vidtaga rättelse. I anslutning till Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag

angivas därför i 2 § av utskottets förslag till förordning om fastighetstaxering

åren 1923 och 1924 de förhållanden, som kunna föranleda omtaxering,

och har tillika bestämts, att ändringarna skola vara av den

omfattning, att de föranleda en höjning respektive sänkning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel.

I 3 § stadgas, att samma grunder i avseende å pris och i övrigt,

som tillämpats vid 1922 års allmänna taxering, även skola lända till

efterrättelse vid omtaxeringar under åren 1923 och 1924.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionen II: 305,

av herr Magnusson i Skövde, och med förklarande att

Kungl. Maj:ts förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat

skick bifallas, måtte antaga

dels I) följande såsom utskottets förslag betecknade

förslag till

förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

1 §•

Allmän taxering av fast egendom skall verkställas under år 1922.

Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2—10 §§ här nedan med

därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4

och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av

fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning

hörande särskilda anvisningar finnes stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 års allmänna

fastighetstaxering är särskilt stadgat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

2 §.

Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän

lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den

enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.

3 §.

Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevillningsförordningen,

äger icke rum.

4 §•

Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den

användes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet,

då den användes för annat ändamål.

Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och

delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller

skogsbruk med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom

jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål,

med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annan

fastighet.

Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jordbruksfastighet,

så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att

användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk.

Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget,

fiskeri taxeras såsom annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna).

5 §•

Varje taxeringsenhet skall åsät- Varje taxering senhet skall åsättas

särskilt taxeringsvärde. tas särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är: Taxeringsenhet är inom var

kommun för sig:

a) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret särskilt

redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastighetsregister

såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

b) del av fastighet, som under a) omförmäles, där fastighetsdelen

antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt,

mera stadigvarande nyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt

eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;

c) frälseränta samt i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget

fiskeri;

d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å

annans mark;

e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, samt

vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även

om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar

av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet;

f) fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift samfällighet

eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan

anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas.

Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom

vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxeringsenhet

belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall

angivas, huru stor del av taxeringsvärdet, som anses skäligen böra upptagas

till beskattning inom varje sådant område.

Ingå i taxeringsenhet flera sådana

fastigheter eller delar av fastigheter,

som om förmäl as i a), skall, därest

ägare eller arrendator av dylik fastighet

eller del av fastighet det påfordrar,

angivas, huru stor del av taxeringsvärdet

som belöper på fastigheten

eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna).

6 §•

Taxeringsvärde skall, där ej Taxeringsvärde skall, där ej

annat följer av vad nedan stadgas, annat följer av vad nedan stadgas,

åsättas till det belopp, som prövas åsättas till det belopp, som prövas

utgöra fastighetens värde efter ortens utgöra den fasta egendomens värde

pris (allmänna saluvärdet). efter ortens pris (allmänna salu
värdet).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som

de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.

Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra

sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 8 § förmäles, varde sådant

vid uppskattningen jämväl iakttaget.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan

beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna).

7 §•

Taxeringsvärde skall åsättas med hänsyn till förhållandena vid

1921 års utgång. Har efter nämnda tid fastighet undergått väsentlig

ändring i värde såsom genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde eller

dylikt eller har fastighet delats och anses de nya taxeringsenheterna

redan under år 1922 böra åsättas särskilda taxeringsvärden, må taxeringen

därefter lämpas.

8 §•

Vid taxering av fast egendom

skola, i den mån förhållandena därtill

föranleda, följande särskilda värden,

vilka tillsammans utgöra fastighetens

taxeringsvärde, bestämmas, nämligen:
-

Vid taxering av fast egendom

skola, i den mån förhållandena därtill

föranleda, följande särskilda värden,

vilka tillsammans utgöra fastighetens

taxeringsvärde, redovisas,

nämligen:

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jordbruk

med binäringar ävensom värdet av skogsmark, betesvärde däri inberäknat,

och övrig till fastigheten hörande mark;

b) skogs värde, varmed förstås värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivärde, var- c) tomt- och industrivärde, varmed

förstås det värde, som mark med förstås det värde, som mark

kan äga utöver jordbruksvärde på äger utöver jordbruksvärde;

grund därav att den lämpligen kan

tillgodogöras för annat ändamål än

jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

såsom för bostadsbyggnader, industriella

anläggningar och dylikt;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj;ts förslag: Utskottets förslag:

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå

befintliga träd och anläggningar;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och

c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver markvärdet

och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, trädgårdsanläggningar

och dylikt.

(Se vidare anvisningarna).

9 §•

Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola

uppskattade värden enligt 8 § utföras i fulla hundratal kronor.

Uppgår taxeringsenhets värde icke till 100 kronor, skall detsamma

införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. Likaså

skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller

byggnad, för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena bévillningsförordningen,

fastighetsbevillning icke erlägges.

10 §.

Med ägare likställes i denna förordning den, vilken innehar fast

egendom med fideikommissrätt eller stadgad åborätt, samt innehavare

av så kallad ofri tomt i stad.

11 §•

*

Om skattskyldighet till bevillning för fast egendom på grund av

1922 års allmänna fastighetstaxering samt om beskattningsort skall gälla

vad som i 2, 3, 5 och 7 §§ bevillningsförordningen ävensom 2 § av de

vid samma förordning fogade anvisningarna finnes stadgat.

12 §.

I samhälle, där byggnadsskatt jämlikt förordningen den 19 november

1920 utgår, skall, därest av sådan anledning, som omförmäles i

1 § av de vid bevillningsförordningen fogade särskilda anvisningar,

taxeringsvärdet å annan fastighet än jordbruksfastighet skolat nedsättas,

därest ej allmän fastighetstaxering ägt rum, sålunda nedsatt värde, beräknat

enligt de i bevillningsförordningen stadgade grunder, särskilt

angivas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 höft. (Nr 36.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Anvisningar.

Vid 4 §.

Fast egendoms kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan,

huruvida egendomen skall i beskattningshänseende anses såsom jordbruksfastighet

eller såsom annan fastighet utan beror detta av användningen.

Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för industriell

verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomtområde,

därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om

å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en

till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ändamål

tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan

fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet.

Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis

för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruksfastighet,

får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes

skall, om visst område av en jordbruksegendom utnyttjas för annat

ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan

fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindustriellt företag,

skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende

upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.

För att fast egendom skall anses vara använd för skogsbruk fordras,

att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omständigheten

att någon ringa virkestillgång finnes å fast egendom, där bostaden

är det väsentliga, fråntager icke egendomen egenskapen att i

sin helhet böra anses såsom annan fastighet. Detsamma gäller om

exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommarnöje,

och dylikt.

Drives å en skogsegendom för- Drives å eu skogsegendom förädlingsindustri,

medför icke detta ädlingsindustri, vilken icke är att

förhållande, att egendomen i sin hel- anse såsom binäring till jordbruk,

het skall anses såsom annan fattig- medför icke detta förhållande, att

het. Åro å egendomen uppförda egendomen i sin helhet skall anses

byggnader eller andra inrättningar såsom annan fastighet. Äro å egenför

förädlingsindustrin såsom för- domen uppförda byggnader eller

valtare- och arbetarbostäder, såg- andra inrättningar för förädlingsverk,

träsliperi och dylikt, skola industrin såsom förvaltare- och ar
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

visserligen dessa byggnader med betarbostäder, sågverk, triisliperi och

anläggningsområde taxeras såsom dylikt, skola visserligen dessa byggannan

fastighet, men icke egendomen nader med anläggningsområde taxei

övrigt. ras såsom annan fastighet, men icke

egendomen i övrigt.

Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig,

bör. icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruksfastighet

eller annan fastighet.

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives

för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock husdjursskötsel,

varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogsmark

som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling

under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives tillsammans

med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med

jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall

däremot icke hänföras till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk

anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar

eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamål,

egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för

åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter,

och dylikt.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning

av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det

egna. jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom,

varå j ordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter

eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål

eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,

driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. i enlighet härmed skola

såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid

vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt tillverkning

av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan

anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkning

av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädling av inköpta

eller annan tillhöriga produkter. Brännerihanteihng, tillverkning

av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning

samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i

tegel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt

eller särskilda byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

binäringar. Å egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar

i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undantagsvis

ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses

föreligga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större omfattning.

Vid 5 §.

I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet)

uppställes till eu början såsom regel, att varje kameral enhet är taxeringsenhet,

således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen

lägenhet samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom för

stad skall föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom

laga förrättning delad och äro i följd därav delarna särskilt redovisade

i jordregister eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan

del vara taxeringsenhet.

Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera

taxeringsenheter, än som följer av den i jordregistret eller fastighetsregistret

redovisade uppdelningen, äga rum.

I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest

skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje

ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje

sådant område utgör taxeringsenhet.

Detsamma gäller om del av fa- Detsamma gäller, om del av

stighet upplåtits till annan för själv- fastighet upplåtits till annan för

ständigt, mera stadigvarande nytt- självständigt mera stadigvarande

jande. I enlighet härmed bör exem- nyttjande. I enlighet härmed bör

pelvis torp, därå jordbruket av torp- exempelvis torp, därå jordbruket av

innehavaren självständigt bedrives, an- torpinnehavaren bedrives som själv

ses såsom särskild taxeringsenhet, även

om torplegan uteslutande eller huvudsakligen

utgår i dagsverken. Om

däremot självständigt jordbruk icke

bedrives av torpinnehavaren, såsom

fallet i allmänhet är i fråga om

s. k. stattorp och därmed jämförliga

jordupplåtelser, där torpet väsentligen

är att anse såsom bostadslägenhet,

bör torpet icke behandlas såsom

särskild taxeringsenhet. År upp
-

ständig näring, särskilt taxeras. Om

däremot innehavet av torpet väsentligen

är att anse såsom en del av

den ersättning, som tillkommer torparen

för åtagen arbetsskyldighet till

huvud fastigheten, bör torpet icke

behandlas såsom särskild taxeringsenhet.

År upplåtelsen av tillfällig

art, så att det upplåtna området

kan förväntas inom kortare tid

komma att i brukningsavseende åter
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag;

låtelsen av tillfällig art, så att det

upplåtna området kan förväntas

inom kortare tid komma att i brukningsavseende

återförenas med den

fastighet, varifrån upplåtelsen skett,

föreligger ej anledning att åsätta

området särskilt taxeringsvärde. Ej

heller medför upplåtelse av sådant

mindre område som t. ex. lott i en

s. k. koloniträdgård, att det upplåtna

området skall anses* såsom

särskild taxeringsenhet.

Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke

rättsligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet —

stadigvarande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat

ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempelvis

utgärd med särskilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde

stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att fastigheten visserligen

huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till en

del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband

med byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med

binäringar, såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen

med trädgårds- eller planteringsland, park och dylikt samt anläggningar

för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.

Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i

stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd

med bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon

industriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sammanhängande

område av fastighet å landet, som användes för skilda

ändamål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall

ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att

anse såsom en förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyrning

avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda

i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem,

betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav

att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone

företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och

för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts.

Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses före
-

Utskottets förslag:

förenas med den fastighet, varifrån

upplåtelsen skett, föreligger ej anledning

att åsätta området särskilt

taxeringsvärde. Ej heller medför

upplåtelse av sådant mindre område

som t. ex. lott i en s. k. koloniträdgård,

att det upplåtna området

skall anses såsom särskild taxeringsenhet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse,

av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.

Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans

mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för

jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrenderade

fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola

de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering

av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga,

enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten

i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de

skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggnaderna

äro rippförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara

taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan,

och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt

taxerade.

Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro

rättsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock

böra tillsammans bilda taxeringsenhet.

Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvaltningsenhet,

ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under

särskild förvaltning. Hit- höra kronopark, vid utarrendering av staten

tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan

allmän skog, för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningsförordningen

är skyldig erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar,

städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld

skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag

i Kopparbergs län. Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas

enskild skog i den mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock).

Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild

förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje

särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma

•egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.

Vidare böra såsom en enhet Vidare böra såsom en enhet

taxeras fastigheter, som tillhöra taxeras fastigheter, som . tillhöra

samme ägare och vilkas inbördes samme ägare och vilkas inbördes

värden icke kunna var för sig till- värden icke kunna var för sig tillförlitligen

bedömas. Detta inträffar förlitligen bedömas. Detta inträffar

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. May.ts förslag:

då fastigheterna ligga i oskift samfällighet

eller i sambruk med gemensamma

åbyggnader. I dessa fall

lära fastigheterna vara så intimt

med varandra förenade i drift och

utnyttjande, att det knappast låter

sig göra att med tillförlitlighet angiva,

vad den ena eller den andra

av dem kan vara särskilt värd.

Understundom kunna liknande svårigheter

att vid taxeringen följa de

kamerala enheterna uppkomma även

av annan anledning, och bör även

då det gemensamma komplexet behandlas

som en taxeringsenhet.

Utskottets förslag:

då fastigheterna ligga i oskift samfällighet

eller i sambruk med gemensamma

åbyggnader. I dessa

fäll lära fastigheterna vara så intimt

med varandra förenade i drift

och utnyttjande, att det svårligen

låter sig göra att med tillförlitlighet

angiva, vad den ena eller den andra

av dem kan vara särskilt värd.

Understundom kunna liknande svårigheter

att vid taxeringen följa de

kamerala enheterna uppkomma även

av annan anledning, och bör även

då det gemensamma komplexet behandlas

som en taxeringsenhet.

Då emellertid ägare eller arrendator

av kameral enhet, som utgör

del av taxeringsenhet, stundom kan

hava särskilt intresse att få officiellt

fastslagety huru stort värde i taxering

shänseende tillkommer den kamerala

enheten, skall det, om ägaren

eller arrendatorn sådant påfordrar,

angivas, huru stor del av taxeringsvärdet

som kan anses belöpa på den

kamerala enheten. Därvid märkes,

att, i samma mån som bebyggd jordbruksfastighet

är mera värd än obebyggd

sådan, ett större värde tillkommer

den kamerala enhet, å vilken

åbyggnaderna äro belägna.

Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra

på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt bestämmelserna

under f) må taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet,

varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning.

. Det kan inträffa, att en taxe- Det kan inträffa, att en taxeringsenhet

är fördelad på olika ad- ringsenhet är fördelad på olika ad
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

24

Kung!. Maj:ts förslag:

ministrativa områden, inom vilka

menighet äger beskattningsrätt, eller

att en del av taxeringsenheten faller

inom och en annan del utom särskilt

sådant område, såsom i fråga om

municipalsamhällen ofta är fallet.

Administrativa områden, som här

avses, äro stad, köping, municipalsamhälle,

landskommun, kyrkoförsamling,

skoldistrikt, tingslag och

väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet

på sådant sätt tillhör olika

administrativa områden, måste taxeringsvärdet

i enlighet härmed uppdelas.

Vid en dylik uppdelning

bör naturligtvis å varje del av

taxeringsenheten läggas det värde,

som med hänsyn till dess storlek

och beskaffenhet i övrigt å den

kan anses skäligen belöpa av värdet

å det hela. Vad nu är sagt

äger tillämpning ej blott då fastighet

sträcker sig över gränsen till

administrativt område utan jämväl

då till en fastighet hörer utjord, urfjäll

eller annan för sig liggande

äga, som tillhör annat dylikt område

än fastigheten i övrigt. Förutsättning

för att en uppdelning

av taxeringsvärdet skall vidtagas är

emellertid, att fastighetens uppdelning

på olika administrativa områden

är grundad på jordeboken

eller annat i laga ordning meddelat

beslut, t. ex. förordnande om municipålsamhälle,

skoldistrikt eller dylikt.

Där sådan i laga ordning meddelad

bestämmelse om fastighetens

samhörighet med olika administra
-

Utskottets förslag:

ministrativa områden, inom vilka

menighet äger beskattningsrätt, eller

att en del av taxeringsenheten faller

inom och en annan del utom särskilt

sådant område, såsom i fråga

om municipalsamhällen ofta är fallet.

Administrativa områden, som här

avses, äro municipalsamhälle, kyrkoförsamling,

skoldistrikt, tingslag och

väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet

på sådant sätt tillhör olika

administrativa områden, måste taxeringsvärdet

i enlighet härmed uppdelas.

Vid en dylik uppdelning bör

naturligtvis å varje del av taxeringsenheten

läggas det värde, som

med hänsyn till dess storlek och

beskaffenhet i övrigt å den kan

anses skäligen belöpa av värdet å

det hela. Vad nu är sagt äger tilllämpning

ej blott då fastighet

sträcker sig över gränsen till administrativt

område utan jämväl då

till en fastighet hörer utjord, urfjäll

eller annan för sig liggande äga,

som tillhör annat dylikt område än

fastigheten i övrigt.

Fastigheter, som ligga i olika kommuner,

utgöra alltid skilda taxeringsenheter.

Om således en kameral enhet

är uppdelad på olika kommuner,

utgör den del, som faller inom varje

kommun, särskild taxeringsenhet. Förutsättning

för att detta skall anses

vara händelsen är emellertid, att

fastighetens uppdelning på olika

kommuner är grundad på jordeboken

eller annat i laga ordning

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag-.

tina områden saknas och blott eu

geografisk oregelbundenhet föreligger,

såsom om eu i jordeboken

såsom enhet upptagen fastighet har

äga enklaverad inom annat administrativt

område eller sträcker sig

över gräns mellan sådana områden,

där är fastigheten att anse såsom i

sin helhet tillhörande det administrativa

område, i vilket den enligt

jordebok eller annat behörigt förordnande

skall ingå, och någon

uppdelning av värdet ifrågakommer

då icke.

Utskottets förslag:

meddelat beslut. Där sådan i laga

ordning meddelad bestämmelse om

fastighetens samhörighet med olika

kommuner saknas och blott en geografisk

oregelbundenhet föreligger,

såsom om en i jordeboken såsom

enhet upptagen fastighet har äga

enklaverad inom annan kommuns

område eller sträcker sig över gräns

mellan olika kommuner, där är fastigheten

att anse såsom i sin helhet

tillhörande den kommun, i vilken

den enligt jordebok eller annat behörigt

förordnande skall ingå.

Därest flera kamerala enheter tillsammans

utgöra en taxeringsenhet,

skall fastighetsbeteckning en för varje

sådan kameral enhet i taxeringslängden

angivas.

Vid 6 §.

Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås

det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för

fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för eu dylik

egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn

till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts

för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck

för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava

påverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och

dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda

motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av

vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden,

av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en

viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först

om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 30 käft. (Nr 36.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat

å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående

det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå

såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av

en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.

Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom

uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad.

Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den

må anses avvika från det normala värdet i handel och vandel; och där

så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxeringsmyndigheten

vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till

andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.

I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden,

som kunna hava föreslagits i den ordning, som i 4 § förordningen om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år

1922 närmare omförmäles, samt till fastighetens avkastning och andra

kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av

dess allmänna saluvärde. Taxeringsvärdet bör därefter framgå såsom

resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.

Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om

och i vilken omfattning ökning eller minskning i värdet för viss fastighet

i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av förhållanden,

som äro för den fastigheten säregna, såsom

beträffande jordbruksfastighet:

fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller

dåliga avsättnings- och användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt gödaeller

svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt

god hävd eller är vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt

medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad

eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna

äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;

särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastigheten,

såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jaktmarker,

fiskevatten och dylikt, för såvitt samma naturtillgång eller förmån

ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

servitut eller annan rättighet av servitut eller annan liknande rätsakrättslig

art till förmån eller last tighet till förmån eller last för fastigför

fastigheten; heten;

med mera sådant;

beträffande annan fastighet:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter

i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar

gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens

affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller

bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet,

upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger bättre

eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller

mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om

tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden,

om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större

eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;

servitut eller annan rättighet av servitut eller annan liknande rätsakrättslig

art till förmån eller last tighet till förmån eller last för fastigför

fastigheten; heten;

med mera sådant. med mera sådant.

Om två eller flera fastigheter>

vilka äro belägna i skilda kommuner)

därest de hade varit belägna i samma

kommun skulle hava utgjort gemensam

taxeringsenhet, bär taxeringen

verkställas, som om detta varit förhållandet

och det skolat angivas, huru

stor del av taxeringsvärdet som belöpt

å vad som faller inom varje

särskild kommun.

Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet

gäller icke skog smark och därå .växande skog. Dessa skola upptagas

till de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruktion,

som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda

uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren

kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;

dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Majrts kungörelse

den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör

läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till förekomsten

av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller

mineralfyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden

antecknas.

Vid 8 §.

I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader

och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk.

Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å

dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader

hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.

ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares

bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för

lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels byggnader

för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med

binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad,

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och

annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader,

såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dylikt, ävensom

byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till

jordbrukets binäringar.

På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande

skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej

tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.

Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen

av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogsmark.

Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jordbruksfastigheter,

som äro belägna i närheten av större städer eller i tillväxt

varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet

till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra

sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den

mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför

lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

29

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, liar den mark,

som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver

jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Understundom

kan ock vattenfall eller brytningsvärdig fyndighet grundlägga

ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och indu
-

strivärde, där ej naturtillgången

taxeras såsom annan fastighet.

Tomt- och industrivärde utgör

skillnaden mellan markens jordbruksvärde

och vad den skulle kunna i

allmänna marknaden betinga, om den

såldes för byggnadsändamål eller för

industriellt utnyttjande. Uppskattningen

av detta värde får grundas

fråga är av beskaffenhet att böra

Tomt- och industrivärde utgör

alltså den del av taxeringsvärdet, som

tillkommer mark utöver jordbruksvärde

på grund därav, att den kan

tillgodogöras för annat ändamål än

jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

såsom för bostadsbyggnader, inå

de i varje särskilt fall föreliggande *dustriella anläggningar och dylikt,

faktiska förhållanden, som kunna och sålunda betingar ett högre förtjäna

till ledning för värdesättnin- säljning spris, än om den skulle ängen.

vändas endast för jordbruk.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller

vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till särskilda

områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes sådant

i längden angivas.

Vid uppskattning av markvärde

å annan fastighet har taxeringsmyndigheten

att taga hänsyn utom

till de ovan i anvisningarna vid 6 §

angivna förhållanden jämväl till det

värde, som kan hava åsatts marken

vid den uppskattning av mark i och

för framdeles skeende taxering till

jord värde- eller jordräntestegringsskatt,

som ägt rum på grund av

förordningen den 28 maj 1920.

Vid uppskattning av markvärde

å annan fastighet har taxeringsmyndigheten

att taga hänsyn till

de ovan i anvisningarna vid 6 §

angivna förhållanden; och bör jämväl

beaktas det material, som återfinnes

i längden över den uppskattning

av mark i och för framdeles skeende

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,

som ägt rum

på grund av förordningen den 28

maj 1920.

År å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall

byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte even
-

fastighetens

tuellt paikvärde.

Parkvärde torde endast undantagsvis

förekomma. I allmänhet lärer

å fastighet, som skall såsom

annan fastighet taxeras, mera sällan

förekomma växande träd eller anläggning,

som ej är att hänföra

till byggnad, av den betydenhet,

att fastighetens värde i allmänna

marknaden därigenom i någon väsentligare

grad påverkas. Men om

å fastigheten finnes trädbestånd eller

till byggnad ej hänförlig anläggning,

exempelvis en mera avsevärd trädgård

eller park, och denna förmån

kan anses i avsevärd mån inverka

på fastighetens allmänna saluvärde,

bör särskilt värde — parkvärde —

därå sättas. Emellertid bör alltid

tillses, att summan av de särskilda

värden, som vid taxeringen åsättas,

kommer att motsvara allmänna saluvärdet

för fastigheten i dess helhet.

Parkvär de torde endast undantagsvis

förekomma. 1 allmänhet lärer

å fastighet, som skall såsom

annan fastighet taxeras, mera sällan

förekomma växande träd eller anläggning,

som ej är att hänföra till

byggnad, av den betydenhet, att

fastighetens värde i allmänna marknaden

därigenom i någon väsentligare''

grad påverkas. Men om å fastigheten

finnes trädbestånd eller till byggnad

ej hänförlig anläggning, exempelvis

en mera avsevärd trädgård

eller park, och denna förmån kan

anses i avsevärd mån inverka på

fastighetens allmänna saluvärde, bör

särskilt värde — parkvärde — därå

sättas.

Emellertid bör alltid tillses, att

summan av de särskilda värden, som

vid taxeringen åsättas, kommer att

motsvara allmänna saluvärdet för

fastigheten i dess helhet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

Instruktion

för värdesättning å skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

A. Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd

duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga.

I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och

.annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella

värde medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter

den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt

med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd

(normal skogstillgång). Vid uppskattningen av markens normala avkastningsförmåga

tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång

därå faktiskt föreligger eller ej.

Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till

husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jämsides

med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet

därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande.

Finnes å hagmark eller betesmark skog, som kan inverka å värdesättningen

av. egendomens växande skog, bör marken uppskattas såsom

skogsmark, varefter betesvärdet tillägges. Om åter å hag- eller betesmarken

betestillgången är det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad

betydelse, bör marken icke upptagas såsom skogsmark.

Ljungmark och annan utmark, som av ålder ligger skoglös, må,

även om den kan anses lämpa sig för skogsproduktion, dock icke upptagas

såsom skogsmark, så framt den ej redan blivit föremål för skogsodling

eller är för skogsprodukt^ ändamål avsedd.

3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår

statens och andra allmänna skogar efter därom av domän styrel sen meddelade

eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda

skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hus
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

hållningsplaner efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår

övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska

kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer

och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Ben normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter

fast mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga

(bonitet). Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande

medelbonitet, som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna

bonitetsklasser. Förefinnes för skogen tillförlitlig hushållningsplan,

angivande skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter,

varav markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker

uppskattningen av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika

uppgifter, uppskattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan

anses vara känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten

å trakten i övrigt.

5. Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkesavkastningen

beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter a rot enligt

de pris, som för liknande sortiment under de senaste åtta åren i

genomsnitt varit å orten gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad

bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen

under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit

av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava

för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej förekommit

eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för

beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sammansättning

av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader

för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas

till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast. •

6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade

avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård,

förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges

till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet

p er ^hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver

markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan bonitetsklass

och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4

och 5 angivna uppskattningar.

För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund

av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste

s. 33 Kontrollera mot PDF

i Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 33

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av

en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för

kostnader efter prövning i varje särskilt fall och med angivaude av

skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade normala avkastningen.

1 sådant fall kan icke tabellen användas, utan särskild

värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till densamma

upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari

den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur

kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.

Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd,

att d^en beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt

uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den

växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade årsavkastningen.

I fråga om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I,

som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal

skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i frågä om markvärdet.

Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången

kan anses vara normal. Antingen kan den virkesavkastning, som rationellt

bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga

den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar

med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget

virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna

skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. av det normala (relativ

skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än

vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke

tidvis medgiva större avverkning eller uttagandet av dyrbarare dimensioner

än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jämkas

skogsvärdet uppåt till l.i, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ

skogstillgång). För skogar med i god hushållningsplan fastställd avverkning

må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i

planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållningsplan

saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd

av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och

i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom

normal skogstillgång.

För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal

skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 30 käft. (Nr 36.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga,

dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer

den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstillgången

skall vara att räkna som normal.

C) förberedande åtgärder.

8. Domänstyrelsen låter för samtliga kronans och andra allmänna

skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan lämnade

föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal

produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsavkastningen,

medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde å

skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen

i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande

skogen i fråga kunna finnas hos. domän styrelsen tillgängliga, och de

ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst "fall kan finna

nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hushållningsplaner

eller räkenskaper över skogsavkastningen böra vid beräkningen

frångås, exempelvis om hushållniugsplanen anses mindre tillfredsställande

eller det försålda virkets sortimentssammansättning och

beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott

uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde

å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola

vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 september

1921.

9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom

skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana

enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner

finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.

Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921.

10. Vid det sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller

landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom länsstyrelsens

försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de

genomsnittliga rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den

relativa skogstillgång, som finnas upptagDa i de genom domänstyrelsen

och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar

inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande

de delar av de för hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses

böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de

mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxeringsgrunderna,

såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika utdi-ivningsförhållanden,

olika fiottnings- eller andra transportkostnader,

olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan

regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skola redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella anvisningar

därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda

förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speciella

anvisningar om taxeringens verkställande.

D) Beskattningsnäinnderna.

11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda

längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som

blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhandahållas

de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. På

sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän

fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därefter vederbörande nämnd

att granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de allmänna

och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan omförmälda

längder, därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de

i längden upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett

avvikelsen. Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd,

har nämnden att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och

sålunda för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den

normala årsavkastningens värde per kubikmeter å rot, medelbonitet,

relativ skogstillgång samt därå grundade värden å skogsmark och

växande skog. Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas

under jämförelse med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda

skogar, av vilka ledning vid uppskatta ingen kan hämtas, och dels

grundas å inhämtade upplysningar eller vad eljest är känt angående

ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande till flottled

och avsättningsort, förekomsten av virke i olika åldrar, skogens slutenhet

m. m. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av

skogssakkunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar vid

olika avkastningsförmåga och virkespris.

Övre raden (med vanlig stil) angiver markvärde, nedre raden (med kursiv stil) angiver virkesvärde.

Virkes av-

Markens

normala a

vkastningsförmåga per hektar i

kubikmeter fast mått (bonitet)

kastningens

1

genomsnitt-

0 5

l.o

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

4.5

5.o

5.5

6.o

6.5

7.0

7.5

8.o

liga rotvärde

per kbm.

Kronor.

Markvärde samt virkesvärde vid normal skog stillgång,

kronor per hektar

i

i

2

3

4

6

7

8

9

10

11

12

13

15

16

17

18

5

10

15

21

26

31

36

41

46

51

56

62

67

72

77

82

2

2

4

7

9

11

13

16

18

20

22

25

27

29

31

34

36

10

21

31

41

Öl

62

72

82

92

103

113

123

133

144

154

164

3

3

7

10

13

17

20

24

27

30

34

37

40

44

47

51) 54

i

15

31

46

62

77

92

108

123

138

154

169

185

200

215

231

246

4

4

9

13

18

22

27

31

36

40

45

49

54

58

63

67

72!

21

41

62

82

103

123

144

164

185

205

226

246

267

287

308

328

5

6

11

17

22

28

34

39

45

51

56; 62

67

73

79

84

90|

26

51

77

103

128

154

179

205

231

256

282

308

333

359

384

410

6

7

13

20

27

34

40

47

54

61

67

74

81

88

94

101

ios;

i

31

62

92

123

154

185

215

246

277

308

338

369

400

431

461

492

7

8

16

24

31

39

47

55

63

71

79

87

94

102

no

118

126!

36

72

108

144

179

215

251

287

323

359

395

431

466

502

538

574;

8

9

18

27

36

45

54

63

72

81

90 ‘ 99

108

117

126

135

144''

i

41

82

123

164

205

246

287

328

369

410

451

492

533 574

615

656

9

10

20

30

40

51

61

71

81

91

101

in

121

132

142

152

162

46

92

138

185

231

277

323

369

415

461

508

554

600

646

692 738

10

11

22

34

45

56

67

79

90

101

112

124

135

146

157

169

180

51

103

154

205

256

308

359

410

461

513

564

615

666

718

769

820

11

12

25

37

49

62

74

87

99

in

124

136

148

161

173

186

198

56

113

169

226

282

338

395

451

507

564

620

677

733 789

846

902

12

13

27

40

54

67

81

94

108

121

135

148

162

175

189

202

2161

62

123

185

246

308

369

431

492

554

615

677

738

850

861

923 984.

13

15

29

44

58

73

88

102

117

132

146

161

175

190

205

219

234

67

133

200

267

333

400

466

533

600

666

733; 800

866 933 1 000 1 066

14

16

31

47

63

79

94

no

126

142

157

173i 189

205

220

236

252

72

144

215

287

359

431

502

574

646

718 790

861; 933 1 005

1 077 1148

15

17

34

51

67

84

101

118

135

152

169

186

202

219

236

253

| 270

77

154

231

308

384

461

538

615

692

769

846

9231 000 1 077

1153 1 230

16

18

36

54

72

90

108

126

144

162

180

198

216

234 252

270

288

82

164

246

328

410

492

574

656

7 38

820

902

984

1 066 1148

1 230 1 312

17

19

38

57

76

96

115

134

153

172

191

210

229

249

268

287

306:

87

174

231

349

436

523

610

697

784

871

959 1 0461133 1 220

1 307 1 394

18

20

40

61

81

101

121

142

162

182

202

223

243

263 283

304

l 324:

92

185

277

369

461

554

646

738

830

923 1 0151107 1 200 1 292

1 384 1 476

19

21

43

64

85

107

128

150

171

192

214

235

256

278 299

321

| 342!

97

195

292

390

487

584

682

779

877

974 1 0711169 1 266 1 364

14611 558

20

22

45

67

90

112

135

157

180

202

225

247

270

292 315

337

360

103

205

308

410

'' 513

615

718

820

923

1025 1128 1 230 1 333 1 435

1 538 1 640

21

24

47

71

94

118

142

165

189

213

236

260

283

307: 331

354 378:

{

108

215

323

431

538

646

754

861

969

1077 1184 1 292 1 399 1 507

1 615 1 722

22

25

49

74

99

124

148

173

198

223

247

272

297

322: 346

371

| 396.

113

226

338

451

564

677

789

902

1015

1128 1 2411 353 1 466 1 579

16921 804

: 23

26

52

78

103

129

155

181

207

233

259

285

310

336 362

388 414;

i

118

236

354

472

590

707

825

943

1061

1179 1 297 1 415 1 533 1 651

1 769 1 886

24

27

54

81

108

135

162

189

216

■ 243

270

297

324

351i 378

405 432

123

246

369

492

615

738

861

984

1107

1230 1 353 1 476 1 599 1 722

1 845 1 968

25

28

56

84

112

141

169

197

225

253

281

309

337

366 394

422 450

128

256

384

513

641

769

897

1025

1153

1282 1 410 1 538 1 666 1 794

1922 2 050

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Tabell II, för bedömande ar normala skogstillgångens storlek å olika

boniteter.

Om-

lopps

tid

Massa-

till-

växt

Y i r k e s a v k a s t n i n g per hektar i kubikmeter

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

4.5

5.o

5.6

6.0

6.5

7.0

7.5

8.0

År

X

Härför behövligt virkesförråd per hektar

i kubikmeter

60

5.o

10

20

30

40

BO

60

70

80

90

100

no

120

130

140

150

160

80

3.7

14

27

41

54

68

81

95

108

122

135

149

162

176

189

203

216

100

3.0

17

33

50

67

83

100

117

133

150

167

183

200

217

233

250

267

120

2.4

21

42

63

83

104

125

146

167

188

208

229

250

271

292

—

—

140

2.0

2B

50

75

100

125

150

175

200

225

250

275

300

—

—

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag:

Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt

år 1922.

Extrakt nr tabell I och It.

Virkesavkastningens

genomsnittliga

rotvärde

per kbm.

Kronor

Markens normala avkastningsförmåga per hektar

i kubikmeter fast mått (bonitet)

0.5 l.o 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 5.0

Markvärde samt virkesvärde vid normal skogstillgång

Kronor per hektar

Anvisningar

6

7

8

9

10

11

12

13

14

7.

31

8

36

9

41

10

46

11

61

12

66

13

62

15

67

16

72

13

62

16

72

18

82

20

92

22

103

25

113

27

123

29

133

31

144

20

92

24

108

27

123

30

138

34

154

37

169

40

186

44

200

47

215

27

123

31

144

36

164

40

185

45

205

49

226

54

246

58

267

34

154

39

179

45

205

51

231

56

256

62

282

67

308

73

333

63 79

287 359

40

185

.47

215

54

246

61

277

67

308

74

338

81

369

88

400

94

431

47

215

55

251

63

287

71

323

79

359

87

395

94

431

102

466

110

502

54

246

63

287

72

328

81

369

90

470

99

457

108

492

117

533

126

574

61

277

71

323

81

369

91

415

101

461

111

507

121

554

132

600

142

646

67

308

79

359

90

470

101

461

112

573

124

564

135

675

146

666

157

778

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Markvärde

Virkesvärde

Dyra drivnings- och flottningsfBrhållanden;

huvudsakligen

klena dimensioner

kunna produceras.

Medelgrovt virke och medelgoda

avsättning sferhållanden.

Goda eller utmärkta avsätt

ning sförhållanden;

grovt, dyrbart virke kan

produceras.

Kubikmeter per hektar

77

33

50

67

83

700

777

733

750

767

Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt)

fordras vidstående ungefärliga virkesförråd

per hektar för att få full avkastning

(normal skogstillgång).

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

39

Utskottets förslag:

Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt

år 1922.

Extrakt nr tabell I och II.

Virkes-

Markens normala avkastningsförmåg

a per hektar

ningens

i kubikmeter fast mått (bonitet)

genom-

snittliga

rotvärde

0.5

1.0

1.5

| 2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

Anvisningar

per kbm.

Markvärde samt virkesvärde vid normal skog stilla dna

Kronor

Kronor per hektar

6

7

13

20

27

34

40

47

54

Markvärde

Dyra drivnings- och flott-

31

8

62

16

92

24

123

154

185

215

246

Virkesvärde

ning s förhållanden; hu- vudsakligen klena di-

7

31

39

47

55

63

Markvärde

mensioner kunna pro-

36

72

108

144

179

215

251

287

Virkesvärde

ducera8.

8

9

18

27

36

45

54

63

72

Markvärde

41

82

123

164

205

246

287

328

Virkesvärde

Medelgrovt virke och me-

10

20

30

40

51

delgoda avsättningsför-

9

61

71

81

Markvärde

hållanden.

46

92

138

185

231

277

323

369

Virkesvärde

10

11

22

34

45

56

67

79

90

Markvärde

Göda eller utmärkta av- sättningsförhållanden;

51

103

154

205

256

308

359

410

Virkesvärde

11

12

25

SI

49

62

74

87

99

Markvärde

grovt, dyrbart virke kan

56

113

169

226

282

338

395

451

Virkesvärde

produceras.

Kubikmeter

per hektar

f Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt)

17

33

50

67

83

100

117

133

) fordras vidstående ungefärliga virkes- | förråd per hektar för att få full av- kastning (normal skogstillgång).

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets

Kungl. Maj:ts förslag:

Exempel:

Exempel: Ett hemman innehåller

enligt taxeringslängden 40 hektar,

därav 10 hektar åker och tomtmark

samt 30 hektar skogsmark.

Åker och tomtmark hava ansetts

böra uppskattas efter ett enhetsvärde

av 1,000 kronor per hektar,

alltså till 10,000 kronor. Med hänsyn

till skogens läge och normala

avkastningsförmåga hava rotvärdessiffran

12 och bonitetssiffran 3 ansetts

kunna användas, vadan markvärdet

per hektar enligt hjälptabellen

blivit beräknat till 81 kronor

och således markvärdet å hela arealen

till 2,430 kronor. Detta belopp

skall ingå i jordbruksvärdet,

som alltså blir 12,430 kronor, utjämnat

till 12,400 kronor. Den

relativa skogstillgången har ansetts

motsvara 0.8 av normal skogstillgång.

Då enligt hjälptabellen virkesvärdet

per hektar vid normal

skogstillgång skolat . utgöra 369

kronor, blir alltså den faktiska

skogstillgångens värde per hektar

369 x 0.8 = 295 kronor eller således

sammanlagt för hela arealen 8,850

kronor, som utjämnas till 8,800

kronor. Hemmanets hela taxeringsvärde

har alltså uppskattats till

21,200 kronor, att upptagas såsom

jordbruksvärde med 12,400 kronor

och såsom skogsvärde med 8,800

kronor. I taxeringslängd ens anmärk
-

betänkande Nr 36.

Utskottets förslag:

Exempel:

Exempel: Ett hemman innehåller

enligt taxeringslängden 40 hektar,

därav 10 hektar åker och tomtmark

samt 30 hektar produktiv

skogsmark. Åker och tomtmark

hava ansetts böra uppskattas efter

ett enhetsvärde av 1,000 kronor

per hektar, alltså till 10,000 kronor.

Med hänsyn till skogens läge och

normala avkastningsförmåga hava

rotvärdesiffran 7 kronor per kubikmeter

och bonitetssiffran 3 kubikmeter

per hektar ansetts kunna användas,

vadan markvärdet per hektar

enligt hjälptabellen blivit beräknat

till 47 kronor och således

markvärdet å hela arealen till 1,410

kronor. Detta belopp skall ingå i

jordbruksvärdet, som alltså blir

11,410 kronor, utjämnat till 11,400

kronor. Den relativa skogstillgången

har ansetts motsvara 0.8 av

normal skogstillgång. Då enligt

hjälptabellen virkesvärdet per hektar

vid normal skogstillgång skolat

utgöra 215 kronor, blir alltså den

faktiska skogstillgångens värde per

hektar 215 x0.8 =172 kronor eller

således sammanlagt för hela arealen

5,160 kronor, som utjämnas till

5,100 kronor. Hemmanets hela

taxeringsvärde har alltså uppskattats

till 16,500 kronor, att upptagas

såsom jordbruksvärde med

11,400 kronor och såsom skogs
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

uingskoluinn antecknas siffrorna: 12; värde med 5,100 kronor. I taxe3;

0.8. ringslängdens anmärkningskolumn

antecknas siffrorna; 7; 3; 0.8

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

dels ock II) följande förslag till

förordning om fastighetstaxering åren 1923 och 1924.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

Den taxering av fast egendom, som skall äga rum åren 1923 och

1924, skall verkställas i den ordning, som i förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxeringfinnes

stadgad, och skola därvid i stället för de i förordningen nämnda dag

om bevillning av fast egendom samt av inkomst meddelade föreskrifter

följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

2 §.

De vid 1922 års allmänna fastighetstaxering åsätta taxeringsvärden

skola oförändrade gälla, dock att nya taxeringsvärden skola

åsättas, därest sådana ändrade förhållanden inträffat,

att en taxeringsenhet skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller

flera taxeringsenheter skola sammanslås till en,

att fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av

annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning

så nedgått, att förändringen föranleder eu minskning av

taxeringsvärdet med minst en femtedel,

eller att fast egendoms värde på grund av ny-, till- eller ombyggnad

så förhöjts, att ny-, till- eller ombyggnaden föranleder en ökning

av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 höft. (Nr 36.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

3 §•

Vid åsättande av nya taxeringsvärden enligt 2 § skola de i förordningen

om allmän fastighetstaxering år 1922 meddelade föreskrifter

lända till efterrättelse, och skall taxeringen verkställas med hänsyn

till det allmänna prisläge, som legat till grund för 1922 års taxering.

Stockholm den 10 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

43

Reservationer:

vid 6 §:

av herrar Wohlin, Åhlmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och

Olsson i Kullenbergstorp,

vilka anfört:

»Frågan, huruvida vid taxering av jordbruksfastighet sådan fastighets

avkastningsvärde eller saluvärde skall läggas till grund för taxeringen,

har sedan lång tid tillbaka varit i olika länder omdebatterad.

Spörsmålet har även stor betydelse, ej endast för skatteväsendet, men

jämväl från vidsträcktare synpunkter.

Allt sedan besittningsrätten till jordegendom under loppet av förra

århundradet frigjordes från äldre inskränkande bestämmelser, och i synnerhet

under de senaste årtiondena, har man i de flesta europeiska kulturländer

iakttagit, att saluvärdet å jordbruksfastigheter mer eller mindre

överstigit dessas avkastningsvärde. Härvid räknas såsom avkastningsvärde

nettoavkastningsvärdet efter fastigheternas förhandenvarande och

för framtiden beräkneliga avkastningsförmånga. Iakttagelsen har ingalunda

endast gjorts i fråga om fastigheter med skog, utan även i fråga

om jordbruksfastigheter utan nämnvärda skogstillgångar. Särskilt i

avseende å mindre jordbruksfastigheter har skillnaden mellan saluvärdet

och avkastningsvärdet varit framträdande. Orsakerna till denna

företeelse hava varit föremål för ingående undersökningar och kunna

sammanfattas sålunda, att efterfrågan på jordegendom, vilket produktionsmedel

endast förefinnes i begränsad utsträckning, under den senaste

mansåldern varit mycket betydande, att den starka tillväxten

under samma tid av rörligt kapital jämväl medverkat till jordprisens

uppstegrande, att grundförbättringar i jordegendomar först under längre

tids förlopp inverka på nettoavkastningsvärdets storlek, vilket av köpare

till jord ofta förbisetts, att köpare av jord ofta generaliserat mera

enstaka fall av högre nettoavkastning, att särskilt köpare av mindre

jordbruk, av dessa och andra skäl övervärderat det mindre jordbrukets

avkastningsförmåga och undervärderat sin egen och sina familjemedlemmars

arbetskraft vid jämförelse med prisen å lejd arbetskraft i den

fria marknade i, slutligen att ägandet av jordbruksegendom inom stora

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

befolkningslager ansetts vara en så betydande förmån att priser betalats

därför, som icke stått i relation till avkastningsförmågan. För Sveriges

vidkommande kan en viss föreställning vinnas om skillnaden mellan

jordbruksegendomars handelsvärde och avkastningsvärde genom jämförelser

mellan å ena sidan de räkenskapsresultat för svenska jordbruk,

vilka på grundval av bokföringsföreningarnas bokslut och med bidrag

av statsmedel sedan flera år tillbaka utarbetas på Kungl. Lantbruksstyrelsens

uppdrag, och å andra sidan taxeringsvärdena å samma jordbruk,

vilka taxeringsvärden i regel överstigits av saluvärdena.

Det kan nu icke bestridas, att sättet för taxeringen av jordbruksfastigheter

för beskattningsändamål utövar inflytande såväl på jordens

handelsvärde och skuldsättning som även i viss mån på handeln med

jordbruksegendomar. Taxeringsvärden, som överstiga avkastningsvärdena,

spela en stor roll vid säljares och köpares bedömande.av egendomarnas

handelsvärden. Mera sällan lärer förekomma, att egendomar

säljas till priser, som understiga taxeringsvärdena. Vidare bör erinras

om att bondebefolkningens sedvänjor vid hemmanens överlåtande till

ny generation numera väsentligen påverkas av taxeringsvärdena. Det

gamla bruket, att efterträdaren på gården utlöste medarvingarna efter

en lägre överenskommen värdering, har alltmera försvunnit, och ovanligt

är numera att utlösningssummorna beräknas lägre än hemmanens

taxeringsvärden. Fastmera förekommer allt oftare, att saluvärdet i

öppna marknaden lägges till grund för arvsandelarnas beräkning.

Taxeringsvärdenas uppskruvning i nivå med handelsvärdena främjar

sålunda tendensen till högre köpeskillingar och högre arvsutlösningsbelopp,

ej minst för de mindre jordbruken, och bidrager därmed även

till ökning av den hypotekariska skuldsättningen för förvärvs- eller

besittningsändamål. Då jordbrukets svårigheter under skilda tidsskeden

i icke oväsentlig grad berott på denna improduktiva skuldsättning, så

kan den moderna, onaturligt omfattande handeln med jordbruksegendomar

och spekulationen i sådana egendomar i viss mån ledas tillbaka

även till metoderna för jordens taxering.

Det bör ock i detta sammanhang anmärkas, att i England och

Frankrike, där den osunda handeln med jordegendomar lärer hava haft

mindre omfattning än i många andra länder, taxeringen av fast egendom

allt hitintills skett med utgångspunkt från jordens avkastningsvärde.

Därmed är naturligen icke uteslutet, att icke även andra förhållanden

kunna hava varit bidragande härtill. I varje fall upplyses

exempelvis i Kungl. Maj:ts proposition nr 191 vid 1920 års riksdag

(sid. 113 och följ.), att fastighetsskatten, som numera blivit grunden

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 45

för Englands hela kommunala skatteväsen, ''drabbar fastighetens innehavare

i proportion till fastighetens årliga värde, som icke beräknas

efter fastighetens kapitalvärde utan efter den årliga nettoavkastning,

fastigheten kan beräknas ge, om den upplåtes till annan’. Den franska

grundskatten, omförmäles i samma proposition, ''fördelas på fastigheterna

efter jordens antagna avkastning’. I Preussen vilade grundskatterna

också tidigare på ''eu taxering en gång för alla av jordens normala

nettoavkastning, d. v. s. bruttoavkastningen efter avdrag för

driftskostnaderna’, men genom den s. k. Miquelska skattereformen i

början av 1890-talet vidtogs, jämte andra förändringar, även den ändringen,

att, i fråga om skatten å fast egendom, skattefördelningen kan

ske efter antingen avkastnings- eller saluvärdet. Gjorda undersökningar

i såväl detta som andra mellaneuropeiska länder hava emellertid

ådagalagt, att jordens upptaxering efter saluvärdet icke varit till gagn

för lantbrukets utveckling.

Vad angår utvecklingen i Sverige, så har denna, såsom känt är,

under tidvis starkt motstånd från bondeklassens sida gått i riktning

mot upptaxering efter saluvärdet, utan att dock denna princip slagit

fullständigt igenom i lagstiftningen. Nu gällande särskilda anvisningar

till ledning vid uppskattning av fast egendoms värde fastslå icke uttryckligen

vare sig avkastnings- eller saluvärdet såsom norm för taxeringen,

utan anvisa i detta hänseende en medelväg, i det att man strävar

efter att träffa vakt som kallas egendomens Verkliga värde’. Att detta

värde i en mängd fall förutsättes understiga handelsvärdet framgår av

flera punkter i anvisningarna, såsom t. ex. då det angives, att hänsyn

icke skall tagas till ''omständigheter, som skäligen anses hava inverkat

på köpeskillingens bestämmande utöver eller under egendomens verkliga

värde'', då det stadgas, att värdet av fast egendom skall bestämmas med

ledning av ''egendomens vid verkställd värdering för erhållande av lån

från hypoteksinrättning antagna värde’, och då det föreskrives, att vid

bestämmande av egendomens verkliga värde ''avseende icke bör fästas

å beskaffenheten av sådana byggnader, som på egendomens avkastning

icke hava något egentligt inflytande’. Under de mångåriga förarbetena

för den ännu icke genomförda definitiva kommunalskattereformen hava

visserligen tvänne framstående sakkunnige, herrar E. von Wolcker och

G. V. Eiserman, i likhet med flertalet ämbetsmän under senare tid uttalat

sig till förmån för jordbruksfastigheters upptaxering efter saluvärdet.

Det är emellertid anmärkningsvärt, att medan herr von Wolcker,

som i ett föredrag inför Kungl. Lantbruksakademien den 13 maj 1918

(Kungl. Lantbruksakademiens handlingar och tidskrift 1918, nr 4) mest in
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

gående behandlat detta ämne, erkänner den faktiskt bestående skillnaden

mellan saluvärde och avkastningsvärde och utförligt uppehåller sig vid

de förmenta olägenheterna av taxering efter avkastningsvärdet, herr

Eiserman jämte övriga den 25 september 1920 utsedda kommitterade

för den föreliggande frågans utredning förklarar (Kungl. Maj:ts

proposition nr 214, bil. A, sid. 32), ’att i allmänhet och särskilt beträffande

jord på landet torde emellertid avkastningsvärdet och saluvärdet

sammanfalla.’ Samma uppfattning har av honom upprepade

gånger uttalats vid detta ärendes behandling inom bevillningsutskottet.

Då man väl får utgå från att de båda ifrågavarande sakkunniga, som

under längre tid samarbetat, med jordbruksfastighets avkastningsvärde

förstå ett och detsamma, synes det senare påståendet, ehuruväl det är

något svävande formulerat, icke utan vidare kunna tagas för gott. Ån

vidare må erinras om att i den av herr Swartz vid andra särskilda utskottets

utlåtande vid nästföregående riksdag fogade reservationen med

förslag till kommunalskattelag i 7 § användes uttrycket ’den fasta egendomens

verkliga värde’ (andra särskilda utskottets utlåtande nr 1, sid.

383) och att anvisningarna till samma paragraf inleddes med ett så

lydande stycke: ''Fast egendoms verkliga värde beräknas med hänsyn

tagen till de om varje egendom inhämtade upplysningar rörande egendomeus

storlek, beskaffenhet, läge och avkastning med flera förhållanden,

som kunna utöva inflytande på egendomens värde och försäljningspris’.

Herr Swartz, i vilkens förslag hela det socialdemokratiska partiet

inom båda kamrarna vid voteringarna rörande kommunalskattefrågan

förenade sig, formulerade visserligen bestämningsgrunderna för taxeringav

fast egendom så, att saluvärdet måste få ett stort inflytande på taxeringsvärdet,

men han gick dock icke så långt som till att helt och hållet

borteliminera avkastningsvärdet bland dessa bestämniagsgrunder, utan

synes hava ansett att hänsyn, liksom hittills, jämväl borde tagas härtill.

Slutligen må nämnas, att under förevarande ärendes behandling inom

bevillningsutskottet av herr Eriksson i Grängesberg yrkats, att de i

anvisningarna till 7 § intagna orden ''samt om fastigheten är . . . vanhävdad

och förfallen’ borde utgå, närmast därför att enligt herr Erikssons

i Grängesberg mening jordägare, som vanvårdar sin egendom och

låter den förfalla, icke bör erhålla lättnad vid beskattningen. Denna

tanke överensstämmer principiellt sett fullständigt med den här företrädda,

men konsekvenserna av densamma är tydligen att saluvärdet

icke bör få vara ensambestämmande vid fastighetstaxeringen.

Då de grunder, som nu föreslås skola lända till efterrättelse vid

allmän fastighetstaxering år 1922, enligt uttalanden från skilda håll för
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 47

menats, åtminstone i väsentliga delar, bliva prejudicierande för taxeringsväsendet

för framtiden, önska vi här såsom vår bestämda uppfattning

framhålla, att taxeringen av jordbruksfastighet i framtiden icke

bör grundas på den av utskottet här tillstyrkta principen, utan man bör

fastmera enligt vår mening framdeles sträva mot att, såvitt möjligt, få

jordbruksfastigheternas avkastningsvärden lagda till grund för taxeringen.

Då vi avstått från att påyrka en sådan ändring i det härvarande förslaget

till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922, så har

detta berott på att man icke för närvarande kan på en gång taga ett

sådant steg, särskilt med hänsyn till att bokföringsväsendet inom det

svenska jordbruket ännu är outvecklat och att taxering efter avkastningsvärdet

ännu så länge icke kan ske utan de av de sakkunniga och

av utskottet med rätta framhållna tekniska svårigheterna vid sådant

förfarande. Emellertid hålla vi före, att det allmänna saluvärdet icke i så

renodlad form, som av utskottet förordas, ensamt bör läggas till grund

för den nu åsyftade taxeringen, utan yrka vi här nedan på vissa jämkningar

i lagförslagets 6 § samt till denna paragraf fogade anvisningar.

Med anledning av vad sålunda anförts hava vi ansett att 6 § i

utskottets förslag bort hava följande lydelse:

6 §.

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas,

åsättas till ett belopp, som prövas skäligen svara mot den fasta egendomens

avkastning och värde efter ortens pris.

Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som

de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.

Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra

sig, varde sådant vid uppskattningen jämväl iakttaget.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan

beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)»;

vid 8 §:

av herrar Wohlin, Åhlmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och

Olsson i Kullenbergstorp,

vilka anfört:

»Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall i jordbruksfastighets taxeringsvärde

jämväl inräknas vad som kallas sådan fastighets tomt- och industri
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

värde, varmed förstås ’det värde, som marken kan äga utöver jordbruksvärdet

på grund därav, att den lämpligen kan tillgodogöras för annat

ändamål än jordbruk med binäringar eller skogsbruk, såsom för bostadsbyggnader,

industriella anläggningar och dylikt’. Enligt vår uppfattning

bör emellertid vid taxering av jordbruksfastighet hänsyn icke tagas till

att sådan fastighet eller delar därav, därest fastigheten eller delarna av

densamma försåldes i öppna marknaden, skulle kunna betinga högre

pris än vad som svarar mot jordens natur av jordbruks]ord. Taxeringsvärdet

av jordbruksfastigheter synes oss icke böra höjas, därför att

dessa fastigheter eller delar av dem kunna med vinst realiseras genom

försäljning till industritomter och dylikt. Om sådan vinst skall beskattas,

så bör detta ske i annan form än genom ökad fastighetsbeskattning av

den ännu icke försålda jorden. Bestämmelsen i fråga komme även att

verka främjande på försäljning av jord för industriella ändamål och öka

jordspekulationen. Slutligen bör påpekas, att, sedan dessa erinringar

blivit inom utskottet framförda, utskottet trott sig kunna förbättra

Kungl. Maj:ts förslag i förevarande punkt genom att utbyta orden ’kan

äga’ mot ’äger’ samt överflytta den närmare bestämningen av anledningen

till förekomsten av det särskilda ''tomt- och industrivärdet’ till anvisningarna.

Det synes oss emellertid som om någon reell ändring

därigenom icke är åvägabragt. Taxeringsmyndigheten måste, även om

utskottets förslag upphöjes till lag, åsätta jordbruksfastigheter förhöjda

taxeringsvärden, därest .fastigheterna eller delar av dem kunna tillgodogöras

för bostadsbyggnader, industriella anläggningar och dylikt och

spekulanter med sådana syften finnas, oaktat att ägarna icke hava för

avsikt att sälja jorden för sådana ändamål.

Det s. k. parkvärde, som enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag

skall kunna åsättas ''annan fastighet’ anse vi böra och kunna utan

olägenhet utgå.

Med anledning av vad sålunda anförts anse vi att förevarande

paragraf bör hava följande lydelse:

8 §•

Vid taxering av fast egendom skola, i den mån förhållandena därtill

föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens

taxeringsvärde, redovisas, nämligen:

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jordbruk

med binäringar ävensom värdet av skogsmark, betesvärde däri inräknat,

och övrig till fastigheten hörande mark; och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog;

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå

befintliga byggnader; och

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten.»;

.vid anvisningarna till 6 §:

av herrar Wohlin, Ahlmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och

Olsson i Kullenbergstorp,

vilka med hänvisning till vad de. anfört i reservation vid 6 § ansett

att ifrågavarande anvisningar bort i utskottets förslag hava följande

lydelse:

»Vid 6 §.

Med fastighets värde enligt denna paragraf förstås det belopp,

som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten, om

den tankes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan

antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens

beskaffenhet lämpligt utnyttjande. Dock skall, där detta saluvärde finnes

väsentligen avvika från fastighetens värde efter dess förhandenvarande

och för framtiden beräkneliga avkastningsförmåga, hänsyn jämväl tagas

till sistberörda avkastningsvärde.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts

för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck

för värdet efter ortens pris. Frånsett det att köpeskillingen kan hava

påverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och

dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda

motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av

vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden,

av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en

viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Värdet

efter ortens pris är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel

och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet

faktiskt betald köpeskilling.

Faktiskt betald köpeskilling kan och bör alltså underkastas undersökning,

om den må anses avvika från det normala värdet i handel och

vandel: och, där så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Taxeringsmyndigheten

bör vidare vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn

jämväl till andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.

I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 höft. (Nr 36.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

enhetsvärden, som kunna hava föreslagits i den ordning, som i 4 § förordningen

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering

år 1922 närmare omförmäles, ytterligare till fastighetens värde

efter dess förhandenvarande och för framtiden beräkneliga avkastningsförmåga

samt till andra kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning

för frågans bedömande. Taxeringsvärdet bör därefter framgå såsom

resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.

Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om

och i vilken omfattning ökning eller minskning i värdet för viss fastighet

i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av förhållanden,

som äro för den iästigheten säregna, såsom

beträffande jordbruksfastighet:

fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller

dåliga avsättnings-''och användoingsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda

eller svåra brukningsförhållanden;

åbyggnadérnas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt

medelbestånd;

särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastigheten,

såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jaktmarker,

fiskevatten och dylikt, försåvitt samma naturtillgång eller förmån

ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för

fastigheten;

med mera sådant;

beträffande annan fastighet:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter

i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar

gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens

affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller

bigata, om den är hörntomt eller mellanton^ o. s. v.; för industrifastighet,

upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger bättre eller

sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre

lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark

företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om

stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större eller

mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för

fastigheten;

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3(i.

med mera sådant.

Om två eller liera fastigheter vilka äro belägna i skilda kommuner

därest de hade varit belägna i samma kommun skulle hava utgjort

gemensam taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som om detta varit

iörhållandet och det skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet

som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet

gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till

de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruktion,

som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda

uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren

kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;

dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör

läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till förekomsten

av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller

mineralfyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden

antecknas.»;

vid anvisningarna till 8 §:

a) av herrar Wohlin, ÅJilmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult och

Olsson i Kullenbergstorp,

vilka med hänvisning till vad de anfört i reservation vid 8 § ansett

att ifrågavarande anvisningar bort i utskottets förslag hava följande

lydelse:

»Vid 8 §.

I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader

och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk.

Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å

dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader

hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.

ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares

bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall

för lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels

byggnader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

med binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller iuspektorsbyggnad,

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare

och annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda

byggnader, såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och

dylikt, ävensom byggnader avsedda för sådan verksamhet, som är att

hänföra till jordbrukets binäringar.

På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande,

skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej

tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.

Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen av

den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogsmark.

Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxeringsmyndigheten

att taga hänsyn till de ovan i anvisningarna vid 6 § angivna

förhållanden; och bör jämväl beaktas det material, som återfinnes

i längden över den uppskattning av mark i och för framdeles skeende

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på

grund av förordningen den 28 maj 1920.

År å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand,

skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan

fastighetens värde i dess helhet och markvärdet.

Det bör alltid tillses, att summan av de särskilda värden, som vid

taxeringen åsättas, kommer att motsvara värdet för fastigheten i dess

helhet enligt 6 §.» ;

b) av herrar K. A. Nilsson och Olsson i Ramsta,

vilka yrkat, att i det stycke, som börjar med »Tomt- och industrivärde

utgör», uttrycket »att den kan tillgodogöras» måtte utbytas mot

»att den tillgodogöres» ;

c) av herr Heyman,

vilken anfört:

»Visserligen skall jämlikt 6 § fastigheten först taxeras i sin helhet

och sedermera enligt 8 § redovisas i delvärden, men i praktiken kommer

det säkerligen att tillgå så, att totalvärdet utföres på grundval av

summan av delvärdena.

Utskottets formulering i denna del innebär sålunda praktiskt taget,

att markområde kommer att åsättas tomt- eller industrivärde, så snart

samma kan tillgodogöras för sådant ändamål. — Det bör emellertid

erinras om, att jordägaren i många fall genom brukningsförhållanden

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

eller eljest icke utan stor ekonomisk förlust kan avsöndra vissa delar

av fastigheten för tomt- eller industriellt ändamål utan fortfarande måste

bruka dem för jordbruksändamål. — Jag anser därför, att utslagsgivande

för huruvida ett markområde skall åsättas tomt- eller industrivärde icke

bör vara den omständigheten, att området kan tillgodogöras för ändamålet

i fråga, utan att det fördelaktigare kan tillgodogöras för tomteller

industriellt ändamål än att fortfarande användas för jordbruksändamål.

Jag föreslår därför, att i det stycke vid anvisningarna i 8 §, som

börjar med ''Tomt- och industri värde utgör’, uttrycket ’att den kan

tillgodogöras’ utbytes mot ’att den uppenbarligen fördelaktigare kan

tillgodogöras’ etc.»;

vid instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog:

av herr Olsson i Ramsta,

vilken hemställt, att orden: »som för liknande sortiment under de

senaste åtta åren i genomsnitt varit å orten gällande» utbytas mot:

»som för liknande sortiment under de senaste tio åren i genomsnitt

varit å orten gällande»;

beträffande motiveringen:

av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult och Olsson i Kullenbergstorp,

vilka anfört:

»Då vi haft att inom utskottet taga ståndpunkt till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 214 med förslag till förordning om allmän

fastighetstaxering år 1922 hava vi väl, ehuru icke sakkunniga på det

skogsvetenskapliga området, trott oss finna de till grund för den nya

taxeringen av skogsmark och växande skog lagda principerna i stort

sett teoretiskt riktiga utan att vi därmed hava tagit någon som helst

ståndpunkt till frågan om den ändamålsenligaste formen för beskattning

av skogsmark och växande skog i framtiden.

Vi hava emellertid å andra sidan icke kunnat värja oss för uppfattningen,

att betydande praktiska svårigheter skola uppstå, när denna

ganska invecklade taxeringsmetod skall tillämpas redan nästkommande

år. Det provtaxeringsmaterial, som av de sakkunniga förebragts, är

ganska ofullständigt, och lyckligast hade varit om detsamma hade kunnat

utökas. Svårigheter synas oss även komma att möta mot att redan

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 30 käft. {Nr 36). 7

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

till den 1 september innevarande år erhålla sådana medelprisberäkningar

å trävirke som enligt förslaget skola tillhandahållas genom Knngl.

Domänstyrelsen, i synnerhet om dessa priser skola bliva verkligt representativa

för de olika orterna inom landet. Likaledes förefaller det oss

osannolikt, att särskilt de mindre skogsägarna inom landet skola bliva

i stånd att lämna de begärda uppgifterna rörande arealerna av produktiv

skogsmark i sådant skick, att dessa uppgifter få erforderligt

värde för taxeringarna, och taxeringsmyndigheternas möjligheter att

komplettera och rätta de lämnade arealuppgifterna synas oss ävenledes

för närvarande begränsade. Slutligen äro vi icke säkra på, att kompetenta

krafter i erforderligt antal skola vara tillgängliga för att biträda

vid de nya taxeringarna av skogsmarken och skogen. Med hänsyn till

dessa olika förhållanden hava vi varit starkt betänkta på att inom utskottet

yrka på den här föreslagna fastighetstaxeringens uppskjutande •

till år 1923. Då vi, vid frågans slutliga avgörande, avstått från att

göra ett sådant yrkande, har detta berott på att den på detta speciella

område sakkunnige fackman, som av Kungl. Maj:t tillkallats för frågans

utredning och som av utskottets presidium kallats att såsom sakkunnig

närvara vid ärendets behandling inom utskottet för sin del förklarat,

att en taxering enligt de föreslagna grunderna låter sig på ett tillfredsställande

sätt genomföra redan nästkommande år. I specialfrågor av

föreliggande beskaffenhet måste man i större utsträckning än eljest

grunda sitt omdöme på fackmännens mening.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 ävensom en i ämnet väckt motio s. 1 i texten