Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering ävensom i ämnet väckta motioner.

1921-06-01 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:48, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1921 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om vissa ändringar i

lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering

ävensom i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Röing, Antonsson*), Wijk, Wohlin, K. A. Nilson*), Örne, Åhlmans

Olof Olsson. Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta. Lithander’),

Johansson i Kullersta*), P. Alb. Bergström, Rune, Björnsson, Heyman.

Sköld*), Kant, Uddenberg, Lövgren i Nyborg och Brännström.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Genom proposition den 18 mars 1921, nr 246, vilken hänvisats till

bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1912 (nr 274) om skogsaccis

och om virkestaxering.

Härigenom förordnas, att 1 §, 34 § 1 mom., 35 § 1 mom. samt

36 § i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering

skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

För avverkat virke —--skogsaccis.

Skogsaccis utgår, räknat för etthundra kronor av virkets taxerade

värde, med hälften av det belopp, vilket under det år, taxeringen sker,

på grund av kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagt utgöres

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 41 käft- (Nr 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

inom kommunen för etthundra kronor skattepliktig inkomst, beräknad

på sätt i förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgas, dock

icke med mera än en för hundra av det taxerade värdet.

För avverkat virke---skogsvårdsavgift.

34 § 1 mom.

Alla prövningsnämndens beslut — — — förändringar.

Därest prövningsnämnden i fråga om annat än det av den avgiftspliktige

föreslagna skogsvärdet vid taxeringen icke följt av den avgiftspliktige

lämnad deklaration, skall genom protokollsförandens. försorgunderrättelse,

i vad mån avvikelse skett, och om skälen därför i rekommenderat

brev med allmänna posten, så fort ske kan, kostnadsfritt tillsändas

den avgiftspliktige under den i deklarationen angivna adress.

35 § 1 mom.

Har den — — — föra talan.

Eljest må besvär---gått skogsvårdsstyrelsen emot. Besvä
ren

ställ as till kammarrätten och skola före klockan tolv på sista helgfria

dagen i december månad det år, då taxeringen ägt rum, vid påföljd,

om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning,

ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där taxeringen

ägt rum; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för

till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra

hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit

före utgången av den här ovan stadgade besvärstid. I sådant fall skola

besvären av kammarrätten omedelbart översändas till vederbörande befallningshavande.

Sedan över inkomna besvär förklaring---anses

påkalla.

Den, vilkens deklaration icke blivit av kommunalnämnden följd,

och vilken ej heller före den 15 juni erhållit underrättelse, som föreskrives

i 22 § 2 mom., så ock den, som efter klagan av skogsvardsstyrelse---han

uppgivit.

36 §.

Den, som fått sig påförd taxering för avverkat virke å ort, där

han icke varit deklarationsskyldig, så ock den, vilkens deklaration ej

blivit vid taxeringen följd och vilken ej heller före den 1 december erhållit

underrättelse, som föreskrives i 22 § 2 mom. eller 34 § 1 mom.,

äger att häröver hos kammarrätten anföra besvär. Besvären skola inom

natt och år, efter det avgift på grund av taxeringen honom avfordrats,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 3

ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket

taxeringen skett, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke

varda upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att

besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till

kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till provning, därest

besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. 1

sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till

vederbörande befallningshavande. Sedan besvären inkommit till Kungl.

Maj:ts befallningshavande, förfares med ärendet i enahanda ordning, som

i 35 § 1 mom. stadgas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda

statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering

för förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottets behandling hava även överlämnats två i anledning

av propositionen väckta lika lydande motioner, I: 202, av herrar Trygger

och Sederholm, samt II: 303, av herr Lindman m. fl. För de i dessa

motioner framställda yrkanden skall utskottet nedan redogöra. Beträffande

motiveringen, i den mån den ej i det följande återgives, hänvisas

till motionerna.

Det i ovanberörda proposition nu framlagda förslaget innebär

ändringar i två helt skilda avseenden: dels minskas skogsaccisens maximum

från två till en procent, dels meddelas föreskrifter om viss utsträckt besvärsrätt

m. m. i anslutning till ändringar i vissa andra författningar

i enlighet med tidigare riksdagsbeslut.

Vad då den förra frågan — om skogsaccisens minskning till i allmänhet

hälften av den nuvarande — beträffar, så är upprinnelsen till

förslaget därom, såsom framgår av föredragande departementschefens

yttrande i statsrådet, att söka i en av 1920 års riksdag hos Kungl. Maj:t

gjord hemställan.

Denna hemställan gick ut på utredning och förslag om ordnande

av frågan om skattskyldigs rätt till avdrag från de på grundval av

bevillningstaxerad inkomst av fast egendom påförda utskylder till den

I §•

1920 års riksdagsskrivelse

med begäran

om viss utredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Frågans behandling

inom finansdepartementet.

Chefen för

finansdepartementet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

borgerliga och kyrkliga kommunen för belopp, motsvarande erlagd

skogsaccis.

1920 års riksdags andra särskilda utskott, det s. k. kommunalskatteutskottet,

yttrade i motiveringen till sitt förslag om dylik hemställan,

att svårigheter yppat sig att finna allmängiltiga former för genomförande

av en avkortning av berörda art gent emot utdebiteringen

till både den borgerliga och kyrkliga kommunen — vilket utan tvivel

vore det riktiga — i sådana fall, där dessa kommuner icke sammanfölle.

Utskottet hade icke funnit det möjligt att med den knappa tid och det

otillräckliga material, som stått till dess förfogande, utarbeta författningsförslag

i sagda syfte.

I anledning av riksdagens hemställan anbefallde Kungl. Maj:t kammarrätten

att avgiva utlåtande angående den av riksdagen ifrågasatta

anordningen. Kammarrättens majoritet avstyrkte efter en ingående

motivering densamma. En minoritet var emellertid skiljaktig och ifrågasatte

viss form för anordningens genomförande.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för

finansdepartementet en av de ledamöter i kammarrätten, som uttalat

skiljaktig mening, kammarrättsrådet C. O. Smerling, att verkställa den

av riksdagen begärda utredningen. Denne avgav sedermera ett »förslag

till förordning angående rätt till avdrag för skogsaccis vid utgörande

av 1921—1924 års kommunalutskylder», vilket såsom bilaga fogats vid

förevarande proposition.

I avgivna utlåtanden över kammarrättsrådet Smerlings förslag har

över halva antalet länsstyrelser, ett flertal med åberopande av de praktiska

svårigheter, som förslagets tillämpning skulle medföra, uttalat tvekan

om detsamma eller avstyrkt dess antagande. Övriga länsstyrelser hava

lämnat förslaget i huvudsak utan erinran.

Slutligen inhämtades kammarrättens utlåtande över förslaget. Den

i detta föreslagna anordningen betecknades av kammarrätten såsom

otillräcklig, oberäknelig och ojämnt verkande. Detsamma innebure enligt

kammarrättens mening en ur såväl principiella som praktiska synpunkter

så otillfredsställande lösning, att kammarrätten icke kunde tillstyrka

detsamma. Kammarrätten ifrågasatte i stället eu sådan lösning av

frågan, att skogsaccisen tills vidare skulle utgå med hälften av sitt nuvarande

belopp.

Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde chefen för finansdepartementet

följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

»Av vad i förevarande ärende förekommit torde med all tydlighet

framgå, att eu fullgod lösning i den av riksdagen önskade riktningen

icke kan vinnas. Kungl. Maj:t har i enlighet med riksdagens hemställan

gått i författning om utarbetande av ett förslag i ämnet, vilket torde

få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Mot förslaget hava emellertid, isynnerhet av kammarrätten, riktats

så vägande anmärkningar, att jag icke kan förorda, att proposition om

dess antagande förelägges riksdagen. Förslaget har exempelvis icke

lyckats lösa den av riksdagens särskilda utskott framhållna svårigheten

att finna allmängiltiga former för genomförande av den ifrågasatta

avkortningen å utdebiteringen till både den borgerliga och kyrkliga kommunen

i sådana fall, där dessa kommuner icke sammanfalla, eu svårighet,

som synes hava varit avgörande för att utskottet icke självt framlagt

förslag i förevarande avseende. För egen del vill jag för övrigt

särskilt understryka de av kammarrätten i dess utlåtande den 5 oktober

1920 framhållna svårigheter, som skulle uppstå för vederbörande kommuner

att beräkna utdebiteringsprocenten för de allmänna kommunalutskylderna.

För en sådan beräkning erfordras nämligen kännedom om huru stort belopp

som kommer att avdragas för erlagd skogsaccis, medan storleken av

detta avdrag icke kan beräknas utan att man känner utdebiteringsprocenten.

Man har sålunda att räkna med två obekanta faktorer, vilka

påverka varandra, varav blir en följd, att utdebiteringsprocenten finge

fastställas genom ofta mycket omfattande och besvärliga provberäkningar.

Utan tvivel skulle genom den ifrågasatta anordningen på de kommunala

myndigheterna läggas en börda, som stundom skulle bliva synnerligen

tryckande, särskilt om man tager i betraktande det besvär, som i flera

avseenden kommer att åvila dem på grund av den kommunala progressivskattens

införande.

Beträffande övriga anmärkningar tillåter jag mig hänvisa till kammarrättens

båda utlåtanden.

Den av kammarrätten antydda möjligheten att, på sätt en reservant

i 1920 års andra särskilda utskott föreslagit, över en linje avskära skogsaccisen

genom att minska dess maximum från 2 till 1 procent, innebär,

synes det mig, en utväg att lätta skattebördan för skogsägarna, som i

varje fall erbjuder fördelen av en påtaglig enkelhet, varjämte den även

skogsägarna sinsemellan fördelar denna lättnad oberoende av de mer

eller mindre tillfälliga omständigheter, som kunna inverka på huruvida

avdragsrätten i det enskilda fallet kan tillgodonjutas eller icke.

Då genomförandet av den anordning, för vilken 1920 års riksdag

i synnerhet uttalat sina sympatier, vid närmare omprövning visat sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motioner.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

knappast kunna ske på ett tillfredsställande sätt, vill jag i likhet med

kammarrätten ifrågasätta, huruvida icke den sålunda reservationsvis föreslagna

utvägen bör tagas under förnyat övervägande. Jag tillstyrker

alltså, att förslag avlåtes till riksdagen i detta syfte.»

I motionerna I: 202 och II: 303 har nu yrkats, »att riksdagen, med

avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 246, i vad den avser ändrad lydelse

av 1 § i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxeriug,

måtte antaga det vid samma proposition fogade förslaget till

''förordning angående rätt till avdrag för skogsaccis vid utgörande av 1921

—1924 års allmänna kommunalutskylder’ med följande tillägg till 2 §:

''Avdrag från utskylder till kyrka och skola må ske, endast såvida

kyrkan eller skolan tillgodoföres tillskott av skogsaccismedel’;

samt med utbyte i 3 § av orden ''äger att’ mot ordet ''bör''.»

Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna lösningen av frågan syntes

enligt motionärernas mening vägande anmärkningar kunna framställas.

Sålunda komme enligt detta förslag minskning av accis att äga rum även

i det fall, att bevillningstaxerad inkomst av fast egendom ej förefunnes;

och skulle, jämfört med hittills gällande bestämmelser, detta säkerligen

medföra en betydande nedgång i de skogsrikare kommunernas inkomst.

Åven i de fall, då bevillningstaxerad inkomst av fast egendom visserligen

förefunnes, men uppginge till så lågt belopp, att summan av den

därå belöpande kommunalskatten och den enligt förslaget minskade skogsaccisen

understege det accisbelopp, som enligt hittills gällande bestämmelse

skolat utgå, skulle Kungl. Maj:ts förslag medföra minskning i kommunens

inkomst. Å andra sidan komme den skogsägare, vars bevilningstaxerade

inkomst av fast egendom i följd av avverkning uppnådde

sådan storlek, att därå belöpande kommunalskatt motsvarade eller överstege

den skogsaccis, som utginge enligt nu gällande stadgande, att

tyngas, utom av den nya kommunalskatten å inkomst av fast egendom,

jämväl av skogsaccis, ehuru visserligen med till hälften nedsatt belopp.

Den skattelindring lör accispliktiga, som riksdagen åsyftat, bleve alltså

enligt Kungl. Maj:ts förslag endast i ringare mån tillgodosedd.

Motionärerna funne visserligen det av kammarrättsrådet Smerling

utarbetade förslaget i vissa avseenden ofullkomligt men ansåge det dock

äga företräde framför den av Kungl. Maj:t föreslagna lösningen av

frågan.

Utskottet.

En undersökning av det förslag, som är att anse såsom det omedelbara

resultatet av 1920 års riksdags begäran om utredning, det av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 7

kammarrättsrådet Smerling utarbetade, giver vid handen, att detsamma

i väsentliga punkter skiljer sig från vad 1920 års riksdag torde hava

avsett. Dessa skiljaktigheter lära få tillskrivas den omständigheten, att

ett genomförande av det ursprungliga uppslaget vid närmare prövning

visat sig förknippat med praktiska svårigheter, vilka icke av 1920 års

riksdag förutsetts.

Enligt berörda förslag får sålunda avdrag för erlagd skogsaccis

från kommunalutskylderna äga rum endast om jordägare inom kommunen

företagit avverkning av skog å honom tillhörig fastighet. 1 fråga om det

synnerligen stora antal fall, där avverkningskontrakt förefinnes, kvarstår

den påtalade dubbelbeskattningen. Å andra sidan får avdrag för erlagd

skogsaccis ske även från utskylder för inkomst av annan fastighet inom

kommunen än den, där avverkningen ägt rum, ehuruväl det principiellt

riktiga synes vara, att avdrag hage ske endast från utskylder för inkomst

av den avverkning, för vilken skogsaccisen erlades. Icke heller

har någon lösning givits å frågan om avdrag från utskylder till både

den borgerliga och kyrkliga kommunen i sådana fall, där oregelbundenheter

i indelningen förefinnas. Att på sätt motionärerna ifrågasatt lösa

denna fråga genom att medgiva avdrag endast i sådana fall, där den

kyrkliga kommunen erhållit del av skogsaccismedel, innebär endast ett

ytterligare avsteg från den princip, som av 1920 års riksdag betecknades

såsom den riktiga.

Av det anförda torde framgå, att det nu berörda förslaget icke kan

anses tillgodose de önskemål, som av 1920 års riksdag uppställts, ehuru

spörsmålet tydligen varit föremål för en grundlig utredning.

Det nu i propositionen framlagda förslaget erbjuder, såsom föredragande

departementschefen anmärkt, fördelen av en påtaglig enkelhet.

Förslaget torde kunna anses innebära ett uttryck för den tanken, att

det avdrag från kommunalutskylder för påförd skogsaccis, som enligt

det av 1920 års riksdag meddelade uppslaget skulle praktiskt taget

komma att äga rum, skulle kunna förväntas uppgå till i genomsnitt

hälften av skogsaccisens sammanlagda belopp. I stället för att detta avdragskulle

komma endast vissa avverkare till godo, skulle emellertid detsamma

fördelas på dem alla. Utskottet kan visserligen icke förneka betydelsen

av de skäl, som av ovan omförmälda motionärer anförts mot denna

anordning. Utskottet är emellertid — i olikhet med motionärerna — av den

uppfattningen, att Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseenden måste

anses äga avgjorda företräden framför det av motionärerna förordade.

Såsom stöd för denna sin uppfattning kan utskottet i huvudsak åberopa

de skål, som av kammarrätten och föredragande departementschefen

anförts. Ett vägande skäl emot motionärernas förslag ser utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

34 § I mom..

35 § I mom.

och 36 §.

Utsk-Mels

hemställan.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

däruti, att ett stort antal länsstyrelser, med den särskilda kännedom dessa

måste anses äga om de krav man rimligen kan ställa på vederbörande

kommunala myndigheter, funnit sig just med hänsyn till förhållandena i

detta avseende icke kunna tillstyrka antagandet av det av kammarrättsrådet

Smerling utarbetade förslaget.

Utskottet anser sig därför böra tillstyrka Kungl. Majrts förslag i

berörda avseende, men anser, att den föreslagna ändringen i 1 §

bör träda i kraft först den 1 januari 1922. Dels komma först under

år 1922 verkningarna av den nya fastighetstaxeringen att göra sig gällande,

dels skulle en tillämpning i år icke kunna ske utan praktiska

olägenheter, då åsättandet av accis enligt gällande bestämmelser författningsenligt

skall vara fullbordat den 1 juni. En omedelbar ändring

skulle alltså föranleda en omräkning av accisbeloppen, vilken om möjligt

synes böra undvikas.

Mot de av Kungl. Maj:t beträffande 34 § 1 mom., 35 § 1 mom.

och 36 § framställda förslagen har utskottet ingen erinran, utan finner

fastmera deras antagande utgöra en konsekvens av den ståndpunkt,

riksdagen tidigare intagit i avseende å förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering samt förordningen

den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.

I anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 202,

av herrar Trygger och Sederholm, samt II: 303, av herr

Lindman m. fl., och med förklarande att Kungl. Maj:ts

förslag icke kunnat i oförändrat skick bifallas, måtte

antaga förslaget med den ändring, att bestämmelsen om

lagens ikraftträdande erhåller följande lydelse:

»Denna lag träder i kraft, i vad densamma avser

1 §, den 1 januari 1922 och beträffande övriga paragrafer

dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, av trjmket utkommit i Svensk författningssamling.

»

Stockholm den 1 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

9

Reservationer:

av herrar Öme, Johansson i Kullersta, P. Älh. Bergström, Björnsson,

Sköld, Uddenberg och Lövgren i Nyborg, som ansett, att utskottets utlåtande

bort hava följande lydelse:

»En undersökning av det förslag--(lika med utskottets förslag)

— — varit föremål för en grundlig utredning.

Emellertid anser sig utskottet ej heller kunna tillstyrka bifall till

det i propositionen framlagda förslaget. Detta innebär nämligen enligt

utskottets förmenande ett klart avståndstagande från riksdagens beslut

i kommunalskattefrågan vid förlidet års riksdag och skulle verka en icke

avsedd förskjutning i skattetrycket olika skattskyldige-kategorier emellan.

Förra riksdagens beslut ifråga innebar ju, som bekant, att kommunerna

minst skulle vara garanterade dels så många skattekronor, som belöpa

å 6 respektive 5 procent av taxeringsvärdena inom kommunen, och dels

skogsaccis enligt de vid beslutets fattande gällande grunderna. Därutöver

skulle kommunerna få tillgodogöra sig inkomst av fastighet som

skatteobjekt, i den mån sådan inkomst översteg 6 respektive 5 procent

av taxeringsvärdet eller å fastigheten belöpande skogsaccis. Rent tekniskt

utformades denna tankegång så, att avdrag skulle få ske för fastighetsskatt

och skogsaccis i den män taxerad inkomst från fastigheten

förefanns och i den mån denna härtill räckte. Det vill med andra ord

säga, att avdrag för fastighetsskatt och skogsaccis endast fick ske,

om kommunens skatteförlust på grund av dessa avdrag ersattes av

andra skatteobjekt. Kungl. Maj:ts förslag innebär emellertid, att kommunerna

skulle gå miste om halva skogsaccisen utan att ersättning

härför garanteras kommunen från annat håll. När ingen utredning

föreligger om konsekvenserna härav för vare sig kommunernas eller de

skattskyldiges vidkommande men då utskottet har skäl att förmoda, att

dels i åtskilliga kommuner, synnerligast i Norrland, svårigheter härigenom

skulle uppkomma, och dels en överflyttning av skattebördorna

från skogsägarna till andra skattskyldiga skulle komma att ske, och då det

här gäller allenast några övergångsår, så mycket mer som ifrågavarande

bestämmelser svårligen torde kunna tillämpas på årets taxering till

skogsaccis, anser sig utskottet böra avstyrka bifall till propositionen i

detta stycke.

Mot de av Kungl. Maj:t — — (lika med utskottets förslag)--

om krigskonjunkturskatt.

I anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 41 käft. (Nr 48.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 202

av herrar Trygger och Sederholm, samt II: 303, av

herr Lindman m. fl., och med förklarande att Kungl.

Maj:ts förslag icke kunnat i oförändrat skick bifallas,

måtte besluta:

l:o att avslå Kungl. Maj:ts proposition i vad den

avser ändring av 1 § i lagen den 11 oktober 1912

om skogsaccis och virkestaxering;

2:o att bifalla Kungl. Maj:t proposition i vad den

avser ändringar i 34 § 1 mom., 35 § 1 mom. och 3&

§ i samma lag.»;

av herrar Rune och Olsson i Ramsta, vilka anfört:

»I likhet med utskottet anse vi det numera bevisat, att det icke

Titan synnerligen störa olägenheter och ojämnheter i beskattningen låter

sig i praktiken genomföras att, på sätt 1920 års riksdag ifrågasatt och

motionärer vid innevarande riksdag föreslagit, bevilja avdrag från kommunalutskylder

för påförd skogsaccis. Vi anse emellertid, att skogsaccisen

för en stor del kommuner med hög utdebitering, särskilt då

sådana med stora skogstillgångar men med i övrigt liten skattekraft,

är en synnerligen viktig och nödvändig skattekälla. Vid sådant förhållande

och jämväl med hänsyn till att vi nu leva under ett provisorium

i fråga om kommunala skatteförhållanden, anse vi oss icke kunna, utan

någon utredning om verkningarna av denna skattenedsättning, taga

på vårt ansvar att utan vidare nedsätta skogsaccisen så avsevärt som

ned till hälften av nu utgående belopp.

Utredning om den kommunala beskattningen av skog i hela frågans

vidd är ju redan igångsatt och vid denna utredning kommer helt naturligt

även frågan om skogsaccisen att upptagas till ingående behandling.

Vi anse, att den nu föreslagna nedsättningen av skogsaccisen skulle

utgöra ett föregripande av den pågående utredningen, vilket vi icke

anse tillrådligt. Av dessa skäl hava vi inom utskottet framställt yrkande

om avslag å såväl den kungl. propositionen i vad den avser 1 §

som ock de väckta motionerna.»;

av herrar Antonsson, Wijk, Lithunder, Kant och Brännström, som

ansett, att det stycke å sid. 8 i motiveringen, som börjar med orden

»Utskottet anser — — —» och slutar med »— — — böra undvikas»,

bort hava följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 11

»Utskottet anser sig därför böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i

berörda avseende.»;

samt att bestämmelsen om tiden för ikraftträdandet bort hava

följande lydelse:

»Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och åligger det kommunalnämnden att i vederbörande skogsaceislängd

införa de rättelser, som må föranledas av den i 1 § företagna ändring»;

av herr Heyman, vilken yttrat:

»I samband med ändrade grunder för den kommunala beskattningen

att gälla för åren 1921—1924 beslutade 1920 års riksdag bland annat

hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes med beaktande av de synpunkter,

som i särskilda utskottets utlåtande framhållits, föranstalta om skyndsam

utredning av frågan om skattskyldigas rätt till avdrag från de på

grundval av bevillningstaxerad inkomst av fast egendom påförda utskylder

till den borgerliga och kyrkliga kommunen för belopp motsvarande

erlagd skogsaccis samt för 1921 års riksdag framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Det föreliggande av bevillningsutskottet

tillstyrkta förslaget medgiver emellertid ej rätt till ifrågavarande

avdrag.

Åven om accisen, som i förslaget förordas, nedsättes till hälften,

finner jag dubbeltaxering i förevarande hänseende innebära en påtaglig

inkonsekvens gentemot de principer, på vilka den kommunala beskattningen

av fjolårets riksdag grundades.

Vid sådant förhållande och jämväl på grund av de skäl, som i

övrigt anförts i herrar Trygger och Sederholms motion, har jag icke

ansett mig kunna biträda utskottets betänkande utan hemställer om

bifall till herrar Trvggers och Sederholms motion.»;

av herrar Wohlin, Åhlmans Olof Olsson och Olsson i Kullenbergstorp,

vilka anfört reservation mot motiveringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, ISAAC HARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:417 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkes a1 i texten